Funderar på att smida ett stämjärn det skall vara längre än normalt, men vad för slags stål kan vara lämpligt, har funderat på en S-pinne från en harv, vet inte om det är lämpligt då de är tillverkade av något som verkar vara fjäderstål.
Eggverktyg för trä brukar vara tillverkade av kolstål med ca 1,0 - 1,5 % kolhalt. Samma slags material har också varit vanligt som fjäderstål i enklare fall där man inte har velat kosta på legerat stål. Så det är inte alls omöjligt att harvpinnarna går att använda.
Det går väl att göra ett gnistprov för att göra en grov uppskattning av vad det är för slags material i harvpinnarna?
Låter intressant, här får provas. Tack för upplysningen!
Liten fundering: Gnistprov... Innebär?
Utifrån utseendet på de gnistor som bildas när du bearbetar metallen med tex vinkelslip eller bänkslipmaskin kan du förhoppningsvis avgöra vilken metall det är.
https://www.youtube.com/watch?v=vnKXWTQbM7I (https://www.youtube.com/watch?v=vnKXWTQbM7I)
https://www.youtube.com/watch?v=GnSBSKTC834 (https://www.youtube.com/watch?v=GnSBSKTC834)
https://www.youtube.com/watch?v=gbPSYxexZYU (https://www.youtube.com/watch?v=gbPSYxexZYU)
Lämpliga material till eggstål som man kan hitta lite varstans är tex gamla sparkmedar, gamla bilfjädrar. Sparkmedar borde ju ganska lätt kunna göras om till stämjärn...
Gamla filar är utmärkt material att göra eggverktyg av...
Hur gick det för TS? Har det blivit något stämjärn? Det skulle vara kul att se bild!
Jag har smitt långa och breda stämjärn av fjäderstål från en gammal harv. Det funkar utmärkt. Gamla fjädrar kan tänkas ha sprickor eller utmattningar i materialet men om de inte har visat sig vid härdningen så tycker jag att det bör vara lugnt. Man kan ju hålla en järnbit löst och slå till den med hammaren och lyssna på klangen, låter den mer "ploff" än "pling" så är den nog en spricka nånstans.
Spiralfjädrar från bil blir hårdare egg än harvfjädrar i mitt tycke. De verkar innehålla mer kol men de är samtidigt känsligare att smida och härda.
Harvfjädrarna är å andra sidan enklare att slipa. Men mjukare egg håller ju lite kortare innan den behövas slipas igen.
Coolast är ju att välla in ett eggstål av en gammal fil. Det ska jag lära mig vilket år som helst :)
Citat från: Svart skrivet 16 Dec-24 kl 09:11
Coolast är ju att välla in ett eggstål av en gammal fil. Det ska jag lära mig vilket år som helst :)
Eller så gör man som den som inte smider, svetsar eggen med en pinne av hårdmetall. Ingen ära, men det fungerar.
Vad menar du med hårdmetall ? Svetselektroder innhållande kromkarbider. Så hårt behöver det inte vara om stämjärnet skall användas i trä.
Ett annat förslag köp en gammal skiftnyckel på en loppmarknad och använd denna för att smida.
Citat från: borsdorfer skrivet 14 Jan-26 kl 11:05
Vad menar du med hårdmetall ? Svetselektroder innhållande kromkarbider. Så hårt behöver det inte vara om stämjärnet skall användas i trä.
Ett annat förslag köp en gammal skiftnyckel på en loppmarknad och använd denna för att smida.
Man kan ju välja elektrod efter hur hård/spröd egg man vill ha. Men det var inte själva stålkvaliteten jag tänkte på, utan möjligheten att foga samman två stål utan att välla. Tror jag skall testa på vedklyven så den inte får jack av skruvar i veden. Har använt metoden på snökedjor där resultatet blivit bra. Tror jag gjorde så på några hästskor också.
En metod (kanske den bästa) är att enbart härda stämjärnets spets.
Detta kan ske genom
1, cyanidhärdning.
2. seghärdning.
3. sätthärdning.
Förvisso, men cyanidhärdning är ju utesluten för hemmabruk med tanke på giftiga kemikalier som inte säljs till vem som helst nuförtiden. Seghärdning och sätthärdning ställer speciella krav på grundmaterialet, som man knappast kan uppfylla om man smider själv av skrotbitar av inte särskilt väldefinierad kvalitet.
Beträffande bilfjädrar som Svart nämnde, så är det helt klart att olika biltillverkare historiskt har haft olika hårt stål i sina fjädrar. Om det sen är olika kolhalt eller olika värmebehandling skillnaderna beror på, är väl svårt att utreda exakt. En del bilmärken var ju på 70-80-talet kända för att ofta drabbas av fjäderbrott, speciellt i sträng kyla. Medan andra märken aldrig fick fjäderbrott men istället satte sig fjädrarna med åren. Kan man välja när man ska ta vara på skrotfjädrar för verktygssmide, så kanske man ska sikta på fjädrar som har haft ett rykte om sig att vara "mjuka".
Om man har tillgång till god värme, vatten och rapsolja så är det inte alls svårt att härda ett stål om det bara har lagom kolhalt. Jag har smitt några stora stämjärn av C-formade harvpinnar, om jag minns rätt så var de ungefär 8*40 mm plattjärn i formen och gjorda av fjäderstål. Den härdade eggen är inte lika hård som ett kolstål på 1% kol så den håller inte skärpan lika länge. Men den är å andra sidan mjukare att bryna.
Jag har fortfarande inte lärt mig välla in eggstål ordentligt för övrigt :) Stämjärnen smidde jag helt i fjäderstål och härdade bara eggen.
Smid en provbit som smalnar av lite som eggen du har tänkt dig.
Värm till den är jämnt orange minst i hela den del som ska härdas och kolla med en magnet. När stålet slutar vara magnetiskt är det varmt nog.
Kyl i vatten, och glöm inte att röra eggen så den skär genom vattnet. Spricker provbiten så gör en ny och prova i olja istället. Eller ta olja först och testa att fila på eggen för att se om den tog härdning (oljan kyler långsammare. Skonsammare, men kanske inte alltid räcker) i olja eller behöver vattenkylas.
Ljummet vatten och olja, inte iskallt.
När det är dags för den riktiga produkten så glöm inte att normalisera (värm ordentligt och låt svalna långsamt minst en gång) för att minska risken att insmidda spänningar får eggen att spricka vid härdningen.
Smid eller slipa en grov egg, för tunn så kommer den brinna vid härdningen.
Värm till orange, kyl och anlöp till halmgult.
Slipa till eggen är vass.
Det finns mer detaljer och tillomed vidskepligheter att ta del av om man vill med det är de stora dragen iallafall.
Köper man stålet kan man få veta vad det heter och hur det ska härdas. Mindre jobb, men det kostar ju :)