Alternativ.nu
Bygga & Bo => Övrigt om bygga & bo => Ämnet startat av: Sommaräng85 skrivet 20 okt-22 kl 15:04
-
Hej
Jag undrar hur det är att bo helt själv ute på landet. Har ni som bor mitt ute i ingenstans besök av konstiga personer?
Jag bor i stan just nu men har hela tiden besök av en fönstertittare som hela tiden vill in i min lägenhet.
Jag inbillar mig att det är lugnare på landet och att detta inte förekommer. Men det kanske inte är så?
-
Det är betydligt jobbigare att ta sig runt och glo i folks fönster ute på landet men grannarna har ofta stenkoll på var du släpper dig.
Känner man sig trygg i mörkret är landet tryggt, men....
-
Här är alla välkomna. Vi bor vid vägs ände så dom som kommer har ärende hit eller är bara nyfikna på var vägen tar vägen. Det finns ju allemansrätt. Jag har knackat på och pratat med alla i byn för att lära känna dom.
-
Hej
Jag undrar hur det är att bo helt själv ute på landet. Har ni som bor mitt ute i ingenstans besök av konstiga personer?
Jag bor i stan just nu men har hela tiden besök av en fönstertittare som hela tiden vill in i min lägenhet.
Jag inbillar mig att det är lugnare på landet och att detta inte förekommer. Men det kanske inte är så?
Ok låt oss tänka som en fönstertittare, om jag är i stan kan jag titta genom otalig många fönster utan att nån har nåt att säga emot medan på landsbygden måste jag gå kilometer emellan för att titta genom nåt fönster och då är jag aldrig på en offentlig plats, utan kränkande nära någons bostad trots allemansrätten med andra ord vet jag inte vad jag kan förvänta mig en kärring med bössa eller en jäkla ovtjarka, vet inte heller vem som är farligast. Så var föredrar jag att bo i stan eller på landsbygden?
-
Jag har hört talas om en fönstertittare ute på landet en bit ifrån där jag bor, han var ju helt ofarlig men lite efterbliven och förstod inte gränser. Vet inte om han fortfarande håller på. Annars brukar såna människor inte bli långvariga på landet eftersom folk känner varandra på ett annat sätt än i stan. De kan inte försvinna i mängden på samma sätt, de blir snart ökända.
-
När jag bodde i stan hände det ett par gånger att jag fick objudet besök i min säng när jag låg och sov.
På landet har jag råkat ut för en stalker som gjorde så jag inte kunde gå utanför ytterdörren, han slog upp ett tält på min gård. Fick ringa hans son som kom och hämtade. Någon dag senare så ringde sonen och talade om att hans far försökt att ta sitt liv. Han hade missbruksproblem och gick nåt 12 stegs program och från nåt håll hade han hört nåt om mig och skulle försöka frälsa mig. Vilket inte jag ville vara med om. Först sköt han hunden och så tog han bössan och satt sig i lagårn, där hittade sonen honom.
De två i stan var en polare till Frank Andersson och de hade varit ute och festat, han hade ingen aning om hur han hamnat vid min lägenhet. Men hans mamma brukade lämna balkongdörren öppen så han kom in men det var fel hus och fel balkong. Han slog sönder fönstret och kröp in. Polisen kom och hämtade och dagen efter kom han med pengar för det sönderslagna som rutan och en tv som stod innanför.
Den andre inne i stan gick till fel hus och fel lägenhet, han var inte helt frisk i huvudet och behövde mycket passning från sin åldriga mamma som inte hade orken att springa och jaga längre. Dörren till lägenheten stod öppen för att min mamma sprungit ner i tvättstugan.
Så händer det så händer det oavsett om du bor på landet eller inne i stan.
-
Har aldrig haft besök av mänskliga fönstertittare på landet. Största besöket av fönstertittare var grannens flock med charolais-kor som dök upp i trädgården efter att ha rymt från sin hage. Det är en lugn och snäll ras, som tur är.
Jag har aldrig känt mig otrygg på landsbygden trots att jag bott både som helt ensam och som ensam vuxen i hushållet. Vad skulle jag vara rädd för, liksom?
Som regel lär du känna åtminstone de närmsta grannarna någorlunda, och då behöver du inte tänka på dem som potentiellt läskiga främlingar.
Det handlar inte bara om nyfikenhet att vi vill veta vilka våra grannar är, vi är också beroende av varandra på ett annat sätt än vad stadsbor är av sina grannar.
-
Då jag var tonåring hade vi två gånger besök av mina skolmobbare som kom och trakasserade mamma när pappa och jag var borta. Det var deras sätt att fortsätta mobbningen då jag hade blivit så pass stark och bra på att slåss att det började bli riskabelt att gå direkt på mig.
En gång kom en dement gubbe inknallande hos nyblivna sambon när jag var borta. Han hade varit ute och irrat i byn med traktor så som han brukade och så hade traktorn fått motorstopp och han irrade vidare till fots. Hon blev ganska skraj då gubben plötsligt stod i sovrumsdörren men hon märkte ju att han var virrig så hon ringde åt mig. Då hon beskrev honom visste jag ju vem det var och berättade att han är snäll men att han inte vet vad han håller på med. En timme senare då jag kom hem satt han i trädgårdssoffan så jag ringde åt hans svåger och så hjälptes vi åt att få hem gubben med traktor och allt.
Det är allt jag har sett i den vägen på 41 år på landet.
-
I mitt landskap kan det vara mindre med skog, blir då mera mera öppet, =fri sikt. Gör att fönstertittare s a s förbigår allemansrätten genom att använda kikare. Tills dess att de observerade hushållens anlagda bokhäckar vuxit sig höga nog.
-
Det har ju varit en trend hos övre medelklass lägenhetsboende i vissa länder att ha en kikare hemma enbart för att titta genom grannarnas fönster, även inspirerad av litteratur och filmer redan på 40 talet, filmer som Rear window, Sliver etc etc bevitnar ju det. Grannar med den där egenskapen och så kallade "fönstertittatre" är två olika typer.
-
Under de 30 år jag har bott på landet har jag fått "oväntat besök" två gånger. Det ena var en som skulle på fest till grannen och gick fel, den andra var en kollega som jag skulle åka till jobbet med. Jag hade glömt att ställa väckarklockan och hon kom in och väckte mig. Ingendera gången kände jag mig hotad eller rädd. Det blev jag däremot i stan när en granne klampade in i fyllan. Han hade bara tagit fel dörr men det var obehagligt.
I min by sköter var och en sitt men vi känner varandra och hjälps åt att hålla koll på folk som rör sig i byn. Det skulle vara svårt för en utomstående att snoka omkring och titta in hos folk.
-
Då jag var liten brukade en av grannarna i byn komma på ovälkommet besök då han var full. Ena gången jagade morsan ut honom med kvasten.
-
När jag flyttade hit kom dom flesta grannarna på besök, för att prata bort en stund och lära känna mej. Alla hade förning, bullar eller brännvin eller både och. Numera fungerar det inte riktigt så. Men när nya grannar flyttar in brukar vi komma över med en blombukett. Det brukar vara uppskattat och något som kommenteras långt senare. Att komma med förning och tro vi kan prata bort en stund, gör folk mest shenerade och osäkra nu för tiden. Så det fungerar inte längre.
-
Den tid jag bodde i stan så var det i höghus, så fönstertittare var det ont om...
Här kan det ju komma någon tavelförsäljare, jehovas vittne eller djurinspektör, men det är inte så ofta. Ser ju inte ut som om en ensam liten tant bor här, men landsbygden är rätt lugn över huvud taget.
Bor man ensam och är lite ängslig så kan en hund eller två vara trevligt sällskap. Men man skall nog inte vara mörkrädd, för mörkt blir det innan snön kommer.
-
Min första lägenhet var i en källare som varit butik förut, dörren var därför av glas. Den låg dessutom längs en gata som folk brukade gå för att komma till centrum under fredags- och lördagskvällarna. En gång var det en som stannade för att pissa bakom knuten, hans kompis skulle då gå fram för att titta genom glasdörren. Det var ju mörkt därinne så kan kupade händerna för ögonen och satte mot glaset för att se bättre. När han fick fokuserat blicken såg han mitt ansikte där, precis innanför glaset. Tror inte han tittade genom fönster igen på ett tag ;D
-
Härligt att få in en fullträff ;D
Bröderna och jag var hela tiden uppmärksamma om vi kunde få tag i den/de som pissade i porten och även i hissen, men misslyckades. Sådant slipper man definitivt på landsbygden, här pissar man där växtligheten får nytta av näringen.
-
Att inte vara mörkrädd. Att vara trygg med hur olika djur låter. Häromkvällen var det ett lodjur som lät och ett par andra som svarade. För mej var det spännande och roligt.
För mej är stökiga människor mer oroande.
-
Hägern kan skrämmas rejält första gången man hör den...
Och så vildvittrorna, skogsfrun och allt annat konstigt man kan snubbla över i mörkret ;D
-
Hos oss är det mest kattugglorna som har många olika spännande ljud för sig. Men att veta vad det är, är roligt.
-
Kattugglornas ungar är charmiga nu på hösten.
De flesta ljud som skogen bjuder på är trevliga och ger ett plus i kanten till vårt boende.
-
Djuren är egentligen ingen större fara...
Det är dom där tvåbeningarna som är jävliga.
En del är rätt lätta dock...
Det räcker att prata lite snusk så springer dom till bilen.
-
En egen tolkning av kärleksbudet får fart på vittnena ;D
-
Ett välkänt och ofta fungerande finlandssvenskt sätt att bli av med jehovas vittnen är att helt enkelt säga att man tar emot vakttornet endast på villkor att de tar emot samma antal exemplar av kyrkpressen. Kyrkpressen är det finlandssvenska lutherska stiftets tidning. Byteshandel jämt om jämt.
Vi har bekanta som är jehovare och de vet att vi är hyggliga människor men helt opåverkbara. Därför kommer sällan jehovare hit. Om de kommer är det ofta halvbekanta som är ute på mission och kommer in på en välförtjänt paus och pratstund om ickereligiösa ting och så lämnar de en vakttornet i vedlådan när de går och får väl en skåra på sin himmelska sticka.
-
Min mor lyckades en gång sätta några jehovavittnen i arbete med att rensa ogräs.
-
Jag tror inte det fungerar att flytta ut på landet för att slippa ovälkomna besök. Det är inte så annorlunda här än i stan. För mej har det mer varit att det nog är lite glesare med att okända kommer. Men dom är ändå några. Men jag är ju så jäkla nyfiken på vilka dom är, och vill gärna att dom kommer in på kaffe, vilket dom flesta inte gör nu för tiden.
-
Ett välkänt och ofta fungerande finlandssvenskt sätt att bli av med jehovas vittnen är att helt enkelt säga att man tar emot vakttornet endast på villkor att de tar emot samma antal exemplar av kyrkpressen. Kyrkpressen är det finlandssvenska lutherska stiftets tidning. Byteshandel jämt om jämt.
Vi har bekanta som är jehovare och de vet att vi är hyggliga människor men helt opåverkbara. Därför kommer sällan jehovare hit. Om de kommer är det ofta halvbekanta som är ute på mission och kommer in på en välförtjänt paus och pratstund om ickereligiösa ting och så lämnar de en vakttornet i vedlådan när de går och får väl en skåra på sin himmelska sticka.
Laestadianer då, kryllar det inte av såna också?
-
Laestadianer då, kryllar det inte av såna också?
Dom brukar inte missionera på det sättet.
-
Det är nog inte større risk før ovälkomna besøk på landet än i stan. Jag har bott i flera olika byar i sammanlagt 30 år och aldrig råkat ut før någon "stalker" eller någon farlig person. En gång när jag var ung och vacker så kom en bybo som fått sig några glas før mycket. Han fulpratade (sex)men gick efter en stund då jag avvisade honom. Dagen därpå kom han med en rådjursstek och bad om ursäkt :). Om jag hør konstiga ljud då jag är ute i mørkret så tänker jag inte alls att "nu är det någon som spanar på mig", utan jag fattar att det är djur eller fåglar. Som någon annan skrev så behøver man vara trygg i naturen.
-
Precis, lär dig så mycket du kan om det liv du är omgiven och beroende av. Både växter och djur. Också dom som är aktiva om natten.