Alternativ.nu

Djur => Kor => Ämnet startat av: Fosterlandet skrivet 11 dec-21 kl 03:42

Titel: Kor och kalvar
Skrivet av: Fosterlandet skrivet 11 dec-21 kl 03:42
Hej
Om man skaffar två rödkullor eller fjällkor bara för att man tycker det är kul med djur och vill låta dom gå på bete endast. Måste man låta dom få kalvar? Tänker inte mjölka dom eller så, möjligtvis slakta i ett senare skede för mat.
För att bara vara kortfattad…
Kan man ha kor utan att skaffa kalvar eller är det något slags behov dom har som måste fyllas?
Titel: SV: Kor och kalvar
Skrivet av: mattias_33 skrivet 11 dec-21 kl 05:51
Rödkullor är väl utrotningshotade. Att välja tjurar (läs stut/oxe) är bättre för arten.
Titel: SV: Kor och kalvar
Skrivet av: Nordic Vargtand skrivet 11 dec-21 kl 12:21
Kor fungerar ungefär som oss, så, nej de behöver inte få kalvar.  :)
Det mig veterligen bara djur som Illrar och hermeliner som behöver para sig.
Kor gör det bara av samma orsak som vi själva.

Har aldrig haft ren rödkulla, men korsningar med köttkor har det inte varit problem med tjurarna.
Enda jag hört om incidenter är när folk betett sig väldigt underligt (fast de brukar inte stånga då heller, men de kan varna om folk gör riktigt dumma grejer som veva med plankbitar rakt framför nosen och liknande, fast det kan ju knappast skyllas på tjuren...), eller inte begriper sig på hur djuren fungerar.

Vi har aldrig brytt oss om att kastrera tjurarna, men man gjorde det ibland förr så att de skulle lägga på sig mer hull inför höstslakten på den tiden man plöjde med oxar.
Titel: SV: Kor och kalvar
Skrivet av: Fosterlandet skrivet 11 dec-21 kl 13:30
Självklart skulle man kunna välja tjurar eller eventuellt oxe/stut men dom är dels dyrare och jag har inte riktigt erfarenheten för de tror jag. Dessutom vill jag efter kanske några år skaffa kalvar.
Titel: SV: Kor och kalvar
Skrivet av: Nordic Vargtand skrivet 11 dec-21 kl 13:51
Renrasig rödkulla är, vad jag hört av vänner, ibland korna litet mer bångstyriga än modernare raser men det beror nog mer på individen tror jag.
Annars är det som sagt inga problem, de skall ha foder för mjölkkor även om de inte mjölkar, vilket innebär att man bör ge dem högre andel hö och inte så mycket halm om man planerar att använda halm som foder, men har man rent hö så kan man skippa halmen helt, halm är enbart därför att den är billigare om man inte kan odla själv eller får den som biprodukt, ingenting som på något vis är nödvändigt i fodret.
Mjölkar de inte brukar de klara sig med en multimineralsten som innehåller alla ämnen de behöver, stenen behöver dock inte ha lika hög kopparhalt som för moderna mjölkkor. (Till skillnad mot får behöver kossor en väldigt liten mängd koppar då det är ett viktigare spårämne för just kor). De bruna pulverstenarna fungerar bra tycker jag och räcker länge, man kan också blanda eget med pulver men då är givan mer kritisk att den blir någorlunda rätt. Det är dock bara högmjölkande kossor som behöver skedvis med mineraler dagligen. Har man dem frigående så brukar de slicka i sig själva det de behöver från stenen.

Kor är ju tacksamma i det att man kan ge dem allt grovfoder som inga andra djur äter, grova strån av gräs och örter är bara nyttigt för dem vad jag vet.
Som ni säkert vet så kan man inte släppa dem rakt av på en sådd åker då de kan åka på otrevliga saker som trumsjuka om de äter för stor mängd färskt åkergräs, man behöver således dela av färska beten med odlat gräs när man släpper dem på en ny yta hö och ensilage är dock ingen fara med, betesängar är heller ingen fara att släppa dem.












Titel: SV: Kor och kalvar
Skrivet av: Tjalve skrivet 12 dec-21 kl 20:18
Inga problem att bara ha nöt utan att de kalvar men efter fyra- fem år är risken stor att sådana kvigor blir väldigt feta. Även stutar blir lätt för feta med åren. Detta även fast man bara ger grovfoder. Det brukar också sägas att att risken för kalvningssvårigheter ökar kraftigt med åren så inte rekommenderat att betäcka efter tre års ålder.   
Titel: SV: Kor och kalvar
Skrivet av: Nina W skrivet 14 dec-21 kl 15:14
Har du hört hur en brunstig kviga kan råma? MuuuUUh... Och finns det kanske någon som föder upp köttboskap inom hörhåll så kommer den ena eller den andra att försöka rymma. Min ena bror hade köttdjur ett tag och än fast det var minst en kilometer mellan kvigkalvarna som han ville vänta med att betäcka tills de mognat och tjuren så stack de små till tjuren gång på gång.
Titel: SV: Kor och kalvar
Skrivet av: Nordic Vargtand skrivet 16 dec-21 kl 16:46
Det gör i princip alla klövdjur. Får brukar också föra ett fantastiskt oväsen om de känner vittring av honor som brunstar, detta inträffat automatiskt, även om tackan/kvigan/kon/gaten råkar vara hans egen mor/syster/faster...

Men, som sagt, det händer ingenting med dem om de inte blir betäckta och processen startar bara av hondjurens hormondoft under brunsten.
Har man en hage med enbart tjurar/baggar/bockar som är helt isolerad händer ingenting, dock kan som sagt hormonsignalsubstanser föras mycket långt med vinden (troligen mer en en kilometer om vinden ligger på) då hanarna är betydligt mer perceptionella för signalsubstanser än vad vi är. Dessutom hör de ju också mycket bättre än vad vi gör, hanars rop hörs nog utan problem över långa avstånd.

Titel: SV: Kor och kalvar
Skrivet av: mattias_33 skrivet 16 dec-21 kl 17:57
Här sprang 20 kvigor rakt genom skogen (4 km fågelvägen) och hoppade in till en tjur.
Titel: SV: Kor och kalvar
Skrivet av: Nordic Vargtand skrivet 16 dec-21 kl 18:12
De har ju också ett högt kommunikationsläte de synkroniserar med varandra om någon kommer bort från flocken (tror alla klövdjur och många fåglar har det, får, getter, höns, kalkoner, mm har det också) min gissning är att det är en kombination av de båda faktorerna och att lätet sedan gör att de kan pejla in varandra, jag misstänker att detta kan hända även utanför brunstperioden, fast fördelen är ju djur som smiter ofta kommer tillbaka av denna orsak, våra kvigor brukade ofta stå parkerade någonstans i avvaktan på att någon skulle öppna så att de kom in igen, samma med gutebaggarna, han stod alltid parkerad vid grinden och väntade om han smitit med någon tacka på natten.