Alternativ.nu
Djur => Andra fjäderfän => Ankor och myskankor => Ämnet startat av: Alexandra Martinsen skrivet 03 apr-20 kl 14:42
-
Hej på er😊 har nyligen hämtat hem 4 stycken 4 veckors svensk gul anka.
Dock så är de motsatsen till tama. Kryper ihop i ett hörn så fort de får syn på mig.
Undrar lite hur jag ska få dom att känna sig trygga vid mig.
Hur har ni gjort?
Alla möjliga tips är välkomna.
Funderar på om jag ska ta in en och en och ha vid min sida någon timma åt gången. Eller de kanske är en dum idé?
Tack på förhand.
Mvh Alexandra
-
Fick du inga tips från den du köpte dem av? Har du skaffat något av infomaterialet jag tipsade om (i din andra tråd) från Lanthönsklubben?
Du ska inte skilja någon av dem från flocken, då blir de bara stressade! Vid 4 veckor är de fortfarande små, och nu har de kommit till en helt okänd plats, klart att de är försiktiga. Är de maskinkläckta eller ruvade?
Bästa sättet att bli kompis med djur är att ge dem mat :) . Det kan ta ett tag, så ha tålamod!
Sen kan du fundera över hur tama du vill ha dem? Mina fjäderfän är inte på långt när så tama som mjölkgetterna eller kossorna, mest för att jag inte tycker det behövs. Jag kan plocka upp en anka om hon ska vingklippas t ex, och de kommer på inkallning, men de är inga keldjur. Eller, de kanske tycker att jag är någon slags keldjur som behöver tämjas, för tycker de att kvällsmaten dröjer för länge kommer hela ankflocken vaggandes upp till huset för att hämta oss ;D !
-
Fick du inga tips från den du köpte dem av? Har du skaffat något av infomaterialet jag tipsade om (i din andra tråd) från Lanthönsklubben?
Du ska inte skilja någon av dem från flocken, då blir de bara stressade! Vid 4 veckor är de fortfarande små, och nu har de kommit till en helt okänd plats, klart att de är försiktiga. Är de maskinkläckta eller ruvade?
Bästa sättet att bli kompis med djur är att ge dem mat :) . Det kan ta ett tag, så ha tålamod!
Sen kan du fundera över hur tama du vill ha dem? Mina fjäderfän är inte på långt när så tama som mjölkgetterna eller kossorna, mest för att jag inte tycker det behövs. Jag kan plocka upp en anka om hon ska vingklippas t ex, och de kommer på inkallning, men de är inga keldjur. Eller, de kanske tycker att jag är någon slags keldjur som behöver tämjas, för tycker de att kvällsmaten dröjer för länge kommer hela ankflocken vaggandes upp till huset för att hämta oss ;D !
Jag fick inga tips av uppfödaren. Men det var hennes man jag träffade och han hade inte så mycket kunskap.
Jag har läst allt jag hittat där på den sidan i princip 😅
De är maskinkläckta.
Men de är otroligt stirriga. Har provat att stå på 40 meters avstånd från inhängnaden i långa stunder. Men så länge dom ser mig så klungar de ihop sig i ett hörn på sin vakt.
De rör varken mat eller vatten så länge de ser eller hör mig.
Känns nästan som en omöjlighet att lyckas få dom tamare. Eller är det vanligt att ankor är såhär i början?
Eller är dom helt enkelt för lite hanterade under sina första veckor?
Jag har lagt in både mask och riven morot. Men de rör inget så länge jag är där.
Dock har de ätit upp det i min frånvaro😊
-
Alltid något!
De kanske inte är så människovana ?
För att de ska känna sig trygga och hemma är det nog bäst att de får vara i ankhuset första tiden. En för stor "värld" kan göra dem oroliga. Ällingarna har säkert bott i en liten bur hittills.
-
Skulle säga att du är för försiktig. Gå in i ankhuset och lägg dig, ta med lite mat och vänta tills de kommer fram. Fungerar inte det så fånga dem en efter en och tvångsgosa dem. Ibland måste djur bara tvingas att förstå att du inte tänker äta upp dem eller skada dem. Halvstora kattungar som fötts i lador och hållits från människorna av sin mamma är typexempel, de förblir ofta skygga om man inte tvångsgosar dem.
Men är du tålmodig som få så kan du vänta in dem.
-
Alltid något!
De kanske inte är så människovana ?
För att de ska känna sig trygga och hemma är det nog bäst att de får vara i ankhuset första tiden. En för stor "värld" kan göra dem oroliga. Ällingarna har säkert bott i en liten bur hittills.
Nä jag tror inte dom är så vana vid människor heller. De har nog bara blivit matade 2 ggr om dagen och ej hanterade.
De hade en hel hög med ällingar från 1 vecka gammal till 6 veckor. Så de har nog inte tid att gosa med alla.
De bodde i burar gjorda av pallkragar. Så de är varken vana vid utrymme eller omvärld.
Idag vågade de iaf efter en stund äta och gå runt lite i inhängnaden när jag satt på en solstol ett par meter bort. Så det är framsteg iaf😊 men de är vaksamma så fort jag rör på mig😅
-
Skulle säga att du är för försiktig. Gå in i ankhuset och lägg dig, ta med lite mat och vänta tills de kommer fram. Fungerar inte det så fånga dem en efter en och tvångsgosa dem. Ibland måste djur bara tvingas att förstå att du inte tänker äta upp dem eller skada dem. Halvstora kattungar som fötts i lador och hållits från människorna av sin mamma är typexempel, de förblir ofta skygga om man inte tvångsgosar dem.
Men är du tålmodig som få så kan du vänta in dem.
Ja asså jag tänkte lika dant som du där. De är ju så med de flesta djur om de lixom inte blir hanterade. De blir vilda och skygga från oss människor.
Jag kommer nog göra en kombination av båda världar. Spendera mycket tid med dom på lite avstånd. Och ta upp och klappa i korta stunder😊
Har du själv ankor? Och vilken sort i så fall?
-
Varför ska de vara tama?
De vänjer sig bara du är omkring dem, ger dem mat och vatten och syns till, samtidigt som du håller dig lugn och sansad när du är i närheten så de får grepp om vad du är för någon.
Att tvångsgosa med dem låter inte som en bra idé.
-
Här blir de djur som ungarna tar med in och har i soffan de tamaste. Inte för att jag vill det, men både ungar och djur verkar trivas. Själv tycker jag att höns och ankor (myskankor här) kan vara för tama för min smak när jag skall mata dem, men jag lägger mig inte i om de vill ha knätama ankor.
Om jag skulle kört den försiktiga vägen med en av våra katter så skulle den väl blivit tam lagom till sin 20 årsdag. Ungarna brukar tämja det mesta, men den ansåg de som obotlig. Nu är den hur go som helst.