Alternativ.nu
Övriga ämnen => Ekonomi => Ämnet startat av: teufel skrivet 21 okt-16 kl 23:56
-
Har kollat lite instruktionsfilmer en stund där man gör träkol med hjälp av två oljefat av olika storlekar.
Någon som har testat det och säljer kol till allmänheten?
Är det god förtjänst?
Något man ska tänka på?
-
I den storleksskalan är det garanterat ingen som helst förtjänst!
-
Nej det där är dödfött men om du sätter upp en större kolugn så du kan bränna tre-fyra kubikmeter i gången då kan du sannolikt göra en slant om man tänker efter vad grillkol kostar.
I synnerhet om du har gratis råvara nära till hands. Spillvirke från någon annan verksamhet.
-
Jag tänkte testa veckan som kommer, dock för eget bruk, men skall du sälja så bör det vara rent lövträ du kolar om det skall vara till grillkol.
Det är viktigt att de tär lufttätt, men inte hermetiskt tillslutet så att kärlet sprängs, använd tex lera eller liknande till sista tätningen.
-
Problemet när man gör det småskaligt är ju bla att man inte kan leda utgående gaser till specifika rör, där metan och kolmonoxid kan eldas. Därför blir småskalig kolmilning mera miljövidrigt än storskalig, där man kan kontrollera utgående gaser till några få rör.
-
Överhuvudtaget är det väl att betrakta som stort slöseri att tillverka träkol utan att ta vara på tyngre kolväten (tjära mm) ur rökgaserna, om man kondenserar allt som går att kondensera och destillerar av det till olika fraktioner kan man nog göra bättre affärer på att sälja biprodukterna (trätjära, terpentin, olika fraktioner som kan användas som motorbränslen, ättika, myrsyra mm) än på själva träkolet.
-
Om man skall få ut fullgoda destillat skall man ha rätt råvara och en process som är anpassad till att ge bra kvalitet på destillatet.
Den där billiga industritjäran som tycks komma som biprodukt från vissa processer är helt värdelös att tjära trä med.
Långsamt bränd retortertjära av bra törve kan däremot vara ett hyfsat lågprissurrogat för riktig dalbränd tjära.
-
Ja, skall man göra en tjärdal ställer det helt andra krav på råvaran, den behöver man noga handplocka om man vill ha hög kvalitet på tjäran.
En tjärdal ser annorlunda ut än en mila, den har ju bland annat en stor tät tratt i botten, förr använde man en paddning av färsk granbark, idag kan man svetsa en stor plåt tratt av litet tjockare plåt. I botten av tratten sätter man ett rör (förr gick den ned i en snickrad avslutning som gick ned i en stock med en borrad L-formad kanal och ett trärör) idag kan man använda ett järnrör, tex en bit gammalt vattenledningsrör som man slår i en träplugg i avtappnings änden på.
Sedan gör du en mila med granris och tät jord ovanpå tratten, går nog med ett oljefat också men utbytet blir då mycket mindre eftersom det binder för mycket luft i härden så att merparten av tjärdestillaten brinner upp eller kokar bort i tunnan, kol går dock bra i ett gammalt oljefat eller liknande. (en tjärugna är vad jag minns ungefär samma princip som en hembrännare men i större skala, med en lufttät kammare som hettas upp, sedan en kylkolonn med etapper för olika fraktioner, den är dock ganska komplicerad att få till i större skala. Men jag gjort en laboratoriemodell i pyrexglas då var liten, har även en gammal handbok från 20 talet där det finns ritningar på en större anläggning...
Enklast i liten skala är faktiskt fortfarande en traditionell mila, men med stålbotten.
Kom ihåg att du behöver tillstånd att ta äldre tjärstubbar, men det går med färskare stubbar också och tjärgaddar även om utbytet blir mindre.
Pratar ni med någon skogsmaskinförare kan ni säkert få köpa tjärgaddar, stubbar, mm. Men jag har för mig att man fortfarande måste söka tillstånd att dra upp stubbarna, men det är mycket lättare att få tillstånd att göra med nyare stubbar då dessa saknar egentligt naturvårdsvärde, de bör dock stå minst 4-5 år först om det skall vara någon mening att använda stubbarna annars är det nog inte värt besväret. Dock blir det väldigt stora volymer vatten som måste koka bort med så färska stubbar.
-
Eller så katar (randbarkar) man stående tallar i flera etapper under ungefär 5 års tid och hugger dem då de har dött och är alldeles fulla med kåda. Då får man riktigt törve att bränna tjära av.
Förr var det oftast myrtallar som folk kata till törve men i dagens värld skulle det ju vara ett bra sätt att dra nytta av tallar som skall gallras bort i en andragallring och annar bara blir massaved...... kanske man rentav kunde ta contortatall till törve >:D
-
Men jag har för mig att man fortfarande måste söka tillstånd att dra upp stubbarna, men det är mycket lättare att få tillstånd att göra med nyare stubbar då dessa saknar egentligt naturvårdsvärde, de bör dock stå minst 4-5 år först om det skall vara någon mening att använda stubbarna annars är det nog inte värt besväret. Dock blir det väldigt stora volymer vatten som måste koka bort med så färska stubbar.
Om man arbetar långsiktigt kan man väl söka tillstånd för att dra upp stubbar medan de är färska, men vänta 5 år innan man drar upp dem.
-
Det går bra att lägga upp dem i en hög när man dragit upp de, tanken är att vatten skall avdunsta så att kådan koncentreras i dem.
Det hinner ändå inte hända så mycket med stubben som sådan i jorden på fem år.
Bäst är riktigt gamla tjärgaddar, men de är naturvårds skyddade så man måste ha särskilt tillstånd att ta dessa.
-
I Storbritannien säljer man nu ved från specifika vedslag för barbecue-grillning. Ved ger då fördelen att det tillför röksmak till maten jämfört med träkol
http://www.bestbarbecuewood.com/ (http://www.bestbarbecuewood.com/)
-
I Storbritannien säljer man nu ved från specifika vedslag för barbecue-grillning. Ved ger då fördelen att det tillför röksmak till maten jämfört med träkol
[url]http://www.bestbarbecuewood.com/[/url] ([url]http://www.bestbarbecuewood.com/[/url])
Har funnits samma sak på den Svenska marknaden de senaste tre åren...