Alternativ.nu
Mat & tillvaratagande => Övrigt om mat och recept => Ämnet startat av: Gilbert skrivet 24 aug-16 kl 00:16
-
En släkting är lite engagerad i artikeln, men den är fortfarande aktuell.
http://www.svd.se/inalvor-den-nya-innematen (http://www.svd.se/inalvor-den-nya-innematen)
-
Hej!
Det låter intressant! Har inte sett programmet, men äter med förtjusning korvkaka! Lever åts förr, när det serverades i mitt hem, och från barndomen var det varje höst dags att slakta grisen, från vilken det mesta tillvaratogs.
Något som "försvann" år 1947 var lungmos ; då avled min farmor, men i övrigt fortsatte det som för när det gällde tillvaratagande av grisen.
Det verkar som om vårt lungmos och "haggis" har stora likheter. jag har inte ätit det senare, men är givetvis villig att prova det om någon serverar!
Hälsning!
G S, årsmodell 1939.
-
Lever och blodpudding lär man sig äta som barn, man funderade aldrig utan bara åt .. Mat!
Vi äter lever från unghjortar, det är riktigt gott stuvad med grädde.
Hur många har inte ätit korv med naturfjälster.
-
Lever är gott, tycker jag. Jag har aldrig begripit varför det skulle vara konstigare att äta inälvor än kött.
-
allt hänger på sköljningen å krydningen ;) inälvsmat är en konst i sig som jag tycker att fler borde annama rent näringsmässigt är de nytigare med ^^
-
En enkel grej som äppelkräm till efterrätt - vet ni någon barnfamilj som gör det idag?
Det är ju förresten inte bara i Sverige som de vanliga gamla rätterna försvinner. Min 80-årige danska svåger var här på besök och vi serverade klassisk dansk äppelkaka (gjord på äppelmos, brödsmulor stekta i smör och socker, jordgubbssylt och vispgrädde som dekoration). Det hade han inte fått på många, många år.
I delar av USA dit svenskarna invandrade lever det kvar en svensk julefterrätt som är borta i Sverige: Torkad-fruktsoppa.
-
Det låter som ett recept på skånsk äppelkaka, det lever än vill jag påstå.
När jag var liten kunde en dessert vara sagogrynsoppa med torkad frukt i soppan. Torkade plommon typ sviskon och äpple.
Sagogrynet är också nästan borta.
-
Tyvärr går mycket inte längre att köpa i handeln. Barndomens mat är i mycket borta då ingen längre tycks ha vare sig tid eller kunskap att göra den.
Korvkaka med russin är en delikatess,likaså en riktig leverkorv. pressylta är det få som lyckas med numera och varianterna i handeln är långt ifrån en hemlagad dito.
Mammas levergryta med lök,morötter m.m är saknad,likaså hennes skånska kalops, sjömansbiff med lök. Kroppkakor som de görs här i södern är också gott,med vitsås till.
stekt sill med potatismos, stekt saltsill med löksås (saltsill var ju stående mat för fattigfolk förr).Fisk är jag uppfödd på,farfar var fiskare och äter med förtjusning riktig torsk i alla former,flundra,lax m.m. Dock aldrig fryst fisk då den tappat all smak.
Nej,lungmos har jag aldrig provat,låter inget vidare,Haggis har jag provat,aldrig mer. Likaså när jag var i norrland kom de dragande med renskav,torrt o meningslöst.
Norrländsk pölsa blev man plågad med i skolan,har jag aldrig ätit sedan dess.
Men varför har blodkorven blivit så dyr? fattigmat förr o billig,nu tydligen på utgång.Den skånska spickekorven är också svår att få tag på,idealiskt på sommarhalvåret.
Besöker man England kan jag rekommendera pubmaten,fortfarande görs pajer på klassiskt vis,steak and kidney pie,shephards pie m.fl. Förbannat gott ihop med en lager.
Pajer var ju vanligare förr även i Sverige,likaså piroger som mamma gjorde. Enkel,närande men god mat.
-
Inälvsmat, kroppkakor och liknande. Tack och lov att man slipper plågas av sådant. Ibland gillar jag utvecklingen.
-
Baa en sån sak som att hitta kött med ben i är svårt. Slaktade en ko här och tog hem köttet med gammaldags-styckning, så fick märgpipa mm. Det gick först av allt kött sedan. En tog 10 kilo och en tog 8 kilo rakt av. Även köttfärsen gick direkt. Priset var satt till 100 kr kilot för kött och 50 kronor för färsen. Inte som andra gör där varje del har sitt pris. Så det var inte anledningen att det skulle vara billigt.
Och de sa att kött med ben gick inte att köpa längre så att sådan mat av märgpipa var borta från köksbordet.
-
Många som ratar den gamla sortens mat har ändå ätit en hel del av den helt ovetandes genom att äta korv och piroger.
Här är ett extra mumsigt inslag.
http://www.aktavara.org/News.aspx?r_id=128537 (http://www.aktavara.org/News.aspx?r_id=128537)
-
Skulle du äta den här produkten? Jag vet att du har gjort det och tyckte den var skitgod.
Den innehåller även nöt och grishjärna fast något kryptiskt skrivet.
"INGREDIENSER: Svenskt gris- och nötkött. vatten. nöthjärta. nötlunga. potatismjöl. fett från gris. bindväv från gris. MJÖLKPROTEIN. salt. blodprotein av nöt och gris. potatisfiber. druvsocker. kryddor. kryddextrakt. arom. antioxidationsmedel E300. konserveringsmedel E250. rökarom. KÖTTMÄNGD: 33% INNEHÅLLER ENDAST SVENSKT KÖTT."
Notera "endast svenskt kött ... Alltså svenskt junk"
Det finns inget kött alls!!!
Och produkten heter Bullens pilsnerkorv.
-
Utländska butiker säljer ibland piroger. Åhhhh vad gott ...
Större delen av färsen består av pungkulor från lamm och sedan det kött som utvinns från kinder och skalle på lamm.
-
Skulle du äta den här produkten? Jag vet att du har gjort det och tyckte den var skitgod.
Den innehåller även nöt och grishjärna fast något kryptiskt skrivet.
"INGREDIENSER: Svenskt gris- och nötkött. vatten. nöthjärta. nötlunga. potatismjöl. fett från gris. bindväv från gris. MJÖLKPROTEIN. salt. blodprotein av nöt och gris. potatisfiber. druvsocker. kryddor. kryddextrakt. arom. antioxidationsmedel E300. konserveringsmedel E250. rökarom. KÖTTMÄNGD: 33% INNEHÅLLER ENDAST SVENSKT KÖTT."
Notera "endast svenskt kött ... Alltså svenskt junk"
Det finns inget kött alls!!!
Och produkten heter Bullens pilsnerkorv.
äter jag aldrig!! inte heller billig korv typ grillare och annat som inte har ett riktigt namn.
Bullens känner jag väl till,på 80-talet fanns ett slakteri i Alvesta. Då jag var nyinflyttad o behövde extrapengar tog jag ett extraknäck som städare nattetid på slakteriet.
I styckhallen fanns ett stort hål mitt i golvet och instruktionerna var att allt skulle ner där. Nedanför hålet i våningen under fanns en stor vagn i rostfritt. det jag skyfflade ner av slaktrester o annat nojs blev en del av ingredienserna i Bullens som tillverkades där.
Slakteriet är borta sedan några tiotal år och tillverkningen flyttad men jag tänker på det så fort jag ser någon komma med en burk av Bullens.
Jag håller mig mest till svenska högklassiga korvar eller tyska korvar där de använder kött istället för avfall.
-
Så himla glad att jag är vegetarian :o :o :o
-
Hjärta, njurar, lever och tunga är ju saker man alltid tar rätt på, jag blev förvånad att inte alla gör det längre, slöseri och man går miste om de bästa bitarna.
(Jag äter så klart också vegetarisk kost stora delar av året (eller, gjorde förr i allafall, när jag hade mer tid att odla), det styrs av vad som går att lagra och vad som kan skördas, osv Mycket behöver konsumeras färskt. Så gjorde man nog förr också. Men jag måste minska ned det av hälsoskäl när jag jobbar, det sliter för mycket på kroppen annars (jag kan inte äta för mycket kolhydrat i maten av medicinska skäl, inte heller för mycket feta grönsaker) även om det bär mig emot att köpa mat jag kan odla, importerat grönt ser man ju nästan gifterna drypa om utöver att det är ett ohållbart miljösvineri att vi alltid förväntar oss färsk, okonserverad mat på bordet idag.)
-
En nästan bortglömd delikatess är kalv/lammbrässen. Testa det om ni får tag på det.
Och den som åker till Muenchen kan till exempel ta dagens inälvsrätt på Weisses Bräuhaus. Jag var där och beställde "Muenchner Voressen", fast jag tyckte inte det var någon höjdare, som pölsa, fast ättikssurt. På söndagar tror jag att dagens inälva är tjurpung. Man kan dock även beställa annan mat där också.
Annars finns det en massa trevliga bortglömda maträtter, som kärnmjölkspudding och kanske även klappgröt. Kanske man ska ta med krokan också. Kungaparet var nog Sveriges sista brudpar som fick en krokan som bröllopstårta. Själv har jag aldrig testat, men den var tydligen viktig förr. Jag läste om två bondflickor på Kinnekulle, som skickades till Lidköping till fots för att hämta en krokan på konditoriet till syrrans bröllop. De fick bära den på en bricka eller liknande hela vägen. Eftersom hästen behövdes till något annat och barnen i alla fall inte hade något bättre för sig.
-
I delar av USA dit svenskarna invandrade lever det kvar en svensk julefterrätt som är borta i Sverige: Torkad-fruktsoppa.
Fruktsoppan lever och frodas som efterrätt här i svenskbygderna i Österbotten. I synnerhet till jul. Hur kan ni sjunka så lågt i Sverige att ni låter den dö ut?
Förresten är den inte speciellt gammal. Det var först på andra halvan av 1800-talet som folk kunde börja unna sig att köpa en liten påse torkad frukt som juldelikatess.
Några maträtter som börjar bli allt mer bortglömda:
-Gubbenrunka. Kokt strömming som benats ur och mosats ihop med kokt potatis.
-Pääronkamsona. Samma sak som den norrlängska flatpalten med i Österbotten är de på utdöende tyvärr.
-Klimpsoppa. Köttsoppa med klimpar av russion och kornmjöl. Traditionell kalasmat.
-Brödkok. Sönderbrutet blodbröd och stekt fläsk som kokats ihop i en kastrull. Ibland med tillsatt kokt potatis och kanske mjölk. Rena kraftfodret när man arbetar utomhus på vintern. Gott dessutom.
-Korngrynsgröt. Traditionell julmat och kalasmat innan risgrynen blev överkomliga i pris.
-Kornmjölsgröt. En god och kraftig gröt på vatten och kornmjöl och kanske litet salt.
-Sälkött åts allmänt i olika former i skärgården. Lär ha varit godast som, köttfärs.
-Pansarovor. Kokta rovor. Åts allmänt före potatisen slog igenom totalt.
-
Jag växte upp på en liten mjölkgård med jerseykor och dom är ju inte stora och köttiga precis och tjurkalvarna är så små att det inte lönade sig att skicka dom till slakteriet - slaktpriset var ungefär = betalningen för köttet. Så kalvslakt blev det några gånger om året än fast mamma klagade på att det var jobbigt att ta reda på allt. Jag minns dillkött - såklart, köttsoppor kokta på märgben, rullader = tunna skivor med fyllning, slarvsylta och vanlig kalvsylta. Om kalven var så liten att den inte åt hö så var köttet väldigt ljust. Ibland gjorde hon hemmagjord leverpastej och då luktade hela huset lever! Ursch, än om pastejen var rätt god.
-
Jag tror att det här skulle vara gott, om nån har ett kalvhuvud till övers.
-
Det finns påsar med blandad torkad frukt på vanliga matbutiken här hela året.
Man behöver också litet potatismjöl och socker till serveringen.
Jag brukar dock laga fruktkräm (kommer tyvärr inte ihåg hur man gjorde soppan, men finns litet olika recept) Kräm gör man helt enkelt genom att koka upp litet vatten, tillsätta ett par matskedar potatismjöl (antar att man minskar mängden om man önskar soppa... i något recept skall frukten hackas) och häller i frukten, sedan låter man det hela koka upp under omrörning och kokar tills potatismjölet har verkat och frukten känns lagom mjuk.
Kräm äter man med mjölk och socker.
Det är rätt enkelt.
Brukat äta till söndags lunch ibland.
Kornmjölsgröt är inte heller särskilt svårt att göra, är i princip bara kronmjöl, vatten och en nypa salt. (Sedan kokar man ihop den till en slät och fin smet, gryn kan man behöva blötlägga innan, de ger en något grövre gröt.).
Personligen vill jag ha den med mjölk och lingonsylt.
Gott till frukost tycker jag.
(Förr åt man nog gröten som den var, med endast litet salt, men det är litet väl hardcore tycker jag...)
Sälkött smakar tran, antagligen därför det inte så ofta åts rakt av så ofta...
Men det är annars fint kött.
Enormt mycket tran på sälarna, bokstavligen dryper av det, är nog minst någon decimeter tjockt lager på en del...
(De har det för att hålla värmen, förutom som energireserv)
Riktigt gjorda isterband skall smaka litet syrligt, egentligen skall de syras naturligt, men idag tillsätter man ofta ättika i stället, eller struntar i det helt, isterband smakar dock inte vidare gott utan den syrliga smaken tycker jag. Det går inte att fuska fram goda isterband, det är en maträtt som måste få ta sin tid om den skall smaka bra.
(Press sylta, grynkaka, grisfötter, mm brukat göra till jul. (press syltan är nog tyvärr på utdöende, den verkar inte falla alla i smaken idag, vilket är synd tycker jag)