Alternativ.nu
Övriga ämnen => Ekonomi => Ämnet startat av: syntelman skrivet 15 apr-07 kl 10:52
-
Hej och hallå!
Kort fråga angående bank och lån för att köpa mindre hus. Är själv student så mina chanser att få ett lån är minimala, men min sambo har för närvarande "fast" anställning sedan ett par månader sedan. Hon har en inkomst på cirkus 17000 före skatt. Finns det någon möjlighet att hon skulle kunna få ta ett lån på runda slängar 500-700.000:- för husköp? Och hur villiga är bankerna på att låna ut hela beloppet, dvs utan kontantinsats och låna till lagfart osv? Måste vi vänta och spara. :) Börjar bli desperat, storstadslivet är fasligt trist! Tack!
-
För att få låna pengar måste ni övertyga banken om att ni har råd med lånet. Ett hus för en halv miljon borde ge mycket lägre boendekostnader än en lägenhet i en storstad.
Vill ni verkligen låna upp till skorstenen? Vad gör ni om huspriserna vänder neråt och banken vill ha tillbaks sina pengar? Då blir ni tvungna att sälja till förlust och har sedan kvar en restskuld men inget hus.
-
i verkligen låna upp till skorstenen? Vad gör ni om huspriserna vänder neråt och banken vill ha tillbaks sina pengar? Då blir ni tvungna att sälja till förlust och har sedan kvar en restskuld men inget hus.
Vadå "om"? Huspriser vänder *alltid* ner igen. Det är bara det att på toppen så tror tom framstående företrädare för näringsliv, banker, riksbanker och ekonomer att normala ekonomiska förhållanden inte längre gäller och allt bara är upp, upp, upp för evigt, amen. Precis som år 2000 börjar nu "viktigt folk" prata om en ekonomisk supercykel där allt bara går uppåt.
Det är då det vänder, när folk blivit fartblinda.
-
Men banken kräver väl bara pengar enligt överenskommen amorteringsplan? Om sen marknadsvärdet sjunker spelar ju ibara roll om man tänker sälja kåken.
-
Nix, det där är en myt, som folk börjat tro på eftersom huspriserna stigit i över 10 år.
När marknadsvärdet på huset faller under lånat belopp, så saknas ju säkerhet för lånet. Då kommer banken kräva att man löser in den del av lånet som överstiger marknadsvärdet på huset. Är de snälla så kan man få konvertera den delen till ett banklån istället för hypotekslån, om man kan trolla fram t ex en borgensman eller annan säkerhet.
Och ganska få personer kan hosta upp några 100 000 för att lösa delar av lånet, så då blir det försäljning som gäller.
Detta knäcker förstås bara de som kommit in på bostadsmarknaden de sista åren innan priserna vänder ner igen, resten har så pass mycket uppgång i bagaget att de kan klara sig hyfsat, kanske en del måste sälja ena bilen för att lösa lån, men värre än så blir det kanske inte. Å andra sidan finns det gott om folk som i takt med stigande huspriser tagit ut extra lån på huset för att finansiera annan konsumtion, så de blir lika drabbade som alla andra, fast de köpte kanske på 70-talet.
Men 70- och 80-talister som nyligen köpt sin första bostad blir de som får ta smällen när (inte om) priserna går ner.
Du kan ju alltid fråga banken eller läsa det finstilta. Annars kommer givetvis banken bara floskla på med ngt om att priserna inte faller eller att det alltid är långsiktigt bra att äga sitt boende etc etc.
-
Ok. Tur att man bor i ett område där huspriserna inte kan bli lägre än vad de redan är... Själv skulle jag inte låna mer pengar till husköp än vad som man rimligtvis har råd att betala tillbaka innan pension (eller man blir för gammal för att jobba, tveksam till att det finns kvar några pensionspengar om 35 år...) Det är orimligt att ett hus kan kosta 150.000 kr på ena ställer och 1.500.000 på det andra i långa loppet.
-
Det är orimligt att ett hus kan kosta 150.000 kr på ena ställer och 1.500.000 på det andra i långa loppet.
Efterfrågan styrer huspriserna (som alla andra priser med) och hänger oftast alldrig ihop med kostnader som uppstod när huset byggdes.
-
Nej visst! Men jag tycker ändå att huspriserna är helt uppe i det blå på många ställen. Köper man en kåk för 1,5 miljon så får man ligga i länge innan man amorterat av det. De flesta verkar ju räkna kallt med att de kommer att få lika mycket när de säljer, men det kan man aldrig veta... Nåväl, kanske inget man behöver diskutera vidare i denna tråden som handlade om nåt annat.
-
Vadå "om"? Huspriser vänder *alltid* ner igen.
Och "alltid" upp igen. Förutsatt att man har råd att vänta länge nog. Men med med lån uppsagda till betalning pga bristfälliga säkerheter är det inte lätt att vänta. Sen finns det ju också gudsförgätna platser där fastigheter av andra mer lokala anledningar "aldrig" hämtar sig igen.
-
Tack för tänkvärda svar, även om det konkret inte var exakt informationen jag sökte! ;D Men var inte medveten om risken att bank plötsligt får för sig att kräva tillbaks pengarna om husvärdet minskar drastiskt. Någon som vet hur t ex JAK-banken ställer sig till sådana situationer? Tänker de annorlunda, eller fungerar de precis som vilken annan bank som helst.
Angående lånande är det givetsvår inte speciellt roligt att vara skuldsatt upp till öronen, men att spara ihop till ett hus/stor kontantinsats är något som skulle ta en evighet för mig och jag är hellre lite skuldsatt på landet än "fri" i innerstan. :O Stadsångesten exploderar verkligen varje vår när solen börjar krypa fram så min längta-tillbaks-till-landet-period har bara börjat och jag misstänker att den inte kommer lindras den närmsta tiden. :o 8)
Men tillbaks till ämnet. Inga solskenshistorier om låginkomsttagare som fått huslån av bank? Tänkte kontakta JAK-banken och se vad de har att säga. Med min studielånsinkomst och sambos lön har vi ju trots allt rätt stora marginaler att leva på och som någon sa blir säkert ofta ett mindre hus på landet billigare än vår nuvarande lägenhet som kostar nästan 5000:- per månad.
-
Jag skulle tro att det banken tittar på är två saker:
1. Hur mycket pengar har ni över varje månad till att betala lånet med?
2: Är huset inom överskådlig tid värt så mycket som ni betalar för det?
Är ovanstående ok, så bör det inte vara några problem. Banken VILL ju låna ut pengar, det är ju det de lever på.
-
Hej. Jag har inte lyckats låna pga att jag inte har ett kontrakt på fast arbete MEN är sjuksköterska och det vet ju alla att arbetslös blir jag aldrig. Har just nu ett boende som kostar c:a 7000 kr/mån, och ville låna 250 000 till ett hus men fick inte det trots ivrigt argumenterande om att det ju skulle innebära en löjligt låg månadskostnad i jämförelse med vad jag betalar nu. Men det hjälptes icke.
Är ni två så följer banken en kalkyl för hur mycket var och en av er statistiskt sett spenderar, t ex tjej 25-30 år gör slut på jag tror det var 5600 kr i månaden på smink, kläder och nöjen. Det hjälper inte att argumentera att man gillar morötter, inte tingeltangel.
Vill inte göra dig deprimerad, men jag upplever det som svårt att låna.
-
Tycker det verkar märkligt att du (elmi) inte skulle få låna pga att du inte har "fast" arbete. Jag har själv lånat till boende som projektanställd och det var OK. Har du provat med flera banker? Så kallade fasta jobb kan också ta slut en dag och det tycker jag det låter som om de flesta bankmänniskor också tar hämsyn till. Det borde ur deras perspektiv vara mer intressant att bedömma risken för längre arbetslöshet, och den borde ju vara ganska liten i ditt fall
-
Min erfarenhet är att banken gör en bedömning av betalningsförmågan dvs fast anställning eller inte har inte haft störst betydelse.
Jag och min man har fått lån utan problem trots att han då inte hade fast anställning utan bara diverse projekt och vikariat. Det som har hjälpt till är framförallt att vi haft regelbunden inkomst (även om den inte alltid är hög) & kontinuerligt sparande (=kontantinsats). Ett annat tips är att ta med sin egen kalkyl - många av oss lever billigare än bankens normer och kan man visa det på papper så kan det underlätta vid bankens granskning.
-
Jag fattar faktiskt inte, för jag har haft regelbunden inkomst13-18000 kr /mån de senaste fem åren, har sparade pengar och som sagt en bra utbildning som i princip garanterar jobb. Enda argumentet från bankernas sida har varit att jag saknar tillsvidareanställning. Alla tips om hur man ska bete sig emottages tacksamt!
-
Gå in på www.sbab.se , klicka på lånelöfte, och fyll i dina siffror så får du veta direkt hur dom bedömmer. Man kan ju "råka" klicka i rutan "fast arbete" istf. "tillfälligt". Dom kollar inte med arbetsgivaren, dom gör bara en vanlig kreditupplysning.
-
När jag och min fru köpte hus/torp 2002 så var jag arbetslös och skulle starta eget företag medan min fru studerade till sjuksköterska. Huset kostade oss 250.000:- (inkl lite extrapengar för renoveringar), vi hade inga pengar själva att hosta upp.
Vi fick blankt nej från min bank (SEB) då dom bara kollade till saker som fast anställning m.m. Vi gick då till "Mats Bankmannen" på Föreningssparbanken och han pladdrade på om att vi skulle leva billigare än i vår etta i stan, sen fick vi en bunt papper att skriva på. Vi bara gapade. Mats Bankmannen bodde själv på landet och gillade väl oss som ville flytta ut. Personkemi.
Så mitt råd: HÖR MED FLERA BANKER, OCH PÅPEKA VAD DE VERKLIGA KOSTNADERNA BLIR ;D
-
Jag fattar faktiskt inte, för jag har haft regelbunden inkomst13-18000 kr /mån de senaste fem åren, har sparade pengar och som sagt en bra utbildning som i princip garanterar jobb. Enda argumentet från bankernas sida har varit att jag saknar tillsvidareanställning. Alla tips om hur man ska bete sig emottages tacksamt!
Kolla med fler banker! Det tycks finnas en del bankpersonal som slaviskt följer mallar och andra som försöker göra en helhetsbedömning. Att låna 250 kkr med en fastighet som säkerhet och i varje fall någon kontantinsats borde vara ganska riskfritt (förutsatt att det är ett hus, har tomt och inte ligger så till att det inte är helt osäljbart :)) 250 kkr vid 4% ränta är 10 000kr/år före skatteavdrag -inte mycket att bråka om. Det borde gå att betala med inkomst av bärplockning om så skulle behövas...
-
Elmi, jag säger som de andra; kolla med fler banker! Jag tror också att du helt enkelt har haft oturen att träffa "fel" banktjänsteman. Antingen var det en paragrafryttare eller så funkade inte er personskemi.
Jag är också ensamstående kvinna utan fast anställning. Är småföretagare med varierande och inte speciellt stora inkomster. Men det var inga problem att låna drygt 400.000:- till min gård som då (för fem år sedan) var helt omodern och ett riktigt renoveringsprojekt.
Men i mitt fall tror jag det spelade roll att det var en liten bank där jag hade varit kund länge. Folk som jobbade där visste vem jag var. Goda bankkontakter är ovärderliga.
-
när vi skulle köpa vår gård var vi tre om det, en student, en "officiellt arbetslös" och en långtidssjukskriven. efter budgivning hamnade vi på 740.000 och våran bankkvinna gav oss ett motvilligt ja till detta. sedan vi fått in en fot i lånevärlden har vi upptäckt att man kan kohandla med banker, spela ut dom mot varandra och förhandla sig både hit och dit för att få förmånliga räntor, amorteringsvillkor och andra förmåner, men som sagt, det handlar om att få in en fot, och det handlar om att prata med "rätt" person, blankt nej på ena stället kan mycket väl vara ett rungande Ja på nästa!
tillägg:
många banktjänstemän stirrar sig blinda på sina boendekalkyler, de har svårt att förstå att människor kan välja att leva långt under existensminimum och ändå ha råd att betala lånen, det gäller att övertyga dem om att kalkylerna håller!
-
Vi hade väldig tur när vi köpte vårt hus förra året.
Det kostade en halv miljon och jag hade inga sparade pengar.
Huset fungerar som säkerhet till 75%, och resten behövde vi borgensmän till, vilket var väldigt knepigt eftersom vi tillhör en fattig familj, och inte har så många släktingar.
Med hjälp av den helt underbara damen på JAK-banken löste det sig, våra morföräldrar gick in och borgade för en del, och resten gav de oss i princip utan säkerhet :P
Det har väl att göra med att de gör en bedömning av vår betalningsförmåga, de tittade på inkomsterna jag haft tidigare år, att jag aldrig varit arbetslös, att vi inte har några betalningsanmärkningar, att vi är två, men också att huset har flera rum som går att hyra ut, potentialen med ett gårdshus som kan bli lägenhet, och också att huset var extremt billigt i det här området och att det är ett ställe där priserna beräknas fortsätta stiga de närmaste 10 åren.
Jag hade ett vikariat då, och min bror som jag köpt huset med frilansar, så det fanns inga garantier där.
Eftersom vi nästan inte hade några sparpoäng så får vi betala ganska mycket mer i månaden än vi skulle gjort i en konventionell bank, men vi får ju istället tillbaka en del av pengarna när vi betalat klart istället för att bli av med dem i räntebetalningar. Vi har inte haft några problem att betala, trots att jag jobbar mycket mndre nu, och vi komer att ha betalat klart allt på 25 år, vilket är mycket kortare än många andra.
Jag tror att det är viktigt att själv räkna mycket noga på hur mycket man har råd att betala, det underlättar nog i diskussionerna med banken, och framförallt har man lite koll själv. Nu är det många som har väldigt höga hyror, vilket också var ett bra argument för vår del. Vi betalar bara lite mer på lånen för vår gård än vi betalade i hyra för vår etta(!) tidigare...
Jag tror inte det skadar att prata med flera olika banker heller, vår erfarenhet är att alla verkar bedöma lite som de själva vill, och att mycket hänger på vem man får prata med. Den har ju alla olika villkor med räntor och annat, så det beror ju lite på vad som passar ens förutsättningar bäst.
Lycka till i djungeln! :)
-
Här kommer en solskenshistoria från en fattig kombinerat med en varning!
Jag fick lånelöfte när jag hade vikariat, två olika kan man säga. Den ena chefen sa att "jag låg jävligt bra till", nåt som Föreningssparbanken nappade på. När jag sökte lån i JAK hade jag ett nytt vikariat på ett annat ställe ett halvår och det räckte.
Det stämmer fint att hittar man en bank och en bankman som känner till livet på landet är det lättare. Jag fick blankt nej av min egen SEB av fina flickan i dräkt inne i stan.
Här i den lilla orten på Föreningssparbanken blev det ja, och de ville gärna låna ut mer än jag ville låna. De gjorde en standardkalkyl beräknad på mitt dåvarande vikariat. Jag klarade inte en räntehöjning på 2 procent (som de vill att det ska finnas utrymme för), men det var bara lite över gränsen.
JAK sa också ja. Medan jag letade hus gick räntan upp så mycket att det inte blev så mycket dyrare med dem, så där har jag lånen nu.
Fördelen för mig var väl att jag har en pengastinn borgensman till "topplånet". Sen var jag inte rädd för att kämpa, leva snålt och enkelt. Sa att jag planerade hyra ut rum, att jordbruket skulle ge några extra tusenlappar. Och även om JAK räknade med att jag skulle vara arbetslös då och då tyckte de att jag hade en tillräckligt hög akassa. Fördel också att jag inte har barn, då drar de av en rejäl summa i kalkylen.
Men jag upplever knappast att jag lever billigare på landet. Jag gick från kollektivboende som kostade mig ca 3000/mån inklusive el, bredband och tel, till ungefär det dubbla med lån på 4400, sotning, el, telefon, bredband, ved, väghållning, fastighetsförsäkring.
Renoveringar och investeringar i jordbruket kostar dessutom massor i början. Jag rekommenderar verkligen att ha sparat ihop en buffert! För nu sitter jag här med en otät brunn som ger mig otjänligt vatten, ett föreläggande från kommunen om att bygga avlopp. Bråttom med nytt tak, en och annan ny syll, fixa till värmesystemet (idag måste jag ha 27 grader inne för att få varmvatten i två timmar..).. Djuren ska ha mat och stängsel. Jag unnar mig själv absolut ingenting i stort sett. å andra sidan finns det ett slut på det här om jag står ut i 20 år, då regnar ju JAK-sparandet över en!
-
Jag fattar faktiskt inte, för jag har haft regelbunden inkomst13-18000 kr /mån de senaste fem åren, har sparade pengar och som sagt en bra utbildning som i princip garanterar jobb. Enda argumentet från bankernas sida har varit att jag saknar tillsvidareanställning. Alla tips om hur man ska bete sig emottages tacksamt!
Byt bank!
Om du idag betalar 7000:- och vill låna 250 000:- så blir det ju betydligt billigare månadskostnad. Även om man friserar driftkostnaderna uppåt ordentligt.
Den banken som jag har nu är kanonbra. När jag frågade "min" bankman om jag kunde låna mera (har massor av lån) för att köpa en fastighet till så tittade han på mig och sa. :Hur känns det i magen:
Bra sa jag.
Då är det okej sa han.
-
En fundering (kanske främst riktat till Lollo): JAK kan man ju alltid välja av ideologiska skäl, vilket också diskuterats i en annan tråd. Vad jag förstår betalar man en "avgift" på ca 2,5% (mer motsvarar i sig mer än halva den aktuella bottenlåneräntan) samt rak amortering + "tvångssparande" som betalas ut efter 20år.
De flesta företag, även väldigt små, behöver göra investeringar och skaffa sig rörelsekapital i början. De första åren brukar vara värst. Mer eller mindre illa åtgångna fastigheter på landet brukar kräva avsevärda insatser de första åren. Att fokusera på att amortera på lånen när det finns skriande investeringsbehov, som rimligen gör att fastighetens värde ökar, eller förebygger än större kostnader i framtiden tycker jag är värt att tänka över. På ett "vanligt" bottenlån behöver man inte amortera alls om man inte vill, förutsatt att säkerheten är OK.
Det är väl i sig inget självändamål att amortera sina lån till varje pris. Det som är intressant är väl närmast skulderna i relation till tillgångarna samt räntekostnaderna i relation till inkomsterna. Dvs att tillgångarna är större än skulderna och att de pengar som kommer in räcker till för att betala räntan och andra oundvikliga kostnader.
Är ett företag/verksamhet under uppbyggnad och tillväxt kan "amorteringspengarna" ge bättre avkastning och öka tillgångarna om de används till nödvändiga och kloka investeringar. Då minskar i alla fall skulderna i relation till tillgångarna samtidigt som inkomsterna förhoppningsvis ökar. Att i det läget amortera/spara i JAK tycker jag låter som en onödig ansträngning av likviditeten. Jag har naturligtvis ingen insyn i någon annans ekonomi, men utifrån egna erfarenheter tycker jag i alla fall det kan vara värt att räkna ordentligt på alternativen. Och jag jobbar inte på/för någon bank av något slag.
Om du idag betalar 4400/mån för lånen motsvarar det väl med dagens rörliga ränta ett lån på ca 1,2 milj utan hänsyn taget till skatteavdrag. Eftersom du verkar ha en jordbruksfastighet är rimligen en del av lånen privata där skatteavdraget är 30% och en del hör till näringsverksamheten där de är en kostnad som alla andra. Räknar man med 30% jämt över motsvarar månadskostnaden ett lån på över 1,5 milj. Att låna 1,2 milj hos Jak på 20 år utan några poäng sen tidigare innebar, när jag kollade med hjälp av deras räknesnurra på hemsidan, en månadsutbetalning på 11300 kr, varav 1300 är den avdragsgilla avgiften. Resten är amorterning samt sparande.
-
Samma lån hos föreningssparbanken blev ca 3800/månad. Topplånet skulle betalas av på tio år. Tyckte det var nästan lika dyrt och därför valde jag jak.
Amorteringar får inte bokföras som utgift, de får man betala med vinsten. Ränteutgifterna får man bokföra som utgift.
-
En fundering (kanske främst riktat till Lollo): JAK kan man ju alltid välja av ideologiska skäl, vilket också diskuterats i en annan tråd. Vad jag förstår betalar man en "avgift" på ca 2,5% (mer motsvarar i sig mer än halva den aktuella bottenlåneräntan) samt rak amortering + "tvångssparande" som betalas ut efter 20år.
De flesta företag, även väldigt små, behöver göra investeringar och skaffa sig rörelsekapital i början. De första åren brukar vara värst. Mer eller mindre illa åtgångna fastigheter på landet brukar kräva avsevärda insatser de första åren. Att fokusera på att amortera på lånen när det finns skriande investeringsbehov, som rimligen gör att fastighetens värde ökar, eller förebygger än större kostnader i framtiden tycker jag är värt att tänka över. På ett "vanligt" bottenlån behöver man inte amortera alls om man inte vill, förutsatt att säkerheten är OK.
Det är väl i sig inget självändamål att amortera sina lån till varje pris. Det som är intressant är väl närmast skulderna i relation till tillgångarna samt räntekostnaderna i relation till inkomsterna. Dvs att tillgångarna är större än skulderna och att de pengar som kommer in räcker till för att betala räntan och andra oundvikliga kostnader.
Är ett företag/verksamhet under uppbyggnad och tillväxt kan "amorteringspengarna" ge bättre avkastning och öka tillgångarna om de används till nödvändiga och kloka investeringar. Då minskar i alla fall skulderna i relation till tillgångarna samtidigt som inkomsterna förhoppningsvis ökar. Att i det läget amortera/spara i JAK tycker jag låter som en onödig ansträngning av likviditeten. Jag har naturligtvis ingen insyn i någon annans ekonomi, men utifrån egna erfarenheter tycker jag i alla fall det kan vara värt att räkna ordentligt på alternativen. Och jag jobbar inte på/för någon bank av något slag.
Om du idag betalar 4400/mån för lånen motsvarar det väl med dagens rörliga ränta ett lån på ca 1,2 milj utan hänsyn taget till skatteavdrag. Eftersom du verkar ha en jordbruksfastighet är rimligen en del av lånen privata där skatteavdraget är 30% och en del hör till näringsverksamheten där de är en kostnad som alla andra. Räknar man med 30% jämt över motsvarar månadskostnaden ett lån på över 1,5 milj. Att låna 1,2 milj hos Jak på 20 år utan några poäng sen tidigare innebar, när jag kollade med hjälp av deras räknesnurra på hemsidan, en månadsutbetalning på 11300 kr, varav 1300 är den avdragsgilla avgiften. Resten är amorterning samt sparande.
Men om man har ett företag så kan man spara av firmans pengar i JAK.
Då får man ett antal sparpoäng som man sedan kan använda privat. ;)
Om man har lite pengar i firman som man inte använder så kan man snabbt bygga upp en rejäl hög med sparpoäng till sitt privata boende.
Firman kan också låna pengar på bank för att placeras på JAK. Då betalar firman ränta och du får sparpoäng. ;)
-
Men om man har ett företag så kan man spara av firmans pengar i JAK.
Då får man ett antal sparpoäng som man sedan kan använda privat. ;)
Om man har lite pengar i firman som man inte använder så kan man snabbt bygga upp en rejäl hög med sparpoäng till sitt privata boende.
Firman kan också låna pengar på bank för att placeras på JAK. Då betalar firman ränta och du får sparpoäng. ;)
Ett intressant "alternativt" skatteupplägg. Blir kanske tvungen att lite på det... :)
-
Samma lån hos föreningssparbanken blev ca 3800/månad. Topplånet skulle betalas av på tio år. Tyckte det var nästan lika dyrt och därför valde jag jak.
Amorteringar får inte bokföras som utgift, de får man betala med vinsten. Ränteutgifterna får man bokföra som utgift.
Hur stor del av det utgör amortering på bottenlånet?. Amoorteringen på topplånet brukar vara rak vilket vid stabil ränta innebär att räntekostnaderna sjunker i takt med att man amorterar. JAK-kostnaden är på gott och ont konstant över tiden. Bottenlånen kan man ju avstå från att amortera på inledningsvis. Om du sen renoverar och förbättrar fastigheten borde den rimligen stiga i värde och därmed ökar bottenlåneutrymmet. Genom att utnyttja det maximalt borde det gå att slippa topplån med dess nackdelar betydligt tidigare än om 10 år. Prisutvecklingen på fastigheter har ju dessutom varit väldigt gynnsam på sistone så även på en ganska kort tid bör värdeökningen bara genom den allmänna prisuppgången kunna göra det möjligt att lägga om en del topplån till bottenlån. För övrigt tycker jag det är ganska stor skillnad på 3800 och 4400 per månad.
-
Ett intressant "alternativt" skatteupplägg. Blir kanske tvungen att lite på det... :)
Om man lånar 300 000:- på firman. Placerar dom på JAK i 2 år. Då kostar det firman ca 15 000 om året. (lågt räknat)
Man får då 7.2 miljoner sparpoäng. ;)
Om nu husräntan stiger till 5% och JAK ligger på 2.35-2.45%.
Då blir det rätt mycket pengar över i den privata plånboken.
Helt lagligt. ;D
-
ja trädman börjar verkligen omvärdera mitt val av lån. Men det är så dags. nu blir jag aldrig kvitt eftersparet i JAK även om jag löser själva lånet med pengar från annan bank.
Sant att det är skillnad på 3800 och 4400, men på ett år hade räntorna stigit så att föreningsbankens lån gick upp en tusenlapp. Så då tänkte jag att ytterligare ett år skulle kräva ytterligare en tusenlapp. Är trygghetsberoende och tycker att det är underbart att veta exakt vilken summa banken vill ha av mig.
Vad gäller topplån hos jak kan jag ju göra samma. Så fort jag renoverat och höjt värdet omvärderas ju huset och jag kan lägga återbetalningen på längre tid=lägre månadskostnad.
Det här med att räntan är avdragsgill i deklarationen och att den räknas som en utgift i ett företag, är inte det rätt sjukt? Staten subventionerar de privata bankernas vinst. Hade det inte gått att dra av hade räntórna varit lägre. Vet inte om jag har tänkt fel men jag har gått å varit arg på det ett tag. Att mina skattepengar hamnar i privata bankmäns fickor, de är väl rika så det räcker.
-
Det här med att räntan är avdragsgill i deklarationen och att den räknas som en utgift i ett företag, är inte det rätt sjukt? Staten subventionerar de privata bankernas vinst. Hade det inte gått att dra av hade räntórna varit lägre. Vet inte om jag har tänkt fel men jag har gått å varit arg på det ett tag. Att mina skattepengar hamnar i privata bankmäns fickor, de är väl rika så det räcker.
Jag tycker det är helt självklart att räntekostnader hanteras som vilken annan kostnad som helst i ett företag. Varför skulle ränekostnaderna skilja sig från andra inköp, hyror etc. Hyr man en lokal betalar man hyra, som är en kostnad i verksamheten. Hyr man pengar betalar man ränta. Ränta är den ersättning någon får för att låna ut resurser (pengar) till någon annan. Eftersom det är legitimt att ta betalt när man lånar ut andra resurser gäller det rimligen också om man lånar ut pengar till någon. Hos JAK får man sparpoäng etc det är motprestationen för att få låna, dvs ett slags ränta.
Huruvida privata räntekostnader ska vara avdragsgilla eller inte är inte lika självklart. I dag är de det upp till ett tak (100000/år, tror jag). Att räntan skulle bli lägre om avdragsrätten försvann tror jag dock inte. Räntan påverkas av mycket annat än hushållens låneutrymme och lånevilja. Däremot skulle avskaffade ränteavdrag troligen påverka betalningsviljan för bostäder.
Har svårt att se hur "dina" skattepengar hamnar hos någon "bankman". Alla pengar man får in är väl ens egna. En del av resultatet måste man dock betala in i skatt. Om någon betalar mindre skatt eftersom kostnader för räntor gör resultatet mindre är det väl dennes pengar som går till banken i stället för till skatt. Bankerna verkar inte vara lönsammare än många andra företag och stör det en att bidra till kommersiella företags vinster finns det ju medlemsägda alternativ, som inte drivs för att ge "externa" ägare vinster (Länsförsäkringar, Landshypotek diverse fristående Sparbanker mfl). De verkar dock ta ut ungefär samma låneräntor och betala ungefär samma inlåningsräntor som de börsnoterade alternativen.
Måste man efterspara i 20 år även om man löser sitt lån efter säg 3 år? Verkar som ett oskäligt villkor tycker jag.
-
Man kan ansöka om att få ut sitt eftersparande tidigare, men om man beviljas det beror på bankens ekonomi för tillfället etc. Det är ju som en stor sparkassa liksom.
Vi har delat upp våra JAK-lån på flera olika för att på så sätt snabbt kunna betala av dem ett i taget, minska månadskostnaderna drastiskt redan efter ett par år, och få ut delar av eftersparandet efter hand. Känns som ett bra alternativ för oss, både ideologiskt och ekonomiskt, men vi är inte intresserade av att tjäna på våra pengar...
Problemet med rörlig ränta är ju för övrigt just att den är rörlig.
Så tänker vi iaf! :)
-
Hur har du delat6 upp det? Vad har ni lånat till? Om jag kan få ner månadskostnaden vill jag gärna prova er modell!
-
Hej och hallå!
Kort fråga angående bank och lån för att köpa mindre hus. Är själv student så mina chanser att få ett lån är minimala, men min sambo har för närvarande "fast" anställning sedan ett par månader sedan. Hon har en inkomst på cirkus 17000 före skatt. Finns det någon möjlighet att hon skulle kunna få ta ett lån på runda slängar 500-700.000:- för husköp? Och hur villiga är bankerna på att låna ut hela beloppet, dvs utan kontantinsats och låna till lagfart osv? Måste vi vänta och spara. :) Börjar bli desperat, storstadslivet är fasligt trist! Tack!
Vi ska själva låna pengar till hus och är låginkomsttagare båda två. Men vår bankkvinna på Swedbank låter oss få låna ganska rejält om vi har kontantinsats till lagfart och eventuella pantbrev. När det gäller det hus vi är spekulanter på just nu så blir kontantinsatsen 35-40000, det är egentligen inte så mkt pengar och går att spara ihop till ganska snabbt om man lever snålt. När ni fyller år och till jul så önska er bara pengar, då brukar man få ihop några tusen till att börja med, sedan går det lättare när man har kommit igång, tycker jag. För vår del räckte det att en hade fast anställning. Vi har dessutom saftiga studielån båda två.