Alternativ.nu
Djur => Kor => Ämnet startat av: skräptanten skrivet 20 okt-15 kl 07:35
-
Hej hopp, go´ko-vänner!
Jag har en kviga här hemma, som är tänkt att bli mjölkko som sin mor. Hon är född i februari i år. Kommer på inkallning ute på betet, och går gärna fram till mig och slickar mig i ansiktet och dreglar på mina glasögon 8) . Men...den här biten med tvång (vara bunden o s v) funkar inte. Hon har halsband och har haft sen hon var nyfödd i princip, så just det är inget nytt, men hon vill inte låta sig hållas eller bindas fast.
Vi har lösdrift, så någon traditionell uppbindning går inte. Har annars bara jobbat med uppbundna kor förrut, så därför undrar jag hur en gör i lösdrift? Hon måste ju ändå vänjas vid att vara tvungen att stå stilla när hon ska mjölkas, och tänkte använda vintern till hennes träning. Tycker det borde vara lättare att ha den biten avklarad till hon ska mjölkas in, så det "bara" är mjölkningsbiten som är ny.
Ska jag satsa på att binda henne vid krubban när jag utfodrar djuren och under tiden hon äter, så det blir associerat med mat och alltså något positivt? Mina mjölkdjur (både de med 4 och 2 spenar) får lite kraftfoder vid mjölkningen, så mat är redan en del av den rutinen.
Har ni några andra användbara tips?
-
Det är en instinkt, att sitter man fast så måste man slita sig loss. Du kan göra som du sa och ge henne lite mat då du bundit henne. Stanna hos henne och borsta o klia. Korta stunder ofta, då maten är slut så räcker det med fem minuter. Då jag lärt mina föl att ledas så har någon fått gå före med stoet de första gångerna. Stanna och låt henne beta och gå igen. Om hon drar så stå still och då repet är slakt så gå igen.
-
För mej har det fungerat med att ge gröpe som dom får slicka i sig ur hanen. Då har dom vant sej vid mej och min lukt. Självlåsande fodergrind var också väldigt bra, både hemmagjord och köpt modell.
-
(Ändrar mitt inlägg för jag läste visst slarvigt innan :-[)
Jag tror att det är bra att låta henne stå bunden i ett sträck tills hon slutar kämpa emot och accepterar att hon är bunden. På så vis får hon kämpa mot "sig själv" och inte mot dig. Du kan stå i närheten och erbjuda kel och mat, men resten får hon lösa själv. I hästvärlden är det vanligt att man gör så. Inom Parelli, som är en metod i "naturlig hästhantering" menar man att det är viktigt att inte släppa loss djuret förrän den fullständigt har accepterat att den sitter fast. Med det menar man att djuret är lugnt och avslappnat och inte stretar emot, äter och till exempel kan kelas med. När detta väl är gjort så är det gjort en gång för alla och behöver inte göras om.
När ett djur väl lärt sig att de inte kan komma loss brukar de inte försöka streta emot mer, varken när de är uppbundna eller när de leds. De tror att den som håller i repet är starkast. Jag tycker att stora djur måste lära sig att sitta fast, ju förr desto bättre. Om man inte har fångstgrindar och förlitar sig till dem förstås... ::)
-
Tack för tips och bakomliggande filosofi :) !
Här finns inga fångstgrindar till nötterna, enbart på getternas mjölkbord och de passar bara till småkalvar isf.
Ska rapportera hur det har gått framöver! (Tänker mig att nästa gång det blir kalvning ska jag börja med att övningsbinda kalven tidigt istället!)
-
Är kor verkligen så annorlunda mot getter? Lite godis, och sen sakta vänja vid allt mera beröring? Hon kommer ju på inkallning, är inte det en god bit på väg? Vänja henne vid att det finns lite godis på mjölkningsplatsen först, och sakta vänja henne att bli bunden när hon ändå är van att stå där? Du skräptanten är ju god vän med dina "anställda"! :D
-
bra halsring och rep.Knyt fasst och låt hon stå tills hon lugnat sig och accepterat att sitta fasst
-
Kan rapportera att nu har vi kommit så långt att hon står stilla och låter sig ryktas, samt att jag får känna på hennes blivande juver utan att hon reagerar. Naturligtvis med hjälp av muta.
Halsrem har hon haft sen hon var liten, så den är hon redan van vid. När hon nu kan stå så fint utan att vara bunden, ska vi ge oss på att binda henne också.
Men en får vara lite trixig när en har med djur att göra. Kvigans mamma blev halvt hysterisk första gången jag skulle sätta på henne grimma, hade hon något obehagligt minne från tidigare i livet, eller var det bara skramlet, vem vet? Band henne i halsremmen vid en telefonstolpe, så gick det att få på grimman med lite meck. Till nästa gång var jag förberedd, jag hade köpt en tyggrimma istället, ni vet en sån som nötterna brukar ha på utställningar. Gick hur lätt som helst, och koa´ var lugn och fin :) .
-
Hur gick det?
-
Jag måste erkänna att jag fortfarande inte har bundit henne, eftersom hon stått stilla så fint när jag ryktat och pysslat om henne ändå. Hon och hennes mor är för närvarande ute, och det är inga problem att gå fram till henne och klia henne där hon står (även utan "muta"), och det har varit lätt att flytta dem mellan betena.
-
Grattis till framgångarna! Men nog är det bra mycket enklare att slippa hålla på med koppel och bindslen?