Alternativ.nu
Djur => Andra husdjur => Ämnet startat av: Dagg skrivet 02 okt-15 kl 20:22
-
Hej! För flera månader sedan fick jag besök av en räv...ja, hon var inte inbjuden, men jag sätter ut kattmat till vildkatten och en kväll såg jag en fantastiskt vacker räv stå och glufsa i sig kattmaten. Hon hade en rejäl skada på vänster framben och jag trodde inte hon skulle klara sig. Men sakta men säkert blev hon bättre. Hon kommer fortfarande då och då och tar sig ett skrovmål. Relativt orädd- finns ingen mat väntar hon nedanför trappan...Det konstiga är att jag har både kaniner och höns (frigående) och dessa tycks hon inte intresserad av. Borgfred? Någon mer med erfarenheter som dessa?
//Dagg
PS Jo, jag vet att det finns en del av er som genast vill tala om för mig att det kommer aldrig att gå bra, ta fram bössan, vänta bara...osv Det kommer jag INTE att göra! Det är mitt jobb att skydda mina djur, inte att ta död på dem som beter sig som de djur de är. Kan absolut inte bli arg på en räv som beter sig som...en räv!
-
Bara en tidsfråga innan hönsen blir rävmat. .
Jag vet vad jag hade gjort....
-
Vi hade i år en räv som fick åtminstone en valp under ladan, och ingen höna saknas fast vi har både ankor och höns fria i och utanför trädgården. En friruvande anka saknas dock, men det kan vara mården eller någon annan räv för inga fjädrar vid grytet. Har pratat med en tjej som berättade en liknande historia om sin mormor tror jag det var. Gårdens djur klarade sig där, men inte grannens.
Tiken och ungen är borta nu, trots att ungarna matade den med leverpastej.
-
Så intressant. Det ska bli verkligt spännande att läsa fortsättningen! Visst är det skillnad om hon beter sig som en god granne, eller rent av nästan-flockmedlem, eller om hon äter sina nya kompisar?
-
För många år sedan hade jag en iller som en sträng vinter bosatte sig i en djup gång/grop mina kaniner grävt i sin stora utebur. Jag visste inte att den var där på säkert en månad! Varken kaninerna (stora belgiska jättar) eller hönsen visade några tecken på att vi hade besök. Anledningen till att jag började misstänka något vara att jag hittade massor av sparv-fjädrar...i kaninburen! Jag visste ju att de inte var skyldiga, så jag skyllde på katten som vanligt ;D! Men när katten var inomhus en hel vecka (hon gillar inte djup snö...) fick jag ta mig en funderare. Med ficklampan i högsta hugg började jag smyga runt och se där....ett par ögon glittrade i gropen. När våren kom flyttade illern till andra jaktmarker.
//Dagg
-
Hundar kan ju tränas att låta bli höns. Kanske rävar också kan det?
Håller med om att det ska bli intressant att läsa fortsättningen!
-
Har hört att småfåglar som häckar på samma plats som rovfåglar inte blir tagna av rovfåglarna, så djuren har nog en slags borgfred (en tror väl i allmänhet att bytesdjuren ska vara säkrare så långt ifrån rovdjuren som möjligt). Vi hade kattuggla på tomten förra året och den jagade inte här.
Huskatterna tar allt som kommer i dess väg utanför ytterdörren - inne har katterna här gått ihop med hundar, fåglar och råttor utan problem så då har borgfred slutits.
-
I går kväll var det kö till matskålen. Katten fick äta först och räven väntade snällt på sin tur. Den satte sig på behörigt avstånd (2-3 meter) och katten bara blängde på den ;D!
//Dagg
-
Det tråkiga med att ha en "tam" räv är väl att de inte blir så gamla. Om du färgar den och sedan sprider ut på bygden att de sparar din räv så ökar chansen att den blir några år.
-
Hur bra är det för en räv att färgas? Bortsett från stressen av att bli sprayad av ett konstigt och troligtvis illaluktande material så mister den väl lite av sitt naturliga kamouflage?
-
Tycker inte de är så bra kamoflerade, och de djur de äter mest är nog sork och rävens chans att ta en sådan kan knappast bli sämre om bröstet eller svanstippen är blått. Om det inte finns lodjur eller varg i området så är människan den störste faran för en räv, och då är en lokal fredning rätt så effektiv. En tik går ju inte så långt heller, så bara hon får ett kännetecken så kan det vara värt att prata med de lokala jägarna.
-
Hej!
Påminner mig att jag hörde på 60-talet att på vissa ställen i Afrika fördrog antiloper och sebror att föda nära "sin" lejonflock,eftersom dessa inte jagade i centrum av sitt revir. Det är länge sedan nu, och jag minns inte exakt hur det hängde ihop, men det var något om att lejonen föredrog fred med bytesdjuren inkl den Afrikanska Buffeln, eftersom dessa på något sätt höll undan hyenor som annars tog både lejonens och bytesdjurens små ungar.
När jag fått min första katt, som mycket liten unge fann den en skoghare-unge på tomten. Ju äldre de blev, ju oftare såg jag harungen och kattungen tillsammans. De smög på varandra och jagade varandra tafatt. Kattungen fick mat ute och harungen fick lite olika fruktbitar på ett fat jämte. De å tillsammans hela hösten och en del av vintern. Men Någon med bössa avslutade denna vänskap, året efter i februari.
mvh
/Tt
-
Påminner mig att jag hörde på 60-talet att på vissa ställen i Afrika fördrog antiloper och sebror att föda nära "sin" lejonflock,eftersom dessa inte jagade i centrum av sitt revir. Det är länge sedan nu, och jag minns inte exakt hur det hängde ihop, men det var något om att lejonen föredrog fred med bytesdjuren inkl den Afrikanska Buffeln, eftersom dessa på något sätt höll undan hyenor som annars tog både lejonens och bytesdjurens små ungar.
Kan tänka mig att de vill ha fred med de lokala bufflarna ändå, eftersom bufflar kan döda lejon. Intressant hursomhelst.
-
Det tråkiga med att ha en "tam" räv är väl att de inte blir så gamla. Om du färgar den och sedan sprider ut på bygden att de sparar din räv så ökar chansen att den blir några år.
Jag har inte så många grannar... och de jag har känner till räven OCH min inställning till den! De har själva inte djur som kan ses som byten för räven, så trots att de har bössor har de lovat att "freda" henne :-*! Jag försöker inte få henne eller honom "tam" (även om det kan tyckas så genom att den får mat). Jag matar inte räven...utan min vildkatt. Denne går omöjligt att få inomhus (har försökt i 2 år...), så alternativet är att antingen sluta mata katten eller skjuta räven...eller låta dem båda vara!
//Dagg
-
Tycker inte de är så bra kamoflerade, och de djur de äter mest är nog sork och rävens chans att ta en sådan kan knappast bli sämre om bröstet eller svanstippen är blått. Om det inte finns lodjur eller varg i området så är människan den störste faran för en räv, och då är en lokal fredning rätt så effektiv. En tik går ju inte så långt heller, så bara hon får ett kännetecken så kan det vara värt att prata med de lokala jägarna.
De är informerade och med på noterna!
//Dagg
-
Hej!
Påminner mig att jag hörde på 60-talet att på vissa ställen i Afrika fördrog antiloper och sebror att föda nära "sin" lejonflock,eftersom dessa inte jagade i centrum av sitt revir. Det är länge sedan nu, och jag minns inte exakt hur det hängde ihop, men det var något om att lejonen föredrog fred med bytesdjuren inkl den Afrikanska Buffeln, eftersom dessa på något sätt höll undan hyenor som annars tog både lejonens och bytesdjurens små ungar.
När jag fått min första katt, som mycket liten unge fann den en skoghare-unge på tomten. Ju äldre de blev, ju oftare såg jag harungen och kattungen tillsammans. De smög på varandra och jagade varandra tafatt. Kattungen fick mat ute och harungen fick lite olika fruktbitar på ett fat jämte. De å tillsammans hela hösten och en del av vintern. Men Någon med bössa avslutade denna vänskap, året efter i februari.
mvh
/Tt
Så intressant!
//Dagg
-
Jag har inget att tillföra, blev bara så glad av din rävhistoria och jag önskar dig och henne lycka till! När jag bodde i mitt förra hemland, England, hade vi under flera år en rävtik som bodde under ett skjul långt bak i trädgården. Hon fick ungar varje år och på tidiga morgnar kunde vi stå på smyg i uterummet och titta på när valparna lekte och busade med varann. Fina minnen som väcktes av "din" räv! :D
-
Trevliga och intressanta berättelser i denna tråd! Borgfred mellan olika djurarter är ett spännande ämne.
-
Update!
Räven kommer fortfarande då och då och tar sig ett skrovmål...och inte är den "kräsmagad" heller ;D! Blodpudding, stekt fläsk, kålpudding och annat slinker ner likaväl som kattmat. Benet har läkt och den tycks klara av att jaga sin mat själv för det mesta...dock låter den mina djur vara i fred.
//Dagg
-
"Blodpudding, stekt fläsk, kålpudding" ... mums! Vilken räv skulle inte anstränga sig för att få såna läckerheter?
-
"Blodpudding, stekt fläsk, kålpudding" ... mums! Vilken räv skulle inte anstränga sig för att få såna läckerheter?
Tror du överskattar rävars förmåga till "delayed gratification". ;)
-
Han har nog sett Micke och Molle och blivit en Disneyräv...
-
Uppdatering!
Räven har under vintern befunnit sig på behörigt avstånd. Jag har sett henne på håll när jag varit ute och promenerat och hon varit fullt upptagen med att smyga på något byte. Men ikväll kom hon igen och åt utekattens mat. Återigen är hon skadad i ett ben, denna gång i bakbenet. Jag börjar fundera på om någon tokig j-vel sätter ut fällor??? Två år i rad är hon skadad ca 15 cm upp på benet, rejäla sår!
Hon såg lite tufsig ut. Kanske har hon ungar. Kaninerna i uteburen brydde sig inte, inte heller utekatten som kom strosande då rävhonan åt... Till min fråga: Går det att behandla rävskabb med tabletter (räven alltså om det är så att hon har det och inte bara är allmänt tufsig efter att hon tappat vinterpälsen eller har ungar)? Jag antar att det är receptbelagt i sådana fall? Någon som har erfarenhet?
//Dagg
-
Knepigt fall. Om det finns spot-on mot rävskabb, skulle det isf gå att göra en liten automat, som dropper på medicinen när räven sträcker sig fram för att äta? För det verkar ju lite jobbigt att försöka komma åt att droppa direkt i pälsen ... ;D
Hur tar man förresten reda på om det ÄR rävskabb hon har?
-
Update II. Min lilla räv har tyvärr fått skjutas- dock inte av de skäl som dryftats ovan. Hon fick skabb och hade ett otäckt sår på ena frambenet. Kommunjägaren satt en timme på min altan med bössan i hand och hon kom vid samma tid som hon gjort sedan hon fick ont i benet. Trist! Men nu slipper hon lida! Det som gör mig ännu mer ledsen är att hennes valpar förmodligen går samma väg om man får tro jägaren...
Jag har sett en av hennes valpar som är "självförsörjande" vid detta laget, men jägaren menar att valparna också kommer att drabbas av skabb. Det jag undrar över är att jag läst på en del sidor att valparna är immuna mot skabb till 6-7 månaders ålder. Stämmer det? Hannarna drar ju vidare till egna revir i septmeber- kan de klara sig?
//Dagg
-
Hm, inte riktigt den sorts medicinering som vi diskuterade ...
-
Hm, inte riktigt den sorts medicinering som vi diskuterade ...
Nej, svaret från veterinären var att skabbdjuren finns kvar i grytet i minst 2 år, så även om jag behandlar henne får hon tillbaka det.
//Dagg
-
Aha, men då har ju alla ungarna också fått eländet?
-
Jaa du! Jag har läst på någon sida att valparna är immuna till 6-7 mån ålder, men...En valp har jag sett och den såg inte angripen ut än. Hannarna flyttar väl vid 6 mån ålder, men jägaren kommer om någon ser illa däran ut. Sicket elände det är med rävskabb! Jag lider med dem!
//Dagg
-
En dl rävar ska vara immuna mot rävskabb, och de stora utbrotten kan härledas till ökad population.
Under 80-90 tal var ett stort utbrott och dt som egentligen händer är enl naturens lag de som är immuna eller resistenta överlever, de övriga dör så småningom av skabben, ser man en skabbräv så skjuter man den av barmhärtighetsskäl och för att inte sprida skabben vidare till tex hundar, skabbrävar kan också bli mer eller mindre galna av smittan.
Valpar som föds är i regel inte immuna men drabbas inte förns några månader efter då skabben blir för utbredd, likväl kan friska rävar födas av skabbangripna rävhonor men i regel så löser allting sig själv i slutändan iom resistensavel tills populationen blir för stor dvs.