Alternativ.nu
Övriga ämnen => Redskap, verktyg och maskiner => Ämnet startat av: Hundens Husse skrivet 29 aug-15 kl 13:54
-
Jag har ganska nyligen köpt en lie med knackeblad, inklusive lösa tillbehör (städ, hammare).
Nu har jag tänkt försöka sätta fast städet i en träkloss (som senare ska sättas fast på en liten ställning, som redan finns) så att jag får det på lagom arbetshöjd, för att kunna hålla liebladet vasst. (Hur jag ska knacka lien vet jag.) Städet ska in ca 7,5 cm och biten som ska in i träet går från en spets till ca 2x2 cm. Själva "undersidan" på städet som då kommer att ligga an mot ovansidan av träklossen är ca 3,5 x 4,5 cm.
Hur tusan sätter jag fast städet, så det sitter stadigt?? Någon vänlig själ som vill förbarma sig över mig och förklara på ett enkelt sätt, helst utan sjuttioelva exotiska verktyg? Det går ju inte bara att slå in städet i träet, det är träet (i alla fall det jag har) alldeles för hårt för. Ska jag förborra? Den biten av städet som går in i träet blir ju gradvis smalare, svårt att förborra då. Något speciellt träslag som fungerar särskilt bra? Eller tänker jag helt fel från början och ska göra på något helt annat sätt?
Hjälp!
(Hoppas jag lägger detta på rätt tavla, annars får någon moderator gärna flytta tråden.)
-
Jag lärde mig på en liekurs i värmland att man ska fästa städet i en kubbe och har gjort så sedan dess, använd hammaren till att slå ner städet i kubben men lägg en planka mellan städet och hammaren först så att du inte skadar hammaren. Sedan sätter du dig på en annan kubbe och kan börja knackningen. Att städets ände blir smalare gör det lättare att lossa städet från kubben genom att slå ett par gånger på sidorna med ett vedträ och sedan vicka ut städet.
-
Fast det är ju ungefär vad jag har tänkt Kulkuri... menar du att jag helt enkelt måste banka mer och hårdare än jag vågade hittills?
Det här är säkert en jättedum fråga men... alla är vi barn i början?
-
när du bankar ner städet i en kubbe gör du det med fibrerna då sjunker den lättare in om du försöker banka in i en torr träkloss mot fibrerna så g blir det ju svårare. Varför behöver du en extra ställning är det inte lättare att finna två kubbar i rätt storlek?
-
när du bankar ner städet i en kubbe gör du det med fibrerna då sjunker den lättare in om du försöker banka in i en torr träkloss mot fibrerna så g blir det ju svårare. Varför behöver du en extra ställning är det inte lättare att finna två kubbar i rätt storlek?
Jag hade alla delar och tänkte att jag kunde använda det jag hade istället för att leta och kanske behöva köpa ännu mer. En äldre, billig men stadig pall, och en träkloss som gjorde att det kunde bli precis lagom i höjd. Med min tur är problemet helt enkelt att den träklossen är för hård. Vilket håll jag bankar ifrån gör ingen större skillnad...
-
Jag skulle definitivt förborrat ordentligt. Mät diagonalen på den tjocka delen, borra hål kanske 5mm mindre och inte djupare än att spetsen går ner 1-2cm i träet i botten av hålet.
Alternativet är att borra hål-i-hål, mindre och mindre, djupare och djupare. Rita upp det på ett papper så ser du enkelt hur djupt du ska borra med varje borr.
-
Om du borrar ett hål som är ett par tre millimeter mindre än det tjockaste på stammen och slår ner efter det så kan det bli riktigt bra misstänker jag.
-
du behöver ju inte köpa ännu mer, två kubbar i olika höjd som passar, kan det bli enklare?
-
När man slår in ett järnföremål i trä (det kan gälla t ex att sätta skaft på en grep eller fil) så sitter det bättre om man värmer det rejält med t ex gasolbrännare innan man slår in det. Man behöver inte glödga järnet men det ska vara så varmt att det ryker och luktar bränt när man slår in det. Eventuella härdade partier av järnet ska man försöka hålla kalla så att de inte löper ut i onödan.
-
Ett städ skall man inte värma i onödan. Hela banan är ju härdad.
Förresten har jag ingen aning om hur man knackar liar och varför man gör det. Jag är väldigt nyfiken. Kan du berätta!
-
När man knackar lien så kallsmider man en tunn råegg på lien som man sedan slipar med en slipsten. Jag finner det lättare att få en riktigt vass lie med denna metod än med svenska slipliar. Knacklien är tillverkad av plåt som går att knacka, svenska slipliar fungerar inte att knacka då materialet är för hårt.
-
Jaha...... jag har aldrig hört om någonting liknande....
-
Knacka lie? Det måste väl vara ett skämt! Ett material man kan deformera plastiskt med hammare och städ är så mjukt - trots kallbearbetningen - att det inte går att behålla någon eggskärpa i lien. Vanliga liar är härdade och detta kolstål slipar man på slipsten med vattenkylning för att få en tunn egg. För att skärpa eggen under dagens arbete används en s.k. "stryka" då och då, ett slags grovt bryne med en beläggning av lagom grovt slipmaterial limmat på en träribba. Vitsen med att bryna (på rätt sätt) är att få mikroskopiska 'sågtänder' på eggen vilka underlättar kapningen av gräset. Mogen och övermogen timotej är cellulosarik och blir allt mer trälik med tiden.
Knacka lie? Någon måste ha haft för mycket ledig tid...
-
Don't knock it until you try it :D
-
Knacka lie? Det måste väl vara ett skämt!
.........
Näe...
Vi är vana vid att liar slipas för att bli skarpa. Det är vår tradition och den är
nordisk. I resten av Europa och Asien har man använt knackning för att
skärpa liarna. Det är ett kallsmide av den yttersta delen av bladet (2-5
mm). Vid knackningen tunnar man ut eggen och får den ytterst vass.
Samtidigt sker en kallhärdning av eggen. Stålet är därför något mjukare
från början än vad vi traditionellt varit vana vid. Knacka inte på en gammal
”stålad” lie, det går då flisor ur eggen.
En stor fördel med denna teknik är att den inte kräver tunga och dyra
redskap. Hammare och ett litet städ kan man ta med i fält. Lagning av
skador på eggen och ny fin skärpa fixar du ute på ängen!
Nackdelen är att eggen är känsligare för skador från sten och sly.
Det tar ett tag att lära sig knacka en lie, men det finns hjälpmedel i form av en jigg.
Som med så mycket annat - det krävs kunskap och övning!
Du behöver en hammare som väger 500 gram och ett speciellt städ. Städet placeras vanligen i änden på en stock eller i en speciell knackebänk. Städet bör vara placerat så att överkanten är i nivå med benet strax bakom knät när du sitter ner. Då kan du stödja bladet på benet under arbetet! Det svåra är att träffa med precision på den yttersta delen av eggen och med ett lagom hårt slag.
Klippt härifrån:
http://www.liemats.se/docs/Knacka.html (http://www.liemats.se/docs/Knacka.html)
-
Som sagt, någon har alldeles för gott om ledig tid... [emoji23]
-
Som sagt, någon har alldeles för gott om ledig tid... [emoji23]
Nu tycker jag faktiskt att du är rejält dum och trångsynt.
Om man nu finner att ett annat arbetssätt fungerar och ger ett önskat resultat så är det perfekt.
Det personen håller på med är hantverk och resultatet beror på skickligheten, det tar en hel del trial and error för att få till det med en kolstålslie.
-
Som sagt, någon har alldeles för gott om ledig tid... [emoji23]
Tar en stund att slipa på sten också och ytterligare en "gubbe" som ska sköta veven.
-
Det kan så vara att man kan göra på ett annat sätt men rationellt är det inte. Och man utnyttjar inte heller den kunskap som erhölls redan av Bessemer när han insåg att kol har en oerhörd betydelse inlegerat i järnet. Han brände bort kol i järnsmältan för att få andra egenskaper i stålet, det blev smidbart. En slarvigt genomförd blåsning i konvertern gav ett extra hårt smidesjärn som dessutom gick att härda. Varför går ni tillbaka till myrmalmens tid när det nu finns härdbart stål som kan smidas ut till liar och sedan härdas? Men vill man krångla till så får man naturligtvis göra det men kom inte och säg att det är den enda och sanna metoden för att få en vass lie. Det där s.k. "Tumprovet" visar ju bara att man har hamrat ut blötjärnet till en tunn kant på lien som är så mjuk att den går att deformera med tumnageln! Och det skulle vara något bra och eftersträvansvärt? Tillåt mig tvivla!
-
Och förresten har jag elmotor på min slipsten... [emoji57]
-
Någon som provat lieknackaren som Skogma säljer? Man vevar den och tydligen så är det en massa kulor som ska hamra till lien.
-
Jag hade använt sliplie ett tag innan jag gick en liekurs i Värmland där de använde knackeliar, jag blev väldigt imponerad hur lätt och smidigt det gick att få till en vass egg, jag har faktiskt aldrig fått till så vassa eggar genom att slipa lien. Så iallafall för mig verkar det behövas mera träning för att få till en riktigt vass lie med slipsten. Sedan är det ju som sagt väldigt behändigt att endast behöva sin lie, ett litet städ och en hammare. Det tar inte så lång tid att knacka lien (kanske 20 min) och det gör man kanske en gång per dag om man slår mycket.
-
Jag tycker det verkar som en rolig och bra metod. Hur gick det för trådskaparen? Fick du till städet så det sitter fast?
På vikingatiden (och fram till nyss ungefär) hade man med ett litet städ ut ibland och knackade ner det i en stubbe. För att få det stadigt så det svarar kan man ha en stålring runt spetsen som hindrar städet att tränga djupare och djupare ner i stubben. Vill minnas att en sån ring fanns med i Mästermyrskistan.
Kanske knackade man liar då? Kanske inte. Det finns säker nån som vet baserat på de lieblad som återfunnits.
-
Jag trodde att lien kom i bruk efter digerdöden då det fanns mycket mark att slå men få människor, innan dess hade det alltid funnits ett överskott på billig arbetskraft så man fokuserade inte så mycket på att effektivisera arbetet.
Städet som jag använder slår jag ner i en stubbe. Den änden som slås ner i stubben har en spets som blir bredare mot städet och själva städet hindrar den från att sjunka ner i stocken. Även om man har slagit ner den hårt är det lätt att lossa genom att vicka den fram och tillbaka
-
Ingen som provat Skogmas handvevade lieknackare?
-
Har svårt att en handvevad knackare skulle vara bättre, jag tycker det går fort och lätt att knacka för hand, varför krångla till något enkelt?
-
OK. Men vore ändå kul att höra erfarenheter. Hursomhelst, kan du knacka lien när den sitter fast på orvet Kulkuri? Använder själv en Norsk lie som jag slipar på vanligt Svenskt vis. Men äger även en Österikare som kanske ska knackas.
-
Ja jag brukar knacka den när den sitter fast på orven, men det är förstås enklare om man tar loss liebladet
-
Det kan så vara att man kan göra på ett annat sätt men rationellt är det inte. Och man utnyttjar inte heller den kunskap som erhölls redan av Bessemer när han insåg att kol har en oerhörd betydelse inlegerat i järnet. Han brände bort kol i järnsmältan för att få andra egenskaper i stålet, det blev smidbart. En slarvigt genomförd blåsning i konvertern gav ett extra hårt smidesjärn som dessutom gick att härda. Varför går ni tillbaka till myrmalmens tid när det nu finns härdbart stål som kan smidas ut till liar och sedan härdas? Men vill man krångla till så får man naturligtvis göra det men kom inte och säg att det är den enda och sanna metoden för att få en vass lie. Det där s.k. "Tumprovet" visar ju bara att man har hamrat ut blötjärnet till en tunn kant på lien som är så mjuk att den går att deformera med tumnageln! Och det skulle vara något bra och eftersträvansvärt? Tillåt mig tvivla!
Var och en är salig i sin tro ::) Det är bara i Skandinaven man använder sliplior, I övriga Eropa används och tillverkas bara knackeblad. I Alperna slås betydligt större ytor med lie (knackablad) än här hos oss.
I övrigt Klex är det väl ingen anledning till att idiotförklara folk som inte tänker som du ;) Det är inte politik som diskuteras här.
Att fästa det beskrivne städ i en tallkup går mycket lätt om man borrar ett 10 mm hål 5cm ner i änträt, sedan fastnar den i stort set av sig själv när du börjar knacka.
Henrik
-
OK. Men vore ändå kul att höra erfarenheter. Hursomhelst, kan du knacka lien när den sitter fast på orvet Kulkuri? Använder själv en Norsk lie som jag slipar på vanligt Svenskt vis. Men äger även en Österikare som kanske ska knackas.
Enligt "Dansk skovkontor" son säljer lieknacker som vevas är det en snabb lösning att vevknacka, men inte lika bra som att knacka på städ eller jig.
Min och erfarenhet går det utmärkt att knacka Ljungdahls blad om äggvinkeln innan första knackningen är tillräcklig liten, och det går säkert även med norska Kronliar.