Alternativ.nu
Djur => Andra husdjur => Ämnet startat av: Tjaeld skrivet 02 maj-15 kl 02:06
-
Hej,
Jag är lite nyfiken på vad folk tycker om att ha innekatt, inne-utekatt och utekatt och framför allt varför ni tycker så?
-
Katter är typiska utedjur, som ibland vill komma in och värma sig. Ibland till och med riktigt länge. Bara riktigt robusta katter är byggda för att leva ute hela tiden och även då behöver de skydd under uthus el.dyl.
Katter är individer och individualister. Bäst att inte ha alltför förutfattade meningar om vad slags katt man vill ha innan man har skaffat katten och lärt känna den. Har man t.ex. fått för sig att en katt ska vara 100% utekatt, men katten skulle föredra att vara 50-75% av tiden inne, så blir det ofta inte så lyckat.
Arvet betyder förstås en del. Vill man t.ex. ha renodlad utekatt bör man satsa på en rejäl lagårdskatt eller en unge från sådana.
Att ha renodlad innekatt uppfattar jag som djurplågeri, om inte katten själv väljer det.
-
Hade du ställt frågan på en annan djurtavla hade du förmodligen blivit hårt åtgången, med all rätt :) . "Jag funderar på att skaffa höns, men bara ha dem inomhus." eller "Vad tycker ni om inne-kossor?"
För många andra djurslag (kossor*, t ex) finns lagkrav på att de ska få vara ute, åtminstone under den varma årstiden. Synd att inte detsamma gäller katter!
Om en bor så en inte har möjlighet att släppa ut sina djur, ska en inga djur ha. Katter har ett stort frihetsbehov, och det är knappast förenligt med deras natur att ha en ensam, kastrerad kattstackare instängd hela sitt liv i en liten lägenhet.
*undantag för tjurar, som väl anses vara så besvärliga i humöret att de inte ska gå att ha i grupp på bete när de är vuxna, med tanke på den allmänna säkerheten, skulle jag tro.
-
Det är en svår fråga, utan något enkelt svar.
En total utekatt (utan möjlighet att få komma in någonstans) känns inte alls bra för mig, det är inte många katter som fixar det. En innekatt med tillgång till utevistelse i koppel eller rastgård kan ha det helt underbart bra (i likhet med hundar under samma omständigheter). Men oavsett lösning så hänger det ju på ägaren att se till att ens husdjur har det bra!
För egen del har vi tre katter som får komma in och gå ut (i princip) när de vill, och en innekatt med möjlighet till utevistelse i sele. Innekatten fick gå fritt förut och kunde då försvinna i flera veckor i sträck (hon tog semester ;-) ), men när hon gång på gång kom tillbaka med diverse skador - och dessutom fick allt större problem med sin artros - fick hon bli innekatt istället. Hon har aldrig haft några problem med det, utan blev snarare mer lugn och tillgiven efter ombytet, så för vår del funkar det bra!
En av våra andra katter skulle dock bli av med större delen av sin livsglädje om vi tvingade honom att vara innekatt, så det hänger ju till stor del på individen.
-
Jag gillar katter och har alltid haft katter, har haft sådana som gick in och ut på siståne en som varit innekatt endast. Den som varit innekatt har inte lidit eller haft tråkigt, vi såg till det fanns många vertikala ytor och leksaker m.m., nu bor vi i hus igen så den kan gå ut men det gör den sällan fast den får, och då som mest 10 minuter i gången. Brukar bli litet mer då vädret är varmare, men är vi inte ute med den så brukar den inte vilja vara ute heller.
Har man katter där ute ska dom kastreras eller steriliseras, annars bidrar man till kattöverbefolkningen och en massa onödigt lidande i överlag, samt till den slit och släng attityd som folk har till katter befrämjas av överskottet av katter.
Jag tycker nog det är bättre med folk som har innekatter, dom verkar ta bättre hand om dom än sådana som bara tar en katt och låter den springa löst och föröka sig hejvilt.
-
har två blandraskatter som sköter sitt och de har kattlucka. En gång om året stängs luckan och det är på nyårsafton (jag är rädd för att de blir skrämda och springer vilse) men det är ett jäkla liv på dem när luckan är stängd (tills smällandet börjar på allvar,då är de parkerade under sängen).
Bor i utkanten på byn,få bilar och med stor tomt med skog bakom. Ett paradis för små jägare. Givetvis kastrerade (har ingen förståelse för att folk har okastrerade katter) vilket gör dem tillgivna och är mer inne. Nätterna tillbringas alltid inne och vintertid även dagtid. de är nöjda så länge de vet om att de har tillgång till utelivet när de så behagar,dvs att kattluckan är olåst vilket de kontrollerar varje morgon.
Nej,har en katt fått pröva på uteliv så är det nog svårt att låsa in den,bättre att de har kvar sin valfrihet,trots allt delar vi ju bara hus och mitt ansvar är att se till att de har det bra,sedan är det bara positivt att man får sällskap och tillgivenhet tillbaks. Ulf
-
Själv har jag tagit hand om enbart upphittade katter, några har varit ute länge och farit mkt illa, hade en katt som vägrade gå ut om inte vi också gick ut då hängde han med som ett klister och så fort vi gick in så kastade han sig in först utav alla så vi nästan snubblade på han, ett tydligt tecken på en som blivit övergiven, det tog två år innan han kände sig så trygg att han förstod att han kunde lita på oss att vi alltid skulle finnas kvar och att det alltid fanns mat och rent vatten och då hade vi ändock en kattlucka där de andra katterna gick in och ut men inte han de första två åren. Katten har sitt ursprung från nordafrika och är ett ökendjur det kom hit på "vikingatiden" via europa då människorna såg vilka bra mus och råttjägare de var (det skiljer sig individuellt såklart), den är inte anpassad till vårt hårda vinterklimat inte ens den europeiska vildkatten har funnits här, inte ens i alperna utan bara i sydtyskland samt på vissa platser i storbritannien, den går inte att tämja inte ens ungarna till en tamkattshona som parat sig med en europeisk vildkattshane går att få riktigt tama. Bor man så katten kan ha trygg utevistelse med fri trygghet att komma in när den vill är ju optimalt, såvida den är vuxen kastrerad och ID-märkt och/eller chippad. Vissa raskatter ska man vara försiktig med att släppa ut ensamma då mkt av deras vaksamhet gått förlorad i aveln, katten är ju även ett bytesdjur för större predatorer, sen är ju stöldrisken stor. Har man bara tillräckligt med saker och utrymme så anpassar sig katten och trivs med det som enbart innekatt bara man inte är borta ofta, jobbar eller studerar på heltid rekommenderar jag att man har två individer som leker och sysselsätter varandra. Däremot anser jag att det är djurplågeri att släppa ut sin katt i flerhusområde med okända människor, lösspringande hundar, ej möjlighet att komma in och få skydd när den vill, bilvägar, moppar som även vissa kör racer inne på området. Rekommenderar att läsa se utbildningsfilmer tala med seriösa djurskyddsorganisationer som har hållit på länge och sett det mesta. Ingen skall behöva ha dåligt samvete för att de har innekatt om man ägnar sig åt den.
-
Däremot anser jag att det är djurplågeri att släppa ut sin katt i flerhusområde med okända människor, lösspringande hundar, ej möjlighet att komma in och få skydd när den vill, bilvägar, moppar som även vissa kör racer inne på området.
Detta fungerade i min barndom i ett naturnära och välartat hyreshusområde. Där fanns och finns varken raceråkning eller lösspringande hundar. Alla människor var inte okända för katten och de flesta var välvilligt inställda. Det finns även enstaka människor som har katt på liknande sätt där idag, men deras katter är inte ute lika mycket som vår var, som gärna var ute på natten och inne på dan. Detta var inte djurplågeri. Däremot fanns problem med räv och särskilt grävling, som gjorde att katten så småningom råkade illa ut, men då hann hon i alla fall bli 15 år gammal. Idag har toleransen för katter som delvis går fria utomhus minskat, så jag tror det är svårare att ha katt på ett sätt som respekterar kattens natur i flerbostadsområde eller överhuvud taget i städer och tätorter.
-
Jag tycker nog det är bättre med folk som har innekatter, dom verkar ta bättre hand om dom än sådana som bara tar en katt och låter den springa löst och föröka sig hejvilt.
Det här kan jag verkligen hålla med om!
-
Ni som (i vanlig ordning) prompt dikterar att utegående katter ska kastreras eller steriliseras: Jag är ganska trött på det. Det finns ingen lag som kräver detta, så det är bara ert eget tyckande. Det finns argument för och emot, men den diskussionen har vi kanske vädrat tillräckligt här på forumet, hoppas jag. Jag vill bara uppmana er: sköt ert och låt andra sköta sitt.
-
Katter ställer till massa oreda i naturen, så man bör inte hålla fler utekatter än nödvändigt, för att freda sitt hem.
Regelbundna och duktiga fågeljägare kan bytas ut, men det är svårare att kontrollera att de inte stoppar i sig ödlor, ormar och andra lättjagade markdjur, som inte fördärvar våra hus och vår mat.
-
Och att man ser till att de inte kan föröka sig och producera katter som inte behövs och kanske lever vilda, är absolut att föredra.
Även om lagen nu tyvärr inte tvingar till det.
http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/katter-djurens-varsta-fiende/ (http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/katter-djurens-varsta-fiende/)
-
Här kommer mitt lilla inlägg i diskussionen:
Katter är individer och individualister.
Att katter är individer är ju självklart då definitionen av en individ är en enhet av en art: en person, ett djur eller en växt.
Att däremot påstå att Katter (tolkat som alla katter) är individualister är ett spännande påstående. Projicerar du mänskliga egenskaper på katter? Så vitt jag vet så känner inte katter vid våra moralfilosofiska idéer kring individens rätt på gruppens bekostnad. Eller är det Ontologisk individualism eller Metodologisk individualism du tänker på?
Bäst att inte ha alltför förutfattade meningar om vad slags katt man vill ha innan man har skaffat katten och lärt känna den.
Är det inte just detta du har med hela ditt inlägg?
Arvet betyder förstås en del. Vill man t.ex. ha renodlad utekatt bör man satsa på en rejäl lagårdskatt eller en unge från sådana.
Genetiskt beteendearv, det var något som man experimenterade med på 20-talet i Uppsala men det verkar vara helt okej att tänka så om katter? Lagårskattens ungar vill inte vara innekatter? Det låter för mig som samma retorik som Aftonbladets Gösta Rybrant använde den 26 oktober 1933, när han recenserade Louis Armstrongs framförande: "... Den gjorde slut den gamla tvisten huruvida apor har ett språk. Den som igår hörde Louis Armstrong föra sina hesa meningsutbyten med mikrofonen kan inte gärna betvivla den saken."
Att ha renodlad innekatt uppfattar jag som djurplågeri, om inte katten själv väljer det.
Här kommer ett påstående som jag uppfattar som tvetydigt då det verkar vara omöjligt att veta vad katten vill och varför katten gör som den gör. Det betyder att du uppfattar varje innekatt-ägare som djurplågare? Är inte det lite fördomsfullt mot inte minst ägaren utan också katten som är inne? Åter igen en förutfattad mening.
Hade du ställt frågan på en annan djurtavla hade du förmodligen blivit hårt åtgången, med all rätt :).
Om frågan ställts på en annan djurtavla så hade den ju varit i fel forum. Ska jag tolka det sista som att du anser att kollektivbestraffning är ett bra sätt att hantera folk som skriver trådar på fel forumstavlor?
"Jag funderar på att skaffa höns, men bara ha dem inomhus." eller "Vad tycker ni om inne-kossor?"
För många andra djurslag (kossor*, t ex) finns lagkrav på att de ska få vara ute, åtminstone under den varma årstiden. Synd att inte detsamma gäller katter!
Innehöns är nog vanligare än du tror. Så vitt jag vet så saknas det lagkrav på att höns ska gå ute, även kossor är ofta innekossor, det ligger en kravgård bara ett par kilometer härifrån med innekossor. Enda egentliga kravet jag kan hitta verkar vara på ventilation, plats och mat -tillgång. Jag kan hålla med om att det är synd att både burhöns och så kallade frigående höns finns. Kan dock själv inte hålla med om att vår överförmyndarstat ska lagföra hur katter ska få ha det.
För övrigt är varken kossor eller höns katter och därför är det lite meningslöst att jämföra deras livssituation med varandra.
Om en bor så en inte har möjlighet att släppa ut sina djur, ska en inga djur ha.
Du menar alltså att om en person saknar ekonomisk möjlighet till att bo på ett visst sätt inte ska få ha djur? Ska jag tolka det som att du håller hårt på en fundamentalistisk nyliberal retorik rent politiskt? Milton Freeman kanske är något för dig? Individens rätt till frihet, om individen har råd.
Om jag ska göra en liknelse i din stil, med helt andra djur: Om jag bor i lägenhet så måste jag alltså kunna släppa ut August, min råtta, åtminstone under de varma månaderna. Stackars August, ska han komma hem eller blir han uppäten av ett vilddjur till lagårdskatt?
Katter har ett stort frihetsbehov, och det är knappast förenligt med deras natur att ha en ensam, kastrerad kattstackare instängd hela sitt liv i en liten lägenhet.
Åter igen frihetsargument, du är lite nyliberal trots allt? Jag tvivlar åter på att katter har samma politiska och etiska idéer som vi människor har. Efter detta argumenterar du kattens natur, kan du redogöra för mig om kattens natur, att förklara vad den inte är hjälper knappast.
Givetvis kastrerade (har ingen förståelse för att folk har okastrerade katter) vilket gör dem tillgivna och är mer inne.
Det var ju synd för dig att du sakna förståelse, det kanske är något du borde jobba på? Förståelse är ändå det som ligger för grunden i vårat demokratiska samhälle.
Förövrigt kan jag ju meddela att kastrering inte alls gör katter mer tillgivna, det beror helt på den individuella katten. Min hankatt är kastrerad och honkatten är inte kastrerad, Honkatten är mest tillgiven och vägrar gå ut.
de är nöjda så länge de vet om att de har tillgång till utelivet när de så behagar ...
Hur vet du det?
Nej,har en katt fått pröva på uteliv så är det nog svårt att låsa in den,bättre att de har kvar sin valfrihet,trots allt delar vi ju bara hus och mitt ansvar är att se till att de har det bra,sedan är det bara positivt att man får sällskap och tillgivenhet tillbaks. Ulf
Här argumenterar du kattens frihet att välja ett drägligt liv, tidigare saknade du förståelse för dem som låter katten vara okastrerad och vill inskränka på just kattens rätt till frihet med kirurgiska ingrepp och beteende förändring?
Själv har jag tagit hand om enbart upphittade katter
Anmärkningsvärt! En fundering bara, som jag haft angående detta med upphittade katter, hur vet man att katten inte bara är en helt vanlig utekatt? Jag känner folk som har "hittat" katter med hjälp av mjölk, kattgodis och annat för att sedan ta hand om dessa stackars katter, som i verkligheten lurats från sina hem...?
hade en katt som vägrade gå ut om inte vi också gick ut då hängde han med som ett klister och så fort vi gick in så kastade han sig in först utav alla så vi nästan snubblade på han, ett tydligt tecken på en som blivit övergiven
Premisserna för en övergiven katt är alltså att den har bråttom in, är sällskaplig och att man nästan snubblar på dem? Då är ju båda mina katter övergivna... det var ju trist.
Katten har sitt ursprung från nordafrika och är ett ökendjur ...
Jag utgår ifrån att du tänker på Felis catus (s. Felis silvestris catus) när du skriver om "Katten"?
Felis chaus, asiatisk djungelkatt är inte från öknen eller Afrika, Felis silvestris silvestris är inte heller den från Afrika eller öknen, Felis bieti kommer från bergen i Kina och Felis margarita från Mellanöstern, dock en ökenkatt.
... det kom hit på "vikingatiden" via europa då människorna såg vilka bra mus och råttjägare de var (det skiljer sig individuellt såklart), den är inte anpassad till vårt hårda vinterklimat inte ens den europeiska vildkatten har funnits här, inte ens i alperna utan bara i sydtyskland samt på vissa platser i storbritannien, ...
Katten tros ha återinförts i Sverige under mitten av järnåldern, strax före det som i folkmun kallas vikingatid efter att man på bronsåldern utrotat den inhemska Felis silvestris silvestris, Europeisk Vildkatt.
Felis silvestris silvestris invandrade till det som idag är Sverige ca 9300 BCE och dog ut under bronsålder. Det finns dock teorier, lika valida som järnåldersteorin att man redan under bronsålder införde Felis catus i Sverige och på så vis konkurrerade ut Vildkatten. Det finns flertalet osteologiska fynd av Felis silvestris silvestris från Sverige.
den går inte att tämja inte ens ungarna till en tamkattshona som parat sig med en europeisk vildkattshane går att få riktigt tama.
Ett rent antagande? Jag har träffat ett par "renrasiga" europeiska vildkatter som var mycket tamare än mina Bengalkatter, dock är ju bengaler inte vanliga katter utan en hybridkatt Felis x bengalensis (s. Felis catus × Prionailurus bengalensis)
Bor man så katten kan ha trygg utevistelse med fri trygghet att komma in när den vill är ju optimalt, såvida den är vuxen kastrerad och ID-märkt och/eller chippad.
Det första håller jag helt med om men att sätta ett sådant krav efter är lite märkligt. Men vi måste ju har körkort för att få köra bil så varför ska katten inte ID-märkning och vara kastrerad för att få gå ut?
Vissa raskatter ska man vara försiktig med att släppa ut ensamma då mkt av deras vaksamhet gått förlorad i aveln ... sen är ju stöldrisken stor.
Bra skrivet, dom kan också vara ett hot för alla andra katter om man till exempel räknar hybridkatter.
Har man bara tillräckligt med saker och utrymme så anpassar sig katten och trivs med det som enbart innekatt bara man inte är borta ofta, jobbar eller studerar på heltid rekommenderar jag att man har två individer som leker och sysselsätter varandra.
Här tänker jag att det är lika svårt att veta om katten har det bra som för ovan citerade person som anser att katten blir lycklig av att vara ute.
Däremot anser jag att det är djurplågeri att släppa ut sin katt i flerhusområde med okända människor, lösspringande hundar, ej möjlighet att komma in och få skydd när den vill, bilvägar, moppar som även vissa kör racer inne på området.
Här håller jag också med. Jag känner folk som skulle nacka katten om den dök upp på tomten hos dom. Dock vet jag inte om jag skulle kalla det för djurplågeri, snarare oaktsamhet mot individens välbefinnande.
Rekommenderar att ... tala med seriösa djurskyddsorganisationer som har hållit på länge och sett det mesta.
Var finns dom? Som forna vegan, aktiv i DBF-liknande sammanhang för att sedan inse att allt sådant är hyckleri så har jag svårt att se hur en djurskyddsorganisation ska kunna svara på sådana frågor och dessutom, en seriös djurskyddsorganisation? Vad är det? Som Djurensrätt som fick igenom ett förbud mot snarjakt av fjällripa för att dom bevisade att en tam ripa som fastnar i en snara bara står där tills den svälter ihjäl, detta utan att ens ta hänsyn till att vilda ripor dör så fort dem fastnar? Det finns många exempel på sådant hyckleri.
Ingen skall behöva ha dåligt samvete för att de har innekatt om man ägnar sig åt den.
Ingen skall behöva ha dåligt samvete för att ha katt, ute som inne, om man ägnar sig åt den.
Detta fungerade i min barndom i ett naturnära och välartat hyreshusområde. Där fanns och finns varken raceråkning eller lösspringande hundar. Alla människor var inte okända för katten och de flesta var välvilligt inställda. Det finns även enstaka människor som har katt på liknande sätt där idag, men deras katter är inte ute lika mycket som vår var, som gärna var ute på natten och inne på dan. Detta var inte djurplågeri. Däremot fanns problem med räv och särskilt grävling, som gjorde att katten så småningom råkade illa ut, men då hann hon i alla fall bli 15 år gammal. ...
Huruvida det gick bra för just den katten under just din barndom är ett helt irrelevant inlägg för diskussionen då det inte ger någon insikt i om katter ska vara ute eller inne. Det bevisar ingenting och det förhöjer inte diskussionen på något vis. Att sedan motbevisa sina egna argument med att påvisa att det finns allvarliga problem med att låta katter gå ute är ju intressant. Att låta katten gå ute med Räv och Grävling är definitivt oaktsamhet mot individens välbefinnande, djurplågeri skulle vissa säga.
Ni som (i vanlig ordning) prompt dikterar att utegående katter ska kastreras eller steriliseras: Jag är ganska trött på det. Det finns ingen lag som kräver detta, så det är bara ert eget tyckande. Det finns argument för och emot, men den diskussionen har vi kanske vädrat tillräckligt här på forumet, hoppas jag.
Jag skulle vilja påstå att den diskussionen aldrig kommer vädras-slut. Den är dessutom relevant för frågeställningen då det är en av sakerna så kan vara tänkvärda när det kommer till att ha katt och som kan komma att spela roll för inte bara en katts välbefinnande utan också ett antal kattungars.
Jag vill bara uppmana er: sköt ert och låt andra sköta sitt.
Jag avslutar detta inlägg med tre citat från en man som tänker som du Anders.
The individual has always had to struggle to keep from being overwhelmed by the tribe. If you try it, you will be lonely often, and sometimes frightened. But no price is too high to pay for the privilege of owning yourself.
The true man wants two things: danger and play. For that reason he wants woman, as the most dangerous plaything.
That which does not kill us makes us stronger.
-- Friedrich Nietzsche
-
Katter ställer till massa oreda i naturen, så man bör inte hålla fler utekatter än nödvändigt, för att freda sitt hem.
Regelbundna och duktiga fågeljägare kan bytas ut, men det är svårare att kontrollera att de inte stoppar i sig ödlor, ormar och andra lättjagade markdjur, som inte fördärvar våra hus och vår mat.
Jag tycker detta är beaktansvärt, men jag tror ändå att katter är bättre än råttgift. När jag en gång försökte förgifta mina möss med i handeln inköpt preparat försvann ugglorna. Även om rått- och musgifterna blivit bättre i sådana sidoverkningar så finns såvitt jag snappat upp en del kvar. Dessutom är jag ju både kattvän och naturvän, så jag föredrar en kompromiss. Jag kan även tycka om möss, men inte vad de ställer till med.
-
Jag tycker detta är beaktansvärt, men jag tror ändå att katter är bättre än råttgift. När jag en gång försökte förgifta mina möss med i handeln inköpt preparat försvann ugglorna. Även om rått- och musgifterna blivit bättre i sådana sidoverkningar så finns såvitt jag snappat upp en del kvar. Dessutom är jag ju både kattvän och naturvän, så jag föredrar en kompromiss. Jag kan även tycka om möss, men inte vad de ställer till med.
Åter igen så kommer ett helt irrelevant inlägg från Anders S. Ett där han härleder att han på egen hand fått ugglor att försvinna genom att förgifta möss. Där finns så klart en dold premiss, ett antagande om att ugglor äter möss som i sin tur har ätit gift. Detta känns som en dålig anledning till att ugglorna skulle försvinna. En annan tolkning kan ju vara att ugglorna helt enkelt försvinner när man inköper preparat för att förgifta möss. Det är lite långsökt, kan du förklara hur du har tänkt, har du gjort en blindstudie på ditt påstående eller anser du att om du kan dra en parallell så är det sant och bevisat?
-
Jag tycker detta är beaktansvärt, men jag tror ändå att katter är bättre än råttgift.
Det tror jag också, men man kan välja vilken och hur många brukskatter man håller. En äggätande höna behåller man liksom inte. Eller en tupp som inte sköter sitt jobb på ett önskvärt sätt.
-
Det är ju nästan så man tycker det är sabotage av diskussionen med ett sånt här jättelångt inlägg, men å andra sidan innehåller det så mycket trams, så det ska bli intressant att bemöta det. Jag bemöter här ditt svar på mitt första inlägg.
Här kommer mitt lilla inlägg i diskussionen:
Att katter är individer är ju självklart då definitionen av en individ är en enhet av en art: en person, ett djur eller en växt.
Att däremot påstå att Katter (tolkat som alla katter) är individualister är ett spännande påstående. Projicerar du mänskliga egenskaper på katter? Så vitt jag vet så känner inte katter vid våra moralfilosofiska idéer kring individens rätt på gruppens bekostnad. Eller är det Ontologisk individualism eller Metodologisk individualism du tänker på?
Jag menar inte individ i betydelsen organism. Då hade det varit självklart. Jag menar att katter inte är flockdjur, måttligt domesticerade, och ofta har en bestämd uppfattning om hur de vill ha det (den som har haft katt och inte upptäckt detta är nog alltför full av sina egna föreställningar och/eller bokliga lärdom för att kunna ta in andra varelser).
Är det inte just detta du har med hela ditt inlägg?
Hur då? Möjligen för att jag var lite väl kategorisk i fråga om innekatter. Kanske. Annars kan jag inte se att jag varit det.
Genetiskt beteendearv, det var något som man experimenterade med på 20-talet i Uppsala men det verkar vara helt okej att tänka så om katter? Lagårskattens ungar vill inte vara innekatter? Det låter för mig som samma retorik som Aftonbladets Gösta Rybrant använde den 26 oktober 1933, när han recenserade Louis Armstrongs framförande: "... Den gjorde slut den gamla tvisten huruvida apor har ett språk. Den som igår hörde Louis Armstrong föra sina hesa meningsutbyten med mikrofonen kan inte gärna betvivla den saken."
Här tror jag verkligen att du projicerar mänskliga egenskaper på katter. Genetiskt beteendearv är f.ö. väl belagt hos både människor och diverse djur. För människa särskilt med tvillingstudier.
Det är inte säkert att lagårdskattens ungar vill vara eller passar som lagårdskatter. Jag har heller inte påstått det. Men chansen är större än för katter med annan härkomst. Med lagårdskatt menar jag här rejäla bondkatter, inte vilka katter som helst som människor placerat i en lagård för att det passar deras syften (t.ex. med typiska huskatter/sällskapskatter som man inte vill ha som huskatter).
Här kommer ett påstående som jag uppfattar som tvetydigt då det verkar vara omöjligt att veta vad katten vill och varför katten gör som den gör. Det betyder att du uppfattar varje innekatt-ägare som djurplågare? Är inte det lite fördomsfullt mot inte minst ägaren utan också katten som är inne? Åter igen en förutfattad mening.
Jag håller inte med. Jag tycker det kan vara tydligt vad katten vill och även vad den passar för. Men katter anpassar sig till sina ägare, om än inte lika lätt som hundar. En ägare som anser att katten kan formas till vad än som finns i ägarens huvud kommer göra det svårt för katten att visa vad den vill eller passar för.
Jag kan ha varit alltför kategorisk i fråga om renodlade innekatter. Dock får man även beakta aveln. En avel som gör en kattras till något väldigt långt från kattens naturliga tillstånd betraktar jag som djurplågeri. Om sådana katter sen föredrar att vara inne hela tiden eller måste hållas inne för att klara sig, så är det inte deras ägare som plågar dem, utan de som avlat fram rasen.
-
Det tror jag också, men man kan välja vilken och hur många brukskatter man håller. En äggätande höna behåller man liksom inte. Eller en tupp som inte sköter sitt jobb på ett önskvärt sätt.
Jag håller med om detta.
-
Jag bemöter här slutet av creekus långa inlägg, där hen bemöter ytterligare några av mina inlägg.
Huruvida det gick bra för just den katten under just din barndom är ett helt irrelevant inlägg för diskussionen då det inte ger någon insikt i om katter ska vara ute eller inne. Det bevisar ingenting och det förhöjer inte diskussionen på något vis. Att sedan motbevisa sina egna argument med att påvisa att det finns allvarliga problem med att låta katter gå ute är ju intressant. Att låta katten gå ute med Räv och Grävling är definitivt oaktsamhet mot individens välbefinnande, djurplågeri skulle vissa säga.
Anekdotisk information är helt OK enligt mitt synsätt, om det framgår att den är anekdotisk. Det är alltså som jag ser det helt OK att åberopa sin egen erfarenhet, så länge man inte hävdar att den självklart skulle vara generell. Dessutom är denna erfarenhet som jag ser det ett motexempel mot ett till synes generellt påstående att det skulle vara djurplågeri att låta sin katt gå ute på egenhand i ett flerbostadsområde.
Du ställer alltså säkerhetskrav för en katt liknande som vi skulle ställa för t.ex. ett barn? Är det relevant för katten och dess natur? Beakta att katten är jägare, till stor del nattjägare, dessutom måttligt domesticerad. Räv och grävling finns nästan överallt i vårt land, om du inte visste det. Ska man inte låta katten gå ute där det finns räv och grävling får man låta katten gå ute nästan enbart inom hägn.
Jag skulle vilja påstå att den diskussionen aldrig kommer vädras-slut. Den är dessutom relevant för frågeställningen då det är en av sakerna så kan vara tänkvärda när det kommer till att ha katt och som kan komma att spela roll för inte bara en katts välbefinnande utan också ett antal kattungars.
Du har en poäng. Men vi har diskuterat detta så mycket förut. Använd forumets sökfunktion så hittar du nog. Jag gjorde därför ett försök att avstyra att diskussionen spårar in på detta (sido)spår.
F.ö. om diskussionsdeltagarna hade skrivit typ "jag anser att frigående katter bör kastreras" så hade jag avstått att ta upp frågan till diskussion. Men nu skrev några deltagare ungefär att frigående katter ska kastreras. Det var det jag invände emot. Dels är det desinformation, för det ger intryck av att det finns lagar och regler på detta, dels är det att överdrivet tala om för andra hur de ska göra.
Jag avslutar detta inlägg med tre citat från en man som tänker som du Anders.
The individual has always had to struggle to keep from being overwhelmed by the tribe. If you try it, you will be lonely often, and sometimes frightened. But no price is too high to pay for the privilege of owning yourself.
The true man wants two things: danger and play. For that reason he wants woman, as the most dangerous plaything.
That which does not kill us makes us stronger.
-- Friedrich Nietzsche
Jag tycker dina fantasier om vad du tror att jag tänker är ovidkommande för diskussionen.
-
Åter igen så kommer ett helt irrelevant inlägg från Anders S. Ett där han härleder att han på egen hand fått ugglor att försvinna genom att förgifta möss. Där finns så klart en dold premiss, ett antagande om att ugglor äter möss som i sin tur har ätit gift. Detta känns som en dålig anledning till att ugglorna skulle försvinna. En annan tolkning kan ju vara att ugglorna helt enkelt försvinner när man inköper preparat för att förgifta möss. Det är lite långsökt, kan du förklara hur du har tänkt, har du gjort en blindstudie på ditt påstående eller anser du att om du kan dra en parallell så är det sant och bevisat?
att ugglor dör om de äter möss som ätit råttgift är ju högst troligt,dagens råttgifter dödar inte heller omedelbart utan det kan ta flera dagar för mössen att dö,vanligt är att mössen söker sig utomhus för att dö. ett lätt byte för en uggla eller för den delen en räv eller katt.
en av anledningarna till att jag inte längre använder råttgift,omsorg om den egna katten spelar stor roll då mina busar mer än gärna vill servera husse möss.
En av anledningarna att jag gärna ser att katter kastreras är alla oönskade kattungar som föds. Konstigt att man inte resonerar samma om andra husdjur,t.ex hundar
min granne har 5 katter,ingen kastrerad/steriliserad. Det resulterar varje år i oönskade kullar där de flesta avlivas. Mina två kommer från en sådan kull,2 räddades,3 slogs ihjäl.
Kolla med olika kattorganisationer så får du klart besked hur situationen är,de översvämmas av oönskade katter.
Huruvida en katt är nöjd eller inte,en missnöjd katt flyttar om den inte trivs,det är största anledningen till att katter försvinner,en annan kan vara att en hankatt går bort för att söka hona o hittar inte hem igen,honkatter kan göra likadant. alltså ännu en anledning att överväga sterilisering/kastrering.
sedan skall man inte lägga mänskligt beteende på hur djur tänker,en katt är nöjd om den har tillgång på mat,värme och respekt. Ulf
-
Åter igen så kommer ett helt irrelevant inlägg från Anders S. Ett där han härleder att han på egen hand fått ugglor att försvinna genom att förgifta möss. Där finns så klart en dold premiss, ett antagande om att ugglor äter möss som i sin tur har ätit gift. Detta känns som en dålig anledning till att ugglorna skulle försvinna. En annan tolkning kan ju vara att ugglorna helt enkelt försvinner när man inköper preparat för att förgifta möss. Det är lite långsökt, kan du förklara hur du har tänkt, har du gjort en blindstudie på ditt påstående eller anser du att om du kan dra en parallell så är det sant och bevisat?
Det är välkänt att rått- och musgift tidigare varit mycket giftigt för diverse djur som ätit de sjuka eller döda gnagarna eller kommit åt det förgiftade betet. Jag har inte full koll på läget idag, men min allmänna bild är att giftigheten nedbringats, men att en viss giftighet finns kvar och att fåglar är särskilt känsliga.
I mitt fall kan jag inte belägga att ugglorna försvann av det skälet, men det förefaller mycket troligt, givet vad jag skrev i föregående stycke. Den alternativa förklaring du lägger fram saknar verkansmekanism, samt förefaller allmänt otrolig och luddig. Skulle ugglorna tycka att "vi vill inte bo i Anders trädgård för han är inte snäll mot mössen"? Eller menar du att mössen först försvinner p.g.a. giftet och sen försvinner ugglorna för de saknar mat? Dock förgiftade jag enbart husmöss, för endast de fanns i huset på sommaren. Ute finns då även skogsmöss och sork som byte. Husmössen är delvis inne, de övriga är ute hela tiden.
-
En av anledningarna att jag gärna ser att katter kastreras är alla oönskade kattungar som föds. Konstigt att man inte resonerar samma om andra husdjur,t.ex hundar
min granne har 5 katter,ingen kastrerad/steriliserad. Det resulterar varje år i oönskade kullar där de flesta avlivas. Mina två kommer från en sådan kull,2 räddades,3 slogs ihjäl.
Kolla med olika kattorganisationer så får du klart besked hur situationen är,de översvämmas av oönskade katter.
Jag vill inte förringa problemet med av människan oönskade kattungar. Katternas population måste begränsas. Det gäller särskilt katter som får mat av människor. Det jag vänder mig emot är generella krav på kastrering/sterilisering på frigående katter. Det skulle som jag uppfattar det lämna två möjligheter för katterna att föröka sig: dels genom de förvildade katter som lyckas hålla sig undan, dels genom kattuppfödare som håller de okastrerade katterna inomhus och i hägn. En vanlig kattägare som har fina katter skulle inte kunna ta ungar på dem, med mindre än att katterna hålls inspärrade. Dessutom om man får bort de förvildade katterna återstår enbart kattuppfödare och därmed kattavel, vilket enligt vad som (i mitt tycke trovärdigt) hävdats i debatten skulle leda till bondkattens utdöende som lantras. Mer eller mindre förvildade katter å andra sidan är ofta inte heller de lämpligaste att ha som tamkatter. Dels kan de vara försvagade av diverse sjukdomar och näringsbrist, dels kan de vara alltför lite tama. Jag vill inte avråda från att ta hand om förvildade katter, jag har gjort det själv och skulle kunna göra det igen, men det har sina sidor. Och med kattaveln å andra sidan är det tveksamt om vi kommer få fram bra mus- och råttjägare, samt allmänt härdiga katter för i synnerhet landsbygdens behov. Eller om vi får det så blir det dyrt. Jag står för rätten att ta sitt eget frö, liksom rätten att ta ungar från sin egen katt.
Hur ska man då göra i praktiken? Jag kan inte svara generellt. Något slags kombination av att hålla katt ansvarsfullt och ta rimlig hänsyn till vildlivet och kattungarna, kastrera när man inte ser bättre utväg samt tyvärr avliva en och annan katt och kattunge. Jag tror katten som art och bondkatten som ras kan må bättre av detta än av generell kastrering, särskilt om man skulle lyckas kastrera alla vildkatter. Att man kanske inte klarar av det sistnämnda i praktiken är en tvivelaktig invändning, om man ändå i princip syftar dithän.
-
Hade du ställt frågan på en annan djurtavla, hade du förmodligen blivit hårt åtgången, med all rätt :) . "Jag funderar på att skaffa höns, men bara ha dem inomhus." eller "Vad tycker ni om inne-kossor?"
För många andra djurslag (kossor*, t ex) finns lagkrav på att de ska få vara ute, åtminstone under den varma årstiden. Synd att inte detsamma gäller katter
*undantag för tjurar, som väl anses vara så besvärliga i humöret att de inte ska gå att ha i grupp på bete när de är vuxna, med tanke på den allmänna säkerheten, skulle jag tro.
Jag flyttade ut på landet för precis ett år sedan och har haft tjurar i hagen precis utanför huset. Fem stycken gick där hela förra sommaren. Mådde jättebra och var inte besvärliga alls. Kom snällt när de rymt och blev matade med äpplen :)
Mina katter har givetvis blivit utekatter och de trivs gott med det. Den äldsta trivs bara ute när det är varm och fint väder, så hon är innekatt vintertid :D
En katt kommer bara in för att äta, och de sista två springer ut och in som de vill.
Tycker visst att vissa katter kan klara sig med att vara innekatt. Kan man så näta in veranda eller balkong. Sedan får man ju aktrivera dem så de mår så bra som möjligt. Promenader fungerade för en av mina katter när jag bodde i lägenhet, men han trivs bättre ute för sig själv. Eller också är han med i trädgården och grejar med mig.
-
Jo, det har du rätt i, Anders S. Har bekanta som har dyra raskatter inomhus. Tycker de är sjuka, allergiska och allt vet vad, mest hela tiden.
Hade en sådan fångat en mus, hade den väl inte ens vetat varför och vad den skulle göra med den.
Säkert bara lekt och plågat ihjäl den sakta.
-
Huruvida en katt är nöjd eller inte,en missnöjd katt flyttar om den inte trivs,det är största anledningen till att katter försvinner,en annan kan vara att en hankatt går bort för att söka hona o hittar inte hem igen,honkatter kan göra likadant. alltså ännu en anledning att överväga sterilisering/kastrering.
sedan skall man inte lägga mänskligt beteende på hur djur tänker,en katt är nöjd om den har tillgång på mat,värme och respekt. Ulf
En del katter flyttar før att dom blir før många om reviret också, bættre fly æn illa fækta. Det gæller æven kastrerade katter æn om okasterade hanar slåss værst. Min nuvarande katt Vessla tørs knappt gå ut på dagtid bara før att grannens Tonna patrullerar hennes revir då. Som væl ær så stænger grannen in sina katter på kvællarna och slæpper inte ut dom førræn åtta på morgonen så då passar hon på att vara ute. En gång så hyrde jag in hæsten hos en familj som hade en vacker honkatt. Dom berættade att den kommit "från ingenstans" en smællkall vinterkvæll och då hon inte vågade vara i stallet utan bara satt på trappan o græt så blev hon till slut inslæppt... Hela två år senare så døk det upp en klasskompis till deras son och han sa direkt -men dær ær ju våran katt! Och katten kænde tydligen igen honom och blev glad. Två år tidigare hade dom køpt någon møbel av hans pappa så han hade åkt dit med slæpkærran och då hade katten tydligen føljt med utan att han mærkt det. Sen var hon som uppslukad av jorden men ingen begrep sammanhanget. Tror tyværr inte att det ær så ovanligt att katter liftar och kommer bort sig.
-
De flesta katter har små revir - bara några hundra meter i diameter. Dom som gærna jagar fåglar gør sækert stor skada før fågellivet dær men påverkar inte naturen i stort. Många har skrivit att man måste kastrera sina katter. Jag læt førra katten få tre kullar innan jag kasterad henne och jag var så noga jag kunde med vilka som fick køpa ungarna. (Avlivade ett par då dom var nyfødda också.) Och med nuvarande jag gjort ett par misslyckade førsøk att arrangera parning med trevliga hanar som jag sammanført henne med. Hon løper regelbundet precis varannen månad och innan hon børjar løpa så blir hon lite rastløs och fønstertittig...Då ær det dags att stænga in frøken katt trots protester. Skulle bara raskattsægarna få planera parningar?
-
Fast utanför en katts revir finns ofta en annan katt som påverkar och bortom det finns ytterligare en.
Katter utrotar hela arter på sina håll.
Och en innekatt kan inte flytta om den vill.
Innekattshållare kan ju prova att hålla fönster och dörrar öppna, för att se vad som händer och hur mycket de är inne efter ett tag.
-
o hittar inte hem igen
Jodå, de hittar! Särskilt om de har promenerat själva. Men de kan råka ut för problem, trafikskador, rovdjur eller, kanske oftast, andra katter som har starka synpunkter på vem som får gå över deras (!) mark.
(om kastrering) En vanlig kattägare som har fina katter skulle inte kunna ta ungar på dem, med mindre än att katterna hålls inspärrade. Dessutom om man får bort de förvildade katterna återstår enbart kattuppfödare och därmed kattavel, vilket enligt vad som (i mitt tycke trovärdigt) hävdats i debatten skulle leda till bondkattens utdöende som lantras.
(...)
Hur ska man då göra i praktiken? Jag kan inte svara generellt. Något slags kombination av att hålla katt ansvarsfullt och ta rimlig hänsyn till vildlivet och kattungarna, kastrera när man inte ser bättre utväg samt tyvärr avliva en och annan katt och kattunge. Jag tror katten som art och bondkatten som ras kan må bättre av detta än av generell kastrering, särskilt om man skulle lyckas kastrera alla vildkatter.
Mycket bra skrivet! :)
(...) Min nuvarande katt Vessla tørs knappt gå ut på dagtid bara før att grannens Tonna patrullerar hennes revir då.
Enligt min erfarenhet har en katt stor hjälp av att dela hushåll med en hund.
Tror tyværr inte att det ær så ovanligt att katter liftar och kommer bort sig.
Antagligen vet de i och för sig var de befinner sig (magnetorientering), men tycker att det är bättre att stanna hos människa 2 än att ge sig ut på farofylld långvandring tillbaka till människa 1. Ur kattens synpunkt är det nog som att bli såld eller bortskänkt! ;)
-
Har bekanta som har dyra raskatter inomhus. Tycker de är sjuka, allergiska och allt vet vad, mest hela tiden.
Hade en sådan fångat en mus, hade den väl inte ens vetat varför och vad den skulle göra med den.
Säkert bara lekt och plågat ihjäl den sakta.
Jag har tre raskatter. Gudarna ska veta att de vet hur man fångar ett byte och vad man sedan gör med det...
Ibland får jag en bild på näthinnan av att de går ut plockar möss ungefär som jag plockar äpplen från träden ett gott äppelår. ;D De slår mina grannars huskatter med hästlängder vad gäller jaktförmåga.
Annars tycker jag, rent generellt, att innekatter är att rekommendera i de flesta miljöer. Jag själv råkar bo så att mina katter kan få springa fritt utan att alltför stor risk för varken trafik eller irriterade grannar, men i allmänhet tycker jag att man ska ta hand om och ta ansvar för sina katter på samma sätt som man gör med andra djur.
-
Jag har tre raskatter. Gudarna ska veta att de vet hur man fångar ett byte och vad man sedan gör med det...
Ibland får jag en bild på näthinnan av att de går ut plockar möss ungefär som jag plockar äpplen från träden ett gott äppelår. ;D De slår mina grannars huskatter med hästlängder vad gäller jaktförmåga.
Det jag skrev om avelns inverkan gällde i den mån den fjärmar katterna från deras naturliga beteende. Det behöver inte vara så. En viss avel anser jag befogad även på bondkatter. Försök få ungar från bra musjägare om du vill ha dem till musjakt. Dina raskatter (vilken ras?) är kanske till rasen eller individen ovanligt duktiga. De huskatter du jämför med kanske är mest slumpens skördar som inte varit tvungna att fånga sin egen mat under flera generationer.
Annars tycker jag, rent generellt, att innekatter är att rekommendera i de flesta miljöer. Jag själv råkar bo så att mina katter kan få springa fritt utan att alltför stor risk för varken trafik eller irriterade grannar, men i allmänhet tycker jag att man ska ta hand om och ta ansvar för sina katter på samma sätt som man gör med andra djur.
Det finns olika uppfattningar vad det innebär att ta hand om sina katter: låta dem leva enligt sin natur eller skydda dem från allt som kan vara farligt. I viss mån och för rätt katter och kattägare kan detta nog kombineras, men som jag uppfattar det måste innekatter curlas en hel massa. Det är något annat är katten som bruksdjur.
-
Annars tycker jag, rent generellt, att innekatter är att rekommendera i de flesta miljöer. Jag själv råkar bo så att mina katter kan få springa fritt utan att alltför stor risk för varken trafik eller irriterade grannar, men i allmänhet tycker jag att man ska ta hand om och ta ansvar för sina katter på samma sätt som man gör med andra djur.
Och eftersom mina katter ska skötas på liknande vis som mina andra djur, tänker jag inte ha dem instängda hela deras liv. Den som inte kan låta sina djur gå ut i friska luften alls av en eller annan anledning - ska inte ha några djur!
Som jag tidigare skrivit, vad hade en fått för reaktion på gristavlan om en startade en tråd där en meddelade att "Jag har ingen betesmark där jag bor, men om jag köper grisar av en modern ras är väl deras behov av att få vara ute och böka helt bortavlat, så då gör det väl inget om jag har grisarna inne i stallet hela deras liv?"
-
Det finns olika uppfattningar vad det innebär att ta hand om sina katter: låta dem leva enligt sin natur eller skydda dem från allt som kan vara farligt. I viss mån och för rätt katter och kattägare kan detta nog kombineras, men som jag uppfattar det måste innekatter curlas en hel massa. Det är något annat är katten som bruksdjur.
Korrigering: sista meningen ska vara:
Det är något annat än katten som bruksdjur.
-
Jag är lika övertygad som ni om att katter, likväl som alla andra levande varelser, mår bäst av att få komma ut i friska luften. Även folk som har innekatter brukar låta dem gå i sele. Jag har t.ex. en bekant i lägenhet som går 2 entimmes-promenader om dagen med sin katt, oavsett väder. Katten är ypperlig form och lyckas även jaga (!).
Att ta väl hand om sina katter är för mig att tillmäta dem samma värde som andra djur. Det är ju ingen nyhet att det finns många katter som far illa. I min omgivning finns det ett flertal gårdar som inte vet hur många katter de har, de skulle aldrig kosta på en katt kastrering eller sjukvård utan de får helt enkelt klara sig själva på ett sätt som inget annat djur i människans vård behöver göra. En sjuk höna nackar man, men katten får gå där och linka med skadad tass och infekterade sår. Jag fattar inte det.
Därför tycker jag också att farhågor att ett kastreringstvång för frigående katter skulle leda till huskattens undergång är obefogade. Så länge Blocket och katthemmen är totalt överfulla med övergivna och tröttnade-på katter, är det ett hypotetiskt icke-problem.
Sedan inser jag att det säkert är många på det här forumet som bor så att man kan ha katterna springande fritt, så min synpunkt var mer generell. :)
-
Det är ju ingen nyhet att det finns många katter som far illa. I min omgivning finns det ett flertal gårdar som inte vet hur många katter de har, de skulle aldrig kosta på en katt kastrering eller sjukvård utan de får helt enkelt klara sig själva på ett sätt som inget annat djur i människans vård behöver göra. En sjuk höna nackar man, men katten får gå där och linka med skadad tass och infekterade sår. Jag fattar inte det.
Därför tycker jag också att farhågor att ett kastreringstvång för frigående katter skulle leda till huskattens undergång är obefogade. Så länge Blocket och katthemmen är totalt överfulla med övergivna och tröttnade-på katter, är det ett hypotetiskt icke-problem.
Menar du att eftersom det finns många misskötta katter så skulle bondkatten (riktigare namn än huskatten i sammanhanget?) inte hotas av ett kastreringstvång på frigående katter? Jag förstår inte logiken. Det bemöter knappast de argument jag fört fram ovan.
F.ö. sympatiserar jag med vissa av de saker du säger, men katter i koppel tycker jag är äckligt. De enda gånger jag sett detta har katten mått mycket illa och bara velat springa och gömma sig, vilket den inte kunnat. Det har verkligen sett ut som djurplågeri.
-
Katter som är vana att gå i koppel verkar inte lida av det, men ovana kissar kastar sig än hit, än dit. Helt klart värre att stänga in dem på heltid!
Samtalet om hotet mot "bonnkatten" som ras och som arbetande katt kanske förtjänar en egen tråd?
-
Trollmor, du har rätt att det kanske vore bättre med egen tråd om bondkattens bevarande, men jag ska bara bemöta Anders S' fråga;
Menar du att eftersom det finns många misskötta katter så skulle bondkatten (riktigare namn än huskatten i sammanhanget?) inte hotas av ett kastreringstvång på frigående katter? Jag förstår inte logiken. Det bemöter knappast de argument jag fört fram ovan.
Även om det rent logiskt inte är stringent, så i praktiken föds det väldigt många fler katter än det finns bra katthem. Alla dessa kattungar som slås ihjäl direkt om någon hittar kullen (hur påverkas kattmamman av det?), alla halvvuxna och vuxna som faktiskt går en plågsam död till mötes - för att minska deras antal ser jag inget annat praktiskt genomförbart alternativ än en allmän kastrering. Att det sedan skulle ta evigt lång tid innan det började efterlevas inser jag, men det är en början och det är en signal.
När det sedan gäller avel så tycker jag att bonnkatt-avel i syfte att ta fram duktiga bruksdjur är väl så motiverat som raskattavel, men den spontanavel som är den vanligaste leder tvärtom ofta till inavel och försvagade katter efter några generationer.
-
En följdfråga som säkert skulle platsa i den eventuellt avknoppade tråden:
Hur utformar man en avel på djur som för sitt arbete måste gå ute självständigt?
-
Bästa Tjäeld, undrar om du visste vilken våldsam debatt som skulle uppstå!
För den som vill veta mer, så finns det mycket klokt sagt här, mycket stolligt samt debatt om hårklyverier.
Inte behöver vi väl dissekera varandras inlägg?
Var och en får stå för sina åsikter!
Här är mina åsikter:
Först och främst, när man tar sig an ett djur så är du ansvarig för dess väl och ve och skall göra sitt yttersta för att den skall må så bra som möjligt på alla plan (inte bara överleva för att kunna fånga fler råttor!)
OM du har rätt katt - det finns ett antal val här - och har koll på hur den mår kan du har dem antingen ute eller inne, enligt deras läggning.
För jag menar att man helt klart ser hur katten mår och om man inte kan tyda signalerna så skall man inte ha djur.
INNEKATT behöver underhållas och stimuleras mer aktivt än utekatt för den är utlämnad till en mycket påvrare miljö med begränsade möjligheter till att få utlopp för jaktinstinkt mm. Och om man vill ha innekatt eller inte har möjlighet att släppa ut katten, skulle jag rekommendera att man skaffar en raskatt som är avlad för innevistelse. Då minimerar du risken att låsa in en aktiv jägare som vill inte annat är komma ut genom glaset till de där fåglarna! Om man tar hänsyn till ovanstående och ägnar tid och uppmärksamhet till kattens behov, menar jag att en innekatt kan vara minst lika välmående som en inne/utekatt.
UTEKATT tycker jag att man skall se till MINST en gång om dagen för att kolla hur den mår, om den har fästingar osv.
Det är viktigt att socialisera katterna för att det är enda sättet att kunna sköta om dem på ett värdigt sätt.
Man får inte tag på en förvildad katt när det finns behov av olika skäl.
En förvildad katt går dessutom undan när den är skadad och du kommer inte att kunna se till att den får vård.
Vid tecken på sjukdom eller skada menar jag att man skall ta dem till veterinär för att vårdas.
Det är lämpligt att avmaska minst en gång om året för att förhindra att ökande parasitbelastning.
De skall ALLTID ha tillgång till rikligt med mat och färsk vatten - att de fångar mat också är ingen anledning att inte sköta om djuren.
Och jag menar att man bör sterilisera - om inte direkt så ganska snart.
För att
- det är en belastning på kattan att bära fram kull efter kull, oavsett hur bra mamma hon är...
- det är ingen bra lösning att dränka eller skjuta ungarna inom en dag (jo, det finns de som fortfarande resonerar så!),
- hankatter som inte steriliseras kommer i bråk, blir skadade och orsakar konflikter när de vandra runt i hela trakten, kissandes i andras lador och trädgårdar (kolla andra trådar kring detta!),
- och naturligtvis så resulterar mängder av kattungar att många av dessa kommer ut till dåliga hem eller förvildas i brist på omsorg.
I likhet med andra här så känner jag till kattägare som verkar tro att utekatter är helt ansvariga för sina egna varanden och göranden, utan rätt till någon som helt omvårdnad, enbart med skyldighet att fånga råttor och möss.
Jag menar att vi är ansvariga för varenda varelse som vi tar hem och skall sköta dessa så väl som möjligt.
Som väl är säger också lagen detta.
Kanske vi borde se till att få sakkunniga utlåtanden om lämpligheten i "grannars" handlande genom att anmäla dem när de låter bli att sköta sina djur?
Själv har jag - hittills - avvaktat och försökt tala till rätta fram till dess att det blir direkt djurplågeri. Utan större resultat...