Alternativ.nu
Djur => Höns => Höns: Raser => Ämnet startat av: Henrik Penrik Filivilivenrik skrivet 09 jan-15 kl 18:58
-
Om jag vill hålla en etablerad hönsras, hur går det till, rent praktiskt? Jag vet hur man håller en hönsflock, men vad blir det för skillnad om man ska försöka hålla renrasiga avelshöns som man sedan kan sälja och kanske ställa ut? Jag föreställer mig att man agerar enligt följande steg, rätta mig där jag har fel:
1) Man skaffar en tupp och några hönor (5-10 st, en normal flockstorlek), där alla individer följer rasstandarden bra.
2) När de börjar få ägg så säljer man dem som avelsägg (om man inte vill själv vill ruva fram i kläckare, låta en höna ruva fram dem eller själv äta upp dem).
3) Om man kläcker fram nya kycklingar (ur kläckare eller från höna) så låter man dem växa upp, och sedan slår man ihjäl de som inte passar in i rasstandarden. Resten säljer man, låter gå kvar i flocken, eller äter upp.
4) Om man har tänkt ställa ut en tupp eller höna så börjar man träna den att stå i en bur. När den väl kan det så är det bara att ställa ut.
5) Det är okej att låta tuppen para sig med sina barn och barnbarn och barnbarnsbarn osv, men när man börjar märka tecken på inavel så är det dags att köpa en ny tupp.
Är det något jag missat? (:)
-
You nailed it!
-
Fast det är sällan att man ställer ut bara EN individ.
I synnerhet om man vill ha vägledning i sin avel ställer man förstås ut så många som möjligt. Det är inte så dyrt (jämfört med hundutställande), kanske 30 kr per djur på lokal utställning.
-
Djuren skall vara ringade..och ringarna kan du bara köpa som medlem i srf..de skall vara för avsedd ras och kön..sätts på när de är ungdjur innan benen blivit för tjocka. Vissa raser behöver du bada inför utställning..typ vita djur.
-
Fast det är sällan att man ställer ut bara EN individ.
I synnerhet om man vill ha vägledning i sin avel ställer man förstås ut så många som möjligt. Det är inte så dyrt (jämfört med hundutställande), kanske 30 kr per djur på lokal utställning.
Förstås!
Men är det så svårt egentligen att förbereda dem för buren? Räcker det inte i princip med att man lyckas få in dem där? Eller riskerar de att bli jättestressade på utställningen om man inte har vant dem lite mer ingående?
Djuren skall vara ringade..och ringarna kan du bara köpa som medlem i srf..de skall vara för avsedd ras och kön..sätts på när de är ungdjur innan benen blivit för tjocka. Vissa raser behöver du bada inför utställning..typ vita djur.
Aha, där var ju ett par viktiga punkter till. Tackar.
-
Sedan det där med att omedelbart börja sälja avelsägg. Jag tycker nog att man ska ha lite mer på fötterna innan man börjar med det. Även om föräldrarna ser bra ut, är det inte säkert att avkomman blir likadan. De kan bära recessiva anlag för andra färger, vilket poppar fram på avkomman. Om man tar tupp och höna från samma flock kanske långvarig inavel ger sig till känna. Om man tar dem från olika flockar, kan de ge avvikande avkomma även fast de ser bra ut, anlagen passar inte ihop. Om man köper djur som är vaccinerade mot marek kan det bli så att avkommorna får marek och dör, några eller alla.
Avel är inte quickfix, det är långsiktigt arbete.
Kläck fram många kycklingar, RINGA, gallra bort alla som du direkt ser inte ser bra ut så snart de är slaktmogna, ställ ut resten.
Då har du tagit de första stegen mot att bli uppfödare.
-
Som svar på nästa fråga. På utställningar ser man, tyvärr, ofta djur som inte är burtränade. De ser stressade ut, flaxar omkring, vankar eller står apatiska.
Förutom att det självklart är synd om dessa djur, så ger det ett mycket dåligt intryck för den besökande publiken.
Dessutom gör de förstås inte alls sig själva rättvisa vid bedömningen.
-
Okej. Vill du gå igenom burträning här i tråden? Eller det kanske är ett kapitel för sig...
-
Det är enkelt.
Fast man måste förstås ha några burar som liknar utställningsburar, bord. e.d. som burarna står på, och med liknande koppar för mat och vatten, dessa saker är kanske det svåraste i sammanhanget.
Sedan är det bara att de får stå i burarna då och då, med något extragott i matkopparna. Ibland utan mat, och så varje gång man går förbi ger man en godbit. Då kommer de snart att stå lugna och avslappade och titta förväntansfullt på passerande människor.