Alternativ.nu
Djur => Höns => Övrigt om höns => Ämnet startat av: Krakel skrivet 29 mar-07 kl 19:02
-
Jag skulle gärna vilja ha tips på en bra ras:
tålig och lätt att få tam
värpvillig men som inte ruvar så mycket
gärna litet format
då min dotter ska ha glädje av djuren.
Tack!
-
Hedemora är en liten ras, utan att vara dvärg. Tålig, lugn, vacker och en riktig "knähöna", och det gäller för både hönan o tuppen.
Den är som en stor tung ras till lynnet, men som sagt liten o behändig till kroppen.
-
Utan tvekan Silkeshöns ;) Finns inga lugnare, tamare och trevligare :-[
-
Hur är Hedemora och Silkeshöns när det gäller värpvillighet kontra ruvning?
-
Mina värper hela vintern. Ligger inte hela tiden utan mest om man låter äggen ligga kvar.... då kommer ofta lusten.
-
Vill du ha modell mindre så vill jag rekomendera öländska dvärghöns :D Pigga, härdiga, roliga, intelligenta och jättelätta att få tama. Våra flyger upp på axlarna och i knäet så fort man kommer in i hönshuset. Det blir nästan för mycket ibland när dom klänger omkring. Dom är inte speciellt ruvningsvilliga, inte våra i alla fall, den biten är dvärgkochin bättre på.
-
Rhode Island Red är den rasen jag gillar bäst.
Väldigt härdiga, lägger bra med ägg året runt, lugna och snälla (men lite för nyfikna ibland).
Är iofs inte små, både tuppar och höns är massiva fåglar, men en mycket bra kombi-ras för den som vill ha både kött och ägg.
-
Dvärgkockin är en liten ras som är lugn och som lätt blir tam. Vill man att de inte skall ruva så tar man bara bort äggen. Dvärghöns tycker jag verkar bli tamare än stora höns. Undantaget är väl jätteraserna kockin och brahma som blir lätt tama men de är nästan för stora för barn. Vill man ha mindre fåglar som lätt blir tama och värper mindre ägg än hönsen och dessutom låter mindre så är mingonankan en trevlig krabat.
-
Vill man att de inte skall ruva så tar man bara bort äggen.
Tyvärr så är det inte så enkelt ??? Hos oss ruvas det hej vilt även utan ägg ;)
-
Riktigt ruvvilliga höns ruvar i alla fall men i de flesta raser är inte ruvvilligheten så utpräglad. Jag tror i alla fall att man tar bort ruvvilligheten hos de flesta genom att ta bort äggen.
-
Min ena dvärgkochin luftruvade flera månader förra året. :-\
Dvärgkochin är annars en liten trevlig ras som lätt blir tam. Åtminstone är mina det.
Åsbohöns är inte så stora och de jag har ruvar visserligen men inte lika länge som dvärgkochin.
-
I boken hönsraser står det om Holländsk vithätta: "är en trevlig och mycket sällskaplig ras som är lätt att få tam. De blir ofta barnens favoriter eftersom de dessutom gärna står still och låter sig lyftas. De är lugna och bråkar sällan med andra höns, däremot kan de vara lite flaxiga och ge ett nervöst intryck." ..."beror troligen på deras dåliga synfält." ..."är en relativt god värpare." Den finns både som stor och som dvärg.
Det där med att de står still tycker jag låter bra, mina barn jagar hönorna varje dag för att lyfta dem.
-
Jag funderar också på att skaffa mej några hönor. Jag vill ha en sort som lägger ägg, men den ska också vara sällskaplig och med tanke på området där vi bor får de inte vara stora eller högljudda (eller iögonfallande).
Vaktel syns o hörs visst inte - men blir de sällskapliga? Sticker de iväg genast om de få tillfälle?
Funderar lite på dvärgkochiner. Silkeshöns är också söta men de är visst dubbelt större ??? än dvärgkochiner som lär väga bara ca 800 g! Eller finns det dvärgsilkeshöna också?
-
Både Dvärg Kochin och Silkeshöns är sällskapliga och trevliga raser. Dvärg Silkes är mer ovanlig och svårare att få tag på. Dessutom är de mindre än en Chabo. Stora Silkes och Dvärg Kochin går bra ihop. De värper ungefär lika bra.
Vaktlar är inget man kan släppa löst, då försvinner de.
-
Svenska dvärg!!!
hade jag när jag var liten, och dom är oerhört lätthanterliga, jag var kanske åtta-nio år och gick nästan varje kväll och samlade ihop fyra-fem höns som jag bar (samtidigt) in till nattburen...
Jag har sånna nu också och dom är väldigt lätthanterliga och sällskapliga, de enda hönsen jag kan fånga bara genom att försiktigt sträcka ut en hand.
Dom är nyfiknare och sällskapligare än dvärg Kochin hönorna och kommer alltid sättande för att kolla vad jag pysslar med, även fast jag inte brukar ha med nåt gott, håller mig gärna sällskap när jag är ute.
Lugna och snälla att hantera, aldrig sprattliga eller flaxiga och orädda för det mesta.
Värper bra, fast det är jättesmå söta ägg, och ruvar bara ibland, förvånansvärt duktiga flygare, men håller sig hemma.
Älskar mina små svenskar och rekommenderar dom starkt :-*