Alternativ.nu
Djur => Grisar => Ämnet startat av: Vilhelmsro skrivet 07 feb-14 kl 21:53
-
Vi är två familjer som äger varsin gris som går tillsammans. Vi har SEnr. Min gris får foder som jag köper med moms. Den andre grisen får foder av min vän som äger gården och lyfter momsen.
Tanken är att vi ska slakta våra grisar själv. Hur blir det med förmånsbeskattning?
Är det ok att göra såhär?
Vi funderar på att skaffa två kalvar och göra likadant.
-
Det framgår inte vad du är? Har du också gård eller är du vanlig privatperson? Grunden är ju att om man gör avdrag för foder och lyfter momsen, ja då får man ju skatta för uttaget sen. Och betala moms på köttet. Ganska naturligt om man tänker efter. Annars skulle ju varenda människa starta firma och dra av för inköpen och sen ta köttet själv. Så för din vän blir det skattepliktigt uttag. För dig beror det alltså på vad du är. Om du bekostade fodret helt och inte lät vännen lyfta momsen så skulle du inte behöva bry dig alls. Gör man inga avdrag så blir det ingen förmån.
-
Har ni två olika se nummer? Om inte är grisarnas ägare den som har nummret. Om ni har det måste du ta hem din gris till din produktionsplats och slakta nasse där. Då först blir det hemslakt, egentligen...
Köper du foder med skattade pengar utan något företag kan det ju aldrig bli någon förmånsbeskattning, ägaren av gården däremot, gör han avdrag skall han även ta upp eget uttag, egentligen...
Hur gör ni om de råkar byta matskål? :-)
-
Jag är privatperson utan firma.
Vi är några familjer som funderar på att ha några kalvar över sommaren och slakta till hösten. Det skulle fungera på samma sätt då?
4 familjer, 4 kalvar, tillsyn blir var 4:e vecka/familj. Smidig skötsel, smidig slakt pga den låga slaktvikten. Inget att skatta för! Låter ju skitbra!
-
SEnr är väl bara där djuren står. Ägare kan vara vem som helst.
-
Köper du ett djur måste du även ha ett produktionsplats nummer, föra in dessa i djurjournalen, föra ut dem till pp nummret där de står. Frågan är om man får göra "hemslakt" på någon annans produktionsplats. Annars måste du ta hem ditt djur och slakta hemma.
Frågan är om det blir så billigt kött - gott blir det säkert. Smågris med papper ca 900 kr ink moms? Räcker 1500 kr för mat? Slaktvikt på 90 kg blir ca 26 kr/kg när nasse står med trynet i gräset i hagen.
Säger inte att det är fel, goda och glada grisar blir det, och roligt är det.
-
Nej man ska nog inte överdriva SE numrets betydelse. Det är som sagt bara en platsangivelse. Nej gör ni inga avdrag för nåt så kan inte skatteverket ha nåt att invända. Köttet blir ju inte gratis ändå. Lite utgifter blir det ju.
-
Jag tror inte heller att de tre myndigheter som är inblandade lägger möda på att samköra uppgifter när det gäller småsaker.
Jordbruksverket håller reda på SE-numren, och det är bara en angivelse om var djuret finns/har funnits. Detta för att snabbt ha koll vid eventuellt sjukdomsutbrott. Det är ju inget SE-nummer på ägaren för att veta var den finns, möjligen ett telefonnummer.
Livsmedelsverket sätter upp reglerna för hemslakt, och dom säger att man bara får slakta djur till eget behov.
Skatteverket kollar om egna företagare tar ut varor ur sina firmor för eget bruk.
-
Mitt intryck är att skatteverket har slutat sila mygg och inriktat sig på kamelerna. T.ex om du låter ditt företag bekosta en lyxvilla i Spanien åt dig. En stackars gris fördjupar de sig inte i.
-
Jordbruksverket håller reda på SE-numren, och det är bara en angivelse om var djuret finns/har funnits. Det är ju inget SE-nummer på ägaren för att veta var den finns, möjligen ett telefonnummer.
Det där stämmer inte!
På SE-numret registreras Djurhållare och Innehavare med
Namn Adress Telefonnr Personnummer på båda två.
-
Jo, men syftet med SE numret är ju inte att skatteverket ska kunna leta upp djur och dess ägare.
Varför man vill ha så mycket uppgifter om ägaren kan man ju fråga sig, men det är väl för att få en exakt uppgift om vem som är ägare.
Från Sjv:
Om du håller ett eller flera nötkreatur på en plats ska du anmäla det till Jordbruksverket. Du får då ett så kallat produktionsplatsnummer. Syftet med numret på produktionsplatsen är att det ska vara möjligt att spåra djur från en plats till en annan vid utbrott av någon smittsam djursjukdom.
De uppgifter om produktionsplatsen som du anmäler läggs in i ett centralt register på Jordbruksverket.
Det man skulle kunna fundera över är ju vilka som har tillgång till det registret.
-
Naturligtvis så är chansen att något ska hända minimal men nu var ju frågeställningen om det var OK, att göra såhär, och det tror jag inte om inte alla har var sitt pp nummer.
Enklaste är väl att inte anmäla något djurinehav överhuvudtaget, köpa grisar utan papper, köpa spannmål och krossa, ev komplettera med något lite vassare om det behövs. Då blir de både billiga och goda. Men så får man ju inte göra.
-
Jag förstår inte riktigt hur du menar.
Produktionsplatsen är den plats där djuren finns. Vi säger att det är en hage där dom ska gå över sommaren.
Man utser en djurhållare som är ansvarig för platsen och djuren.
Djurhållare och ägare behöver inte vara samma person. Alltså kan de olika familjerna äga sina djur och ha dom på den platsen där en av dom har det formella ansvaret.
Sen när man slaktar, så slaktar man sitt eget djur. Alla regler är då uppfyllda vad jag kan se.
Platser där det finns ett eller flera nötkreatur, grisar, får eller getter samt värphöns och
fjäderfä ska anmälas till Jordbruksverket och tilldelas ett produktionsplatsnummer.
Ett produktionsplatsnummer består av landsbeteckningen
SE plus upp till sex
siffror. Det är du som är djurhållare, som är ansvarig för att registrera platsen
hos Jordbruksverket. Produktionsplatsnumret är knutet till den anläggning eller
plats där verksamheten bedrivs. Ett produktionsplatsnummer kan därför inte
flytta med verksamheten om du skulle flytta till en annan plats. Observera att en
produktionsplats inte är detsamma som en fastighet. Ett produktionsplatsnummer
kan avse en plats som omfattar flera fastigheter eller bara en del av en fastighet. Det
saknar också betydelse vem som äger marken.
Syftet med produktionsplatsnummer är att djur ska kunna spåras från en plats
till en annan vid utbrott av någon smittsam djursjukdom.
En djurhållare behöver inte äga
djuren utan är den fysiska eller
juridiska person som är ansvarig
för dem.
-
Om man flyttar sina djur från sin produktionsplats till någon annan så ska de noteras i stalljournalen som "tillfälligt ute" på den nya produktionsplatsen.
-
Är detta tillåtet skulle jag kunna lägga en annons i tidningen om lamm säljes på rot, ägarbyte noteras i journalen men kan inte ta bort något djur, när djuret är slaktat skrivet jag en notering om att den nye ägaren har gjort hemslakt på mitt pp nummer, då blir det ett djur minus.
Det låter för enkelt, men det kanske funkar.
-
Varför skulle du behöva skriva att den nya ägaren gjort en hemslakt? Det är väl den nye ägarens sak att notera att *nu har jag slaktat ett av mina djur*.
Du noterar bara att djuret nu flyttat från ditt pp-nummer.
Annars skulle det ju bli ett fasligt ringande folk emellan om de ska rapportera till förre ägaren att dom nu slaktat sina djur, så att han kan föra in en notering om det i sin journal..
Det är nu frågan om de olika myndigheterna kommer in.
Livsmedelsverket säger att man får slakta egna djur för eget bruk, men inte sälja eller ge bort köttet.
Såvitt jag vet har dom ingen skrivelse om var nånstans slakten måste ske. Ett pp-nummer har dom förmodligen ingen aning om vad det är.
-
De yrkesmässiga svartslaktarna häromkring har skaffat sig ett eget SE-nr. Säljaren kan skriva utgång till det aktuella numret om han vill. För omväxling till "hemslakt" eller "självdöd". Hur säljaren gör i sin deklaration är resandens ensak.
-
Om jag inte skriver hemslakt måste jag ange ett pp nummer vid förflyttningen, därför måste varje ägare ha ett pp nummer om det inte skall bli en massa hemslakt poster i journalen. Frågan är ju helt enkelt om någon annan får slakta sina djur på någonannans pp nummer. Och vad som händer när det vid kontroll blir väldigt många hemslakt poster.
-
Det är onekligen en intressant fråga.
Det naturliga ( min åsikt) vore ju att ägarna har en journal över sina djur och i den har noterat att platsen är ditt pp-nummer. Journalerna förvaras ju lämpligen tillsammans på den plats djuren befinner sig. När sen ägare slaktar sitt djur, så gör han en notering om hemslakt. Det blir alltså bara en notering i varje journal.
Logiskt sett borde ju ägarna ha varsin journal ifall dom skulle få för sig att flytta djuren till en annan plats. Betet kan ju ta slut, eller ni bli osams eller vad som helst.
-
Med andra ord kan en fysisk plats ha flera produktionsplatsnummer om vi är flera som har våra djur på bete där? Och om man endast har sommardjur, så kan det också bli det enda produktionsplatsnummer man har.
-
Logiskt sett borde ju ägarna ha varsin journal ifall dom skulle få för sig att flytta djuren till en annan plats. Betet kan ju ta slut, eller ni bli osams eller vad som helst.
fast journalen tillhör väl produktionsplatsen och inte ägaren av djuren.... dvs flyttas djuren ska det skrivas i journalen på den ursprungliga platsen att de flyttade [och till vilken produktionsplats] och föras in i journalen för den nya platsen [med uppgifter om varifrån de kom]
(iof fråga svar från får-avdelningen på jordbruksverket, men jag har svårt att tro att journalföringen skiljer sig åt så mycket för olika djurslag)
Om jag flyttar, ska jag ta med mig min stalljournal då?
Nej, stalljournalen ska förvaras på produktionsplatsen i minst tre år. Om du börjar med djurhållning på en annan produktionsplats ska du ha en ny stalljournal där.
-
Får nog bli ett mail till Sjv på måndag. Dom tycks ju inte tänka så mycket på om flera personer delar på en plats. Frågan är ju alltså om platsen får olika nummer till de olika familjerna eller om det bara ska finnas en journal. Och om det egentligen är ett problem att skriva i flera hemslakter. Typ: ägare x slaktade sin ko.
-
Alla som har djur måste enligt lag ha ett Produktionsplatsnummer, ett SE-nummer, föra stalljournal och anmäla de djur man har till SJV. När du ansöker om produktionsplatsnummer så skall du ange djurhållarens namn, adress, organisationsnummer med mera. "Produktionsplatsnumret är knutet till den anläggning eller plats där du bedriver din verksamhet". I dom allra flesta fall så blir det ju mina djur och min gård/mark. En fysisk mark kan bara ha ett SE-nummer, däremot så kan djur från flera olika produktionsplatser vistas på ett och samma SE-nummer. JOHE71 har rätt, djurägaren som har djuren skall föra in flytt till nytt område och den som tar emot ska också föra in dessa djur.
/Drutten
-
Du måste förtydliga vad du menar med 'alla som har djur', Drutten. Eftersom man skiljer på ägare och djurhållare.
Jag har nu fått svar från jordbruksverket. Ett ganska kort, varpå jag ställde följdfråga och då fick ett lite längre.
Det utan tvivel så att det är djurhållaren, dvs personen som har produktionsplatsen ( i TS fall alltså bonden ) som ska föra djurjournalen. De olika djurägarna behöver ingen.
Hej,
Det är djurhållaren som är skyldig att föra journal, inte ägarna till djuren. Precis som du skriver så ska en plats ha ett produktionsplatsnummer. Det finns hursomhelst en möjlighet att ansöka om undantag från detta och dela upp en produktionsplats i flera delar men förutsättningen för detta är då att djuren hålls tydligt åtskilda.
Min följdfråga var då om det är ett problem att föra in en massa hemslakter i journalen.
Hej,
Jag måste erkänna att jag inte riktigt är på det klara om det kan innebära något problem. Ur ett strikt journalföringsperspektiv så är det i varje fall inte. Vad djurhållaren ska skriva beror på vad som faktiskt hänt med djuret. Har det slaktats på platsen så rör det sig om en hemslakt, har det förts till ett slakteri så är det en vanlig slakt.
Här ser man då lite av det jag varit inne på tidigare, att myndigheterna mest ser till sitt eget område.
Sett till journalen, så är det alltså inget problem att skriva in en massa hemslakter. Man ska skriva vad som hänt med djuret helt enkelt, och sen har inte Sjv några mer synpunkter på det.
OM nu skatteverket mot förmodan skulle titta ut och begära att få titta i djurjournalen, så är det ju då bra om djurhållaren varit tydlig från början och skrivit in att nu kommer *ägare X djur* och när det försvinner så skriver han *Ägare x djur avfört till slakt*
-
Är detta tillåtet skulle jag kunna lägga en annons i tidningen om lamm säljes på rot, ägarbyte noteras i journalen men kan inte ta bort något djur, när djuret är slaktat skrivet jag en notering om att den nye ägaren har gjort hemslakt på mitt pp nummer, då blir det ett djur minus.
Det låter för enkelt, men det kanske funkar.
Med andra ord så går det att göra så, ja. Ekonomiskt blir det ju inga stora saker att ta hänsyn till.
Säljer du det som lamm för t.x 300 kr, så blir ju din inkomst 300 kr.
Låter du det gå längre och säljer det för 600, så kanske du har foderkostnader på 300 istället, och resultatet blir ändå 300.
-
Så att, säljare, x, säljer ett djur till, y, x skriver förflyttning till z, som har pp nummer. Djuret smaskar och äter sig tjock, y bestämmer sig för att slakta djuret på z's pp nummer. Z är då tvingad att skriva hemslakt i sin journal då även slakterier har pp nummer som det skulle bli en förflyttning till annars. Då kvarstår frågan hur z blir beskattad om det vid kontroll uppdagas att det skett ett otal hemslakter på hans gård. Av journalen framgår ju inte vem som äger djuret bara vart djuret kommer ifrån. För att få det väldigt transparant skulle z kunna skriva en faktura till y där det står fodervärd åt individnummer xxxxx på en mycket symbolisk summa. Skatteverket bör nog få en fråga om detta ändå.
Livsmedelsverket kommer inte bry sig då det inte är frågan om livsmedel som når marknaden.
Kommunen bryr sig nog bara om det blir en massa slaktrester som inte tas omhand.
-
Som jag sa, det gäller att vara tydlig vid ifyllandet av journalen. ( övertydlig alltså, och skriva att det är en annan ägare)
Troligt är väl att man kanske skriver nån form av avtal om inhysningen av djuren.
Ägarna till djuren lär ju dessutom ha ett kvitto på att dom köpt djuret för att kunna visa att dom faktiskt äger det.
Sen är det väl inte alls omöjligt att djuret går till ett slakteri för återtag. Beror ju lite på vad ägarna har för kunskaper och möjligheter att rodda med en slakt i egen regi. Och då är det ju helt lugnt, eftersom slakteriet kommer att fakturera ägaren av djuret för slaktkostnaden.
Är man bara tydlig, så kan jag inte se nån risk.
-
Nu börjar det klarna mer och mer. Känns positivt att så många engagerat sig. Stort tack. Har själv mailat Jordbruksverket men inte fått svar. Men Hans har ju redan haft kontakt.