Alternativ.nu
Djur => Arbetshundar => Ämnet startat av: Nettus skrivet 04 mar-07 kl 21:15
-
Det verkar vara många som kastrerar sina hundar numera. Är det både hanar och tikar man kastrerar? Vad är syftet?
-
Ja man kastrerar både tikar o hanar. Och jag tycker egentligen att det är fel att göra det.
Men dessvärre har jag låtit sterilisera båda mina tikar. Den ena hade förändringar på livmodern, så det var inte så mycket att göra mer än att operera. Den andra var fruktansvärt hormonell och var helt tokig under löpen, bjöd ut sig till hundar, katter och människor. Sen blev hon skendräktig som bara den och sov inte om nätterna, gnällde och pep mer eller mindre konstant. Sen blev hon bra någon vecka, för att sedan gå in i någon liknande period av oro och gnäll, och då visste man att snart var det löp igen. Och hon löpte två gånger om året, och var aldrig "normal"... så jag orkade inte mer. Med lite dåligt samvete så steriliserade jag henne, och efter ett tag, när hormonerna försvunnit lite så blev hon stabil i sinnet och gnäller inte så mycket mer. Dessutom började hon sova på nätterna, vilket innebar att jag efter ca 4 år av jobbiga och halvvakna nätter också kunde sova en hel natt. Min tik var visserligen extrem, och jag är så här i efterhand glad att jag valde som jag gjorde.
Så även om jag inte tycker att man ska gå in i djurens kroppar och röra "till" det, så finns det alltid undantag. Men jag tycker att man ska vara så pass ärlig och säga att det är för min egen skull och inte för hundens. För ofta är det ju vi mattar och hussar som mår sämst över hundens beteende.
Många som har hundar i "tonåren", särskilt hanhundar, får råden att kastrera för att hunden ska bli lugnare (underförstått mer väluppfostrad). Varför inte arbeta lite med sin hund istället och jobba på kontakten och samspelet!?? Och unghundar är som de är, med arbete och en god relation går deras "jobbiga'" beteenden ofta över, oavsett om man kastrerar eller inte.
Katrerade hanar blir ofta lite slöare i sitt temperament, medan tikar kan bli precis tvärtom. Och det kan jag ju säga att jag har märkt på mina. Det blev lite mer fart i dem. Pälsen blir ofta lite lurvigare och inte lika "fin". Och så blir de allra flesta helt tokiga i mat. Mina var det redan innan... behöver jag säga mer... de äter i stort sett allt de kommer över, när som, var som... ::)
-
Det verkar vara många som kastrerar sina hundar numera. Är det både hanar och tikar man kastrerar? Vad är syftet?
hej! syftet med att kastrera iallfall hanar är att dem ska slippa lida.
det är fruktansvärt påfrestande för en hanhund när hormonerna rusar runt i kroppen och dem blir stressade och jobbiga att ha att göra med.
så en anledning till att kastrera sin hund är att man ej ska använda den i avel.
sedan blir det en mycket mer harmonisk hund att ha och göra med oxå efter ingreppet.
så mitt råd, har du ingen hund med toppstam och topprestationer,så kastrera,för hundens skull.
-
OJ vad jag håller med Skruvmejsel! Min är kastererad, mest för att han skulle ändå inte avlas på (blandras) så slapp han bekymra sig över tikar.
Hade en okastrerad hane innan o som han pep o led o även magrade av stress när grannarnas tikar löpte..o alltid var det nån som löpte.. suck..
O för det andra så har dom så mycket lättare att träffa och umgås med andra hundar utan dominans beteende.
-
Jag skulle vilja kastrera de 2 hanhundarna som vi har hemma.. mest för att jag tror att de skulle lugna ner sej lite och sluta försöka härska över varandra hela tiden >:(.. men mor min säger strängt nej till kastrering för "dom blir tjocka och får sämre päls"..
-
jag har 2 hanar som är kastrerade.Den lilla hunden pinkade revir inne när flickorna löpte.och sen när barnen kom så tycker jag att det var svårt att ha 100% koll på hanarna när tikarna löpte.rätt som kunde barnen glömma och stänga en grind,så man var ständigt orolig för tjuvparning.Båda hanarna gick ner i vikt när tikarna löpte.Mina var ju äldre när jag kastrerade dem så de har inte ändrat sitt sätt förutom det som har med hormonerna och driften att göra.Många blir nog lurade när de tror att kastrering tar bort alla fula ovaner.min älsta hund kan jag fortfarande inte ha lös i skogen eftersom han jagar allt.pälsen ser lika dan ut men jag har ju inen lång päls på någon av dem/Anna
-
Jag tror det är högst individuellt med "lidandet" för okastrerade hundar, men jag förstår att det kan vara smidigare för ägarna.
Vi har i vår familj aldrig haft någon hund som slutat äta osv när det varit löptikar i närheten, skulle det bli så att jag fick någon sådan hund så kanske jag skulle överväga kastrering... Eller om man fick andra problem.
Men de enda man märker på min äldsta hane är att han kan helt plötsligt bli lite "döv" ;) om en löptik gått förbi och pinkat på vägkanten.
Mvh
Charlotte
-
Jag tror det ligger mycket i vad du skriver, Charlotte. Det var när jag kom på mig själv med att det skulle vara mer för min skull än min hunds som jag började tveka... Det finns säkert hundar som defenitivt mår bäst av en kastrering, men dit hör nog inte min hund.
-
Jag har kastrerat två av mina tikar.
Den ena mådde jättedåligt från det att hon gick in i löpet till efter skendräktigheten. Hon var som tjuren Ferdinand, satt bara och tittade på blommorna och det gick inte att jobba med henne på något sätt. Hon hade också mycket hudproblem. Efter kastreringen fick vi en helt ny hund! Pigg och glad och hudproblemen, som troligtvis berodde på hormoner, försvann helt! Nu fungerar hon att arbeta med, och har inga problem med försämrad päls eller läckage, eller med vikten för den delen.
Vår andra tik som är en omplaceringshund kastrerades eftersom hon blev så stressad under skendräktigheten. Stressen försvann, men hon är fortfarande glad och livlig. Inga problem med vikten heller, eller läckage. Däremot har hon en tjockare päls, vilket jag tror beror på att hon inte fäller som förut, vilket hon alltid gjorde ordentligt efter skendräktigheten. Nu fäller hon lite mer sporadiskt.
Mina andra tikar kommer jag nog också att kastrera, efter att de gjort sitt i aveln. Det enda problemet jag ser är väl sjäva operationen, det är ett ganska stort ingrepp och saker kan ju alltid gå fel... Den stora fördelen vad gäller kastrering och tikar är att de slipper eländet med livmoderinflammation. Vanligt och farligt.
-
De hundar vi har kastrerat har vi gjort utifrån hundarnas bästa. Två hanar, och en tik. Ena hanen fick prostatainfektion och han blev inte frisk med medecin och p-spruta, så det vara bara att kastrera. Effekt: han blev frisk, fick bättre päls, och äntligen kunde vi hålla vikten på honom - som alltid tidigare var för tunn - både för att han åt bättre men också för att ämnesomsättningen sjunker med 30% på en kastrerad hund. Andra hanen kastrerades för att han var svår att hålla vikten på, speciellt när tikarna löpte blev han mager som ett spjälstaket eftersom han åt dåligt under löpperioderna och han hade så hög ämnesomsättning att det märktes på vikten bara han hoppade över ett enda mål. Tiken kastrerades för att hon fick livmoderinflammation.
-
Enligt Agrias hemsida så får var fjärde tik livmoderinflammation innan 10 års ålder,
http://www.agria.se/agria/text.nsf/id/5014
Risk finns även för att juvertumörer ska uppkomma på en okastrerad tik.
samt ovan nämnda problem vid löp och skendräktighet.
Googla på Pyometra om du är mer nyfiken.
Om man nu får jämföra (jag är mot det annars..) så kan man säga som min barnmorska:
"kroppen är inte gjord för att gå runt obefruktad hela livet."
Vi har inte kastrarat våra tikar..
MEN pga att vi har två tikar så har vi kastrerat vår hane för att slippa lämna bort honom från flocken flera veckor ett par ggr. om året.
En vän till mig som föder upp lapphundar hävdar bestämt att det är djurplågeri att hålla hanhundar tillsammans med löptikar, och i det här fallet så håller jag med honom, tänk dig att ha två hundar som står på var sida om vardagsrumsdörren och skäller oavbrutet i flera timmar för att dom inte får "umgås", det driver både hundarna och matte till vansinne. :(
Summa summarum så är det framförallt för hundens skull som man kastrerar.
-
De tikar jag haft kastrerade har samtliga blivit det pga livmoderinflammation. Det har fungerat bra förutom de två där den äldsta tiken 2 år äldre var kastrerad medans den yngre var fertil. Vid varje löp gruffade de eftersom rangordning då rubbades.
Det hela slutade med en fajt på liv och död och efter det slogs de aldrig mer. På ålderns höst drabbades även den yngre av de två av livmoderinflammation och blev kastrerad också.
En hane kasterade jag också eftersom jag då hade honom tillsammans med de ovan nämnda tikarna. Både han och den fertila tiken hade höftledsfel och därför skulle en tjuvparning varit helt fel.
Han fortsatte dock att vara intresserad när hon höglöpte. Men eftersom hans höfter orsakade honom alltför stor smärta nödgades jag ta det mycket tunga beslutet att låta honom somna in.
Jag tycker ingen av mina kastrater har lidit av det och mina fertila hanar har inte heller lidit av löpande tikar.
Mina 3 nuvarande tikar är 2 fertila och en kastrat pga cancer och livmoderinflammation.
Eftersom jag förlorat en tik i livmoderinflammation då veterinären ställde fel diagnos så finns det en viss oro hos mig att det ska kunna hända igen. Då var förloppet snabbt och hon dog i min famn :'(.
Som alltid när det gäller våra djur är de individer och man måste noga ta ställning till vad som passar djuret och människan bäst.
En hane som bor i tik-tätt område mår säkerligen bättre av att vara kastrerad och vice versa en fertil tik i ett han-tätt område med risk för tjuvparning om inte hundarna hålls under noga uppsikt = kopplade.
Men det finns faktiskt djur som mår dåligt av att bli kastrerade också.
Hälsar
Bondmoran och de 3 tjejerna
-
Jag är FÖR kastrering :)
Precis som med hästar borde ingreppet göras i högre utsträckning på hundar tycker jag. För att undvika massa oönskade valpar & för att underlätta för hundarna.
Alla hundar behöver inte kastreras för att må bra. Men min en hund är kastrerad (han var pipig och översexuell) och hans betéende har inte ändrats nämnvärt förutom att de oönskade inslagen av pip och juckningar försvunnit ;D
Har funderingar på att kastrera den yngre förmågan här i hemmet också.. Då han inte ska användas i avel...
-
Då han inte ska användas i avel...
Jag tänker oxå så. Om hunden inte ska användas i avel, behöver man i de flesta fall inte bekymra sig inför en kastrering. Min nuvarande hund är inte kastrerad, beroende på att han i yngre ålder ansågs väldigt rastypisk. Jag peppades att få honom meriterad, men insåg efter ett tag att det faktiskt inte var intressant för mig. En kastrering blev dock aldrig av, och nu, hunden är drygt 10 år gammal, känns det rätt meningslöst.
Om/när jag skaffar en ny hund, kommer jag definitivt att överväga kastrering tidigt i hundens liv. Jag vill träna hunden till servicehund och en "nollad" hund känns bekvämare då.
-
Det roliga är att med hästar så är det så självklart.. "Han blir valack då han inte gick igenom premieringen" med hundar så talas det om hundens livsvärde osv. Som om det ligger i kulorna?
Min lilla kastrat är ju likadan som förut minus det otrevliga juckandet..
-
Håller med om att när det gäller beteenden som är hormonellt betingade, så kan det hjälpa med kastration, eller när det är som med tikarna att det blir pyo och sånt. Då är det väl inte så mycket att ens diskutera. :)
Men jag är emot att folk tror att "bara jag kastrerar min hund så blir allt frid och fröjd, och hunden kommer att vara så lydig och snäll."
Vet ett par som hade en liten valp som av ren nyfikenhet och glädje slängde sig fram i kopplet och skällde lite glatt, då de mötte andra hundar på promenaden. Och matte/husse tyckte att detta var ett pinsamt beteende. De fick rådet av någon att kastrera, så det gjorde de. Kan berätta att det är ingen skillnad i hundens beteende.
Funderar man över att kastrera så kan man ju alltid testa en medicinsk variant, där hunden får sprutor, så får man kanske ett litet hum om hur hunden kommer att påverkas av en riktig kastrering.
Sen förstår jag inte riktigt problemet som en del människor gnäller om... folk väljer hanhund och svär sedan över att den kissmarkerar både här och där på promenaden. Varför valde man en hane då? Och dessutom så känner jag många som har rutiner för när det är tillåtet att kissmarkera och när det inte är det.
-
Och dessutom så känner jag många som har rutiner för när det är tillåtet att kissmarkera och när det inte är det.
Exakt! Jag snackar med vovven och jag godkänner inget pink på staket, häckar, bilar etc som tillhör andra. Han får vackert hålla sig tills vi är på "okej mark".
Att tro att man slipper träna hunden bara för att den är kastrerad, är en... överraskande... tanke för mig. Finns det människor som resonerar så? Jag har aldrig mött någon, så jag måste ju fråga.
-
Jag är FÖR kastrering
Precis som med hästar borde ingreppet göras i högre utsträckning på hundar tycker jag. För att undvika massa oönskade valpar & för att underlätta för hundarna.
Håller med!
Min tik är kastrerad (blandis som ej var lämplig för avel) och min hanhund kommer också kastrera om ett eller ett par år.
-
Att tro att man slipper träna hunden bara för att den är kastrerad, är en... överraskande... tanke för mig. Finns det människor som resonerar så? Jag har aldrig mött någon, så jag måste ju fråga.
Jo de finns, tyvärr. En del hundägare vill ha snabba lösningar ju. Och en del hundfolk verkar tro att kastrering är någon slags universalmetod på alla möjliga hundägarproblem.
Men säg vad man inte träffat för lustiga typer i hundsammanhang... :P Minns en väldigt tjusig dam som kom fram till mig och mina hundar, när vi tävlade agility på en hundutställning. Hon tyckte att jag hade såååå fina hundar, och hon frågade vad det var för raser, och om hur mycket mat de behövde äta, om de behövde gå promenader och sen frågade hon om man behövde borsta dem. Jag svarade att de fäller konstant, året runt, och Jo de behöver ju motion, och 1-2 dl mat om dagen... då svarade hon "jaha... nej det är nog inga raser för mig" :-\ Och jag blev nästan full i skratt, för hela situationen kändes lite komisk.
-
OT:
Jag "råkade ut för" en äldre dam som hängde över trädgårdsstaketet för att försöka nå min hund och kunna klappa honom. Hunden gapade som tusan och tyckte inte alls att det var en bra idé att någon betedde sig på det viset. När jag kom fram till damen, pekade hon på min hund och sa "En sådan har jag oxå haft, men min var smalare". Jag blev nyfiken, för islänningar var/är inte så supervanliga. Att en gammal dam hade haft en islänning kändes oxå... spännande... Jag ställde lite frågor och jodå, damen hade minsann haft en EXAKT PÅ PRICKEN MEN SMALARE hund som den som höll på att tappa pälsen av irritation innaför staketet. Hon hade haft en "minicollier" ( :o ::)). Tja, vad säger man...?
-
Haha... Manna, det var roligt! Man ska aldrig sluta att förvånas.
Vi ska kanske starta en ny tråd, med roliga möten i hundvärlden... jag tror att jag gör det, för jag kom på en rolig historia till.
-
med kissmarkering menade jag att han markerade väldigt mycket inne....stolar,soffa barnens leksaker mm.det försvann helt med kastreringen./Anna
-
Håller med om att när det gäller beteenden som är hormonellt betingade, så kan det hjälpa med kastration, eller när det är som med tikarna att det blir pyo och sånt. Då är det väl inte så mycket att ens diskutera. :)
Men jag är emot att folk tror att "bara jag kastrerar min hund så blir allt frid och fröjd, och hunden kommer att vara så lydig och snäll."
Vet ett par som hade en liten valp som av ren nyfikenhet och glädje slängde sig fram i kopplet och skällde lite glatt, då de mötte andra hundar på promenaden. Och matte/husse tyckte att detta var ett pinsamt beteende. De fick rådet av någon att kastrera, så det gjorde de. Kan berätta att det är ingen skillnad i hundens beteende.
Funderar man över att kastrera så kan man ju alltid testa en medicinsk variant, där hunden får sprutor, så får man kanske ett litet hum om hur hunden kommer att påverkas av en riktig kastrering.
Sen förstår jag inte riktigt problemet som en del människor gnäller om... folk väljer hanhund och svär sedan över att den kissmarkerar både här och där på promenaden. Varför valde man en hane då? Och dessutom så känner jag många som har rutiner för när det är tillåtet att kissmarkera och när det inte är det.
Jag tycker man kan informera sig om hur eller om det fungerar innan man opererar sin hund för att få den lydigare.....
kanske veterinären skulle tänka på att informera mera ???
Vi provade en sk. kemisk kastrering först, men den gjorde ingen som helst effekt på vår hanhund vilket den operativa kastreringen har gjort.
Dock revirpinkar han precis lika mycket nu som han gjorde innan, vilket inte stör mig så mycket eftersom han gör det utomhus ;)
-
Det roliga är att med hästar så är det så självklart.. "Han blir valack då han inte gick igenom premieringen" med hundar så talas det om hundens livsvärde osv. Som om det ligger i kulorna?
Jag brukar säga så här om folk förmänskligar vår kastrerade hanhund:
Tänk själv att få leva med två kåta fruntimmer som bjuder ut sig hela tiden men aldrig få komma till, tycker du det skulle vara så roligt?
Frustrerande eller hur?
Då är det väl bättre att helt tappa intresset?
Behöver jag tilläga att karlarna håller med mig? ;)
-
Kan jag gott tänka mig att de gör ! ;D
Jag brukar säga så här om folk förmänskligar vår kastrerade hanhund:
Tänk själv att få leva med två kåta fruntimmer som bjuder ut sig hela tiden men aldrig få komma till, tycker du det skulle vara så roligt?
Frustrerande eller hur?
Då är det väl bättre att helt tappa intresset?
Behöver jag tilläga att karlarna håller med mig? ;)