Alternativ.nu
Djur => Höns => Höns: Raser => Ämnet startat av: spånbiten skrivet 23 dec-13 kl 16:42
-
hej, har bara en enkel fråga: Vilken ras ruvar bäst och mest?:)
tacksam för svar
-
Hej. Då jag vet o har Kindahöns, som är en gammal svensk lantras, så vet jag att de gärna ruvar, unghönerna kan ruva tre gånger per säsong, de äldre färre gånger uppfostran " av kycklingar.
-
Jag har orpington och dom ruvar som galningar och gör det bra. Tar hand om sina små som en riktig höns mamma.
Har också en blandning maran-engelsk araucana o ch dom är outstanding ruvmaskiner. Klarar av massor med ägg o tar hand om dom super när dom är små. Dom är små själva men lyckas värma alla och snor gärna fler kycklingar om det finns.
-
Mina dvärgkochins ruvade mycket bra, låg som platta "pannkakor" och var duktiga mödrar.
-
Av vad jag minns från andra trådar här på forumet så brukar det sägas att dvärkochin ruvar mycket. :) Även dvärgsilkeshöns, om jag minns rätt.
-
Dvärgkochin,silkes, svensk dvärg, även Brahma brukar vara duktiga..
-
Det finns många raser som ruvar bra.
Dvärgkochin brukar alltid nämnas i detta sammanhang, och de har vissa fördelar även om det finns andra raser som är lika ruvvilliga.
De kan på grund av sin mycket yppiga fjäderdräkt ta många ägg. Det är ingen risk att de trampar eller ligger sönder ägg, vilket stora tunga kan göra. De är inte lättstörda, man kan mixtra en hel del med ruvhönan utan att hon blir särskilt upprörd, som kolla för ohyra eller inspektera äggen. Med lite finess kan man ofta även byta ruvplats om hon valt ett olämpligt ställe. Som kycklingmamma är hon lugn vilket även gör kycklingarna lugna.
Men hon är varken snabb eller stark och bör ha en skyddad plats för sig och kullen.
-
En av mina Bjurholmshöns ruvade fram en kull på 17 kycklingar av 17 möjliga när hon hade gömt sig inburrad i ett hörn med hö som blivit kvar i fårhäcken. Tycker jag var starkt gjort för en sådan liten höna :)
Sen beror det ju på vad man menar med att ruva bäst. Vill man enbart ha ägg så gillar man ju raser som inte ruvar överhuvudtaget. Vill man däremot ha jättemycket kycklingar så är det ju bra om de ruvar så ofta de bara kan.
Men eftersom det här är ett forum för självhushållning så skulle jag personligen välja en ras som ligger någonstans där minst 40% av hönsen ruvar. Då får man många kycklingar som både kan bli kött eller nya hönor. Ägg får man alltid sommartid ändå.
-
Eller så har man flera raser .En avels grupp av värp ras och några hönor av ras som ruvar..
-
Här har vi lite diverse, eftersom vi vill ha både ägg och kött. Olika grupper är ingen ide då även jobb är en kostnad. En kostnad i form av tid samt att instängda höns inte kan livnära sig själva i samma utsträckning. De behöver mer och dyrare foder.
Små höns äter betydligt mindre men värper inte nödvändigtvis färre eller mindre ägg.
Nuvarande tuppen är en korsning av welsumer (för köttets och de stora äggens skull) och isbar (högvärpande och bra vintervärpare)
2 Australorp, varav en ruvade tidigt i år, den andra har värpt en hel del men inte så bra som det sägs. Dessa tror jag är av utställningsstam.
3 Orpington, alla värper på våren men ruvar sen och bara äter resten av året.
2 isbar, varav en värper mycket bra och en har ruvat men värpt mindre.
1 Isbar/brun lohman har värpt nästan o-avbrutet och påbörjat ruvningar.
2 welsumer (utställningsstam?) har vi haft som varken värpt bra eller ruvat med någon ordning, passar bäst i grytan.
1 korsning welsumer/isbar, liten och värper ganska många och stora ägg. Det borde gå att se igenom henne när hon just värpt ;D
Så nu får vi se vad det blir av unghönorna som är 50%welsumer och 50%isbar respektive 50%orpington. För könsfördelningen blir inte som man vill. Welsumer/Isbartupparna får gå så länge de inte krigar för mycke, då blir det lite till grytan av dem också. Welsumer/orpingtontupparna är lite tyngre.
Vi har haft rätt många olika höns men inte dvärg, bara "rediga" höns då vi vill ha rejäla ägg. Erfarenheten hittills är att det har minst lika stor betydelse hur stammen är, som rasen. Höns av utställningsstam fungerar inte lika bra som hushållshöns, förutom Marias porslinsfärgade orpor som skött sig riktigt bra.
I en blandad grupp av olika raser är det alltid några som ruvar bra. Även de "som inte ska" ruva!
Vi skulle gärna ha ett par isbar till........ om någon skulle ha för många. New Hampshire av rätt stam är vi lite nyfikna på också.
-
TiB:
Lite OT.
Men har du kollat Maran? Den är rejäl, växer dubbelt så fort som orpington. Rejäla slaktkroppar o rejäla ägg.
Vet inte hur Maran ruvar.Men märker vilka blandrashöns som har maran i sig för de växer galet snabbt.
Nån som vet hur maraner ruvar?
-
Har haft maran också. Den värpte lite men inte så stora och mörka som en del andra. Fan vet om inte den kom från någon som ville ha lite utställnings-stuk på sina och det var därför jag fick köpa den.
Den var färdigväxt när jag fick tag på den och det var innan jag blev hönsätare, så den dog av annan anledning. Kan inte minnas att den var ruvvillig heller.
-
Kindahönor är nog de trognaste ruvarna, åtminstone bland de jag stött på. De täcker fler ägg än dvärgkochin och är inte så klumpiga som orpington (mindre risk för omelett). Man behöver inte köpa olika specialraser utan det bästa är att lära känna sin hönsflock. Då behåller man några bra ruvhöns, men inte så att alla vill ruva hela tiden. Om man tittar på lantrashönsen så ruvar ungefär 1/3 och det kan väl vara lagom. Kinda är dock betydligt över genomsnittet vad gäller ruvning - på gott och ont. I det här fallet bör det vara på gott eftersom frågan är ställd som den är.