Alternativ.nu
Djur => Höns => Höns: Ruvning, kläckning och kycklingar => Ämnet startat av: NettanPlettan skrivet 02 nov-13 kl 10:28
-
Hej hopp!
Vilka raser är mest friska, enligt er erfarenhet?
Jag har fått slå ihjäl kycklingar av både dvärgkochin och Hedemora (lösa i magen), och nu är en ny dvärgkochinkyckling dålig (luftrören) idag och jag har inga stora förhoppningar om henne =(
Jag har alltså rent, dragfritt, värmelampa, kycklingarna går i egen inhägnad i hönshuset så dom får va ifred för dom stora.
Dom som blev lösa i magen blev dåliga när jag flyttade ut dom, från inomhus till stallet med värmelampa, dom klarade inte den ynka förändringen.
Är kycklingar på hösten generellt svagare?
Det är ändå kycklingar på flera veckor, så dom borde ju tåla livet kan man ju tycka.
Denna frågan gäller ju både hälsa och hönsraser, vänligen flytta tråden om jag placerat den fel :)
Med vänlig hälsning Jeanette
-
att dom är lösa i magen ibland är väl inget konstigt? de är ju vi människor också:)
-
Slår du ihjäl djuren för att någon blir lös i magen? :o
Vad ger du för foder?
-
Kycklingar behøver få gå och picka dær dom vuxna ær før att få i sig lite skit och dærmed tarmbakterier. Med før svag tarmflora så får dom lætt diarré. Så klæcks dom i klæckare och føds upp under lampa så bør man hæmta lite smutsigt strø från dom stora varje gång man gjort rent hos de små. Det ær inte min erfarenhet utan något jag læst førr hær på buke och jag tycker det ær logiskt. Jag førlorade flera i olika åldrar pga førkylning tills någon hær på buke berættade att nasspray ær grejen! Dør dom så ær det oftast før att dom blir så tæta i luftvægarna att dom kvævs. Och så ska man mata dom med honungsvatten med pipett. Så sist en blev førkyld gjorde jag så och hon blev snart frisk igen. Nu har jag varit førskonad från førkylningar i två år. Jag har Hedemorahøns.
-
För att kycklingar ska kunna bygga upp sitt imunitetsförsvar behöver de tidigt komma i kontakt med de vuxnas miljö. Kläcks de under höna är det inga problem. Är de maskinkläckta och har haft en extremt ren miljö, kan de få problem senare när de byter miljö. Det är därför man brukar lägga in en grästorva till dem. Lite hönsskit kan säkert också fungera.
-
Ja detta är maskinkläckta, ok jag ska definitivt lägga in det om jag får hem maskinkläckta igen!
Ja, alltså den ena som va lös i magen var redan halvdöd och kunde knappt stå på benen.
Dom andra två blev inte bättre på över en vecka, var dyngsura och gick inte hålla rena + att dom stank och var ändå tuppar så deras dagar var ändå räknade.. ;)
Dom får ekologiskt allfoder.
Det här är inte bara vanligt lös i magen, utan de blev blöta och nersmutsade till tusen, som att det rann lite hela tiden:/
Då hoppas jag att det berodde på att de för sent kom i kontakt med de vuxnas miljö, och att deras kycklingar i vår kommer vara starkare. Dom kommer få ruva fram själva. Låter ju helt klart bäst, som ni beskriver :)
Så Hedemora kanske är starka och tåliga om man låter dom ruva fram själva? Jag har ju skaffat den rasen för att jag ska slippa halvpigga, jag fick en dålig start i våras med Dvärgkochin..
Tack för svaren!
-
Bara allfoder räcker knappt till vuxna djur så prova kycklingfoder hos lantmännen. ;)
Här heter det Penna men namnen brukar vara lite olika beroende på vart man bor.
-
Ok, det var konstigt för här menar personalen på Granngården att näringen inte skiljer, utan storleken bara.
Vet du om det finns ekologiskt kycklingfoder?
-
Titta här, så vet du mer än personalen. :)
https://c4produktkatalog.lantmannen.se/index.php/component/virtuemart/?page=shop.product_details&flypage=flypage.tpl_mol&product_id=7870&category_id=8408
Det ekologiska kan jag tyvärr inte uttala mig om.
Penna foder
Innehåll;
Mängd
Näringsinnehåll
WPSA, MJ 10,7
Råprotein % 18,8
Råfett % 5
Aska % 6,4
Vattenhalt, % 13
Växttråd % 6
Kalcium g/kg 10
Natrium, g/kg 1,6
Lysin g/kg 9,3
Metionin g/kg 3,9
CyMet, g/kg 7,7
Treonin g/kg 6,8
Allfoder
Innehåll;
Mängd
Näringsinnehåll
WPSA, MJ 10,9
Råprotein % 16
Råfett % 3,2
Aska % 6,961
Vattenhalt, % 12,07
Växttråd % 5,266
Kalcium g/kg 13
Natrium, g/kg 1,5
Lysin g/kg 7,883
Metionin g/kg 4,025
CyMet, g/kg 6,951
Treonin g/kg 5,708
Edit:
Granngården och Lantmännen KAN köra med lite olika namn på hönsfoder..
Kycklingfoder= PENNA
Fenix hel veg brun= PICKA PK - för att ge lite exempel.
-
Mina erfarenheter:
Brun Lohmann - väldigt friska överlag, men en av våra fick ett par gånger problem med att den gick runt och var dålig en dag, för att sedan lägga ett skinnägg, och sedan må bra igen. Fick inte kalkben när tuppen hade det. Dessutom var de för korkade för att gå in inomhus när det var för kallt, så de förfrös kammarna.
Bohus-Dals svarttupp: Frisk överlag, men hade väldigt envisa kalkben.
Orpington: Dör som flugor. Ofta svullna i ansiktet och andas med gapande mun, och tuppen har dessutom väsande andning, vilket tyder på problem med njurarna. Dessutom fastnar avföring ständigt därbak i deras fjäderdräkt, och tuppen har sneda tår. Några verkar ha kalkben. Dock verkar deras två fyramånaders kycklingar fullt friska.
Brahma: Pigga och friska än sålänge. Mycket skit fastnar i deras fotfjädrar, vilket kan innebära problem på lång sikt.
I tidigare hönsuppsättningar minns jag inte riktigt hur det har sett ut.
-
Tack för innehållsinfon!
Jag köper dock bara ekologiskt foder, just för att det är miljövänligare också och inte bara påverkar dom som äter det.
Tack snälla för beskrivningarna av dina erfarenheter kring dessa raser, Henrik Penrik 8)
Intressant att kalkbenen kan skilja tycker jag!
/Nettan Plettan
-
Kalkben skiljer inte mellan raser, men det är svårare att få bukt med på benbefjädrtade. Individuellt kan det skilja, men det är ohyra (benkvalster) och det kan drabba alla höns av alla raser.
Att kläcka hedemora i maskin ser jag ingen anledning till eftersom ruvlusten och förmågan att sköta om sina kycklingar är mycket bra inom rasen. Det är tom förbjudet inom hedemoragenbanken att kläcka i maskin och sen sälja med genbanksintyg.
Allfoder räcker mer än väl till både kycklingar och vuxna hedemorahöns.
-
Ja, allt jag skrev kan nog lika gärna vara indiviuella skillnader och inte rasskillnader. Vi har trots allt bara haft en Bohus-Dals svarttup, fyra Bruna Lohman, sju Orpington och två Brahma. Alla höns inom samma ras var från samma besättning.
-
Så vilka raser ser du som mest friska och motståndskraftiga Ronny?
-
Jag tycker generellt sett att de blandraser jag haft har varit mest livskraftiga och friska.
Den ras som inte klarat sig så bra hos mig har varit maraner.
Jag tycker att kycklingar som föds i april-maj verkar klara sig bäst och vara friskast.
Höst/vinterkläck brukar växa långsamt och blir oftare sjuka.
Sant eller bara en känsla vete sjutton.
-
Man kan vända på det: Vilka raser är inte friska? Man kan kika på lite olika faktorer:
Äggläggning: För hönsens hälsas skull är det bäst att lägga så få ägg som möjligt. Att skapa ett ägg inne i kroppen är en resurskrävande process och att sedan skita ut det sliter på kroppen. Hönor som lägger extremt många ägg per år löper större risk än andra att få äggledarinflammation.
Konstiga fjädrar: Höns använder fjädrarna till mycket: Isolera mot värme och kyla, skydda mot väta, kamouflera sig mot rovdjur, signalera till artfränder, och flyga korta sträckor. När man med avel ändrar på fjädrarna så är det lätt hänt att en eller flera av dessa egenskaper försämras eller går förlorade.
Ta silkeshöns, t ex, som är täckta av dunlika fjädrar. De tål regn sämre än andra höns, och flyger väldigt dåligt, vilket innebär att de har svårare att undkomma rovdjur.
Orpington har också ovanligt fluffiga fjädrar, och de får ofta problem med att avföring fastnar där bak. De ska också dessutom tåla regn sämre.
I naturen är hönor kamouflagefärgade. Många tamhönor är vita, och extremt lätta att se i naturen. Folk med frigående höns av olika färg vittnar ibland om att de vita hönorna blir tagna av rovdjur före de andra.
Många höns har benbefjädring. Som Ronny skrev så är det svårare att behandla kalkben om de har det. Dessutom har jag läst att om de får lera i fjädrarna på vintern, så kan leran sedan frysa till is om det blir minusgrader, så hönsen förfryser fötterna. Ouch.
Paduan är en ras som har en stor fjäderplym uppe på huvudet. Plymen skymmer sikten, vilket gör att hönsen får svårare att upptäcka rovdjur, och dessutom får bieffekten att de tenderar att vara mer nervösa än andra höns, eftersom de får svårare att få överblick över omgivningen. Huvudplymen har en annan härlig bieffekt: För att fjädrarna ska sitta rätt på huvudet så har höns med huvudplym kranier som är förlängda uppåt. När kraniet förlängs tunnas det även ut, så pass att det faktiskt har stora hål i sig hos många höns. Med andra ord; hos många höns med huvudplym så skyddas delar av hjärnan endast av hud. Vilket inte är något problem, så länge hönan inte slår huvudet i något… Även silkeshöns, med sin huvudplym, har likande huvudhål.
Extrem storlek: En tumregel är att ju större höns är, desto kortare livslängd får de. Stora höns har dessutom även de problem med att flyga. (Visserligen kan deras storlek allena avskräcka rovdjur - jag har t ex hört att höken inte brukar attackera Orpington - så här är storleken ett tveeggat svärd). Riktigt stora hönor kan ha problem med att ruva ägg utan att krossa dem, vilket ju knappast är speciellt sunt.
Arvsanlag som dödar redan i ägget: Vissa raser har avsanlag där en enkel uppsättning av anlaget innebär att hönan får en egenskap som man vill ha, t ex taxbenthet (jättekorta ben) i rasen Chabo. Om hönan däremot får en dubbel uppsättning av anlaget, så dör hen redan innan hen blir kläckt. Med andra ord: Låter man en Chabo para sig med en Chabo så är 25 % av avkomman dödsdömd redan från början. Visserligen kanske inte det döda fostret lider av detta, men jag tycker ändå att det är ett osunt fenomen.
Det här är inte det enda som finns att ta hänsyn till, men det är lite tankar som jag kunde komma på på rak arm. Notera att jag inte är en expert, utan självlärd från att ha läst ett par hönsböcker, surfat lite på hönsforum, tagit hand om ett par olika hönsflockar under några år, pluggat biologi på gymnasiet, och låtit min inhämtade kunskap simma i en hjälplig dos av mitt egna sunda förnuft (eller bristen av det).
-
Tack för ditt låååånga svar ;D
Sant, kan vara lättare att vända på frågan. Inspirerande text, har en känsla av att jag kommer satsa på Hedemora mer än Dv.kochin.
Dude, jag hade EN vit kochin i somras, den tog höken :( Så inga fler vita fåglar här.
Så sett fyller ju Hedemoran många kolumner i utseende och egenskaper o:)
Intressant OM det är så att blandraser kan vara kryare. Min hushållsgrupp på Hedemora och blommehöns kommer ju bli en härlig blandning iaf, och Kochingänget kommer också få dela sina gener vidare så kanske märker jag någon skillnad där.
Erfarenheten får la tala sen:)
Kul att höra era erfarenheter iaf, jag har bara haft höns ett år sammanlagt och då tycker jag att Dom bruna värphönsen varit friskast..
-
Kalkben skiljer inte mellan raser, men det är svårare att få bukt med på benbefjädrtade. Individuellt kan det skilja, men det är ohyra (benkvalster) och det kan drabba alla höns av alla raser.
Mot dessa rader vill jag bestämt inlägga mitt veto! Vi har ju haft några raser under 6 år.
Orphington verkar vara relativt okänsliga mot benkvalster.
Australorp nästan lika okänsliga
Barnevelder lite känsligare
Isbar ganska känsliga men relativt lätta att få bukt med
Welsumer ser ut som phaen snabbt om man inte ser upp.
Vita värphybrider kan hålla sig fina om benen hela livet, vilket i o f s inte är så långt.
Och det är ju ganska lätt att avhjälpa, antingen med något fett att smörja på eller i samband med allmän ohyrebekämpning med 2 droppar frontline i nacken.
Eftersom den nye tuppen Herkules står på "ON" hela tiden kanske vi får gömma dropparna någon annanstans framöver ;D
-
Tack för ditt låååånga svar ;D
Ingen fara, jag gillar att hålla låda! ;D
Intressant OM det är så att blandraser kan vara kryare.
Det är någonting som gäller för alla djur, inte bara höns. Det sägs ofta att den friskaste hundrasen är blandrashunden, t ex. Jag har till och med läst en teori om att människor av olika etnicitet har en tendens att dras till varandra just för att det är bra för generna att para sig med någon som är olik en själv, och att det förklarar varför svenskar ofta är mer populära hos det motsatta könet utomlands än vad vi är i Sverige.
Skälet till att blandraser skulle vara friskare är följande: Många genetiska sjukdomar är recessiva, alltså behöver en gen både från mamman och från pappan för att sjukdomen ska bryta ut. Renrasiga djur får många likadana gener från både mamma och pappa, och löper därför större risk än blandraser att drabbas av sådana recessiva sjukdomar. Men det är inte säkert att blandraser är friskare! Har man otur så får blandrasen de sämsta generna från båda föräldrarna, och kan bli ett sjukare djur än någon av föräldrarna.
-
Då så, kör på!
Ah, men se där:)
Jag har 3 hundar och känner mycket väl igen dom helt politiskt korrekta rassjukdomarna. Som blandraserna vad man -hört- kan slippa.
Så det är så det funkar! Tack för att jag blev lite klokare nu! o:)
Känns ju som att dom bra generna borde ha nån slags förtur i själva tillverkningsprocessen när dom blir till, eftersom att allt annat i naturen strävar efter läkning och att växa mot solen.
TiB:
Jag brukar doppa hela bena i en blandning av olja och sopa på kochin-gänget, funkar utmärkt och torkar på nån dag :P
Tack för tips!
-
Jag brukar doppa hela bena i en blandning av olja och sopa på kochin-gänget, funkar utmärkt och torkar på nån dag
Det finns många sätt att flå en katt också! o:) Räcker rätt långt att det fungerar.
Inte bara männschor och andra djur blir friskare av lite blandning! Maria har några jordgubbsplantor där jag gissar att sorter blivit blandade=ej så förädlade=förvildade eller nått. Tammephaen om det inte är lika mycke smak i en sån jordgubbe som i 5 vanliga riktiga tama förädlade............. ::)
*ähhhhh* Menar att de är lite förvildade och därmed friskare i smaken.
-
Underbart ;D
Bra tips, låta grönsakslandet go crazy! 8)