Alternativ.nu
Djur => Höns => Övrigt om höns => Ämnet startat av: Henrik Penrik Filivilivenrik skrivet 26 okt-13 kl 15:34
-
Jag tänkte att vi kunde ha en tråd där vi delar med oss av små tips och tricks för att göra hönsen tamare!
Jag börjar:
- Varje gång du har ett ärende till hönsgården, ta med något gott till hönsen. På så vis lär de sig att "varje gång en människa kommer så vankas det gott"!
- Om du inte ger hönsen fri tillgång till mat: På morgonen, när de är som hungrigast, ge dem bara mat ur handen en stund först. När de är hungriga är de mycket mer benägna att trotsa sina rädslor för att få mat. Och när de väl har lärt sig att man kan äta ur händer utan att dö, så är det större chans att de gör det även vid andra tillfällen.
Och innan någon börjar argumentera att "vad är det för mening med att göra hönsen tama?": Ju tamare höns man har, desto lättare är det att fånga in dem när man måste hantera dem.
-
Jag håller med, maten är början till ett gott förhållande till hönsen. Det gäller att alltid ha en burk i fickan när man är hos dom. Hysteriskt gott, tycker mina höns, är majs, jordnötter och ostbitar. Då kommer dom inte ihåg att vara rädda längre. Bra är också att komma ner lite på deras höjd. Att sitta på backen när du matar så att de kan klättra upp i knät för att få godbiten. På vintern får man nog sitta på en stol för att inte offra hälsan.
Även hönsen har nytta av att bli tama. Du blir då en stor vän som dom kan ty sig till när dom är rädda för något otrevligt.
-
Varje morgon när ja släpper ut hönsen så mattas som både på distans och ur handhönsen verkar tycka om det liksom jag så det är nog en bra trygghetsfaktor att pyssla lite med sina höns var dag . Och inte mins så är det så rogivande för alla.
-
Om de är lite fega brukar jag kasta maten till dem först, och sen kasta den närmare och närmare handen för varje gång. De brukar våga gå lite närmre då iallafall.
-
Har man en liggehöna så kan man fylla ett deceliters mått och sticka fram. Hon kommer att börja hacka för att få vara i fred å upptäcker snart att det var god mat. Å sedan gör man detta varje dag.
Snart kan man klappa hönan å kolla äggen utan knorr o hack. :)
-
Jag använder också mat som muta. Jag plockar inte upp mina höns om jag inte måste, jag tycker att det riskerar att skada deras förtroende för mig eftersom att dom inte tycker om att bli fångade. Tex är dom väldigt oskygga kring mina barn trots att barn kan vara ganska flängiga och oförutsägbara, för dom har aldrig lyft upp dom. Däremot lockar jag ofta upp dom i knäet när jag kommer med gott. Och när jag fyller på mattråget och dom trängs passar jag på att vara där med händerna och ta på dom - för när dom trängs är dom mindre känsliga för beröring. Jag kan även klappa mina nu när de trängs kring mattråget. Det gör det lättare för mig att fånga dom utan stress NÄR jag väl måste.
Att jag gräver/sprätter brukar dom tycka om också. När jag går runt med kattspade och plockar bajs i hönshuset brukar dom hänga på och smaka på spaden eller plocka i ströet, och även ute krafsar jag ibland lite i jorden och dom brukar då komma och sprätta i närheten, i hopp om att jag hittat goda matgömmor. Jag har ibland hittat myrbon när jag krafsat i jorden och då blir det kalas. :)
-
Det hjælper stanna længe hos dom. Ta med sig något att læsa och en næve frøn i fickan och locka och strø ut några då och då. På så vis vænjer dom sig vid en nærvaro. Bæst ær att hålla på med dom då dom ær små. Vildingarna som jag råkade køpa ifjol høst blir nog aldrig riktigt trygga tillsammans med folk, det var førsent redan då. (Næstan vuxna kycklingar och en ettårig høna.)
-
Vi har tre industrihöns som efter en månad tillsammans med mig och mina barn var nästan för tama. Vi klappar och bär och sticker till med lite extra godsaker från handen. De får gå fritt ute i trädgården när vi är hemma. Vi har en höna som tycker om att somna i famnen när man vaggar henne.
Våra största problem är att inte få in dem i huset, snubbla på dem och få dem att hoppa av spaden då vi gräver i landen.
-
Vi har tre industrihöns som efter en månad tillsammans med mig och mina barn var nästan för tama. Vi klappar och bär och sticker till med lite extra godsaker från handen. De får gå fritt ute i trädgården när vi är hemma. Vi har en höna som tycker om att somna i famnen när man vaggar henne.
Våra största problem är att inte få in dem i huset, snubbla på dem och få dem att hoppa av spaden då vi gräver i landen.
Vad mysigt det låter :)
-
Vi har tre industrihöns som efter en månad tillsammans med mig och mina barn var nästan för tama. Vi klappar och bär och sticker till med lite extra godsaker från handen. De får gå fritt ute i trädgården när vi är hemma. Vi har en höna som tycker om att somna i famnen när man vaggar henne.
Våra största problem är att inte få in dem i huset, snubbla på dem och få dem att hoppa av spaden då vi gräver i landen.
Är de möjligen bruna värphybrider?
-
Vi brukar ge våra höns blodpudding. Man blir genast väldigt populär ;)
-
Det är tre bruna Lohman som såg riktigt anskrämliga ut när de kom. Men nu går de där och pickar i lugn och ro även om de är lite virriga emellanåt.
-
Vi gjorde ett blogg-inlägg om detta nyligen.
Ett litet socialisering-experiment med våra Ölandshöns, med makalösa resultat!
http://forsnashemman.blogspot.se/2013/11/djurforsok-med-olandshonsen.html (http://forsnashemman.blogspot.se/2013/11/djurforsok-med-olandshonsen.html)
-
Jag tycker att mina har blivit tamare nu när vintern har kommit och de väljer att mest vara inomhus. Kan det påverka? Övriga årstider är de mest ute fritt i trädgården.
-
Trevlig tråd! :D
Och innan någon börjar argumentera att "vad är det för mening med att göra hönsen tama?"
Detta vore väldigt Utanför Ämnet! ;)
Våra största problem är att (...) få dem att hoppa av spaden då vi gräver i landen.
;D
Jag föredrar sådana problem framför att behöva tvinga och jaga djuren för varje gång jag ska kolla någon liten skavank.
-
Frågan är varför aldrig våra höns blivit så tama så man får röra dem? Otur med generna, eller är vi läskiga i min familj? :-\
-
Olika hönsraser blir olika tama.
Pappa o mamma hade leghorn och de flög i luften bara man gick in. :o
Dvärgarna brorsan skaffade var så tama att vi ungar lekte cirkus med dem. :)
-
När jag var liten så levde jag på en gård med vita Leghorn. Precis som Getalina skrev så var dom svårt hysteriska. Inga djur att tycka om för ett barn.
Men vid ett besök på en granngård såg jag något som jag minns än idag. Lugna fina mycket vackra små höns som gick tätt tillsammans. Dom kallades för Pärlhöns, men senare har jag förstått att de var Svenska dvärghöns. Så rasen spelar nog stor roll för tamheten.
-
Jag har en fråga angående att göra kycklingar tama genom att plocka upp dem redan i tidig ålder.
Jag hade sommarledigt från jobbet några veckor när vår näst nyaste kycklinggrupp på tre individer kläcktes, nu i somras. Jag tog för vana att försöka plocka upp var och en av dem åtminstone en gång per dag i början. Men jag märkte inte att det fick några effekter, de blev äta-ur-händerna-men-vill-inte-bli-vidrörda-tama, som i princip alla våra höns.
Jag var tvungen att lägga ner mitt projekt när jobbet började igen efter kanske två-fyra veckor, och sen kunde jag bara "träffa" dem på helgerna. Hade de blivit tamare om jag fortsatt fånga in dem? Eller bör man isåfall göra det mer än i snitt en gång per dag och individ?
-
Nästan alla fjäderfän här har vi busat med när de vart små, i små grupper upp till 4-5 funkar det.
Vår lilla sent födda gås-kvacke som gick efter oss dagligen ute och som hellre åt ur handen än på gräsmattan blev lite förvildad i stora flocken.
Han kommer fram och hälsar när man kallar och äter ur hinken men inte mera. Numera småfiskar han för en gåsdam och skiter fullständigt i oss.
Sedan kan det bero på rasen. Våra Sussex kan jag klappa och låta sitta på armen. Stora tuppen får man knappt gå nära. Jag brukar låtsas gå förbi sedan ta upp ett finger snabbt framtill och säga "tjena tuppen".
Då hinner han inte sticka eller reagera, han säger lite fula tupp-ord och så håller vi på.
Men att lyfta in/ur kycklingar dagligen från bur till utegård som vi hade gjorde den gruppen betydligt tamare.
-
För mig är det inget självändamål att ha "tama" höns, det är skillnad på större hudsjur som kor,grisar, får som ju dels är svåra att springa ikapp och eller fånga med håv.
Jag nöjjer mig med att de lärt sig att jag ibland har med mig något att äta (dvs de kommer fram och undersöker) men när de väl inser att det inte är något så ägnar de sig åt hönsgöra, att de inte tycker om att bli fångade är inget som bekommer mig alls, så länge de inte springer iväg i panik eller man kan "hantera" dem någorlunda när man väl håller i dem, att de kommer och självmant och vill hoppa upp i famnen tycker jag inte är en sund relation.
Min tupp som exempel hade ingen riktig hönsmamma till en början och blev väldigt fäst vid oss mänskor men så var det en höna som spontanadopterade honom vid ca 6 veckors ålder, idag så vill han inte att man fångar honom men han är lugn å sansad när man väl lyft upp han, det känns bra.
-
För mig är det inget självändamål att ha "tama" höns, det är skillnad på större hudsjur som kor,grisar, får som ju dels är svåra att springa ikapp och eller fånga med håv.
Jag nöjjer mig med att de lärt sig att jag ibland har med mig något att äta (dvs de kommer fram och undersöker) men när de väl inser att det inte är något så ägnar de sig åt hönsgöra, att de inte tycker om att bli fångade är inget som bekommer mig alls, så länge de inte springer iväg i panik eller man kan "hantera" dem någorlunda när man väl håller i dem, att de kommer och självmant och vill hoppa upp i famnen tycker jag inte är en sund relation.
Min tupp som exempel hade ingen riktig hönsmamma till en början och blev väldigt fäst vid oss mänskor men så var det en höna som spontanadopterade honom vid ca 6 veckors ålder, idag så vill han inte att man fångar honom men han är lugn å sansad när man väl lyft upp han, det känns bra.
Okej. För egen del tycker jag att det vore väldigt smidigt om man bara kunde plocka upp dem utan bråk. En höna är väl lätt att fånga med håv, men att fånga in tio till sen när paniken i flocken stiger för varje individ man fångar...
Förstår inte riktigt det osunda med en höna som hoppar upp i famnen på en. Är det osunt med en hund som hoppar upp i famnen på en också, då?
-
Äldsta dottern tar inte ett nej från några fåglar här på gården utan gosar med alla. Man märker tydligt skillnad på de olika rasernas vilja att vara med. De tamaste för tillfället är mesarna som även jag kan plocka med hur som helst. Men de flesta vill vara med där vi är, och bara några få blir stirriga när man fångar dem. Jag tog en stor tupp (vet inte vilken sort) som hade satt sig att sova ute förra veckan, och det var en sådan där stirrig stolle. Gapade och skrek som om det var räven som var framme. Hoppas det är en tupp jag skall förädla ;D
-
Okej. För egen del tycker jag att det vore väldigt smidigt om man bara kunde plocka upp dem utan bråk. En höna är väl lätt att fånga med håv, men att fånga in tio till sen när paniken i flocken stiger för varje individ man fångar...
Förstår inte riktigt det osunda med en höna som hoppar upp i famnen på en. Är det osunt med en hund som hoppar upp i famnen på en också, då?
Jag säger inte att det är fel, men det är inte så jag vill göra, mina höns kan man med måtta plocka upp utan håv eller fösa in i hönshuset, men de tycker inte om att bli "fångade", har man väl lyft upp dem så är det lugnare.
Behöver jag göra något så tar jag dem från nattkvisten.
Vad gäller hunden så är min uppfattning att en hund inte skall "hoppa up i famnar" djur i allmänhet skall vara på marken och vara djur, jag är nöjd med att hönsen inte lägger för stor uppmärksamhet runt mig utan fokuserar på att vara höns, leta mat, vara uppmärksamma men utan att för den delen vara rädd för sin ägare.
Kan tillägga att jag inte kläcker fram kycklingar eller låter dem växa upp utan en hönsmamma, i gengäld så blir dem "uppfostrade" så.
-
Tipsen att hantera kycklingar när de är små funkar dåligt om de är naturruvade. Åtminstone mina mammahönor har inte tillåtit någon att ta i kycklingarna. Och om man t.ex. har ett galler som bara de små kommer igenom står hönan och är vild av oro och ilska på andra sidan och då blir förstås kycklingen också paniskt rädd.
-
Inte ens arga hönan har en chans här, fast hon är grym på att vakta sina små. Men viss skillnad gör det som du säger. Det är intressant att se vad arv och miljö gör för kycklingarna eftersom vi stoppar under olika ägg under arga hönan, den bästa moder de kan ha. Jag skall höra med dottern ikväll om hon märkt att hon blivit mer accepterad som extramamma åt arga hönans barn under åren. Mig hackar hon bara jag vill titta lite. Påminner verkligen om Henriks teckning ;D
-
Nyss såg jag att Lilla kråkan hade fått kalkben. Gick fram till henne och plockade upp henne utan större besvär. Sen tappade jag henne och hon sprang iväg; ett par minuter senare lyckades jag fånga henne igen genom att locka med solrosfrön, och behandlade henne.
Är glad att jag slapp vänta till efter mörkrets inbrott. Då hade jag inte kunnat använda solen som ljuskälla, plus att jag kanske har annat för mig då.
-
Våra Brahma har fått lära sig att det "vankas" lite då och då. Dom äter gärna ur handen.
Tuppen som är en rejäl bit tycker att det är helt ok att bli upplyft och gosad med. Han har aldrig direkt protesterat (inte hönsen heller) även om han ser lätt förorättad ut när man sätter ner honom. Och dom springer aldrig iväg. Det som är lite konstigt är att vi aldrig behövt träna dom utan dom har varit sådana sen första dan, dom var typ 6 månader när vi köpte dom. Deras avkommor är likadana utom en ungtupp om tror att han ska i grytan så fort man närmar sig. Han är nu 6månader och har precis börjat närma sig när man kommer med godsaker. Våra hönor är inte aggressiva när dom ruvar eller har småkycklingar utan man kan sitta precis bredvid dom och plocka med kycklingarna utan att hönan får krupp.
Jag har inte ens brytt mig om att ordna något avskilt område för ruvhöna eller med nykläckta
Vid sista kullen. Det gick helt problemfritt förutom att en annan höna som inte ruvat hjälpte till med uppfostran av de små och mammahönan var helt cool med detta.
Jag tror att det är väldigt rasrelaterat hur lätt eller svårt det är att få dom hanterbara.
Personligen tycker jag att det är mer till allas fromma om det inte blir panik i flocken bara för att man lyfter upp och undersöker ett djur, men vad vet jag om hur höns tänker.............
Har också 2 Créme chested legbar och dom är inte alls intresserade av att skapa någon fysisk kontakt........
-
Våra Brahma har fått lära sig att det "vankas" lite då och då. Dom äter gärna ur handen.
Tuppen som är en rejäl bit tycker att det är helt ok att bli upplyft och gosad med. Han har aldrig direkt protesterat (inte hönsen heller) även om han ser lätt förorättad ut när man sätter ner honom. Och dom springer aldrig iväg. Det som är lite konstigt är att vi aldrig behövt träna dom utan dom har varit sådana sen första dan, dom var typ 6 månader när vi köpte dom. Deras avkommor är likadana utom en ungtupp om tror att han ska i grytan så fort man närmar sig. Han är nu 6månader och har precis börjat närma sig när man kommer med godsaker. Våra hönor är inte aggressiva när dom ruvar eller har småkycklingar utan man kan sitta precis bredvid dom och plocka med kycklingarna utan att hönan får krupp.
Jag har inte ens brytt mig om att ordna något avskilt område för ruvhöna eller med nykläckta
Vid sista kullen. Det gick helt problemfritt förutom att en annan höna som inte ruvat hjälpte till med uppfostran av de små och mammahönan var helt cool med detta.
Jag tror att det är väldigt rasrelaterat hur lätt eller svårt det är att få dom hanterbara.
Personligen tycker jag att det är mer till allas fromma om det inte blir panik i flocken bara för att man lyfter upp och undersöker ett djur, men vad vet jag om hur höns tänker.............
Har också 2 Créme chested legbar och dom är inte alls intresserade av att skapa någon fysisk kontakt........
Du borde avla vidare på dina Brahmor, deras gener låter fantastiska.
-
Jo det kan man kanske tycka, vi har tyvärr inte det intresset i varje fall inte i någon sk större skala.
Jag har gjort så att när någon vill ruva så får dom Max 5 ägg. Sen är dom ju lite klumpiga så ett brukar
Trampas sönder, ett blir inget av så det har inte blivit fler än 3 kycklingar i varje kull. Sen tar ju andra djur sin beskärda del så det har inte blivit mer än 6 djur första sommaren. 3 är fortfarande i livet varav 2 är hönor.
Ungtuppen (som heter "middag") har jag försökt bli av med en tid men som alla vet så finns det bra tuppar i mängder. Det som har visat sig om vi återvänder till ämnet, är att de andra hönsens beteende överförs direkt till de nya djuren. Man ser tydligt hur dom stora kommunicerar med dom små. Det är väldigt intressant att studera en flock just ur synvinkeln, kommunikation. Jag tror att tuppen har en helt avgörande roll i hur tama hönsen blir. Han är ju trots allt den som talar om hur landet ligger så, vill man ha "tama" höns, bli kompis med tuppen :D