Alternativ.nu
Djur => Arbetshundar => Arbetshundar: Övrigt => Ämnet startat av: Bara lilla jag skrivet 27 jun-13 kl 18:51
-
Vi har en Kaukasisk en, pojke på 9 mån. Vår första.
Har en fundering över detta med vakten. Han säger till när nått är i görningen, visst gör han det, men när någon väl kommer hit så är han lika glad om det är en okänd el känd person ??? Kanske är han för ung än? Tom en kille som varit här flera ggr dök upp och började bråka rejält med husse, så gjorde han inget, han låg typ och sov : ) Inte för att jag vill att han ska anfalla folk, men han hade väl kunnat mullra lite i alla fall. Hur är era när började dom visa att ingen kommer här fram....
-
Ta vara på det som något positivt då han kommer att skärpa sig framöver det när bara min erfaren het av hundar som säger det.
-
Min erfarenhet av ovtjarkor är sjukligt agressiva hundar som inte bara vaktar eget område utan kommer utrusande på allmän väg och hugger främmande människor för nöjes skull. Hugger direkt utan att först varna som normala hundar gör. Sådana agressiva djur som man inte bör ha i ett civiliserat samhälle.
Personligen anser jag att halvmantlade blypiller är den anda relevanta behandlingen för sådant.....
-
Ta vara på det som något positivt då han kommer att skärpa sig framöver det när bara min erfaren het av hundar som säger det.
Så klart gör jag det! Har du nån?
-
Min erfarenhet av ovtjarkor är sjukligt agressiva hundar som inte bara vaktar eget område utan kommer utrusande på allmän väg och hugger främmande människor för nöjes skull. Hugger direkt utan att först varna som normala hundar gör. Sådana agressiva djur som man inte bör ha i ett civiliserat samhälle.
Personligen anser jag att halvmantlade blypiller är den anda relevanta behandlingen för sådant.....
D va ord å inga visor d : ) Har du träffat många?
-
Min enda erfarenhet av Kaukasisk ovtjarka var på en hundutställning för några år sedan. Hunden tyckte nog att jag var en misstänkt person eller så kom jag bara för nära husse (detta var en inomhusutställning), det tog en tiondels ögonblick så stod jag upptryckt mot en vägg med 60 kilo hund på bröstkorgen. Inget morr, ingen förvarning, det bara smällde. Husse hade ingenting att säga till om i den situationen, det var bara att stå där tills hon backade självmant efter några minuter. Enligt ägaren hade det aldrig hänt tidigare, och jag tror honom för han verkade lika chockad som jag.
-
Så klart gör jag det! Har du nån?
Nä men lång erfarenhet av hundar bara och särskilt omplaneringar som inte folk kan hantera .
-
Vi har en Kaukasisk en, pojke på 9 mån. Vår första.
Har en fundering över detta med vakten. Han säger till när nått är i görningen, visst gör han det, men när någon väl kommer hit så är han lika glad om det är en okänd el känd person ??? Kanske är han för ung än? Tom en kille som varit här flera ggr dök upp och började bråka rejält med husse, så gjorde han inget, han låg typ och sov : ) Inte för att jag vill att han ska anfalla folk, men han hade väl kunnat mullra lite i alla fall. Hur är era när började dom visa att ingen kommer här fram....
Var du bara glad att du har en unghund med inställningen att det där kan ni sköta bra själva. Hundar som skall styra upp vad som är fara och inte, speciellt i unga år är inte önskvärt.
-
Var du bara glad att du har en unghund med inställningen att det där kan ni sköta bra själva. Hundar som skall styra upp vad som är fara och inte, speciellt i unga år är inte önskvärt.
Absolut, jag är mycket glad för det!Det är så vi försöker uppfostra honom. Men vill ju ändå att han säger till när d e fara å färde. Han lyssnar väldigt bra och "frågar" oss om det mesta.
Blir bara fundersam, efter allt man har hört och nu läst i svaren, att det ska vara nån slags monster hund!
-
Monsterhund, ptja, inte så konstigt att folk benämner dem som sådant då de ju är otroligt speciella. Det är inte långt ifrån att man skulle kunna jämföra dem med försvarsmakternas hangarhundar som man inte vill råka på när de jobbar, skillnaden är väl att även hangarschäfrar är förarveka, vilka ovtjarkor (edit: vanligtvis, uppenbarligen) inte är - mig veterligen. (Ska väl påpeka att jag aldrig träffat en ovtjarka, men ska väl inte vara sen att påstå att jag inte är ute efter det heller, mixen stark vaktinstinkt och möjlighet att bita huvudet av en är inte så lockande ;) Kalla mig gärna fördomsfull, men så tycker jag.) .
Det är däremot skönt att höra om en O som resonerar sig fram genom att fråga flocken och inte tar beslutet helt i egna händer, som vad jag förstått det är en av deras huvudegenskaper. Det är intressant då det mesta jag har hört och läst är att O verkligen kan slå dövörat till om de känner någon form av hot.
Liten bifråga: jag går lite i funderingarna om varför man skaffar O, även som vakthund, när det finns många andra raser som fungerar utmärkt för det som dessutom ger förvarningar? De flesta människor fattar ju vad en hund menar när de morrar och visar tänderna. Finns det någon egenskap som särskiljer dem från de andra vakttyperna som gör den bättre?
-
Det är en i grannbyn som har ovtjarkor. De rusade på mig helt utan förvarning och bet mig ganska illa. Jag är hundvan och brukar komma bra överens med hundar och ibland gör man ju bort sig och får något litet skrubbsår men de där monsterhundarna var någonting helt i en klass för sig.
-
Nu har han hunnit bli lite äldre, och visst d där med att slå dövörat till d kan han. Men fortfarande så ÄLSKAR han alla människor men visst säger han till om d kommer någon som aldrig har varit här förut, men han gör d på ett bra sätt. Vi har ju lite höns å getter också dom är han mycket rädd om. D första han gör när han kommer ut är att kolla så dom är ok. Har läst mig till och även pratat med uppfödaren om att dom e sena i utvecklingen. Dom är inte "klara" förens i 3 års åldern. Jag kan bara hoppas på att han håller sig precis så som han är nu.
-
Som sagt, det är skönt att få sina fördomar utmanade :) Hoppas också att han fortsätter vara så som han är, de ser ju ut som att man skulle kunna gosa med dem i all oändlighet.
Intressant det där med att de är sena... Undrar hur det kommer sig.
-
Som sagt, det är skönt att få sina fördomar utmanade :) Hoppas också att han fortsätter vara så som han är, de ser ju ut som att man skulle kunna gosa med dem i all oändlighet.
Intressant det där med att de är sena... Undrar hur det kommer sig.
Ja det kan man undra?
Härom kvällen kom det en kille hit som han träffat många ggr och känner mycket väl, men han var aldrig in utan höll på vid garaget å grejjade med en bil i skumrasket. (jag var ensam hemma och visste inte heller vem det var) Vovven levde rövare här inne så ja tog han i kopplet och gick dit och undrade vem det var, så fort han hörde hans röst blev han super glad igen. Kändes rätt bra med en sån beskyddare men nästan ännu bättre att han "slog om" när han fick veta vem det var. Tändes tryggt.