Alternativ.nu
Djur => Arbetshundar => Ämnet startat av: skruvmejsel skrivet 07 feb-07 kl 22:54
-
hej!
kom och tänka på det här med kunskap.
hur många mattar/hussar har kunskap om hundars beteende/behov.
inte många kan jag säga.
stod idag och betraktade hundarna och deras matte/husse när hundarna blev hämtade. det var hoppande, springande,ylande mm.
ja, om dessa mattar/hussar ändå kunde förstå vad det betyder när hunden hoppar, eller kryper upp i knäet på oss..... :o >:(
många problem skulle då bli lösta....
-
Så sant.. brukar kolla på "mannen som talar med hundar " på TV4+
klockan åtta på måndagar.. han är suverän...
Just detta med ledarskap..
:)
-
Kollar också på programmet och det han förmedlar är i stora drag vad jag utövat med mina egna hundar de senaste 15 åren, med hjälp av boken "I huvudet på en hund". Den enda skillnaden är att Ceasar Millan sätter mänskliga ord på saken istället för att förklara det kliniskt.
Som att man måste "utstråla självsäker energi" så att hunden känner sig säker och vet vem som är ledaren.
Ordet energi är nåt vi människor förstår. Inte hunden...
Med mina egna ord skulle jag beskriva exakt samma sak med ordet "kroppsspråk".
Jag markerar med en hand, en blick eller ett ljud att ett beteende inte är acceptabelt, eller just jättebra. Och samtidigt behåller man lugnet som Ceasar säger, oavsett hur stressad hunden är.
Ditt lugna tonfall och samlade rörelser inger säkerhet.
Något som även fungerar på människor.
/Kimma
-
Låter jättebra!!!
Försöker redan på egen hand, men vill (som alltid) lära mer!
Ska leta efter boken du talar om, Kimma. Har jag tur finns den på engelska också!
Tack för det! ;D
-
ok, här kommer ceasar millans hemsida:
www.dogpsychologycenter.com
-
Så sant.. brukar kolla på "mannen som talar med hundar " på TV4+
klockan åtta på måndagar.. han är suverän...
Just detta med ledarskap..
:)
han heter ceasar millan.
här är hans hemsida:
www.dogpsychologycenter.com
-
Visst är Ceasar bra och säger en hel massa vettigt! Och hjälper ägarna och hundarna något fantastiskt.
MEN, tänk på att det är inte bara sin egen "självsäkra energi" han använder på hundarna, utan han använder även "konstgjord energi" i form av elhalsband. Något vi inte längre får göra i sverige.
http://channel.nationalgeographic.com/channel/video/?fs=www9.nationalgeographic.com
Sök på Spike and the cat.
Jag kan i vissa fall tycka att det är synd att elhalsbanden förbjöds utan möjlighet att söka dispans av någon....
Jag tror det var en metod som snabbt lärde av hundar från att driva och skada tamdjur. Uppväxt omringad av elstängsel som man är ;) så vet jag av egen erfarenhet att en stöt då och då inte är SÅ farlig. Om vissa vettigt utbildade instruktörer kunde ha fått fortsätta att hjälpa hundägare med svårllösta problem så hade det kanske varit bra och sparat en del lidande, men nu är halsbanden förbjudna...
Mvh
Charlotte
-
Visst är Ceasar bra och säger en hel massa vettigt! Och hjälper ägarna och hundarna något fantastiskt.
MEN, tänk på att det är inte bara sin egen "självsäkra energi" han använder på hundarna, utan han använder även "konstgjord energi" i form av elhalsband. Något vi inte längre får göra i sverige.
[url]http://channel.nationalgeographic.com/channel/video/?fs=www9.nationalgeographic.com[/url]
Sök på Spike and the cat.
Jag kan i vissa fall tycka att det är synd att elhalsbanden förbjöds utan möjlighet att söka dispans av någon....
Jag tror det var en metod som snabbt lärde av hundar från att driva och skada tamdjur. Uppväxt omringad av elstängsel som man är ;) så vet jag av egen erfarenhet att en stöt då och då inte är SÅ farlig. Om vissa vettigt utbildade instruktörer kunde ha fått fortsätta att hjälpa hundägare med svårllösta problem så hade det kanske varit bra och sparat en del lidande, men nu är halsbanden förbjudna...
Mvh
Charlotte
jag har då aldrig sett han använda några elhalsband.
oftast räcker det med envishet.
jag har jobbat på hans sätt i flera år nu och jag har ej sett en enda hund som inte fattar vad jag menar.visst det tar en MASSA upprepningar, men till slut fattar hunden. jag pratar här inte om 2 eller 3 upprepningar utan hundratals.
-
Titta på filmen jag länkade till....
Varför försöker hunden krypa under stolen??
Varför gnäller hunden till lite då och då utan synbar anledning?
Jag säger inte att hans metod med kroppsspråk osv är dålig, den är jättebra!!! Och kräver för det mesta inte ens hundratals upprepningar utan förstås relativt snabbt av hundarna.
Mvh
Charlotte
-
Och där sjönk han i mina ögon :-\
Men ändå sedan jag såg hans program första gången har jag provat det här ( inte elhalsband ! ) hemma på mina tikar varav den ena är lite för het mot de andra och redan efter ett par övningar ändrades hennes beteende till det positiva.
Mycket beror det ju också på vilken sorts hund man har, vilket problemet är och orsaken till att problemet uppstått. I mitt fall är det helt och hållet en bristande ledarroll och att jag inte kan ( kunde ) vara konsekvent. Att jag sen har väldigt lätt för att förmänskliga djur är ju ingen fördel heller :-\ ::)
Jag fick många svar på mina funderingar när jag var till en djurkommunikatör med hundarna men det löste dessvärre inte problemet med de dagliga vredesutbrotten
Elhalsband har jag aldrig sett någon använda däremot ett stackel och det är :o :( >:( :-X :'( :'(
Däremot vet jag vilken reaktion min schäfertik fick när hon av misstag råkade komma åt eltråden vid getterna. Vilket ledde till att hon kopplade ihop hela området med ett enda stort obehag. Och där har jag också kaninerna och det mesta av fodret och där tillbringar jag alltså mycket tid när jag är ute. Så där var jag medans hon i flera veckor stod på betryggande avstånd och vägrade komma nära.
Dessutom är det lätt att det blir helt fel när man använder elhalsband för om syftet som jag förstått ( kan inte titta på filmen ) var att han skulle låta bli katten ? får han stöten när han tittar på matte kan det bli en rädsla för matte istället för katten. Så elhalsband får tummen ner men.....
och det finns alltid ett men i vissa situationer kan ett elhalsband kanske vara det enda som kan lära en hund att kunna leva ett normalt liv :-\
Hälsar
Bondmoran
-
Jag är faktiskt mkt glad att min rottis/dobbermantik sprang rätt in i eltråden till fåren när hon var liten.
Idag 2 år senare kan man tro att hon är en vallhundsblandning, hon håller sig ifrån fåren(tittar aldrig på dem).
Hon följer med oss i fårhagen ibland och då smyger hon på betryggande avstånd och lägger sig ner om en tacka kommer fram o nosar på henne.
Sicken syn det är när hon blundar när gammeltackan nosar på den lilla vovven :)
Saken är den att hon är en tuff vakthund annars.
-
Jag brukar också se på programmet, och visst har han mycket klokt att säga, och får i vissa fall fantastiska resultat,
men, jag har svårt att köpa att en metod ska hjälpa alla
det jag har sett av han program, så verkar hans metod fungera särdeles väl just på aggresiva, dominanta hundar............och kanske inte fult lika väl på rädda och nervösa hundar.
jag vill också tillägga att detta endast är mina privata spekulationer, och jag har inte själv tillämpat hans metoder.........så jag är villig att ändra min teori om jag överbevisas.
-
Jag tror precis som Kattenihatten att man måste tänka lite själv och plocka lite här och där av olika metoder och sen anpassa till individen för att det ska funka (för visst var det så du menade :)).
Kan som ett exempel nämna min Setter/Pointerkorsning som kom hem till mig som treårig hane... När jag berättade om honom för några jobbarkompisar (som är "Brukshundsklubbsuppfostrade") och råkade tala om att han älskar att "kramas", han hoppar upp i knäet med framtassarna eller sätter sig bredvid en på golvet eller i soffan och trycker sin kind emot min och kan sitta så och bara njuta.
Självklart förfasade dom sig över att jag GENAST var tvungen att "ta ur" honom dessa Dominanta fasoner!!!
Och läser man i böcker så är detta just tecken på dominans, mina jobbarkompisar lät inte ens sina hundar lägga upp en kontaktsökande tass i knäet, för då håller hunden på att "klättra i rang" (säkert stämmer det på vissa hundar).
Men tillbaka till min fågelhund... När han "kramas" så har han sin svans så lågt så lågt och jag behöver bara viska så kliver han ner, jag tror faktiskt att han bara gillar att ha kroppskontakt eftersom han även i övrigt är en snäll, mjuk och trevlig hund. Inte kaxig mot vare sig folk eller andra hundar. Däremot har han haft en något annorlunda uppväxt... Såld av uppfödaren till en gubbe som hade honom kedjad utan ordentlig koja mitt i smällkalla vintern.... En granntant som tyckte synd om valpen bad att få ta hand om honom men kunde inte ha honom inomhus pga sin egna hundilskna hund, därför fick han bo i fårhuset ett halvår... Sedan såld till en familj som efter ett par år inte kunde ha honom kvar och gav honom till mig. Ibland undrar jag om hans märkliga (enligt Brukshundsklubbsfolk) kroppsspråk kan ha blivit inlärt av fåren?? De gillar ju att ligga tätt ihop....
Mvh
Charlotte
-
så gör min collie också charlotte :)han älskar när man gosar med han och han får sitta halvt upp i knät.har aldrig haft några problem med att han ska bestämma över oss.han är längst ner på rangskalan av mina hundar(än om han är störst)/Anna
-
Samma sak med min blandis! Han äääälskar kel och vill helst ha kroppskontakt hela tiden! Han är en riktig mjukis, är inte alls statussökande. Han ger sig så fort en annan hund visar dominans.
-
En del hundtränare är väldigt duktiga på att träna hundar med mjuka metoder och utifrån att använda hundens språk och signaler. Det tar kanske längre tid än en hårdare metod, men i förhållningssättet finns en grund som bygger på respekt och positivt tänkade till hunden.
Sen finns det de som använder hårdare metoder och som använder dem på ett "rättvist" sätt. (Även om jag inte skulle vilja använda dem på mina hundar.)
Det finns de som använder, för mig, helt oacceptabla metoder, som tex stackelhalsband, elhalsband, att hänga hunden i sitt koppel tills den tappar luft.
Det finns även sådana som Jeppe Stridh, som inte ens kan träna hund med hårda metoder. För det säger väl sig självt att det är förödande för hundens psyke och självkänsla att hela tiden få kommando och bestraffning/tillrättavisning på en och samma gång!!
Sen finns det sådana som Caesar som är otroligt duktig på att förkläda och trolla bort åsynen av de hårda och orättvisa metoder han använder. Det tränade ögat ser vad som ligger bakom och ser hundarnas signaler och språk in i minsta detalj... medan det otränade ögat, och de som inte kan så mycket om hundars språk och signaler tycker att han är helt otrolig med hundarna.
Lydnad och ledarskap, javisst... MEN till vilket pris?!
Det är väl det man måste ta ställning till när man väljer metoder och förhållningssätt till sina hundar, och även andra husdjur.
-
Ja usch det finns nog TYVÄRR alltför många människor som tränar sina hundar med prygel som vägleder hunden.
På brukshundsklubben såg jag en ägare hänga sin hund så fort den inte lydde o den stackars hunden fick ingen luft. jag fick sådan panik så jag sprang fram till ägaren o höll på att göra detsamma me honom, fast i stället tala om vilken idiot han var.
Jag fattar inte att en klubb inte pratar me en sån ägare. Utan ja fick till svar att HANS hund minsann vann mycket priser i lydnadsklass! >:(
Det är som man mår illa....
-
Fy f*n säger jag bara, nu har jag sett två av filmerna, den med katten och hundstackaren som får elstötar, och den med motorcykeln och JR med stackel.
Hur i h***te kan ni tycka att denna människa har nåt att tillföra !!!
-
Visst är det så att det finns vissa hundar som endast reagerar på smärta för att de är avlade så.
Medans andra behöver lek och en mjuk hand för att uträtta något, så visst finns det olika individer hos hundarna också.
Jag vet folk som provat elhalsband på Ovtjarka (samma ras som jag har) där hunden bara skadade på huvudet och fortsatte med det den höll på med, fullständigt oberörd, medans du kanske gjort en vekare hund skadad för livet genom att använda ett sådant.
Mina egna hundar har jag bara behövt pysa till så har de fattat att här är det stopp. Dock har jag nu en ovtjarka valp därhemma som inte förstår om jag inte visar honom vad jag vill, leder ut honom genom dörren, leder in honom, markera med HELA kroppen att han inte får hoppa, om och om, och om igen. Det går inte in lika fort. Och det är tålamodsprövande. Att ge honom godis fungerar inte för han går in i feeding frenzy när han luktar nåt ätbart och stänger då av fullständigt.
Så det är inte lätt att veta vilken metod som kan funka från hund till hund dock finns det alltid samma grundförutsättningar och det är din roll som ledare.
Ta ex Lucy, nytillskottet därhemma, det tog ca en halv timme för henne att lära sig att hon inte får gå in i storarummet på parketten, hon är 9 veckor och har aldrig träffat mig förr, samma kväll sa jag bara "Ssst nej" och då satte hon sig bakom tröskeln och väntade tills jag kom tillbaks.
Medans Sean Ovtjarkan inte kan sitta och ligga ordentligt trots sina 5 månader. Så det är väldigt olika från ras, och hund till hund.
/Kimma
-
Jag tror inte det räcker med att bara se dom korta snuttarna för att döma Ceasar helt och hållet precis som jag inte kan döma ut Jeppe Strid eftersom jag sett vad han åstadkommer "Live" med problemhundar.... Jag kan inte tycka att han kom till sin rätt i TV.
Med Ceasar måste man nog också tänka på att han dels bor i ett land där Stackel och Elhalsband är både lagliga och vanligt förekommande och dels att folket verkar ha en annan syn på hundhållningen. På en sida där man kunde få råd om skötsel så stod det tex om hur man "låd-tränade" sin hund om den inte hade möjlighet att gå ut varje dag :o
Aktivering och att få "leva som en hund" är förmodligen inte alla hundar i USA förunnat. Och en ägare som inte låter hunden åtminstone få lite frisk luft och nya dofter i nosen varje dag har förmodligen inte heller så stor kunskap i hundpsykologi... Där kanske man måste ta till "Quick Fix" grejor om hunden överhuvudtaget ska kunna få leva vidare....
Med Jeppes "metod" lärde jag min fågelhund att kunna vara lös, något som var totalt omöjligt när han kom till mig. Men han är absolut inte nertryckt eller rädd.
Det har i alla fall inte varit så när jag sett Jeppe att han sagt att man ska fortsätta "rycka" i kopplet när hunden lyder. Och jag tycker inte det framgick i TV att man liksom skulle ge hunden en chans att göra rätt INNAN man ryckte till. TVkamerorna zoomade in alla rycken, sen var det inget mer. Hans böcker visar mer hur filosofin verkligen är....
Jag tror faktiskt att ALLA hundtränares olika läror kan ge en någonting på vägen, om inte annat en fingervisning om hur man INTE ska göra ;D
Mvh
Charlotte
-
Det är igentligen inte svårare än att använda sunt bondförnuft och välja ut de metoder man tror på från olika "hundexperter". Vi tittar väldigt mycket på Cesar och mycket utav det han har sagt har hjälpt oss att hjälpa våran stora tjej.
Visst kan man ha olika halsband som "hjälpmedel" men målet måste ju ändå vara att hunden ska vilja gå i vanligt koppel utan att det ska vara ett bekymmer. Det är ju inte meningen att det ska vara kopplet som styr hunden utan du som ledare. ;D
Så haka inte upp er på de olika kopplerna utan lyssna på det han säger. Det är ju då ni lär er. Eller?
-
Jag såg Cesar i måndags. Vid ett tillfälle hade han lagt strypkopplet precis under hakan på en hund och drog åt när den inte lydde och hunden gnällde till. Instinktivt ropade jag "nej!" men Cesar sa att det inte var av smärta, men jag tvivlar... :-\ Annars finns det en hel del han säger som jag tycker verkar vettigt.
-
:-\Mmmm...visst piper hunden till. Men det gör den om du klipper klorna för långt....eller om du reder ut en tova för hårdhänt också. Smärta eller inte hunden kan pipa av överaskning då han inte är van vid den metoden.
En hund har inte lika mycket ordföråd som vi människor och använder då det föråd dom har.
Ett annat exempel...om en hund skakar utav någon anledning tex "fryser" så är det lätt för matte/husse att tycka synd om den och det lär de sig väldigt fort.
Om jag tar tag i armen på min son som får ont bara någon nuddar vid honom så piper han också. Då är ju det elakt också!
-
Samma sak med min blandis! Han äääälskar kel och vill helst ha kroppskontakt hela tiden! Han är en riktig mjukis, är inte alls statussökande. Han ger sig så fort en annan hund visar dominans.
ni har nog missuppfattat vissa saker.
hundar gosar ej med sin ledare, har ni sett det i en grupp med hundar? nä...hunden går undan för ledaren.den vet sin plats.vissa hundar vill ju sitta i knät och detta är ett sätt för hunden att säga: jag bestämmer.
-
Helt rätt skruvmejsel ;D
-
Helt rätt skruvmejsel ;D
jag jobbar på ett hunddagis med 24st hundar,vi använder ceasars metoder(som va mina innan vi hittade ceasar)
vi har enbart 2st hundar som ej går ihop, men jag ska på måndag ut och gå med dem tillsammans,endast med mig för att "kolla av dem"
jag är den ende på vårat hunddagis som inte har problem med någon hund, jag tar vilka som helst tillsammans, medans ägaren av hunddagiset inte riktigt vågar...man måste ha ett visst "state of mind" som ceasar säger.
-
ni har nog missuppfattat vissa saker.
hundar gosar ej med sin ledare, har ni sett det i en grupp med hundar? nä...hunden går undan för ledaren.den vet sin plats.vissa hundar vill ju sitta i knät och detta är ett sätt för hunden att säga: jag bestämmer.
Ja, för det har jag läst i en bok och sen säger Ceasar så ::)
Jag vill i såna fall bli regerad av min hund för jag tycker det är trevligare när han vill vara med mig än går undan... Och struntar fullständigt i att "Min Hund Styr Mitt Liv" jag tycker det är mysigt med hundar som vill kela :) Så länge allt annat i vardagen med hunden funkar och även i arbetet (som med min BC) så lever jag i såna fall lite mer "slappt" med min hund eftersom vi trivs med det och inte har några som helst problem med lydnaden i övrigt.
Ibland funderar jag en del över allt "nymodigt" prat om vargflockensbeteende och hundflockens beteende hit och dit...
Vi har tämjt hundarna, avlat fram helt "onaturliga" raser,
använder dom till helt "onaturliga" arbetsuppgifter, håller dom i en helt "onaturlig" livsmiljö (om vi ska se till hundens ursprung) men lika förbaskat så ska de behandlas som om de fortfarande vore vilda vargar ;) Och det jobbigaste av allt är att vissa forskare hävdar att i vargflocken är Alfadjuren stränga och dominanta och andra forskare hävdar att så inte alls är fallet. Hur tusan ska man göra för att det ska bli rätt ;D
Jag får nog fortsätta att skämma bort mina odjur.....
Sen kan jag förstå att man behöver ha en annan disciplin på hundarna om de ska vistas i flock på dagis. Men hemma orkar jag inte med sån "kadaverlydnad" och skulle tycka det kändes rätt onaturligt om hundarna "Vek Hädan" varje gång jag visade mig.
Mvh
Charlotte
-
Nej inte f*n har jag sett hundar sitta i knäet på varandra. Heller inte vargar... Men det kan ju kanske bero på hur de ser ut och fungerar rent fysiskt.
Däremot har jag sett både hundar och vargar ligga tätt ihop och jag har sett den sitta nära varandra.
Att inte låta sin hund få vara nära, och om det är en liten hund få lov att sitta i knäet, det tycker jag är rent djurplågeri. Hundar är flockdjur och de har ett behov av närhet lika mycket som människan.
Och jag undrar om det finns någon här som på riktigt tror att ett barn som sitter i mammas knä gör det för att den vill ta över familjeansvaret?!?! ???
OM det är så himla jobbigt med ett djur som har egen vilja och egen livsglädje att man måste få bort det till varje pris så kanske man ska överväga en porslinshund eller en krambjörn...
Givetvis behöver hundar ha tydliga regler för vad som är tillåtet och inte, men det finns mjuka respektabla sätt att visa det på... precis som med barn. Och jag tycker inte att det skulle vara skoj med en hund som bara "är" och inte själv har någon vilja och nyfikenhet på allt vad livet har att erbjuda... mina hundar ska ha en god vardagslydnad, men får gärna hitta på lite "bus" i sin glada iver. Så kommer jag troligen att fortsätta att se på saken livet ut, men jag kommer troligen också att lära mig ännu mer av de duktiga etologerna som Lasse Fält, Per Jensen etc.
-
Man ska och kan vara kompis med hundarna även om man är "flockledare". Jag vill inte heller att mina hundar ska gå undan när jag kommer. MEN jag vill heller inte att det ska vara någon snack om saken ang flockledare i "flocken" (familjen). Sen så tror jag (har inga belägg) att när man talar om mjuka metoder och hårda att det beror på hunden/rasen.
Våran stora flicka har länge fått vara ledare i sin förra familj (2år) i början va vi väldigt mjuka och sa aldrig ifrån tillräckligt. Jag fick absolut inte klippa klorna på henne utan att hon ville hugga. Först så blev jag rädd det erkänner jag. Började att fila klorna på henne för det gick bra. Men eftersom den förra familjen heller aldrig hade klippt klorna så bestämde jag mig för att detta måste göras. Så då slängde jag upp 35kg Lejon på bordet och klippte. MYCKET BESTÄMT. Inga blem. Sen dess ha det funkat. Dom andra som jag har haft sedan valpålder har jag aldrig haft några bekymmer med. Jag har haft stunder med den stora tjejen då jag har varit tvungen att "slänga henne i backen" för att hon inte ska ta över. Hon vill gärna vara mellan mig och min sambo i rang så därför får jag vara lite tuffare mot henne än vad min sambo behöver vara. Det betyder inte att vi inte är ute och leker och har gör skoj i skogen. Eller att vi kelar framför tvn. Det handlar heller inte om att trycka ner en individ utan att behålla min plats i flocken samt tala om för henne på hundars språk var i flockens rangskala hon ska vara.
-
Sen så tror jag (har inga belägg) att när man talar om mjuka metoder och hårda att det beror på hunden/rasen.
Det finns flera sätt att uppfostra/dressera djur. Hårda/mjuka metoder beror inte bara på ras eller hund, utan även husse/matte. Man måste hitta en kombination som man trivs med och som man kan och orkar använda konsekvent. Konsekvent är ett ord som ofta används, men är ack så svårt att leva upp till.
Jag sitter gärna med hundarna i knät, och de har inte den minsta önskan att ta över kommandot, sedan får ceasar tycka vad han vill.
Edgar
-
ni har nog missuppfattat vissa saker.
hundar gosar ej med sin ledare, har ni sett det i en grupp med hundar? nä...hunden går undan för ledaren.den vet sin plats.vissa hundar vill ju sitta i knät och detta är ett sätt för hunden att säga: jag bestämmer.
Jajamen, visst har jag sett hundar knöla ihop sig med varandra. Varenda dag faktiskt i vår egen hundflock. Hundar i samma flock kan gärna bunta ihop sig och trängas i samma bädd bara för närhetens skull, även om det finns flera lediga bäddar. Ofta kan en hund vila huvudet på den andra, och använder kompisen som en kudde. Hos ett par bekanta hade hundarna till och med lagt sig ovanpå varandra i en fåtölj. ;D Två hundar låg under och en tredje hund låg ovanpå de andra två. Denna trängsel både för närhetens skull, och för att fåtöljen var en populär plats. Välpälsade hundar kan dock tycka att det blir för varmt med närheten, och trängs på detta sätt bara korta stunder.
-
De gånger jag har haft två hundar samtidigt har de ofta legat i samma korg. De yorkshireterriers som jag hade som barn låg i samma korg, fastän de hade var sin. Och min borderterrier som kom sen knycklade ihop sig i den ena yorkens minimala korg, eller snarare "kupa" (med tak). Sen kom yorken och knödde in sig ovanpå bordern... :P
-
Nej inte f*n har jag sett hundar sitta i knäet på varandra. Heller inte vargar... Men det kan ju kanske bero på hur de ser ut och fungerar rent fysiskt.
Däremot har jag sett både hundar och vargar ligga tätt ihop och jag har sett den sitta nära varandra.
Att inte låta sin hund få vara nära, och om det är en liten hund få lov att sitta i knäet, det tycker jag är rent djurplågeri. Hundar är flockdjur och de har ett behov av närhet lika mycket som människan.
Och jag undrar om det finns någon här som på riktigt tror att ett barn som sitter i mammas knä gör det för att den vill ta över familjeansvaret?!?! ???
OM det är så himla jobbigt med ett djur som har egen vilja och egen livsglädje att man måste få bort det till varje pris så kanske man ska överväga en porslinshund eller en krambjörn...
Givetvis behöver hundar ha tydliga regler för vad som är tillåtet och inte, men det finns mjuka respektabla sätt att visa det på... precis som med barn. Och jag tycker inte att det skulle vara skoj med en hund som bara "är" och inte själv har någon vilja och nyfikenhet på allt vad livet har att erbjuda... mina hundar ska ha en god vardagslydnad, men får gärna hitta på lite "bus" i sin glada iver. Så kommer jag troligen att fortsätta att se på saken livet ut, men jag kommer troligen också att lära mig ännu mer av de duktiga etologerna som Lasse Fält, Per Jensen etc.
Du får ursäkta min irritation men ovanstående uttalande i fetstil är ju rent ut sagt löjligt, du kan ju inte jämföra en hund med ett barn, NOG för att en vuxen hund ofta inte ligger mycket högre mentalt sett än ett medelstort barn men att jämföra ett barn i knäet med en hund är ju förkastligt, hundens hjärna fungerar trots allt inte likadant som människans, en hund har från början ett starkt behov av struktur och en ledare, ett barn behöver kärlek och en vägledare, det är en jäkla skillnad.
/Kimma
-
Ja, för det har jag läst i en bok och sen säger Ceasar så ::)
Jag vill i såna fall bli regerad av min hund för jag tycker det är trevligare när han vill vara med mig än går undan... Och struntar fullständigt i att "Min Hund Styr Mitt Liv" jag tycker det är mysigt med hundar som vill kela :) Så länge allt annat i vardagen med hunden funkar och även i arbetet (som med min BC) så lever jag i såna fall lite mer "slappt" med min hund eftersom vi trivs med det och inte har några som helst problem med lydnaden i övrigt.
Ibland funderar jag en del över allt "nymodigt" prat om vargflockensbeteende och hundflockens beteende hit och dit...
Vi har tämjt hundarna, avlat fram helt "onaturliga" raser,
använder dom till helt "onaturliga" arbetsuppgifter, håller dom i en helt "onaturlig" livsmiljö (om vi ska se till hundens ursprung) men lika förbaskat så ska de behandlas som om de fortfarande vore vilda vargar ;) Och det jobbigaste av allt är att vissa forskare hävdar att i vargflocken är Alfadjuren stränga och dominanta och andra forskare hävdar att så inte alls är fallet. Hur tusan ska man göra för att det ska bli rätt ;D
Jag får nog fortsätta att skämma bort mina odjur.....
Sen kan jag förstå att man behöver ha en annan disciplin på hundarna om de ska vistas i flock på dagis. Men hemma orkar jag inte med sån "kadaverlydnad" och skulle tycka det kändes rätt onaturligt om hundarna "Vek Hädan" varje gång jag visade mig.
Mvh
Charlotte
nä, charlotte, jag har inte läst en endaste bok i hundträning!
däremot har jag ju haft egen hund och baserar mina kunskaper på det, han funkade perfekt. han fick ej ligga i soffan, sängen. han skulle sitta innan han fick mat,han skulle sitta innan jag satte på kopplet, jag skulle gå ut först genom dörren. jag vet inte vad du menar med kadaverlydnad, vill du utvecka det lite charlotte?
-
Man ska och kan vara kompis med hundarna även om man är "flockledare". Jag vill inte heller att mina hundar ska gå undan när jag kommer. MEN jag vill heller inte att det ska vara någon snack om saken ang flockledare i "flocken" (familjen). Sen så tror jag (har inga belägg) att när man talar om mjuka metoder och hårda att det beror på hunden/rasen.
Väl talat, är helt överens med din syn.
Det är tyvärr så tror jag att många (miss)uppfattar ordet "ledare/flockledare" med någon som kräver militärisk lydnad på sina kommando, det är inte det det handlar om att vara ledare för sin hund utan att klart och tydligt i alla lägen förklara för hunden med ord och kroppsspråk vad du begär av den, vad du vill att den skall göra eller om man så vill uttrycka det, det du "önskar" den skall göra för dig. Det har alltså inget med hårdhänt stryk eller pisk att göra utan konsekvent handlande som Edgar säger; Att vara tydlig och konsekvent, inte tillåta nåt ena dagen när du är på gott humör för att nästa dag tycka det är jobbigt att hunden hårar ner bästa soffan tex och jaga ner den därifrån. Det är SÅDANT som kan göra en hund instabil och osäker.
/Kimma
-
De gånger jag har haft två hundar samtidigt har de ofta legat i samma korg. De yorkshireterriers som jag hade som barn låg i samma korg, fastän de hade var sin. Och min borderterrier som kom sen knycklade ihop sig i den ena yorkens minimala korg, eller snarare "kupa" (med tak). Sen kom yorken och knödde in sig ovanpå bordern... :P
Att sova tillsammans är ett beteende hunden nedärvt från urhunden då de bodde utomhus och behövde ligga tillsammans för att hålla värmen och överleva. Likaså som att hunden trivs med att bli klappad, din hand utför samma rörelse som hundmammans tunga när hon tvättade dem som små, det inger trygghet och lugn hos hunden, så ur det hänseendet så uppskattar hunden kroppskontakt.
-
Tummen upp för att samarbeta med hundarna! :)
-
ja, bara här ser vi ett par fall av just det tråden handlar om som jag startade: OKUNSKAP!
att jämföra hundar med barn? ::)
-
Tummen upp för att samarbeta med hundarna! :)
hur menar du då susanne? förklara dig...
-
Väl talat, är helt överens med din syn.
Det är tyvärr så tror jag att många (miss)uppfattar ordet "ledare/flockledare" med någon som kräver militärisk lydnad på sina kommando, det är inte det det handlar om att vara ledare för sin hund utan att klart och tydligt i alla lägen förklara för hunden med ord och kroppsspråk vad du begär av den, vad du vill att den skall göra eller om man så vill uttrycka det, det du "önskar" den skall göra för dig. Det har alltså inget med hårdhänt stryk eller pisk att göra utan konsekvent handlande som Edgar säger; Att vara tydlig och konsekvent, inte tillåta nåt ena dagen när du är på gott humör för att nästa dag tycka det är jobbigt att hunden hårar ner bästa soffan tex och jaga ner den därifrån. Det är SÅDANT som kan göra en hund instabil och osäker.
/Kimma
bra sagt kimma! ;D
-
Nej Kimma, jag vet mycket väl att barn och hundar fungerar olika, och har olika uppbyggnad, tänkande, känslor, fysik, psyke etc... Men i grund och botten är både vi människor och hundar familjedjur och flockdjur, och både barn och hundar behöver struktur, regler, kärlek, omsorg, vägledning, respekt och trygghet etc etc för att må bra.
Och det finns därför mycket gemensamt i synen på vad man har för uppfostran/syn på barn respektiva hundar. Dock inte alltid, men ofta...
Varken barn eller hundar mår bra att bli lämnade vind för våg, men heller inte av att ha för mycket förbud och straff, varken fysiskt eller psykiskt.
Men hur ofta hör man inte att om valpen kommer och tar kontakt med sin husse/matte så ska den ignoreras för att annars kan den få för sig att det är den som bestämmer?! Å andra sidan vill vi att våra familjehundar ska vara sociala och tycka om människor...
Det postivia ledarskapet måste ju finnas, men när ledarskapet blir någon som man trycker ner sin hunds självförtroende och tillit med för att man själv tycker att hunden ska vara lugn, enkel och inte ställa till med en massa "bekymmer" då tycker jag att det är tok.
Och ni får ursäkta, men jag tycker att det är likadant med oss människor, och även andra husdjur som vi har. Men man blir kanske så här okunnig av att ha jobbat med 60 hundar i tre år, hållt hundkurser i över 5 år, läst psykologi i sin utbildning, och gått hundägarutbildningar och etologikurser... shit happens!
-
;) ;)
Ska försöka förtydliga vad jag menar med olika hårda uppfostringar beroende på hund. Jag tror inte att man måste vara lika hård mot en Cavalier som mot en Rottis eller dobber.
Jag har tidigare nämnt svårigheterna med mitt stora Lejon (Leonberger) och hur vi har hanterat henne och efter 1 år börjat få önskad effekt. Vi har en mindre tik av samma ras som visserligen kom hit när hon var 5 månader men uppvuxen i stoooor flock med både Leonberger,schäfrar och Grönlandshundar. Henne har vi inte haft lika mycket behov att tillrättavisa lika hårt som den större tjejen eftersom den lilla redan hade med sig mycket hundspråk från förra flocken. Hänger ni med?
Ca 1 halvår senare fick vi hem våran JR tik på 8månader från samma flock. Inte heller där har vi haft några bekymmer. Hon har däremot andra privilegier som att sova jämte matte (när hon har somnat) Sitta i knäet. Anledningen kan väl vara många. Men för en så liten ras är det svårare att visa undergivenhet eftersom de faktiskt inte når upp till mungipan. En undergiven hund slickar sin flockledare i mungipan. Därför hoppar hunden tex när man kommer hem (om man inte har lärt dom annat) Därför misstolkas hunden som att vara ouppfostrad eftersom den hoppar. MEN oftast bara om det är en stor ras. JRT:n är för den skull inte odräglig och jobbig utan väldigt undergiven och älskar oss alla väldigt högt. :D
Så det jag vill ha sagt är: Att olika hundar när dom kommer till ny flock har redan olika uppfostran och lärt sig språket olika mycket. bla DÄRFÖR får man uppfostra dom olika "hårt/mjukt"
OM hunden litar på dig som flockledare så litar den på att du talar om när det är dags att försvara flocken. Om den inte ser dig som flockledare så tar den intsinktivt överhanden och försvarar flocken åt dig. Förväxla inte detta med att hunden förvarnar när det kommer någon (morrar,skäller).
Jag anser inte att våra "metoder"här hemma är hårda men dom är förhoppningsvis tydliga.
Som koppel under hakan....oj,oj...hade jag inte haft det på den stora tjejen ibland så hade jag inte klarat av 45kg muskelmassa när jag möter en viss Sheltie här i byn. Innan behövde jag har antidragsele men har kunnat gå över till dressyrlänk. Målet är halvstryp. Och snälla.....hel och halvstryp ÄR inte farligt och gör inte ont på hunden. Halti däremot kan vara farligt för hundens nacke om man gör fel. Den är minst lika otäck som Cesars "elhalsband" men godkänd i Sverige....(fundera på den en stund)
-
Nej Kimma, jag vet mycket väl att barn och hundar fungerar olika, och har olika uppbyggnad, tänkande, känslor, fysik, psyke etc... Men i grund och botten är både vi människor och hundar familjedjur och flockdjur, och både barn och hundar behöver struktur, regler, kärlek, omsorg, vägledning, respekt och trygghet etc etc för att må bra.
Och det finns därför mycket gemensamt i synen på vad man har för uppfostran/syn på barn respektiva hundar. Dock inte alltid, men ofta...
Varken barn eller hundar mår bra att bli lämnade vind för våg, men heller inte av att ha för mycket förbud och straff, varken fysiskt eller psykiskt.
Men hur ofta hör man inte att om valpen kommer och tar kontakt med sin husse/matte så ska den ignoreras för att annars kan den få för sig att det är den som bestämmer?! Å andra sidan vill vi att våra familjehundar ska vara sociala och tycka om människor...
Det postivia ledarskapet måste ju finnas, men när ledarskapet blir någon som man trycker ner sin hunds självförtroende och tillit med för att man själv tycker att hunden ska vara lugn, enkel och inte ställa till med en massa "bekymmer" då tycker jag att det är tok.
Och ni får ursäkta, men jag tycker att det är likadant med oss människor, och även andra husdjur som vi har. Men man blir kanske så här okunnig av att ha jobbat med 60 hundar i tre år, hållt hundkurser i över 5 år, läst psykologi i sin utbildning, och gått hundägarutbildningar och etologikurser... shit happens!
tror du på allvar att bara för att du hållit på med hundar i 3år,hållit hundkurser och gått kurser att du hänger med i utvecklingen om var som händer"där ute" :o
jag har inte läst en hundbok,jag gick förvisso valpkursen med min pudel, men snacka om okunskap hos kursledaren..... :o
mitt ordspråk: om det du gör inte fungerar,prova ett annat sätt att göra det på.
-
Nej halti är ingen rolig historia det heller. Hindrar ju hunden från att skicka ut rätt signaler med sitt kroppsspråk (eller borde jag skriva ansiktsspråk). Och den mötande hunden får svårt att läsa av hunden med halti, och det kan väldigt lätt bli missförstånd och situationen förvärras mellan hundarna.
Och självklart behöver man inte vara lika hård mot en cavalier som tex mot en rottis, men min uppfattning är ändå att man inte behöver använda hårda metoder på rottisen.
Sen kan det här med hårt och mjukt stå för olika saker för oss alla. Med mjuka metoder menar jag inte att man aldrig får säga till hunden på skarpen. Jag tycker visst att man får ryta till med rösten, och i vissa speciella situationer ta tag i hunden (men inte slå eller åsamka den fysisk smärta). Och jag tycker att när man har sagt till så är det bra, man ska inte gå och sura i evighet. Och jag tror på vägledning och beröm före korrigering och skäll.
-
måste oxå lägga till: varför lita på det skrivna ordet. ???
jag litar på det jag SER fungerar. sedan TESTAR jag själv.
jag har tränat min hund själv,jag har MÄRKT att det har fungerat, för min hund har ju fungerat precis så som jag ville, vad mer kan jag begära. ;)
kraven på min hund:
inte ligga i soffan
(jobbigt när man får gäster,för ni tror väl inte att hunden fattar att just den här dagen får den inte vara i soffan,men alla andra dagar får den det. hundar kan inte tänka så.)
inte ligga i sängen (lite privatliv måste man ha)
kunna gå lös utan att bry sig om andra hundar/människor.
komma på inkallning
lite grundlydnad.
inte alltför svårt va?
-
Skruvmejsel: Ända sen jag var 2-3 år har mitt största intrese här i livet varit just hundar, och deras språk och beteende. Så bara för att jag närmar mig 30 år och inte har några som helst problem med mina hundar eller deras uppförande, så har jag inte slutat att gå utbildningar och på föreläsningar. Lika lite har jag slutat att läsa hundböcker och etologiforskningsresultat....
Och jag kommer troligen ALDRIG att sluta med det heller.
Sen kan jag inte hjälpa vad din valpkursledare hade för kunskap, det för ju stå för honom/henne... Du kan ju inte döma alla instruktörer efter att ha gått en kurs.
-
hur menar du då susanne? förklara dig...
I vissa situationer när man arbetar med hundar så ska en riktigt duktig hund faktiskt inte alltid göra som man säger. Ibland gäller det att lita på hunden, lita på att hunden tagit rätt beslut trots att det inte är vad jag sade till hunden att göra. Det gäller att låta hunden ta det beslutet, trots att det går emot den mänskliga synen på vad en flockledare är för något. Min roll som flockledare kan ju rubbas om jag låter hunden bestämma!! :o Men det är struntprat, det är snarare tvärtom, hunden litar bara mer på mig om den får ta egna beslut när jag tagit fel beslut. Ibland är det förståss svårt att veta att det är jag som tagit fel beslut, jag ser bara att hunden inte lyder mig och blir kanske arg. Men en riktig topphund struntar i min ilska och går ändå emot mitt beslut. Om jag vet med mig att hunden normalt lyder mig i alla lägen, så vet jag också att jag kanske måste tänka till när hunden inte gör det och lita på hunden. Det gäller förståss att hund och förare känner varandra väl, och att hund och förare är vana att samarbeta med varandra från början. Att låta hunden bestämma i vissa lägen är något man måste lära sig, och man måste också lära sig att lita på hunden gör rätt när den går emot en.
-
Ja Manna, jag känner att jag börjar bli lite otrevlig nu, så jag får nog lämna tråden innan jag går över gränsen... ;D
-
Skruvmejsel: Ända sen jag var 2-3 år har mitt största intrese här i livet varit just hundar, och deras språk och beteende. Så bara för att jag närmar mig 30 år och inte har några som helst problem med mina hundar eller deras uppförande, så har jag inte slutat att gå utbildningar och på föreläsningar. Lika lite har jag slutat att läsa hundböcker och etologiforskningsresultat....
Och jag kommer troligen ALDRIG att sluta med det heller.
Sen kan jag inte hjälpa vad din valpkursledare hade för kunskap, det för ju stå för honom/henne... Du kan ju inte döma alla instruktörer efter att ha gått en kurs.
jag är 29år och lärde mig rida som 7åring, jag har alltså sysslat med hästar och hästpsykologi hela livet. ;D
nä, klart jag inte kan döma alla instruktörer efter och ha gått en kurs, men det dem pratade om var för mig så blaj-blaj och självklart att jag kände att jag hellre är min egen och lär mig utav resultaten på hundarna.
visst läs på du, men tror att du kommer bli förvirrad förr eller senare då "alla2 har sin egen toeri, dvs, om du läser 2 olika böcker, får du 2olika svar, jag föredrar att hålla mig till en/ett svar som jag vet till 100% funkar.
-
Mmm....det är nog där en del av problemet ligger. Tolkningen. vad är hårt och vad är mjukt?
Inser också att cesars metoder kan feltolkas åt båda håll. En del tycker att det ger signal till att vara ok med "spark" (tuch) och hårda ryck (lindrigare med ett hårt en flera mesiga ryck) i kopplet osv medans andra tycker att det är helt åt...fanders och att det är djurplågeri.
Jag tror att båda dom "lägrena" behöver titta på helheten och framförallt...lyssna.
Hi,hi...barn i knäet......hund i knäet....nja.. Ett barn i knäet är nog inte riktigt samma sak som en hund. Båda kan vilja ha närhet och söker därför upp till knäet (ofta tror jag att det är vi människor som är lite svaga för det lilla djuret och tar upp dom för att det är himla mysigt). MEN av helt olika anledningar. Nej jag tror inte heller att man måste vara hård mot en rottis beroende på vad man menar med hård. Men poängen var skillnaden på Handskandet av de olika raserna och att det kanske kan ligga till grund för våra olika uppfattningar om hård och mjuk uppfostran. Inte helt.. vi människor är ju givetvis olika och tänker därefter men kanske delvis. ;D
-
;D
Jisses jag hinner ju inte skriva innan det jag skriver om är...passé ;D
-
ja, visst finns det många tolkningar och teorier, men hur många är utprovade??? ;)
-
Sss... du är ju skånska! Inte kan du vara otrevlig då! ;D
---
Alltså, jag tycker att diskussionen är intressant att ta del av, men jag tror att en del av kommunikationsproblemet här ligger i att alla har olika hundar och att arbetet för dessa ser olika ut. Då bör rimligtvis träning och lydnadsnivån även skilja sig. Det funkar, enligt mig, inte att gå på i ullstrumporna om facit för sin egen sällskapshund, när den man bemöter i diskussionen utgår från sin vallhunds egenskaper och behov. Ledare/förare, okej, men den personen kan inte - och bör inte - agera lika vid mötet och i arbetet med skilda raser och enskilda individer.
manna! hundar är hundar och skall så bemötas!
alltså bör man vara ledare för dem hunar man jobbar med.
-
Ja, det är nog lättast att bara använda ett (1) sätt, men därmed inte sagt att det är mest rätt eller klokt. Om jag tränade fårhund och pudel på exakt samma sätt, med exakt samma metoder så skulle resultatet bli bajs. 100% finns inte mer än i drömmarna och i vetskapen om att inget alltid går som smort.
nu förstår jag inte dig....att du är ledare har ingenting med träningsmetoder att göra!
-
Sss... du är ju skånska! Inte kan du vara otrevlig då! ;D
---
Alltså, jag tycker att diskussionen är intressant att ta del av, men jag tror att en del av kommunikationsproblemet här ligger i att alla har olika hundar och att arbetet för dessa ser olika ut. Då bör rimligtvis träning och lydnadsnivån även skilja sig. Det funkar, enligt mig, inte att gå på i ullstrumporna om facit för sin egen sällskapshund, när den man bemöter i diskussionen utgår från sin vallhunds egenskaper och behov. Ledare/förare, okej, men den personen kan inte - och bör inte - agera lika vid mötet och i arbetet med skilda raser och enskilda individer.
Nej det är ju det... jag börjar bli lite orolig för mig själv när jag kände att jag hade en tendens att bli otrevlig... :P
Självklart är det olika beroende på vilken ras och vilken individ man har. Och jag har inte samma krav på min cavalier, som jag har på min kooiker, eller som hade på min dobermann som jag hade innan. Men jag kan inte påstå att jag behövde använda hårda metoder på dobbisen.
Sen det här med att läsa böcker och få 2 olika svar på en och samma fråga... så kan det ofta vara ju, men det är som alltid upp till mig som läsare att sålla och se vad som passar mig och den hund jag ska träna med. Så det kan jag inte påstå att jag känner mig förvirrad av.
Nej... nu är det "nattarunda" och snart läggdags.
Sov gott sen och diskutera inte sönder ämnet helt innan morgondagen. För då blir det så jobbigt för mig att läsa alla inlägg ju... ::)
-
Att vara ledare/förare har ALLT att göra med träningsmetoder!
jag tror vi missförstår varann lite.
visst kan du träna en pudel och en blodhund på samma sätt,eftersom du är ledaren,MEN arbetsuppgifterna kräver andra saker.
-
att du är ledare har ingenting med träningsmetoder att göra!
Ledare och träningsmetoder är två helt skilda saker. 8)
-
Vill återgå till det där med dagispersonal.....för hundar. Har råkat ut för en som jag inte tyckte om....
Det finns en gyllene regel som säger att EN person har komandot över hunden tex inkallning.
Denna person kunde aldrig låta mig ta in mina hundar i bilen själv (hade inte en chans)
Och DET retade mig något alldeles vansinnigt.
(så nu fick jag det sagt)
;D
-
Inte riktigt. Det är ju två substantiv... 8)
;D ;D ;D ok då..... ;D
-
Egentligen så sover jag ju nu... men ville ändå bara säga att de träningsmetoder man använder påverkar ju faktiskt ledarskapet - eller rättare sagt hur hunden ser på sin ledare och hur relationen mellan hund och husse/matte blir... så på något vis hänger de två begreppen ändå ihop. Tycker jag.
-
Nja...förstår tänket...MEN det finns ingenting som säger stt jag inte är skitduktig på att träna hundar i vardagslydnad (som sitt,ligg...osv) men är en usel ledare så fort vi kommer ut i koppel.
-
Sitt och ligg och sånt där är för mig inte vardagslydnad egentligen, utan rena cirkusconster.
En duktig hundförare kan ha tränat upp en hund till att gå perfekt linförighet inne på appellplan. Och de kan ha tränat in perfekt ögonkontakt. Sen kan man se en annan förare ta över hunden och göra samma sak, vilket bara visar att det är en inlärd "cirkuskonst". Det har inget med en god relation att göra.
Däremot bör man kanske öva lite på sin relation och sitt "ledarskap" om man har en hund som hänger och slänger hit och dit i kopplet när man är på promenad. Och det är något som jag tycker går in under vardagslydnaden...
-
Gillar ditt sätt att tänka Filufigur !
Det finns något osäkert i allt detta ledarskaps snack.
Att visa kärlek och respekt , ha hunden i soffan eller sängen innebär inte per automatik att djuret förlorar respekten för en och att man därigenom förlorar sin position som flockledare.
Visst finns det individer som inte kan dra gränser alls, vare sig det gäller djur eller barn och tror att kärlek är en sorts undergiven akt som inte rymmer gränser eller ömsesidig respekt.
Och dessa får ofta problem.
Men inte ens i de fallen tror jag på "hårda" metoder.
Tålamod . tid, tålamod och ännu mer tid, medans man försöker lära sig det språk , de signaler djuret har.
Det handlar inte enbart om att djuret skall lära sig våra !
Kadaverdisciplin gör tråkiga , hämmade och osäkra djur.
-
Fasen Manna, kan du inte nöja dig med lite klickerträning och råa kalkonfötter i stället ?
-
Ja jag går i sömnen, och jag skrattar högt i sömnen med. Nu börjar ni bli roliga här, och jag är övertrött... Hur kul kan man ha en lördagkväll?!?! 8)
-
;D ;D ;D ;D ;D
Låter som en god idé.
Ät inte hundmat bara, för det är nog inte så smaskigt...
-
Tja jag får väl passa på och skriva nu när alla gått å lagt sig så man får en syl i vädret ;D
Jag vill bara tillägga att som någon skrev här ovan att kravet på lydnad beror på ras och hund, visst är det så men om jag får återge hur jag handskas med mina hundar så är det oavsett ras och storlek ingen större skillnad på hunduppfostran eller vardaglig varglydnad som jag skulle vilja kalla det.
Jag har 4 hundar i åldrarna 2år,1år,5 månader och 9 veckor. Imorgon skall jag introducera en femte men mer om det sen.
Dessa hundar skiljer i vikt från 600gram till 75 kg och är av raser som ligger så långt ifrån varann man bara kan komma. Men trots det så gäller samma regler för alla.
Ingen hund går före mig genom dörren, för att förtydliga att jag är ledaren, alltså går jag först.
Ingen hund äter i fel ordning, det får mat efter ålder och flockstatus.Annars blir det slagsmål.
Ingen hund får HOPPA på mig, inte ens valpen på 9 veckor.
För att få detta att fungera gör jag som följande:
(kan tillägga att 75kg bjässarna behandlar Lucy på 600gram som porslin ifall nån blev rädd)
När jag kommer in genom grinden möts jag av bjässarna, dessa får snällt vänta tills jag stängt grinden bakom mig sen hälsar jag med klapp och kel, jag böjer mig ned så de får gnida kinden mot min. Sen går jag mot ytterdörren, då vet de att nu är det färdighälsat och trallar med till ytterdörren. Där får de "stanna" varvid de sätter sig ner och jag går in. Innanför dörren väntar 2 spralliga småhundar som hoppar jämfota av glädje. Och eftersom de är så små går jag ner på knä och upprepar samma hälsningsprocedur. De får möjlighet att gnida/slicka mig i mungipan och sen är det bra. Sen sätter jag ner min väska och byter kläder.Då har de under tiden lagt sig till ro igen och likaså de stora utanför. Sen går vi alla ut i stallen och tar hand om kaninerna, hundarna ligger runt omkring eller leker.
Efter det är det matdags, då sitter alla spikade framför dörren. Alla får kommando stanna så jag kommer förbi och in och sen får de komma in.
Härefter skiljer det sig att de stora får mat i varsitt rum och de små i köket. De stora sliter annars sönder varann pga maten, ett beteende som är inpräntat i hundrasen. JAG som ledare kan plocka skålen när som helst men gemensamt är de rivaler. Det tillhör rasen. Medans de små prydligt äter ur varsin skål en bit ifrån varann utan minsta morr eller missljud.
Jag tror jag har hundar som är lyckliga eftersom jag "pratar" med dem som Alfa ledaren skulle gjort i det vilda. De får hälsa i rangordning och de får mat i rangordning och de får uppmärkamhet i rangordning.
Mina hundar verkar inte ha nåra problem att förstå vad jag menar, och eftersom jag har så pass olika raser av olika storlek fungerar det uppenbarligen utan att de sliter de små i bitar för de vet vad som gäller.
Konsekvent handlande.
/Kimma
-
Kadaverdisciplin (lydnad) är en lydnad så stark att den egna viljan är som ett lik (död)=En kort och bra förklaring som jag hittade på Nätet :)
Ledarskap/Lydnad spelar visst en stor roll när man ska använda sin hund till arbete, i alla fall när det gäller Vallhundar. En vallhund som är allt för styrd (har tränats mycket för att alltid, alltid ha "kontakt" med föraren) har svårt att klara av att släppa fokus på föraren och istället ha det på djuren som ska vallas.
Mina hundar är uppfostrade ganska mycket efter en sorts "Be om lov filosofi". De kollar av med mig om det är okej att gå ut genom dörren, äta maten osv osv. På så sätt behöver i alla fall inte jag vara konsekvent med soffor och sängar. Om jag sitter i soffan och hundarna kommer så är det bara att säga:Nej, gå och lägg dig, så går dom och lägger sig antingen i "sin" soffa eller på golvet nedanför mig. Säger jag Varsågod eller Kom då så har jag dom i soffan. Jag upplever att dom inte blir otrygga av min inkonsekvens just pga att jag är konsekvent med att hundarna ska "lyda" mig men det kan vara olika bud som gäller.
Det är konstigt att just detta med sängar/soffa och knä blivit någon sorts måttstock på om hunden klättrar i rang...
Jag håller som Kimma stenhårt på att ingen går ut/in genom dörrar utan min tillåtelse (det faller sig naturligt eftersom jag bor vid en ganska starkt trafikerad väg så vill jag inte att dom ska sticka iväg hur som helst) och maten är det jag som delar ut och bestämmer när det ska ätas. Och hittills verkar det som om det räcker för att upprätthålla ordningen i flocken.
Mvh
Charlotte
-
lite intressant i min flock som består av 10årig hane 6 årig hane och en 4 årig tik är att i vanliga fall så är det den älsta hanen som bestämmer men när det gäller så är det tiken som bestämmer..det uppkom efter att hon fått valpar.
6 åringen som är en korthårig collie är längst ner på rangskalan men om vi är ute och det kommer en stor främande hund som ger sig på de små så går han in och hjälper till.De små sover hos den stora i hans korg och tiken ligger till och med på hans rygg.De älskar varandra och mår riktigt dåligt om man som en gång vid utlandsresa då de lämnades på hund pensionat delades upp i olika boxar,det upptäcktes snart att det funkade inte.hade ju själv sagt i från att de skulle vara till sammans.Vist är det kul att studera hundar och deras språk/Anna
-
Okej, kunde inte låta bli men ett litet test då för alla hundkännare här.
Jag tog lite foto under morgon hälsningsceremonin här för en stund sen. ;D
Fråga:
1. Vem är Alfa på bilden?
2. Vad är det som händer på bilden?
3. Vad uttrycker hundarnas kroppsspråk?
Bild 1.
-
Bild 2.
-
Kimma, jag ser tre hundar som känner sig trygga med varandra. Anledningen till det kan jag inte utläsa av en bild.
Det kan vara på grund av dig och ditt sätt med dem, men det kan också vara för att individerna i sig själva har en naturlig känsla för den "inre" rangordningen. Vilket , om det är på det senare viset indikerar ägare som litar på sina djur och som tar in nya djur i flocken på ett sådant sätt att konkurens inte uppstår. (menar inte att du inte gör det !)
Jag har en känsla av att ägares rädsla och osäkerhet ställer till det i möten med andra hundar och när de skall integreras i en flock. Eller bara mötas en o en.
Hur ofta har man inte sett småhundar lyftas upp när ägaren möter en stor hund ?
Du har en ras, var Ovtjarka de heter? , som jag inte känner till alls. Du har tidigare beskrivit dem som speciella. Som nu detta att de inte kan äta i samma rum. Låter både besvärligt och märkligt i mina öron. Att det är så i stora flockar , (har erfarenhet av kennel med 40 hundar ,delvis i flock.) där är det naturligtvis så att man måste sära på somliga även utanför mattiderna. Men när de är så få ? Du säger att det ligger i deras natur, varför då ? Har du/man någon teori om det?
Nu är jag alltså väldigt nyfiken och inte spydig är väl bäst att tilllägga !
Jag förstår också att det finns en massa situationer där man inte chansar när man har med en 75 kilos hund att göra.
Men vad är det som fått dig att välja denna ras ?
Vad är det som fascinerat dig hos dem ?
Och samtidigt valt dess motsats ? ;)
-
För det första tror jg inte att någon här håller på med "kadaverdiceplin"
för det andra så var sitt och ligg ett enkelt exempel.
För det tredje tänker jag återgå till Cesars metoder. Snacket om el kan ni ju lägga ner eftersom det ändå inte får användas i Sverige (tack och lov)
Det han gör som är BRA är att han får folk att inse att problemet i regel finns hos människan och inte hunden. Att han får folk att lära sig rikta hundens energi åt rätt håll. En understimulerad hund mår inte bra. Ofta så lägger sådanna hundar sin energi på andra saker som inte faller ägaren i smaken...tex bita sönder soffan. Alla gör vi som vi vill med våra hundar och vi gör väldigt mycket lika fast på olika sätt.
Dvs vi har samma mål men vi når dom olika.
Någon nämde det här med att lyfta upp sin hund vid fel tillfälle.
Det finns en sådan här i byn en äldre dam som har en hund som skäller som tusan när de möter en annan. Jag då som har något större hundar blir hon livrädd för och lyfter upp sin lilla raring. Känner ibland att jag på något sätt måste tala om för henne att hon bara gör det värre.
Kimma jag tycker att det är bra på många sätt att du har både stora och små. (vi har också stort och smått)
AnnaD. Håller med dig om att det är roligt att titta på hundars språk. Och jag kan lova övriga att våran största tik oftast är hådare mot dom andra hundarna än vad vi är. och det är enbart naturligt.
-
Charlotte, precis så där har jag gjort med mina också.
Alla mina djur har fått vara i soffor, sängar och knä. När det har passat. Har vi just kommit in från en promenad som varit smutsig så var det bara att säga ,,nej,du får vänta. Gäster placerades inte på golvet för att hundarna skulle få ligga i soffan ;). När vi var borta hos andra så gällde reglerna hos dem, hundarna tittar på mig och frågar om det är ok.
Det där med in o ut genom dörren har aldrig varit någon grej för mig, det har blivit det som varit praktiskt för tillfället.
Sen har jag misslyckats med annat, lärt mig en del efter hand, somligt har jag aldrig lyckats klura ut och vi har fått leva med det. Viss framförhållning har varit av nöden.
Jag är långt ifrån perfekt och förväntar mig inte att mina djur skall var det heller.
Det jag kräver är vänlig följsamhet. Jag skiter högaktningsfullt i prestige .
Djur har jag haft för att jag älskar deras väsen, för att jag gillar att vara i naturen med dem. För att de gör mig till en bättre människa. Jag älskar den ordlösa kommunikationen , att se världen genom deras ögon.
Den länk som de är mellan mig och naturen. De är en ständig påminnelse om instinkt och primära värden.
För att inte tala om den förbehållslösa kärleken.
Så annorlunda den man har med andra människor.
Nåväl, som Manna säger, olika metoder för var individ oavsett ras. Jag har bara haft collies och ingen av dem har varit den andra lik ,även om det finns vissa rastypiska beteenden så har de ändå uttryck dem på väldigt olika vis.
-
Av de ovtjarkas som jag arbetade med kunde de flesta av dem äta ihop men det fanns några som man var tvungen att sära på. Och det där hade inget att göra med hur skarpa hundarna var i övrigt.
De fanns de som var väldigt skarpa och som knappt tolererade någon annan hund än den hon/han bodde med, men de kunde äta ihop, även om båda två var lika skarpa. Kanske berodde det på att ingen av dem skulle gå undan om det blev slagsmål om maten, och båda visste kanske det. Bara en fundering.
Sen fanns det de som man var tvungen att dela på vid matning, just för att annars åt den ena upp sin mat mycket fortare och skulle sen till varje pris ha det som fanns kvar av den andres mat också. Och då kunde de ryka ihop rejält.
Har inte funderat så mycket vad det kan bero på, men såg aldrig det som något problem egentligen, eftersom det bara var vid maten, och det är ju inte så svårt att dela på hundarna. De fattar ju fort vilka rutiner som gäller och vet var deras matplats är. Det är i alla fall min uppfattning. Vet inte vilken uppfattning o erfarenhet du har Kimma?
-
Många reaktioner blev det, det var ju bra :)
Alva
Rasen heter Kaukasisk Ovtjarka och är som jag tidigare beskrivit en mycket speciell ras. Den har låg retningströskel, är mycket skällig och är född med ett obeskrivligt mod. Den tillhör den sortens hundar som vid motstånd blir ännu mer aggressiv. Det är ingen hund som jagar någon på flykten eller jagar någon som flyr då den anser att den redan har vunnit när motståndaren flyr. Däremot slåss den in i döden om den känner sig hotad och i ett sånt läge kopplar den bort alla yttre intryck så som smärta, etc. Därför är det viktigt att lära dem "stopp". Vilket jag tränat hårt med dem, låt säga att de går till angrepp mot nån annan eller varandra så måste jag kunna bryta. Dock går man aldrig fram och tar i en Ovtjarka som gått in i försvarsposition för då lär han hugga även matte/husse.
Jag behövde en hund som jag kan lita på att han tar på sig jobbet som min beskyddare och vakthund för resten av gårdens djur.
Samt ville jag ha en hund som kunde vara ute mesta delen av tiden. Rasen har en extremt tjock päls och klarar ner till 40 minus.
Anledningen till att jag valt dess motsats är egentligen en tillfällighet, men samtidigt vill jag ha hundar jag kan jobba med, har alltid hållt på med mycket lydnadsdressyr och är av den meningen att jag ska kunna gå med mina hundar lösa utan att behöva släpa på en massa koppel och få ont i armarna och det fungerar bra.
Filurfigur
Jag ser det inte som nåt större hinder att mina 2 inte kan äta i samma rum, det är en naturlig fördelning av hundarna vid matning eftersom de också får mat i bestämd ordning. Jag har försökt att plocka av dem deras aggressiva beteende vid matning men ganska snart gett upp eftersom det helt enkelt sitter för djupt i rasen. De är väldigt lika vargarna i beteendet och äldst är först typ. Det har nog också mycket att göra med deras vaktinstinkter som är mycket mer utpräglade än hos många andra raser.
/Kimma
-
Vill återgå till det där med dagispersonal.....för hundar. Har råkat ut för en som jag inte tyckte om....
Det finns en gyllene regel som säger att EN person har komandot över hunden tex inkallning.
Denna person kunde aldrig låta mig ta in mina hundar i bilen själv (hade inte en chans)
Och DET retade mig något alldeles vansinnigt.
(så nu fick jag det sagt)
;D
på vårat dagis finns inga gyllene regler, och vaddå inkallning? hos oss är dem aldrig lösa...går alltid i koppel.när matte/husse kommer för att hämta sin hund ringer dem på en ringklocka och talar om vilken hund som ska hem,vi hämtar hunden och släpper upp den för trappen, dvs, vi lägger oss INTE i.
någonstans går ju gränsen.
-
Gillar ditt sätt att tänka Filufigur !
Det finns något osäkert i allt detta ledarskaps snack.
Att visa kärlek och respekt , ha hunden i soffan eller sängen innebär inte per automatik att djuret förlorar respekten för en och att man därigenom förlorar sin position som flockledare.
Visst finns det individer som inte kan dra gränser alls, vare sig det gäller djur eller barn och tror att kärlek är en sorts undergiven akt som inte rymmer gränser eller ömsesidig respekt.
Och dessa får ofta problem.
Men inte ens i de fallen tror jag på "hårda" metoder.
Tålamod . tid, tålamod och ännu mer tid, medans man försöker lära sig det språk , de signaler djuret har.
Det handlar inte enbart om att djuret skall lära sig våra !
Kadaverdisciplin gör tråkiga , hämmade och osäkra djur.
alva, nåt har du fått om bakfoten verkar det som, det är vi MÄNNISKOR som måste lära oss hundspråket!
-
Sitt och ligg och sånt där är för mig inte vardagslydnad egentligen, utan rena cirkusconster.
En duktig hundförare kan ha tränat upp en hund till att gå perfekt linförighet inne på appellplan. Och de kan ha tränat in perfekt ögonkontakt. Sen kan man se en annan förare ta över hunden och göra samma sak, vilket bara visar att det är en inlärd "cirkuskonst". Det har inget med en god relation att göra.
Däremot bör man kanske öva lite på sin relation och sitt "ledarskap" om man har en hund som hänger och slänger hit och dit i kopplet när man är på promenad. Och det är något som jag tycker går in under vardagslydnaden...
sitt,ligg, stanna,plats är ABSOLUT vardagslydnad,annars har du ju ingen koll på hunden!!
-
Kimma, du nämner en del som jag håller fullständigt med om. Att lära en hund "vad som gäller" i flocken, är ett arbete som till stora delar är lika oavsett vilken hund man handskas med. Vad jag menade med att arbetet skiljer sig beroende på hund och ras, är att jag måste se till vad det är jag har framför mig när det gäller mycket annat.
Jag kan jämföra storpudel med islänning. Storpudeln G var något av det mest enkla jag någonsin har stött på. Han var smart och uppfattade snabbt vad jag önskade. Jag styrde honom med rösten och hans följsamhet var i det närmaste komisk. Islänningen är mycket mer självgående, något som jag varken kan eller vill förändra. Han är oxå följsam, men har en annan radie som är "nära". Hans sätt att agera, visar, enlig mig, på ett helt annat sätt att tänka än storpudeln. Han listar ut saker i stället för att vänta på att jag ska komma med en färdig lösning. Han är betydligt tuffare än storpudeln och har mer egen vilja, om man nu kan uttrycka det så.
Beroende på dessa båda hundars skilda beteende beroende på såväl ras som individ, vore jag ju knäpp om jag försökte träna dem på exakt samma sätt. Jag måste förstå att en vallhund agerar på ett annat sätt än en sällskapshund (låt gå för att den senare har en hel del jakt i sig). Vallhundens "inringande" kan för någon med ex en storpudel, ses som ett fullständigt knäppt beteende t ex. Min egen islänning skiljer sig i beteende (beroende på såväl arv som miljö) från andra islänningar, så även om jag skaffar hundra hundar av samma ras kommer jag att i vissa delar få ändra metod. Samma sak gäller förstås för pudeln G eller bullterriern Axa eller... ja, ni fattar.
Enligt mitt sätt att se det, är en duktig ledare/förare en person som kommunicerar och samarbetar med hunden, som ser till att träning sker utifrån den enskilda hundens behov och kynne och som inte har fastnat i en (1) metod. Att vara en god ledare/förare är att ha koll. Det tvivlar jag på att man verkligen har, om man envisas med att "en hund är en hund är en hund".
precis manna! att vara ledare är att ha koll,på varje situation, så hunden ej råkar in i slgsmål,inte stjäl mat för någon annan hund, inte ligger i soffan om matte inte vil det,inte stjäl mat på köksbänken mm.
-
Tålamod . tid, tålamod och ännu mer tid, medans man försöker lära sig det språk , de signaler djuret har.
Det handlar inte enbart om att djuret skall lära sig våra .
Ovan citerar jag mig själv Skruvmejsel.
Hur har vi det med läsförståelsen?
-
Charlotte, precis så där har jag gjort med mina också.
Alla mina djur har fått vara i soffor, sängar och knä. När det har passat. Har vi just kommit in från en promenad som varit smutsig så var det bara att säga ,,nej,du får vänta. Gäster placerades inte på golvet för att hundarna skulle få ligga i soffan ;). När vi var borta hos andra så gällde reglerna hos dem, hundarna tittar på mig och frågar om det är ok.
Det där med in o ut genom dörren har aldrig varit någon grej för mig, det har blivit det som varit praktiskt för tillfället.
Sen har jag misslyckats med annat, lärt mig en del efter hand, somligt har jag aldrig lyckats klura ut och vi har fått leva med det. Viss framförhållning har varit av nöden.
Jag är långt ifrån perfekt och förväntar mig inte att mina djur skall var det heller.
Det jag kräver är vänlig följsamhet. Jag skiter högaktningsfullt i prestige .
Djur har jag haft för att jag älskar deras väsen, för att jag gillar att vara i naturen med dem. För att de gör mig till en bättre människa. Jag älskar den ordlösa kommunikationen , att se världen genom deras ögon.
Den länk som de är mellan mig och naturen. De är en ständig påminnelse om instinkt och primära värden.
För att inte tala om den förbehållslösa kärleken.
Så annorlunda den man har med andra människor.
Nåväl, som Manna säger, olika metoder för var individ oavsett ras. Jag har bara haft collies och ingen av dem har varit den andra lik ,även om det finns vissa rastypiska beteenden så har de ändå uttryck dem på väldigt olika vis.
det gäller att va konsekvent, det hunden inte får göra hemma ,ska den heller inte få göra borta,detta skapar osäkerhet hos hunden. samma regler gäller överallt ,alltid!
-
på vårat dagis finns inga gyllene regler, och vaddå inkallning? hos oss är dem aldrig lösa...går alltid i koppel.när matte/husse kommer för att hämta sin hund ringer dem på en ringklocka och talar om vilken hund som ska hem,vi hämtar hunden och släpper upp den för trappen, dvs, vi lägger oss INTE i.
någonstans går ju gränsen.
Den gyllene regeln är väl ändå en allmän regel...det är väl ändå känt att inte flera människor ska stå och ropa in en å samma hund? Det var dessutom ett exempel. Trappa? Har ni hundarna i källan? Eller vad?
-
Nej Skruvmejsel, det anser inte jag.
Mina hundar har inte varit osäkra, tvärtom, mycket lugna och trygga.
De har förstått att somliga saker är ok ibland andra gånger inte. Precis som Charlotte skriver så handlar det om den kommunikation man har med sin hund. Möjligen också vilken ras eller individualitet.
Du verkar inte läsa inläggen särskilt noga innan du svarar.
Konsekvent skall man vara med sådant som är viktigt, inte struntsaker.
Det gäller både djur och barn.
För hårt hållen eller för slappt skapar osäkra individer enligt mitt sätt att tänka.
-
det gäller att va konsekvent, det hunden inte får göra hemma ,ska den heller inte få göra borta,detta skapar osäkerhet hos hunden. samma regler gäller överallt ,alltid!
[/quote
Ja, men det är ju just konsekventa både Alva och jag är....
Hunden ska alltid kolla om det är okej att hoppa upp i soffan innan den gör det.
Jag fattar fortfarande inte varför det är en sådan "grej" med att vara i soffan eller inte.... Min BC är nästan alltid med mig hos djuren ibland får han komma med in i fårhagen för att valla in fåren i fårhuset om det ska köras in ny mat till foderhäcken, ibland får han valla bara för träningens skull och ibland får han inte göra det alls. Han vill ju såklart som den arbetsnarkoman han är ALLTID valla, men det får han bara göra på min tillåtelse, alltså borde han bli fruktansvärt osäker och otrygg....
Eller stövarna vi har ägt, ibland var det bara en vanlig promenad som gällde i skogen och ibland jakt,måste kännas fruktansvärt otryggt att inte veta vad matte/husse menar....
Ibland får mina hundar följa med när jag går ut genom dörren, ibland inte....
Situationerna där reglerna för hundarna är olika från gång till gång är ju otaliga... Så jag förstår inte varför soffa/säng skulle vara mer speciellt än något annat.
Mvh
Charlotte
-
Den gyllene regeln är väl ändå en allmän regel...det är väl ändå känt att inte flera människor ska stå och ropa in en å samma hund? Det var dessutom ett exempel. Trappa? Har ni hundarna i källan? Eller vad?
japp, vi har ett stooort huddagis med 10st rum i 2 plan..japp, hundarna är oftast där nere, vi är inte fullbelagda än, vi får ha 40st hundari våra lokaler,men vi har 25st nu, vill ha in fler tikar.
-
Nej Skruvmejsel, det anser inte jag.
Mina hundar har inte varit osäkra, tvärtom, mycket lugna och trygga.
De har förstått att somliga saker är ok ibland andra gånger inte. Precis som Charlotte skriver så handlar det om den kommunikation man har med sin hund. Möjligen också vilken ras eller individualitet.
Du verkar inte läsa inläggen särskilt noga innan du svarar.
Konsekvent skall man vara med sådant som är viktigt, inte struntsaker.
Det gäller både djur och barn.
För hårt hållen eller för slappt skapar osäkra individer enligt mitt sätt att tänka.
finns inget som är struntsaker när det gäller hundar!
-
Skruvmejsel, vad håller du på med ?
Nu har du ifrågasatt två inlägg felaktigt, du besvarar inte mina svar utan fortsätter istället att påstå något i ett tredje.
Vill du bara slåss lite eller vad är det frågan om ?
-
Håller med Alva och Charlotte om att det inte behöver vara antingen eller när det gäller tex soffor och sängar. Mina hundar vet att hemma får de vara i soffan om filten ligger över, annars frågar de om lov. Frågar om lov gör de även om vi är borta... och hos mina föräldrar vet de att de inte får vara i sofforna och fåtäljerna i tv-rummet, men de får vara i fåtöljerna i det andra rummet.
Och mina hundar är varken otrygga, osäkra eller stressade. Tvärtom har de ett stort lugn i sig och kan koppla av i nästan vilken miljö som helst, så länge jag finns med och själv är lugn och trygg.
Hundar är inte dumma i huvudet, man kan ha olika regler på olika ställen, och om de har lärt sig att kolla av med husse/matte först så gör de det, och i det här förhållningssättet finns oftast en väldigt trygg och god relation mellan hund och ägare.
-
Jo....hundar frågar ju om lov...... ;D ;D
-
Frågar om lov = tar ögonkontakt och inväntar ett Ja eller Nej innan den tex hoppar upp i soffan, eller ut ur bilen ;)
-
Jo....hundar frågar ju om lov...... ;D ;D
Ja, mina gör det faktiskt ;)
Jag har lärt in ett väl fungerande Nej och eftersom hunden tar ögonkontakt för att ta reda på vad som är "Nej" så "Frågar den om lov" enligt mig....
Med mina hundar har det fungerat så när jag jobbat med mitt "Nej" eller "varsågod" i alla situationer där det ska avgöras av mig vad man får göra eller inte så att numera tar dom ögonkontakt och "Ber om lov".
Blev kanske lite dåligt förklarat men nu måste jag hasta iväg på jobbet.
Men jag antar att den här intressanta diskussionen går vidare så vi kan fortsätta i morgon :)
Mvh
Charlotte
-
Allt är ju tolkningsbart.
Det kan möjligtvis inte vara så att hunden VET att om jag ser snäll och rar ut så kanske jag får hoppa upp i soffan?
Det kallas för att testa var gränsen går. I bilen vet den om att ut får jag alltid komma......frågan är när jo när matte säger till.
-
Nej, det handlar inte om att se söt o snäll ut. Det har inte med saken att göra alls.
Snarare skulle jag vilja påstå att det kräver mer närkontakt med hunden .
Att köra konsekvenstaktik är enkelt. Du kör in ett beteende och så är det bra med det.
Mina djur har inte styrt vare sig mig eller mitt hem.
Däremot har det handlat om ömsesidig respekt.
Men visst, det är vanligt och lätt att projicera sina mänskliga känslor på sina älsklingar.
Och på så sätt skapa beteenden som inte gagnar någon.
Att finna en balans mellan djurets instinkter och våra mänskliga behov och vardag är väl det som är grejen.
Eftergifter för djurets skull behöver inte nödvändigtvis innebära att man själv är en svag flockledare och klemar bort djuret till en bortskämd slyngel.
-
Håller med Alva och Charlotte om att det inte behöver vara antingen eller när det gäller tex soffor och sängar. Mina hundar vet att hemma får de vara i soffan om filten ligger över, annars frågar de om lov. Frågar om lov gör de även om vi är borta... och hos mina föräldrar vet de att de inte får vara i sofforna och fåtäljerna i tv-rummet, men de får vara i fåtöljerna i det andra rummet.
Och mina hundar är varken otrygga, osäkra eller stressade. Tvärtom har de ett stort lugn i sig och kan koppla av i nästan vilken miljö som helst, så länge jag finns med och själv är lugn och trygg.
Hundar är inte dumma i huvudet, man kan ha olika regler på olika ställen, och om de har lärt sig att kolla av med husse/matte först så gör de det, och i det här förhållningssättet finns oftast en väldigt trygg och god relation mellan hund och ägare.
om du kunde något om hundpsykologi borde du fatta att hundar inte kan tänka så.....
-
Ja hukar mig 8) men Skruvmejsel vet en del...så va det sagt :-[
Ett önsketänkande förhållande ni har anar jag ::) el så har ni rätt på just ert förhållande, men generellt ska man ha regler som bara är.
Sorry vill inte ge mig in igentligen i denna debatt men det brast :P
-
;D ;D
-
Ja hukar mig 8) men Skruvmejsel vet en del...så va det sagt :-[
Ett önsketänkande förhållande ni har anar jag ::) el så har ni rätt på just ert förhållande, men generellt ska man ha regler som bara är.
Sorry vill inte ge mig in igentligen i denna debatt men det brast :P
:-* som sagt jag utgår från hur djur fungerar naturligt. Alla djur är organiserade bakom en ledare,när vi som människor tar bort djuret från sin naturliga flock, MÅSTE vi som männskor ta på oss rollen som djurets ledare.
jag har jobbat både med problemhästar och problemhundar och faktiskt aldrig stött på ett problem som ej går att lösa som ledare.Varje art har sin psykologi.
ledaren kontrollerar allt-inget är öppet för debatt.
jag har en fråga till er..hur kommunicerar hundar??
den som svarar rätt först får en*kram*
-
öh öh kroppspråket kanske ::)
-
öh öh kroppspråket kanske ::)
FEL!
-
ögonkontakt,hörseln,lukten... >:(
-
ögonkontakt,hörseln,lukten... >:(
FEL!
-
här kommer en bild på 3 av dagishundarna när dem har problemlösning!
-
De va fasen ;D känslor då :'( el driften de har att vara tillags....... ;D
-
ahh ;D mat ;D nä nu e ja vilsen
-
ahh ;D mat ;D nä nu e ja vilsen
FEL!!
-
De va fasen ;D känslor då :'( el driften de har att vara tillags....... ;D
utveckla det lite...
-
Vet inte vad Skruvmejsel är ute efter för svar. Men visst kommunicerar dom med kroppspråket det gör även vi människor bara det att hundar använder svans...öron...huvudet osv. Och sist jag kollade så tillhör dom delarna kroppen på hunden. ;D
-
okey här kommer svaret ni inte visste: KONSTANT ENERGI
-
Me driften de har el ??? :-[
-
Mmmm....och hur visar dom den energin....? ;)
-
;D ;D ;D ok ok men du håller väl me om mina olika sätt att komunicera hoppas ja ::) :P
-
Vet inte vad Skruvmejsel är ute efter för svar. Men visst kommunicerar dom med kroppspråket det gör även vi människor bara det att hundar använder svans...öron...huvudet osv. Och sist jag kollade så tillhör dom delarna kroppen på hunden. ;D
men lindeus då... ;) om du tänker på en riktigt kall dag då du släppt din hund lös och den börjar rusa runt,du fryser och kallar in hunden, hunden lyssnar inte utan rusar runt ytterligare,då börjar du blir irriterad, detta visar sig i ditt kroppspråk,men rösten blir mildare för du försöker lura hunden att tro att du inte alls är irriterad. så, ja kroppspråk är ju rätt på ett sätt, men det är energin i din kropp som hunden "ser"
-
Ja den var djup o bra ;)
-
Hua, jag ska också lägga mej i den här debatten...lite grann i alla fall...
Jag skulle tro, och nu är jag långt ifrån någon hundexpert, att det är stor skillnad mellan teori och praktik när det gäller "hunduppfostran". Att det är skillnad att lära sej en metod genom att titta på ett tv-program, eller ur böcker och på att lära sej metoden genom praktisk träning under flera år.
Är det inte så skruvmejsel att du faktiskt inte är någon hundpsykolog heller? Vad jag förstår hade du bara din hund en kortare tid och att hunddagiset du pratar om, är en praktikplats du haft i några veckor.
Dina metoder är säkert bra men jag tror inte att du har något att förlora på att ta till dej lite av det som de andra har att säga om ämnet. De har ju faktiskt haft flera års erfarenhet av just hundar och deras metoder verkar ju ha fungerat väldigt bra.
-
men lindeus då... ;) om du tänker på en riktigt kall dag då du släppt din hund lös och den börjar rusa runt,du fryser och kallar in hunden, hunden lyssnar inte utan rusar runt ytterligare,då börjar du blir irriterad, detta visar sig i ditt kroppspråk,men rösten blir mildare för du försöker lura hunden att tro att du inte alls är irriterad. så, ja kroppspråk är ju rätt på ett sätt, men det är energin i din kropp som hunden "ser"
Näe du lilla vän. Jag använder helt om istället. Kommer inte hunden så springer jag åt andra hållet. Har alltså inte använt fel röst utan mitt kroppspråk. :P
-
Manna: :-* Du har så rätt !!!!
-
Manna så rätt!!! :)varken jag eller mina hundar är pefekta men vi funkar så bra till sammans än om det blir soffan i bland och det är ju det som är viktigast.Att man trivs och har kul med sin hund :D/Anna
-
Nog är det så att hunden oavsett ras kräver så mkt konsekvens som e möjlig.
Min hund e inte annorlunda än ngn annan, ex har jag brutit från att aldrig ta upp henne i säng o soffa till att vilja ha henne där ibland ibland för att det e så mysigt :)
Då e det så att hon ibland ta sin frihet att ops bara ligga där när man kommer in :o
Ja inte e det min hunds fel utan mitt el hur ??? hur ska hon veta när ja tycker det e mysigt....
Hon frågar när vi sitter i soffan me sina söta ögon o en tass som e bedjande, o ett nej från oss accepteras för stunden.
Hon vet att hon får ligga i sängen när min man gått till jobbet, men efter en gång när han tagit upp henne så va det en helsickes testning i 2 nätter eftersom vi inte varit konsekventa.
D tänker inte som vi helt enkelt :)
-
Är väldigt lätt också att tala om för andra hur de ska göra...men att leva upp till det själv ::)
Det är fördelen med mig och min sambo...vi är inne på precis samma linje och kanna tala om för varandra när vi gör fel. ;)
-
Hua, jag ska också lägga mej i den här debatten...lite grann i alla fall...
Jag skulle tro, och nu är jag långt ifrån någon hundexpert, att det är stor skillnad mellan teori och praktik när det gäller "hunduppfostran". Att det är skillnad att lära sej en metod genom att titta på ett tv-program, eller ur böcker och på att lära sej metoden genom praktisk träning under flera år.
Är det inte så skruvmejsel att du faktiskt inte är någon hundpsykolog heller? Vad jag förstår hade du bara din hund en kortare tid och att hunddagiset du pratar om, är en praktikplats du haft i några veckor.
Dina metoder är säkert bra men jag tror inte att du har något att förlora på att ta till dej lite av det som de andra har att säga om ämnet. De har ju faktiskt haft flera års erfarenhet av just hundar och deras metoder verkar ju ha fungerat väldigt bra.
hej!
jag hade min hund i 2,5år och jag har mycket praktisk erfarenhet av hundar, både min egen och andras.
tvärtemot dem flesta så har jag inte läst "hundhandböcker" utan vet vad som fungerar och inte.visst kollar jag på ceasar millans program,men tro för den skull inte att allt han säger är bra.
-
Nog är det så att hunden oavsett ras kräver så mkt konsekvens som e möjlig.
Min hund e inte annorlunda än ngn annan, ex har jag brutit från att aldrig ta upp henne i säng o soffa till att vilja ha henne där ibland ibland för att det e så mysigt :)
Då e det så att hon ibland ta sin frihet att ops bara ligga där när man kommer in :o
Ja inte e det min hunds fel utan mitt el hur ??? hur ska hon veta när ja tycker det e mysigt....
Hon frågar när vi sitter i soffan me sina söta ögon o en tass som e bedjande, o ett nej från oss accepteras för stunden.
Hon vet att hon får ligga i sängen när min man gått till jobbet, men efter en gång när han tagit upp henne så va det en helsickes testning i 2 nätter eftersom vi inte varit konsekventa.
D tänker inte som vi helt enkelt :)
klart dem inte tänker som vi dem är hundar och har en helt annan psykologi än vi männsikor!(åhhhh, när ska folk förstå det????)
-
vilken ordning ska dessa tre ord vara i????
kärlek,uppfostran,motion
OBS!! nu är dem i FEL ordning!!!
-
vilken ordning ska dessa tre ord vara i????
kärlek,uppfostran,motion
OBS!! nu är dem i FEL ordning!!!
Vaddå SKA vara, vem säger att det är du som har rätt och ALLA vi andra som har fel ..................
-
Näe du lilla vän. Jag använder helt om istället. Kommer inte hunden så springer jag åt andra hållet. Har alltså inte använt fel röst utan mitt kroppspråk. :P
så du menar att om din hund rusar ut på apellplan,rusar du ut på parkeringen då eller?
-
Hua, jag ska också lägga mej i den här debatten...lite grann i alla fall...
Jag skulle tro, och nu är jag långt ifrån någon hundexpert, att det är stor skillnad mellan teori och praktik när det gäller "hunduppfostran". Att det är skillnad att lära sej en metod genom att titta på ett tv-program, eller ur böcker och på att lära sej metoden genom praktisk träning under flera år.
Är det inte så skruvmejsel att du faktiskt inte är någon hundpsykolog heller? Vad jag förstår hade du bara din hund en kortare tid och att hunddagiset du pratar om, är en praktikplats du haft i några veckor.
Dina metoder är säkert bra men jag tror inte att du har något att förlora på att ta till dej lite av det som de andra har att säga om ämnet. De har ju faktiskt haft flera års erfarenhet av just hundar och deras metoder verkar ju ha fungerat väldigt bra.
ursäkata morran,men vi diskuterar ett ämne här, vi diskuterar inte mig.
nä, jag är ingen hundpsykolog än,men kommer bli, har precis betalat in avgiften till hundens hus, göteborg.
men jag kallar inte det erfarenhet att jobba med enbart sin egen hund!
för att ha erfarenhet tycker jag att man ska ha jobbat med MINST 100 st problemhundar! jag är uppe i min 89:onde hund just nu.det är fritt för var och en att utbilda sig på valfritt sätt, så länge det gagnar hundarna, så vi förstår dem!
-
Tycker oxå att man får himla mycket bra erfarenhet av att leva med flera vanliga/normal/icke problem hundar dygnet runt.
-
så du menar att om din hund rusar ut på apellplan,rusar du ut på parkeringen då eller?
Ja, så har vi gjort och det fungerade på den hunden. Andra hundar vi haft fungerade det inte på.
Edgar, som blivit så gammal att jag inte vet allt
-
Vaddå SKA vara, vem säger att det är du som har rätt och ALLA vi andra som har fel ..................
det finns en viss ordning som grejer ska utföras på, för att hunden ska bli harmonisk och i balans....och detta är filosofin som jag,therese,ceasar,romana,lisa,karin,peter,tove,malin,göran eftersträvar blandannat.
ordningen är: motion,uppfostran, kärlek.
dvs, motionera hunden ORDENTLIGT på morgonen, minst 45 minuter, så den får uträtta sina behov i lugn och ro och bli av med lite energi.
när du sedan kommer tillbaka,tar ni det lugnt ett tag ( och hunden är förhoppningsvis lugn efter promenaden, om inte,öka längden på promenaden)
sedan tränar ni.
och seedan ger du hunden din kärlek.
grunden är att hunden ska jobba för att få beröm/belöning.
-
Ja, så har vi gjort och det fungerade på den hunden. Andra hundar vi haft fungerade det inte på.
Edgar, som blivit så gammal att jag inte vet allt
det är PRECIS det här jag menar.....
varför inte använda ett språk som ALLA hundar förstår? nämligen sitt eget språk(dvs hundspråket)
om man använder hundspråket så fungerar det med alla hundar!!
alla hundar förstår ju sitt get språk... ;)
-
Vaddå SKA vara, vem säger att det är du som har rätt och ALLA vi andra som har fel ..................
jag har inte sagt att någon har fel!!!!!, jag försöker få ut ett budskap här, och det är frivilligt för vem som helst att testa en ny metod!
att prata med hundar på deras eget språk,kan det bli enklare?
-
Jag är ledsen, men jag fattar inte riktigt vad som är nytt i metoden??
Och varför i hela fridens dagar ska man ha behövt jobba med 100 problemhundar om nu samma enkla metod fungerar på ALLA hundar?? ;)
Jag är också ledsen för att alla såna här diskussioner alltid har en tendens att spåra ur, istället för att vi hundmänniskor kanske skulle kunna snappa upp nya ideer och få nya infallsvinklar på saker och ting.
Angående min "be om lov filosofi" som någonstans beskrevs som att hunden sitter och ser gullig ut för att få som den vill, det är något som jag kan dementera direkt...
Allt tragglande med varsågod innan hopp i och ur bil, in ut genom dörr, soffa eller inte soffa, det är bara träning....
Det är som i situationer som jag råkade ut för i somras när jag och min BC tränade på fält och i skogen och det ofta "poppade" upp rådjur framför nosen på oss och hunden (även om han är mellan mig och rådjuren) springer tillbaka till mig och tittar på rådjuren, sen på mig och kollar av: Du matte, dom där ser kul ut, får man jaga dom??? Och detta innan jag ens hunnit reagera med någon inkallning eller så.
Det är DÅ i såna stunder (dom är ganska få) som Ljuset går upp för en och man inser att man i alla fall lyckats med något här i livet... Och hur härligt det är när man har ett bra förhållande till sin hund. Det är såna stunder man får ta fram och tänka på när hunden är tjurig, man själv är tjurig, fåren är tjuriga och säkert är vädret dåligt också och ingenting funkar som det ska ;D
Mvh
Charlotte
-
Jag är ledsen, men jag fattar inte riktigt vad som är nytt i metoden??
Och varför i hela fridens dagar ska man ha behövt jobba med 100 problemhundar om nu samma enkla metod fungerar på ALLA hundar?? ;)
Jag är också ledsen för att alla såna här diskussioner alltid har en tendens att spåra ur, istället för att vi hundmänniskor kanske skulle kunna snappa upp nya ideer och få nya infallsvinklar på saker och ting.
Angående min "be om lov filosofi" som någonstans beskrevs som att hunden sitter och ser gullig ut för att få som den vill, det är något som jag kan dementera direkt...
Allt tragglande med varsågod innan hopp i och ur bil, in ut genom dörr, soffa eller inte soffa, det är bara träning....
Det är som i situationer som jag råkade ut för i somras när jag och min BC tränade på fält och i skogen och det ofta "poppade" upp rådjur framför nosen på oss och hunden (även om han är mellan mig och rådjuren) springer tillbaka till mig och tittar på rådjuren, sen på mig och kollar av: Du matte, dom där ser kul ut, får man jaga dom??? Och detta innan jag ens hunnit reagera med någon inkallning eller så.
Det är DÅ i såna stunder (dom är ganska få) som Ljuset går upp för en och man inser att man i alla fall lyckats med något här i livet... Och hur härligt det är när man har ett bra förhållande till sin hund. Det är såna stunder man får ta fram och tänka på när hunden är tjurig, man själv är tjurig, fåren är tjuriga och säkert är vädret dåligt också och ingenting funkar som det ska ;D
Mvh
Charlotte
det är ju det som är grejen, der ÄR INGET NYTT!
men till skillnad från dagens hundböcker, så jobbar man på hundens eget språk.
om du läser lite noggrannare det inlägget som handlade om ERFARENHET, så tycker JAG , att man ej kan kalla sig proffessionell förrens man åtminstonde jobbat med 100 olika hundar. men inte alla här i världen har för avsikt att jobba med hundar och problemhundar på heltid ,men JAG har det!
-
det är ju det som är grejen, der ÄR INGET NYTT!
men till skillnad från dagens hundböcker, så jobbar man på hundens eget språk.
om du läser lite noggrannare det inlägget som handlade om ERFARENHET, så tycker JAG , att man ej kan kalla sig proffessionell förrens man åtminstonde jobbat med 100 olika hundar. men inte alla här i världen har för avsikt att jobba med hundar och problemhundar på heltid ,men JAG har det!
Men Skruvmejsel.... Dagens hundböcker (som du ju säger att du inte läst en enda av) handlar för det mesta BARA om att jobba med hundens eget språk, problemet är väl att det beror lite på vilken forskares rön som boken bygger på... Vissa tror stenhårt på dominans/inte dominans (mer förlegade teorier enligt många) och vissa bygger mer på ett samarbete mellan flockens individer.
Mvh
Charlotte
-
så du menar att om din hund rusar ut på apellplan,rusar du ut på parkeringen då eller?
Kul att du håller till på appelplan...men det gör inte jag. Jag föredrar skog och mark så att hundarna får springa naturligt på naturligt underlag. Vad kan vara härligare än att ge sig ut i skogen med en hel flock kl.08 efter att ha lämnat barnen i skolan. Där kan vi leka,springa och träna. Oftast med kameran i högsta hugg. ;D ;)
-
Jag är ledsen, men jag fattar inte riktigt vad som är nytt i metoden??
Och varför i hela fridens dagar ska man ha behövt jobba med 100 problemhundar om nu samma enkla metod fungerar på ALLA hundar?? ;)
Jag är också ledsen för att alla såna här diskussioner alltid har en tendens att spåra ur, istället för att vi hundmänniskor kanske skulle kunna snappa upp nya ideer och få nya infallsvinklar på saker och ting.
Angående min "be om lov filosofi" som någonstans beskrevs som att hunden sitter och ser gullig ut för att få som den vill, det är något som jag kan dementera direkt...Det förhållandet du har till din hund tycker jag låter urmysigt. Kan säga att mitt stora Lejon "frågar inte om lov" som du uttrycker det....hon sätter av efter rådjuret....i 5-30min. men de andra två stannar kvar som om de inser att de hinner aldrig med iallafall. ;D
Allt tragglande med varsågod innan hopp i och ur bil, in ut genom dörr, soffa eller inte soffa, det är bara träning....
Det är som i situationer som jag råkade ut för i somras när jag och min BC tränade på fält och i skogen och det ofta "poppade" upp rådjur framför nosen på oss och hunden (även om han är mellan mig och rådjuren) springer tillbaka till mig och tittar på rådjuren, sen på mig och kollar av: Du matte, dom där ser kul ut, får man jaga dom??? Och detta innan jag ens hunnit reagera med någon inkallning eller så.
Det är DÅ i såna stunder (dom är ganska få) som Ljuset går upp för en och man inser att man i alla fall lyckats med något här i livet... Och hur härligt det är när man har ett bra förhållande till sin hund. Det är såna stunder man får ta fram och tänka på när hunden är tjurig, man själv är tjurig, fåren är tjuriga och säkert är vädret dåligt också och ingenting funkar som det ska ;D
Mvh
Charlotte
-
Men Skruvmejsel.... Dagens hundböcker (som du ju säger att du inte läst en enda av) handlar för det mesta BARA om att jobba med hundens eget språk, problemet är väl att det beror lite på vilken forskares rön som boken bygger på... Vissa tror stenhårt på dominans/inte dominans (mer förlegade teorier enligt många) och vissa bygger mer på ett samarbete mellan flockens individer.
Mvh
Charlotte
Ääääälskar hundböcker....framförallt Anders Hallgren. Han berättar saker på ett så humoristiskt sätt. Cesar har ett bra sätt också att tala om vissa saker. Har också hållt på med hundar sedan barnsben....och tänker fortsätta läsa...titta.....och lyssna...tror inte att man någonsin kan bli fullärd. ;D
-
Lindeús: Att jämföra ditt lejon med min BC är egentligen fusk...
Han har blivit tränad enligt "Be om lov" principen sedan dag ett hos mig, han har nästan aldrig fått möjlighet att göra fel och det är lätt att lära en lite valp ett fungerande Nej och att det lönar sig att ha kontakt med flockledaren.
Det vore mer rättvist att jämföra ditt Lejon med min Fågelhund, han kom också som vuxen till mig (tre år) och hade fått följa med sin husse till stallet varje dag.
Där hade han sin Vorstehkompis,de båda hundarna fick springa till skogs och jaga tills dom blev trötta i princip. När han kom till mig hade vi noll kontakt utomhus. Att använda godis som "lockmedel" fungerade inte eftersom förväntningarna på att få SPRINGA
var så stora att han spottade ut det goda även om man tryckte in det i munnen på honom, en rejält stressad hund kan för det mesta inte äta.
Då började jag leta efter en lösning på våra problem...
Det var när jag var åskådare till en Jeppe Stridh kurs för problemhundar som jag fattade hur jag skulle göra. (Jag vet att han har fått mycket kritik efter sitt TV-program,
men kursen och att läsa hans bok gav i alla fall mig
en annan bild av hans filosofi än vad TV gjorde).
Det handlade bla om att ge hunden Grönt eller Rött ljus. Aldrig något "otydligt"Gult. Och att en hund som inte kollar av med sin förare innan den rusar iväg och gör saker,den kan/ska man egentligen heller aldrig ha lös eftersom den kan ställa till med olyckor både för sig själv och andra.
Vi började träna inomhus med matskål, godis osv.
Han fick inte ta det han vill ha förrän han tagit ögonkontakt och kollat av med mig.
Sedan flyttade vi ut och tränade mycket på att "ligga kvar"tex. När övningarna sitter och hunden fattar så hittar man på olika "frestelser" och fortsätter att kräva att hunden ska ligga kvar och ha kontakt. Frestelserna kan tex vara att
kasta en boll, gå förbi med en hund eller vad som helst... Svårighetsgraden får man öka långsamt eftersom varje misslyckande gör att man rasar tillbaka lite igen. Skulle jag alltså släppt hunden lös i skogen och väntat mig ett "Be om lov" tecken hade jag blivit blåst direkt.
Detta är något jag aldrig behövt träna med BCn för att få kontakt eftersom han inte har några erfarenheter av "självbelöning" genom att sticka iväg på eget bevåg och jaga tex. Har du funderat på att varje gång ditt Lejon sticker efter rådjur så ger hon sig själv en sjusärdeles belöning för att hon drar ifrån flockledaren (Att få jaga).
Hos min fågelhund var detta beteende så starkt befäst att det krävdes mycket jobb för att bryta det hela. Jag litar än idag inte på honom i fråga om att vara lös som jag gör på BCn.
Han får strosa runt själv på gården med under uppsikt men är vi i skog och mark får han hålla sig mer nära än vad BCn måste göra. Jag måste kunna bryta med ett Nej och Stanna! om han skulle få för sig att sticka, han har inte "Be om lov"beteendet tillräckligt fast i sin hjärna så det måste till mera ren lydnad också.
Jag känner att du tycker det låter lite löjligt med "Be om lov"....
Men hur gör ni andra när ni tex befäster ert Ledarskap vid dörren, maten, soffan och sånt som flera av er skriver om? När hunden sitter och väntar får den vänta 10 sekunder? 20? Väntar den på bättre tider, eller vad väntar den på?
Mina får vänta till dom tagit ögonkontakt med mig (Flockledaren) för att kolla om det är okej, sen får dom maten eller vad det nu är. Det är DET "Be om lovet" handlar om....
Mvh
Charlotte
-
jag gillar också Anders Hallgren.Var på en föreläsning med han i vintras och har aldrig skratta så mycket.han är super rolig./Anna
-
jag gillar också Anders Hallgren.Var på en föreläsning med han i vintras och har aldrig skratta så mycket.han är super rolig./Anna
Lite avis....Har tittat efter hans föreläsningar men de är alltid så långt bort. :-\
-
Lindeús: Att jämföra ditt lejon med min BC är egentligen fusk...
Han har blivit tränad enligt "Be om lov" principen sedan dag ett hos mig, han har nästan aldrig fått möjlighet att göra fel och det är lätt att lära en lite valp ett fungerande Nej och att det lönar sig att ha kontakt med flockledaren.
Det vore mer rättvist att jämföra ditt Lejon med min Fågelhund, han kom också som vuxen till mig (tre år) och hade fått följa med sin husse till stallet varje dag.
Där hade han sin Vorstehkompis,de båda hundarna fick springa till skogs och jaga tills dom blev trötta i princip. När han kom till mig hade vi noll kontakt utomhus. Att använda godis som "lockmedel" fungerade inte eftersom förväntningarna på att få SPRINGA
var så stora att han spottade ut det goda även om man tryckte in det i munnen på honom, en rejält stressad hund kan för det mesta inte äta.
Då började jag leta efter en lösning på våra problem...
Det var när jag var åskådare till en Jeppe Stridh kurs för problemhundar som jag fattade hur jag skulle göra. (Jag vet att han har fått mycket kritik efter sitt TV-program,
men kursen och att läsa hans bok gav i alla fall mig
en annan bild av hans filosofi än vad TV gjorde).
Det handlade bla om att ge hunden Grönt eller Rött ljus. Aldrig något "otydligt"Gult. Och att en hund som inte kollar av med sin förare innan den rusar iväg och gör saker,den kan/ska man egentligen heller aldrig ha lös eftersom den kan ställa till med olyckor både för sig själv och andra.
Vi började träna inomhus med matskål, godis osv.
Han fick inte ta det han vill ha förrän han tagit ögonkontakt och kollat av med mig.
Sedan flyttade vi ut och tränade mycket på att "ligga kvar"tex. När övningarna sitter och hunden fattar så hittar man på olika "frestelser" och fortsätter att kräva att hunden ska ligga kvar och ha kontakt. Frestelserna kan tex vara att
kasta en boll, gå förbi med en hund eller vad som helst... Svårighetsgraden får man öka långsamt eftersom varje misslyckande gör att man rasar tillbaka lite igen. Skulle jag alltså släppt hunden lös i skogen och väntat mig ett "Be om lov" tecken hade jag blivit blåst direkt.
Detta är något jag aldrig behövt träna med BCn för att få kontakt eftersom han inte har några erfarenheter av "självbelöning" genom att sticka iväg på eget bevåg och jaga tex. Har du funderat på att varje gång ditt Lejon sticker efter rådjur så ger hon sig själv en sjusärdeles belöning för att hon drar ifrån flockledaren (Att få jaga).
Hos min fågelhund var detta beteende så starkt befäst att det krävdes mycket jobb för att bryta det hela. Jag litar än idag inte på honom i fråga om att vara lös som jag gör på BCn.
Han får strosa runt själv på gården med under uppsikt men är vi i skog och mark får han hålla sig mer nära än vad BCn måste göra. Jag måste kunna bryta med ett Nej och Stanna! om han skulle få för sig att sticka, han har inte "Be om lov"beteendet tillräckligt fast i sin hjärna så det måste till mera ren lydnad också.
Jag känner att du tycker det låter lite löjligt med "Be om lov"....
Men hur gör ni andra när ni tex befäster ert Ledarskap vid dörren, maten, soffan och sånt som flera av er skriver om? När hunden sitter och väntar får den vänta 10 sekunder? 20? Väntar den på bättre tider, eller vad väntar den på?
Mina får vänta till dom tagit ögonkontakt med mig (Flockledaren) för att kolla om det är okej, sen får dom maten eller vad det nu är. Det är DET "Be om lovet" handlar om....
Mvh
Charlotte
:D Japp alla hundarna får vänta tills de får lov att äta gå ut genom dörren osv. Inga blem. Kommer ihåg det där med ögonkontakt....men faktiskt glömt det. Det är nyttigt iallafall för mig att få vissa påminnelser. Har varit i väggen en gång och sedan dess har inte minnet fungerat så där jättebra. :-\
I trädgården och inne har jag inga blem med att bryta mitt Lejon. Hon bestämde nog en hel del i sin förra familj, och det har varit jättesvårt att bryta hennes "kontrollbehov". "be om lov" beskriver du bättre nu än i början....(köper det)
ska idag ta ut henne i skogen själv, vill ju inte att det lilla Lejonet som är i sin berömda "slyngelålder" ska ta efter. vet att det går...men inte alltid. :-\
Har mycket bättre koll på henne nu än för ett halvår sedan mycket tack vare att jag är öppen för förslag och ideer.
Jag vet att jag är duktig på vissa saker när det gäller hundar....men långt ifrån fullärd. Vilket jag å andra sidan inte tror att man kan bli.
Har ett annat bekymmer....också.
-
Ja Charlotte :) detsamma använder jag det som du menar med "be om lov" Jag förstod nog inte be om lov inläggens syfte när ja la mig i "sorry"
Det handlar om ledarskap när man har lyckats att få hunden att ha ögonkontakt.
När jag nu har det me min hund har jag inte lika fasta principer längre eftersom hon inte tar saker för givet.
-
Charlotte
det du beskriver med ögonkontakt känner jag igen. Själv låter jag hunden också vänta tills den antingen utför det jag frågat den eller tills den tar ögonkontakt, ibland kan det dröja länge, ibland går det på ren rutin.
Den yngsta av mina Ovtjarkor fex har en fix idé om att han måste skälla hysteriskt när jag förbereder maten till dom,samtidigt som han studsar jämfota omkring mig. Numera sitter han och nästan exploderar fast han är tyst tills han får sin mat, men det har varit mycket tragglande, han är väldigt lätt "retad" och det märks också på hans vaktinstinkter, han är mycket skarp och utanför grindarna får han gå med munkorg för han är opålitlig. Den äldre är raka motsatsen, lugn som en filbunke och reagerar enbart när det verkligen behövs. Han får man vänta ut tills han beslutat sig för om han skall göra som man sagt eller ej. Han går inte att "köpa" eller "muta". Men han "ber om lov" som du beskriver för han vet att det är jag som är flockledare. Den yngste kan mycket väl ge tjyvnyp när han tycker att han inte får till räckligt med uppmärksamhet. Något jag jobbar hårt med att plocka av honom. Rasen i sig är ju väldigt sent utvecklad och otroligt envis så allting tar dubbelt så lång tid som med en bc,schäfer eller liknande. :-\
/Kimma
-
Okej, kunde inte låta bli men ett litet test då för alla hundkännare här.
Jag tog lite foto under morgon hälsningsceremonin här för en stund sen. ;D
Fråga:
1. Vem är Alfa på bilden?
2. Vad är det som händer på bilden?
3. Vad uttrycker hundarnas kroppsspråk?
Bild 1.
Okej, svaren alla väntat på :)
Fråga
1. Alfa hunden är Nalle i mitten, den nästminsta av dem. De stora bjässarna backar inför hans morrningar och det är han som är rang-äldst i flocken.
2. Nalle har "uträttat sina behov" och kommer skyndsamt tillbaka när Lucy (minstingen) klättrar upp på Seamus nos.
3. Nalle ställer sig emellan dem och markerar vänligt men bestämt (genom att hålla bort ansiktet) för Seamus att "hit men inte längre". Nalle skyddar den minsta mot de stora och ser hela tiden till att finnas emellan dem.
Dessvärre fick jag inte med sekvensen när Seamus backar därifrån.
Nalle verkar begripa att Lucy är chanslös om han inte håller sig i närheten.
Det är även han som sköter Lucys uppfostran på exakt samma sätt som Biffen gjorde med honom som valp. Han är vänlig men bestämd när hon blir för påträngande.
/Kimma