Alternativ.nu
Djur => Getter => Övrigt om getter => Ämnet startat av: Husdraken skrivet 30 jan-07 kl 20:39
-
Mina båda getter är extremt skygga. Jag tog över dem från en familj som hade flera småbarn och som bodde i ett radhusområde. Jag antar att denna miljö bidragit till att de beter sig som de gör. Finns det något man kan göra för att få dem något mer "klapptama"? Som det är nu får vi fånga in dem med lasso på bästa vilda västern-vis när veterinären ska titta på dem och det känns ju inte så roligt.
De kommer fram och äter ur händerna på oss och kollar gärna våra fickor men om vi på minsta vis sträcker ut en hand så vänder de tvårt och springer en bit bort.
De få gånger vi fångat in dem har det inte varit några som helst problem. Då kan vi klappa och klia hur mycket som helst men så fort vi släppt taget om halsbandet så ställer de sig på tryggt avstånd och håller koll på kopplet.
Jag skulle vilja att de blev lite mer lätt-tillgängliga eftersom det är svårt att hålla koll på hull och päls och allmän kondition när det inte går att ta i dem.
Alla tips är hjärtligt välkomna!!
-
Om de äter ur händerna så hade jag gjort så att jag visat dem godiset och sedan satt mig ner i hagen med godiset i närheten och sedan efter hand minskat avståndet till godiset så det hade legat i mitt knä. när de utan att tveka går dit och tar det (under tiden hade jag undvikit att på något vis fånga dem utom i yttersta nödfall) hade jag försiktigt lagt en hand på dem. Utan att försöka dölja för dem att jag tänker röra dem. Fungerar det inte första gången så är det bara att fotsätta försöka. lite tålamodsprövande men det går nog. Getter gillar att bli kliade på ryggen så klia dem mycket så blir de snart vänner med er.
Ett till alternativ är att ha dem i en mindre box under en period och tvinga dem till närkontakt. men personligen tror jag mest på det första alternativet. Äter de ur händerna så är deras förtroende inte helt borta.
Lycka till.
-
Provade att ha dem i en mindre box men då verkade de enbart trängda och det blev ganska obehagligt så det har vi lagt åt sidan. Igår åt de ur både händer och fickor och jag tänkte: "Jippie! Vi är på väg åt rätt håll!"
Men säg den glädje som varar länge. Idag när jag kom ner med vatten och havre puttade Gunnar in bebisen i huset och for omkring som en galning i hagen och viftade med hornen och stod på bakbenen. Han gav sej inte ens när havre och vatten var upphällt utan fortsatte tills jag var på tryggt avstånd på andra sidan stängslet. Elsa stod en bit bort och besåg föreställningen utan att lägga sej i.
Skyddar han sin lilla familj? Kommer det att gå över eller ska vi boka en plats i gethimlen?
Jag vill ju inte att den lille ska bli lika skygg och tossig som föräldrarna. :-\
-
Kan ju vara så att han är rädd om bebisen när den ännu är så ny.
ge det tid och en massa tålamod bara. Tänk också på hur ni rör er i närheten av dem. Att ni rör er långsamt och mjukt. Men ändå självsäkert. Rör ni er ryckigt så kommer de genast att reagera och bli på sin vakt. det är bästa är att sätta sig ner på marken. Kanske båda två och ha en picknik eller liknande i hagen med godsaker till både er själva och getterna. Sedan är det bara att upprepa många gånger.
Någon gång släpper det.
Mvh.
-
Picknick blir nog inte aktuellt! ::)
Har precis varit nere för att ge dem mera hö och nytt vatten men då blev jag inte ens insläppt i hagen. Han är rätt stor och det blir lite si och så med självförtroendet när han ställer sig på bakbenen precis innaför grinden och markerar vems revir det är...och det var inte mitt, kan jag säga!
Det blev till att ställa ner hink och hö precis innaför!
Hur lång tid kan han tänkas behöva för att bli normaliserad? Det känns ju lite dumt att bli skrajsen för sitt djur men som sagt, han kan vara ganska respektingivande när han är på det humöret! :-\
-
Oj, så illa.
har du ingen vana vid getter så är det ju sämsta tänkbara situation.
Nu har han ju dessutom fått bevis för att det är han som bestämmer.
Var finns du???? Jag kanske kunde komma och hjälpa om du är skapligt nära. Jag finns i Stenstorp. Mitt i Västergötland.
Mvh.
-
Nu blir jag nyfiken och lägger mig i här :)
När han stegrar sig och hytter med hornen, drämmer han till er då också? Jag tänker på hur olika vi kan läsa våra djur. Flera av mina getter och båda bockarna jag haft har slängt med halsen, stegrat sig och låtsasstångas utan att någonsin nudda. Dom gör det när dom är ystra och lite glada för att man kommer in som en hälsning. Och så ser man i ögonen hur dom riktigt flinar åt en. Jag känner mig inte det minsta hotad, utan snarare hedrad över att dom vill ha mig med i gruppen på samma sätt som dom är med varandra. HADE mina velat smälla till mig så hade det smällt ordentligt som det gör när dom gör upp inbördes.
Viktigt är i alla fall, att man oavsett......aldrig tar ett steg tillbaka. Stå fast eller ta ett steg frammåt.
Mina första getter var som era. Vilda! Och det magiska ordet var KNÄCKEBRÖD. Knäckebröd och ryggen fri. I början stora bitar med rak arm. Senare närmare och närmare kroppen och högre och högre upp i mndre och mindre bitar, så dom får vänta medans du bryter en ny. Till slut hade dom sina klövar på mina axlar och då strök jag dom försiktigt med den lediga handen. Inte 10 ggr, och inte 30, utan kanske 150 ggr. tog det. Månader alltså.
Halsband är.....jag skulle säga nödvändigt. Det är lättare att ta tag i ett halsband än i en hal gethals. Och ta aldrig i hornen vid hantering.
Som en liten uppmuntran för er, fråga Manna här på forumet hur dom är idag? Dom flyttade dit för att bli trädgårdsmästargetter istället för att mjölkgetter.
-
Haha! Bub och Lilith är UNDERBARA! ;D :-* Knäckebröd är fortfarande grejen, men det funkar med en massa andra saker oxå. Bub visar sig gärna, ställer sig på bakbenen och sänker huvudet en aning. Och så ger han mig ett litet ögonkast, blinkar till, skrattar och skuttar iväg åt rakt motsatt håll.
Jag har fått en ganska kraftig törn mot knäet, vid ett enda tillfälle. Bub var sur. Grinig. Han var som en hel flock gamla vägföreningsgubbar. Supertjurig. Vad som var fel? FÖR LITE UMGÄNGE! Det blev intensivgos med en massa godis och klappar. Ryktning av raggen uppskattades mycket och det gick plötsligt bra att peta på både horn och fötter och kropp och öron igen.
Backa inte! Gör dig stor och se tuff ut (även om du får gå hem och byta brallor efteråt). Var bestämd. Idag är jag inte ett dugg rädd att få smällar. Jag öppnar och säger "Nu går vi in, kom här, frukost! Öh, knuffas inte! Så! Akta dig! Här är maten! Ha! Det var väl mumsigt?" och så kliar jag dem och låter dem smaka på mina gummistövlar. Jag kan läsa Bub på ett helt annat sätt. Lilith är bara finfin och mjuk och Damian, den lille, ... han är... som han är. Ett stort gosetroll som inte kan få nog av kel och klappar och som gärna skulle klättra upp i knät på mig om jag kunde sitta ner hos dem.
Ge inte upp! Skaffa en container knäckebröd och skrid till verket! Getingar är det coolaste som finns!
-
För det första: Jag tycker inte att det verkar som om dina getter är skygga. De uppvisar helt enkelt normalt getbetende. Mina getter är världens tamaste och följer mig överallt, i vanliga fall, men om jag av någon anledning försöker hålla fast dem så försöker de hela tiden springa iväg. Det är inte ett tecken på att de är skygga, utan på att de inte vill sitta fast/bli fasthållna. Då är det bara att hålla fast i dem bestämt och förstås se till att de har halsband på sig, så att de inte glider ur greppet. Att var lugn och bestämd är bästa metoden. Det är också viktigt att hantera dem lite varje dag. Kanske borsta dem, sitta med dem, så att de vänjer sig vid det.
För det andra: Det är som andra skriver här, viktigt att vara bestämd och lugn. Bocken måste acceptera att ni går in till dem. Är du säker på att han ställer sig ivägen för att han inte vill släppa in er? Kan det inte vara så att han är väldigt sugen på den goda mat som du har med dig? Så gör mina älsklingar i alla fall. Rusar fram och blockerar ingånger för att de vill äta först. Om han är ett matvrak så kommer han att göra allt för att få tag på maten, så då är det bara att gå in och puffa bort honom vänligt men bestämt.
-
AKS: nu har ju inte jag världens längsta erfarenhet av getter. men ingen av mina getter springer iväg när jag försöker klappa på dem (vilket dessa två ju gör). Ett normalt beteende, hos en tam get som har förtroende för sin ägare, är att de mer än gärna stannar kvar och blir klappade och kliade.
och mina skulle för den delen heller inte springa iväg om jag höll fast dem. Det brukar räcka med att hålla med en hand om halsen på dem så stannar de. Jag har getter som kommer från tre olika ställen och således är hanterade på tre olika sätt och alla beteer sig på det viset.
Elsa och Gunnar: Hur stor djurvana har ni?? kan vara svårt att skilja beteenden åt om man inte är van.
-
Du har helt rätt Balbina. Det är nog så att frågeställarens getter är lite skygga om de inte vill bli klappade ens. Jag kanske hade missuppfattat frågan lite.
Om de vill bli fasthållna eller inte beror kanske lite på ras, ålder och användningsområde också. Jag har träffat på getter som är snälla som "lamm" :) och som är ganska lugna i största allmänhet. Mina däremot har väldigt mycket energi och tycker inte att det är kul att stå still och lyfta på fötterna eller annat tråkigt. Jag ser det inte som att de är skygga, eller rädda, utan mer som om de har väldigt mycket spring i benen och kanske är lite ouppfostrade också. :) :) :) Däremot kommer de gärna fram spontant och tycker mycket om att bli gosade med, borstade o.s.v. bara de kan springa iväg när de får lust med det.
-
Jag har haft med djur att göra sedan jag var liten. Min morbror var fårfarmare på Gotland och förutom fåren fanns där även hästar, hundar och en tjur, så viss djurvana får jag nog säga att jag har men just getter har jag bara umgåtts med sporadiskt.
Problemet för oss är att Gunnar, förutom att jaga runt oss, har börjat använda hornen på killingen och geten och jag har svårt att se något bus i ögonen på honom när han frustar och krafsar med fossingarna i marken innan han tar sats och börjar rusa!
Knäckebröd har vi använt sedan vi fick dem för snart ett år sedan men nu är han inte ens intresserad av det!
Halsband har han men lyckas man få tag i det så stångas han!
Vad göra mer?
Har svårt att vänta med drastiska åtgärder eftersom jag inte vill att han ska skada geten eller killingen och i dagsläget är han inte särskilt snäll mot dem! :'(
-
Tycker ni om bocken...?
Gör ni det så får ni tämja honom, om ni nu inte skulle gilla honom så värst mycket så låt honom åka till gethimlen och starta om från början med en ny bock. En sur bock som står och hotar i grindhålet är väl inte precis vad man önskar sig och behöver man inte ha djuret kvar så ska man inte det heller. Ilskna djur skapar alltid osäkerhet och det är inte bra.
Det bästa är att vänja en killing redan från början med att människor är trevliga och att dom ofta bjuder på något gott och så kliar dom en så skönt.
-
Ja, det skulle jag sagt också förut. Stångas han på riktigt så är nog gethimlen (frysboxen?) bättre. Spar killingan och skaffa en ung bock utan ovanor i så fall.
-
Här kommer slutet på historien om våran bock, Gunnar.
Till alla som tyckt att han ska få finnas kvar kan jag glädjande berätta att det fanns en vänlig, gammal bondsjäl här som tog honom till sej. Det är en äldre herre som troligtvis tuktat fler obstinata djur i sina da´r än jag någonsin kommer att komma i närheten av så. Slutet gott, allting gott! :)
Elsa och killingen mår jättebra och det är lustigt hur fort livet i hagen förändrades när bråk-bocken flyttade.
Elsa kommer fram och hälsar och nosar i fickorna och den lilla sätter sej på våra fötter.
Förmodligen var det Gunnar som stressade upp hela familjen så det är faktiskt skönt att han kom iväg!
Tack för allt engagemang!
-
Allt löste sig till det bästa till slut :D
Passa nu på att njuta av era lugna, trygga getter.
Mvh.
-
Vad skönt att det löste sig och på ett bra sätt dessutom. Lycka till med get och killing!
-
Jag har också 2 getter (systrar) som är hur skygga som helst. Alla övriga springaer runt benen på mig jämt (även bocken). Jag kan hålla fast dom, leda dom hur och vart jag vill (även bocken här också) och värka klövarna utan en enda protest. Jag har haft dom här rädda systrarna lika länge som alla andra men det går inte att fånga dom, dom vill inte bli matade och det är verkligen tråkigt och jag funderar nu på att inte ha dom kvar. Jag har försökt allt men inget hjälper och bevisligen har det fungerat på alla andra getter OCH bocken så jag tror inte att jag gör något allvarligt "fel"...
Jag tror helt enkelt att getter är olika som individer och jag vill inte avla vidare på rädda getter har jag kommit fram till.
-
Jaha, här tänkte man att "Slutet gott, allting gott", och så kommer det ett inlägg som i stort sett får tråden att börja om från början...
Men när det gäller enstaka skygga i en annars tam flock håller jag helt med Dig. Några måste man ju välja bort varje år (om man tillåter dem att föröka sig), och varför plåga dem som inte vill vara med oss? Enda svårigheten är att slakta dem på ett bra sätt om de är skygga. Risken att träffa fel är mycket större. Om Du har möjlighet, så kanske ett skjutvapen kan vara ett alternativ? Den skygge dyker i en stor havrehög och får ett skott i fontanellen i nacken utan att behöva känna någon beröring. Men det ställer stora krav på skytten.
-
Jaha, här tänkte man att "Slutet gott, allting gott", och så kommer det ett inlägg som i stort sett får tråden att börja om från början...
Men när det gäller enstaka skygga i en annars tam flock håller jag helt med Dig. Några måste man ju välja bort varje år (om man tillåter dem att föröka sig), och varför plåga dem som inte vill vara med oss? Enda svårigheten är att slakta dem på ett bra sätt om de är skygga. Risken att träffa fel är mycket större. Om Du har möjlighet, så kanske ett skjutvapen kan vara ett alternativ? Den skygge dyker i en stor havrehög och får ett skott i fontanellen i nacken utan att behöva känna någon beröring. Men det ställer stora krav på skytten.
Det där är en sak jag funderat lite på. Jag har fått för mig att de andra djuren i flocken kan känna obehag av lukten av blod. Därför när vi slaktar här så tas slaktdjuren undan från de andra och in i en annan byggnad. För mig är det viktigast att de djuren som är kvar mår bra och inte blir stressade.
-
Naturligtvis! Mina reagerade aldrig på blodlukten, däremot på lukten av inälvor, om de såg någon ligga och sparka, och givetvis på skrik, och även smällarna av skotten. Men det räcker ju att ta dem lite avsides, ju mer man "bråkar" med dem desto nervösare blir de! Ett sätt kan kanske vara att ta ut alla de ANDRA, skjuta den/dem som är skygga, ta bort blodet och sen täcka över platsen med sågspån och vatten. Att köra en övertäckt getkropp i skottkärra går ju, och om man är riktigt noga kan man ju vänta med avblodningen tills man flyttat kroppen. Då blir de dock inte lika väl avblodade som om hjärtat fortfarande slår när man sticker. Men jag har aldrig märkt någon egentlig skillnad i köttets kvalité om det är dåligt avblodat. Det sägs att hållbarheten blir sämre, men i ett sånt här fall får man ju bestämma sig för vad som ska prioriteras.
Getter är, efter vad jag kan förstå, klyftigare än får när det gäller att förstå vad som händer. De lär sig till exempel snabbt att känna igen slaktaren, om det försvinner flockmedlemmar varje gång han/hon kommer.
Och om det rör sig om två som är så där skygga, så får man räkna med att nummer två håller extra noga reda på vad som händer med kamraten... Nummer två blir alltid nervösare. Samtidigt vill man ju inte utsätta den för sorgen att leva utan sin syster, så man vill ju gärna få det gjort samma dag.
Ska vi starta ny tråd om detta, kanske?
-
Trollmor: för min del klarar jag mig utan det.
Men tråkigt att dina getter är skygga hönstanten.
Har du provat med att plocka undan de två från övriga flocken och ev. ha en själv för att lättare komma åt att försöka tämja dem???
Men om de är äldre så tror jag inte det fungerar. Vissa individer vill nog bara inte ha kontakt.
-
Trollmor: för min del klarar jag mig utan det.
Utan vad, kompis?
-
Utan vad, kompis?
???? ??? ??? ???
Utan en tråd om avlivning av getter......
Kompisar har jag gott om. Hela stallet fullt ;D
-
OK, om jag startar en tråd om det, så behöver Du ju inte läsa den. Finurligt, va?
Och visst är det härligt med kompisar i stall och annorstädes!
-
Nu har jag verkligen försökt att tämja systrarna. Dom har båda killat nu och när jag då har haft dom avsides så har det varit lättare att försöka "tämja dem". Den ena har jag faktiskt haft lite framsteg med men det beror nog på att hon fick två killingar och jag satt hos henne och torkade den ena torr åt henne och hon tyckte att det var helt okej. Sedan dess har hon blivit lite mindre skygg. Hon springer inte all världens väg när jag kommer utan står kvar. En gång efter killningen har jag fått klappa henne....
Den andra systern är helt hopplös. Jag tycker att hon blir skyggare och skyggare...det blir svårt nu när hon ska börja mjölkas. Det kommer antagligen inte gå utan att hon får panik. Vi får se hur vi gör med henne.
-
Aj, aj, var de dräktiga också, då skulle jag ha tipsat Dig om de första 24 timmarna. Om Du plockar upp nyfödingen så ofta som möjligt under hans första levnadsdygn, så har Du en god chans att han, när han sedan kan springa fortare än Du, hellre springer till Dig än ifrån Dig.
Men detta är ju som sagt lite sent nu. Om Du torkade av killingen, kanske Du redan hunnit tämja åtminstone den? Vad säger den skygga getens killingar?
-
Ja, än sålänge så verkar inte killingarna skygga men jag tror att mamman kommer lära dom att bli det. Jag försöker pyssla med dom så mycket jag hinner och jag får plocka upp dom och bära dom utan att jag behöver springa ihjäl mig. Men dom är ju så nyfikna så nyfikenheten tar än sålänge över skyggheten....vi får se hur det går med dom!
-
När jag fick hem Ronny och Ragge mina 2 bockbröder så sprang de på väggarna inne i boxen så fort jag närmade mig. De formligen skrek i panik för att komma undan och jag tänkte då (då var de ca 6-7månader gamla) att jag begått ett stort misstag som tagit hem dessa halvvilda bockar.
Men 3 veckor senare gick det hela mycket lugnare till Ronny som nu mera är framliden sedan Julafton började en vacker eftermiddag att klättra upp på mig för att se vad för gott jag hade i handen och sen den dagen var det inga problem, Ragge däremot som har ont i tassen efter en skada som liten kan inte stå på bakbenen och blev aldrig riktigt lika tam som Ronny, men nu sen han är ensam följer Ragge mig överallt härute, jag kan gå i sele med honom och jag kan klappa honom när han är ute, dock bara på halsen, men han kommer när man ropar. Så visst går det att få dem tama, men det kan ta lite tid, och helt plötsligt vänder det från en dag till en annan.
Men än har jag inte gett upp så Ragge ska bli ännu tamare så småningom.
P.s jag har tom lyckats bada honom när han blev sjuk och nerspydd förra helgen.D.s
Lycka till!
/Kimma
-
Hönstanten: Det går att föda upp killingarna på "flaska" om man vill ha dem tama. Finns praktiska mjölkbarshinkar att sätta in till dem så man slipper springa ihjäl sig hos dem.
Jag hade nog gjort det om mammorna är helvilda. Men det är ju helt klart bäst om de är kvar hos sin mamma.