Alternativ.nu
Djur => Höns => Höns: Boende/hägnad => Ämnet startat av: Henrik Penrik Filivilivenrik skrivet 08 mar-13 kl 10:20
-
I morse hade jag hönsen ute i trädgården en kort stund. Sedan gick de in självmant i hönsgården, varpå jag stängde om dem, eftersom jag måste åka iväg snart. En stund senare såg jag tuppen stå precis vid grinden och titta på mig med en menande blick. Jag verkligen såg att han tänkte "Amen vafan... Polar'n... Kom igen... Släpp ut mig då!" Och jag fick så dåligt samvete!
Det är inte första gången jag känner så. Faktum är att det är ganska vanligt. Finns här någon annan som känner igen sig?
-
jag har mina indiska stridshöns i hönsgård, alla de andra får gå lösa på gården, De blickarna jag får är inte nådiga, jag skäms varje gång jag går ut för att fjäska lite för dem...
-
Ja visst är det så. Men vetskapen om vad som kan hända om de inte är instängda när jag inte är hemma hjälper till mot de tankarna...
-
Känner igen den blicken, den får jag så fort det kommit en massa snö :-) kommit på mig själv mer än en gång att jag förklarar för hönsen att "nej, det är inte mitt fel att det ligger en massa snö överallt"
Kan ju tilläggas att dom inte tror mig
-
Åh, vad jag känner igen mig! Har suttit ute med förkylning i flera timmar dagligen bara för att hönsen är så lyckliga när de får gå i trädgården... De ser hemskt lidande ut i sin hönsgård... som dock enligt mig ser helt ok ut för små höns. Men icke för mina!
Borde kanske visa dem något youtube-klipp på små burhöns i någon äggfabrik. Så de får lite perspektiv på sin tillvaro!
-
Borde kanske visa dem något youtube-klipp på små burhöns i någon äggfabrik. Så de får lite perspektiv på sin tillvaro!
det räcker kanske till och med att visa dem en bild på hur ekologiska värphöns har det ...
(http://www.vf.se/sites/vf.se/files/imagecache/ns-article-image/newspilot/hons_4.jpg)
-
I morse hade jag hönsen ute i trädgården en kort stund. Sedan gick de in självmant i hönsgården, varpå jag stängde om dem, eftersom jag måste åka iväg snart. En stund senare såg jag tuppen stå precis vid grinden och titta på mig med en menande blick. Jag verkligen såg att han tänkte "Amen vafan... Polar'n... Kom igen... Släpp ut mig då!" Och jag fick så dåligt samvete!
Det är inte första gången jag känner så. Faktum är att det är ganska vanligt. Finns här någon annan som känner igen sig?
Japp!! Mina höns gör så, så fort de är i hägnet och bara ser mig närma mig. Då rusar alla till dörren och en höna kraxar menande. Men pga rovdjurstyck kan de inte vara ute när vi inte är hemma. Men visst känner man sig lite taskig. De kan ju inte förstå varför jag snuvar dem på frihet för att åka och jobba.
-
Mina hönor är mycket TYDLIGA med vad de vill. Vill de ut så talar de om det. Vill de ha gott står de på trappan och FÖR LIV!
Jag har lite byggprojekt på gång pga av att här flyttade in ett par hönsgrupper i höstas när det var för kallt att bygga. Så de är ute i skift.
De extra bor just nu i en hästbox.
Har dåligt samvete varje dag för att alla inte kan vara ute samtidigt.
-
Nej Henrik du är verkligen inte ensam. Klart vi alla önskar att hönsen kunde få gå fritt hela tiden men vi måste ju skydda dem.
-
Så ni menar att höns skulle kunna prata? :)
-
Hahaha, du är rolig Trollmor. ;)
-
Jag trodde alla visste att djuren pratar om vi bara lyssnar. Varför skulle just höns vara ett undantag?
-
Jag håller med alla ovanstående och därför låser jag inte in hönsen, eller i alla fall bara väldigt sällan. Det beror förstås på hur starkt rovdjurstrycket är men för mig är det lätt värt att jag förlorar ett par höns om året till rovdjur i utbyte mot att hönsen är supernöjda i det fria under en stor del av sitt liv, de vantrivs tydligt i sin fina hönsgård så där stänger jag bara in dem ett par veckor efter en rovdjursattack. När jag frågar hönsen så håller de med mig :)
-
Jahopp... Idag kom två rovfåglar (ett par) svävande över gården. Jag kan tänka att de rekade för att avgöra om de ska häcka här. Jag som inte ens har en hönsgård än. :-\ Så nu vågar jag inte släppa ut dem alls förren kälen gått ur marken så jag kan få ner stolparna och upp hönsgårdarna.
-
Hmm, jo tack.
Mina höns talar klart och tydligt precis vad dom tycker om mig när dom bara får gå i sin "lilla" grusade hönsgård.
Får nästan hålla för öronen på tvååringen hemma för det är många svordommar...
Och inte ett enda tack när man sen släpper ut dom på kvällen. Mer jaså, kommer du NU och släpper ut oss, vi har väntat hela dagen.... Så går dom förbi en och inte en blick får man...
Höns alltså.....