Alternativ.nu
Övriga ämnen => Jakt och fiske => Ämnet startat av: MindAtPlay skrivet 11 feb-13 kl 01:16
-
Hejsan!
En liten presentation först, jag är till vardags vegetarian baserat på etiska och hälsofilosofiska grunder (något jag tycker att vi undviker att alls disskutera här, vi håller oss till jakt) men har vuxit upp på köttkost och tycker det är gott och känner att min kropp säger till mig att endel kött skulle vara bra i min kost (kan självklart misstolka min kropps signaler men jag vill gärna prova lite utifrån min intuition). Efter att ha läst endel texter av David Holmgren (en av permakulturens upphovsmän) och några artiklar i tidningen Åter har jag omvärderat min syn på jakt och upptäckt ett djupt liggande begär efter att komma ut i naturen och jaga, ett begär jag nog förträngt endel av ideologiska skäl (inte särskillt övervägda eller utforskade i fråga om jakt egentligen då jag inte konfronterats med behovet/begäret tidigare). Hux flux nästan utan att själv märka hur det gick till är jag mitt uppe i min jägarexamen och jag stormtrivs med det. Dock känner jag starkt att min lärare, jägarförbundet och kursliteraturen har agendor, mer eller mindre dolda motiv och kanske en hel del värderingr som jag föraktar, jag oroar mig för att bli duperad och då jag märkt att jag börjat ifrågasätta om än inte helt omvärdera mina åsikter i en del frågor baserat på information jag får under jägarexamen så har jag nu börjat söka alternativ information. Jag finner det en aning svårt att hitta och får konstatera att en majoritet av den information och literatur som finns om jakt inte verkar ta upp eller ge mig svar på mina frågor (jägarkulturen verkar i stort men absolut inte totalt bekräfta mina fördommar om jägare).
Vad jag söker från den här tråden är saker som;
Literatur med inriktning på hållbar eller etisk jakt skriven av personer med starka åsikter till förmån för miljöskydd och med stor respekt för vår vilda natur.
Kanske finns det någon alternativ organisation/förening för jägare med annan agenda än jägareförbundet? Skulle vara intressant att komma i kontakt med och höra åsikter ifrån folk som jagar aktivt men som inte delar jägareförbundets värderingar. Finns det till exempel fältbiologer eller greenpeacemedlemmar som jagar eller är alla sköna trädkramare enhälligt överens om att jakt är fel? (förmodligen inte va?)
Och såklart tips och råd i allmänhet ifrån folk här som kanske har erfarenhet på området.
Hoppas det är tydligt och framgår klart vad jag söker. Om inte så sammanfattar jag det så här;
Alla tips, råd, kusnakpsresurser och erferenheter av och om hållbar etisk jakt med starkt fokus på miljönhänsyn välkomnas varmt.
Tacksam för svar!
Ps. Just nu är jag inte säker på att jag någonsin faktiskt kommer att skjuta djur, det beror helt på vilka argument och insikter jag finner under det här utforskandet, det är dockriktigt spännande och utmanande för mig.
-
Nu skriver jag helt som vanlig användare, moderatorsfärgen till trots. Jag skriver också som färsk jägare med lite funderingar kring det etiska i att äta kött.
Respekt åt den som väljer att bara äta växter även om det inte är min grej.
Jag äter kött, av många anledningar. Jag har inga problem med det. Det jag har problem med är två saker:
1) Att jag äter industrikött.
2) Att jag äter så mycket kött.
(2) Handlar mycket om att lära om och jag försöker men det går trögt. Ett steg på vägen är att primärt minska min konsumtion av däggdjur. Men det är inte det jag tänkte skriva om.
(1) Är jobbigare. Jag äter så mycket vilt jag kommer över för att minska industriköttsätandet därför att jag menar att det är oetiskt och ohållbart. Så en av mina drivkrafter för att jaga är att få tag i kött från djur som haft det bra eller i alla fall naturligt.
I jägarexamen, när jag tog den, uppfattade jag att det dels fanns riktigt naturintresse men också ett starkt inslag av troféjakt och annan jakt som inte var "nyttojakt". Jag har också hört förklenande eller föraktfulla uttryck om s.k. köttjägare. Vid sådana tillfällen berättar jag gärna att jag i den mån jag alls jagar är köttjägare. Varför skulle jag jaga om det inte var för köttet?
Detta är inte ett svar på dina frågor och jag har inga pekare till speciellt etiska jägare förutom att de flesta jägare jag kommit i kontakt med har varit måna om att inte utsätta djuren för mer lidande än absolut nödvändigt. I en del gammal jaktlitteratur eller litteratur om gamla tiders jakt tycker jag mig ha sett ett stort mått av respekt för naturen och djuren som kanske inte är så tydlig i delar av modern jaktlitteratur.
Äh. Jag menar att du inte är ensam om att tänka på den etiska biten även om du kanske drar det längre än de flesta.
Har du kollat något på http://www.jagarnasriksforbund.se/ (http://www.jagarnasriksforbund.se/) som i alla fall har en lite annan bild än jägarförbundet. Med det inte sagt att de är bättre ur ditt perspektiv.
Vänligen
Torpjens
-
Är själv i stort sätt vegeterian men äter mina egna djur och grannens och vilt om jag skulle få tag på det.
Tog själv jägarexamen hos jägarförbundet och kände precis som du beskriver. Kände mig hjärntvättad och vilseledd från mina egna värderingar. Jägarförbundet har massa fina ord och så men som jag uppfattar dem så vill de helt bara skjuta och att ingen frågar eller lägger sig i. "Vårda det vilda" vilket skämt.
Kanske att Jägarnas Riksförbund är bättre? De kallar sig i alla fall landsbygdens jägare. Kanske inte är lika mycket teknik dyrkan där. Jag blev också ganska irriterad över att de flesta (finns undantag) jägare jag stött på är mest intresserad av prylar och att skjuta saker oavsett vad det är, desto större desto bättre och gärna djur med kuk och horn :) Ingen kunskap om djur och natur förutom det man behövde veta för att skjuta dem.
De äldre böcker jag läst om jakt är oftast bättre än de nyare, men man får ha i akt att det finns saker som inte stämmer eller är lagliga längre i dem.
Jag tyckte också att de äldre jägarna de som nästan har blivit för gamla för att jaga var de som jag kände mest gemensamhet med. De som i sin ungdom var ute och skidade och sov ute osv. Inte de som kommer ut med fyrhjulsdrift och sitter på pass och sen grillar korv och åker hem.
När jag hängde med fältbiologerna i Uppsala så var det en tjej där som jagade så visst finns det vettigt folk.
Själv jagar jag inte nu på grund av ingen mark och att det är så satans dyrt att hålla på med. Men om jag får egen mark i framtiden så kan det hända att jag kommer igång.
Bubbel och babbel :) Men du är inte ensam i alla fall om att tänka på natur och miljö och vara jägare men du är inte i majoritet :)
Vill bara tillägga att jag har träffat många bra jägare som jag skrev innan och de har jag stor respekt för.
-
"När jag hängde med fältbiologerna i Uppsala så var det en tjej där som jagade så visst finns det vettigt folk."
Så utgångspunkten är att alla fältbiologer är vettiga, och att jägare troligtvis inte är det, (om dom inte är fältbiologer)
haha, det var kul!!
-
De flesta verkar ense om att det finns för många vildsvin. Att skjuta ett vildsvin och äta upp det ser jag i alla fall inga moraliska problem med. Men vildsvinsjakt verkar ju både svårt och farligt. Jag jagar inte själv och tror inte jag skulle vilja ge mig ut med hund efter ett skadskjutet vildsvin, t ex.
Rådjur finns det väl också mycket av även om de, åtminstone i teorin, har naturliga fiender. SAmma sak med älg.
-
Måste säga att jag inte riktigt känner igen mig att "Jägareförbundet bara har en massa fina ord". De jägare jag känner är ansvarskännande personer som lägger ner en massa arbete på att hålla markerna i gott skick så att viltet trivs. Sköter du inte marken så har du inget vilt. Vi har själva valt att stoppa all rådjursjakt under två år när hårda vintrar drabbat stammen. Självklart i vårt eget intresse, för vi vill ha starka friska viltstammar.
De som inte har egen mark utan betalar för kortjakt har av naturliga skäl större intresse av att skjuta allt som är tillåtet. Har man betalt 1500:- för att sitta i skogen så minskar nog motivationen att släppa en fin råbock.
Började själv jaga av samma skäl som ni - jag vill äta djur som känns ok att äta och komma bort från köttindustrin.
Vi lägger ner massa jobb året runt på viltvård, fodring, bygga skydd till harar etc etc Men "bara för att få mer att döda" brukar vi får höra från vegetarianterna. På sätt och vis har de rätt - i en död eller enkelriktad natur finns inte mycket att jaga. Tillbringar man många många timmar sittande tyst i skogen så lär man sig mycket. Och det blir mycket mer sittande än skjutande.
Angående begreppet "köttjägare" så används det om personer som bara har som prioritet att fylla frysboxen - utan hänsyn till viltstammar och natur. De flesta jägare tar till vara på köttet, och de "troféjägare" jag känner samlar troféer för att de vill använda så mycket som möjligt av djuret. Tar man ett liv ska man behandla det med respekt. För mig är det skillnaden mellan jakt och slakt.
Nu är jag själv medlem i Jägareförbundet, så jag kanske är partisk. Jägarnas Riksförbund kanske passar bättre för andra. Avgörande för vilket man väljer är oftast inställningen till varg...
-
Jag är vegetarian sedan 6 års ålder, men vill helst inte svara för hela "mitt folk".
Jag har jägarexamen, men har aldrig jagat själv, däremot går jag ibland i älgjaktsdrev. Min motivation till utbildningen var att få inblick i regler kring jakt, lära mig mer om den svenska faunan samt att glädja bonngubbarna som jag drevar med ibland :) Dessutom känns det tryggt att ha kunskapen/tillåtelsen att försörja familjen med kött vid behov samt att avliva djur om så krävs.
Jag är djurvän och blödig, gråter oftast vid slakt men medverkar ändå. Jag kommer troligtvis inte kunna skjuta ett djur om det inte verkligen behövs. Släkt och vänner äter kött, och de flesta i Sverige som jag inte känner äter även de kött. Därför medverkar jag gärna till en köttproduktion som jag anser vara mer moralisk och djurvänlig än industridjurhållningen. Jag har får, och skickar lammen till slakt på litet lokalt slakteri.
Jag kan heller inte säga att jag träffat många som jagar av "fel" orsaker. De som jag känner som jagar är markägare själva, många lantbrukare. De jagar för att skydda sina grödor och för att få mat på bordet samtidigt som de har en hobby. Just vildsvinsjakt tycker jag är rätt moraliskt okomplicerad. Vildsvinen förökar sig något otroligt, samt orsakar mycket ekonomisk skada inom jordbruket, samt ett stort antal trafikolyckor varje år (i snabb ökande takt). De har inga naturliga fiender, och de är på de flesta ställena i Sverige (vad jag vet) inplanterade. Om jakten sker på rätt sätt och köttet tas till vara är det toppen! En duktig jägare som avvaktar rätt tillfälle och inte är för snabb på avtryckaren kan hålla skadeskjutning på en väldigt låg nivå. Självklart skall man bara skjuta om man är övertygad om ett snabbt smärtfritt slut.
Jag tycker att det är mer moraliskt att jaga för sin egen köttkonsumtion än att köpa kött av (ofta) dålig kvalitet från djur med högst tvivelaktiga villkor. Dessutom kan du välja vad för kött du vill äta. Om du vill äta hästkött så skjuter du en häst lixom. Annars inte.
-
Måste säga att jag inte riktigt känner igen mig att "Jägareförbundet bara har en massa fina ord". De jägare jag känner är ansvarskännande personer som lägger ner en massa arbete på att hålla markerna i gott skick så att viltet trivs.
På Jägareförbundets hemsida står, bredvid förbundets emblem: "Svenska Jägareförbundet - Vårdar det vilda"
När man sedan läser om vad som görs, och som kolvaktare också nämner, handlar det om ff a stödutfodring av rådjur, fasaner.
Jag läser också om "Viltvårdskampanjen Rävjakten" där vikten av att skydda småviltet genom predatorjakt betonas.
I förbundets tidskrift Svensk Jakt finns en ständig rubrik där vargdödade hundar räknas upp. Ibland med bild.
För att en sådan statistik ska bli intressant bör den kompletteras med uppgifter om antalet trafikdödade hundar per år. HUndar skadade vid jakt?
Varje amatörbiolog vet att toppredatorer hyfsar i leden under sig så att ett fascinerande komplicerat ekologiskt system kan hållas i balans. Varg dödar räv, t ex, (och av samma skäl hundar) och det har återverkningar ner på insektsnivå.
Jag påstår inte alls att rovdjursfrågan är okomplicerad. Jag har alltid haft hund och skulle så klart sörja svårt om någon blev tagen av varg liksom när en hund blev påkörd av en bil.
Att på fullaste allvar hävda att man kan slå ut rovdjuren ur ekosystemet och att jakt av människor ska ersätta deras funktion är okunnigt och respektlöst inför den vilda naturen.
Om man vill använda naturen till framställning av lagom gulligt småvilt som man kan jaga på ett behändigt vis och inte ha några otyglade inslag som rovdjur som stör friden - då är Jägareförbundets inställning ändamålsenlig, inklusive de inslag av skrämselpropaganda som åtminstone jag uppfattar, om rovdjuren.
Men då ska Jägareförbundet inte påstå att det är den VILDA naturen man vårdar.
-
"När jag hängde med fältbiologerna i Uppsala så var det en tjej där som jagade så visst finns det vettigt folk."
Så utgångspunkten är att alla fältbiologer är vettiga, och att jägare troligtvis inte är det, (om dom inte är fältbiologer)
haha, det var kul!!
Nu tror jag du tolkar som du själv vill......Läs detta:
Jag tyckte också att de äldre jägarna de som nästan har blivit för gamla för att jaga var de som jag kände mest gemensamhet med. De som i sin ungdom var ute och skidade och sov ute osv. Inte de som kommer ut med fyrhjulsdrift och sitter på pass och sen grillar korv och åker hem.
Och detta som jag skrev just förr att jag visste att någon skulle försöka vrida på mina ord:
Vill bara tillägga att jag har träffat många bra jägare som jag skrev innan och de har jag stor respekt för.
Svarade på denna undran när jag skrev om fältbiologer:
Finns det till exempel fältbiologer eller greenpeacemedlemmar som jagar eller är alla sköna trädkramare enhälligt överens om att jakt är fel? (förmodligen inte va?)
Därför skrev jag om en jagande fältbiolog som jag ansåg var vettig.
-
Kul med många svar! :)
Först vill jag klargöra att min bild av jägareförbundet inte är absolut negativ, bara att de har en viss ingång överlag som inte helt harmoniserar med min inställning. Jag tycker både min lärare och böckerna har mängder av bra sunda värderingar att förmedla om jakt, natur o.s.v, hittade till och med ett par rader som jag skulle klassa som naturmystisism, ungefär "naturen är allas vår moder". Så detta handlar inte om att jag är emot något specifikt eller att jag tycker att jägare är oansvariga eller något sånt, jag tror verkligen att de flesta jägare har minst en konventionell grad av miljöhänsyn, ofta högre, dock tror jag att jaktliteratur och kultur överlag är ganska influerad av västerländsk produktionskultur och att en del av samma tänk som återfinns i vår matindustri sluppit in även här.
Tar ett exempel för att klargöra vilket tänk jag vill utforska mer, reserverar mig för misstag i min beskrivning av det här problemet då jag som sagt är nybörjare, men det får agera exempel ialafall. På min jaktkurs vill jag minnas att läraren sa att man försökr skjuta hjortbockar som är fullvuxna och stora, i sin prime time så att säga. I en bok jag läst om hållbarhet av David Holmgren medgrundare av Permakultur konceptet, så sägs det däremot at man alltid försöker skjuta små och svaga bockar och att man lämnar äldre bockar ifred av flera anledningar, man vill att bockar som visat sig vara starka genom att överleva ska fortplanta sig så mycket som möjligt under sin livstid, äldre dju bär på ovärderlig kunskap om sin livsmiljö i form av till exempel vetskap om var det finns vatten, farliga vägar, örter, rovdjurens anor o.s.v som de kan förmedla till yngre djur. Detta senare tänk låter för mig mer sant och djupare än det min lärare förmedlar som mer verkar handla om att få så mycket kött och så stor trofé som möjligt. Jag söker alltså främst mer av det senare tänket, gärna böcker eller film eller så.
torpjens: Kul att höra, låter som att vår inställning är snarlik. Tack för ditt svar! Ska kolla in jägarnas riksförbund.
MickeMård: Tack för dina reflektioner! Tror att försöka komma i kontakt med gamla jägare skulle vara en bra idé, tack för tipset!
Kolvaktare: Tack för ett bra svar ifrån "den andra sidan" ;) Som jag säger i början av detta inlägg så är min bild inte att jägareförbundet består av oansvariga miljöhatare eller något i den stilen, tvärtom! Dock tror jag att det finns mycket i den konventionella läran om jakt som är något förlegad från perpektivet ekosystem, gaia, systemtänk i stort. Kanske finns det mer av det tänket intuitivt i urbefolkningars och traditionella samhällens jaktfilosofi eller kanske finns det grupper av jägare med ett nytänk grundat i modern forskning på ekosystem, det är de perpektiven jag söker iallafall, lite mer extrem miljöhänsyn än jägareförbundet förmedlar, därmed inte sagt att de saknar miljöhänsyn. Hoppas jag får fram vad jag vill ha sagt.
Aha så jägarnas riksförbund och jägareförbundet har olika inställning, min lärare försökte vara opartisk när vi kom till vargen men lyckades inte hålla sig ifrån att skylla allt på samerna något fördolt (det var visserligen intressant då jag aldrig tänkt i de banorna och är helt okunnig på området, ledde till lite egenstudier) men ändå väldigt tydligt och att han egentligen inte var mycket för varg i den svenska faunan, han påstod dock att han inte hade någon som helst åsikt i frågan, hehe! Antar att jägarnas riksförbund då har en lite mer positiv inställning till predatorer?
Pip: Tack för svar! Ja vissa moraliska hänyn är ju rätt enkla, vildsvin är ju inte så etiskt komplicerat att jaga antar jag, det jag vill komma åt är de lite svårare bitarna, jag tar ett exempel längre upp i inlägget. Kika gärna och kommentera.
kretsloppan: Ja det är just sådant jag söker, hur förhåller man sig som jägare till predatorer, hur avväger man hur stort bestånd predatorer vs. växtätare som är hälsosamt och när man ska skjuta vad ur ett miljöhynsyn och inte ur ett maximera kött och trofé perpektiv. Kanske får man helt enkelt studera kretslopp och ekosystem och sedan försöka så gott man kan att applicera de kunskaperna på jakt, skulle dock vara smidigt och roligt att läsa om ekologi specifikt ur jaktsynpunkt.
-
dwinn: Tycker inte riktigt ditt svar tillför något alls till tråden, men tack för att du tog dig tid. För mig personligen så är aktivitet inom fältbiologerna nästan synonymt med vettighet men det får man ju tycka olika om.
MickeMård: Förstod precis hur du menade, tycker vi lämnar oproduktiva bråkiga inlägg dwinn's så mycket som möjligt utanför det här.
-
Jag har jagat i 20 år och varit aktiv i Svenska jägareförbundet i perioder.
Glöm inte att det handlar om en förening som företräder ett smalt särintresse. Ibland har deras representanter en attityd som om de vore myndighetspersoner men låt dig inte luras av det. Men andelen jägare i riksdagen är hög och det finns också en jaktklubb bland riksdagens ledamöter. Troligen får särintresset jakt oproportionerligt stort inflytande över besluten stundtals.
Jakten är också i stor utsträckning äldre medelålders mäns värld. Det finns också yngre och kvinnor i jägarkåren men det är också en auktoritär värld med mycket "macho"-inslag. Det gör att det är svårt att "sticka upp".
Mitt råd är att ta föreningen för vad det är: Ett särintresse för jakten (inte naturvård som de själva gärna hävdar). Jaga på ditt eget sätt och fortsätt förhålla dig kritisk till alla auktoriteter som kommer att vilja styra dig!
Lycka till!
-
Jag har jagat i 20 år och varit aktiv i Svenska jägareförbundet i perioder.
Glöm inte att det handlar om en förening som företräder ett smalt särintresse. Ibland har deras representanter en attityd som om de vore myndighetspersoner men låt dig inte luras av det. Men andelen jägare i riksdagen är hög och det finns också en jaktklubb bland riksdagens ledamöter. Troligen får särintresset jakt oproportionerligt stort inflytande över besluten stundtals.
Jakten är också i stor utsträckning äldre medelålders mäns värld. Det finns också yngre och kvinnor i jägarkåren men det är också en auktoritär värld med mycket "macho"-inslag. Det gör att det är svårt att "sticka upp".
Mitt råd är att ta föreningen för vad det är: Ett särintresse för jakten (inte naturvård som de själva gärna hävdar). Jaga på ditt eget sätt och fortsätt förhålla dig kritisk till alla auktoriteter som kommer att vilja styra dig!
Lycka till!
Kan bara instämma, du uttryckte det på ett riktigt bra sätt :)
-
Aha så jägarnas riksförbund och jägareförbundet har olika inställning, min lärare försökte vara opartisk när vi kom till vargen men lyckades inte hålla sig ifrån att skylla allt på samerna något fördolt (det var visserligen intressant då jag aldrig tänkt i de banorna och är helt okunnig på området, ledde till lite egenstudier) men ändå väldigt tydligt och att han egentligen inte var mycket för varg i den svenska faunan, han påstod dock att han inte hade någon som helst åsikt i frågan, hehe! Antar att jägarnas riksförbund då har en lite mer positiv inställning till predatorer
Jägareförbundet diskuterar vilka nivåer vargstammen kan ha medan Jägarnas riksförbund säger konsekvent ner till frilevande varg i Sverige.
Glöm inte att det handlar om en förening som företräder ett smalt särintresse.
Håller med om att jakt är ett särintresse, precis som ekologisk odling och hönsuppfödning. Men hur smalt det är beror nog på vilken del av landet man bor i. Jaktmotståndarna är ett till antalet betydligt smalare särintresse.
På Jägareförbundets hemsida står, bredvid förbundets emblem: "Svenska Jägareförbundet - Vårdar det vilda"
När man sedan läser om vad som görs, och som kolvaktare också nämner, handlar det om ff a stödutfodring av rådjur, fasaner.
Att på fullaste allvar hävda att man kan slå ut rovdjuren ur ekosystemet och att jakt av människor ska ersätta deras funktion är okunnigt och respektlöst inför den vilda naturen.
Men då ska Jägareförbundet inte påstå att det är den VILDA naturen man vårdar.
Ser ingen anledning till att jag skulle försvara Jägarförbundet men var hittar du att de skulle vilja slå ut rovdjuren ut ekosystemet? Jag jagar också räv men vill absolut inte utrota den. Håller man efter räv så får man fler rådjur, harar, fasaner och höns. Nu lägger jag ner den här diskussionen för min del, så jag slipper representera ondskan i världen. Jag tar ansvar för vad jag gör och kommer även i fortsättningen att föredra vilt framför burhöns och fabriksuppfödda importerade grisar.
-
Jägareförbundet diskuterar vilka nivåer vargstammen kan ha medan Jägarnas riksförbund säger konsekvent ner till frilevande varg i Sverige.
Håller med om att jakt är ett särintresse, precis som ekologisk odling och hönsuppfödning. Men hur smalt det är beror nog på vilken del av landet man bor i. Jaktmotståndarna är ett till antalet betydligt smalare särintresse.
Ser ingen anledning till att jag skulle försvara Jägarförbundet men var hittar du att de skulle vilja slå ut rovdjuren ut ekosystemet? Jag jagar också räv men vill absolut inte utrota den. Håller man efter räv så får man fler rådjur, harar, fasaner och höns. Nu lägger jag ner den här diskussionen för min del, så jag slipper representera ondskan i världen. Jag tar ansvar för vad jag gör och kommer även i fortsättningen att föredra vilt framför burhöns och fabriksuppfödda importerade grisar.
Oki men hur ställer du dig till alla predator i saken ? Och säger man a så får man rida ut stormen :)
-
Uj, så glad jag blev av att läsa första inlägget! Mer sådana jägare! :)
Det borde finnas ett tredje jägarförbund - idag finns SvJF som slår sig för bröstet över sin fabulösa insats att vårda viltet. Jag vill mena att det handlar om jaktvård och inte om viltvård. Sen har vi JRF. Eller Tjuvjägarnas Riksförbund som anser att var och en som äger en villaträdgård har en födlsorätt att skjuta så många älgar ens äppelhög förmår att locka till sig samt att utrota alla djur som hotar ens "Livsstil" - detta betyder att jakt varken kan eller får ifrågasättas.
-
Du efterfrågade litteratur, prova att leta reda på information om Kalmarmodellen. Den bygger på forskning om hur man kan styra avskjutningen till att få en långsiktigt hållbar älgstam. Intressant läsning, även om det inte är så mycket etik med i bilden. Modellen har använts med goda resultat och jag tror många har infört den i sina älgskötselområde.
-
Att du känner dig "hjärntvättad" är kanske en följd av att du får nya intryck som får dig att omvärdera dina gamla sanningar? Jag gjorde själv den resan när jag började jaga nämligen.
Nu är det väl inte så att allt som kommer från Jägarförbundets representanter utgör sanningen med stort "S", men mycket som gamla jägare tar för självklart har man som stadsbo och i synnerhet vegetarian/vegan aldrig ens reflekterat över.
En sak som många verkar ha missat är att människan är en DEL av ekosystemet, en ganska stor del, om inte den största enskilda delen efter klimatet. Vi har alltid jagat predatorer för att minska konkurrensen och för att ta del av resurser i form av pälsarna. Vissa anses även gå att äta. Hela systemet har från början anpassat sig efter att människan varit med och gjort ett substantiellt uttag ur skogarna av alla sorters vilt vi har ansett oss behöva. På samma sätt nyper ett lodjur en räv så fort den får chansen. Det är så det funkar bara.
Men att gå därifrån till att vilja utrota rovdjuren anser jag väldigt långt. Det finns också gränser för vilka metoder jag är beredd att använda och då tänker jag inte främst på lagarna, utan på etiken. Även om rävsax hade varit lagligt skulle jag inte använt den, särskilt inte som det finns andra fällor som fungerar i princip lika bra, om inte bättre. Världen är liksom inte svart eller vit. Vargen som exempel är inte utrotningshotad som art och allt (som erfarna jägare känner igen från andra vilt) tyder på att den i dag skulle tåla en ganska hård jakt, men om man säger det i fel sammanhang blir man utmålad som varghatare, utrotare och allt möjligt (tro mig, det har hänt mig, på det här forumet).
En tråkig sak är det du själv nämner och som jag tror har med dagens stressade samhälle att göra. Man har inte TID med jakten egentligen, så man sitter på nätet och i kataloger och kollar på utrustning, man köper sig närmare jakten tror man. Därför kommer prylnerderiet. I takt med att vi blir mer urbaniserade blir vi också sämre jägare. Det är inte av brist på etik utan av brist på tid. Men det måste ändå vara bättre med suv-jägare än att man inte jagar alls. Hoppas jag i alla fall.
Det tristaste av allt anser jag vara att antipälslobbyn har lyckats så bra att skinnpriserna har dykt i botten. Det gör att det inte är värt besväret att ta rätt på skinn från t.ex. räv. Så när vi skjuter räv hamnar de på soptippen, vilket jag tycker är helt värdelöst ur alla synvinklar. Istället används farmad räv av industrin, för den är billigare.
En av de vanligaste tillmälena man hör från jaktskeptiker (bra ord va?) är att det är så egoistiskt och hm. det finns elakare tillmälen också, iaf egoistiskt att skjuta rovdjur bara för att få skjuta mer andra djur. Och till det svarar jag bara.... ja!? Det klart det är egoistiskt! Varför skulle jag jaga för någon annans skull än min egen? Hur många rävar jagar för någon annans skull, eller vargar, ugglor etc.. Jag är människa och jag har lika stor rätt som någon annan art.
/M
-
(:) OT och ohjälpsam kommentar raderad. /Torpjens
-
Bra skrivet, Markus_A !!
Det är faktiskt så, att som enskild jägare eller medlem i ett jaktlag har du möjlighet (kanske också skyldighet) att skapa din egen jakt-etik. Det icke avlossade skottet är ett skott du aldrig behöver ångra. Skjut endast om du känner dej 100% säker på, att nu dör ditt villebråd direkt.
Angående rovdjursdebatten kan jag bara säga den gamla sanningen att tomma tunnor skramlar mest. Låt dej inte duperas av dem - det finns många, många jägare i detta land som inte alls är rovdjurshatare. Men vi hörs inte, då de tomma tunnorna överröstar oss med sitt skrammel.
Välkommen med i jägarlivet ! 8)
-
Bra tråd!!! Jagar inte själv (ännu iallafall) men är uppvuxen på landet och bor nu åter på landet. Jag har precis samma tankar som du. En del män här omkring jagar och jargongen bland dem tillsammans om om man sitter vid samma bord är skrämmande. Det är så långt ifrån respekt för naturen man kan komma, skryt och macho och ju fler man skjutit och desto besvärliga vådaskott man tillslut redde ut desto tuffare är man... Och för den delen även stora inslag av mansgrisighet så man mår lätt illa även som man och trots att jag själv någon gång av misstag dragit ett sexistiskt skämt. Och de få kvinnor jag stött på eller läst om som jagar tycker jag mig ana är rätt maskulina av sig, men det kanske är mina fördomar och hur det framställts i artikeln som påverkar...
Angående rovdjursdebatten kan jag bara säga den gamla sanningen att tomma tunnor skramlar mest. Låt dej inte duperas av dem - det finns många, många jägare i detta land som inte alls är rovdjurshatare. Men vi hörs inte, då de tomma tunnorna överröstar oss med sitt skrammel.
Mitt stora problem med dessa organisationer är att de uttalar sig som om de vore landsbygdens röst. "Vi som bor på landet vill inte ha varg, det är bara stadsborna som inte kommer råka på den som vill ha den..." De gör det, som du skriver, också högljutt och med stora trumman. Detta trots att bara en minoritet av alla oss som bor på landet faktiskt är jägare (och många jägare bor i städerna). Och av de som är jägare hoppas jag verkligen att en hel del är för starka viltstammar även bland rovdjuren (då behöver ju jägarkåren inte bemöda sig med så mycket jakt - för det är ju ett annat vanligt argument: att utan jägare skulle viltet gå överstyr (fast sanningen är väl att både rovdjuren och vegetarianerna skulle växa sig starkare och det hela skulle regleras utav tillgången på föda.)). Jag tycker det är fräckt att påstå sig tala för en stor grupp människor som överhuvudtaget inte har med dessa organisationer att göra... Sen det där med att många av politikerna jagar själva och på den vägen knyter både formella och informella nätverk vilket gör att folkrepresentationen i just vilt och jaktfrågor troligtvis är bedrövlig, det ska vi bara inte gå in på, huuu man får ju svindel bara av att glänta på den dörren...
-
Jo, visst finns det en hel del machodravel. Men det mesta är påklistrat. De beter sig på det viset för att de tror att de förväntas göra det.
Och att reda upp en besvärlig skadeskjutning ÄR macho. Det är jävligt svårt, ibland farligt och något som förtjänar respekt. Att skjuta skottet däremot förtjänar medlidande, för de allra flesta som klantar sig skäms som hundar, eller värre.
Det enda sättet att motverka den idiotiska machokulturen är att föregå med gott exempel. Inte slå ner på, eller håna eller ens bemöta. Bara vara saklig och ödmjuk.
Jag är en rätt rutten jägare egentligen och skäms inte för det. Om 30 år kanske jag är hygglig, men då kommer jag vara för gammal. Sånt är livet :-)
/M
-
Falsk blygsamhet, Markus ;D
Med din inställning är du en utmärkt jägare. ;)
Om du med rutten jägare menar dålig skytt får du öva mer på skjutbanan.
-
hygglig skytt.
Rutten jägare. För jag skjuter ju knappt ngt :-)
/M
-
hygglig skytt.
Rutten jägare. För jag skjuter ju knappt ngt :-)
/M
Kanske klokt för då har du ju inte missa . Känner en som jaga i många år tror inte han skjuta en älg på minst 6år frågar man var för så svarar han bara att det är inte så vickigt för dom andra ska ha nått å skjuta på bössan har ja bara för nått måste ja ju bära på .
-
Nåja, nu är det ju som du vet inte MÄNGDEN nedlagt vilt som avgör hur bra man är... Jag lät 8 älgar ta sej förbi mina pass, det var alltid något fel - de sprang för fort, det var för långt håll, det var sly ivägen, osv. Den nionde kom fint stegande på 40m håll och stannade artigt när jag visslade, och där blev han. Jag har fått mycket uppskattning för det i jaktlaget att jag bara skjuter när det känns 100%.
Det blir då aldrig några långa, besvärliga och tidsödande eftersök som förstör hela jakten för alla. Det är i högsta grad oetiskt att skjuta på allt som rör sej och hoppas att man träffar. Det är om man gör det, som man är en rutten jägare, inte annars 8) ;)
-
Det är ju både och. Det finns miljoner sätt att vara rutten på. Man är ju trots allt i skogen för att döda djur för att äta dem, eller av någon annan anledning. Om man inte lyckas med det är man ju inte skicklig.
Man kan ju även vara rutten på ett oetiskt eller t.ex. säkerhetsmässigt sätt.
/M
-
Intressant.
Jag flyttade till landet.
Gick med i drevet i jaktlaget. Ville ha kontakter med den delen av byggden.
Vill ha kunskap om jakt på egen mark som en backup om det blir sämre tider.
Och snart måste jag kanske lära mig hålla efter vildsvin.
Tycker inte om att äta kött, sedan ett år tillbaka enbart från vilt eller egna gården, ganska sporadiskt.
Har nu får och hund, och har alltid tyckt att det ska finnas massa vilt och gärna topp-predatorer, men vet inte riktigt hur jag ställer mig till varg den dag mina får blir rivna och hunden dödad, väntar med att ta ställning i vargdebatten tills dess.
Innan hunden kom till gården och jag stängslade in för fåren, då fanns det älg och rådjur att sikta varje vecka, nu har jag inte sett något på månader - tråkigt.
Drömmer om att jaga med pilbåge.
Sitta ute i dagar och vänta och slå läger.
Sebastian
-
En sak som många verkar ha missat är att människan är en DEL av ekosystemet, en ganska stor del, om inte den största enskilda delen efter klimatet. Vi har alltid jagat predatorer för att minska konkurrensen och för att ta del av resurser i form av pälsarna. Vissa anses även gå att äta. Hela systemet har från början anpassat sig efter att människan varit med och gjort ett substantiellt uttag ur skogarna av alla sorters vilt vi har ansett oss behöva. På samma sätt nyper ett lodjur en räv så fort den får chansen. Det är så det funkar bara.
Men att gå därifrån till att vilja utrota rovdjuren anser jag väldigt långt. Det finns också gränser för vilka metoder jag är beredd att använda och då tänker jag inte främst på lagarna, utan på etiken. Även om rävsax hade varit lagligt skulle jag inte använt den, särskilt inte som det finns andra fällor som fungerar i princip lika bra, om inte bättre. Världen är liksom inte svart eller vit. Vargen som exempel är inte utrotningshotad som art och allt (som erfarna jägare känner igen från andra vilt) tyder på att den i dag skulle tåla en ganska hård jakt, men om man säger det i fel sammanhang blir man utmålad som varghatare, utrotare och allt möjligt (tro mig, det har hänt mig, på det här forumet).
En av de vanligaste tillmälena man hör från jaktskeptiker (bra ord va?) är att det är så egoistiskt och hm. det finns elakare tillmälen också, iaf egoistiskt att skjuta rovdjur bara för att få skjuta mer andra djur. Och till det svarar jag bara.... ja!? Det klart det är egoistiskt! Varför skulle jag jaga för någon annans skull än min egen? Hur många rävar jagar för någon annans skull, eller vargar, ugglor etc.. Jag är människa och jag har lika stor rätt som någon annan art.
/M
Vi är en del av naturen men vi lever inte riktigt i den, mer på och av den. Människan har inte bara jagat predatorer utan också utrotat predatorer. Och vi är inte så bra på att reglera stammarna av det större viltet som det ibland kan låta när jaktsamfundet pratar.
Den vanligaste dödsorsaken för en älg i Sverige är att bli skjuten av en jägare. Det innebär att vi har en avgörande betydelse för stammens sammansättning och långsiktiga överlevnad. Det är ett stort ansvar! Älgstammen är nu långsamt på väg att återhämta sig efter en felaktig jakt under årtionden som bla lett till minskande kalvvikter och drastiska minskad medelålder på djuren. Om vi jagar rätt nu vet jag inte egentligen, den samlade långsiktiga effekten av vårt uttag är svår att förutse. Men jag vet att det alltid finns en massa tvärsäkra jägare som alltid vet vad som är bäst för älgstammen, och som därför inte lyssnar så mycket utan hellre pratar själva och framför allt agerar (skjuter efter eget huvud).
Men trots våra tillkortakommanden sitter vi på ansvaret, där håller jag med dig. Människan formar inte bara viltstammar utan framför allt också deras livsmiljö. Skogen vi ser omkring oss är planterad av oss, vägar med viltstängsel genomkorsar och stänger av viltpopulationer från varandra, trafiken skördar sitt osv.
Det största problemet med jaktpolitiken tycker jag är att särintresset jakt har för stort inflytande över besluten. Inflytandet är dessutom ofta informellt och därför svårgranskat. Jag skulle gärna se att "miljömupparna", som man ofta säger lite nedlåtande i jaktsammanhang, fick betydligt större inflytande. Med "miljömuppar" menar jag människor med mer strukturerade och systematiska kunskaper om naturen, med andra ord professionella biologer/ekologer.
-
Jag vet inte om jag håller med inte helt i alla fall. Jag var "miljömupp" tidigare, och kan bara säga att min världsbild då var inåthelsike för snäv. Numera jagar jag och har fått en hel del tankeställare, men samtidigt finns det många jägare som har lika snäv världsbild, fast åt andra hållet.
Nu vet jag inte riktigt vad jag är för något. Helt klart är i alla fall att jägarna inte har så mycket att säga till om som miljörörelsen tror. De har också mycket mer kunskap än miljörörelsen tror. Det omvända gäller också. Mp får t.ex. ofta klä skott för allt möjligt dåligt som drabbat jakten och glesbygden, men när man granskar det hela kan de mycket väl varit emot de beslut man pratar om.
Det är otroligt mycket fördomar från alla håll och kanter, förmodligen för att verkligheten är för komplex för att man skall kunna ta in alla relevanta faktorer.
Vargfrågan skall vi inte ens tala om.
Det stora problemet är att alltfler människor har en verklighetsfrånvänd syn på "naturen". Naturen är något man åker någonstans för att titta på, populariserad av disneyfigurer. Naturen klarar sig bäst utan människan, för mäniskor bor i hus, i städer och har inget i naturen att göra, egentligen.
Detta krockar duktigt med min världssyn.
Men det formar också etiken kring vad vi har rätt till och vad vi inte har rätt till. I en värld där djur är personifierade blir naturligtvis dödande i sig ett dilemma. Man dödar inte personer, det vore som att döda grannen, eller kollegan. Ju mer man tänker på det, desto konstigare blir dock det resonemanget. I slutänden har vi alltid dödat, åtminstone sedan ett tag innan vi blev människor. Att INTE döda vore att förneka oss vår natur, något som vi anser väldigt oetiskt när det gäller t.ex. mink- och rävfarmande eller hönsfabriker.
Jag har dock full förståelse för människor som inte vill döda. Döden är nämligen inte vacker, inte på en fläck. Dödandet i sig är inget annat än vidrigt, det är lidande, det är ångest, blod och inälvor. Det vi kan göra, som ligger inom vår natur och vår skyldighet som tänkande kännande varelser är att döda så skonsamt, snabbt och effektivt vi bara kan.
/M
-
Med miljömupp menar jag inte en fritids-fältbiolog utan forskare som har ett systematiskt och kritiskt arbetssätt. De har också sina fördomar och de behöver också granskas men de har också en massa bra kunskap att luta sig mot.
Jag håller inte med om att särintresset jakt inte har mycket att säga till om.
Jakt-etik är ingen enkel sak. Låt mig ge ett par exempel: Inom jaktktkretsar talar man gärna om att man skall avliva viltet så snabbt och effektivt som möjligt för att minska dess lidande. Det är svårt att inte hålla med om det.
Men vad säger man då om den allmänna praxis som finns bland folk som jagar hare med stövare. Det är närmast en dödssynd att skjuta den drivna haren under drevets första halvtimman innan hunden fått sitt. Gör man det kan jag lova att man får höra lite nedlåtande att man är en "köttjägare". Man vill alltså inte avliva viltet så snabbt och skonsamt som möjligt eftersom hunden behöver få sin träning och för att det är så fint att stå och lyssna till hundens drevskall. Att haren hetsas av hunden väljer man att bortse ifrån.
I Sverige tillåter vår jakttradition skott mot löpande klövvilt. Det innefattar då rå, älg, vildsvin och hjort. Den effektiva träffytan på ett vildsvin är stor som en knytnäve. Det krävs en duktig skytt för att klara att träffa det lilla rörliga målet och resultatet är många skadskjutningar. Jag har inte varit med på jättemånga drevjakter på gris men jag har upplevt flera skadskjutningar. Alla vet det men på något sätt väljer alla att bortse ifrån det för att det är vår tradition. I England anses det förövrig oetiskt att skjuta mot klövvilt i rörelse.
Jag tar inte upp detta för att skuldbelägga någon utan för att få nya jägare att försöka tänka själva och inte alltid förutsätta att de äldre vet bäst. Som i alla andra mänskliga sammanhang lever vi med bagage från svunnen tid som vi inte ifrågasätter utan bara tar över från föregående generation.
-
Just vad gäller harjakt håller jag inte med. Stövare och drevrar ligger oftast så långt efter haren att den knappt ens är stressad. Fast, jag håller ändå med i det att jag inte förstår principen.
Har man skottchans skjuter man väl?
Angående drevjakt är det en jaktform jag inte ägnat mig åt, så jag har ingen kunskap. Vad jag tror mig veta (bekanta) är dock att det finns de som mycket sällan skadeskjuter även på den sortens jakter, och det finns andra som gör det mer frekvent. Vad det beror på kan man ju bara spekulera i.
Man måste fråga sig vid vilket tillfälle en jaktmetod är _för_ oetisk. Problemet är ju att man ju vill skjuta också, man vill fälla ett vilt och fylla frysen. Åteljakt på gris fungerar, men det fungerar kanske inte i alla sammanhang. Drevjakt kan vara mycket effektivt. Har man bestämt sig för att vara med på en drevjakt måste man nog meditera över vilka skottchanser man skall ta och vilka man inte skall ta, men i slutänden måste man ju någon gång skaffa sig erfarenheten. Tyvärr kommer erfarenhet av att begå misstag, det är liksom oundvikligt. Det blir skadskjutningar vid all jakt, förr eller senare. Det går inte att gardera sig 100%, men man får banne mig inte slarva med eftersöken heller! För det vet jag händer och det är inget annat en total brist på etik.
/M
-
Vilken fart det blivit här inne! Tack för alla svar, har läst igenom och känner att jag får ut mycket av att läsa era disskutioner. Fortsätt gärna!
-
Till Trådskaparen, som jag fattat det, så tycker jag du ska prova såvida du tror att du inte kommer må dåligt över att du dödat ett djur, har själv jagat i 10 år nu men alltid haft intresset.. (är 25).. Äter industrikött och är köttälskare men har intresset för natur, jakt, fiske och på senaste även lite för odling, är emot allt vad djurplågeri heter, inkl industrins hantering även om Sverige är betydligt bättre än övriga världen.
Machokulturen kan man egentligen skita i fullständigt, precis som Markus skriver. Jag har helt ärligt inte sett någon som står och hyllar en person som skadeskjutit. Därtill står den skyldige personen knäckt efter att insett "rock-bottom hade verkligen en källare " och funderar hur han ska sälja sina vapen..
Debatten är alltid svår, Jag intresserar mig för kött, tar hornen men bryr mig inte nämnvärt om det är en sexa eller fyrataggare. Att stå och tillaga en rätt av köttet man själv ordnat känns bra.
Vargdebatten brukar jag inte lägga mig i eftersom jag bor i en storstad (änsålänge) långt bort från vargarna, men har ju mina funderingar och kan bli irriterad när en exempelvis sthlmare säger "Det är hemskt att människan utrotat vargen de senaste 100 åren som ingår i vår fauna".. som i nästa mening försvarar med "men åhh ingen människa har blivit dödad av varg på över 100 år"... 1+1 = ?.. Jämför med Kanada som har varg och i de delarna där det bor tunt med människor försvinner det ändå en och en annan. Hur kommer rovdjurspolitiken förändras när en liten pojke/flicka ligger rensad på kött mellan revbenen liknande bilderna på jakthundar i jakttidningarna idag?, för det är inte omöjligt.. och människan har alltid varit ett rovdjur, vilket syns tydligt i samhället, på arbetsplatser, i stan osv. :P
I övrigt finns det hur mycket som helst. T.ex vildsvins frågan, du får inte enligt lag använda mörkerkikare när dem oftast jagas i mörker för att det är .. osportsligt?, för att de ska ha en chans? (trotts att det ökar risken för skadeskjutning och kanske att man skjuter en sugga då det är svårt att skilja kön vilket det även är i dagsljus), så jägare köper top notch kvalité kikarsikte för 20 000:- för att med bästa tekniken kunna se en halvtimme längre och på så sätt få en skottchans vilket kanske ändå genererar en skade/felskjutning. I en förnuftig värld tycker det jag låter idiotiskt men samtidigt vet jag att jag lever i denna världen och där det antagligen på vissa ställen kommer utnyttjas till att kanske skjuta så mycket som möjligt för profit i kött.
Vilket leder in på nästa punkt. PENGAR . Det får de flesta människorna att gå mot allt vad etik, moral och ens egna värderingar betydde någon gång. T.ex en bonde (eller väldigt många) har det knapert, de får tag i en jägare och ber om hjälp med vildsvin, gäss rådjur eller vad som. Men kräver ofta ett väldigt hög arrendé, och kan dessutom bli arg på jägaren för att denna efter att ha betalt tusentalskronor för jakträtten inte har såpass mycket tid som bonden vill att vakta åkrarna, jag anser det är för mycket utnyttjande av annans intresse eftersom om jägaren inte vunnit på lotto eller föds rik hade kunnat betala arrendena utan att löneslava någon annanstans och därmed inte har tid att kanske sitta en onsdags morgon och vakta, Samtidigt får man förstå markägaren som också vill överleva. Sen är det kanske grupp som betalar ett skyhögt arrende under låt oss säga 5 år, sista året vet dom att dom inte kommer jaga där mer, då kanske viltvårdsintresset slås åt sidan och "valuta för mina 30 000:- kommer" och det ska "rensas".
Pryl-tokiga kan även vara som Markus säger ett sätt att köpa sig tiden man inte har, fördelen med de som lägger stora pengar på bra utrustning och har det som ett sidointresse av jakten är att de kanske är sportskyttar eller intresserar sig något mer för skytte och övar mer och kan sätta säkrare skott.
Detta är bara ett liten del, frågorna är fler och kan vändas fram och tillbaka, slutligen vill jag tillägga att det finns alltid "WannabeeRambo" som tar sig genom allt för att sitta och dra i sin sura till sitt nyförvärvade vapen framför spegeln och man kommer aldrig ifrån idioter i alla läger. Sunt förnuft