Alternativ.nu
Djur => Andra husdjur => Ämnet startat av: Bodil skrivet 07 jun-12 kl 13:19
-
Hej!
Har stött på en katta med två ungar (ca 2 veckor gamla). Honan är skygg - troligen övergiven sommarkatt från förra året.
Om ungarna får vara kvar hos honan gissar jag att de snart blir förvildade (Idag är det inget problem att ta i dem, det ligger lugnt i famnen när man lyfter upp dem.)
Min grundinställning är att ungarna ska vara kvar med kattan, *men* då lär vi snart ha ännu fler vilda katter i området, eller?!
Kan man ta ungarna från kattan och med framgång flaska dem?
Eller är det för grymt mot både kattan och ungarna (det känner jag egentligen).
Alternativ jag ser:
1) ring katthem som får ta med sig hona och ungar (försöker de då socialisera honan, eller vad händer?!)
2) låt katthemmet eller jägare ta hand om kattan och flaskmata själv ungarna. Antar att man i så fall så fort som möjligt ska ta hand om ungarna så att de kan bli tamkatter av dem?! Samtidigt som de då förlorar värdefull tid med sin mamma... (Vet att det är matning var 3-4 timme som gäller i den åldern och tror mig kunna hantera det under ett par veckor...)
I så fall måste ungarna så småningom ha nya hem...och då kommer nästa fråga:
3) Kan man ha hönshuskatter, har allergiska personer i hushållet så att de kan få bo inne är uteslutet, därmot finns mycket kärlek att ge till djur! (Får så klart stänga in ev. kycklingar lite noggrant i så fall.)
Hönshuset är bara ca 10 kvm...men hålls frostfritt året runt.
Mår katterna dålig av hönsens damm? Katterna skulle såklart ha egen lucka och kunna gå ut och in som de ville och ha maten separerad från hönsen. (Ev. skulle de kunna få tillgång till vår tvättstuga i en varm källare också.)
Tacksam för alla kloka råd och synpunkter!
Helt novis på katter, men det kanske redan avslöjats av mina frågor;-)
/Bodil
-
Jag hade stängt in mamma med ungar i källaren och socialiserat ungarna och beroende på mammans vildhet antingen hittat ett nytt hem åt henne efter att ungarna blivit 12v och flyttat eller avlivat henne om hon är för rädd.
Jag hade inte sett hönshuset som ett alternativ.
-
Om du tycker dig ha möjlighet att ta hand om katterna, så gör det, både mamma och ungar. För ja, det är grymt att ta tvåveckorsungar från mamma! Ungarna är lätta att bli kompis med när de är så små, kan bli värre med kattan, men det går om du har mycket tålamod och serverar henne mat. Hon har säkert mött människor som inte varit snälla mot henne, och är naturligtvis skygg efter detta.
Har du råd att kastrera dem sedan är det ännu bättre.
Att låta katterna bo i hönshuset eller källaren går utmärkt, och är inte alls ovanligt. Katter är bra att ha i djurmiljöer, för det kommer alltid möss som vill äta av djurfodret. Se bara till att hönsen garanterat inte kan komma åt kattmaten :P .
-
Om du ger dig på att fånga in mamma-katt, så se till att sterilisera henne så snart som möjligt. Hon får snart en ny kull och hela gården är snart nerlusad med katter :P
Hönshuset är väl en ypperlig plats för en katt... eller tre ;)
-
Antingen tar du hand om både mamman och ungarna eller så ringer du ett katthem.
Tar du hand om dem så kommer du få ett sjå att hålla mamman kvar med ungarna och enda alternativet är mycket med tålamod för att få henne tam och visa tillit till dig. När/om hon blir tam så kastrera henne så slipper du fler kattungar men du bör nog göra det ganska snart för risken finns att hon redan är dräktig :P
Väljer du att ringa katthem så kommer de låta ungarna vara med sin mamma tills de är ca 12 veckor sedan kommer de omplaceras. Mamman kommer de kastrera och sedan försöka tämja och funkar inte det så får hon antingen leva kvar hos dem eller så avlivas hon beroende på hur skygg hon är.
Anette
-
Jag hade stängt in mamma med ungar i källaren och socialiserat ungarna och beroende på mammans vildhet antingen hittat ett nytt hem åt henne efter att ungarna blivit 12v och flyttat eller avlivat henne om hon är för rädd.
Jag hade inte sett hönshuset som ett alternativ.
Jag håller med här. Fångar du in honan och ungarna och låter dem bo i hönshuset där de kan gå ut och in, är risken stor att honan bär iväg med ungarna till ett annan gömställe. Jag skulle absolut fånga in dem så snart som möjligt, ha dem i källaren där jag kan umgås med dem och fundera över honans vidare öde.
-
Absolut måste mamman plockas in och hållas tillsammans med sina små. Dom får inte säras på före ungarna är 12 v.
Mamman är garanterat redan dräktig igen, så kommer hon inte in, blir där snart ännu fler ungar.
Kontakta ett katthem och be om hjälp. Alla katthem hjälper inte hemlösa skygga katter, men många gör det.
Mamman behöver absolut inte avlivas. Med lite tid och tålamod har hon alla chanser att bli en trygg katt.
Det kan även vara så, att hon inte är förvildad, men vistelsen ute har gjort att hon verkar vara det.
Vart i landet bor du? Säg till om du vill ha tips om lämpliga katthem. Vissa katthem och kattorganisationer, specialiserar sig på att enbart plocka ungarna och skita i mammorna, och så får det inte gå till, men det finns även massor som tar ansvar fullt ut.
Maila mig gärna, om du vill ha tips, för jag kollar inte in här så ofta. missen60@hotmail.com
-
Tack för all hjälp!
Har några följdfrågor: flera av er säger att kattan troligen är dräktig igen, men någon skrev att om man inte tar inne henne nu så är hon snart dräktig igen. Vad gäller för tider här? Är det troligt att hon är dräktig? Ungarnas ögon är fullt öppna, men ser fortfarande lite grumliga ut (sådär lite oseende som många djurungars ögon är precis i bärjan.) Parar de sig normalt direkt efter födseln(som kaniner om de får tillfälle) eller är det mer som männsikor - att det oftast inte blir nya barn förrän man börjar vänja av den/de första?! Kan man göra "abort" om hon redan är dräktig?
Cattla - vad var främsta orsaken till att du inte rekommenderar hönshuset? Är det dammet, att kattan antagligen flyttar någonannan stans, att de behöver mer mänskligt sällskap eller något annat?
Jag har en förhoppning att mamman inte råkat fysiskt illa ut av människor utan "bara" blivit kvarglömd när någon flyttade hem till stan i höstas... Så det kan nog finnas hopp för henne.
Bor de kvar hos mig blir de alla(oavsett kön) kastrerade/steriliserade så fort som möjligt.
Finns dock några problem 1) - jag är inte kattmänniska och har aldrig delat mitt hem med katter - och aldrig haft önskat att göra det heller, barnen är helt till sig och vill såklart ha katterna kvar! Och jag älskar nästan alla djur och vem kan motså en kattunge?! Men att plötsligt bli med tre katter, dessutom en mer eller mindre vild?!, till den redan fulla villatomten - för jag bor inte på en gård - är inte vad jag planerat! (Kattan finns på sommarstället nu.)
2) Min man (som växt upp med katter) har blivit allergisk mot pälsdjur
3) Vi flyttar varje sommar till vårt landställe och redan nu är bilen full med djur, vet inte om det funkar med ytterligare transportburar...
Kanske bättre att låta katthemmet söka nya hem åt dem - då kanske det kommer till någon som redan "kan" katter!
Tack Anette: du har precis summerat mina val på ett bra sätt:
"Antingen tar du hand om både mamman och ungarna eller så ringer du ett katthem!"
Ett katthem är kontaktat och de skulle återkomma när de kollat om de kunde ordna en plats för dem..
men barnen vill så gärna ha dem kvar - och en liten del av mig också - annars hade jag inte varit här med mina frågor!
/Bodil
-
Jag tycker det låter som en katt skulle passa er familj bra.... men inte en vildkatt. Kanske hade det passat med en tam trevlig katt som de har på katthemmet redan och som skulle kunna åka med till sommarstället, jaga möss och funka, utan att ni behöver jobba så mycket med den.
Lämna in tre, ta en med tillbaka ;)
-
Vet inte riktigt exakt vad du vill ha svar på, men gör så gott jag kan.
Mamma katt, kan samma dag och föder sina ungar, bli dräktig igen. Alltså, ca 63 dagar efter denna kull kom, kan nästa kull komma.
Om ni har allergi i huset, är det inte lämpligt att ni överväger att behålla en katt, tyvärr. Ni kommer förmodligen få problem längre fram.
Som jag sa tidigare. Ta kontakt med ett lämpligt katthem/kattförening. Dom finns inte alltid att hitta hur lätt som helst. Men, dom finns. Dom som är lämpliga att hjälpa till. Vet jag bara vart i landet du bor, kan jag hjälpa dig med rätt kontakter.
Hur det än är. Mamma och ungar måste in omedelbart, för att socialiseringen för ungarna ska gå så smidigt som möjligt. Mamman får ta den tid det tar.
-
Det går alldeles utmärkt att ha katt som bara går ute. Stallkatter, ladugårdskatter, gårdskatter, källarkatter... Det funkar bra. Hönshus funkar väl oxå, om du inte har höns och kycklingar i det.
Fånga in katten, låt den bo med sina ungar tills hon tröttnat på ungarna (som alla skriver 12 v men det är ju inte så lätt att veta exakt i det här fallet) eller lämna in allihop till katthem. Kastrera katten omedelbart om du ska behålla henne.
Halvvilda kattor är de bästa jägarna. Får hon mat och bllir väl behandlad kommer hon att bli tillräckligt tam för att ha på gården. MEN HON SKA KASTRERAS, OCH KATTUNGARNA OXÅ. Katter är värre än kaniner på att föröka sig.
-
Tack för alla insiktsfulla svar.
Nu är det bara jag som måste välja hur vi gör...
Som sagt ett katthem är kontaktat och om de lyckas ordna plats så hämtar de alla tre katterna.
Parallellt letar vi i bekantskapskretsen efter ett nytt hem åt dem.
Och en liten del av mig funderar fortfarande på att behålla dem! (Självklart får veterinären se till att ingen av dem kan bli förälder igen - jag tänker inte bidra till att fler oönskade katter ser dagens ljus.)
Kommer jag ihåg går jag in här och talar om vad som hände efter helgen!
/Bodil
-
Annars påminner vi dig ;)
-
Nu när du kontaktat katthem så är du ett steg närmre katternas välbefinnande och det är rart gjort av dig :)
Om du ändå vill ha en kisse så säg till katthemmet att du gärna tar en av kattungarna när de är ca 12 veckor,det kan göra att de snabbare tar sig a dem då de vet att de "bara" har 2 att omplacera sen ;)
Lycka till
Anette
-
En katthona kan ta ungar igen nästan direkt efter det hon har fått en kull, dom är ganska produktiva, förutsatt att den finns en okastrerad hane i närheten. Om du hade tänkt att kastrera henne nu snart så ser ju veterinären om hon är dräktig och då följer blivande kattungarna med ut, så att säga. Man ska inte ge p-piller till katter som kan vara dräktiga då det kan medföra att ungarna inte kommer ut. Jag skulle ta in alla tre och lägga energi på att få dem tama för om de skall omplaceras sen så blir det mycket lättare om de går att hantera. Sen är det bara att räkna ev dagar för dräktighet, 60-70 dagar för katt. Blir det så blir det. Om du går in på facebook så har Friskies kattmat en pågående kampanj där pengarna går till katthem runt om i Sverige och där kan du hitta närmaste och lämpligaste katthem.
-
Ta hand om dem du! Katthemmen är överfulla, det finns tusentals med katter som desperat behöver nya hem. Om du känner att du skulle kunna ge dem ett bra liv tycker jag verkligen att du ska göra en insats.
Jag tog hand om en honkatt som bara kom till mig, hon var "vild" och gick inte att klappa. Jag matade och avmaskade och efter ett tag visade det sig att hon hade en unge. Jag tror att hon flyttade den från en gård där de brukade slå ihjäl kattungarna, eller om hon fick den i min lada. Hur som helst blev inte ungen socialiserad, han var redan ganska stor när jag upptäckte honom. Men efter några månader kom plötsligt mammakatten på att hon var tam och att man visst fick klappa henne. Ungen lärde sig efterhand att inte vara så rädd för mig, och han är den mest underbara katt som jag har haft och någonsin kommer att få!! Han försvann för några år sen och jag saknar honom enormt. Har haft fler katter och har två nu som jag givetvis älskar, men ingen går att jämföra med denne. Han blev min på ett sätt som ingen annan katt har varit, litade helt på mig, sökte tröst hos mig. När det var något som skrämde honom kröp han upp i mitt knä för att jag skulle beskydda honom. Vad jag vill säga är att det där med att socialisera är lite överskattat. Tänker på islandshästar som med flit inte vänjs vid människor som föl.
Personligen föredrar jag katter som beter sig som katter. Mina bor i ladan. Båda är vildkatter, den ene kom hit som halvstor unge och är tam men bara halvt socialiserad, den andre kom hit som ettåring från en kattorganisation, hade bott ute och aldrig blivit klappad. Han blir ingen knäkatt men han är här för att jag ville ge honom ett bra liv, jag respekterar honom som han är. Båda är självklart kastrerade.
Om du tar hand om dem kommer kanske mamman fortsätta hålla ett visst avstånd men ändå lära sig att lita på er - eller så kommer hon på att hon är tam. Ungarna kommer säkert att bli tama. Pressa dem lite, ge dem bara mat när de kommer nära dig så de lär sig att förknippa dig med något trevligt.
Jag gav mammakatten p-piller ett tag och kastrerade sen båda samtidigt när ungen var stor nog. Visst kan de bli dräktiga igen fast de har ungar, men jag vet inte hur vanligt det är. Min var inte det. Fler ungar bör till varje pris förhindras då det som sagt redan finns nog med oönskade katter. Skulle där vara foster tar veterinären bort dem vid kastrationen, abort på annat sätt tror jag inte man kan göra. Men så länge ungarna diar är det kanske lite opraktiskt att ta mamman ifrån dem och sen lämna tillbaka henne med ett operationsärr på magen som egentligen ska hållas rent? Jag skulle ge p-piller så länge så hinner hon kanske bli lite mer hanterbar tills det är dags. Men fråga veterinären om råd.
Lycka till!
-
Kom ut till landet med kattmat och skulle titta till katterna i källaren. Planen är att lyckas stänga in honan och sedan ta henne(och ungarna)antingen till en veterinär eller ett katthem för att kolla om hon är id-märkt eller så... Smyger fram till ventilen där vi sett henne gå ut och stänger till - har vi tur så är både hon och ungarna där inne nu! Går in i källaren - tomt - inte ett spår efter kattungarna eller mamman...
Jag blev faktiskt lite ledsen - fast jag inte alls vill ha dem!
Jag och stora dottern letade lite slumpmässigt under grannarnas uthus och i fina vedbodar och så. Inga katter.
Gick tillbaka in i källaren och puttade till en hög med isolering - och tro det eller ej där under en isoleringsbit i en grop låg ungarna! Jag - och inte minst dottern - blev så glada!
Nu undrar vi om risken är stor att hon flyttar ungarna igen?! Vi har ställt dit torrfoder, blötfoder och vatten (inte hos ungarna utan på en hylla avsett för mamman).
Vår förhoppning är att hon faktiskt inte klarar av att få med sig sina ungar ut genom ventilen, för den gången jag såg henne trycka sig ut där var det väldigt trångt och det tog en stund för henne att forcera röret som går genom ventilen.
Ägaren till huset uppskattar inte alls sina nya "hyresgäster" - hon pratar om att om vi inte lyckas fånga in honan under helgen så tar hon bara ungarna med sig till katthemmet, hon kommer nämligen inte hit på ett par veckor sedan och hon vill inte ha katterna boendes i sitt hus.
Det är alltså bedömning av risken för att honan flyttar ungarna igen och vad vi kan göra för att minska den risken och hur vi bäst får tag på honan som vi vill ha hjälp med!
Brukar honan ligga hos ungarna långa stunder eller kommer hon bara dit och ger di? Ska jag vakta tills jag ser henne gå in och då stänga till så hon blir kvar i källaren? Hur länge behöver jag i så fall sitta vakt tror ni?
Mvh /Bodil
-
Om hon märker att ni varit där och stökat med kattungarna, kan hon vara snabb att flytta dem, men om hon känner sig trygg så borde hon stanna. En katthona kan flytta sina små ganska ofta om de är på det humöret ::)
Passa på henne. Hon borde ge de små mat flera gånger på dygn. Stäng luckan så fort du får möjlighet. Man får sällan en andra chans ;)
Vid själva infångandet rekommenderar jag vinterjacka, TJOCKA handskar samt håv, eller annat nät.
LYCKA TILL!!!
-
Ett steg närmare slutet på historien tror jag...
Gick ut och stängde till hålet, smög ner i källaren och hörde att någon försökte ta sig ut. Såg kattan, så än så länge är hon kvar i källaren. Hoppas hon inte hittar något annat hål att ta sig ut genom...
All mat var slut så jag gick och hämtade mer och skramlade lite med torrfodret(tänkte att de ljudet måste hon väl känna igen sedan hon troligen bodde med människor?! alla gör väl så?!) pratade lugnt och talade om att jag nu ställde fram mer mat och gick därifrån.
Har en kompis som är utrustad med tjock jacka m.m och som är van att hantera halvvilda katter som jag ringer om ett par timmar. Om vi väl får in kattan i transportburen så fortsätter rapporten här!
/Bodil
-
Vi följer detta med spänning! När du fått tag på kattan, håll ena handen om hennes nackskinn i ett lätt nypgrepp, det är en reflex hos katter att de inte kan röra sig om någon håller så.
Lite OT: Mina katter är kastrerade, men ändå skulle minikatten försöka para sig med madame chef, han hade krupit upp på hennes rygg och låg och bet om nackskinnet så madame inte kunde röra sig. Men som hon morrade, dovare och dovare, och fräste, hon var minsann inte intresserad av något sånt ;D . Jag lyfte bort den kärlekskranke mini så chefsmadame fick vara ifred...
-
Om inte detta lyckas - försök att låna en kattfälla! (Kommunen? Katthem? Någon jägare?) Har själv lånat såna och fångat flera katter när jag tog hand om och förmedlade katter som skulle skjutas. Funkar bra och dessutom är det fällan som blir förknippad med det traumatiska att fångas, inte människan i första hand.
-
Man kan även bära ilskna katter genom att ha en hand i varje "armhåla" och låta dem hänga och dingla med benen. Givetvis inte bekvämt eller bra för katten i längden, men måste man så måste man.
-
Hejja, hejja!!!
-
Hm, hon forcerade min avspärrning, flyttade en stor regel!
Nu är katthemmets personal här och har laddat fällan.
Vi har lite sorg här för nu känns det som om "våra" kattungar snart försvinner... Nästan så man hoppas att kattan inte går i fällan, så vi får ett dygn till med dem eller så. Samtidigt som de såklart skulle kännas skönt om de kom på plats i lugn och ro på katthemmet.
/Bodil
-
"Kattmannen" gav upp vid 19.30 - då fick ungarna kattmjölksersättning och vi gillrade fällan med ny mat.
Fortfarande ingen katta i fällan, men troligen går hon in i den i natt - när det blir lugnt på tomterna igen!
Om några timmar är det dags för lite ersättning till ungarna igen, sen bär det förhoppningsvis av till katthemmet imorgon.
//Bodil
-
Fyra gånger fick vi mata ungarna innan kattan gick i fällan. Nu är katta och båda ungarna placerade i köket hos ett jourhem - de såg ut att ha det bra. Om några veckor flyttas de till ett katthem och därifrån går det förhoppningsvis fort till egna permanenta hem.
/Bodil
-
Va skönt att det löste sig tillslut,både för dig o katterna :)
Anette
-
Jag vill som tidigare kattuppfödare och fortfarande kattägare säga... nu har jag inte läst alla kommentarer i frågan utan bara läst rubriken....
Jag hade då jag separerade och träffade en ny man med tre små barn en katta som tyvärr avskydde barn.... hon försvann i tre veckor första svängen och kom sedan tillbaka och såg väldigt välmående ut ;D, sen var det barnens helg/vecka igen och hon stack... :( tyvärr inte dit hon "rymt" första gången utan till ett annat hem ca 4km från vårt eget hem. Hon var chippad och hade halsband med telefonnummer på..... och var en renrasig Helig Birma... med var menar jag att då jag tack och lov efter mycket sökande fick kontakt med en okänd person som börjat att fråga sig om vem som kunde äga denna vackra katt som hon sett... då hennes hundar vallat får uppe i byn.... ifrågasatt där hon sett den om det var deras så sa de nej....
det är en katt som kom för ca 1 månad sen, men den är så skygg och vi vill inte mata den.... men den har sovit på vår altan i en månad nu ungefär....
Varför matar man inte en katt som är skygg som i första hand (inget ont om blandraskatter/bondkatter) är synbart raskatt som även har ett halsband?
??? ??? ???
När jag hittade henne var hon tyvärr så avmagrad att hon och hennes kattungar som hon bar på dog i min famn då jag hittat henne.... :'( :'( :'(
Visar man bara så lite intresse för en katt som kommer den, speciellt om man ser att den har halsband etc... så skulle hon lätt varit infångad och återbördad dit där hon kom ifrån... kanske både kattan och hennes ungar ännu hade varit vid livet.....
Det finns alltid någon som saknar en katt om man hittar en "strykarkatt" och det finns hem för dessa som ingen känns vid...... varför inte ta för vana att OM det kommer en katt som börjar att stryka runt hemma hos en att försöka att fånga in dem och ta dem till närmaste veterinär.... är de chippade eller tatuerade så kan de via SKK förhoppningsvis hitta ägaren på ett eller annat sätt.....
Jag sörjer min katt enormt och önskar att alla skulle behandla strykarkatter så som jag skulle ha gjort, det skulle garanterat hjälpa många med hjärtesorg som saknar sina försvunna katter och kanske kunna rädda många innan de dör av svält etc...
Alla katter är inte släppta vind för våg och alla är inte sommarkatter......
De människor som skaffar sommarkatter föraktar jag...... Hur kan man leka med djurs liv på detta sätt?
Hoppas inte att en massa blir upprörda nu, vill bara att man skall tänka på att de stackars katter som stryker omkring har ett hem någonstans och har de inte det så behöver dem ett..... Alla mina kattor är sedan denna incident kastrerade för att de iaf inte skall gå under pga att de bär på kattungar som suger livet ur dem om de inte får mat....då min katta dog pga undernäring var det ju inte bara hon som dog utan båda hennes kattungar också... båda fullt utvecklade... :'( :'( :'(
-
Varför matar man inte en katt...
Svårt att veta varför de inte ville mata och i det fallet borde de kanske ha matat in och fångat den, men annars blir jag tvärtom upprörd när folk matar andras katter. Det känns som om de försöker stjäla ens katter då. Om inte katten ser uppenbart vanvårdad ut är den förmodligen bara ute på promenad, och lockar man då till sig den med mat så kanske den flyttar så småningom och ägaren blir jätteledsen. Många bondkatter är inte id-märkta men kan vara lika älskade för det. Detta är något som jag inte fattar hur man kan göra. Dessutom kan det ju vara så att katten är överviktig eller sjuk eller nåt och ska äta specialfoder. Har en bekant som råkade ut för det, hennes katt hade dåliga njurar eller vad det nu var och skulle bara äta specialfoder från veterinären. Men grannen ställde alltid fram obegränsat med vanligt torrfoder av dålig kvalité på trappan, katten åt mest bara av det istället och dog tidigare än vad som hade varit nödvändigt. Hon pratade förstås med grannen men denne tyckte inte det var något problem, "stackars katten ser ju så hungrig ut". >:(
-
Inte heller jag vill att andra ska mata min katt som går på sommarpromenad. Jag vill att hon ska komma hem för att äta. Skulle hon få för sig att hellre svälta ihjäl än att komma hem, eller på annat sätt förolyckas på sina utflykter, ja, då är det tråkigt att vara av med min katta.... inte 17 kan jag förebrå andra människor för hennes död.
Tråkigt är det när gosisarna försvinner :-\
-
Härligt att se att någon engagerar sig så för katter, trots att du inte är "kattmänniska"... Om du behåller någon så kommer du inte ångra dig. Lycka till :)
-
Hej igen!
Igår var vi och hälsade på "våra" katter. Vi hade en lite förhoppning att vi själva kunde ta hand om bröderna, men nu blir det inte så - på den korta stund vi var där så kände min man av sin allergi :'(
(Han testade sig för 20 år sedan och fick då ett litet utslag på katt, men har aldrig känt av katter i verkligheten... förrän igår - då det var många katter på liten yta.)
Jag och dottern bestämde oss trots allt för att behålla vår man/pappa ;) och fortsätter nu att leta hem till "våra" ljuvliga kattungar och deras mamma. Katthemmet tar ju ansvar för dem nu, men vi har "fallit" för katterna och vill helst hitta någon i vår närhet som vill ha dem så vi kan få hälsa på dem ibland! Men det finns alldeles för många oönskade katter för att det ska gå lätt! Men vi har inte givit upp!
Förhoppningsvis kan jag återkomma med ett bra slut på den här historien om ett par månader när kattungarna är stora nog att lämna mamman. Men det fantastiska slut som jag en stund hoppades på - att de skulle flytta hem till oss - blev det alltså inget av med!
//Bodil
-
Vill ju då jag tydligen fick folk att reagera på det jag skrev om att varför matar man inte katten?
Jag är glad att det finns människor som engagerar sig så i "vildkatter" med ungar...... Tummen upp för dig Bodil och alla andra eldsjälar...
Vill ju säga till dem som inte vill att folk skall mata deras katter som kanske är ute på en promenad,
att jag skulle inte heller mata en katt som kommer och går förbi....
Däremot om man ser den ofta "i veckor" och om den då har ett halsband eller dylikt så har den ju inte bara gått på en promenad och då verkar skygg..... Då hittar den ju kanske inte hem igen och behöver hjälp på vägen...
Då skulle jag för att kunna komma nära den mata för att kunna få kontakt med ägaren...
Skulle jag mata alla "strykarkatter" som varit hos oss och "friat" skulle jag bli ruinerad och jag vill absolut inte ha fler katter, däremot vill jag gärna återbörda katter till dess rättmätiga ägare som kanske har hjärtesorg då deras små bebisar är på rymmen....
Det är väl det att det som gör mig mest upprörd i vissa fall är att många tycker att det bara är en katt......
Hade det varit en hund hade det troligtvis aldrig hänt att den fått springa lös utan att man tar reda på vad som hänt..... oavsett om man bor i tätort eller på landet.....
-
För två år sen kom här en vacker gul långhårig skönhet. Jag tog för givet att nån "ägde" honom. Sågs ibland i trädgården. Efter nån vecka var han på altanen. Jag lyfte upp honom och fick en shock: -Han vägde under två kilo! In med katten (det var kväll) och fram med mat. Det var inte mycket han åt i stöten. Ringde polisen eftersom jag såg det som en raskatt. Frågade runt i grannskapet. Katten är kvar. Han var kastrerad och kommer ju nånstans ifrån.
För tio år sen kom en helsvart katt, mager som en spindel, kunde knapt gå. Troligen Brittisk korthår. Kastrerad. Han går här ännu, trebent sen 1½år, dement och småknasig. Jag behöver inte längre vänta halva natten på att få in honom, han blir i trädgårdsstolen.
En "bondkatt" (har ett antal hitflyttade såna med) klarar sig något bättre än en raskatt, är min begränsade erfarenhet.