Alternativ.nu
Övriga ämnen => Hushåll => Ämnet startat av: caorina skrivet 16 nov-06 kl 22:19
-
hej!
Idag när jag såg programmet "lyxfällan" blev jag faktiskt GLAD ;D
jag tänkte: gud vad jag är DUKTIG!! och INTE hanmar hos någon kronofogde...
För er som inte såg programmet kan jag kortfattat berätta:
eva,37år får ut ca 25.000kr EFTER skatt.
mycket kan tyckas, men hon spenderar det DUBBLA,dvs 48.000kr VARJE månad!!!! :o ni kan själva räkna ut att hon hade oöppnade kuvert i sin bostad!!
hon köpte kläder för hon HANN inte tvätta,hon handlade kläder för ca 10-12.000kr/månad.
Hon åkte TAXI till jobbet,ca 5000kr/månad
hon hade totalt lån på 250.000kr...
Jag bara gapade när jag tittade..... :o
och här sitter jag med 7500kr ut och sparar 4000kr ;D
-
Du (tidigare nettan) verkar lida av dåligt självförtroende eftersom du hela tiden hacker (förtjänt i detta fall) och skryter om hur billigt du lever. Fast du allt som oftast glömmer tala om att du lever till stor del på din sambo.
-
Du (tidigare nettan) verkar lida av dåligt självförtroende eftersom du hela tiden hacker (förtjänt i detta fall) och skryter om hur billigt du lever. Fast du allt som oftast glömmer tala om att du lever till stor del på din sambo.
FEL!!!! jag lever INTE på min sambo, jag köper maten jag vill ha och hjälper honom om det behövs! kom inte med anklagelser för då D*ävlar!! >:(
-
Du (tidigare nettan) verkar lida av dåligt självförtroende eftersom du hela tiden hacker (förtjänt i detta fall) och skryter om hur billigt du lever. Fast du allt som oftast glömmer tala om att du lever till stor del på din sambo.
en sak till dåligt självförtroende: KNAPPAST: TVÄRTOM!!
har du kunnat leva på 100kr på en hel månad???
för 100kr köpte jag mat,papper,bindor mm och tro det eller ej MEN det gick!! hemligehten är enkel: köp billigt!!! men du kanske inte vet vad det är? ;)
-
jag har pratat med min sambo ang. att jag ej vill bli betraktad som om jag åker "snålstjuts" på honom, jag har sagt att vi kan dela på kostnaderna rakt av så gott det går, men i vårat fall blir det svårt då jag får ut 7500kr och han får ut 20.000kr/månad.
han menar att jag gör så mycket annat som kompensation för "betalning"
jag bakar,städar, tvättar,tar hand om katterna,gör middagen klar tills han kommer hem mitt i natten och är dessutom VAKEN när han kommer hem så vi kan umgås.
min sambo jobbar på VOLVO .
-
Vad din sambo tycker tror jag inte spelar någon större roll för oss här. Är liksom inte att du till viss del lever på honom som är "irriterande". Jag tjänar bättre än min sambo och betalar även mer när vi reser och i det dagliga livet. Det som jag uppfattar som skryt är när du hela tiden berättar om hur mycket du spar fast du har så liten inkomst och hur billigt du levt/lever. Är väl inget mål i livet att leva på så lite som möjligt, iallafall inte för mig. Som jag ser det ska livet njutas av och då är det inte skoj med bl. a. skitbillig mat och ett överdrivet snålande. Exempelvis så äter jag endast svenskt kött, delvis p.g.a. att det minskar transporterna och delvis p.g.a. att jag vet att Sverige har bättre regler angående medicering av djur än många andra länder. Fast smaken är väl som baken... ;)
Självklart tycker jag man ska spara och leva inom rimliga ekonomiska gränser. Men själv så reser jag ex. en väldig massa, både ofta, långt och dyrt (tyvärr blir det lätt så... dyrt alltså) fast jag har endel lån (på bostadsrätt och gård). Personligen tycker jag detta är helt ok, då jag inte lånar till resorna men inte heller betalar av på lånen snabbare än jag behöver för bankens skull (30-60 år). Så på vissa sätt kan man ju se det som om jag reser för lånade pengar eftersom jag har lån, det samma gäller för mitt fondsparande. Vissa anser att om man har lån och fonder/aktier så spekulerar man med lånande pengar... Personligen tycker jag inte det, då lånen inte är tagna med avseende till spekulation utan till köp av fastigheter. Lånen jag har står för endast ca 50% av min bostadsrätts och gårds aktuella värde, skulle vara skillnad i min konsumtion och jag var högre belånad. På det så har jag en bil för över 100 tkr också... Vilket ju också kan anses som grovt idioti...
Här fick du lite att hacka på mig för, som du efterlyste i en annan tråd...
Rättat stavfel...
-
Men, alltså, inte kan man jämföra sig med människor som faktiskt av någon anledning inte kan ta friska beslut och har tappat alla kontroll. Det programmet du skriver om är väl på gränsen till socialporr, man hamnar inte i situation där man inte längre tvättar och åker taxi till jobb för att man vill det?
Självkontroll får i sig, i min värld inte bli den viktigaste värdegrunden, för då kan man lika väl hamna i andra självkontrolldilemman, så som ätkontroll, träningskontroll, sömnkontroll, jag listan kan göras lång med olika tillstånd som i är självkontroll pga "duktighet" som värderas högt. Och vi vet, att flera av dessa är farliga tillstånd för individen. Ingen ung tjej svälter sig till döds pga av hon vill det, ingen tränar sönder sin kropp, p.g.a att man vill, däremot har många av dessa individen ett stort behov att ha kontroll!
En människa som förlorat all självinsikt blir ju knappast hjälpt av vare sig att bli blottad i tv, eller att andra ojar sig över hur slarvig den är.
När det gäller att leva billigt är det ju en sak om det är det viktigaste i livet, andra vill helt enkelt ha andra värdegrunder, men det som är slösa för den ena är livskvalitet för den andre. För min del är delar av livskvaliteten det som för somliga är lyx, men andra tycker är ren snålhet, men det viktigaste är att jag och min familj trivs med vårat liv och mår bra i det. Skulle jag få för mig att jämföra mig med andra, vilket jag har svårt att tro att jag skulle (det fanns dock en tid då detta var viktigt för mig) så måste det vara med någon som har samma värdegrund som jag, annars blir jämförelsen helt ointressant. Med det är inte sagt att jag inte får ut något av att ta del av hur andra tänker och handlar, det finns men massa plats i mitt liv för nya tankar och inspiration från andra, men jag kan inte utan att blinka säga att någon som gör andra val än jag är duktigare än jag, lika lite som att jag är duktigare än andra!
Men att tappa all kontroll och inte längre vara kapabel att ta friska beslut, det är mer en sjukdom!
-
MammaAnna, vad klokt du skriver! :)
-
Jag tänker att det måste vara fruktansvärt att vara i hennes situation.Hon måste må väldigt dåligt , ännu mer tragiskt är det att det kablas ut till alla som vill sitta o mysa o slå sig själva på bröstet litegrand.
Skönt att hon i alla fall fick hjälp o förhoppningsvis ordning på sitt liv.
Socilalporr var det någon som skrev o jag kan bara hålla med.
Undrar vart den medkännande människan är på väg när man gör tv nöje av andras svårigheter.
-
Jag tänker att det måste vara fruktansvärt att vara i hennes situation.Hon måste må väldigt dåligt , ännu mer tragiskt är det att det kablas ut till alla som vill sitta o mysa o slå sig själva på bröstet litegrand.
Skönt att hon i alla fall fick hjälp o förhoppningsvis ordning på sitt liv.
Socilalporr var det någon som skrev o jag kan bara hålla med.
Undrar vart den medkännande människan är på väg när man gör tv nöje av andras svårigheter.
Det är väl dit utvecklingen gått. Att sitta med chipspåsen i näven och garva åt någon som kaskadspyr råa gristarmar och koögon på bästa sändningstid.
Inte utan att man börjar tvivla på mänskligheten ibland.
-
Men, alltså, inte kan man jämföra sig med människor som faktiskt av någon anledning inte kan ta friska beslut och har tappat alla kontroll. Det programmet du skriver om är väl på gränsen till socialporr, man hamnar inte i situation där man inte längre tvättar och åker taxi till jobb för att man vill det?
Självkontroll får i sig, i min värld inte bli den viktigaste värdegrunden, för då kan man lika väl hamna i andra självkontrolldilemman, så som ätkontroll, träningskontroll, sömnkontroll, jag listan kan göras lång med olika tillstånd som i är självkontroll pga "duktighet" som värderas högt. Och vi vet, att flera av dessa är farliga tillstånd för individen. Ingen ung tjej svälter sig till döds pga av hon vill det, ingen tränar sönder sin kropp, p.g.a att man vill, däremot har många av dessa individen ett stort behov att ha kontroll!
En människa som förlorat all självinsikt blir ju knappast hjälpt av vare sig att bli blottad i tv, eller att andra ojar sig över hur slarvig den är.
När det gäller att leva billigt är det ju en sak om det är det viktigaste i livet, andra vill helt enkelt ha andra värdegrunder, men det som är slösa för den ena är livskvalitet för den andre. För min del är delar av livskvaliteten det som för somliga är lyx, men andra tycker är ren snålhet, men det viktigaste är att jag och min familj trivs med vårat liv och mår bra i det. Skulle jag få för mig att jämföra mig med andra, vilket jag har svårt att tro att jag skulle (det fanns dock en tid då detta var viktigt för mig) så måste det vara med någon som har samma värdegrund som jag, annars blir jämförelsen helt ointressant. Med det är inte sagt att jag inte får ut något av att ta del av hur andra tänker och handlar, det finns men massa plats i mitt liv för nya tankar och inspiration från andra, men jag kan inte utan att blinka säga att någon som gör andra val än jag är duktigare än jag, lika lite som att jag är duktigare än andra!
Men att tappa all kontroll och inte längre vara kapabel att ta friska beslut, det är mer en sjukdom!
vad jag inte förstår på det här forumet är ju att det heter alternativ, men alla här verkar vara snorrika juh!! leinad skriver att han reser mycket,ofta och långt,vilket jag aldrig haft råd med!
hon va helt frisk,personen på programmet lyxfällan, men hennes problem va att hon orkade inte tvätta,hon hannn inte tvätta,hon va stressad,mmmmm.
hon öppnade inte en enda räkning, och då anser jag att man FULLSTÄNDIGT har tappat all kontroll på livet!
-
här skriver jag lite hur JAG fungerar och jag jämför mig inte med någon annan än mig själv! och jag är stolt över att jag kan leva på så lite och ändå må bra. Samhället är ju byggt för att vi ska konsumera= mycket pengar till staten.jag lever hellre på lite pengar och mår bra, än med överflöd och mår dåligt. för vad ska man göra med alla pengar ???
och ja, jag käner 2st MILIONÄRER och har på NÄRA håll varit involverad i deras liv och jag tyckte inte att det verkade vara nåt kul vissa gånger.
ta bara exemplet när"fru milionär" skulle ha anbud på ridhuset dem skulle bygga, dem fick in flera förslag som va skyhögt över vad ett lyxigt ridhus kostar, så visst finns det folk som vill utnyttja och lura även dem rika!
Dem satte upp staket till sina hästar för 80.000kr bara sådär. (A-staketet)
Nä, jag känner att i deras sits skulle jag helst inte vilja vara.
jag har som sagt mindre pengar och lever livet.
-
Jag tänker att det måste vara fruktansvärt att vara i hennes situation.Hon måste må väldigt dåligt , ännu mer tragiskt är det att det kablas ut till alla som vill sitta o mysa o slå sig själva på bröstet litegrand.
Skönt att hon i alla fall fick hjälp o förhoppningsvis ordning på sitt liv.
Socilalporr var det någon som skrev o jag kan bara hålla med.
Undrar vart den medkännande människan är på väg när man gör tv nöje av andras svårigheter.
man kan ju undra varför hon gick med på att vara med i tv och blotta sitt liv?? ???
-
Jag tror inte alls att många härinne är "snorrika".
Att driva en gård kostar pengar och då behövs det pengar.
Att jag omsätter mer pengar än dig betyder inte att jag har mer över i månadens slut än vad du har.
Jag vill inte vara beroende av andra och stänga in mig i en lägenhet och äta fabrikstillverkad importerad korv med makaroner och morötter.
Varför skulle självhushållning vara synonymt med att leva fattigt både själsligt och fysiskt? För det är precis så jag skulle känna mig i din situation.
Du måste förstå att alla inte känner sig nöjda med Lidl´s (eller Wal-Mart´s) matvaruutbud och att många ser det som otänkbart att bo i förortslägenheter för att känna sig något sånär fria.
Och bosätter man sig där det krävs egen uppvärmning, avlopp, åretruntvatten och egen snöröjning m.m och dessutom vill ha djur och/eller odlingsmöjligheter så det täcker en hel familjs behov så kostar det pengar. Att leva så blir man inte rik på, men man kan få det att gå runt. Vilket verkar vara målet för de flesta härinne. Så även för mig själv.
-
man kan ju undra varför hon gick med på att vara med i tv och blotta sitt liv?? ???
Desprtata människor gör desperata saker.
-
Fred>> Väl talat! Du är helt klart en av dem som skriver intressantast inlägg på detta forum!
Är helt klart så att det krävs bra ruljans på pengarna om man ska införskaffa sig en liten gård (i skaligt skick), maskiner, djur och allt annat som man eventuellt kan tänkas vilja ha. Är skillnad för de som haft tur och ärva mark och gård (oftast då med vissa maskiner) alternativt köpt ut släktingar.
-
Jag tror inte alls att många härinne är "snorrika".
Att driva en gård kostar pengar och då behövs det pengar.
Att jag omsätter mer pengar än dig betyder inte att jag har mer över i månadens slut än vad du har.
Jag vill inte vara beroende av andra och stänga in mig i en lägenhet och äta fabrikstillverkad importerad korv med makaroner och morötter.
Varför skulle självhushållning vara synonymt med att leva fattigt både själsligt och fysiskt? För det är precis så jag skulle känna mig i din situation.
Du måste förstå att alla inte känner sig nöjda med Lidl´s (eller Wal-Mart´s) matvaruutbud och att många ser det som otänkbart att bo i förortslägenheter för att känna sig något sånär fria.
Och bosätter man sig där det krävs egen uppvärmning, avlopp, åretruntvatten och egen snöröjning m.m och dessutom vill ha djur och/eller odlingsmöjligheter så det täcker en hel familjs behov så kostar det pengar. Att leva så blir man inte rik på, men man kan få det att gå runt. Vilket verkar vara målet för de flesta härinne. Så även för mig själv.
vad jag menar är att du själv väljer din situation, väljer du att flytta till en gård vet du att det kostar.
jag å andra sidan skulle köpa ett mindre hus för kontanta medel(typ 150.000) och göra det mysigt så jag trivs, och inte har några skulder till någon. jag vill inte vara skyldig folk pengar, jag avskyr det.
-
Fred>> Väl talat! Du är helt klart en av dem som skriver intressantast inlägg på detta forum!
Är helt klart så att det krävs bra ruljans på pengarna om man ska införskaffa sig en liten gård (i skaligt skick), maskiner, djur och allt annat som man eventuellt kan tänkas vilja ha. Är skillnad för de som haft tur och ärva mark och gård (oftast då med vissa maskiner) alternativt köpt ut släktingar.
och vad händer den dagen då inte pengarna strömmar in?? då står du där.kom inte till mig då bara,för jag säger bara: vad va det jag sa!
-
och vad händer den dagen då inte pengarna strömmar in?? då står du där.kom inte till mig då bara,för jag säger bara: vad va det jag sa!
Nej då till dig kommer jag inte ;), du har inga resurser som jag skulle vara betjänt av.
Men allvarligt...ja vad händer då. Jag får väl sälja av lite maskiner och kanske stycka av lite mark, samt leva på det jag laggt undan till pension och köpa ett nytt mindre ställe.
Jag är inte på något sätt ställd på backen om himmlen ramlar ner imorgon. Jag har tillräckligt med bostad avbetald för att kunna gå med vinst och skogen full med djur att äta och träd att sälja om det skulle skita sig. Jag kan köra skogsmaskiner och lastbil, har nuissance controll license, jag kan svetsa och hugga sten, jag har license som bondsman, och många goda vänner som driver allt från bondgårdar till stenbrott. Så jag behöver nog inte din hjälp som du förövrigt gjort så klart att du inte vill dela med dig av hursom helst ;). Vad gör du själv om din sambo bestämmer sig för att lämna? 9000 lånade slantar på banken, ett hyrekontrakt på en liten lägenhet och 7500 i inkomst som går ut till saker du inte äger?
Ärligt talat, om både din och min värld rasar imorgon så är det nog snarare jag som får hjälpa dig än tvärt om.
Och till skillnad från dig så gör jag det gärna. Gäststugan står tom och färdig och mat finns det gott om (fast inga Lidl+s korvar och makaroner), men du får hugga veden själv.
/Fred
-
Då får man precis som Fred säger sälja av. Ska man spara ihop till en gård så får man ju hålla på tills fan kommer och hämtar en.
Hur tycker du i denna fråga? Jag lånade pengar när jag köpte bostadsrätt. Gjorde jag fel? Enligt mig solklart nej. Varför nej då? Inte för att lägnhetens värde dubbleras (som det ser ut nu efter 2år) och jag tjänar en skaplig slant på det... för hur prisutvecklingen ser ut på några årsikt tycker jag det är svårt att spekulera i. Visst spekulerade jag i prisutveckligen skulle vara positiv eller iallafall att det inte skulle hända något drastiskt. Det bra med affären var att jag kunde räkna hem den på annat sätt. Om jag bor i lägenheten i 5 år kan jag skänka bort den och ändå gå plus minus noll jämfört med att hyra en motsvarande hyresrätt. Och risken att jag skulle behöva skänka bort den ansåg jag mer eller mindre obefintlig. Alltså så drog jag slutsatsen att jag med största sannolikhet skulle tjäna en slant på att köpa jämfört med att hyra. Tycker du jag skulle hyrt istället? Och missat den troliga intjänande slanten på att köpa, fast med mindre risk....
-
Nej då till dig kommer jag inte ;), du har inga resurser som jag skulle vara betjänt av.
Men allvarligt...ja vad händer då. Jag får väl sälja av lite maskiner och kanske stycka av lite mark, samt leva på det jag laggt undan till pension och köpa ett nytt mindre ställe.
Jag är inte på något sätt ställd på backen om himmlen ramlar ner imorgon. Jag har tillräckligt med bostad avbetald för att kunna gå med vinst och skogen full med djur att äta och träd att sälja om det skulle skita sig. Jag kan köra skogsmaskiner och lastbil, har nuissance controll license, jag kan svetsa och hugga sten, jag har license som bondsman, och många goda vänner som driver allt från bondgårdar till stenbrott. Så jag behöver nog inte din hjälp som du förövrigt gjort så klart att du inte vill dela med dig av hursom helst ;). Vad gör du själv om din sambo bestämmer sig för att lämna? 9000 lånade slantar på banken, ett hyrekontrakt på en liten lägenhet och 7500 i inkomst som går ut till saker du inte äger?
Ärligt talat, om både din och min värld rasar imorgon så är det nog snarare jag som får hjälpa dig än tvärt om.
Och till skillnad från dig så gör jag det gärna. Gäststugan står tom och färdig och mat finns det gott om (fast inga Lidl+s korvar och makaroner), men du får hugga veden själv.
/Fred
va bra att du har det bra ställt*gratulerar*
du har nog missuppfattat lite här...
jag har inget hyreskontrakt på nån lägenhet!
vaddå 7500som går till saker jag inte äger??? förklara dig..
jag bor hos min sambo som bor i en bostadsrätt, det är han som står för den. jag bor och lever med honom.
-
Nej då till dig kommer jag inte ;), du har inga resurser som jag skulle vara betjänt av.
Men allvarligt...ja vad händer då. Jag får väl sälja av lite maskiner och kanske stycka av lite mark, samt leva på det jag laggt undan till pension och köpa ett nytt mindre ställe.
Jag är inte på något sätt ställd på backen om himmlen ramlar ner imorgon. Jag har tillräckligt med bostad avbetald för att kunna gå med vinst och skogen full med djur att äta och träd att sälja om det skulle skita sig. Jag kan köra skogsmaskiner och lastbil, har nuissance controll license, jag kan svetsa och hugga sten, jag har license som bondsman, och många goda vänner som driver allt från bondgårdar till stenbrott. Så jag behöver nog inte din hjälp som du förövrigt gjort så klart att du inte vill dela med dig av hursom helst ;). Vad gör du själv om din sambo bestämmer sig för att lämna? 9000 lånade slantar på banken, ett hyrekontrakt på en liten lägenhet och 7500 i inkomst som går ut till saker du inte äger?
Ärligt talat, om både din och min värld rasar imorgon så är det nog snarare jag som får hjälpa dig än tvärt om.
Och till skillnad från dig så gör jag det gärna. Gäststugan står tom och färdig och mat finns det gott om (fast inga Lidl+s korvar och makaroner), men du får hugga veden själv.
/Fred
jag kan åxå köra skogsmaskin ,hugga ner träd,köra truck(har truckkort)
köra traktor. ja skulle han lämna mig har han lovat att hjälpa mig hitta en billig bostad, han gör inte som alla andra svin som slänger ut en på gatan.
-
Då får man precis som Fred säger sälja av. Ska man spara ihop till en gård så får man ju hålla på tills fan kommer och hämtar en.
Hur tycker du i denna fråga? Jag lånade pengar när jag köpte bostadsrätt. Gjorde jag fel? Enligt mig solklart nej. Varför nej då? Inte för att lägnhetens värde dubbleras (som det ser ut nu efter 2år) och jag tjänar en skaplig slant på det... för hur prisutvecklingen ser ut på några årsikt tycker jag det är svårt att spekulera i. Visst spekulerade jag i prisutveckligen skulle vara positiv eller iallafall att det inte skulle hända något drastiskt. Det bra med affären var att jag kunde räkna hem den på annat sätt. Om jag bor i lägenheten i 5 år kan jag skänka bort den och ändå gå plus minus noll jämfört med att hyra en motsvarande hyresrätt. Och risken att jag skulle behöva skänka bort den ansåg jag mer eller mindre obefintlig. Alltså så drog jag slutsatsen att jag med största sannolikhet skulle tjäna en slant på att köpa jämfört med att hyra. Tycker du jag skulle hyrt istället? Och missat den troliga intjänande slanten på att köpa, fast med mindre risk....
du gör självklart som du vill, jag är ingen rådgivare...
och jag kan säga till dig såhär:
numera kan jag lägga undan pengar, det kunde jag inte innan,och självklart lägger jag undan så mycket jag kan, för att unvdika att hamna i "utblottat" läge om gubben skulle kasta ut mig.Där vill jag INTE hamna igen, alltså tänker jag numera först och främst på mig själv, vilket jag inte gjorde innan. Jag frågade senast förra veckan om jag kunde bidra på något mer sätt för att kompensera att jag bor "gratis" hos honom, men han menar på att det är tillräckligt med det jag gör,dvs,suger av honom då och då,städar tvättar, lagar mat,håller ordning på ekonomin(ja, jag hjälper honom med hans lån)bakar,är ekonomisk mm, så jag behöver inte ha dåligt samvete för att jag utnyttjar honom, för det tycker han inte att jag gör...jag bidrar med så mycket jag kan, pengar är inte allt här i världen, tjänster och gentänster räknas oxå... ;D
-
jag kan åxå köra skogsmaskin ,hugga ner träd,köra truck(har truckkort)
köra traktor. ja skulle han lämna mig har han lovat att hjälpa mig hitta en billig bostad, han gör inte som alla andra svin som slänger ut en på gatan.
Jättebra för dig att du har hittat en livskamrat som ställer upp på dig. Sånt är viktigt i livet.
Och du behöver inte resa ragg mot mig. Jag har inget otalt med dig.
Det jag reagerade på var bara att du jämför ditt boende med mitt och tycker då att du lever fördelaktigare för att du har mindre utgifter och vill med det som argument tycka att du lever mer självförsörjande?
Det är i allafall så jag tolkar dina inlägg.
Jag försöker få dig att inse att i mina ögon kan man inte vara speciellt självförsörjande om man är beroende av andra i den utsträckning du är och måste handla skitmat på lågprisbutiker för att få mat på bordet.
Men det kanske bara är en tolkningsfråga.
Jag sitter just nu utan el. Strömmen gick för 15 minuter sedan men mitt hus har fortfarande el så jag kan skriva detta till dig trotts att det är mörkt hos grannarna. Och det kan jag göra för att jag har investerat i reservaggregat som jag kan starta upp och fortfarande få ström till datorn, kylskåp, vattenpump och värmepanna.
Det är för mig självförsörjning, inte korv, morötter och mackarorner i en månad. Men vi prioriterar alla olika.
Självförsörjning är ingen tävling, det är ett levnadssätt där var och en avgör vad som behövs för att slippa vara beroende av andra.
Om du tycker att du är självförsörjande och trivs med ditt liv så finns det väl ingen anledning att kritisera det. Lika lite som jag tycker att du har anledning att kritisera mitt liv.
Vi har ju bägge gjort våra val, och med tanke på din historia som du redovisat här så har vi ganska lika bakgrund också.
Jag har också fått klara mig själv sen jag var 17 år. Skillnaden mellan oss är att vi valt olika vägar att gå och haft skilda prioriteringar.
Men skit samma, jag önskar dig lycka till med dina framtida planer och finns det något du kanske tror att jag kan ge råd om så var inte rädd för att fråga. Jag hjälper dig gärna om jag kan.
/Fred
-
Jättebra för dig att du har hittat en livskamrat som ställer upp på dig. Sånt är viktigt i livet.
Och du behöver inte resa ragg mot mig. Jag har inget otalt med dig.
Det jag reagerade på var bara att du jämför ditt boende med mitt och tycker då att du lever fördelaktigare för att du har mindre utgifter och vill med det som argument tycka att du lever mer självförsörjande?
Det är i allafall så jag tolkar dina inlägg.
Jag försöker få dig att inse att i mina ögon kan man inte vara speciellt självförsörjande om man är beroende av andra i den utsträckning du är och måste handla skitmat på lågprisbutiker för att få mat på bordet.
Men det kanske bara är en tolkningsfråga.
Jag sitter just nu utan el. Strömmen gick för 15 minuter sedan men mitt hus har fortfarande el så jag kan skriva detta till dig trotts att det är mörkt hos grannarna. Och det kan jag göra för att jag har investerat i reservaggregat som jag kan starta upp och fortfarande få ström till datorn, kylskåp, vattenpump och värmepanna.
Det är för mig självförsörjning, inte korv, morötter och mackarorner i en månad. Men vi prioriterar alla olika.
Självförsörjning är ingen tävling, det är ett levnadssätt där var och en avgör vad som behövs för att slippa vara beroende av andra.
Om du tycker att du är självförsörjande och trivs med ditt liv så finns det väl ingen anledning att kritisera det. Lika lite som jag tycker att du har anledning att kritisera mitt liv.
Vi har ju bägge gjort våra val, och med tanke på din historia som du redovisat här så har vi ganska lika bakgrund också.
Jag har också fått klara mig själv sen jag var 17 år. Skillnaden mellan oss är att vi valt olika vägar att gå och haft skilda prioriteringar.
Men skit samma, jag önskar dig lycka till med dina framtida planer och finns det något du kanske tror att jag kan ge råd om så var inte rädd för att fråga. Jag hjälper dig gärna om jag kan.
/Fred
hej fred!
som sagt, jag vill ALDRIG mer hamna i det "dödläge" jag hamnade i efter skilsmässan, så jag gör allt vad jag kan för att slippa hamna där igen. Min dröm är :
Hitta ett billigt ställe och precis som du säger,använda reservaggregat,kakelugnar,vedspis i köket mm
ett mysigt boende till hälften ungefär, hur dem hade det förr, jag behöver inte livets alla moderniteter...jag avundas dig ska du veta fred.
Men jag har aldrig haft ett "riktigt" jobb,på lång tid,det längsta jobb jag haft var 5 månader på en mjölkgård där jag mjölkade 70djur själv varje dag. Det andra jobbet jag har haft är 5 månader med spackling, slipning och lagning av fönsterdetaljer på företaget "ELITFÖNSTER" I VETLANDA.Alltså har jag aldrig fått"stämpla upp" lönen, utan efter 1period av a-kassa(300dagar va?)så hamnade jag direkt i aktivitetsgarantin, som enligt AF skulle vara en "förmån"
jag tycker mer det handlar om en låst situation som jag ej kan ta mig ur.Men någonstans måste jag få mina pengar ifrån och jag är ju lite"handikappad" så jag får väl vara nöjd med aktivitetsgarantin.
-
Helårsbolig i Åsele Kommun
2.2 Ha Nr 00451
Byggår 1952
Boligyta 65 m²
Ladugård
Enskilt beläget
Tomt/grund 22.300 m²
Egen brunn
Begärt pris 295.000:- Sek
http://www.234.dk/00451.htm
typ detta kan jag tänka mig*mysigt*
-
eller detta:
Svenskt trähus i Skellefteå Kommun
Nyrenoverat Nr 00445
Byggår 1958
Boligyta 99 m²
Värme el, olja, ved kamin
Tomt/grund 897 m²
15 km till skidbacke med lift
Hörntomt med egen bäck som rinner genom tomten
Skoterleder, bad, fiske, jaktmöjligheter
Se bilderna bakom
OBS 125.000:- Sek Otroligt prisvärt
http://www.234.dk/00445.htm
-
hej fred!
som sagt, jag vill ALDRIG mer hamna i det "dödläge" jag hamnade i efter skilsmässan, så jag gör allt vad jag kan för att slippa hamna där igen. Min dröm är :
Hitta ett billigt ställe och precis som du säger,använda reservaggregat,kakelugnar,vedspis i köket mm
ett mysigt boende till hälften ungefär, hur dem hade det förr, jag behöver inte livets alla moderniteter...jag avundas dig ska du veta fred.
Men jag har aldrig haft ett "riktigt" jobb,på lång tid,det längsta jobb jag haft var 5 månader på en mjölkgård där jag mjölkade 70djur själv varje dag. Det andra jobbet jag har haft är 5 månader med spackling, slipning och lagning av fönsterdetaljer på företaget "ELITFÖNSTER" I VETLANDA.Alltså har jag aldrig fått"stämpla upp" lönen, utan efter 1period av a-kassa(300dagar va?)så hamnade jag direkt i aktivitetsgarantin, som enligt AF skulle vara en "förmån"
jag tycker mer det handlar om en låst situation som jag ej kan ta mig ur.Men någonstans måste jag få mina pengar ifrån och jag är ju lite"handikappad" så jag får väl vara nöjd med aktivitetsgarantin.
Ja det är väl där våran historia skiljer oss åt.
Själv har jag haft lyckan att aldrig behöva gå utan arbete.
Jag började min yrkesbana med sommarjobb hos olika grönsaksodlare.
När jag var 16 fick jag jobb som "hoppilandkalle" på waxholmsbolagets skärgårdsbåtar. Efter 12 månaders sjötid kunde jag mönstra på hos Walleniusrederiet som lättmatros och sedan jobbade jag flera år på sjön inom olika rederier och steg upp till Båtsmanstjänst.
En flicka i land lockade mig att söka landjobb och jag slet med allt från grovdiskare till truckförare under några års tid tills jag fick anställning som väktare. Mitt sista vaktjobb i Sverige var som stf VaktChef på försvarets materielverk.
Jag tröttnade på det livet och jobbade mig fram runt om i världen. Ibland som livvakt i sydamerika och asien, ibland som takläggare nordafrika eller på kycklingfarmer i Israel.
Jag hamnade såsmåningom i Nordamerika och jobbade med allt möjligt bl.a skogsmaskinförare nere i Nort Carolina, Tvättutbärare i NYC, pälsjakt uppstate NY och stensågning/kapning på stenbrott i Pennsylvania.
Så småningom lyckades jag få ett lån till en liten gård i Westwrn NY.
Jag antar att du är lite yngre en mig och jag skulle tro att jag inte hade mer pengar att skapa en framtid för än vad du har när jag var i din ålder.
Jag tror att det kommer att lösa sig bra för dig. Du verkar ha den rätta gnistan att skapa din framtid.
mvh/Fred
-
man kan ju undra varför hon gick med på att vara med i tv och blotta sitt liv?? ???
Med all sannolikhet samma drivkraft som förmår folk att låsa in sig i ett hus och supa och pippa med främlingar inför TV-kameror.
Man kan också undra hur man bär sig åt för att förbruka kläder för 10000 i månaden, även om man inte tvättar dem utan bara använder varje plagg en gång.
Jag tycker, caorina, att du gör helt rätt som inte gör av med pengar som du inte har. "Den som häftar i skuld är icke fri" är ett av de bästa uttryck som myntats av en svensk statsminister.
-
Ja det är väl där våran historia skiljer oss åt.
Själv har jag haft lyckan att aldrig behöva gå utan arbete.
Jag började min yrkesbana med sommarjobb hos olika grönsaksodlare.
När jag var 16 fick jag jobb som "hoppilandkalle" på waxholmsbolagets skärgårdsbåtar. Efter 12 månaders sjötid kunde jag mönstra på hos Walleniusrederiet som lättmatros och sedan jobbade jag flera år på sjön inom olika rederier och steg upp till Båtsmanstjänst.
En flicka i land lockade mig att söka landjobb och jag slet med allt från grovdiskare till truckförare under några års tid tills jag fick anställning som väktare. Mitt sista vaktjobb i Sverige var som stf VaktChef på försvarets materielverk.
Jag tröttnade på det livet och jobbade mig fram runt om i världen. Ibland som livvakt i sydamerika och asien, ibland som takläggare nordafrika eller på kycklingfarmer i Israel.
Jag hamnade såsmåningom i Nordamerika och jobbade med allt möjligt bl.a skogsmaskinförare nere i Nort Carolina, Tvättutbärare i NYC, pälsjakt uppstate NY och stensågning/kapning på stenbrott i Pennsylvania.
Så småningom lyckades jag få ett lån till en liten gård i Westwrn NY.
Jag antar att du är lite yngre en mig och jag skulle tro att jag inte hade mer pengar att skapa en framtid för än vad du har när jag var i din ålder.
Jag tror att det kommer att lösa sig bra för dig. Du verkar ha den rätta gnistan att skapa din framtid.
mvh/Fred
tack för dem vänliga orden, dem värmer.
jag är 29 år. och just nu är jag faktiskt rätt nöjd med livet som det blev.
efter all skit i vetlanda, träffade jag denne kille på internet,och flyttade hit på vinst och förlust,många kan tycka att jag tog mig vatten över huvudet ,och det tyckte jag åxå ett tag,mitt i allt packande, men samtidigt "skönt" på nått sätt, nu skulle det bli en "nystart" på livet och det blev det. Jag fick första månaden här i Göteborg en stor utbetalning på 22.000kr från FK som vetlanda glömt att gett mig, jag hade alltså gått på för låg aktivitetsgaranti där ett tag, och det såg FK här och jag fick den 22.000kr retroaktivt . jag blev emellertid orolig, för jag fattade först inte om det va en "felutbetalning" eller nåt, så jag ringde för säkerhets skull och frågade på Fk om utbetalningen va rätt. jodå, det va rätt. jag va ju rädd att få ett återbetalningskrav från dem, om utbetalningen hade visat sig vara felaktig.
vart dem pengarna försvann? ja, jag hade ju haft det knapert en tid, så jag passade på att köpa kläder mm.
jag har alltså fördubblat min inkomst på att flytta till Göteborg kan man säga, jag har nästan dubbelt så mycket ut nu än vad jag hade i vetlanda, men hade inte vetlanda FK gjort fel så...
förresten, vetlanda kommun är bra på att INTE ge bidrag,har jag förstått nu i efterhand. jag blev ju nekad socialbidrag oxå.
-
Det var ett fint svar du gav Nettan/Caorina Fred.
Själv har jag ibland svårt att vara diplomatisk.
Jag retar mig på självgodhet när den i samma andetag rackar ned på andra.
Att vara stolt för att man lyckats ta sig igenom svårigheter i livet är inte fel på något vis. Det är när man vill applicera sina metoder på andra med den där "jag har haft ett helvete så jag vet vad jag talar om" attityden.Och nu tänker jag på grund av det skita i solidaritet och bara tänka på mig själv... som jag surnar till.
I mina ögon innebär det att man har en bra bit kvar innan man kan råda andra hur de skall göra. Eller rättare sagt, ifrågasätta hur andra gör.
Caorina , jag var hemlös mellan 16 o 18 då jag kunde få mitt första kontrakt, jag hade ingen som kunde gå i god för mig så jag fick klara mig bäst jag kunde tills dess. Och det gjorde jag.
Så att leva på i princip ingenting är jag riktigt bra på. Liksom att ta vara på mig själv. Att flytta ihop med en kille för att få tak över huvudet var inte ett val. Vare sig då eller nu.
Den sortens tjänster o gentjänster ligger inte för mig, då sover jag hellre ute faktiskt.
Nå, man väljer efter förmåga och omständigheter.
Och jag tycker att man skall vara lite försiktig med att dissa andras val utifrån sin egen livsmall.
-
Med all sannolikhet samma drivkraft som förmår folk att låsa in sig i ett hus och supa och pippa med främlingar inför TV-kameror.
Man kan också undra hur man bär sig åt för att förbruka kläder för 10000 i månaden, även om man inte tvättar dem utan bara använder varje plagg en gång.
Jag tycker, caorina, att du gör helt rätt som inte gör av med pengar som du inte har. "Den som häftar i skuld är icke fri" är ett av de bästa uttryck som myntats av en svensk statsminister.
nä, jag tänker inte göra av med pengar som jag inte har.
min sambo uttrycker det såhär: då är du ju inte med i "systemet"
nä, det kanske jag inte vill heller.. ;D
-
Det var ett fint svar du gav Nettan/Caorina Fred.
Själv har jag ibland svårt att vara diplomatisk.
Jag retar mig på självgodhet när den i samma andetag rackar ned på andra.
Att vara stolt för att man lyckats ta sig igenom svårigheter i livet är inte fel på något vis. Det är när man vill applicera sina metoder på andra med den där "jag har haft ett helvete så jag vet vad jag talar om" attityden.Och nu tänker jag på grund av det skita i solidaritet och bara tänka på mig själv... som jag surnar till.
I mina ögon innebär det att man har en bra bit kvar innan man kan råda andra hur de skall göra. Eller rättare sagt, ifrågasätta hur andra gör.
Caorina , jag var hemlös mellan 16 o 18 då jag kunde få mitt första kontrakt, jag hade ingen som kunde gå i god för mig så jag fick klara mig bäst jag kunde tills dess. Och det gjorde jag.
Så att leva på i princip ingenting är jag riktigt bra på. Liksom att ta vara på mig själv. Att flytta ihop med en kille för att få tak över huvudet var inte ett val. Vare sig då eller nu.
Den sortens tjänster o gentjänster ligger inte för mig, då sover jag hellre ute faktiskt.
Nå, man väljer efter förmåga och omständigheter.
Och jag tycker att man skall vara lite försiktig med att dissa andras val utifrån sin egen livsmall.
hallå, du får nog hänga med i tråden lite bättre faktiskt, jag bodde i lägenhet innan jag flyttade till min nuvarande sambo.och sanningen att säga så har jag fått väldigt mycket credit från folk om att jag har kunnat leva på så lite,en vanlig kommentar jag har fått höra är den här: herregud, det skulle jag aldrig klara.
och sådana komentarer gör ju att jag växer en liten millimeter, jag är stark, jag klarar det många andra inte hade klarat.
och jag har hjälp iallfall 13st andra människor med2normal2 ekonomi, att fatta beslut som att inte köpa 200dvd skivor i månaden till exempel.
-
Det var ett fint svar du gav Nettan/Caorina Fred.
Själv har jag ibland svårt att vara diplomatisk.
Jag retar mig på självgodhet när den i samma andetag rackar ned på andra.
Att vara stolt för att man lyckats ta sig igenom svårigheter i livet är inte fel på något vis. Det är när man vill applicera sina metoder på andra med den där "jag har haft ett helvete så jag vet vad jag talar om" attityden.Och nu tänker jag på grund av det skita i solidaritet och bara tänka på mig själv... som jag surnar till.
I mina ögon innebär det att man har en bra bit kvar innan man kan råda andra hur de skall göra. Eller rättare sagt, ifrågasätta hur andra gör.
Caorina , jag var hemlös mellan 16 o 18 då jag kunde få mitt första kontrakt, jag hade ingen som kunde gå i god för mig så jag fick klara mig bäst jag kunde tills dess. Och det gjorde jag.
Så att leva på i princip ingenting är jag riktigt bra på. Liksom att ta vara på mig själv. Att flytta ihop med en kille för att få tak över huvudet var inte ett val. Vare sig då eller nu.
Den sortens tjänster o gentjänster ligger inte för mig, då sover jag hellre ute faktiskt.
Nå, man väljer efter förmåga och omständigheter.
Och jag tycker att man skall vara lite försiktig med att dissa andras val utifrån sin egen livsmall.
jag har aldrig dissat någon annas val, jag berättar bara om mitt liv ,inget annat! alla gör väl som dem vill...
-
Är liksom inte att du till viss del lever på honom som är "irriterande"
vad är det som är irriterande då??
-
Caorina: Svårt att dela lika när en tjänar 7500 och en annan 20 000?
När jag tjänade 4000 och min man 20 000 delade vi på öret lika. Det gör vi fortfarande flera år senare, nu när jag tjänar mer än honom. För man vet aldrig när livet tar nya vägar.
Och Fred: skriv en bok för jag får inte nog av dina inlägg!
-
Folk ställer upp på alla möjliga saker i tv-program nu för tiden, och är det så konstigt då... när det finns en efterfrågan??!!
Det sjukaste tycker jag nog ändå är att det finns en efterfrågan på att se knasigheter och sliskigheter i tv. Hade inte folk suttit och glott på det så hade ju tv-producenterna fått börja tänka om. Men programmen säljer ju uppenbarligen!
Hur som helst, när man läser några av inläggen i den här tråden så får man en smak i munnen av bitterhet. Det känns lite sorgligt eftersom kroppen blir sjuk om man går omkring och är bitter över det som blev ens liv. Man måste kunna förlåta, bearbeta och gå vidare här i livet. Se det som berikande erfarenheter istället för enbart elände.
Det kanske inte alltid är så att man fått det liv man önskade; men jag kan faktiskt till stor del välja både hur jag vill leva och hur jag vill se på det liv som blev mitt. Och det är lite upp till mig själv att må bra i själen.
-
Caorina: Svårt att dela lika när en tjänar 7500 och en annan 20 000?
När jag tjänade 4000 och min man 20 000 delade vi på öret lika. Det gör vi fortfarande flera år senare, nu när jag tjänar mer än honom. För man vet aldrig när livet tar nya vägar.
Och Fred: skriv en bok för jag får inte nog av dina inlägg!
du det går ej att dela lika i vårat fall...sorry!
-
Folk ställer upp på alla möjliga saker i tv-program nu för tiden, och är det så konstigt då... när det finns en efterfrågan??!!
Det sjukaste tycker jag nog ändå är att det finns en efterfrågan på att se knasigheter och sliskigheter i tv. Hade inte folk suttit och glott på det så hade ju tv-producenterna fått börja tänka om. Men programmen säljer ju uppenbarligen!
Hur som helst, när man läser några av inläggen i den här tråden så får man en smak i munnen av bitterhet. Det känns lite sorgligt eftersom kroppen blir sjuk om man går omkring och är bitter över det som blev ens liv. Man måste kunna förlåta, bearbeta och gå vidare här i livet. Se det som berikande erfarenheter istället för enbart elände.
Det kanske inte alltid är så att man fått det liv man önskade; men jag kan faktiskt till stor del välja både hur jag vill leva och hur jag vill se på det liv som blev mitt. Och det är lite upp till mig själv att må bra i själen.
jag ser det som att jag lär mig någonting, och i detta fallet med lyxfällan, lärde jag mig att det är dumt att handla över sina tillångar,det är dumt att ta snabblån, man måste planera.
-
Caorina: Svårt att dela lika när en tjänar 7500 och en annan 20 000?
När jag tjänade 4000 och min man 20 000 delade vi på öret lika. Det gör vi fortfarande flera år senare, nu när jag tjänar mer än honom. För man vet aldrig när livet tar nya vägar.
Och Fred: skriv en bok för jag får inte nog av dina inlägg!
varför ska jag betala på HANS lägenhet?
HANS bil?HANS lån? nädu jag har egna utgifter!
-
Caorina: Svårt att dela lika när en tjänar 7500 och en annan 20 000?
När jag tjänade 4000 och min man 20 000 delade vi på öret lika. Det gör vi fortfarande flera år senare, nu när jag tjänar mer än honom. För man vet aldrig när livet tar nya vägar.
Och Fred: skriv en bok för jag får inte nog av dina inlägg!
jaha, och hur kunde du bidra då? ja, kanske med EN utgiftspost i bästa fall...
-
Vad är det för handikapp du har caorina?
Du påminner lite om en bekant till mig. Hon hoppade av skolan i 7:an och sedan dess (dryga 10 år) har hon inte gjort nått vettigt. Bara haft massa problem med depressioner, lite lätt drogmissbruk och självmordsförsök/tankar. Hon klagar nästan jämt när jag träffar henne (iallafall när hon dryckit lite) på att hon inte får hjälp och berättar om sina problem och vill ha medlidande. Jag tycker hon får bra möjlighet till hjälp, höga bidrag, betald hjärnskrynklare, tandläkare, kontaktpersoner osv. Rent ekonomiskt har hon det bättre än många lågavlönade. Detta med hennes hjälp och ekonomi är ett sidorspår....
Min slutsats jag vill komma till är att man inte kan få hjälp utan att vilja ha hjälp. Ett bra exempel är en alkolist, en alkolist blir aldrig nykter om denna inte vill. Men om alkolisten vill bli nykter så är det mycket lättare för denne att bli nykter med bra rehabilteringshjälp. För mig känns det som om hon inte riktigt vill ha hjälp...
Detta tycker jag på något sätt återspeglar dig caorina... Du berättar mycket om dig själv och främst berättar du om allt mindre bra som hänt. De flesta här startar inte trådar där de berättar om hur dåligt de haft det och hur lite pengar de lever på... Jag tycker det känns som om du vill ha medlidande för att du haft besvärligt, lever på lite pengar och inte får nått jobb (inte kan jobba). Kanske kan du ta tag i din situation och utbilda dig/ gå om lärling eller nått så att du trots ditt handikapp och/eller sjukdom kan arbeta.
Det är detta som jag tycker är "irriterande", alltså ditt behov av medlidande av obekant folk...
-
Vad är det för handikapp du har caorina?
Du påminner lite om en bekant till mig. Hon hoppade av skolan i 7:an och sedan dess (dryga 10 år) har hon inte gjort nått vettigt. Bara haft massa problem med depressioner, lite lätt drogmissbruk och självmordsförsök/tankar. Hon klagar nästan jämt när jag träffar henne (iallafall när hon dryckit lite) på att hon inte får hjälp och berättar om sina problem och vill ha medlidande. Jag tycker hon får bra möjlighet till hjälp, höga bidrag, betald hjärnskrynklare, tandläkare, kontaktpersoner osv. Rent ekonomiskt har hon det bättre än många lågavlönade. Detta med hennes hjälp och ekonomi är ett sidorspår....
Min slutsats jag vill komma till är att man inte kan få hjälp utan att vilja ha hjälp. Ett bra exempel är en alkolist, en alkolist blir aldrig nykter om denna inte vill. Men om alkolisten vill bli nykter så är det mycket lättare för denne att bli nykter med bra rehabilteringshjälp. För mig känns det som om hon inte riktigt vill ha hjälp...
Detta tycker jag på något sätt återspeglar dig caorina... Du berättar mycket om dig själv och främst berättar du om allt mindre bra som hänt. De flesta här startar inte trådar där de berättar om hur dåligt de haft det och hur lite pengar de lever på... Jag tycker det känns som om du vill ha medlidande för att du haft besvärligt, lever på lite pengar och inte får nått jobb (inte kan jobba). Kanske kan du ta tag i din situation och utbilda dig/ gå om lärling eller nått så att du trots ditt handikapp och/eller sjukdom kan arbeta.
Det är detta som jag tycker är "irriterande".
då ska jag svara dig så gott jag kan.
jag är född av en alkoholist,som drack hela graviditeten.Därav har jag en liten,liten skada som endast visas när jag blir riktigt arg. Men det som gör att jag har aktivitetsstöd är att jag har fått stresshjärta utav alla mina svåra relationer och stressen över att inte kunna ha bra ekonomi.Jag går både hos privat psykolog och nu oxå hos "arbetspsykolog" hos AF. Mina problem började kan man säga när jag flyttade hit för 1,6år sedan, då utlöstes hela "paketet" och jag blev akut inlagd på Sahlgrenska i 2dagar för ångest och stresshjärta.
Detta gör att jag numera blir stressad av följande faktorer:(detta blev jag inte stressad av det minsta innan)
* inte ha kontroll på situationer(jag vill exempelvis veta mina arbetsuppgifter)
*byten (tåg,buss)
*auktoritärer
mm.mm
kort sagt situationer där jag ej har "kontroll"
jag har inget annat handikapp, jag är faktiskt " klart över genomsnittet i uppfattningsförmåga" smart, sa två proffessionella psykologer i nässjö.
-
Vad är det för handikapp du har caorina?
Du påminner lite om en bekant till mig. Hon hoppade av skolan i 7:an och sedan dess (dryga 10 år) har hon inte gjort nått vettigt. Bara haft massa problem med depressioner, lite lätt drogmissbruk och självmordsförsök/tankar. Hon klagar nästan jämt när jag träffar henne (iallafall när hon dryckit lite) på att hon inte får hjälp och berättar om sina problem och vill ha medlidande. Jag tycker hon får bra möjlighet till hjälp, höga bidrag, betald hjärnskrynklare, tandläkare, kontaktpersoner osv. Rent ekonomiskt har hon det bättre än många lågavlönade. Detta med hennes hjälp och ekonomi är ett sidorspår....
Min slutsats jag vill komma till är att man inte kan få hjälp utan att vilja ha hjälp. Ett bra exempel är en alkolist, en alkolist blir aldrig nykter om denna inte vill. Men om alkolisten vill bli nykter så är det mycket lättare för denne att bli nykter med bra rehabilteringshjälp. För mig känns det som om hon inte riktigt vill ha hjälp...
Detta tycker jag på något sätt återspeglar dig caorina... Du berättar mycket om dig själv och främst berättar du om allt mindre bra som hänt. De flesta här startar inte trådar där de berättar om hur dåligt de haft det och hur lite pengar de lever på... Jag tycker det känns som om du vill ha medlidande för att du haft besvärligt, lever på lite pengar och inte får nått jobb (inte kan jobba). Kanske kan du ta tag i din situation och utbilda dig/ gå om lärling eller nått så att du trots ditt handikapp och/eller sjukdom kan arbeta.
Det är detta som jag tycker är "irriterande", alltså ditt behov av medlidande av obekant folk...
vad tror du arbetsförmedlingen försöker göra?
jag har till och med rätt till lönebidrag, men ändå hittar dem inget till mig och jag har givit dem massa förslag om vart jag vill jobba.
jag har inget fysiskt hanikapp, tvärtom, jag är snabblärd och snabb och noggrann.
-
Vad är det för handikapp du har caorina?
Du påminner lite om en bekant till mig. Hon hoppade av skolan i 7:an och sedan dess (dryga 10 år) har hon inte gjort nått vettigt. Bara haft massa problem med depressioner, lite lätt drogmissbruk och självmordsförsök/tankar. Hon klagar nästan jämt när jag träffar henne (iallafall när hon dryckit lite) på att hon inte får hjälp och berättar om sina problem och vill ha medlidande. Jag tycker hon får bra möjlighet till hjälp, höga bidrag, betald hjärnskrynklare, tandläkare, kontaktpersoner osv. Rent ekonomiskt har hon det bättre än många lågavlönade. Detta med hennes hjälp och ekonomi är ett sidorspår....
Min slutsats jag vill komma till är att man inte kan få hjälp utan att vilja ha hjälp. Ett bra exempel är en alkolist, en alkolist blir aldrig nykter om denna inte vill. Men om alkolisten vill bli nykter så är det mycket lättare för denne att bli nykter med bra rehabilteringshjälp. För mig känns det som om hon inte riktigt vill ha hjälp...
Detta tycker jag på något sätt återspeglar dig caorina... Du berättar mycket om dig själv och främst berättar du om allt mindre bra som hänt. De flesta här startar inte trådar där de berättar om hur dåligt de haft det och hur lite pengar de lever på... Jag tycker det känns som om du vill ha medlidande för att du haft besvärligt, lever på lite pengar och inte får nått jobb (inte kan jobba). Kanske kan du ta tag i din situation och utbilda dig/ gå om lärling eller nått så att du trots ditt handikapp och/eller sjukdom kan arbeta.
Det är detta som jag tycker är "irriterande", alltså ditt behov av medlidande av obekant folk...
för mig har det ju varit så att jag har velat fått hjälp men inte fått nån, varken från föräldrar,sacialen eller nån annan, ingen har funnits där för mig, jag har kan man säga, varit "utfrusen" av samhället och jag fattar ej varför...DÄRFÖR är jag nu sjuk! hade jag fårr hjälp när jag behövde det hade situationen kanske varit annorlunda.
-
det senaste "jobbet" jag skulle haft va ett plusjobb på en äldreomsorgsavdelning. Efter 4 veckors praktik skulle du få en 2årig anställning. Det gick åt pipan redan första dagen, dock ej pga. mig.
första dagen frågar jag personerna jag går brevid med, vad dem har för arbetsuppgifter och vart dem städar.Dem svarar: vet inte, vi städar bara. Då kontrade jag: men ni måste väl veta VART var och en ska städa, var och en har väl "sitt" område eller?? svaret vart: NÄÄ...
Jag frågade då vart och vad det va tänkt att jag skulle vara och göra..,svaret blev : vet inte.
summa sumarum fick jag svår ångest den kvällen och va hemma i 2 dagar, när jag kom dit 4:e dagen, säger hon jag gick med: du får gå till chefen. OK
kotfattat, va detta en miss som först och främst AF gjort.
Min handläggare på AF hade ej meddelat PLUSJOBBSKONTORET att jag hade svår ångest och va TVUNGEN att veta mina uppgifter samma dag jag började,vilket medförde att plusjobbskontoret ej visste att jag hade ångest och sådeles ej sagt det till stället jag skulle till!
chefen på stället skällde ut mig efter noter fjärde dagen,och menade på att man ej kan "försvinna" så...
hade hon fått informationen så hade läget varit annorlunda, då hade hon förstått förhoppningsvis.
När jag får en ångestattack spyr jag, fryser, skakar, gråter,är arg,har ont i hjärtat, ont i magen mm, så det är inget trevligt direkt.
-
såhär står det i boken"befriad från ångest" av Lucinda Bassett:
Här är det goda nyheten,du är en människa med speciella resurser.Om du tillhör dem som upplever mer ångest än normalt,betyder det att du bär på stora möjligheter.Hur då?
Därför att du högst sannolikt har en intelligens över genomsnittet. Du är mycket kreativ,med en härligt levande fantasi. Du är analytiskt lagd, med sinne för detaljer.
Det här är fantastiska egenskaper som kan göra dig mycket framgångsrik och i stånd att uträtta verkliga stordåd.
Tragiskt nog tenderar personer med ångest att använda sin stora tankekraft till att skrämma upp sig själva.
Dem blir överdrivet intellektualiserande,analyserar allt till övermått och använder sin livliga fantasi till att måla upp skräcksenarior.
jag rekomenderar denna bok!
-
för mig har det ju varit så att jag har velat fått hjälp men inte fått nån, varken från föräldrar,sacialen eller nån annan, ingen har funnits där för mig, jag har kan man säga, varit "utfrusen" av samhället och jag fattar ej varför...DÄRFÖR är jag nu sjuk! hade jag fårr hjälp när jag behövde det hade situationen kanske varit annorlunda.
caorina. Att "få hjälp" är ingen rättighet utan ett privilegium som är ganska få förunnade.
Jag lider med dig vad gäller din ångest och stress, men det är upp till dig att ta hand om problemen. Du kommer träffa på en hel del människor som vill försöka hjälpa dig med dina problem och du gör helt rätt i att ta emot den hjälpen.
De flesta medmänniskor runt omkring dig vill dig inte illa, tvärt om.
Men det känns som om du brister lite i respekt tillbaka.
Om du tänker efter så är det väl ganska självklart att en arbetsledare blir förbannad om en nyanställd försvinner från jobbet utan att höra av sig, skulle inte du reagera likadant om du hyrt in hjälp som inte infinner sig? Då du har ett dolt "handikapp" är det ju inte speciellt lätt att veta varför du inte kunde inställa dig på din arbetsplats.
Ett råd till dig är att inte lita blint på att andra skall ta hand om dina problem trots att du inte känner att du alltid kan göra det själv.
Ditt liv är till sist ditt ansvar och ingen annans även om du går igenom en aldrig så svår period i ditt liv.
Men jag tror att du grejjar det. Du har tillräckligt med djävlar anamma i dig. försök lita mer på dig själv och mindre på andra i fortsättningen bara.
-
Jag sitter här (ligger, faktiskt) och får lust att försvara caorina lite. Hon beskylls ömsom för att skryta och ömsom för att beklaga sig om allting. Jag tycker det är bra att hon verkar ha koll på sin ekonomi, verkar vara rätt nöjd med sin tillvaro, verkar ha fått tag på en bra sambo.
-
caorina. Att "få hjälp" är ingen rättighet utan ett privilegium som är ganska få förunnade.
Jag lider med dig vad gäller din ångest och stress, men det är upp till dig att ta hand om problemen. Du kommer träffa på en hel del människor som vill försöka hjälpa dig med dina problem och du gör helt rätt i att ta emot den hjälpen.
De flesta medmänniskor runt omkring dig vill dig inte illa, tvärt om.
Men det känns som om du brister lite i respekt tillbaka.
Om du tänker efter så är det väl ganska självklart att en arbetsledare blir förbannad om en nyanställd försvinner från jobbet utan att höra av sig, skulle inte du reagera likadant om du hyrt in hjälp som inte infinner sig? Då du har ett dolt "handikapp" är det ju inte speciellt lätt att veta varför du inte kunde inställa dig på din arbetsplats.
Ett råd till dig är att inte lita blint på att andra skall ta hand om dina problem trots att du inte känner att du alltid kan göra det själv.
Ditt liv är till sist ditt ansvar och ingen annans även om du går igenom en aldrig så svår period i ditt liv.
Men jag tror att du grejjar det. Du har tillräckligt med djävlar anamma i dig. försök lita mer på dig själv och mindre på andra i fortsättningen bara.
det är HÄR problemet är! jag litare ej på myndigeter, för dem har svikit mig gång på gång.
Alla säger nu att jag måste SLÄPPA på kontrollen och släppa in andra i mitt liv,låta andra ta hand om saker.
Jag har STORT kontrollbehov och det kommer av att jag har haft det så tufft och ej haft nån att "stötta mig på"
jag litar inte på någon annan än mig själv, och min psykolog just nu. Egentligen vill jag ju bo själv, för då mår jag bättre har jag märkt, men har ångest/är rädd för att det ej ska gå ihop ekonomiskt. Jag tycker tillexempel att det vore "skönt" att få ett socialbidrag, för du kunde jag slappna av ekonomiskt, dåvet jag att jag har hyra och mat betalt iallfall.Det är hela tiden den ekonomiska bördan som tynger mig, allt det andra klarar jag galant.Allt jag begär är att någon ska se "min" verklighet och att jag har det så knapert på 2000-talet.
som någon sade in gång: existerar sådant här på 2000-talet?
-
allt jag vill är att kunna slappna av på det ekonomiska tänkandet,men det hänger som ett mörkt moln över mig.
allt jag vill är att kunna bo i en lägenhet och ha tillräckligt med pengar för att kunna betala "normalstandard"
dvs, mat, el,hyra.
existansminimum=3000kr efter att räkningarna är betalda.
det har jag aldrig haft.Jo nu då kanske när jag ej har någon lägenhet att betala på.
men ta mitt exempel jag hade innan jag flyttade hit:
4800kr ut efter skatt
2845kr hyra
150kr el
100kr telefon
------------------
1705kr kvar att köpa mat, kläder mm för!
det är UNDER existensminimun och ändå fick jag ej socialbidrag!!
vem kan inte räkna undrar då jag.
en normal person i ett enfamiljshushåll äter för ca 1000kr/månad.
vips så har jag 700kr kvar.
-
Jag sitter här (ligger, faktiskt) och får lust att försvara caorina lite. Hon beskylls ömsom för att skryta och ömsom för att beklaga sig om allting. Jag tycker det är bra att hon verkar ha koll på sin ekonomi, verkar vara rätt nöjd med sin tillvaro, verkar ha fått tag på en bra sambo.
tackar, och jag skriver inte här för att få medlidande, utan för att uppmärksamma folk på hur jag har blivit bemött utav världen!
-
det är HÄR problemet är! jag litare ej på myndigeter, för dem har svikit mig gång på gång.
Alla säger nu att jag måste SLÄPPA på kontrollen och släppa in andra i mitt liv,låta andra ta hand om saker.
Jag har STORT kontrollbehov och det kommer av att jag har haft det så tufft och ej haft nån att "stötta mig på"
jag litar inte på någon annan än mig själv, och min psykolog just nu. Egentligen vill jag ju bo själv, för då mår jag bättre har jag märkt, men har ångest/är rädd för att det ej ska gå ihop ekonomiskt. Jag tycker tillexempel att det vore "skönt" att få ett socialbidrag, för du kunde jag slappna av ekonomiskt, dåvet jag att jag har hyra och mat betalt iallfall.Det är hela tiden den ekonomiska bördan som tynger mig, allt det andra klarar jag galant.Allt jag begär är att någon ska se "min" verklighet och att jag har det så knapert på 2000-talet.
som någon sade in gång: existerar sådant här på 2000-talet?
Jag förstår ditt problem, jag har inte heller alltid haft råd med bostad och tvingats äta det som andra slänger. Tyvärr är det en ökande verklighet för allt fler och jag tror inte att det har med tidsålder att göra.
Det jag försöker säga är att dina problem inte enbart drabbar dig utan även din omgivning. Jag menar inte att det är ditt fel då du verkar drivas av känslor du inte alltid KAN kontrollera. Jag konstaterar bara att det drabbar även din arbetsgivare och dina arbetskamrater att du inte kommer till jobbet. Min gissning är att du blivit nedslagen i skoskaften så många gånger att du tappat förtroende för vad du egentligen är kapabel till.
-
Jag förstår ditt problem, jag har inte heller alltid haft råd med bostad och tvingats äta det som andra slänger. Tyvärr är det en ökande verklighet för allt fler och jag tror inte att det har med tidsålder att göra.
Det jag försöker säga är att dina problem inte enbart drabbar dig utan även din omgivning. Jag menar inte att det är ditt fel då du verkar drivas av känslor du inte alltid KAN kontrollera. Jag konstaterar bara att det drabbar även din arbetsgivare och dina arbetskamrater att du inte kommer till jobbet. Min gissning är att du blivit nedslagen i skoskaften så många gånger att du tappat förtroende för vad du egentligen är kapabel till.
precis jag har blivit nerslagen i skoskaften för många gånger!! exakt! men jag har väl mänskliga rättigheter för det?
-
min förmåga litar jag på, jag är VÄLDIGT ekonomisk.mitt problem är snarare tron på att pengarna bara slutar komma in en dag på kontot och vad gör man då?
-
jag är alltså livrädd för att en dag stå där med lång näsa utan att kunna betala mina räkningar, för jag inte får in några pengar nånstans ifrån.
jag har fått dyssintals av brev från FK där dem helt enkelt anser att jag ej är berättigad, fast jag är det.
det kan väl slå undan vems ben som helst.
tänk om du fick ett brev där det stod att du ej skulle få mer pengar, vad gör man då?
-
kan nån svara på varför jag är så rädd att plötsligt stå utan inkomst?
-
Caorina, jag tycker inte alls att det är konstigt. Du skrev tidigare att ditt kontrollbehov är stort. Nu lever du på bidrag.
Man kan inte lita på att de pengarna skall fortsätta rulla in.
Den nya regeringen har redan börjat dra åt tumskruvarna vad gäller arbetslösa, långtidssjukskrivna och sjukpensionärer.
(Ok, det var på gång innan också)
Så även om du själv upplever att du inte klarar av att jobba just nu så är det inte alls säkert att FKs läkare tycker detsamma, oavsett om Din läkare eller psykolog tycker som du.
Det är svårt att ta i tu med sina problem (om de är av svårare psykologisk karaktär) om man samtidigt skall oroa sig för sin försörjning.
Men du är ju ung, jag antar att du vill ut i arbetslivet så småningom?
Det går nog att finna ett arbete där du kan verka även med de problem du har idag. Om du nu kan sätta fingret på vad exakt det är du behöver för att fungera.
Jag tror inte att du kan känna dig trygg förrän du har kontroll över din inkomst och det kan du bara få om du arbetar dig till den.
Som bidragstagare är du alltid utlämnad till andras tyckande och tänkande om dig.
Som det verkar av din beskrivning av ditt liv så har du inte arbetat några längre sammanhängande perioder. Vilket torde innebära att du varit mer eller mindre beroende av andras godtycke??
Och då har du väl därigenom cementerat en inre oro på detta område.
-
Caorina, jag tycker inte alls att det är konstigt. Du skrev tidigare att ditt kontrollbehov är stort. Nu lever du på bidrag.
Man kan inte lita på att de pengarna skall fortsätta rulla in.
Den nya regeringen har redan börjat dra åt tumskruvarna vad gäller arbetslösa, långtidssjukskrivna och sjukpensionärer.
(Ok, det var på gång innan också)
Så även om du själv upplever att du inte klarar av att jobba just nu så är det inte alls säkert att FKs läkare tycker detsamma, oavsett om Din läkare eller psykolog tycker som du.
Det är svårt att ta i tu med sina problem (om de är av svårare psykologisk karaktär) om man samtidigt skall oroa sig för sin försörjning.
Men du är ju ung, jag antar att du vill ut i arbetslivet så småningom?
Det går nog att finna ett arbete där du kan verka även med de problem du har idag. Om du nu kan sätta fingret på vad exakt det är du behöver för att fungera.
Jag tror inte att du kan känna dig trygg förrän du har kontroll över din inkomst och det kan du bara få om du arbetar dig till den.
Som bidragstagare är du alltid utlämnad till andras tyckande och tänkande om dig.
Som det verkar av din beskrivning av ditt liv så har du inte arbetat några längre sammanhängande perioder. Vilket torde innebära att du varit mer eller mindre beroende av andras godtycke??
Och då har du väl därigenom cementerat en inre oro på detta område.
jag vill ju inget hellre än och ut och jobba! jag är frisk som en nötkärna och kan tänka mig vilket jobb som helst nästan bara det ger en rimlig överlevnadspeng. Min ångest har jag ju fått utav den osäkra situationen det är att gå på bidrag,det kan ju snabbt dras in och vad gör man då? jag vill helst jobba med djurfoder, hundar eller hästar.men även butiksarbete mm
-
Du skrev att du kan "köra skogsmaskin ,hugga ner träd,köra truck (har truckkort) köra traktor". Jag kollade just på Platsbanken; det finns fem sidor med jobb för maskinförare i Göteborg.
Din analys att det ger ångest att gå på bidrag delar jag. Nästan vilket jobb som helst måste vara bättre än det, förutsatt att man är arbetsför förstås.
-
Du skrev att du kan "köra skogsmaskin ,hugga ner träd,köra truck (har truckkort) köra traktor". Jag kollade just på Platsbanken; det finns fem sidor med jobb för maskinförare i Göteborg.
Din analys att det ger ångest att gå på bidrag delar jag. Nästan vilket jobb som helst måste vara bättre än det, förutsatt att man är arbetsför förstås.
du glömde en sak: jag kanske vill ha jobbet, men arbetsgivaren kanske inte vill ha mig. jag har sökt så mycket job och fått nobben, men likaså hittar dem ingen annan!
-
Så här skrev jag för ett tag sen:
"Caorina: Svårt att dela lika när en tjänar 7500 och en annan 20 000?
När jag tjänade 4000 och min man 20 000 delade vi på öret lika. Det gör vi fortfarande flera år senare, nu när jag tjänar mer än honom. För man vet aldrig när livet tar nya vägar.
Och Fred: skriv en bok för jag får inte nog av dina inlägg!"
Svaret jag fick:
"jaha, och hur kunde du bidra då? ja, kanske med EN utgiftspost i bästa fall... "
Nu vill jag bara förtydliga lite: Nej, jag bidrog inte med en utgiftspost, som jag skrev delade och delar vi lika ner till varje 50-öring. Halva hyran, halva internet, halva elräkningen, halva bensinkostnaden, halva telefonen, halva matkassan. Dessutom sparade jag pengar för att inte behöva låna vid extra utgifter. Solklart nu eller?
-
man kan ju undra varför hon gick med på att vara med i tv och blotta sitt liv??
Vad är det du gör här då? Vad är det som skiljer?
-
Fast det är väl ändå skillnad att vara med i TV och blotta sig och att göra det här? Här kan man ju dölja namn, ålder kön osv osv. Och man bestämmer själv hur mycket man vill visa och dessutom för en avsevärt mindre publik (antar jag).
-
Här kan man ju dölja namn, ålder kön osv osv. Och man bestämmer själv hur mycket man vill visa och dessutom för en avsevärt mindre publik (antar jag).
och inte bara det, här kan man få respons, ångra sig, radera sina inlägg, radera sitt id, komma igen, få en andra, tredje fjärde chans att tänka nytt eller förklara, eller förtydliga..
På tv är man bara ett objekt, oftast är enda värdet att roa en trött och blasé publik..Här är man en person, och hur udda man än är så respekteras ens åsikter.