Alternativ.nu
Djur => Arbetshundar => Arbetshundar: Övrigt => Ämnet startat av: Nena skrivet 20 dec-11 kl 08:23
-
Funderar på om det i hundvärlden är precis som med oss människor. Tänker på vissa människor som hela tiden bara drabbas av det ena än det andra, om de så befinner sig helt stilla så händer likt förbaskat något. De slår sig, snubblar, blir påkörda, cyklar in i lyktstolpar, välter saker, tappar mobiler, river sönder kläder utan med vett och vilja. Ni förstår nog.
Vi har en tik på snart sju år och de gånger vi besökt veterinären är knappt värt att nämna. Hennes dotter däremot funderar vi på att skaffa klippkort hos veterinären eller mängdrabatt. Än är det öroninflammation, än är det sönderpiskad svans (blev tvungen att kupera en bit av svansen) och det är sår hit och dit och igår blev det operation på grund av ett styggt djupt sår. Och hon har inte ens hunnit fylla två!
-
Absolut, visst finns det "måndagsexemplar" även av våra kära hundar.
-
Jo jag hade en Kelpie korsning och han hade en period i sitt liv då jag fick besöka veterinären helatiden.
Han spran i högt gräs i hög fart eller rättare sagt skuttade och gjorde som barn ibland tittade inte åt det håll han sprang (tittade på mej istället) och rätt vad det var så var det en hög sten som han skadade sig på.
Skar sig på glas, fick ett fästingbett som blev otäckt mm jag var nog hos veterinären varannan vecka.
Jo han lyckades nog få allt på den sommaren men sen var det nog ingenting förrän han var 10 och en stor hund hamnade olyckligt på hans rygg och han blev mer eller mindre förlamad.
-
Jo jag hade en Kelpie korsning och han (...) tittade inte åt det håll han sprang ...
Nej, varför ska man titta åt det håll man springer? Dit kommer man ju ändå, och står grejorna i vägen, får de skylla sig själva!
Här var det alltså en sten som fick skylla sig själv ...
Men visst har somliga otur, det är även min erfarenhet. Medan andra kan bära sig hur klantigt åt som helst, utan en skråma!
-
Nej, varför ska man titta åt det håll man springer? Dit kommer man ju ändå, och står grejorna i vägen, får de skylla sig själva!
Här var det alltså en sten som fick skylla sig själv ...
Men visst har somliga otur, det är även min erfarenhet. Medan andra kan bära sig hur klantigt åt som helst, utan en skråma!
Ja men han var väldigt vild fram till 3 års åldern !
Tror lungna sävliga hundar klarar sig från massa skador ! Temperamentet har nog betydelse till en viss del !