Alternativ.nu
Djur => Får => Övrigt om får => Ämnet startat av: hursomhelst skrivet 08 nov-11 kl 20:58
-
Ja, jag vill dela med mig av denna otroligt häftiga upplevelse ( iaf för mig)...
För en veckan sedan, drygt. Den 30 oktober..
Det var kväll, kl var strax efter 22, vi skulle ta in våra hästar som sambetar med fåren...
Inga hästar kom när vi ropade, men fåren kom... men, så hör jag, lååååångt borta i hagen en tacka som ropar, jag hör direkt att detta inte är normalt! Trodde hon hade fastnat i nån stenmur, blivit skadad, ja vad som helst...
Så jag springer mot ljudet, med endast ficklampan i mobilen som beredskap i mörkret,regnet och blåsten... Min man tar ett annat håll... När vi närmar oss ljudet, ser vi i en dunge ett nyfött lamm!!! (vi har inte beräknad lammning förrens i februari!)
Tackan springer förvirrat omkring, som visar sig vara en av våra trillingtacklamm-som förlorade sin mamma och blev flasklamm. född 101225, helt oväntat, (tackan tjuvbetäckt vid köp)
Jaha, 10 månader gammal bara... fan fan fan, hinner man ju tänka...
Lyckas komma nära henne med ficklampan, och ser då att ännu ett lamm är påväg ut (jääääklar, 2 st lamm på en så ung tacka)... jag springer runt i mörket med denna slemmiga, kalla lilla varelse vi hittade i dungen.. Han har lite slem i luftvägarna, ber gubben springa och hämta skottkärra med hö, och rena handdukar... han kommer tillbaka, med mina nymanglade kökshandukar ;D :o :P nåja, torka, torka, torka lamm.... bäddar ner han i höet i skottkärran, ja då bestämmer sig hästarna för att komma, och börjar genast äta där en lille ligger, funkar ju inte... måste få in tackan!!!
Tar det lille lammet under ena armen, och en häst i andra handen... In med hästar, lägga lammet inne i ladugården, stänga in övriga får...
Ut med havrehink och ett grimskaft att binda runt tackan.... Letar samtidigt när man springer i hagen efter fler födda lamm.. men hittar inga.. phu!!!!!
Gubben har fått tackan att iaf stå still, förstår ju att det är nåt som inte står rätt till, då lammet inte kommer varesig ut eller in!
Ett par hundra meter till ladugården och riktigt lyse! Lockar och pockar, puttar... väntar vid värkar...
Kommer in i ladugården, tvättar och skrubbar mig och tacka... försöker rätta till mitt första felläge, bara 1 ben som kommit ut... satan!
Det går inte, får inte IN eller UT lammet!
Försöker ringa veterinären, men fumlar med telefonen, mannen tar över och försöker få ut lammet...
Medans jag står där och fumlar med telefonen, brister navelsträngen... jaha...
Maken tänker, som heller aldrig rättat till ett felläge, utan bara varit på kurs! Ut måste det ju, så vid nästa krystvärk tar han tar i ena frambenet och drar försiktigt med bestämt, och ut halkar denna lilla varelse, rakt ner i betonggolvet... Ett tacklamm är fött!!!
Återförenar mamma med tacklamm med sitt tidigare födda bagglamm som är rätt svagt, hittat ca 1,5 timme tidigare... Han orkar inte med hjälp suga... Maken återigen springer in, värmer råmjölk från frysen och kommer ut med.. och vi matar honom, han piggnar snabbt till!
Kollar till övriga tackor, så det inte är nån mer som har satt juver, eler tänker lamma... nej det är det inte! Skönt!
Efter en del pysslande med tacka och lamm, klockan är 02.00, jag säger godnatt och går in!!
Måndag 31/10
Min första slakt dag!
Våndas hela dagen.....
Släpper ut mina tackor och bagge vid 14 tiden...
Slaktaren ringer på eftermiddagen och säger, nu är det dags, nu kommer jag! Kl då ca 16..
Får veta att han tänker skjuta dom här hemma, jag var inte riktigt bereddd på det... men får gå därifrån, och återkomma när det är lastat och färdigt...
Sagt och gjort.... återkommer när han står och spolar av blodet inne i ladugården, biter ihop och säger - jag kan ta över! (vad tänkte jag på ?!?!?!?!?!)
Spolar bort blod, samtidigt som jag hör hur de där nyfödda små lammen bräker och mamman pratar med dom...
Upplever detta lite jobbigt, och bestämmer mig för att jag v ill bort därifrån... Klockan är nu strax 17.00!
Går ut, och går ner längsvägen, tittar in i den tomma hagen på vänster sida, där gick nyss de här slaktade bagglammen... På min högra sida, där är den stora hagen allt utspelade sig kvällen/natten innan... jag fortsätter och gå, från ladugården, vill bort!
Hör hur ett lamm bräker, tänker, oj vad det hörs långt från ladugården.... fortsätter gå, hör det igen! Och igen!
Förstår då att det kommer inte från ladugården, utan från hagen...
På någotvis, jag fortfarande inte kan redogöra för, så står jag, mitt inne i denna stora hage...
Framfö mig, står det på en stor äng, ett litet litet lamm och skriker för allt det är värt!
Hjälp, en tacka till har lammat, och lämnat sitt lamm!
Springer fram och lyfter upp den lille... men...
Han, är helt torr, navelsträngen lite torkad...
Frågar runt bland tackorna, vems är denna?! Ingen känner sig vid honom, ingen ser ut att vara nylammad heller!
In med tackorna, försöker se om jag kan hitta någon nylammad, hittar återigen INGEN!
Börjar tro att det är Bedas lamm, hon som lammade ute nästan ett dygn tidigare... men nej, det kan väl inte vara möjligt....
Iaf så får detta kalla lilla lamm komma in i värmen, får råmjölk på flaska... äter och är pigg, men trött!
Somnar och sover i min famn...
Mina svärföräldrar tog hand om våra barn, där vid 17 tiden då jag hittade detta lammet...
Åker upp till dom för att hämta barnen.. Lammet är med....
Lammet sover inne den natten, mellan oss i sängen.. Stiger upp och matar och "kissar" lammet, varannan timme hela natten...
På dagen får han komma ut till sin vad vi tror är hans mamma... han får vara där till och från... på natten får han komma in och sova igen..
Dock har hans mage kommit igång, så han får sova brevid min säng, i en låda med halm! Vår gamla tik på 12 år, slickar honom ömt när han vaknar!
Uppe och matar och kissar honom även denna natt!
Nu är det onsdag, 2 novemer...
Dags för klippning..
Tänke, nu hittar jag den där nylammade tackan jag har missat...
För varje tacka som blev klippt, blev det 1 trolig tacka mindre...
När vi kom till sista.......... nervöst!
Det var INTE hon heller som lammat detta lilla lamm heller!
Då är det sant, detta lilla lamm jag 2 dagar tidigare, har klarat sig ute, nästan ett dygn, ENSAM!!!
Idag bor han ute, tillsammans med sin mamma och syskon, blir stödmatat på flaska...
Och inte nog med att han varit från sin mamma så länge och övelevt, han har dessutom blivit accepterad av sin mamma, som låter honom dia!
Han heter Axel..... är döpt av min ena tvillingson Alfred!
(ps, kommer i helgen skilja av 2 lamm för att skona denna ungtacka)
Har dessutom kommit fram till att det är vår egna avelsbagge som är pappan, i somras var det ett av dessa trillinglamm som hade på nåt sätt smitit in hos honom... men inte hade vi en tanke på att hon hade kunnat bli dräktig... 5 månader gammal, trilling och flasklamm, av rasen ostfrisiskt mjölkfår!
Det är nu bestämt, att Axel ska inte födas upp och skjutas och bli mat... Han ska kastreras och gå här och påminna oss om liv och mirakel!
-
Vilken berättelse och alldeles verklig - det är ett mirakel - det kan man lätt hålla med om!
Oxå impad över dig och hur du kämpat denna senaste vecka för dina djur! Hoppas du får lite bättre sömn framöver... :D
-
;D
Härligt!
-
Länge leve miraklens tid! :)
-
Vilken liten överlevare! :)
-
Vilken fantastisk berättelse! Man blir ju aldeles varm i hjärtat... Tack för att du delade med dig! :D
-
Oj! Vilken liten kämpe.. Fick mig faktiskt tänka på min första kläckning.. 12 små kycklingar har kommit ut, o en 13:onde är på väg.. Har puttat upp lite av skalet (ni som har höns o sett detta förstår vad jag menar) men inget hände på några timmar, vi började hjälpa den lite smått, den pep o rördesej, men den kom inte ut, så pappa skalade ägget, o den kom ut,, men den bara låg där, blev inte fluffig, utan den torkade bara.. (dom andra kycklingarna hade nu flyttat ner.) Den gick inte, utan krälade sej fram, jag hjälpte den upp några ggr, men den bara ramla ner igen, den fick gå kvar där i 3 dagar (gav den mat o vatten i kläckaren) sen satte jag in den till dom andra, hon lärde sej gå lite bättre, men rammlade ändå (blev lite orolig eftersom dom drack ur en tallrik, så den inte blev blöt) men hon överlevde detta, (jag döpte henne till nr. 13 för hon var nr 13 ochför det är otur, det sägs att dom dör om man hjälper dem) men nu 3-5 månader (?) så har hon blivit en jättefin LITEN höna :O Inga dvärgar i gruppen, men ändå blev hon jätte liten. Men sånt här visar hur mycket djur vill leva! Om en bebis föds liten/för tidigt, blir det massa käbbel, men varföe lär vi oss inte från djuren, även för tidigt födda, eller dom som man inte tror kommer klara sej, TA INTE BORT MÄNNISKOR I ONÖDAN; DOM KLARAR SEJ! vi kämpar ju inte nes för att våra medmänniskor ska överleva? men det gör djuren! Jag skulle hellre vra ett djur! ;D
-
Vilken underbar verklighet!
Med lilla Lammet på näthinnan kan jag nu sova gott :-)
-
Fantastiskt, vad härligt och var duktiga ni är som lyckades med hela projektet.
Det är helt otroligt hur uppfinningsrik man kan bli när allt blir så där lite för mycket. Vi hade en oxå en historia i somras jag jobbade och fick det berättad av min då lite svettiga man. Han jagade bl.a. får och hundar inne i vår lada som välte motorcyckel och div annat bröte åt upp massor av havre och välte stegen som stod rännet. Allt kan hända med djuren och det är just det som gör livet. :)
-
Tack för denna historia. :)
-
Vilken tuffing och överlevare :)
Honom borde du inte kastrera, skaffa några obesläktade tjejer åt honom istället ;)
Mvh
Charlotte
-
:)
-
Tack för du delade med dig ..Underbart
Vi kanske inte har kommit så långt från urbönderna ändå..Det finns hopp om oss
Lycka till även i fortsättningen önskar Cokett
-
Wow....
vad härligt... och vad underbart att han klarade sig så ni inte hittade honom för sent..
-
Underbart, som en saga med lyckligt slut.
-
Ja för en gångs skull fick denna sagan ett riktigt bra slut!
Det som tar ner lite av glädjen är väl att jag måste skilja av 2 av 3 lamm.... men men....
Jag trodde inte att ett lamm, nyfött, (borde ju fått sig en slurk råmjök vid födseln iaf) klarar sig nästan ett dygn ensam ute! Trodde det handlade om timmar.... och dessutom stog han upp och fullkommligt skrek! Och krafterna var långt från slut! Vad han visade iaf.....
Veterinären som var här idag och tog MV proven var helt förstummad, dels att en 10 mån ungtacka får 3 friska levande lamm, och dessutom med den livskraften Axel bevisat han besitter!
Ja, jag har oxå haft tankar om att inte kastrera honom, men då jag kommer ha väldigt svårt att hålla 3 baggar så kan jag inte behålla honom som bagge, hur gärna jag än vill!
Då hans pappa Anders Bagge, stångade ihjäl ett lamm för oss i somras (lamm på 70 kg vid 5 månaders ålder och 6 v efter ihopsläpp) så därför vågar jag inte ha baggar ihop nåt mer :'(
-
Här kan man se lite bilder på Axel, för dom som vill....
http://www.pixbox.se/alb_show_id1236871_page0.html (http://www.pixbox.se/alb_show_id1236871_page0.html)
-
Vilken sötnos :)
Längtar till mina lamm kommer, måste bara starta tillverkningen först och sen vänta fem månader ;)
Mvh
Charlotte
-
Ja, jag gick och gnälld hur bebis-sjuk jag var, och längtade sååååå till lammning... men ja, det kom ju som ett brev på posten :P
Nu ligger det även uppe bilder på Axel när han sover i vår säng, och i sin lilla låda ;D
-
Vilken underbar berättelse. En saga med lyckligt slut ;D
Jag använde oxå blöjor till små barn till mitt flasklamm och det funkar jättebra.
Ser fram emot fler bilder på lilla Axel när han växer upp. :-)
-
Så fint att jag var tvungen att gråta lite :-[.
-
Jag kunde förstås inte heller låta bli att gråta när jag läste. Försök ha Axel kvar och se till att han blir avelsbagge, han måste ju ha bra gener, han var verkligen en överlevare.
-
Vilken vacker historia! Bra jobbat! Ta hand om Axel och syskon och tack för att du delar med dig!
Johanna
-
Vilken smått otrolig berättelse.... Den tackan skall du vara rädd om. Det kan inte vara helt vanligt att de godtar ett tredje lamm som både varit borta och sedan varit inne i huset och säkert luktar annorlunda än de andra två! Jag funderar på det du skriver om att ta bort två lamm från henne. Är det nödvändigt tror du?? Det är en bra tanke att skona henne, men jag undrar om det inte skulle funka att låta dem gå kvar och att stödmata alla tre med en napphink och att tidigt introducera lammpellets och fint hö/enilage i en lammkammare? Då får de ju extra mat alla tre, tackan sparas, men de får ändå möjlighet att leva ett normalt "familjeliv" med allt positivt som det innebär för både fåren och fårägaren ;).
-
Lilla känsliga jag sitter oxå med tårar i ögonen efter din vackra historia. Så himla himla fin historia!! Lycka till med lilla Axel!!.....
Och vilka snuttiga söta bilder!!! Herregu! Vart ju tårögd igen!!!!
-
Underbart!!
Axel&husse ser ju att må gott i sängen!
Förstår dej att han inte ska slaktas!
Det skulle jag inte heller göra med en sån överlevare..
-
Jag hade en tacka som fick ljuverinflamation och då valde jag att stödmata den ena hos tackan så jag skulle försökt att inte ta bort 2 av dem. Mycket lättare att de lär sig fårlivet av mamman än av människan.
Men ser framemot hur det går för den lilla överlevaren :-) så söt o fin.
-
Tack för alla fina ord! :-*
Ang att jag vill spara tackan är ju för att hon är mjölkfår, och hennes mamma var en dirkekt import från Åland. Och jag är så extremt rädd om henne och hennes juver! Jag vågar inte riskera några juverproblem, då jag vill ha denna tackan kvar. För få in en juverinflammation i besättningen är inte bara förödande för henne, utan kan blir för så många fler.
Jag stödmatar som sagt Axel, och erbjuder även de andra flaska, men tyvärr så äter Axel allt mindre på flaska, och de andra växer dåligt, i jämförelse. Det är redan hård kamp om spenarna och ja, det sliter...
Det är jättetråkigt att behöva skilja av dom, jag vill verkligen inte detta. Jag kommer lida något oerhört, men jag vågar heller inte chansa.... men, än är dom inte avskiljda...
Dock så förlorade tackan, Beda, sin mamma som liten pga av en dold juverinflammation, och var 1 spent, till 3 lamm.. och när de nästintill hade gnagt bort spenen, trots stödmatning.. ja då blir man rädd... Hoppas innerligt ni förstår mig...rädslan sitter i! Och jag vill inte förlora en till.. och särskillt inte en avkomma från detta mycket vackra och kloka får som gav oss Ada, Beda och Ceda. (Döpt efter trakikfärjorna mellan göteborg och Höno/Öckerö, från vår fina semester sommaren innan, det var glädje, precis som de 3 små lammen)
-
Det är väl självklart att du ska göra som du tycker är bäst,du känner dina individer bäst och vet hur dom fungerar.
-
Självklart förstår vi dig :D och du skall göra som du tycker är bäst för er. Ingen annan kan välja vad som passar in hos er utan endast ge råd i välmening . Önskar dig all lycka till med de små sötnosarna och hoppas du fortsätter dela med dig av "sagan"
-
Jag funderar på om det inte kan vara så att Axel var den förstfödda o att kanske mamman redan hade slickat honom o gett honom en slurk råmjölk innan de andra började trycka på och stal hennes uppmärksamhet!! Bara en tanke ;D
-
En fantastisk berätelse :)
-
En sån underbar berättelse. Lycka till med Beda och hennes ungar.
-
Jag funderar på om det inte kan vara så att Axel var den förstfödda o att kanske mamman redan hade slickat honom o gett honom en slurk råmjölk innan de andra började trycka på och stal hennes uppmärksamhet!! Bara en tanke ;D
Jo, han är förstfödd.... måste vara. Men ändå, klara sig nästan ett dygn, själv ute!
Förövrigt mår alla bra, alla 3 går hos Beda.
Axel vägrar flaskan, han är störts och förser sig från mamma. Dock så flaskas Axels bror 2 gånger om dagen för att försöka spara Beda så gott det går.
Hon har ett par små spensår, men som ser fina ut. Så änsålänge har jag is i magen... De är 3 veckor nu, de har fått en lammkammare med lammpellets och lite betfor. De smakar gärna ensilaget med. Så jag hoppas att de kommer igång och börjar äta "fast" foder lite tidigare än normalt, precis som deras mamma gjorde då mjölkbaren inte fanns, i detta fallet sinar.
-
Vilken härlig berättelse och så duktig du varit - och nu är på att läsa av din tacka och hennes lamm. Jag har varit i en liknande situation som din. Jag valde att ha kvar lammen hos sin mamma för jag tror att de lär sig så mycket "fårvett" då, men jag fick tvinga lammen att ta flaskan i början. Det var nappflaska och det tog ett par veckor innan de upptäckte att det mättade gott i magen med maten från flaskan.
Lycka till och fortsätt gärna skriva om hur det går med din lilla fårfamilj.
Kajsa