Alternativ.nu
Djur => Höns => Höns: Raser => Ämnet startat av: MittUtopia skrivet 17 okt-11 kl 13:32
-
Vi ska flytta ut på landet (äntligen) efter 7 år i en större by.
Har 3 livliga pojkar (SNÄLLA men aktiva och energiska som barn ska vara mer eller mindre)...
och vi ska ju skaffa lite djur, bl. a höns därav första frågan:
-Vilken ras bör vi välja?
Social, snäll, tålig, inte jättestor och inte jätteliten... Det ska ju bli våra husdjur och får ju gärna ha alla dessa egenskaper så barnen kan involveras så mycket som möjligt.
- Jag bidrar gärna till kulturarv- finns det en hönsras som är en "riktigt gammal ras"!?
Bidra gärna med erfarenhet och fakta! :)
-
Beror lite på hur ungarna är m.m
Om ungarna är för "på" och ska hålla på med hönsen helatiden och sånt så skulle jag rekomendera någon ras som kan flyga upp och sätta sig i något träd om det blir för jobbigt.
Är ungarna snälla och förstår när hönorna inte vill mer så passar det nog med en av mina favoritraser, silkeshöns. Dessa kan inte flyga, men är oftast supersnälla, blir lätt tama, lägger bra med ägg m.m =)
Silkeshöns är lite mitt i mellan, de är större än en dvärghöna men mindre än en höna av stor ras(tex sussex), mycket social (iallafall mina)
Om du vill bevara gamla hönsraser så tipsar jag dig att kika på kackel.se (tror isåfall att åsbohönan kanske skulle passa er? Har fått en uppfattning av att dem inte är så jättestora)
-
Pojkarna mina är snälla. Absolut djurvänliga ( i alla fall de två äldsta, lilleman på ett är en typisk ettåring men bör ju bli som sina brödrar i sinom tid...) och djur dras framförallt till min äldsta son som han dras till dom.
Det bör vara en snäll ras som generellt sätt tycker om sällskap och att bli klappad och jag har faktiskt funderat på silkeshöns- just för att dom verkar vara sociala... (beror kanske på att dom inte kan flyga?)
Är dom lättare eller svårare att sköta i jämförelse med andra raser?
-
gammelsvenska dvärghöns hade vi när jag och min syster var små - fantastiskt trevliga höns! Snälla och sociala.
Verkligen att rekomendera!
-
Det finns väldigt många raser som funkar jättebra med barn. HUr tama dom blir beror på hur vana dom är vid hantering. Vill man ha riktigt tama och hanterbara höns är det bästa att köpa riktigt små kycklingar och hanter dem mycket när dom är små.
Om stort eller smått är bäst för barn beror på barnen. Stora tunga höns är oftast lugnare och tål lite hårdare tag. Även om barn inte är dumma och elaka, så är dom barn, och kan ibland göra dumma saker utan att inse konsekvensen :-\ Mindre raser är kvickare och ofta lite mer fart i. Dom är generellt sett lite mer självständiga och inte fullt så "gosiga" som de stora bamseraserna.
En kompis son hade en Brahmatupp (=jättestor) som bästis. Den satt alltid på flaket på hans trehjuling eller traktorsläp (Trampebilsvarianten ;) ) Följde honom som en skugga och var ofta med inne i huset om Mamman inte hade koll ::) Tuppen och pojken var ett radarpar och såg för roliga ut tillsammans ;D
En annan
-
Dvärg kochin kan rekomenderas varmt.
Mina barn och deras kompisar har varit med och myst med dessa sociala djur, från ägg till hönsgården....
Härliga, sociala djur...Å inte alls så ruvtokiga som alla säjer.
-
Jag tror att den absolut snällaste tuppen här hemma är en O Shamo. Vi har isbar, orpington, blomme, silkes, dvärg cochin, paduaner, chabo, nakenhalsar (den franske varianten) och blandisar. Alla hönor är snälla och spriner bort om de itne vill ha med barnen att göra. TUpparna däremot har haft en tendens att attackera barnen (jag kom på vad det berode på och det var inte tupparnas fel utan ett barn som utmande de) men O Shamo tuppen vår har bara tittat på barnen och antignen gått därifrån eller bara lagt sig ner och tittat åt ett annat håll. Det är också den tuppen som äldsta tösen hämtar och försöker klickträna. ;)
-
Ja jag skulle säga att nästan alla höns raser är barn vänliga det bror helt på barnen !!! ;)
-
Utifrån de svar du fått och din önskan om kulturarv, kolla på kackel.se om du vill läsa mer om svenska lantrashöns! Finns säkerligen någon ras som passar.
-
Enligt mej Dv kochin eller silke. dotterns ena silke var med överallt (låg med henne och solade på filten, gick med henne ner till grannen och satt nästan alltid på hennes axel. :D, mina tama goa gick med mej oxå (dottern sa...mamma Elvis som tuppen hette) e ju din anda man ;) jag kunde göra vad som med den godingen. Dom lite mindre rasena jag har och har haft tycker jag inte harblivit lika tama. Lycka till!
-
Först ska sägas att jag har själv aldrig haft lätta raser (utom några industrihöns en gång) och heller inte de hönsfamiljer jag umgåtts med. Min erfarenhet bygger på vad jag sett på utställningar och andra hönsvisningar.
Vad gäller de flesta lätta raser så verkar de allt annat än klappvänliga. De skriker och flaxar förfärligt vid hantering och närkontakt. Vissa undantag finns dock, som M:E:S: dvärgar, som vi har många på våra utställningar, de är lugna och hanterbara. Även Sebright verkar trevliga (dock en ras med andra problem, inte att rekommendera för nybörjare), likaså Silkeshöns.
Annars är det generellt bland de tunga raserna man finner de lugnaste.
-
Hej på er.
Dvärg kochi har funkat med mina barn. de är lite sävliga och uppfattas av mej som lite tröga. fattar inte riktigt vad som är på gång. Typ de första räven tar. Blir lätt tama och mina tuppar har inte varig agresiva. De har dock sprungit undan när de inte vill mer. Vill man ha ruvande hönor som får kycklingar skulle jag dock inte rekomendera dvärg kochin. Ruvar har de gjort men knapt hållit 4 ägg varma.
Ha det bra i höstrusket.
Eva
-
Vad för typ av reden har dina dv kochin? Mina ruvar utan problem fram 8-10 kycklingar blandade äggstorlekar.
-
Jag röstar för silkeshöns!
Köpte, av en slump, 4 st svarta och jag blev så förälskad i dom så jag köpte 6 vita också.
Helt underbara höns, underbart söta, snälla och lagom stora. Tuppen kan dock vara lite tuff mot de andra tupparna (trots att de är Orpingtons och väger 8 ggr så mkt), men han har aldrig visat nåt mot människor. Har 2 pojkar på 1,5 respektive 2,5 år så jag ville också ha snälla höns. Annars är ju de riktigt stora (orpington, brahma, stor-kochin m.fl) väldigt lugna och fogliga. Och fina! :D
Lycka till!
-
Mina stor kochin ( & en brahma) är nästan lika tama som en hund. De var mellan 1-2 veckor när dom kom hit och jag har pysslat mycket med dom när de var små.
De kommer rusande när man ropar, gör små konster, följer med om man går och har ropat på dom innan, sitter gärna på ens hand som andra jaktfalkar ( även om de borjar bli väl tunga nu). Två av hönorna skulle nog helst vilja att jag satt med dom i knät varje kväll när de skulle somna. ( Helst med godnattsaga).
Helt klart roligare än många andra husdjur.
Jag såg att TS bor i Skåne! Du får gärna komma hit och titta på mina fjantiga jättehönor, för att bilda er en uppfattning om hur dom kan bli med lite pyssel...