Effekten per kvadratmeter är intressant. Men oerhört mycket mer intressant är effekten per krona. Det är nog det som är orsaken till att vi inte ser så många vertikallagrade vindkraftverk. De är på tok för dyra i förhållande till hur mycket energi de ger.
Att bygga själv, av "skrot", utan att räkna arbetsinsatsen som en kostnad är det enda sättet idag att få någorlunda ekonomi för en privatperson med begränsad budget i vindkraft utan bidrag.
Det är lätt att glömma att vindkraftverk blir mer effektiva ju större vindsvept yta de har, dubbla ytan ger ~fyrdubbla effekten.
Ju högre mast desto mer vind att hämta, även där ger en fördubbling i vind nästan fyra gånger så mycket energi.
Så som ni förstår blir det i storleksordingen 16 ggr mer energi från ett vinkraftverk om man dubblar storleken och förlänger masten så det får dubbelt med vind. Slutsatsen är att det är löjligt ineffektivt med små mark/vatten-nära vindkraftverk, även om de skulle gå att ställa så nära varandra som de tror i länken.
Självklart tappar de effekt om de står med 1,65 rotordiamters avstånd från varandra i vindriktningen i verkligheten. Möjligt att man kan få positiva effekter av turbulens osv om de står på rätt av stånd från varandra i förhållande till vindhastigheten, men i praktiken går det inte att bygga tätpackade vindkraftverksparker och få ut lika mycket effekt som om man ställer dom glesare.
Att man överhuvudtaget ställer vindkraftverk nära varandra beror på infrastruktur-vinster, tillstånd och administration och dylikt. Man accepterar då något lägre utbyte per vindkraftverk till förmån för att minska andra kostnader.
Det spelar inte så stor roll om man kan öka energiuttaget ur en viss mark/vatten-areal, om man som i det här fallet måste skjuta in betydligt mer pengar per levererad mängd energi är det ändå kört.
@Vattuvarg, först vill jag att du hänvisar till en saklig grund att det skulle gå åtta gånger så mycket material för att dubbla den vindsvepta ytan.
Man kan påvisa vad som helst matematiskt, om man räknar fel, men man kommer aldrig ifrån det grundläggande faktum att för att kunna ge ifrån sig energi måste vindkraftverken ta mer energi ur vinden, alltså måste energiinnehållet i vinden minska för varje vindkraftverk det passerar.
Jo det är väl roligt att man forskar på vertikalaxlade verk, men det är tråkigt att de ödslar resurser på en återvändsgränd.
Vertikalaxlade och horisontalaxlade verk har sina fördelar och nackdelar, eftersom kr/MWh totalt sett är en väldigt kritisk faktor för kommersiella verk är horisontalaxlade verk absolut vanligast, men visst är det till stor del för att de är vanligast som de blir billigast per MWh.
Horisontalaxlade verk har iaf under en period varit vanligast bland hemmabyggen, för en hundring eller så får man tag på en tunna, som man kan bygga en enkel rotor på ca en kvadratmeter, rotationshastigheten är dock ganska låg, så man lär få ha utväxling. Men med en bil eller två som ändå bara väntar på sista resan går det antagligen att plocka delar så att de kvarstående problemen huvudsakligen består av arbetstid och mast. Dock lär man behöva mer än en tunna för att ha användning av en vanlig bilgenerator misstänker jag.
Om man bygger vingen dubbelt så lång så blir den dubbelt så bred och dubbelt så djup också. 23=8 ...och man kan påvisa rätt mycket genom att räkna rätt också, vilket jag inte lyckas med. ;)
Vingen behöver inte nödvändigtvis göras dubbelt bred och dubbelt djup.
Dessutom, om du dubblar rotorvingbladens längd får du väl ändå 4 gånger så stor vindsvept yta?
Att man inte bygger ännu större vindkraftverk redan nu handlar säkert till stor del att det redan uppstår tekniska problem vid tillverkning och transport, det, plus att det är obeprövat.
Men man garvade åt envingade verk också...
Det där med studier av fiskstim är tom ganska typiskt retorik, rapporten är säkert publisherad i en framstående vetenskaplig tidsskrift ::) .
Problemet kvarstår att energi inte uppstår ur intet, om man får mer energi i vindkraftverk nummer två i raden på grund av turbulens från det första kommer vindkraftverk nummer tre ändå att ge mindre energi än det första eftersom man tagit ut så mycket av den potentiella energin. Det finns forum för de som är intresserade av perpetuum mobile, det här ämnet passar där, och inte här. Fysisk grundlag som man försökt övervinna i årtusenden utan att lyckas gör det omöjligt att öka verkningsgraden genom att ställa verken tätt i långa rader i eller nästan i vindriktningen.
Ovanpå att det är principiellt omöjligt enligt världens mest väl bekräftade teori kommer sådana problem som jag har för mig att jag redan nämnt, att kraftverken måste stå i rätt förhållande till varandra och vinden för att uppnå positiv effekt, i fel vinkel får man självfallet en negativ effekt. Vilket innebär att man måste ha mobila vindkraftverk som justerar detta automatiskt, kostnad per utvunnen energimängd skjuter i höjden, och hela idén faller åter handlöst, som om det inte vore nog med en gång.
Även på Cern fick de nyligen "ta tillbaka" påståenden efter att de insett att de mätt fel, jag garanterar dig att principen med att ställa vertikalaxlade verk tätt i stora parker aldrig kommer innebära att man får ut mer per verk än om man ställt dom mer glest.
Eller så inser man att vindkraft är en återvändsgränd som endast hålls vid liv av statliga bidrag. Vindkraft är en kanonlösning småskaligt, men låt det stanna där.
Enbladigt? Jag gjorde en gång en enbladig propeller till ett modellflygplan - varvade ≈ 36K, fort gick det men planet flög ruggigt skumt..