Alternativ.nu
Djur => Kaniner => Ämnet startat av: Vargflikkan skrivet 02 aug-11 kl 18:23
-
Jag har efter mycket velande bestämt mig för att sälja min kaninhona av gotlandsras med genbank. Jag vill helst rikta mig till en seriös uppfödare och undrar nu vad som är skäligt att ta för henne?
-
Det beror nog lite på om hon är en värdefull avelskanin.
Hur långt hon är upp på listan...
Är hon intressant för vidare avel så skulle jag tro att du kunde ta mellan 400 och 500.
-
Åldern på kaninen är också rätt avgörande, och om den haft kull förut.
Är den över ett år och inte haft kull tidigare, så är den i min värld helt värdelös. Har den haft kull så beror värdet på avelsresultatet.
-
Hon är född 2008 och har fått en kull med ungar, fem blev det om jag inte minns fel
-
Hon är född 2008 och har fått en kull med ungar, fem blev det om jag inte minns fel
Ok, följaktligen helt värdelös som avelshona, oavsett stam. Om hon säljs så blir det som sällskapskanin, och då spelar genbank ingen roll. Ca 150 kr tycker jag vore ett rimligt pris för kaninen, det är vad jag tar för kaniner som jag säljer till sällskap.
-
Ok tack för snabba svar! :D
-
Vargflikkan, ta ingen notis till påståendet att kaninen skulle vara värdelös. Det kan den vara, eller inte, men det beror på andra faktorer än den ovan angivna.
-
Vargflikkan, ta ingen notis till påståendet att kaninen skulle vara värdelös. Det kan den vara, eller inte, men det beror på andra faktorer än den ovan angivna.
Men en kanin som är född 2008 är ju pensionsfärdig som avelsdjur, oavsett alla andra faktorer. Eller är du av en annan åsikt?
Däremot skrev jag INTE att den var värdelös, jag skrev att den var värdelös som avelsdjur. Eftersom det är sent på året nu, så hinner man knappast ta någon kull innan vintern, om man håller kaninen utomhus, vilket skulle innebära att kaninen är inne på sitt 5:e år. Jag skulle aldrig para en så gammal kaninhona.
-
Man måste tänka på vad som är genbankens uppgift innan man kan börja lämna rekommendationer. Det har försvunnit - och försvinner fortfarande - värdefulla djur på grund av olyckliga beslut.
Den genetiskt värdefullaste honan i genbanken är född 2008. Den honans föräldrar föddes 2001 respektive 2002. Långa generationsintervall är av godo i bevarandearbetet, eftersom det är i generationsskiftena genetiskt material går förlorat. Tyvärr tenderar det att avlas alldeles för mycket på alldeles för unga djur. Det är bättre om de första kullarna konsekvent stoppas i frysen istället för att säljas.
-
För att återgå till prisfrågan så anser jag att en gotlandskanin är värd 200 kronor plus moms. Om den ligger högt eller lågt på listan är inte avgörande, däremot måste man såklart se till att de värdefullaste djuren hamnar hos sådana besättningar som kommer att finnas kvar om några år.
-
Det är säkert sant att värdefulla gener försvinner pga olyckliga beslut, men ett djur har samma gener om den är 1 eller 7, och chansen att den lämnar friska, produktiva djur, vilket med all sannolikhet är vad som avlades på förr, är bättre om honan inte är för gammal.
Dessutom blir en hona som inte fått ungar på flera år ofta mindre fertil, och risken för strul med förlossning osv ökar.
Jag håller med om att målet med genbanken är att bevara gener, men jag tycker att många som håller på med genbank missar att det ursprungliga målet för de människor som var ekonomiskt beroende av sina djur var att de var produktiva under de fattiga förhållanden som rådde. Självklart ska man inte avla fram högproducerande djur som kräver massor av kraftfoder, det skulle förändra djuren i grunden. Men att inte slå ut djur som får få ungar, växer dåligt, mjölkar dåligt, eller vad nu djuret syfte är/var, är att försämra rasen. Om man inte selekterar på de egenskaper som värdesattes när man på allvar använde djuren, så kommer man inte att bevara djuren, då får man en annan och betydligt sämre ras än det som småbönder/torpare eller andra med svag ekonomi eller mindre ytor tog fram. Det är min fasta övertygelse, och just därför vill jag försöka bevara lantraser, i den mån jag har plats, tid och ekonomi till det.
-
ett djur har samma gener om den är 1 eller 7
Generationsskiften varje år leder till extrema förluster i genetisk variation jämfört med generationsskiften vart sjunde år. Man skall absolut inte hålla på och byta avelsdjur varje år.
Vad beträffar det aktuella djuret finns i tråden inget underlag för att bedöma dess värde som genbanksdjur, därför bör man avstå från rekommendationer.
-
Generationsskiften varje år leder till extrema förluster i genetisk variation jämfört med generationsskiften vart sjunde år. Man skall absolut inte hålla på och byta avelsdjur varje år.
Vad beträffar det aktuella djuret finns i tråden inget underlag för att bedöma dess värde som genbanksdjur, därför bör man avstå från rekommendationer.
Vem har pratat om generationsskiften varje år? Man tar första kullen när mamman är typ 7 månader, och sedan lämpligen 3 kullar per år om man håller kaninerna utomhus. En hona bör kunna klara 7-10 kullar under sin livstid. Men när hon är 4 eller lite drygt det, så bör hon definitivt pensioneras, eftersom hon då inte får tillräckligt stora kullar med bra tillväxt för att vara ekonomisk.
Lantraserna, som vi vill bevara, är ju produktionsdjur, specialiserade på att växa, reproducera och producera med minimalt behov av resurser som man inte själv kan producera på ett småbruk. Om man glömmer bort produktionsaspekten så kan man lika gärna strunta i att bevara raserna, för de kommer att utvecklas till något annat och sämre än det man hade när man började. Tro mig, ingen bonde behöll ett olönsamt djur i det gamla bondesamhället, sådan lyx fanns det inte ekonomi till.
-
Vem har pratat om generationsskiften varje år?
ett djur har samma gener om den är 1 eller 7
Det är fel perspektiv om man tror att lantraser är produktionsdjur vilka som helst. Syftet med att bevara lantraser i genbank är att de skall förbli så oförändrade som möjligt. Därför kompromissar man med produktionsegenskaperna. Som alltid vid kompromisser väger man samman flera faktorer, där just bevarandemålet kan tillåtas väga tyngre än andra egenskaper. Hur tungt det väger beror på hur unikt djuret är. Om man t.ex. tänker sig ett djur som är enda kvarvarande ättling till en founder, eller enda någorlunda nära släkting med en founder, är djuret och dess avkomma värda att bevara även om egenskaperna i övrigt är marginella. För genetiskt mindre värdefulla djur gör egenskapsavel inte lika stor skada.
-
Det är fel perspektiv om man tror att lantraser är produktionsdjur vilka som helst. Syftet med att bevara lantraser i genbank är att de skall förbli så oförändrade som möjligt. Därför kompromissar man med produktionsegenskaperna. Som alltid vid kompromisser väger man samman flera faktorer, där just bevarandemålet kan tillåtas väga tyngre än andra egenskaper. Hur tungt det väger beror på hur unikt djuret är. Om man t.ex. tänker sig ett djur som är enda kvarvarande ättling till en founder, eller enda någorlunda nära släkting med en founder, är djuret och dess avkomma värda att bevara även om egenskaperna i övrigt är marginella. För genetiskt mindre värdefulla djur gör egenskapsavel inte lika stor skada.
Jo, men det är ju där jag hävdar att genbankerna tänker fel. Visst, det är viktigt att bevara gener, men då får man aktivt korsa dem med "värdefulla" gener med de som är mer produktiva, så att man får med båda egenskaperna. Annars har man snart, enligt mig, en annan ras än den man försöker bevara. Däremot ska man se till produktionsegenskaper givet så lika förutsättningar som möjligt med dem som rådde när djuren verkligen var livsavgörande för sina ägare. De ska producera bra med bibehållen storlek, med bra foderutnyttjande, bra fertilitet, vara friska, vara lätthanterade osv.
När man slutar att selektera får man inte det samma som man hade från början, man får något sämre. Däremot ska man självklart se till att ha rätt urvalskriterier, målet är inte att få raser som producerar mer, men bara under förutsättning att man ger dem specialkost, medicinerar osv. Men som sagt, ser man inte till ekonomin, då är man vilse.
-
Visst, det är viktigt att bevara gener, men då får man aktivt korsa dem med "värdefulla" gener med de som är mer produktiva, så att man får med båda egenskaperna.
Gör man det späder man ut de "värdefulla" generna med mindre värdefulla så att de värdefulla blir ännu mer underrepresenterade. Det är bättre att para ett värdefullt djur med ett annat. Sedan, när man förökat upp dessa linjer så att det finns fler djur kan man göra ett urval efter produktionskriterier.
Vad beträffar lantrasernas egenskaper så förs statistik över dessa så att man kan följa eventuella ändringar över tiden. Man kan konstatera att produktionsegenskaper som vikt och kullstorlek varit rätt konstanta. Däremot har det skett en viss förskjutning i färgernas fördelning, möjligen beroende på modebetonad egenskapsavel vilket i så fall är olyckligt.
-
För Vargflikkans prisfråga kan debatten vara intressant men inte särsklit praktiskt med tanke på prissättning.
Här är dock honor födda 08 i full produktion och jag har tagit en 06 i produktion under säsongen 09 som bara har haft en kull tidigare och hon har lämnat 8 till 10 ungar varje kull till hösten 2010 och är nu ner till 4/5 ungar senaste två kullar.
Fertilitet varierar!
Ingen vits med att slumpa bort en kanin därför att kanske hon inte funkar.. en chans bör den ha - dvs för mig omkring 250 kr som vanliga djur utan större meriter.
/Januschka
-
Bry dig inte om ieenilorac :p
3 år är ingen ålder, så länge hon är i god kondition för annars kan det vara ovisst om hon ger fler kullar. Jag har inte tagit mer än 200 kr för henne.
-
Bry dig inte om ieenilorac :p
3 år är ingen ålder, så länge hon är i god kondition för annars kan det vara ovisst om hon ger fler kullar. Jag har inte tagit mer än 200 kr för henne.
Nej, för all del, strunta i mig, jag har bara fött upp ett par hundra kaniner....
Beroende på när på året kaninen är född, så är den 4 eller lite mer när den får en kull nästa år, under förutsättning att den alls får en kull. Det innebär en ökad risk för honan, det kan man inte komma ifrån. Om den alltid varit i lagom hull så är risken mindre. Och lagom hull är betydligt smalare än de flesta tror...
Om du säljer den, så måste köparen i alla fall vara väl medveten om förutsättningarna. Jag skulle inte själv sälja ett sådant djur och säga att det är lämpligt till avel, åtminstone inte utan att själv prova att ta en kull på henne först.
Så länge man upplyser köparen om förutsättningarna, så är det givetvis helt ok att sälja henne, men för mig vore det omoraliskt att säga att hon är en avelskanin, när hon är så gammal och bara fått en kull. Men visst, är hon i god kondition kan hon mycket väl få 1-3 kullar till innan hon är slut. Eller så är hon omöjlig att få dräktig. Eller, om man har ännu mer otur, så blir hon dräktig, men klarar inte att föda fram ungarna...
Kaninavel är lite mer än att ha "värdefulla" gener och att sätta in en hona till en hane...
Men det är ju bra att alla experter här på forumet kan garantera ett bra resultat...
-
Om du säljer den, så måste köparen i alla fall vara väl medveten om förutsättningarna. Jag skulle inte själv sälja ett sådant djur och säga att det är lämpligt till avel, åtminstone inte utan att själv prova att ta en kull på henne först.
Så länge man upplyser köparen om förutsättningarna, så är det givetvis helt ok att sälja henne, men för mig vore det omoraliskt att säga att hon är en avelskanin, när hon är så gammal och bara fått en kull.
Eftersom Vargflikkan har upplyst oss här om detajlerna kommer hon säkert att göra det för spekulanter eller om kaninen nu annonseras ut pa Föreningens hemsida. Där kan man till och med förväntar sig att medlemmarna har koll pa gotlandsavel mer än de som är fokuserat pa utställnings eller köttkaniner.
Ingen ära i att trampa ner pa en som har radfragat här om priset och inte om avelsfragor.
/Januschka
-
Jag hoppas verkligen att ingen tyckt att jag trampat på dem, det har inte varit min avsikt. Jag bara motiverade att jag var tveksam till kaninens möjligheter till att bli en bra avelskanin, eftersom jag anser att det påverkar priset. Åtminstone är jag beredd att betala mer för en avelskanin än för en sällskapskanin, och jag har själv olika priser på dessa när jag säljer kaniner.
Jag är inte någon stor expert på gotlandskaniner, har mest haft andra raser, men har faktiskt gotlandskanin, och är på väg att ansöka om genbank.
Och fokus på min avel har alltid varit att få fram fiska, produktiva kaniner, som förväntas ge jämna och fina kullar. Detta eftersom kaninavel ändå går back, och jag har inte lust att lägga jättemycket tid på kaniner som är sjuka eller inte blir dräktiga som de ska. Och det tar i princip lika lång tid att sköta om en kull på 3 som en kull på 8 från födsel till försäljning/slakt.
Gotlandskanin är, precis som de andra genbanksraserna av alla olika arter, ett produktionsdjur. Tappar man bort det, då är man vilse i sin avel. Det är bara det jag argumenterat kring, och jag har inte haft för avsikt att racka ner på någon som helst.
-
Det är inte ett dugg svårt. När man väljer avelsdjur väger man samman ett antal kriterier. Genbanksarbetet innebär att man lägger till härstamningen som ännu ett kriterium. Värre än så är det inte.
-
Det som förvånar mig är att vissa vill förkasta en kanin, utan att ens veta härstaming/plats på listan.
Det borde vara av betydelse...
-
Tråden är ju redan rejält urspårad så jag kastar ut en fråga gällande denna magiska värdefulla-lista? Varför finns den? Vad har man gjort för fel tidigare eftersom vissa linjer blivit så underrepresenterade? Vad händer med de djur som idag inte är attraktiva och högt upp på värdefullalistan? Hamnar de i topp 10 på nästa lista som man tvingas göra om några år? Jag menar inte att vara näsvis, men folk är ju BARA intresserade av gotlandskaniner som ligger högt upp på listan... ??? Sen förstår jag att vissa kaniners gener är (alltför) väl representerade i landet, men det måste ju finnas enormt många kaniner som ligger i mitten någonstans som "ingen" vill ha idag? Målar man inte in sig i ett hörn med offentliga listor? Vore det inte bättre att man från genbanks/föreningshåll försökte pusha lite för vissa linjer och gener när man märker tendenser till snedvridning i genbankerna? Jag fattar ju att alla linjer omöjligtvis kan vara lika väl representerade, men är inte risken stor att listan bara tippar vågen åt andra hållet?
JBF (som ju inte har gotlänningar utan mellerudare men ändå undrar;D)
-
Vad händer med de djur som idag inte är attraktiva och högt upp på värdefullalistan? Hamnar de i topp 10 på nästa lista som man tvingas göra om några år? Jag menar inte att vara näsvis, men folk är ju BARA intresserade av gotlandskaniner som ligger högt upp på listan... ??? Sen förstår jag att vissa kaniners gener är (alltför) väl representerade i landet, men det måste ju finnas enormt många kaniner som ligger i mitten någonstans som "ingen" vill ha idag? ....Jag fattar ju att alla linjer omöjligtvis kan vara lika väl representerade, men är inte risken stor att listan bara tippar vågen åt andra hållet?
Komplett OT:
Jag undrar ocksa ibland.. men har, som en del envisa lantrasnördar, mina överrepresenterade linjer kvar. De är faktisk utspridda för att de är bra ;)
I nuläget känns det som en fördel att vi har blivit sa manga genbanker - en del mera modebenägna som byter avelsdjur ofta, en del som jag som har djuren kvar livet ut. Förhoppningen finns att även djur i mitten (och botten) av listan överlever och att de sällsynta linjer inte är underrepresenterade för att de inte duger ;)
Januschka
-
Målar man inte in sig i ett hörn med offentliga listor? Vore det inte bättre att man från genbanks/föreningshåll försökte pusha lite för vissa linjer och gener när man märker tendenser till snedvridning i genbankerna?
Det är precis det listan gör, ganska framgångsrikt dessutom. Och offentlig, i betydelsen tillgänglig för alla medlemmar, måste den rimligtvis vara om den skall kunna utgöra beslutsunderlag i aveln.
Felet som gjorts tidigare, om man nu kan kalla det för fel när man inte har något alternativ, är att man avlat ojämnt. Vissa founders fick ingen avkomma alls och är således numera oåterkalleligt förlorade. Andra avlades det på desto mer så att så gott som alla nu levande gotlandskaniner har dem i släktträdet. Det är omöjligt att utföra släktskapsanalyser i huvudet och nu behöver man inte försöka längre.
JBF, du har väl sett att registret över mellerudskaniner också finns på hemsidan nu? Den kommer att uppdateras årligen på samma sätt som för gotlandskaninen, i samband med att årsrapporterna är klara.
-
Jo, jag har sett Mellerudsregistret på hemsidan! Kanonbra jobbat!! :D (Hoppas mina G lyckades bli M på hemsidan också... ;))
Men är det inte lite väl upphetsat med denna jakt på de mest topprankade kaninerna? Risken att vågskålen tippar över måste ju vara enormt stor om man inte tänker långsiktigt i sin avel? Eller är det bara jag som upplever detta?
"Offentlig" var kanske ett märkligt ordval av mig, det låter ju som om motsatsen vore "hemligstämplad". Jag menar bara att listan verkar vara nästan det enda som är beslutsunderlag i aveln för vissa ( i alla fall vad jag kan utröna ur annonser/annonstrådar/hemsidor). Kanske hade man från föreningens sida lite mer "diskret" kunna styra intressenter till uppfödare med sämre representerade linjer? Så som jag vet görs i andra föreningar. Kanske gör man också det i kaninföreningen. Sen köper ju folk djuren var de vill, och faktum är ju i alla lantrasföreningar att vissa är bättre än andra på att annonsera ut sina djur, och att de djuren därför blir dominerande i genbankerna.
Givetvis är det enormt beklagligt att vissa founders inte fått någon avkomma i genbankerna, och att de således är borta för evigt, men det måste man väl ha uppmärksammat så fort man började med genbankssystemet? Att det var ojämn fördelning mellan founderdjuren? Det är verkligen ingen kritik, och säkerligen finns det logiska förklaringar till detta. Men hade man sett detta då så hade denna hysteriska listkaninjakt inte behövt uppkomma?
JBF
-
Detta publicerades i tidningen Gotlandskaninen nr 2 2010:
Styrelsen har på det senaste styrelsemötet fattat beslut om nya riktpriser för livdjur, detta då de tidigare var flera år gamla. Riktpriserna finns för de som vill ha lite vägledning i prissättningen på livdjur. Påpekas ska dock att var och en själv bestämmer vad de vill ta för sina djur när de säljs. Priserna avser genbanksdjur som är varaktigt märkta eller har beskrivningsblankett och där genbanksintyg medföljer.
Ungdjur, åtta veckor till sex månader, 250 kr eller mer. Vuxet djur, övervintrat och eventuellt testat i avel, upp till 500 kr.
Djuren, framför allt honor, kan anses vara lämpliga för avel efter omkring nio månaders ålder, färdigvuxna är kaninerna tidigast vid 1 år. Andra faktorer som påverkar prisbilden är om de är vaccinerade mot gulsot/myxomatos, om de är tatuerade, var i landet de säljs ex stad-land samt om de säljs mellan genbanksbesättningar eller till någon ny djurhållare.
Bättre svar än så kan inte jag ge Vargflikkan.
Är bra sugen på att lägga mig i både avelsegenskapsdiskussionen och "vädefulla listan" men det hör andra trådar till.
-
Risken att vågskålen tippar över måste ju vara enormt stor om man inte tänker långsiktigt i sin avel?
De kaniner som ligger i botten på listan har mängder av nära släktingar. För att en sådan kanin skall hamna i topp måste alla dessa avlida knall och fall under samma år. Det är utomordentligt osannolikt.
Att man inte avlade på alla founders, tja, det kan ju ha berott på att man bedrev selektionsavel redan då och inte tänkte på att det genetiska materialet är en ändlig resurs.
-
Att man inte avlade på alla founders, tja, det kan ju ha berott på att man bedrev selektionsavel redan då och inte tänkte på att det genetiska materialet är en ändlig resurs.
Nu lägger jag mig i ändå... ::)
Det kan även ha funnits en del avelsodugliga individer, så var det hos mellerudskaninerna.
Det är av största vikt att använda sig av listan. Vi som håller på med mellerudskaniner ska vara oändligt tacksamma för att den finns, på så sätt kan vi i ett tidigt stadium fånga upp linjer som redan är på väg att försvinna.
Det ultimata vore att ha tillgång till avelsprogrammet från första början, men det har vi inte haft. Nu får vi göra det bästa av det som finns kvar.
-
Vi som håller på med mellerudskaniner ska vara oändligt tacksamma för att den finns, på så sätt kan vi i ett tidigt stadium fånga upp linjer som redan är på väg att försvinna.
Ja, men detta borde man ju ha vetat om redan när genbanksarbetet startade? Det är det jag menar. Det kan ju inte komma som en blixt från klar himmel att vissa djur försvunnit? Eller har det det? Att man inte skall avla på odugliga kaniner krävs ju inga listor till, och de djur som finns i botten på nuvarande lista har ju sina gener säkrade, men det finns ju en stor medelklass som idag är acceptabelt stor, men som iom värdefullalistan inte är lika viktiga i aveln, det är ju de djuren jag menar kan komma att tappa mark när föreningen går ut och säger att de inte är viktiga.
Vidare kanske ett annat namn än värdefulla-listan hade varit på sin plats? De flesta torde förstå vad som menas, men onekligen så haussas vissa djur och linjer upp nu.
Grundtanken borde ju vara att alla djur är lika viktiga, och detta måste man ju ha klart för sig vid start! Med mellerudskanin är det hoppeligen på det viset, men vad var det för standardkaninavlare som en gång i tiden tog sig an gotlandskaninen och lät aveln spåra ur så att man måste rangordna djuren?
Är det bara jag som har reagerat på denna lista där ute?
Ja, nu är detta inte världens största bekymmer, och egentligen inte heller mitt bekymmer, eftersom jag inte ens har gotlandskaniner. Men som sagt så undrar man ju lite ibland...
//
-
men vad var det för standardkaninavlare som en gång i tiden tog sig an gotlandskaninen och lät aveln spåra ur så att man måste rangordna djuren?
Standardkaninavlare ???
Var det inte bara så enkelt att en del genbanksinnehavare var bättre på att marknadsföra sina kaniner än andra?
Om några genbanker säljer nästan alla sina ungar vidare till genbanker och andra använder det mesta av sitt överskott till grytan och detta sker "i början" av bevarandearbetet när alla Founders linjer inte är spridda i många genbanker så är det väl inte konstigt att vissa linjer försvinner.
Mvh
Charlotte
-
Vi får ha i åtanke att för Gotlandskaninens del fanns det en hel del inventeringsdjur. Utan ett avelsprogram till hjälp är det omöjligt att hålla reda på dom och deras avkommor, några generationer framåt har du plötsligt ganska många individer. Och avelsprogram hade man inte då, det har vi först nu.
Föreningen har aldrig sagt att "medelklassdjuren" inte är viktiga. Däremot behöver vi avla mer på högt listade djur och se till att avkommor efter dessa kommer ut i genbanksarbetet, annars försvinner fler linjer och genutbudet blir fattigare. Avel på överrepresenterade linjer ska givetvis fortsätta men man får krasst räkna med att fler av de avkommorna hamnar i Electroluxhimlen.
Eftersom registret uppdateras varje år kommer man i tid upptäcka förändringar. Skulle alla skaffa Stureättlingar och avla på dom kommer hans linje så småningom dala på värdefulla listan, medan någon annan linje stiger. Så att "medelklassen" ligger i riskzonen tror jag inte vi behöver vara rädda för.
-
Standardkaninavlare ???
Var det inte bara så enkelt att en del genbanksinnehavare var bättre på att marknadsföra sina kaniner än andra?
Om några genbanker säljer nästan alla sina ungar vidare till genbanker och andra använder det mesta av sitt överskott till grytan och detta sker "i början" av bevarandearbetet när alla Founders linjer inte är spridda i många genbanker så är det väl inte konstigt att vissa linjer försvinner.
Mvh
Charlotte
Ja, jag menar inget negativt alls med standardkaninavlare. Jag syftade på Ulrics teori om att det kanske bedrevs selektionsavel, och det tolkade jag som att man kanske inte ansåg alla gener/färger/storlekar vara av samma värde. Att man kanske ville stöpa kaninen i en viss form. Idag premieras ju mångfalden, men jag vet ju inte riktigt hur det var när gotlandskaninen upptäcktes, ej heller vilka som hade det ursprungliga ansvaret för rasens uppförökande.
Precis som du skriver Charlotte så är det vissa som säljer alla sina ungar, eller nästan alla, medan andra inte vill annonsera och greja med papper utan hellre nackar och äter upp kaninungarna, men det är väl där föreningen kommer in i bilden. De ser ju vilka som säljer mycket ungar och vilka som inte säljer alls, och kan på det sättet styra intresserade i en viss riktning. Man kan, för att upprepa vad jag skrev tidigare, inte tvinga köpare att köpa på ett visst ställe, ej heller kan man tvinga kaninägare att sälja ungar, eller låta bli att sälja ungar, men nog ser man tendenserna innan linjerna är borta. Och ser man från föreningshåll att vissa inte säljer ungar, där det finns gener som förtjänar proportionerligt större spridning får man ju vädja till vederbörande att faktiskt sälja ett djur eller två!
-
Vi får ha i åtanke att för Gotlandskaninens del fanns det en hel del inventeringsdjur. Utan ett avelsprogram till hjälp är det omöjligt att hålla reda på dom och deras avkommor, några generationer framåt har du plötsligt ganska många individer. Och avelsprogram hade man inte då, det har vi först nu.
Föreningen har aldrig sagt att "medelklassdjuren" inte är viktiga. Däremot behöver vi avla mer på högt listade djur och se till att avkommor efter dessa kommer ut i genbanksarbetet, annars försvinner fler linjer och genutbudet blir fattigare. Avel på överrepresenterade linjer ska givetvis fortsätta men man får krasst räkna med att fler av de avkommorna hamnar i Electroluxhimlen.
Eftersom registret uppdateras varje år kommer man i tid upptäcka förändringar. Skulle alla skaffa Stureättlingar och avla på dom kommer hans linje så småningom dala på värdefulla listan, medan någon annan linje stiger. Så att "medelklassen" ligger i riskzonen tror jag inte vi behöver vara rädda för.
Jag förstår absolut vikten av att underrepresenterade djur måste uppförökas så att de ej försvinner, men du måste väl ändå hålla med om att snudd på det enda folk vill veta är vilken plats på listan ett utannonserat djur har, och det är väl inte det som är det viktigaste i genbanksarbetet och bevarandet av en lantras?
Anser man i föreningen att listan fyller sitt syfte, som en fingervisning om vilka djur som är underrepresenterade, eller upplever man (som jag ;)) att listan har fått anta för stora proportioner ute hos gemene genbankshållare?
Som Januschka skriver så är det ju faktiskt viktigt att folk som har sin egna stam av djur faktiskt också håller fast vid den. Jag får ibland en känsla av att det är ett hejdundrande letande efter nya avelsdjur hela tiden, med listplacering och speciell teckning/färg som enda mål för ögonen, och det är ju oroväckande för ett bevarandearbete.
-
Anser man i föreningen att listan fyller sitt syfte, som en fingervisning om vilka djur som är underrepresenterade, eller upplever man (som jag ;)) att listan har fått anta för stora proportioner ute hos gemene genbankshållare?
Som Januschka skriver så är det ju faktiskt viktigt att folk som har sin egna stam av djur faktiskt också håller fast vid den. Jag får ibland en känsla av att det är ett hejdundrande letande efter nya avelsdjur hela tiden, med listplacering och speciell teckning/färg som enda mål för ögonen, och det är ju oroväckande för ett bevarandearbete.
Bade och.
Listan fyller sitt syfte:
Det blir enklare att förhindra att enskilda linjer försvinner för deras *svaghet* blir mera synliga.
Samtidigt tycker jag personligen att det avlas på tok för mycket efter färg - det har varit så sedan jag började med gotlänningar. Men just nu är det andra färger som är trendiga och tyvärr är en del duktiga säljare inne på färgavel och förhoppningen kan bara vara att de begriper skadan de gör med tiden. Debatter har inte haft stor påverkan ...
Styrelsen har efter bästa förmågan uppmanat genbanksinnehavare att inte stirra sig blint på avstammning eller färg, också ett tjatande som jag minns från början... men möjligheterna är begränsade om folk inte vill lyssna. Särskilt när styrelsemedlemmar själva delvis föregå med dålig exempel ;)
Men det diskuteras på ett annat ställe där det är lämpligare.
/Januschka
-
kanske dags att fortsätta den här mycket interessanta diskussionen på föreningens hemsida? (:) o:)
-
Som Januschka skriver så är det ju faktiskt viktigt att folk som har sin egna stam av djur faktiskt också håller fast vid den. Jag får ibland en känsla av att det är ett hejdundrande letande efter nya avelsdjur hela tiden, med listplacering och speciell teckning/färg som enda mål för ögonen, och det är ju oroväckande för ett bevarandearbete.
Men det diskuteras på ett annat ställe där det är lämpligare.
/Januschka
Nu kom vi även in på färgavel vilket leder den här tråden ännu längre bort från ursprungsämnet. Hur nu det gick till.
-
Nej, för all del, strunta i mig, jag har bara fött upp ett par hundra kaniner....
Det har jag med ;D
-
Bry dig inte om ieenilorac :p
3 år är ingen ålder, så länge hon är i god kondition för annars kan det vara ovisst om hon ger fler kullar. Jag har inte tagit mer än 200 kr för henne.
Om du menar att du är av en annan åsikt, så är det helt ok, men det är inte konstruktivt att skriva att man ska strunta i väl underbyggda argument. Däremot är det helt ok att anse att vissa faktorer, enligt dig, är viktigare eller mindre viktiga än vad jag anser dem vara.
Ett djur är inget avelsdjur om det inte förmår att ge avkomma. Alltså bör man förvissa sig om det innan man säljer det som avelsdjur. Om man av olika skäl inte vill testa denna för avelsdjur helt avgörande egenskapen (skulle förvåna mig om någon inte anser att förmåga att reproducera sig är en avgörande egenskap för ett avelsdjur ;) ), så bör man sälja djuret som sällskapsdjur.Detta så att man inte lurar någon på pengar och värdefull tid när de sedan förgäves försöker para honan utan framgång.
Jag förstår argumenten om att vissa gener kan vara väldigt värdefulla i avelsarbetet, även om jag kanske inte skulle låta ovanliga gener väga så tungt att det överskuggar om andra egenskaper är mycket dåliga. Ingenstans skriver jag att dessa argument innebär att någon ska struntas i. Jag förväntar mig faktiskt detsamma från alla andra. Att skriva som i citatet ovan är väldigt respektlöst, särskilt som det inte framförs några som helst argument för att mina påståenden inte stämmer med verkligheten.
Skulle man gå efter föreningens prislista så skulle kaninen i fråga uppenbarligen kunna vara värd 600 kr eller mer, vilket är en vansinnig summa. Med sådana priser är det omöjligt att få en kaninuppfödning att bli lönsam. Och lönsam (dvs inte nödvändigtvis vinstdrivande, men sådan att den betalar för sina kostnader) måste all djurproduktion vara för att fungera i längden. Det är det föreningar och engagerade personer borde arbeta för att åstadkomma, inte arbeta för att göra det omöjligt att våga köpa in avelsdjur pga att om ett enda djur inte förmår reproducera sig så är uppfödningen back under många år för att återbetala inköpspriset.
-
Föreningen har ingen prislista. Kaninerna säljs för så mycket som köparen och säljaren kommer överens om, precis som det fungerar på en normal marknad.
-
Föreningen har ingen prislista. Kaninerna säljs för så mycket som köparen och säljaren kommer överens om, precis som det fungerar på en normal marknad.
Vilket tydligt framkommer om man läser texten som jag citerade ur tidningen Gotlandskaninen nr 2 2010. Jag citerar igen:
Styrelsen har på det senaste styrelsemötet fattat beslut om nya riktpriser för livdjur, detta då de tidigare var flera år gamla. Riktpriserna finns för de som vill ha lite vägledning i prissättningen på livdjur. Påpekas ska dock att var och en själv bestämmer vad de vill ta för sina djur när de säljs. Priserna avser genbanksdjur som är varaktigt märkta eller har beskrivningsblankett och där genbanksintyg medföljer.
Ungdjur, åtta veckor till sex månader, 250 kr eller mer. Vuxet djur, övervintrat och eventuellt testat i avel, upp till 500 kr.
Djuren, framför allt honor, kan anses vara lämpliga för avel efter omkring nio månaders ålder, färdigvuxna är kaninerna tidigast vid 1 år. Andra faktorer som påverkar prisbilden är om de är vaccinerade mot gulsot/myxomatos, om de är tatuerade, var i landet de säljs ex stad-land samt om de säljs mellan genbanksbesättningar eller till någon ny djurhållare.
Detta är ingen prislista utan en vägledning. 600 kr eller mer står överhuvudtaget inte i texten, men vill man så är det möjligt att ta så mycket betalt, det finns inget som hindrar.
-
Detta är ingen prislista utan en vägledning. 600 kr eller mer står överhuvudtaget inte i texten.
Sorry, jag läste inte texten igen innan jag skrev inlägget. Det står ju 500, jag mindes fel. Det enda jag menar, i relation till trådens ämne, är att en så pass gammal kanin, som bara fått en kull, och det för ganska länge sedan, knappas kan anses vara "testat i avel", så att det skulle betinga ett högre pris. Oavsett om djuret i fråga är högt eller lågt på listan finns det en risk, som man måste ta med i beräkningen vid köp och försäljning, att det inte kommer att få en enda kull till, oavsett hur en ny ägare anstränger sig.
Vad andra skulle ta betalt eller betala för ett sådant djur får stå för dem, jag står fast vid att min bedömning är att ett rimligt pris är 150 kr, med de argument som jag tidigare anfört som grund. Det är ett risktagande att försöka sätta ett sådant djur i avel, och det kan mycket väl kosta mer än det smakar.
-
Om du menar att du är av en annan åsikt, så är det helt ok, men det är inte konstruktivt att skriva att man ska strunta i väl underbyggda argument. Däremot är det helt ok att anse att vissa faktorer, enligt dig, är viktigare eller mindre viktiga än vad jag anser dem vara.
Ber om ursäkt men att använda ordet "värdelöst" och sedan köra igång långa svåra svar fick mig att tröttna (fast det var du inte ensam om, det är så vanligt på just det här forumet). Så jag läste nog inte så noga, förlåt.
-
Mja... Att honan inte är så testad i avel må väl vara. Men, född 08, då är hon bara tre år. När jag först provade gotlanskaniner, för några år sen, så köpte jag en hona som var fem år gammal. Hon fick först bara en enda unge. Sen lyckades hanen smita in till henne, och plötsligt fanns där nio ungar till. Hade jag haft bättre möjligheter då hade jag helt klart sparat den första ungen(hona) för avel, då mamman visat sig vara en så produktiv hona.
Nu var mitt liv just då rätt så rörigt, och möjligheterna fanns inte. Men, om så hade varit, och jag vid den tidpunkten haft genbank och alltihop, så hade jag ju iom första ungen fått in en värdefull hona att fortsätta avla på!
Har läst diskussioner om detta med produktivitet och kullstorlek, där det argumenterats för att behålla honor ur kullar med få ungar, där föräldrarna har en historia av att ge många kullar. Då har man generna för produktivitet, samtidigt som ungarna i en liten kull fått större tillgång till mammans omsorger än ungarna i en stor kull.. Det skulle då ge större chans att honor från liten kull blir högproducerande..
-
En annan fördel med mindre kullar kan vara att mamman kan få tätare kullar också.