Alternativ.nu
Djur => Får => Utfodring av får => Ämnet startat av: ViktoriaG skrivet 13 jun-11 kl 10:09
-
Någon som vet om Björnloka/jättebjörnloka är giftig för får? Jag kan inte hitta det i någon av mina böcker. Flera växter står angivna men inte den. Tacksam för snabbt svar.
/Viktoria
-
Jag har hört att får äter dom, och att de är bra till att bekämpa dom. Vet inte om de är farliga för får... De ger ju brännskador, när giftet har kommit på huden och solen sen skiner på nämnda hud. Det borde gå bra om tackorna inte går med tungan ute, efter de har ätit ;D ;D
-
Björnloka är godis för får..
-
Mina får brukar äta upp alla björnlokorna direkt när de kommer till ny hage. Sedan äter de av det andra. De har aldrig verkat må dåligt av det.
-
Är ni säkra att det är Björnloka???? den är vad jag förstår jäkligt Giftig. Jag hade den långt från fårhagen men gav den en dursch av rounup så vi fick slippa spridning. Den sprider sig raskt och det vill åtminstone jag inte vara med om. Alltså om det är björjnloka? (jättestor) så hämma den att sprida sig ytterligare.
-
Broschyr om Björnloka
http://www.giant-alien.dk/pdf/Danish%20manual_web.pdf (http://www.giant-alien.dk/pdf/Danish%20manual_web.pdf)
BJÖRNLOKA blir 1 m ger brännskador (ny BILD)
JÄTTELOKA kan bli 3 m ger brännskador
(http://linnaeus.nrm.se/flora/di/apia/herac/heraman2.jpg)
HUNDKÄX kan bli 1½ m snäll sommarblomma. :)
(http://linnaeus.nrm.se/flora/di/apia/anthr/anthsyl7.jpg)
-
Den danska broschyren kändes litet felfokuserad (men intressant ändå), så jag kollade upp det. Äta = OK för alla,
Vidröra = NO NO för alla.
Giftet kallas furanokumariner. Det är inte giftigt att äta, i princip bara hud- och slemhinneirritationer. Undantaget är de omogna frukterna och fröna, där finns giftiga, eteriska oljor (eteriska men inte lika giftiga oljor finns i hela plantan). Dessutom har den nässelhår. Den utbildar mindre förökningsdugliga "lurendrejeri-frön" som är till för att djuren skall kunna äta dem och sedan i lugn och ro sprida sig med hjälp av dem som inte äts (massor!). Dom funktionella fröna har dessutom andra trix för sig.
Man kan utan vidare ge unga blad som mumsigt grönfoder till kaniner tex. Det rekommenderas dock att man ser upp med ljushyade djur (fotosensibilitet!). Unga plantor och toppskott är ogiftiga och kan därför ätas även av människor. Man kan tex skala bort nässelhåren och koka stjälkarna ungefär som rabarber till en kompott. Det går även att äta plantan rå (skalade stjälkar av unga plantor som grönsak). Enda problemet här är nässelhåren som måste bort utan att man skadar sig under processen. :P
Kumariner är ofta "växtskyddsmedel" mot djur och därför potentiellt hudirriterande och farliga att äta (kanel, mejlikor, myskmadra, klöver, hö mfl), men inte i det här fallet. Här är problemet vidröring. Det är samma ämne som i grapefruktjuice hindrar verkan av vissa mediciner. Tallbarrsdoft och Earl-Grey-arom är ett andra exempel på "naturliga insektgifter" av den här typen. Björnlokan har använts som botemedel mot dysenteri (en akut tarm-inflammation som åtföljs av blödningar, orsakad av amöbor eller bakterier). Kanske skulle dom ha haft den till hands i Östersund? ;D
Björnloka eller björnfloka (Heracleum sphondylium, finns några underarter i Sverige, blir 1,5 meter), bergs-björnloka Heracleum montanum (lika stor, osäker rapportering från Sverige) och jättelokan (Heracleum mantegazzianum, synonym Heracleum giganteum, max typ 4 m hög) förekommer i Sverige. Dom liksom alla andra björnlokor innehåller alla hud- och slemhinneirriterande ämnen. Jättebjörnlokan är den värsta. Dock är de inte giftiga att äta någon av dem. Man måste få det på huden. Då kan gift av den här typen orsaka huvudvärk, yrsel, osv efter en kvart, men här särskilt hudutslag som förvärras av UV-ljus (solljus eller lysrör, s.k. fotosensibilitet) och som uppstår dagen efter kontakt med plantan. I riktigt svåra fall blir det mycket svårläkta sår som ger färgförändrade ärr och brännskador av andra graden, cirkulationskollaps, svettningar och feber. I fröna finns eteriska oljor som är giftiga, men deras betydelse är inte så viktig i det här sammanhanget. En känslig person kan få lättare exem vid lätt vidröring och efterföljande soljusexponering. Har man fått det på huden rekommenderas tvätt med tvål och vatten. Sätt på kläder, särskilt gäller detta barn.
Det berättas om barn som lekt med spjut gjorda av jättebjörnloka eller lekt kurragämma bland bladen och därefter fick uppsöka sjukhus pga hudskador. Jag vet ett fall omkring 1970 då en tvåårig pojke ramlade ned i ett dike på Zoo-djurparken i Berlin och dog senare. Han hade skrapat upp sig rejält på det här snåret och det hela blev väl för stora hudområden för den lille killen. Man får föreställa sig det hela som brännskador. Jag gick dit och tittade på dom här plantorna, sen gick dom dit med skyddskläder och andningsskydd och rensade bort dem.
Kuriosa:
Jättebjörnlokan kom till Europa 1815 med hjälp av tsar Alexander den I som skänkte en urna full med frön till österrikiske furst Metternich. Sen var det kört :-/ Den spreds med hjälp av människan, odlingsredskap, bin, vildsvin m.fl. och via vattenvägar. Gruppen Genesis har skrivit om den i en låt.
Eftersom lokorna har en alldeles egen matsäck, ett stärkelselager, så måste man gräva upp den. Eller åtmindstone skada roten rejält, ungefär vid 15 cm under markytan ("rotstickning"). Den kommer igen om man bara tar bort övre växtdelar. Kan blomma flera gånger per år om man kniper den också. Mycket motståndskraftig. Tar man bort blomman undviker man åtmindstone fröspridning, men själva plantan är flerårig (blommar dock bara i ett år, eller maximalt tre). Använd handskar och täck all hud. Andas inte direkt ovanför den och ha cortisonsalva i beredskap. Den kan du ha på, på väg till läkaren. Har man rört plantan så är det solskydd som gäller i någon månad... om inte värre. :o
-
OBS! Växten på översta bilden är inte björnloka!!!! Ser mer ut som kvanne tycker jag, och den är ej farlig.
Bilden på broschyrens framsida visar en björnloka, bladformen skiljer sig plus att björnlikan är "hårig/stickig" på stam och bladstjälk, kvannen är slät.'
MVH Johan
-
Jag var på någon lammträff för många år sen i Havredalstrakten , där bekämpade man björnloka med får längs vrångelbäcken (tror jag den hette).