Alternativ.nu
Djur => Getter => Brunst, dräktighet & killning => Ämnet startat av: trassla skrivet 07 maj-11 kl 16:01
-
Vad är det för fel på mina getter :-[? Har försökt flera gånger att sätta ut den lilla kilingen, men det är som förgjort. De stångar henne så hon är alldeles mörbultat. Finns det någon som har erfarenhet av detta, hur gjorde du/ni isåfall?
-
Förstår inte riktigt din fråga. Finns inte mamman i flocken? Är killingen nyinköpt och ensam nykomling i gänget?
-
Mamman stötte bort henne från födseln. Så vi fick ta in henne och mata henne inne. Vi har försökt som sagt var att sätta ut henne bland de andra igen mende går ganska hårt åt på henne
-
Javisst ja, nu minns jag. Ja, det är den stora nackdelen med att skilja killingar från flocken. Stor risk att de individerna blir bortstötta och mobbade. Kanske en gallergrind/egen liten hage för den lilla mitt bland flocken? Eller kan den gå lös med er?
-
Vi har försökt med det du säger men det funkar inte. De gör utfall mot "hagen". Hon springer med min son hela tiden, hon har verkligen fattat tycke för honom ;).
-
Ja, om alternativet är att detta beteende drabbar en svag liten nyföding eller en mer eller mindre vuxen get, så är det väl inget att välja på, att ta in den lilla! ;)
Jag skulle mer fundera över varför de små raringarna beter sig på detta sätt. Är det något de saknar i sin miljö, som gör dem stressade? Hur är det med alla mineraler och vitaminer som är nödvändiga för ett gott humör?
Eller - hemska tanke - är de helt enkelt såna? I så fall skulle jag ge dem förtur till grytan allihop. Men det är ju jag, det ... :-[ :P
-
Har försökt flera gånger att sätta ut den lilla kilingen, men det är som förgjort. De stångar henne så hon är alldeles mörbultat.
Jodå, det finns visst ett alternativ. Att flaska upp killingar som får stanna i sin flock går mycket bra och man slipper det som nu händer med trasslas killing. Konsekvensen med att flaska upp killingen innomhus blir just det trassla beskriver. Vill man ha en "sällskapsget" ungefär som en hund är det väl inga problem. Vill man däremot ha en fungerande getflock där alla individer trivs och har sin plats, kan det bli riktigt svårt.
Att de andra getterna mobbar den lilla nykomlingen är fullt normalt och har inte med brister i miljön, vitaminer/mineraler eller stress att göra. Getter är flockdjur och enl dem hör den lilla inte dit. Nykomlingen ska då först sättas på plats av de andra getterna och det sker mycket hårdhänt och ser grymt ut när det handlar om en liten killing.
-
Vi har tydligen haft olika getter, Du och jag, Sussilo! Mina var mycket snälla även mot nykomlingar, som kom in i flocken, till och med en sexgalen halvårsgammal bock slapp stryk, trots att han i sin iver att erbjuda sina tjänster till alla de ointresserade getterna nästan bokstavligen kolliderade med gammelbocken. Den store bara tittade lite överseende på honom, ungefär som
"Ja, ja, ungdomens glada, oskyldiga lekar, ja, ja. Du lugnar väl ner dig när du blir trött."
Vilket skedde.
-
Getters flockkänsla och rangordning är välkänd och det kan man läsa om på de flesta seriösa getsajter och i den litteratur som finns. F.ö. brukar rekommenderas att man inte utökar flocken med bara en ny individ vid samma tillfälle. Önskar trassla och den lilla killingen lycka till !
-
Önskar trassla och den lilla killingen lycka till !
JA! :D
-
Jag har vädigt lite erfarenhet i frågan, men du har ingen get som är lite snällare och vänare än de andra som du kan låta den lilla gå med ensam till att börja med? Du skulle haft en "Elsa-get" som jag har, hon är så timid och god då hade det säkert gått bra. Hon var så snäll mot adoptivdottern Iris. (Iris har numer vuxit upp till en god men kaxig liten getdam). Lycka till önskar jag er!
-
Hur har det gått med killingen? ???
-
Du skulle haft en "Elsa-get" som jag har, hon är så timid och god då hade det säkert gått bra. Hon var så snäll mot adoptivdottern Iris.
Ja, Elsa är min favorit här i getstallet :D! Också jag undrar hur det gått med Trasslas killing?
-
Det har inte alls fungerat. Nu "bor" hon inne hos min son, men springer ut och in som hon vill. Tyvärr dog den snällaste geten för mig i höstas. Hade hon funnits kvar hade vi aldrig behövt ta in den lilla, utan hon hade skött allting.
-
Nu ser killingen din son och kanske resten av er familj som sin flock och ni har fått en litet annorlunda familjemedlem :). Men inte alltid enkelt det där när man ska till skola, jobb osv.
-
Nåja, killingar klarar det betydligt bättre än lamm, i alla fall! :D
Men den snällaste dog, och så har Du kvar en sån som stångar sin egen killing? Isch! :( Vilken situation!