Alternativ.nu
Djur => Arbetshundar => Arbetshundar: Uppfostran, utbildning & träning => Ämnet startat av: Kawachi skrivet 18 apr-11 kl 23:14
-
Vi har en liten blandis valp som vid första bästa möjlighet sticker iväg >:( Damen ifråga älskar att jaga sork samt andra smådjur. Har aldrig haft problem med att en valp dragit på detta viset förut och står som ett frågetecken inför detta. Provat inkallnings övningar, men hittills utan resultat. Idag slet hon halsbandet mitt itu och stack långt efter vägen...lite riskabelt för strax efter kom skolbussen och dom kör inte sakta. Har ni några tips på vad jag ska göra, så kom med dom snabbt- for nu är det banne mig risk för att hon snart blir tofflor >:D
-
Är det jakt i henne?
Våran är blandning och där är både Terrier o Tax m.m.
Hon älskar att jaga sork, möss, kaniner o fåglar. Och inte svarar hon när man ropar. Kan sitta vid ett sorkbo ett antal meter bort men varken hör eller ser matte >:( I bland har hon sprungit över stora vägen efter kaniner så nu har vi elstaket runt gräsmattan och släpper ut henne genom fin dörren. Då vet man att hon är trygg och vi med. :)
Något annat hjälper inte för hon äter av alla linor man sätter henne i.
-
Är det jakt i henne?
Våran är blandning och där är både Terrier o Tax m.m.
Hon älskar att jaga sork, möss, kaniner o fåglar. Och inte svarar hon när man ropar. Kan sitta vid ett sorkbo ett antal meter bort men varken hör eller ser matte >:( I bland har hon sprungit över stora vägen efter kaniner så nu har vi elstaket runt gräsmattan och släpper ut henne genom fin dörren. Då vet man att hon är trygg och vi med. :)
Något annat hjälper inte för hon äter av alla linor man sätter henne i.
Du ar en hud med raserna ja ser ja hör men ja gör som ja vill . :)
-
Hon är en blandning med pudel, jack russel, cocker och dv. pincher. Liknar mest en pudel men kan upplysa om att till sättet ser man bara terriern i henne. Har endast haft renrasiga förr och aldrig jakt hund ::)
Mycket spårande på promenaderna och väldigt "på" hela tiden.
-
Du ar en hud med raserna ja ser ja hör men ja gör som ja vill . :)
Eller som det sägs om Taxar.
Kommer kallad men inte strax, mitt namn är Tax.
-
Eller som det sägs om Taxar.
Kommer kallad men inte strax, mitt namn är Tax.
jupp ;D
-
Kommer kallad men ej strax, ingens slav är någon tax.
Så rätt men det är jättekul att vara taxägare,
har haft en egen och en lånad :D
-
Med dom raserna i så önskar jag dej bara lycka till :-\ Släpp henne inte lös det är mitt råd . Plastad vajer som är väldigt lång ist så hon kan vara ute i sele.
-
Hon är en blandning med pudel, jack russel, cocker och dv. pincher. Liknar mest en pudel men kan upplysa om att till sättet ser man bara terriern i henne. Har endast haft renrasiga förr och aldrig jakt hund ::)
Mycket spårande på promenaderna och väldigt "på" hela tiden.
Pudlar kan vara riktiga jaktidioter de med. Jag har en och tro mig - hon jagar allt. Vilda djur, tama djur, motorfordon, cyklar, barn och allt annat som rör sig. Finns det inget inom synhåll kan man alltid spåra upp det. Här gäller koppel! Tyvärr vaktar hon med samma glöd som hon jagar. Fast just utpräglad sorkjakt låter mer som terrier och pinscher.
Ingen hjälp av mig direkt...
-
Jag tycker du ska rymma ifrån henne innan hon rymt ifrån dig. Göm dig där du ser henne och låt henne leta en stund. :)
-
Jag tycker du ska rymma ifrån henne innan hon rymt ifrån dig. Göm dig där du ser henne och låt henne leta en stund. :)
Jo det kan du ju inbilla dig ;) hon är väck innan man tänkt tanken ens, och sticker själv långt bortom synhåll :P
-
Jag tycker du ska rymma ifrån henne innan hon rymt ifrån dig. Göm dig där du ser henne och låt henne leta en stund. :)
Hmn... det där fungerade på min springerspaniel, schäfern och västgöten, men absolut INTE på beaglen och taxarna. De senare tyckte nog bara att det var skönt att matte slutade vara i vägen och störa viltet ::)
Koppel vid alla promenader och grävsäker inhägnad är mitt råd.
-
Vad det gæller att jaga bilar och cyklar så kan det kanske hjælpa att sitta vid en hårt trafikerad væg, och sedan vid en cykelbana, och vænata på att hon ska bli uttråkad... Ta med en massa pyttebitar med godis och ge henne så fort hon inte tænker på att jaga.
Jag har också haft en jaktglad mellanpudel, det ær den enda vovve jag haft. I børjan trænade jag bara inkallning på "tråkiga stællen" så att jag var næstan sæker på att hon skulle komma.
Hon ville jaga bilar så jag gjorde som jag beskrev ovan. Sedan gick jag med henne i en lång lina.
Då en bil kom så kallade jag in henne, och sedan fick hon massa berøm och Dog salvior -hundgodis med torrfisk i, det var det enda godis hon var riktigt tokig i... (Sæljs inte længre) Min jacka luktad alltid hundfisk! Och då bilen kørt førbi så lekte jag med henne ett tag før hon var vældigt lekfull. Det ska inte vara tråkigt att vara med matte. ;)
Du kan också lægga spår och gå med vovven i lina, kul før henne. Och cykla en svæng som du tænker gå sedan och gøm lite smått och gott hær och var. Om du sæger søk så ska det finnas något att hitta också! Du kan gømma godis eller leksak tillsammans med torkade kantreller, då lær hon sig att leta kantareller samtidigt. Snart kopplar hon ihop det och då går det bra att hitta kantarell først och få godis sedan!
Jag vet inte om det går att få din vovve pålitlig, men bættre kan ju alla bli.
-
Jag skulle till att börja med stoppa alla möjligheter med självbelönande jakt, varje gång hon sticker så blir det värre...
Jag skulle nog använda långlina.
Sedan skulle jag jobba med att få henne att inse att det är jag som sitter på resurserna, att använda tillåten sorkjakt om hon stannar hos dig tills du ger lov borde vara det ultimata ;)
Det går att lära en jakthund att lyda likaväl som det går med andra raser. Vissa av våra har kunnat vara lösa själva på gården utan att lämna den, andra har man fått lov att ha inom synhåll för att hindra dom att dra till skogs. I skogen har vissa fungerat bra lösa medan man varit tvungen att ha andra riktigt nära för att ha kollen, i stort sett gåendes "fot", men aldrig att jag skulle orka ha en hund som alltid måste vara kopplad....
Mvh
Charlotte
-
Jo det kan du ju inbilla dig ;) hon är väck innan man tänkt tanken ens, och sticker själv långt bortom synhåll :P
Du är säker på att det inte är husky i henne (min enda oträningsbara hund (på 20 år) på inkallning är en husky)?
Taxar går verkligen att träna. Vad skulle hunden göra om du cyklar snabbt?
-
Ta henne i knät när du har tid att sitta stilla så länge det behövs. Sitt så tills hon somnar, på det sättet lär du henne att du är flockledaren och förhoppningsvis lyssnar hon bättre på dej.
-
Ta henne i knät när du har tid att sitta stilla så länge det behövs. Sitt så tills hon somnar, på det sättet lär du henne att du är flockledaren och förhoppningsvis lyssnar hon bättre på dej.
Det kan testas utan risk ;)
-
jag hade massor problem med min bordercollie-tik när hon var runt halvåret. Hon stack iväg som en rem över grannenstomt, ned på byavägen, till nästa granne och om jag sprang efter hittde jag henne sittandes under den grannens fågelbord. Där hon satt och tittade på fåglarna med stora ögon. När honf ick syn på mig stack hon vidare.
Så jag har funderat på vad som fick henne att sluta upp med dumheterna.. Någon gång testade jag med att skära upp en massa korv och sitta och mata henne ute när hon var lös. Hon åt så glatt bit efter bit och när hälften var kvar stack hon.. igen.
Långlina är ett bra tips. Kan användas på gården men även på promenader. Hunden är "lös" men kan inte s"smita" längre än typ 20 m. Du kan alltid stampa fast linan och på så sätt får hunden en känsla av att du har kontroll. "Lugna leken'" med att sätta hunden i knät och visa att du är flockledare är också jättebra! Allt som stärker era band är viktigt.
Det som märktes mest med min hund var dock att hon alltid skärpte till sig i situationer där det var mer rörelse. På promenad i stan, på vallhundskurs o.s.v. så för mig blev det omvänt. Jag tränade på saker i "jobbigare" situationer för att sedan lära henne att samma sak gällde även hemma.
Sedan har jag ett knep som visserligen kan kräva lite god fysik.. men mest lite teaterförmåga. Spring ikapp hunden. Det kan låta knäppt och många säger att det är omöjligt och så vidare. Men jag har lyckats "springa ikapp" mina bordercollies. Detta tar jag dock endast till när jag Vet att de kan kommandot "hit" och ändå ignorerar mig. Då springer jag mot dem och gormar. När hunden visar minsta tendens till att börja "vekna", kryper ihop lite osv saktar jag in och kallar in i dov ton. Ibland får man gå fram till dem. då är det bra med en godis eller liknande eller lungt beröm. Sedan går man därifrån och ser till att hunden följer...
Nu för tiden har jag fått en taxfröken på halsen som jag springer ikapp då och då. Även hon har förstått allvaret i att jag kommer kutande och när hon gör det stannar jag upp och kallar in normalt. Då kommer hon :)
-
Pust, vad jag känner igen mig! Ändå har mina inte stuckit så långt, men illa nog är det. Border collies är i regel så känsliga för förarens signaler, att de stannar upp och tar reda på varför Matte är så arg. Jag undrar, om en "renrasig" (!) jakthund skulle reagera på samma sätt
Det enda jag skulle vilja föreslå, är att ta med en lååååång lina och så fara iväg med bil eller liknande till ett alldeles okänt (för hunden) ställe. Och därstädes träna inkallning med godis och hela baletten. Men linan släpande, så att det finns en hygglig chans att hinna trampa på den innan hon hinner för långt. Eller är hon så smart så hon stannar till och gnager av den innan hon sticker? Hur fort springer hon egentligen? Leken "Den bortsprungna matten" kan kanske bättras på om man har några figuranter, som gör obehagliga saker om Matte inte upphittas genast?
Om det nu inte hjälper att platsen är okänd.
Helt klart ett problem man måste ta itu med innan man har en hund som måste hållas i kedja i tio - femton år ...
-
???Det var som fanken ! Otroligt Starkt !! Jag hade dött . .
Ursäkta Vallar-Elin.. men, - är du möjligtvis släkt med Forrest Gump..? ;D
-
Trollmor, japp, bc:arna är ju lite vekare. Eller skall vara, det gäller ju inte alla. Dock kan man ju locka fram samma beteende från de flesta hundar. "Nu är matte Arg! dags att skärpa sig!"
Och, japp den lilla tax-flickan som sambon har är en tvåårig jakt-tax. Det funkar med henne. Trots att hon har korta ben springer hon ju lätt ifrån mig! och det är ju inget jag testar på när hon hittat ett färskt rådjursspår och det är fullt drev. men ute på gården, när hon total-ignorerar mig för att gå och nosa i sorkgångar funkar det.
haha, Leifem, som sagt krävs det mer teaterkonster än kondis. och är man redan lite irriterad över vovvens ignorans behövs ingen teater. Bara visa vad man tycker.. Taxflickan har jag lärt kommando "gå in" d.v.s. gå upp på farstutrappen. Hon är lite vekare än bc:arna och vill inte gå bredvid mig när jag "hämtat henne". Då ger jag henne kommandot "gå in" istället och sedan är jag glad igen, när hon skärper sig och springer mot trappen. Blir lite som att jag vallar in henne :) Inte för intet man heter vallarElin hehe.
Jag var på en kurs för en jätteduktig karl som jobbar med hundar inom försvaret och han gav detta tips. För mig funkar det. På något sätt verkar det ge hunden en känsla av att matte faktiskt Kan komma efter och vara sur om jag inte skärper mig. Här krävs det väl i och för sig någon slags kontakt mellan förare och hund sedan tidigare. Men låt säga att man går på en koppellös promenad och hunden går in 10 m i skogen och står och nosar och inte kommer när man kallar. Gör man då ett litet hopp över diket och in i skogen är det som att det går upp ett litet ljus för hunden att föraren menar allvar.
-
Bordercollie ja.. mycket speciella vofsar.. För många år sen hade jag en långhårig tik efter vallande föräldrar. Vilken kompis! Det var den klokaste o mest lättlärda hund jag haft eller nånsin känt. Hon var otrolig på att "läsa av" mej o andra.. Lättlärd när hon ville, o smart nog att kunna spela dum.. Helt enkelt fullständigt korkat oförstående! Men då visste jag att det var tvärtom.. Då satt det i minnet på henne, o när jag bara låtsades som ingenting, så betedde hon sej precis som jag ville. Jag hade bara ett par getter, så vallning var inte ngt hon behövde göra, men hon höll reda på 15-20 frigående höns o deras kycklingar. Där var det optimalt ömsesidigt förtrendet. När tuppar eller höns flög ihop, var hon genast på plats o gick imellan. Hon kunde njutande ligga i timmar med småkycklingar på sej, eller som burrat in sej i hennes päls.. Allt i allo. Både ordningsvakt o kycklingmamma.
Ut i liten roddbåt var förstås inget vidare, så då väntade hon helst på land när husse fiskade, även om det var en hel em. Utan att sticka!
Men visst stack hon några gånger, o då var det i slutskedet av löpperioden ???
Vi visste ju att hon löpte så vi höll koll på henne, o hon visste att hon inte fick sticka. Men lik förbannat lyckades hon försvinna precis framför ögonen på oss! o det utan att vi hade en susning om vilken riktning! >:(
Hon var ofta med mej o min bror på långa arbetsrundor. Vi jobbade med service över största delen av sverige, så glatt var hon med i "sin" bil. När hon var med så fick det förstås bli tält ist för hotel... Oj oj oj vilken tjej.. Aldrig sjuk.. Hon var lekfull fram till det att hon fick en hjärnblödning vid 16,5 års ålder..
En sån vän glömmer man aldrig. :'(
-
Om en hund har jaktanlag i sig går det inte att ta bort det helt. Istället skulle jag uppmuntra det! Börja träna jakt - på dina villkor. Skaffa en speciell sele/koppel som bara används vid jakt. Hunden ska ju fortfarande bete sig någorlunda när ni jagar, men låt den få utspel för det några gånger i veckan. Det behöver inte vara med bössa eller nåt sånt om du inte är intresserad av det, ni kan ju träna spår och när hunden tycks hitta ett intressant sorkställe så uppmuntrar du. När ni hållit på en stund så avslutar du på ett tydligt sätt och går hem igen. Låt inte hunden ta initiativ på vanliga promenader, utan tydliggör med speciella kopplet när ni ska jaga så tar det inte länge innan hunden fattar.
Skaffar man en hund med flera raser i sig måste man ju vara beredd på att vad som helst kan slå igenom - och vara beredd på att ta tillvara på det också. Alla raser i din hund är ju aktiva och behöver något arbete, det är ditt jobb att göra nåt konstruktivt av det! Om du vill få den här hunden till en söt liten knähund så har du skaffat dig jobb för resten av hundens liv...
Som komplement till jakten, som ju är så stark och som jag verkligen tycker ni ska utveckla, kan ni börja med nån annan sport som tydliggör ledarrollen, till exempel agility skulle inte förvåna mig om just den här hunden är en jävel på! När man väl kommit igång på någon kurs och hunden fattat galoppen, är det enkelt att göra ett par egna hinder att träna på hemma. Bra avledningsmanöver också om hunden verkar inställd på att ta sig ut - ta ett varv över hindren så har ni kontakt igen.
-
Kanonbra tips! Ja jakthundar, i det ämnet kan jag bara säga- glöm att jag tänker ha en hund kopplad i hela hundens liv. Passar helt enkelt inte in i denna familj. funderar däremot på agility och spår med henne...det gäller väl bara att hitta rätt aktivitet för henne, så ska vi väl få pli på odågan så småningom. 8) Hon har i allafall lärt sig att det inte är ok att stå och skälla som en idiot på gården, eller ska vi säga- så länge matte är inom synhåll :P
-
En lite "rolig" sak med jakthundar är att de sällan tränas att kunna vara lösa och bortkopplade från jakten. Ägarna bestämmer sig helt enkelt för att det inte går, för det är ju en jakthund. Sällan (men det händer bland!) att man ser taxar gå lösa på skogspromenader... Tycker det är synd att man inte vill träna en hund till vanlig lydnad fast den har jaktinstinstinkter. Man undrar ju hur bra det går att jaga med en sån hund, som man inte har så bra pli på att den skulle kunna vara lös annars också? Istället sätter man pejl på den och far runt och letar med bilen om den varit borta för länge...
Jakthundar GÅR VISST att träna så de kan vara utan koppel! Det är större utmaning, men herregud vad skönt med en hund som kan vara lös.
Har själv en parson russell som har rätt mycket jakt i sig, men han är ständigt lös eftersom min livsstil och principer inte vill hålla i ett koppel med en stretig hund så fort man ska utanför ytterdörrn. Tog några år men nu stannar han även upp efter några meter när han får syn på ett råddjur eller en katt. Först tar instinkten över någon sekund där han liksom inte kan hejda sig, men det räcker att jag harklar mig så stannar han upp och "kommer på sig själv", och kommer tillbaka.
-
Sedan har jag ett knep som visserligen kan kräva lite god fysik.. men mest lite teaterförmåga. Spring ikapp hunden. Det kan låta knäppt och många säger att det är omöjligt och så vidare. Men jag har lyckats "springa ikapp" mina bordercollies. Detta tar jag dock endast till när jag Vet att de kan kommandot "hit" och ändå ignorerar mig. Då springer jag mot dem och gormar. När hunden visar minsta tendens till att börja "vekna", kryper ihop lite osv saktar jag in och kallar in i dov ton. Ibland får man gå fram till dem. då är det bra med en godis eller liknande eller lungt beröm. Sedan går man därifrån och ser till att hunden följer...
Nu för tiden har jag fått en taxfröken på halsen som jag springer ikapp då och då. Även hon har förstått allvaret i att jag kommer kutande och när hon gör det stannar jag upp och kallar in normalt. Då kommer hon :)
:o Du måste vara väldigt snabb som kan springa ikapp en Border collie! Jag inbillar mig att de är väldigt snabba. Önskar jag kunde springa fort, jag hinner inte ens upp min tax när hon bara travar ;D
-
Faktiskt. Det går oftast att "springa ifatt" en border collie. Men det handlar nog mest om att BCn är förarkänslig, och stannar upp och kollar hur föraren önskar, och ber om ursäkt. Man springer sas ifatt den mentalt. TSs valp är visst inte så ömtålig för vad Matte tycker ... ::)
-
Jakthundar GÅR VISST att träna så de kan vara utan koppel! Det är större utmaning, men herregud vad skönt med en hund som kan vara lös.
Klart som korvspad att man inte måste ha hundarna i koppel bara för att de är jakthundar!
Mina hundar (Engelsk Springer Spaniel) går mycket sällan i koppel och får inte de kommandot av mig att de får springa och busa eller vad de nu skall göra får de inte lämna min sida.
Stannar jag så stannar de, går jag så går de osv.
Jag har inga problem att "parkera" dem någonstans och sedan gå därifrån - de gör som ledaren har sagt att de skall göra.
Lydnad och stadgeträning är A&O när det kommer till att träna din hund som valp. Barbro Börjessons metod tycker jag är utomordentligt bra och den vill jag rekommendera!
En hund får aldrig tillåtas att smita, då nyper man den och sätter tillbaka den på exakt samma plats som den satt på innan den smet. Detta gör man om och om igen tills det funkar.
Man måste också tala om vem som bestämmer och det gör man inte med knytnävarna. Trycker man ner en hund i backen och biter den i halsen (givetvis lätt men detta är nedärvda signaler för hundarna) så skall de acceptera dig som ledare.
Dock så är det svårt att stoppa vissa hundraser från att smita om de är vältränade jakthundar för ställande jakt - dvs hundar som jagar på egen hand. Dock kommer de alltid tillbaka och sådana hundar måste ha koppel på sig när det råder koppeltvång.
-
En hund får aldrig tillåtas att smita, då nyper man den och sätter tillbaka den på exakt samma plats som den satt på innan den smet. Detta gör man om och om igen tills det funkar.
Man måste också tala om vem som bestämmer och det gör man inte med knytnävarna. Trycker man ner en hund i backen och biter den i halsen (givetvis lätt men detta är nedärvda signaler för hundarna) så skall de acceptera dig som ledare.
Att nypa en hund, trycka ner den på marken och bita den i halsen är inte något som "ledare" håller på med. Och det gör knappast hunden mer villig att komma till föraren om man gör det. Det du nämner är aggressiva signaler, och aggressivitet har som syfte att öka avståndet mellan individer. Knappast lämpligt i det här fallet! Det finns också en risk att hunden tar förarens hotelser på allvar och svarar med samma mynt.
Ponera att du trycker ner hunden på marken och biter den i halsen, om än aldrig så lätt. Vad gör du om hunden svarar med att hugga tillbaka? Ett inte helt otänkbart scenario med tanke på att TS hund bland annat har jack russel i sig...
Skaffa en klicker i närmaste djuraffär, de kostar några tior och är egentligen inget konstigt, bara ett metallbleck i en plastdosa, och prova den med hunden väl utom hörhåll så du har klart för dig hur du använder den och när det klickar till. Med hunden brevid dig, spelar ingen roll var (hemma i köket går utmärkt, och hunden behöver inte ens vara omedelbart brevid dig eftersom det är ljudet av klickern som är det viktiga), klicka och ge omedelbart en liten bit riktigt gott godis. Här är det ingen idé att snåla, vill hunden helst av allt i världen ha rå lever så ge den det även om det är kladdigt och kletigt.
Därefter skulle jag föreslå att ni hittar ett ställe där ni kan träna utan större risk. Leta upp en inhägnad yta, rastgård, fotbollsplan eller vad som nu finns tillgängligt. Sätt lina på hunden (långlina 15 meter är mitt tips), gärna i lämplig sele - Y-sele fungerar bra, med viss risk för att linan kan trassla sig mellan benen om hunden springer mycket fram och tillbaka. Halsband med ID-bricka men i övrigt ingen belastning kan vara bra ifall att det ändå går åt skogen, men är inget måste. Traska sedan omkring, och så fort hunden ens gör en ansats att titta mot dig och ta kontakt, klicka och ge en liten godisbit. Fortsätt så en stund, och när hunden håller kontakt om än på avstånd så öka kravet till att den ska närma sig dig. Sen höjer du kravet successivt till dess hunden faktiskt håller sig vid din sida en liten stund. Obs, inget kommando ännu! Det här är inget resultat som man får på en gång men är du konsekvent och tränar korta stunder så går det ganska fort. Min lilla parvel av tämligen egensinnig ras förstod vitsen med leken efter några tiominuterssessioner.
När hunden konsekvent håller sig vid din sida en liten stund så kan du lägga på ett kommando, "här", "följ" eller vad du nu vill använda. Då väntar du in just det beteendet du vill ha, ger kommandot och omedelbart därefter klickar och belönar. Det är nu det blir svårt. Hunden ska hålla position, om så bara i någon sekund till att börja med, innan du klickar och belönar igen. Öka tiden som hunden ska hålla positionen mellan klicken/belöningarna, och ta sen bort den första belöningen ur träningen men minska tiden återigen. Sen kan du öka tiden.
Vill du vara lite listig så "tappa" några godbitar på marken när hunden är en liten bit bort, sätt dig på knä och börja krafsa runt lite i gräset kring där godiset ligger. De flesta hundar kan inte motstå att kolla upp vad det är du har hittat, och är ju naturligtvis den som "hittar" godiset först. Lägg på riktigt glatt beröm med rösten så har du en bra chans att få en variant på inkallning som är tämligen säker och inte kräver mer än att hunden då och då söker kontakt med dig.
Nej, är man bara lite förutseende så leder detta inte till att hunden tar en för en "godisautomat". Om man alltid alltid ger godis för minsta lilla grej som hunden gör rätt, då kan det bli så, men klickern och godiset ska du jobba bort mer och mer, med målet att bara belöna med godis (inte klicker) någon gång ibland.
Sen, som någon annan sa, låt hunden få utlopp för sina impulser! Vill den spåra/jaga så låt den göra det, men på dina villkor. Låna någon bok om nosarbete på biblioteket. Och använd lina eller koppel beroende på situation, så kan du få stopp på hunden om den är på väg bort. Jag har lärt min hund "frihet under ansvar" (ja, jag använder faktiskt det som kommandoord) helt enkelt genom att säga det och samtidigt trampa väldigt försiktigt på linan, för att ge ett knappt men märkbart motstånd. Det får hans uppmärksamhet, vilket ger mig möjligheten att antingen styra honom ytterligare, eller ge frisignal.
Fördelen med att träna med positiv förstärkning är att även om du gör fel, så ställer det inte till med någon större skada. Ungefär det värsta som kan hända är att hunden provar ett olämpligt beteende några gånger till innan den kommer på att det ju faktiskt inte lönar sig.
Och ge inte hunden chansen att misslyckas! Välj situationer där ni tränar med omsorg, speciellt i början - hunden får gärna vara en liten aning trött, väl rastad och med så få störningar som möjligt. När det beteende du vill ha sitter i "lätta" situationer så kan man börja lägga på störningar, först på långt håll och sedan närmare, men inte förr.
-
Tack till Hundens husse, du fick mig just att minnas att jag faktiskt har en sådan där liten tingest som kallas klicker ;) Användes för 6 år sedan om jag inte minns fel. Men när du nämner det så undrar jag om inte det kan vara just den rätta metoden för denna lilla dam ??? Tillgång till inhängnad rastgård finns ju också, så då ska jag bara införskaffa en långlina också ;)
-
Då ser vi fram emot positiva rapporter snart! :) :-*