Alternativ.nu
Djur => Arbetshundar => Arbetshundar: Uppfostran, utbildning & träning => Ämnet startat av: kattenihatten skrivet 26 jan-11 kl 21:29
-
P.g.a en diskussion jag hörde då det talades kring att man aldrig får använda "våld"= säga ifrån fysiskt ...svårt att beskriva i text, men alltså inte spöa, våldslå eller misshandla, utan mer grabba ta i "på riktigt" och hårt knuffa hunden........att det i vissa "svåra" fall kan vara nödvändigt för att få hunden att förstå allvaret i situationen.
Några få tyckte att det kunde vara berättigat med extremfall, som är "farliga för folk"......medans andra menade att det aldrig är okej att vara fysisk mot hunden.
Vad tycker ni? är det alltid fel med hårdhandskarna......eller finns det vissa hundar som behöver den hanteringen för att gå att vara kring?
-
Självklart finns det tillfällen i hundens utbildning då man måste ta i med hårdhandskarna.
Jag har fått lägga ner unghundar o satt mej på dom o hållt ner dom tills dom lugnat sej .
Sånna saker är självklara för mej.
-
Vad tycker ni? är det alltid fel med hårdhandskarna......eller finns det vissa hundar som behöver den hanteringen för att gå att vara kring?
Det kan också vara så att det är hundföraren som inte klarar av att få hunden att förstå utan att ta i med hårdhandskarna :)
Mvh
Charlotte
-
Jag har jobbat med problemhundar tidigare och en del (framförallt unga hanar) har väldigt svårt att fatta sin rang.
Då måste man vara bestämd , mjäkar man i ett sånt läge då hugger dom.
-
En nerläggning på marken vara effektivt om inte hunden lyssnar. Gäller det hundens/flockens säkerhet så skulle jag inte tveka en sekund!
Men det mesta byggs upp i det vardagliga förhållningssättet till hunden... sköter vi oss där och är tydliga ledare så löser sig det mesta. :)
-
Denna specifika diskussion som jag hörde handlade om en mamma som hade problem med att den ca ettåriga hanhunden av obestämd kamphundsblandning naffsade efter händer och blöja på den ca 1 åriga dottern, och detta skapade mycket konflikt i vardagen, då mamman hade svårt att få hunden att sluta. Hon uppfattade det som att hon provat "allt" och att hunden "tog allt som en lek".
En person tyckte då att en "hård" fysisk markering var på sin plats, medans majoriteten av de som gjorde sig hörda tyckte att man inte får bära sig åt så mot sina djur.
Det fick mig att börja fundera.....är det fullkomligt tabu, att vara fysisk........och är detta den allmänna åsikten eftersom så få hundägare kommer i kontakt med de verkligt "svåra/hårda" hundarna?
....Eller är det så att det aldrig finns någon ursäkt för att använda fysisk markering?
-
Om en hund nafsar efter ett barn då måste man vara en hård o bestämmd ledare men aldrig grym eller elak .
Har man en hund sen valp o är en bra ledare så uppstår inte sånna problem men så ser inte verkligheten ut tyvärr.
många köper en söt valp o tror att dom uppfostrar sej själva *suck* sen får sånna som jag ta hand om dessa hundar då dom är 1-1½år gamla.
En sån hund skulle jag inte ha i en småbarnsfamilj alls , dom är skarpa o kräver mkt jobb.
Det är sällan en småbarns familj har tiden att lägga på den träning som behövs.
-
Denna specifika diskussion som jag hörde handlade om en mamma som hade problem med att den ca ettåriga hanhunden av obestämd kamphundsblandning naffsade efter händer och blöja på den ca 1 åriga dottern, och detta skapade mycket konflikt i vardagen, då mamman hade svårt att få hunden att sluta. Hon uppfattade det som att hon provat "allt" och att hunden "tog allt som en lek".
En person tyckte då att en "hård" fysisk markering var på sin plats, medans majoriteten av de som gjorde sig hörda tyckte att man inte får bära sig åt så mot sina djur.
Det fick mig att börja fundera.....är det fullkomligt tabu, att vara fysisk........och är detta den allmänna åsikten eftersom så få hundägare kommer i kontakt med de verkligt "svåra/hårda" hundarna?
....Eller är det så att det aldrig finns någon ursäkt för att använda fysisk markering?
Som Idaida skrev så kan det visst finnas situationer som kräver att man tar tag i hunden, oftast situationer som uppkommit av att man själv kanske inte varit tillräckligt förutseende och satt stopp innan det händer eller något "eskalerat" utan att man märkt det(som tex en slagsmålssituation).
I den beskrivna situationen kan man ju fråga sig hur förhållandet är i övrigt med hunden i det dagliga livet? Tar den det mesta från mattes sida som lek, men nu har hon hamnat i en situation där leken lätt blir allvar om den inte stoppas?
Då är det antagligen dags att börja jobba med hunden i alla situationer. Kanske det kunde fungera att lära in ett kommando som får hunden att gå bort från dottern istället för att brotta ner hunden när den gör fel?
Att brotta ner en kamphund kanske bara triggar den att bli ännu värre om man inte har ett bra förhållande till den? Och har man ett bra förhållande så behövs kanske inte nerbrottningen ;)
Jag tycker att man ska fundera vad man vill uppnå (och om man tror att man uppnår det) innan man använder hårda fysiska markeringar i en situation som alltså uppstår dagligen (som det verkar på situationsbeskrivningen), eller om det finns andra vägar att gå.
För oftast tror jag att de som tycker sig behöva använda såna markeringar antagligen inte är tillräckligt kunniga för att klara av att göra det på ett bra sätt, snurrigt beskrivet, jag vet ;)
Mvh
Charlotte
-
Denna specifika diskussion som jag hörde handlade om en mamma som hade problem med att den ca ettåriga hanhunden av obestämd kamphundsblandning naffsade efter händer och blöja på den ca 1 åriga dottern, och detta skapade mycket konflikt i vardagen, då mamman hade svårt att få hunden att sluta. Hon uppfattade det som att hon provat "allt" och att hunden "tog allt som en lek".
En person tyckte då att en "hård" fysisk markering var på sin plats, medans majoriteten av de som gjorde sig hörda tyckte att man inte får bära sig åt så mot sina djur.
Det fick mig att börja fundera.....är det fullkomligt tabu, att vara fysisk........och är detta den allmänna åsikten eftersom så få hundägare kommer i kontakt med de verkligt "svåra/hårda" hundarna?
....Eller är det så att det aldrig finns någon ursäkt för att använda fysisk markering?
Skrev först ett rätt utförligt svar men ångrade mig... du vet ju vad jag tycker :D
-
Om det är så att hundens agerande innebär fara för folk, skulle jag ta bort den. Om den bara beter sig illa (t.ex. jagar hönsen ::) )och det inte fungerar med en vanlig tillsägelse, tycker jag det är ok att markera fysiskt. Hundar gör ju det mot varandra när det inte fungerar att bara prata med kroppssignaler.
Att vara konsekvent tror jag är viktigt, man kan ju inte låta det vara ok att hunden hoppar efter hönorna ena gången och sedan begära att den ska ta en på allvar när man säger till nästa gång.
Sedan är det ju stor skillnad mellan olika hundar, några blir helt "förstörda" om man höjer rösten lite, medan andra har en egen vilja av stål. Men man känner ju sin egen hund och får anpassa sig därefter.
-
Om det är så att hundens agerande innebär fara för folk, skulle jag ta bort den. Om den bara beter sig illa (t.ex. jagar hönsen ::) )och det inte fungerar med en vanlig tillsägelse, tycker jag det är ok att markera fysiskt. Hundar gör ju det mot varandra när det inte fungerar att bara prata med kroppssignaler.
Att vara konsekvent tror jag är viktigt, man kan ju inte låta det vara ok att hunden hoppar efter hönorna ena gången och sedan begära att den ska ta en på allvar när man säger till nästa gång.
Sedan är det ju stor skillnad mellan olika hundar, några blir helt "förstörda" om man höjer rösten lite, medan andra har en egen vilja av stål. Men man känner ju sin egen hund och får anpassa sig därefter.
Tja det är väll ändå då så att du söker enklaste vägen då det är ju du som ledare som vare otydlig om hunden ut gör en fara av folk fast största problemet är ju när man får hand om en omplacering det kan verkligen vara en utmaning där har ja faktiskt gått bete vid ett tillfälle .
-
Tja det är väll ändå då så att du söker enklaste vägen då det är ju du som ledare som vare otydlig om hunden ut gör en fara av folk fast största problemet är ju när man får hand om en omplacering det kan verkligen vara en utmaning där har ja faktiskt gått bete vid ett tillfälle .
Det finns hundar som inte riktigt har alla hemma, som med alla varelser. Det är dessa som jag menar att jag skulle ta bort. Lek och jaktinstinkt är en sak, men aggressiva tendenser är något annat. Och visst kan man försöka "bota" detta med t.ex. kastrering och diverse beteendeträning e.dy. men som du säger Pålle så skulle jag ta den "lättare" vägen då. Hellre det än att oroa mig för att barnen eller någon annan blir biten, och hunden kan ju omöjligt må bra av att vara så "on the edge" hela tiden.
-
Det finns hundar som inte riktigt har alla hemma, som med alla varelser. Det är dessa som jag menar att jag skulle ta bort. Lek och jaktinstinkt är en sak, men aggressiva tendenser är något annat. Och visst kan man försöka "bota" detta med t.ex. kastrering och diverse beteendeträning e.dy. men som du säger Pålle så skulle jag ta den "lättare" vägen då. Hellre det än att oroa mig för att barnen eller någon annan blir biten, och hunden kan ju omöjligt må bra av att vara så "in the edge" hela tiden.
jo i ett sådant fall skulle ja nog göra lika eller omplacera men tyvärr så har det ju sina problem det med i blad men ett bra tipps innan det slutliga beslutet tas kan ju vara att gå till en hundpsykolog .
-
Vad tycker ni? är det alltid fel med hårdhandskarna.
Nej, det kan finnas tillfällen när det är rent av nödvändigt, MEN det är alltid fel med misshandel/våld som standard/första val.
Det är också skillnad på att vara hård, men bestämd och på att vara rent hårdhänt och elak.
Hundar är inte gjorda av socker och tål att tas tag i om situationen kräver det! Många hundägare ger alldeles för okonsekventa, oklara och luddiga signaler i en del situationer = hundarna vet inte vad som väntas av dem och kan då i slutänden agera helt galet.
Ergo: de flesta hundar som beter sig illa är fostrade till det. Omedvetet, men ändock,,
-
Nej, det kan finnas tillfällen när det är rent av nödvändigt, MEN det är alltid fel med misshandel/våld som standard/första val.
Det är också skillnad på att vara hård, men bestämd och på att vara rent hårdhänt och elak.
Hundar är inte gjorda av socker och tål att tas tag i om situationen kräver det! Många hundägare ger alldeles för okonsekventa, oklara och luddiga signaler i en del situationer = hundarna vet inte vad som väntas av dem och kan då i slutänden agera helt galet.
Ergo: de flesta hundar som beter sig illa är fostrade till det. Omedvetet, men ändock,,
Kan bara hålla med alldeles för vanligt att konsekvensen brister sen heter det att det är fel på hunden har sett samma problem med hästar.
-
Nu har jag inte orkat läsa alla svaren, men jag anser att nästan ALLA problem kan lösas utan att "ta i med hårdhandskarna". Som tex. gråhund/husky-tiken jag hade här.
Hon vaktade sina ben. Kom jag för nära henne, visade hon hela garnityret och morrade på mig nerifrån magen. Jag tvekar inte på att hon skulle ha kunnat bita mig om jag hade pressat henne. Detta beteende visade sig först och främst med nya märgben. Var de halvätna var det inga problem att gå fram.
Visst, jag hade kunnat gå fram. Riskera att bli biten och "bestraffat" henne för beteendet. Men jag valde en helt annan taktik: byteshandel.
Nästa gång hon fick ett nytt märgben, hade jag laddat upp med supergott godis (små små råa köttbitar). Hon fick ha benet själv en stund och tugga på det. Sedan när hon accepterade att jag var i närheten, erbjöd jag henne en köttbit. Hon fick då valet att fortsätta tugga på sitt ben eller släppa det för att kunna ta köttbiten jag erbjöd. Det valet var inte helt självklart till att börja med.
Men efter 3-4 försök, släppte hon sitt ben och tog köttbiten. I början var det bara det. Nästa steg var att när hon släppte benet, tog jag det samtidigt som hon tog köttbiten, och sedan gav jag tillbaka benet på en gång.
Efter ca. 2 veckor med denna träning, kunde jag dra ut både det ena och det andra direkt ut munnen på henne. Vad jag kommer ihåg nu hittade hon en halväten glasstrut, en halväten baguette, någon form av negerboll/delikatoboll utomhus. Hon ville inte släppa själv (ett riktigt loss-kommando var inte inlärt). Men hon accepterade att jag stoppade in fingrarna i hennes mun och drag ut det.
En hund som reagerar negativt på barn/gör felaktiga saker runt barn går oftast att träna med klicker/positiv förstärkning. Det handlar i grunden bara om att erbjuda ett alternativt (godkänt beteende) och sedan belöna det. Beteendet kan vara allt från att ligga ner på golvet (istället för att hoppa) eller att gå undan istället för att bli utåtagerande (en hund som känner sig trängd av barn). Vilken typ av alternativt beteende du belönar, beror på vad problemet är och vad som är mest praktiskt.
-
Jag lever med en hundflock och jag har fått ta i med hårdhandskarna.
Jag accepterar inte:
Slagsmål
Resursförsvar
Mobba katter
Äta mina skor/vantar osv
Oftast räcker det med ett diafragmakommando, men krävs det som vid hundtjafs, separerar jag med det som det krävs.
Nu har inte mina tjafsat på bra länge och de är inte rädda för mig, de vet bara att mitt ord är lag (fast när jag inte ser är ju reglerna som bortblåsta)..... ;)
-
Jag har som grundregel att utgå från hur djuren själv kominucerar.
Hade en häst som utvecköade en ovana. Hon bet mig och stampade på mina tår när jag var ouppmärksam.
Tillslut så tröttnade han som ägde stallet på att jag lät henne komma undan och sa åt mig att jag var tvungen att ta tag i det. Annars skulle hon snart gå ännu längre.
Nästa gång hon stamapade mig på foten markerade jag med foten mot henne buk. Jag sparkade inte! Men satte dit foten och tryckte till.
Det var så han ansåg att ett sto skulle gjort med en unghäst som jävlades i flocken.
Hon gjorde inte om det igen.
Hund har jag som grövst bitit i örat, hårt. Det var på min pittbull (som använts i hundkamp) när han morrade åt mig för att skydda ett ben. Han kunde jag lägga runt på rygg när han blev "manisk".
-
Är helt inne på Elcyions linje...
ALLA beteenden går att ändra genom att uppmuntra *rätt* beteenden istället för att bestraffa!
All bestraffning är i mina ögon bara en (rätt usel) snabblösning - då det inte löser grundproblemet. En rädd och osäker hund kan uppfattas som "dominant" och då löser man ju ingenting genom att bestraffa och dominera hunden till undergivenhet.
Att bita en hund i örat vid resursförsvar hade kunnat sluta riktigt illa :-\
Nej, när det gäller djur ska det bara vara mjuka metoder, beröm när de gör rätt istället för bestraffning när de gör fel.
Det visar sig ju om inte annat av Grönavågens inlägg... Bestraffning fungerar för stunden, men eftersom de inte LÄRT sig någonting så återkommer ju problematiken?
-
Är helt inne på Elcyions linje...
ALLA beteenden går att ändra genom att uppmuntra *rätt* beteenden istället för att bestraffa!
All bestraffning är i mina ögon bara en (rätt usel) snabblösning - då det inte löser grundproblemet. En rädd och osäker hund kan uppfattas som "dominant" och då löser man ju ingenting genom att bestraffa och dominera hunden till undergivenhet.
Att bita en hund i örat vid resursförsvar hade kunnat sluta riktigt illa :-\
Nej, när det gäller djur ska det bara vara mjuka metoder, beröm när de gör rätt istället för bestraffning när de gör fel.
Det visar sig ju om inte annat av Grönavågens inlägg... Bestraffning fungerar för stunden, men eftersom de inte LÄRT sig någonting så återkommer ju problematiken?
Grunden är ju att veta vad du har för hund.
I mitt fall handlade det om en orädd, kaxig terrier. Jag är inte rädd för orädda hundar, men skulle aldrig gå nära en rädd hund.
Även djur markerar med "våld", skulle min hund naffsa min unge i fingrarna på ett aggresivt sätt skulle jag inte bara ryta i ordentligt utan fundera på att kanske göra mig av med hunden.
Är det däremot så att ungen just kladdat med köttfärs.. ja då äre ju en annan sak.
En hund lär sig hela tiden. Men man kan inte gå och ignorera dåligt beteende när det kan innebära en fara för andra i längden. Det om något är ansvarslöst.
-
Jag kan använda "bestraffning" för att akut stoppa ett agerande. Men för mig är det ett betyg till mig själv som dålig hundförare. Hade jag varit med, läst av hunden och situationen hade jag kunnat förebygga problemet.
Exempel på sådana situationer: Inte kattsäker hund försöker äta upp min katt. Men där har jag missat att katten ligger på en stol och inte hunnit med att gå in och styra upp det innan.
Men en bestraffning är aldrig en långsiktig lösning (för mig). Det är nödbromsen.
-
Grunden är ju att veta vad du har för hund.
I mitt fall handlade det om en orädd, kaxig terrier. Jag är inte rädd för orädda hundar, men skulle aldrig gå nära en rädd hund.
Även djur markerar med "våld", skulle min hund naffsa min unge i fingrarna på ett aggresivt sätt skulle jag inte bara ryta i ordentligt utan fundera på att kanske göra mig av med hunden.
Är det däremot så att ungen just kladdat med köttfärs.. ja då äre ju en annan sak.
En hund lär sig hela tiden. Men man kan inte gå och ignorera dåligt beteende när det kan innebära en fara för andra i längden. Det om något är ansvarslöst.
Har inte sagt någonting om att ignorera ett problem.
Har man en problematik så tränar man med det, med positiv förstärkning. Att bara bestraffa när hunden gör fel och sedan inte göra någonting mer är det som är ansvarslöst.
-
Har inte sagt någonting om att ignorera ett problem.
Har man en problematik så tränar man med det, med positiv förstärkning. Att bara bestraffa när hunden gör fel och sedan inte göra någonting mer är det som är ansvarslöst.
Jag tror de flesta av oss är inne är inne på samma spår.
Som ovanstående skrev så är det ett akut agerande.
Jag jobbade självklart konstant med min hunds beteende efter det som hände.
Varje dag fick han sitta innan han fick mat och jag kunde sedan då och då ta matskålen för att sedan ge tillbaka den. Samma med ben. Han fick öva "släpp" och gav frivilligt ifrån sig benet och fick det sen tillbaka med massa beröm.
Jag var otroligt noga med just den saken pga av att jag ar syskonbarn och min mamma har hund. Skulle ett barn lyckas komma åt min hund när denna har ett ben får det inte hända att an skyddar det. Nu lyckades jag väldigt bra och han blev den tåligaste barn hunden någonsin.
Jag valde dock att avliva honom 2009 när han efter epilepsianfall blev otrygg och rädd och en dag markerade mig på armen när jag försökte hjälpa honom upp när han just haft ett anfall och försökte resa sig i panik. Jag klarade inte av att se min trygga modiga hund lida på det sättet så han fick tas bort.
-
Jag tror de flesta av oss är inne är inne på samma spår.
Som ovanstående skrev så är det ett akut agerande.
Jag jobbade självklart konstant med min hunds beteende efter det som hände.
Varje dag fick han sitta innan han fick mat och jag kunde sedan då och då ta matskålen för att sedan ge tillbaka den. Samma med ben. Han fick öva "släpp" och gav frivilligt ifrån sig benet och fick det sen tillbaka med massa beröm.
Jag var otroligt noga med just den saken pga av att jag ar syskonbarn och min mamma har hund. Skulle ett barn lyckas komma åt min hund när denna har ett ben får det inte hända att an skyddar det. Nu lyckades jag väldigt bra och han blev den tåligaste barn hunden någonsin.
Jag valde dock att avliva honom 2009 när han efter epilepsianfall blev otrygg och rädd och en dag markerade mig på armen när jag försökte hjälpa honom upp när han just haft ett anfall och försökte resa sig i panik. Jag klarade inte av att se min trygga modiga hund lida på det sättet så han fick tas bort.
Tråkigt att höra :(
Min första hund var en omplaceringsdvärgschnauzer med en massa problematik... Det mesta arbetade vi bort, men sedan fick han epelepsi och jag upplever också att han "tappade" en massa som vi arbetat med så länge.
Håller också med Elcyion (igen) en bestraffning eller hårdhänt fysisk "stoppande" är acceptabelt som just ett nödstopp. Men som sagt ingenting man ska ta till vana att göra "alltid" när situationer uppkommer.
-
Tråkigt att höra :(
Min första hund var en omplaceringsdvärgschnauzer med en massa problematik... Det mesta arbetade vi bort, men sedan fick han epelepsi och jag upplever också att han "tappade" en massa som vi arbetat med så länge.
Håller också med Elcyion (igen) en bestraffning eller hårdhänt fysisk "stoppande" är acceptabelt som just ett nödstopp. Men som sagt ingenting man ska ta till vana att göra "alltid" när situationer uppkommer.
Tråkigt att höra.
Epilepsi är väldigt vanligt. Jag har ägt 2 hundar. Ena blev bara 2 år andra blev 4. Epilepsi bägge gånger. :/
Är ärligt livrädd för att köpa hund igen. Det var så fruktansvärt jobbigt..
Jag tycker det där gäller alla djur.
Hästar kör jag samma med. Man blir ibland tvungen att ta i för att det är akut.
Jag lider dock när jag ser de som jämt och ständigt slår sin häst hårt på bogen eller i magen för minste lilla :(
Sen kan "hårdhandskar" vara att spela på hundens rädslor.
Hunden är ju ett flockdjur. Jag kör stenhårt på att om hunden springer utom synhåll när jag har den lös i skogen tex så gömmer jag mig.
Det är den som ska hålla koll på mig (flockledaren) inte jag på den.
Brukar inte ta många sekunder innan huden panikslaget letar efter mamma :)
-
Det visar sig ju om inte annat av Grönavågens inlägg... Bestraffning fungerar för stunden, men eftersom de inte LÄRT sig någonting så återkommer ju problematiken?
Var skrev jag att jag bestraffade??????
Hårdhandskar menar jag på att avsluta ett inte önskat beteende och detta gäller enbart mina huskys.
-
Hårdhandskar eller bestraffning gör man för att få stopp på ett akut problem som någon före skrev, men sen måste man jobba hårt för att få bort beteendet, tex ge hunden mer aktivering, annan aktivering.
Sen är min erfarenhet att hundar har en trots vid 8 mån och hanar är ofta lite svårare än tikar.
Får man inte rätt på den så fortsätter den och när sista testet (ofta vid 2 år) så kan du ha en livsfarlig hund för dej själv.
Klarar man inte hunden själv så anser jag att man ska omplacera den, man hjälper varken hunden eller sej själv med att förstöra den mer.
Sen ska man tänka sej nooooga för OM man ska skaffa ny hund och i så fall VAD för hund.
-
Kan inte påstå att jag jobbat hårt efter att jag satte ner foten, fortfarande inga bråk.
-
Jag menade inte att vara hårdhänt när jag skrev arbeta hårt.
Jag var kanske lite otydlig.
Jag får t ex arbeta hårt med att stärka självförtroendet på mitt lilla aspelöv som jag haft i 1 månad.
Det var så jag menade
-
Ni som förespråkar gammeldags metoder och pratar om ert märkliga ledarskap osv verkar ju inte ha förstått att en hund (eller vadsom egentligen) inte lär sig någonting av en bestraffning, fysisk eller ej. Därför är den ju alltid onödig.
Man ska inte vara auktoritär gentemot sin hund, man ska vara en auktoritet! Så enkelt är det, men det tar såklart längre tid att uppfostra hundar med positiv förstärkning. Men då sitter det önskade beteendet i också, även när ni vänder ryggen till.
Att bita en hund i örat då han säger "Du, det här är mitt ben och jag litar inte riktigt på att du låter mig ha det ifred." är ju så fel man bara kan göra. Vad tror du hunden får för förtroende för dig då? "Vad var det jag sa..." och så morrar den kanske ännu högre nästa gång. Eller markerar i armen vid annat tillfälle...
Att en hund som har ont kan bita ifrån är inte heller ett dugg konstigt.
Alfarullning (det heter väl så när man lägger hunden på rygg?) är ju faktiskt ett efterblivet agerande som bara är så jävla konstigt för hunden.
Och som vi vet... Det finns inte alfadjur i hund- eller vargflockar. Bara föräldradjur.
-
Applåder till dej Dräng, håller med dej till 100 %, man blir ju mörkrädd över hur mycket gamla metoder som fortfarande folk tror på.......................
-
Ni som förespråkar gammeldags metoder och pratar om ert märkliga ledarskap osv verkar ju inte ha förstått att en hund (eller vadsom egentligen) inte lär sig någonting av en bestraffning, fysisk eller ej. Därför är den ju alltid onödig.
Man ska inte vara auktoritär gentemot sin hund, man ska vara en auktoritet! Så enkelt är det, men det tar såklart längre tid att uppfostra hundar med positiv förstärkning. Men då sitter det önskade beteendet i också, även när ni vänder ryggen till.
Att bita en hund i örat då han säger "Du, det här är mitt ben och jag litar inte riktigt på att du låter mig ha det ifred." är ju så fel man bara kan göra. Vad tror du hunden får för förtroende för dig då? "Vad var det jag sa..." och så morrar den kanske ännu högre nästa gång. Eller markerar i armen vid annat tillfälle...
Att en hund som har ont kan bita ifrån är inte heller ett dugg konstigt.
Alfarullning (det heter väl så när man lägger hunden på rygg?) är ju faktiskt ett efterblivet agerande som bara är så jävla konstigt för hunden.
Och som vi vet... Det finns inte alfadjur i hund- eller vargflockar. Bara föräldradjur.
Det där låter jättefint men jag tror inte det är hundra procent riktigt :/
Uppfostran och träning ska så klart ske utan våld eller bestraffning. Men när ett beteende uppkommer som kan vara farligt för andra, speciellt om det beteendet från hundens sida är ett test så måste man sätta ner foten.
En ledare i en hundflock eller vargflock måste också ibland visa sig dominant. Både genom kroppsspråk och beteende. Men det innebär ju inte att man ska skrämma eller hota hunden.
Sen är det otroligt olika från hund till hund.
-
Det där låter jättefint men jag tror inte det är hundra procent riktigt :/
Uppfostran och träning ska så klart ske utan våld eller bestraffning. Men när ett beteende uppkommer som kan vara farligt för andra, speciellt om det beteendet från hundens sida är ett test så måste man sätta ner foten.
En ledare i en hundflock eller vargflock måste också ibland visa sig dominant. Både genom kroppsspråk och beteende. Men det innebär ju inte att man ska skrämma eller hota hunden.
Sen är det otroligt olika från hund till hund.
Vad är det som inte är hundra procent riktigt?
-
Vad är det som inte är hundra procent riktigt?
Att man aldrig ska använda dominans/hårda metorder och att det inte finns alfadjur utan enbart föräldradjur.
Jag är inte ute efter att starta debatt eller motsäga någon men jag tycker man måste vara öppen för att alla hundar både pga ras och individ är olika.
Jag förespråkar absolut inte våld mot djur, att skada ett djur finns inte i mig. Men att på ett passande sätt verkligen sätta ner foten behövs ibland.
Även om jag håller med en som skrev tidigare att det är ett bevis på att man själv felat tidigare och att man måste jobba, med positiv förstärkning på det som orsakar det oönskade beteendet.
-
Vad är det som inte är hundra procent riktigt?
att det inte finns alfadjur utan enbart föräldradjur.
Det behövs ingen debatt här huruvida det finns naturliga varg och hundflockar har alfadjur eller ej. En flock är uppbyggd som en familj, inte som en armé. Så är det bara helt enkelt. Det spelar ingen roll vilken "skola" man använder, att använda termen alfadjur är felaktigt. Alla moderna forskare säger föräldradjur, eftersom det helt enkelt inte finns någon Alfa. Och då faller ju en hel del teorier om ledarskap... Det är väl därför vissa envisas med att fortfarande använda uttryck som "alfa". Det eller att man inte är uppdaterad inom området.
-
Det behövs ingen debatt här huruvida det finns naturliga varg och hundflockar har alfadjur eller ej. En flock är uppbyggd som en familj, inte som en armé. Så är det bara helt enkelt. Det spelar ingen roll vilken "skola" man använder, att använda termen alfadjur är felaktigt. Alla moderna forskare säger föräldradjur, eftersom det helt enkelt inte finns någon Alfa. Och då faller ju en hel del teorier om ledarskap... Det är väl därför vissa envisas med att fortfarande använda uttryck som "alfa". Det eller att man inte är uppdaterad inom området.
Jag är inte särskilt uppdaterad när det gäller forskning kring hund, men läser allt jag kommer över om varg och hundar.
Speciellt under de år jag hade min pitbul.
Som jag förstått det så är det inte ovanligt att en ledare byts ut inom en flock om ledaren blir för gammal, skadad etc.
Då är ju den nya ledaren inte förälder?
Jag tror inte det finns nån likhet mellan militär och hundflockar.
-
P.g.a en diskussion jag hörde då det talades kring att man aldrig får använda "våld"= säga ifrån fysiskt ...svårt att beskriva i text, men alltså inte spöa, våldslå eller misshandla, utan mer grabba ta i "på riktigt" och hårt knuffa hunden........att det i vissa "svåra" fall kan vara nödvändigt för att få hunden att förstå allvaret i situationen.
Några få tyckte att det kunde vara berättigat med extremfall, som är "farliga för folk"......medans andra menade att det aldrig är okej att vara fysisk mot hunden.
Vad tycker ni? är det alltid fel med hårdhandskarna......eller finns det vissa hundar som behöver den hanteringen för att gå att vara kring?
Tror inte att man egentligen någonsin behöver använda våld mot sin hund. Vi är människor och kan förutse vad som kan eller eventuellt kommer att hända och avleda innan.
Uppkommer en situation där man tappat greppet så kan det innebära att man förorsakar hunden smärta och det är nog inte skadligt om smärtan kommer exakt samtidigt som det oönkade beteendet - men det är svårt. Och vitsen med att klippa till är ju att hunden ska koppla betendet till obehaget - gör den inte det så har den fått smäll "helt i onödan". Att skälla, sura och koppelrycka hunden efteråt är helt förkastligt och meningslöst i uppfostrande syfte. Hunden blir osäker och rädd.
Hundar som "är farliga för folk" och där man inte kan komma tillrätta med beteendet ska man inte ha kvar - det slutar aldrig lyckligt.
Hundar är olika som individer en del är "hårda" andra "mjuka" och de hårda är åtminstone skenbart mer hårdföra men jag tror inte att det egentligen är så utan som människa får man appellera till det goda, det oförbehållsamma och den goda viljan hos hunden.
Nu blev jag valpsugen igen ;D
-
Läs Alfasyndromet av Anders Hallgren t.ex. Det gick även något program på SVT för någon vecka sedan där en professor i etnologi pratade om det här, tyvärr hittade jag det inte på SVT Play nu. Är det någon som vet vad jag menar?
När flocken gör en sak är det en hund som bestämmer, när dom gör något annat kan det vara någon annan som bestämmer, de har helt enkelt inte någon "alfa" som är ledaren. Den som är mest lämpad för uppgiften de har för sig leder gruppen just då. De har inte auktoritärer utan auktoriteter. Att hävda rangordning bland djurflockar är att likna dem vid militär. Där finns det rangordning som alltid ska följas, så är inte fallet här.
-
Läs Alfasyndromet av Anders Hallgren t.ex. Det gick även något program på SVT för någon vecka sedan där en professor i etnologi pratade om det här, tyvärr hittade jag det inte på SVT Play nu. Är det någon som vet vad jag menar?
När flocken gör en sak är det en hund som bestämmer, när dom gör något annat kan det vara någon annan som bestämmer, de har helt enkelt inte någon "alfa" som är ledaren. Den som är mest lämpad för uppgiften de har för sig leder gruppen just då. De har inte auktoritärer utan auktoriteter. Att hävda rangordning bland djurflockar är att likna dem vid militär. Där finns det rangordning som alltid ska följas, så är inte fallet här.
Hm, ja det är ju helt annat än jag själv fått lära mig. Låter jäkligt intressant, ska ta och se om jag kan hitta det där SVT programet.
-
Det var ett seminarium eller liknande som filmades och sändes på SVT... Fan att jag inte kommer på vad det heter, Anders Hallgren talade också...
-
Hm, ja det är ju helt annat än jag själv fått lära mig. Låter jäkligt intressant, ska ta och se om jag kan hitta det där SVT programet.
Googlade lite.. vad i hela hel*ete är det jag ser. En dockusåpa med hundar? Som ska röstas ut??
OT men blev lite chockad :s
Såg att han var omskriven men hittade inte det som SVT sände! Men hittar säkert nått jag kan läsa om honom.
-
jag har åsikten att alfa syndromet inte heller existerar bland hästar.där har de olika uppgifter beroende på individ.
-
Man upptäcker att fler och fler djurarter inte har rangordning som man sedan länge trott. Eftersom de förr gjorde de mesta studierna på djur i fångenskap, där är det ju annorlunda. T.ex. vargflockar på djurparker osv. (Dessutom har det att göra med hur god tillgången på mat osv är, ju svårare förhållanden desto större risk för rangordning.)
-
jag har åsikten att alfa syndromet inte heller existerar bland hästar.där har de olika uppgifter beroende på individ.
kan bara instämd med dig där.
-
Tror att programide´n är ändrad efter massiva protester, står om det i Härliga Hund, men jag har inte hunnit läsa det ännu
-
Det var ett seminarium eller liknande som filmades och sändes på SVT... Fan att jag inte kommer på vad det heter, Anders Hallgren talade också...
Du som har sett den kanske kan maila Anders Hallgren och fråga vad det hette? http://www.andershallgren.se/ (http://www.andershallgren.se/)
-
Hittade det: http://urplay.se/160919 (http://urplay.se/160919) Nu har jag inte kollat men jag hoppas att allt är med, det borde det vara.
-
Hittade det: [url]http://urplay.se/160919[/url] ([url]http://urplay.se/160919[/url]) Nu har jag inte kollat men jag hoppas att allt är med, det borde det vara.
Kul att du hittade den!
Har inte sett hela än (har högljud konkurans från rummet bredvid där en hårdrocks-tonåring gör sig hörd). Ska se klart den sen.
Kanske är det lönt att skapa en egen tråd om just det ämnet? Är mycket intresserad att diskutera saken!
Som en hundmänniska som ägt en golden, en pitbull och en gatuhund håller jag inte med teorin till hundra procent. Tycker den är alldeles för förenklad. Hundar ÄR mer komplicerad. Och det är också vargar. Dessutom är det vissa, kan man kalla det för faktafel kanske, i den första talarens tal. Då när det gäller gatuhundar. Har utgår från länder som Rumänien som nu haft problem med "vilda hundar" sedan mitten av 70-talet bara. Inte av tex mellanöstern som haft vilda hundar i flera hundra år. Där lever de på ett helt annat sätt.
Sen förstår jag inte vad han får det där med schimpanserna ifrån?! Det är allmänt känt att de mycket snabbt lär sig tolka människors kroppsignaler och även tar åt sig på så sätt att de börjar använda sig av samma signaler sins emellan! Konstig sak av honom att påstå....
Ska se klart den snart!
-
Hittade det: [url]http://urplay.se/160919[/url] ([url]http://urplay.se/160919[/url]) Nu har jag inte kollat men jag hoppas att allt är med, det borde det vara.
Kikat på föreläsningarna som ju, tycker jag, till en del handlade om media. Men intressant ändå speciellt han som angav att någon med en stövare upplevde att det var ett problem att hunden jagade ;D Kanske därför vissa hundägare tycker de har så mycket problem - de har helt enkelt valt "fel" ras ??? För vilken människa kan fostra bort specifika rasegenskaper dvs ta bort jaktdriften hos en jakthund, vallningsbenägenheten hos en bc och vem har inte sett en sib husky släpande på en utmattad ägare etc och vad finns det för anledning att försöka göra det ??? Bara en liten fundering i vinternatten ;)
-
Kikat på föreläsningarna som ju, tycker jag, till en del handlade om media. Men intressant ändå speciellt han som angav att någon med en stövare upplevde att det var ett problem att hunden jagade ;D Kanske därför vissa hundägare tycker de har så mycket problem - de har helt enkelt valt "fel" ras ??? För vilken människa kan fostra bort specifika rasegenskaper dvs ta bort jaktdriften hos en jakthund, vallningsbenägenheten hos en bc och vem har inte sett en sib husky släpande på en utmattad ägare etc och vad finns det för anledning att försöka göra det ??? Bara en liten fundering i vinternatten ;)
Jag tror stenhårt på att det är ett vanligt problem.
Har en kompis som har en huskey som enligt henne är heeelt hopplös.
Men då går hon ett kort varv runt kvarteret nån gång per dag och kanske nån längre tur OM det är fint väder och hon känner för det :/
Och så det här en sa: ÄR det ett problembeteende eller ett hundbeteende vi klagar på?
Jag skrev nyligen i en tråd att jag irriterar mig på att vår så beskedliga snälla tik börjat skälla när hon är ute med en annan hund på gården när vi inte är med.
Fick ju veta att det är ett helt korrekt beteende från hennes sida.
Lösningen är helt enkelt att inte låta dem vara ute själv. Om jag nu prompt ska ha henne att sluta.
Men när det gäller att ha en tydlig ledarroll gentemot hunden vet jag inte om jag helt köper det här anti-alfa pratet. Men jag kanske missuppfattar?
ex:
Jag hade problem med min pitbull. Det var enbart pga att han kände ett behov av att vakta/passa mig. När jag med enkla övningar visade honom att det var JAG som vaktade honom och inte tvärt om slutade han helt.
Det här "problembeteendet" blev förstärkt av mig pga att jag blev överfallen av en man som hoppade ur en bil. När jag slog honom reagerade min pitbull med att hoppa upp och hugga killen i handen.
Efter det tänkte jag att det var kört. Nu skulle ju han bli rädd för män/bilar/folk och dessutom bita dem!
Nu visade det ju säg att det var jag, och inte han som blev rädd när jag mötte män när vi gick i mörkret. Det var ju JAG som blev rädd och fick hjärtklappning när en bil saktade in framför oss. Inte hunden.... Han reagerade ju bara på mina signaler om att det var fara å färde :/
-
Jag tror stenhårt på att det är ett vanligt problem.
Har en kompis som har en huskey som enligt henne är heeelt hopplös.
Men då går hon ett kort varv runt kvarteret nån gång per dag och kanske nån längre tur OM det är fint väder och hon känner för det :/
Och så det här en sa: ÄR det ett problembeteende eller ett hundbeteende vi klagar på?
Jag skrev nyligen i en tråd att jag irriterar mig på att vår så beskedliga snälla tik börjat skälla när hon är ute med en annan hund på gården när vi inte är med.
Fick ju veta att det är ett helt korrekt beteende från hennes sida.
Lösningen är helt enkelt att inte låta dem vara ute själv. Om jag nu prompt ska ha henne att sluta.
Men när det gäller att ha en tydlig ledarroll gentemot hunden vet jag inte om jag helt köper det här anti-alfa pratet. Men jag kanske missuppfattar?
ex:
Jag hade problem med min pitbull. Det var enbart pga att han kände ett behov av att vakta/passa mig. När jag med enkla övningar visade honom att det var JAG som vaktade honom och inte tvärt om slutade han helt.
Det här "problembeteendet" blev förstärkt av mig pga att jag blev överfallen av en man som hoppade ur en bil. När jag slog honom reagerade min pitbull med att hoppa upp och hugga killen i handen.
Efter det tänkte jag att det var kört. Nu skulle ju han bli rädd för män/bilar/folk och dessutom bita dem!
Nu visade det ju säg att det var jag, och inte han som blev rädd när jag mötte män när vi gick i mörkret. Det var ju JAG som blev rädd och fick hjärtklappning när en bil saktade in framför oss. Inte hunden.... Han reagerade ju bara på mina signaler om att det var fara å färde :/
Ja hundar läser av väldigt bra och säkert inte bara på kroppsspråk utan ännu mer på dofter och lukter (som vi nutidsmänniskor gör allt för att försöka dölja). Fast jag tror inte man kan dölja rädsla, aggresivitet och stress för ett djur som lever så mycket i doftvärlden som hunden gör :)
-
Ja hundar läser av väldigt bra och säkert inte bara på kroppsspråk utan ännu mer på dofter och lukter (som vi nutidsmänniskor gör allt för att försöka dölja). Fast jag tror inte man kan dölja rädsla, aggresivitet och stress för ett djur som lever så mycket i doftvärlden som hunden gör :)
Nej det tror inte jag heller. Det har man märkt tydligt på tiken vi har nu. Hon gnäller och vankar omkring om vi är stressade eller oroliga.
Även om man försöker ha en lugn fasad inför djuren.
-
Jag reagerade precis som Just_me gällande "vilda" hundar. Har ju själv rest mycket i Indien, Thailand, Sri Lanka, Grekland, Italien m.fl länder.
Först, är det väldigt få hundar som ÄR vilda. Bara för att de lever ett fritt liv, betyder det inte att ingen äger dem. De flesta hundarna har ett hem. Oftast ser du det tydligast nattetid, då de är betydligt vaksammare än dagtid. Nästan alla restauranger, hotell, butiker och husägare har hundar. Många gånger har de både hane och tik som lever i något parförhållande. De är väldigt noga med att inte släppa in andra hundar, kända som okända, på ägarnas "revir". Däremot utanför "reviret" kan de umgås och träffas helt avslappnat. Det är det sistnämnda Per Jensen sett antagligen och tror att "så är det alltid".
Händer det sedan något speciellt, något ätbart dyker upp på neutral plats osv. så ser man tydligt att det finns de i "gänget" som har företräde. Vilket enligt mig tydligt visar en rangordning.
Det är nästan omöjligt att hitta en framfusig, hoppande, skällande hund i dessa länder heller. Människor och hundar vet var de har varandra. Ytterst sällan ser man folk tillrättavisa hundar. De har en rak relation utan komplikationer. Hundarna är otroligt lugna och avslappnade och håller inte på med "dumheter" som vi ofta har problem med.
Hundarna lever sitt liv och människorna sitt, men de har nytta av varandra och trivs med det.
Vi har ju en annan syn här, detta med "alltid koll". Vi litar inte på våra hundar, tror dem om att vara farliga, göra fel saker osv. Vilket leder till att de sällan får gå lösa och sköta just "hund saker".
Naturligtvis känner en hund direkt om du är osäker, rädd, arg osv. Man kan inte ljuga för en hund. Så de problem vi har här är kanske inte så konstigt? Vi låter inget vara som det är utan lägger oss i och styr allt. Hundar är inte gjorda för detta och företeelsen är tämligen ny även i Sverige.
-
Men när det gäller att ha en tydlig ledarroll gentemot hunden vet jag inte om jag helt köper det här anti-alfa pratet. Men jag kanske missuppfattar?
ex:
Jag hade problem med min pitbull. Det var enbart pga att han kände ett behov av att vakta/passa mig. När jag med enkla övningar visade honom att det var JAG som vaktade honom och inte tvärt om slutade han helt.
Det här "problembeteendet" blev förstärkt av mig pga att jag blev överfallen av en man som hoppade ur en bil. När jag slog honom reagerade min pitbull med att hoppa upp och hugga killen i handen.
Efter det tänkte jag att det var kört. Nu skulle ju han bli rädd för män/bilar/folk och dessutom bita dem!
Nu visade det ju säg att det var jag, och inte han som blev rädd när jag mötte män när vi gick i mörkret. Det var ju JAG som blev rädd och fick hjärtklappning när en bil saktade in framför oss. Inte hunden.... Han reagerade ju bara på mina signaler om att det var fara å färde :/
Ofta när personer pratar om alfaroller (absolut inte riktat till dig personligen) menar de aktoritet. Hunden ska lyda för att du begär det. Annars kommer det ofta någon form av obehag (allt från ett nej till att tryckas ner i backen).
Jag är anti-alfa. Det jag ser mig själv i för min hund (och andra djur) är en tydlig föräldrar-/lärarroll. I den rollen erbjuder jag stabilitet, trygghet, vägledning och inlärning. Men hårda tag (av alla de slag) är något jag försöker undvika in i det längsta.
Det är iaf min syn på alfa/anti-alfa.
-
Ofta när personer pratar om alfaroller (absolut inte riktat till dig personligen) menar de aktoritet. Hunden ska lyda för att du begär det. Annars kommer det ofta någon form av obehag (allt från ett nej till att tryckas ner i backen).
Jag är anti-alfa. Det jag ser mig själv i för min hund (och andra djur) är en tydlig föräldrar-/lärarroll. I den rollen erbjuder jag stabilitet, trygghet, vägledning och inlärning. Men hårda tag (av alla de slag) är något jag försöker undvika in i det längsta.
Det är iaf min syn på alfa/anti-alfa.
Jag ser ju alfa som beskyddare, inte som nån som tar i och är hård, aggresiv.
Så frågan handlar kanske lite om vad man deffinerar ordet som.
Det var så uppenbart i mitt fall att jag behövde vara trygg och stadig med min pittbull, var jag inte det blev han osäker och orolig.
Jag vet inte om jag är anti-alfa eller pro-alfa. Men jag vet att jag rytit i ibland, bitit hunden i örat en gång och jag såg inget fel i det.
När vår hund Dess kom från Rumänien väntade vi några veckor innan vi tog hem min hund igen. Han var så påflugen ofta, och kamphunds-stilen att leka på kan skrämma andra hundar (De vill ärna "kramas").
När de möttes rusade min hane fram till Dess som smällde honom över nosen med ett bett, blev inge hål i huden elelr ens en rispa men han fatta vinken och satte sig ner och skämdes.
Sen hade hon stenkoll på honom, han anpassade sig efter henne sätt att leka och var inte alls så påträngande som han brukade vara med andra hundar han bara träffade ibland.
Jag tar det som ett tecken på att man visst kan "ta i" när det behövs.
Enda gången jag skadat en hund var när jag blev anfallen till häst av en schefer. Annars har jag aldrig brukat våld.