Alternativ.nu
Djur => Höns => Övrigt om höns => Ämnet startat av: Wildvittra skrivet 12 jan-11 kl 10:25
-
Nu har sista kycklingkullen blivit stora och vi har fem tuppar på 15 hönor. :-\ Tupparna är ingen hit: två stora Brahma som är fula i färgen och tre blandisar mellan faverolle och värphybrid antagligen, en av dem ser riktigt hemsk ut. Hönorna ur samma kull är finare. Nu är det kaos i hönshuset, trots att de har stort så är det riktigt jobbigt för hönorna med fem ungtuppar som bara vill para sig hela tiden, ibland råkar samma höna ut för flera i rad... >:(
Vi har bestämt oss för att ta bort blandistupparna och en av brahmorna (om vi klarar av det), och ha kvar en brahmatupp o skaffa en dv.kochintupp (eftersom vi har mest brahma o dv. kochin).
Men nu behöver jag tips o råd om hur man "nackar" tupparna, har aldrig gjort det och tycker det verkar både läskigt o jobbigt... framförallt den stora brahmatuppen, som bott hos oss i 6 månader och är stooor. Hur ska vi göra enklast? Yxa eller vad?
-
Här får du flere bra tips!
http://www.alternativ.nu/index.php?topic=102658.0 (http://www.alternativ.nu/index.php?topic=102658.0)
-
Det finns många sätt att göra det på - andra kanske kommer med andra förslag. Det jag gör att jag helt enkelt hämtar en vass och tung yxa - fångar in det utvalda offret i benen - lägger denne på huggkubben framstupa med huvudet över kanten på huggkubben s.a.s. med vänstra handen och sen känner jag i nacken var jag ska lägga hugget. När jag är klar med allt detta så klipper jag snabbt och beslutsamt till ... ja och sen är den delen över. Gör jag rätt så röcker det med ett enda hugg så avskiljs huvudet från kroppen. Sen åter står att låta blodet rinna ur när den flaxar omkring en stund. Därefter flår jag den hängande i benen. Därefter blir det en god gryta med ingefära - vitlök - gul lök och färsk chili som bas.
-
Tänkte iaf kremera dem efteråt. :'(
Fy fan för folk som eldar upp mat av god kvalitet! Snacka om resursslöseri!
-
Fy fan för folk som eldar upp mat av god kvalitet! Snacka om resursslöseri!
Ok? Om man inte är intresserad av att äta upp sina fd husdjur då pga att man har känslor i kroppen? Eller om man inte kan slakta eftersom man aldrig gjort det? Dessutom är det inte mycket kött i mina småtuppar, snarare resursslöseri att lägga ner tid och energi på att slakta dem för ingenting...
Men vill du fortsätta svära åt mig är du välkommen, personligen tycker jag det är lågt och omoget att börja svära åt folk utan att ta reda på fakta först. >:(
-
Ok? Om man inte är intresserad av att äta upp sina fd husdjur då pga att man har känslor i kroppen? Eller om man inte kan slakta eftersom man aldrig gjort det? Dessutom är det inte mycket kött i mina småtuppar, snarare resursslöseri att lägga ner tid och energi på att slakta dem för ingenting...
Men vill du fortsätta svära åt mig är du välkommen, personligen tycker jag det är lågt och omoget att börja svära åt folk utan att ta reda på fakta först. >:(
det kanske finns någon i vänkretsen som vill ha sig en tuppastek? (eller gryta då föralldel) tycker också det är synd att kremera tupparna :-\
-
det kanske finns någon i vänkretsen som vill ha sig en tuppastek? (eller gryta då föralldel) tycker också det är synd att kremera tupparna :-\
Finns varken någon som kan slakta eller vill äta våra tuppar i bekantskapskretsen. Då hade jag naturligtvis inte tänkte kremera.
-
Tack för tipsen om nackning! Igår kväll blev det av, vi tog en huggkubbe och spikade fast två spikar på en sidan (jättebra förslag!). Hämtade tupparna en efter en när de redan gått o lagt sig, la dem på kubben och sambon tog yxan medan jag höll i benen. Jag är imponerad över att det gick så bra, dels att vi lyckades vara lugna och "stänga bort känslorna" (bara stortuppen som orsakade en del tårar) och att tupparna var så lugna! Jag bar dem i famnen ut och de var helt coola, sen när vi la ner dem låg de helt stilla och verkade inte stressade alls. Tror inte de kunnat få ett bättre slut, de hann inte förstå ett dyft av vad som hände och hann inte bli rädda. Känns bra att allt gick bra! :) Hoppas på mer harmoni i hönshuset nu med, då hönorna slipper bli jagade och påhoppade av de där knäppa tupparna. Men det är sorgligt att man ska behöva ta bort några av sina husdjur för att de har fel kön... :'(
En fråga: vad är det som gör att kropparna springer och flaxar då man nackat? Hade hört talas om det innan såklart, men att det var såhär pass kunde jag inte förställa mig!
-
En fråga: vad är det som gör att kropparna springer och flaxar då man nackat? Hade hört talas om det innan såklart, men att det var såhär pass kunde jag inte förställa mig!
Höns har en liten hjärna ;) För att kompensera så styrs mycket av motoriken direkt från förlängdamärgen eller ryggraden. Tekniskt sett så pumpar hjärtat ett tag efter att huvudet är borta och förlängdamärgen/ryggraden har inte fattat ännu att djuret är avlivat ::)
-
Ok? Om man inte är intresserad av att äta upp sina fd husdjur då pga att man har känslor i kroppen? Eller om man inte kan slakta eftersom man aldrig gjort det? Dessutom är det inte mycket kött i mina småtuppar, snarare resursslöseri att lägga ner tid och energi på att slakta dem för ingenting...
Men vill du fortsätta svära åt mig är du välkommen, personligen tycker jag det är lågt och omoget att börja svära åt folk utan att ta reda på fakta först. >:(
I mina ögon är det djupt omoraliskt att elda upp mat eller att på annat sätt låta resurser förfaras.
Själv hör jag till dem som helst inte äter djur jag inte kände medan de levde, angående att ha känslor i kroppen eller inte.
Det man inte kan, det kan man lära sig. Slakta, t ex. Finns många tips och bra handledningar här på Alternativ, se t ex Linkoso.
Om man tycker att ens egna tuppar och var det inte brama ? är för små, eftersom man (och hela ens bekantskapskrets!) tror att kyckling ska se ut som de monstruösa, sojauppfödda missfostren i matbutiken, ja herregud, vad ska man säga?
Å andra sidan, är man ung nog och/eller dum nog kan man nog se det som ett slöseri med ens egna resurser att lära sig något nytt och samtidigt göra det legitimt (i egna ögon) att fortsätta att gynna en sjuk livsmedelsindustri.
-
I mina ögon är det djupt omoraliskt att elda upp mat eller att på annat sätt låta resurser förfaras.
Själv hör jag till dem som helst inte äter djur jag inte kände medan de levde, angående att ha känslor i kroppen eller inte.
Det man inte kan, det kan man lära sig. Slakta, t ex. Finns många tips och bra handledningar här på Alternativ, se t ex Linkoso.
Om man tycker att ens egna tuppar och var det inte brama ? är för små, eftersom man (och hela ens bekantskapskrets!) tror att kyckling ska se ut som de monstruösa, sojauppfödda missfostren i matbutiken, ja herregud, vad ska man säga?
Å andra sidan, är man ung nog och/eller dum nog kan man nog se det som ett slöseri med ens egna resurser att lära sig något nytt och samtidigt göra det legitimt (i egna ögon) att fortsätta att gynna en sjuk livsmedelsindustri.
Jag tycker faktiskt att du är alltför dömande och ser alltför mycket i bara svart eller vitt.
Såvitt jag förstått så är detta deras första tuppar och första gången dom slaktar. Ge dom för guds skull lite cred för att dom klarar av detta själva! >:(
Nästa gång dom tar fram kycklingar har dom denna erfarenhet med sig och kan redan från början vänja sig vid tanken att några av tupparna kanske måste nackas, och då är det lättare att tänka på dessa tuppar som mat.
Jag har ett par kanin-honor som jag aldrig skulle kunna äta upp. Dom är alltför kära för mig, och när dom dör kommer jag att begrava dom och gråta en skvätt. :'( Så kom igen, ska du inte hoppa på mig oxå och anklaga mig för resursslöseri?! >:(
Jag vill även jag veta varifrån maten kommer, och allra helst föda upp djuren själv. Men jag far för det inte runt i trådar här på forumet och anklagar folk för resursslöseri bara för att dom inte vill äta upp sina egna djur!
Lite empati och förståelse hade inte varit fel... >:(
/Sara
-
Vurre du har naturligtvis rätt att ha din åsikt men om man vill omvända fler att tycka likadant gäller det att ha tålamod och vara lite pedagogisk ;) Ingen kommer att börja äta sina egenupfödda djur för att någon hånar dem eller förklarar dem för dumma :-\
Visst finns det människor som utan att blinka kan slakta sina egenuppfödda djur och äta dem, men de flesta av de människorna kommer från miljöer där man alltid har gjort så.
För asfaltsbarn som exempelvis mig var det inte självklart i början. Men då jag och de allra flesta helst äter kött från djur som har fötts upp på ett bra sätt så tog det inte så lång tid innan mina egna tuppar hamnade i grytan. I mitt fall gick det dock via omvägen att jag gav tupparna till först hundarna och sedan grannen innan jag fixade att äta själv. (skojig formulering ::) det var naturligtvis inte samma tupp ;) )
Som jag har förstått det är det första gången TS slaktar själv och det är en bra början på vägen mot att lära sig att ta tillvara. Nu vet dom att dom klarar det och då blir ofta nästa steg att fundera på om man inte kan ta hand om kroppen också.
-
Fick tipset här med två spikar plus många bra tips.
Tack alternativare :)
Först dänger jag tuppen /hönan hårt i huggkubben,
sen drar jag fast huvudet mellan spikarna och hugger av huvudet.
Fick lov att lära mig då guben bangade.
Trodde aldrig att jag skulle klara det men det är faktiskt ett måste.
Visst känns det :-\
Finns alltid ngn som man tycker alldeles särskilt om :'(
-
Jag har aldrig nackat en tupp förr, men en dag så vet jag att jag måste, men jag klarar inte av att äta upp den sen, så jag ger hellre bort den.
Oskar har fått äran att nacka mina tuppar. :) sen vet jag inte ens hur man fixar till den sen. altså lagar till den då ;) får lära mig det me en dag hehe
-
I mina ögon är det djupt omoraliskt att elda upp mat eller att på annat sätt låta resurser förfaras.
Själv hör jag till dem som helst inte äter djur jag inte kände medan de levde, angående att ha känslor i kroppen eller inte.
Det man inte kan, det kan man lära sig. Slakta, t ex. Finns många tips och bra handledningar här på Alternativ, se t ex Linkoso.
Om man tycker att ens egna tuppar och var det inte brama ? är för små, eftersom man (och hela ens bekantskapskrets!) tror att kyckling ska se ut som de monstruösa, sojauppfödda missfostren i matbutiken, ja herregud, vad ska man säga?
Å andra sidan, är man ung nog och/eller dum nog kan man nog se det som ett slöseri med ens egna resurser att lära sig något nytt och samtidigt göra det legitimt (i egna ögon) att fortsätta att gynna en sjuk livsmedelsindustri.
>:( >:( >:(
Kanske kan vi lära oss slakta någon gång i framtiden, men om du läser noga så förstår du att det var första gången vi nackade tuppar. Har haft höns drygt ett halvår och är därför fortfarande nybörjare.
En av tupparna var brahma ja, en väldigt omtyckt och personlig tupp vid namn Loke som var ett husdjur för oss och aldrig nånsin skulle hamnat i våra magar. De andra tre var små blandisar. Jag kommer heller ej äta upp våra hästar den dag de måste tas bort. Inte heller hundarna. Omoral?
Du är väldigt snabb att dra slutsatser om hur du tror att jag/vi lever våra liv: att vi gynnar en viss köttindustri, tycker kycklingar ska se ut som monster, att vi är djupt omoraliska pga att vi låter ”mat” förfaras, att vi är unga och dumma (!!!), detta trots att du inte ens har en aning om vilka vi är och vad vi har för syn på djur, natur, ekologi och etik. Det kallas fördomar och det om något är dumhet.
-
>:( >:( >:(
Kanske kan vi lära oss slakta någon gång i framtiden, men om du läser noga så förstår du att det var första gången vi nackade tuppar. Har haft höns drygt ett halvår och är därför fortfarande nybörjare.
En av tupparna var brahma ja, en väldigt omtyckt och personlig tupp vid namn Loke som var ett husdjur för oss och aldrig nånsin skulle hamnat i våra magar. De andra tre var små blandisar. Jag kommer heller ej äta upp våra hästar den dag de måste tas bort. Inte heller hundarna. Omoral?
Du är väldigt snabb att dra slutsatser om hur du tror att jag/vi lever våra liv: att vi gynnar en viss köttindustri, tycker kycklingar ska se ut som monster, att vi är djupt omoraliska pga att vi låter ”mat” förfaras, att vi är unga och dumma (!!!), detta trots att du inte ens har en aning om vilka vi är och vad vi har för syn på djur, natur, ekologi och etik. Det kallas fördomar och det om något är dumhet.
Kan inte annat än hålla med dig i det du skriver!
Ni har i alla fall mitt fulla stöd och min förståelse. Jag tycker att ni var duktiga! :-*
Har du förresten märkt nån skillnad på hönsgruppen? Har det blivit lite lugnare?
/Sara
-
Kan inte annat än hålla med dig i det du skriver!
Ni har i alla fall mitt fulla stöd och min förståelse. Jag tycker att ni var duktiga! :-*
Har du förresten märkt nån skillnad på hönsgruppen? Har det blivit lite lugnare?
/Sara
Tack för ditt stöd! känns skönt få lite cred också, det var ju faktiskt första gången vi var tvungna att nacka o jag hade rejäl ångest innan! :-\
Faktiskt så känns det redan lugnare bland hönsen! Helt annan stämning när jag kollade till dem imorse och på lunchen när jag gav dem lite gottis, ingen som blir jagad, hackad, parad mot sin vilja. Frid och fröjd var det, t.o.m hönan som mest sitter på pinnen annars eftersom hon råkar så illa ut, var nere och pickade med de andra :) så nog gjorde vi rätt, det känns skönt att se på en gång att hönorna mår bättre! :)
/Sofie
-
Tack för ditt stöd! känns skönt få lite cred också, det var ju faktiskt första gången vi var tvungna att nacka o jag hade rejäl ångest innan! :-\
Faktiskt så känns det redan lugnare bland hönsen! Helt annan stämning när jag kollade till dem imorse och på lunchen när jag gav dem lite gottis, ingen som blir jagad, hackad, parad mot sin vilja. Frid och fröjd var det, t.o.m hönan som mest sitter på pinnen annars eftersom hon råkar så illa ut, var nere och pickade med de andra :) så nog gjorde vi rätt, det känns skönt att se på en gång att hönorna mår bättre! :)
/Sofie
Va skönt att det snabbt blev lugnare i gruppen! Då har du ju samtidigt fått ett "kvitto" på att ni gjorde rätt som tog bort tupparna. ;)
Jag måste oxå ta bort ett par tuppar... kan bara inte bestämma mig för vilka... ::)
/Sara
-
Hästkött kan vara väldigt gott. Hund är jag mer osäker på - tror inte heller att gamla carnivorer är lämpliga som föda.
Frågan är: vems djur ska man äta, om man inte ska äta sina egna? Och hur stor ska en tupp vara för att det ska vara lönt att "slösa energi och resurser" på att slakta den? Vaktlar lär ju gå fetbort, för att uttrycka sig på modern svenska.
Ett tips om man vill göra något riktigt gott och lyxigt: ta tupparna riktigt unga och laga till dem hela (men urtagna förstås) i het ugn med mycket smör! Gnid först in med citron, salt och peppar. Ös med hett smör under stekning. Mosa levern, som får steka med en stund, i det smöriga spadet. Mums! Räkna en eller två kycklingar per portion.
Jag må vara en grinig gammal gubbe men jag måste vidhålla att det upprör mig å det yttersta att ta livet av ett ungt och friskt djur och elda upp det. Det borde ju funnits någon, någonstans i kretsen av släkt och bekanta som kunde ha tagit sig an det hela och fått sig en synnerligen delikat middag. Som jag förstod TS tyckte man att det inte var lönt att göra sig besvär eftersom de var för små, därav kommentaren om köttindustrins monsterbroilers som bland nutidens människor verkar vara norm för vad som är lämplig storlek på kyckling.
-
Frågan är: vems djur ska man äta, om man inte ska äta sina egna?
Funkar alldeles utmärkt att köpa eko-kött av den lokala slaktaren t.ex. Om man vill äta sina djur - helt OK, om man inte vill är det fullt förståeligt. Och som sagt: att vi inte åt upp våra första tuppar betyder inte att vi aldrig kommer äta våra egna... Men som någon tidigare skrev, för en som inte växt upp med att äta sin egna djur är det inte så "bara"...
Jag må vara en grinig gammal gubbe men jag måste vidhålla att det upprör mig å det yttersta att ta livet av ett ungt och friskt djur och elda upp det. Det borde ju funnits någon, någonstans i kretsen av släkt och bekanta som kunde ha tagit sig an det hela och fått sig en synnerligen delikat middag.
Som sagt nej. Alla människor är inte bönder. Min närmsta bekanta/släkting som är bonde bor i Umeå 60 mil från mig och bor på hemmet.
-
Frågan är: vems djur ska man äta, om man inte ska äta sina egna?
Det är en sak att föda upp djur som man redan från början har ställt in sig på att slakta och äta upp. Det är en HELT annan sak att för första gången i sitt liv inse att dom små gulliga kycklingarna som man pysslat med och älskat från att dom var nyfödda måste avlivas.
Såna gånger är det väldigt bra att ha någon i sin bekantskapskrets som kan ta hand om kropparna, men om man inte har det så är det ju inte mycket att göra åt.
Själv har jag ett par bekanta som jag kan byta både höns och kaniner med om det är nån jag inte vill avliva eller äta upp själv av emotionella skäl. Då får dom den kaninen/hönan/tuppen av mig och så får jag ett anonymt slaktdjur från dom istället, eller har en innestående. Nästa gång kan det vara dom som inte vill avliva själv, och då gör vi samma sak fast tvärtom.
Jag må vara en grinig gammal gubbe men jag måste vidhålla att det upprör mig å det yttersta att ta livet av ett ungt och friskt djur och elda upp det. Det borde ju funnits någon, någonstans i kretsen av släkt och bekanta som kunde ha tagit sig an det hela och fått sig en synnerligen delikat middag. Som jag förstod TS tyckte man att det inte var lönt att göra sig besvär eftersom de var för små, därav kommentaren om köttindustrins monsterbroilers som bland nutidens människor verkar vara norm för vad som är lämplig storlek på kyckling.
Jag tror att du behöver sätta dig och andas lite och räkna till tio eller nåt innan du svarar på ett sånt inlägg nästa gång. ;)
/Sara