Alternativ.nu
Djur => Höns => Höns: Raser => Ämnet startat av: MiaPia99 skrivet 05 jan-11 kl 09:20
-
Jag undrar om någon kan hjälpa mej att fatta det här med färgrena höns.
Vad menas då?
Jag har Brahma som är renrasiga och är i lite olika färger, kolla bilden.
Är de färgrena eller inte?
Vad heter färgerna mina hönor och tupp har?
MVH Maria
-
Tuppen är guldsvartbandad och hönorna är gul colombia.
-
Med färgren menas i princip att djuret har en korrekt standardiserad färg.
De flesta färgrena djur avlar rent dvs om man parar djur av samma färg får deras avkomma samma färg som föräldrarna. Undantag finns till detta men det är många gånger lite överkurs ;)
I ditt fall så det ut som om dina vuxna djur är färgrena men då det är olika färg på tupp och hönor kommer eventuella kycklingar inte bli färgrena utan rasrena men blandfärgade. Inget för den utställnigsintresserade med andra ord, men förmodligen vackra i färgen för dom som vill ha ögonfröjd i hönsgården :D
-
Som jag förstår det så är en färgren höna/tupp någon som garanterat nedärver sin färg.
Hur många generationer krävs för att de ska vara färgrena? Vad är det som gäller och hur får man reda på att det är färgrent?
Är det bara att kläcka ett antal djur några omgångar och se om alla ger samma färg eller ska man som sagt ha koll på fäderna i flera generationer?
Någon som kan hönsgenetik?
-
Det visste jag inte, däremot så verkar det vara relativt vanligt inom rasavel.
Det som fick mig att undra från första början var det att jag fick en Orpingtontupp och då påpekades det att han var just färgren. Jag hade inte ens tänkt på det innan.
-
Om jag förstått det hela rätt, så betyder färgren att djuret har en, i rasstandarden, godkänd färg och att den nedärver ( om man använder rätt färg på den andra parten e klart) godkänd färg..... inte nödvändigtvis den färgen som djuret själv är.
Undrar just om jag var tydlig nog nu :-\ :-X
-
Ok,
det låter ju lite mera logiskt just att den nedärver godkända färger och inte bara en.
Men då kvarstår frågan hur man vet att det verkligen blir så och hur många generationer det krävs.
Det är ju lantraserna som bokförs på ett sådant sätt att det går att spåra.
Det är ju inte standard att de som avlar med rashöns för stamtavla. Även om vissa gör det som jag förstår.
-
Nu ska vi se..... om man ska prata om färgavel, ska man nog hålla lantraserna utanför disussionen. Då gör man det något enklare för sig. Man färgavlar inte på lantraser och därför hör de inte riktigt hemma under trådrubriken.
Du kan ha ett djur som är färgrent.... det är som jag skrev tidigare.... sedan kan man renavla en färg. Det är en annan sak. Gul, som din orpington-tupp är, tillhör de färger man kan renavla. Då använder man en gul tupp på en gul höna.... och får gula avkommor. Jag gissar att detta ska göras i tre generationer, för att man ska kunna säga att han är renavlad, men jag är inte helt säker.
Det finns andra färger som inte går att avla rent (tex. blå)..... där får man olikfärgade avkommor, av olikfärgade föräldrar, som ändå är färgrena (godkända i rasstandard)
Nu har jag försökt förenkla svaren, för att göra det någorlunda begripligt. Sånt här är det andra här på forumet som är mycket bättre på att förklara än vad jag är...... skulle tro att de kikar in i tråden lite senare ;)
-
Det klarnar lite nu i alla fall. Jag misstänkte att det låg en hel del bakom. Genetik är aldrig lätt!
Tack för ett tydligt svar :D
Genitik är klurigt och när det kommer till färgenetik blir det riktigt skoj ::) När man pratar färgren så menar man en standardmässig färg. Önskvärt vore ju om färgrena djur fick förgrena avkommor men så är ju tyvärr inte alltid fallet.
Har man en färg som är stablit avlad i många generationer så minska risken att det dyker upp avkommor som är totaltfelfärgade, men den försvinner inte helt.
Ska man ha bra färg på sina djur måste man selektera för den egenskapen. Om vi ska ta gul orpington tex så förekommer förutom de djur som har bra färg både för ljusa djur och djur som har sotiga fjädrar framförallt i stjäreten. Om man i sin skräck för att få för ljusa djur alltid avlar på de mörkaste djuren man får fram kommer man i slutändan få djur med sotigt dun och sotiga stjärtfjädrar. Motsvarande om man avlar på de ljusaste för att man är rädd för sotiga stjärt så kommer man få ljusgula fåglar som ser urtvättade ut i färgen. Så det gäller att använda lagom gula och acceptera att man får någon kyckling som är för ljus och någon som är för mörk och behålla de som är bäst att avla vidare på.
Håller man på med en "nyare färg" så får man räkna med att man får ett utfall med betydligt fler felfärgade djur även om föräldradjuren är korrekte i färgen.
Jag har tex röd Dvärg Silke. Av de kycklingar jag har kläckt i år har jag fått ca 5% med riktigt bra färg. Jag har fått 10% med OK färg och en faslig massa totalt felfärgade eller ljusröda :-\ Detta trots att föräldradjuren har mycket bra till OK färg. Röd färg är relativt nytt på Silke (15-20 år eller så i Europa och ännu kortare tid i Sverige ::) ) Man har korsat fram och tillbaka mellan olika färger för att få in bättre typ och sedan bättre färg igen osv.
-
...... och som på beställning dyker hon upp ;D :-*
LOL du visste att jag inte kunde låta bli att nappa på det betet ;)
-
Intressant tråd!
Håller på att läsa in mig på hönsgenetiken...
:D
-
Jätteintressesant! Min hjärna går på högvarv. Den kokar nästan lite 8)