Fin snäll tupp flög mot lilla sonen

[Leva mer]

Hej, jag har (eller kanske hade) en så fin, snäll tupp. Han är 7 månader och fått vara med oss överallt, nyfiken och äter ur handen, låter sig typ bli klappad, hoppar lite undan.
Hur som, härom dagen, flög han mot min lilla son på 3 år som stod mitt i flocken. Tuppen gjorde detta 2 gånger. Andra gången knuffade jag undan tuppen. Första gången nuddade hans klor min lilla sons hand. Blev ingen skada, rivmärken eller nått, men lilla sonen blev lite rädd och sa att tuppen hade rivit honom.

Han har inte visat något tecken på ilska eller aggressivitet efteråt. Trots att min son kan vara rätt på, springa runt bland hönsen och vilja ta på dem. Min son blev tack och lov inte heller långvarigt rädd. Direkt efter attacken, stannade vi kvar hos hönsen, sen lät jag honom mata hönsen och tuppen med äpple.
Men är en gång för mycket? Jag blev så klart lite rädd själv, för vad tuppen skulle kunna göra nästa gång, eller om lill killen är själv ute med hönsen. Vågar inte lite 100 på tuppen längre, även om jag vet att man aldrig kan lita 100 på ett djur.
Eller tror ni det kan bara varit en engångshändelse?

Gör tuppen det igen, då är det inget tal om det då får han flytta. Men det jag undrar över är om en gång är en gång för mycket, eller om det bara kan ha varit en tillfällighet? Om han blir barnilsk, hur ofta brukar attackerna då ske?

Så synd, på en för övrigt väldigt trygg och fin tupp.

[Tiomilaskogen]

Ta inga fler risker. Nästa gång kan din son mista synen.

[fri]

Coq au vin är nog det säkraste

[Leva mer]

Ta inga fler risker. Nästa gång kan din son mista synen.

Det är såpass alltså......

[Själv är bäste dräng]

Ja, det händer förmodligen igen. Små barn har ögonen inom sparkhåll för tuppar. Det är skillnad om barnen blivit lite äldre, då kan de även hantera tuppar bättre. Fast yngsta dottern, ca 7-8 år då vi hade en sådan irriterande dvärgtupp, gick omvägar för att slippa tuppen. Han lärde sig aldrig. Duvhöken hann dock före grytan.

Vi har en liten krake nu som kan få för sig att sparkas någon enstaka gång, jättefin i teckningen så vi behåller honom ett tag till, men passar när barnbarnen är här. En repa på vaden när man går i shorts spelar ju inte så stor roll, men synen på barn är ett alldeles för högt pris.

[Tiomilaskogen]

Djur som försöker komma upp sig i flocken och slutar visa respekt för människor ska man inte behålla.
Tuppar och baggar ger sig aldrig när de väl börjat krångla.
Nacka tuppen och skaffa en ny i vår om du vill ha kycklingar.

[mulen]

Är det egentligen inte ett naturligt beteende hos en tupp att försvara sin flock/ revir?
Hur vanligt är det att tuppar markerar/attack mot barn så att de verkligen skadas, jag menar i ansiktet, ögonen? Det skrivs mycket om att de är i rätt höjd med sporrar för att kunna skada små barn i ansiktet men har det hänt och hur vanligt är det?

[Själv är bäste dräng]

Det är som med vargen, ingen människa har dödats i modern tid, i Sverige, av varg i frihet. Vad vi vet...

Lever man nära djuren så sker olyckor, men det är få som har tuppar frigående idag i Sverige. Och de som har det, OCH har barn i rätt (fel) storlek är ännu färre. Och vi vaktar våra barn på ett annat sätt idag jämfört med bara för ett halvsekel sedan.


Naturligt beteende eller ej, det är inte önskvärt att tuppen försvarar sina hönor mot djurhållaren eller dennes barn. Dessutom är tuppar som gör så de som startar bråket. Om jag jämför med hundar som också försvarar flocken, så gör de oftast det först när flocken är hotad. De som anfaller i förväg tar man bort för att det är ett oönskat beteende.

[mulen]

Hur är det, ts skriver att tuppen är snäll, låter som den är tam, van att äta ut handen och bli klappad osv. Är det så att alla tuppar som hanteras mycket av människor kan få en knäpp och bli ilskna. Rekomenderar ni att man inte ska tämja tuppen? Eller går det att ha en fin snäll tämjd tupp som inte blir knäpp?

[Själv är bäste dräng]

Vi tämjer alla djur här. Baggar, hingstar, tuppar, ankdrakar mm. Alla handjur tål vänlighet utan att bli knäppa, det är snarare de som inte hanteras som kan få spelet utan att man är beredd. Men unghanar är lite lömska ett tag innan de växt färdigt, och då måste man vara beredd både på ett utfall och att snabbt korrigera.

Tuppar lugnar ner sig de med även om de är jobbiga ett tag, men av alla djur vi haft så är det just tuppar som kan fastna i tokbeteendet. Vi har faktiskt en som efter säkert ett års sparkande på alla som gick in där han bor (och utanför med eftersom våra får gå ut rätt mycket i trädgården) nu faktiskt har slutat med dumheterna. Men helt litar jag inte på honom.

Vi har tuppar som är larvigt snälla, och det har de blivit för att de gosats med av barnen, men också för att de har den personligheten. Arv och miljö, en klassiker.

[Tiomilaskogen]

Djuren är individer och uppvisar ibland oönskat beteende utan förvarning. Vi har haft tuppar och baggar som man knappt märkt att de funnits i flocken och en dag har de snedtänt.
Det gäller att aldrig lita till 100 % utan vara beredd. De styrs av instinkten och inte av mänskliga känslor.

[Leva mer]

Men kan det inte vara en tillfällig snedtändning? Eller är der ofta så att om en tupp en gång visat oönskat beteende så fortsätter han med det..

[MickeMård]

Nolltollerans för tuppar som attackerar barn. Nacka den direkt. Finns så mycket tuppar.

Jag skulle inte låta mina barn springa runt och va "på djuren och springa runt bland hönsen"  som du skriver. När mina barn eller andra barn gör så med våra höns vilket som så klart har hänt så har jag varit väldigt tydlig med hur man beter sig med djur och att det inte är okej att springa runt och stressa upp djuren. Det framgår ju inte exakt vad som hände eller hur du reagerar när din son gör så.

Jag vet inte heller hur det är med att ha så där jättetama djur. Vi har alltid hålt våra djur så pass tama så att vi kan hantera dem men inte mer. Tror nog att för tama djur kan bli lite tokigt också...Men det är bara en känsla.

[Själv är bäste dräng]

Tror nog att för tama djur kan bli lite tokigt också...Men det är bara en känsla.

Tror att man oftast blandar ihop ett sunt förhållande till sina djur, där man får dem riktigt tama, med de människor som behandlar sina djur som människor, och då själva är underdåniga och lågaffektiva i förhållandet till sina djur.

Man måste komma ihåg att djuret ifråga hör till en annan art, med den artens grundbeteenden. Men i princip gäller samma regler som när man interagerar med en människa. Förutom då att tuppen kan hamna i grytan om han inte sköter sig