Hej Alternativ,

Jag är en man i tidiga 30-årsåldern som med stort engagemang och förhoppning söker efter en framtida partner. Min fritid spenderar jag gärna i naturen; jag älskar att tälta under stjärnhimlen, bada bastu vid sjön, plocka svamp och blåbär, liksom njuta av skogens lugn. Jag tycker också om att vandra och åka snowboard på vintern, även om jag på sistone setts allt oftare i våffelstugan istället för skidbacken 

För närvarande bor jag i en lägenhet, men jag har nyligen förvärvat en charmig sommarstuga vid vattnet. Min dröm är att på sikt bo i ett hus på landet, kanske på en liten gård där jag kan odla och vara semisjälvförsörjande. Jag föreställer mig en framtid med en liten köksträdgård, fruktträd, trädgårdsland och ett växthus där vi kan odla våra egna grönsaker. På sikt skulle jag gärna vilja ha höns, och kanske även några får eller getter. Men jag har inga ambitioner att bli heltidsbonde, utan ser en kombination av mitt nuvarande arbete, som egenföretagare inom IT-sektorn, och självförsörjningslivet som idealisk.

Regelbunden träning är en självklar del av min vardag och jag hoppas att även du värderar hälsa och fysisk aktivitet.

Mitt sociala nätverk består av flera nära vänner, men jag känner att det saknas en särskild person att dela vardagen med. Jag ser gärna att vi tillsammans skapar en framtid och att du, liksom jag, är intresserad av att bilda familj.

Jag söker dig som betraktar dig själv som lite annorlunda och inte alltid följer normerna slaviskt - Du kanske inte alltid är politiskt korrekt. Däremot uppskattar du alltid skogen och naturen. Du tar hand om dig själv men njuter även av att ta en (eller fem) öl vid rätt tillfälle. Helst ser jag att du är i 30-årsåldern.


Med vänliga hälsningar,
XYZ

Men skall man nörda in sig i golv så tycker jag lack blir för stelt. Linoljat eller såpskurat är skönare att gå på.

Ja, väckte upp ett rikligt gammalt inlägg, men golv är ju också tidlösa. Man kan göra väggar vackra (måla och tapetsera) och innetak men inget går upp mot ett vackert golv, trots att man bara trampar på det. Själv handslipade jag golvet för någon veckan sedan, jag menar handslipade med sandpapper (trärent) genom två tre lager gammalt fernissa, struket på femtiotalet.

Kommer nog att tänka mig för nästa gång jag gör om det samma. Det var slitgöra må jag säga, men är av den uppfattningen att ju mer tid och uppmärksamhet du ger åt varje moment av ditt hus (läs ej maskiner...) ju mer kärlek får du tillbaka. Det är kanske svårt att tro, men pröva själv.

Handslipar man så fuskar man inte med andra moment heller, annars blir allt slit gjort förgäves. Sedan lacka. Lack kan man tala om hur länge som helt. Är van vid ZARs produkter (dyra) men prövade Herdins lackbets. Riktigt bra och billigare. Man glider fram på ett nästan lysande vitt furugolv. Har kanske lite av golvfetisch i mig?

otroligt gammalt inlägg men riktigt intressant. För det är just så mitt golv är eller kommer bli. Eller iallafall min idé och plan för det över tid.

Det ligger inte med springor. Utan kant mot kant. Men eftersom det är ett levande grangolv på 4,5cm tjockt från barkborreskadat träd, endast planhyvlat på ena sidan, sågat i fallande bredder och lagt på tre gamla stockar som bärlinor. Inbäddade i 50cm packade Hasopor.

Ja det kommer bli kalas när jag slitit in det på riktigt. Det ligger nu utan skydd när jag renoverar resten av stugan blir skitigt och slitet. Snart är det dags för en första såpaskurning. Sen hyvla av kanterna lite försiktigt. Efter det får det smutsas ner igen.

Det har ju redan börjat lägga sig saker i springorna. Men för att inte ska hyveln sen så dammsugs det då och då.

Läs mer om golvet på https://sayerbyr.wordpress.com

Historiskt har man alltid försökt få golv så täta som möjligt. Centralvärme gör att många gamla golv ser glesa ut idag. Dessutom finns många undergolv aldrig menade att visas som plockats fram och slipats idag.
Jag lade för ett antal år sedan ett högklassigt furugolv 12-30 cm bredd. Det löslades och fick ligga ett år för att skruvas i februari när det är som torrast. Vintertid har det nu springor, sommartid är det tätt. Ett golv som läggs av virke med högre fuktkvot eller medvetet inte slås ihop finns stor risk att sponten kryper ur när det torkar ordentligt. då slår det sig och blir inte så charmigt.
Jag vet hur ofräsht det var under ett ospontat golv med springa där årtionden av skurvatten runnit ner och skapat en fin miljö för mögel och röta i bjälklaget. Kommer också ihåg morfar som berättade hur bra det vart när de fick korkmatta, då frös inte vattenhinken av golvdraget längre.

Är av annan mening: naturligtvis skall man lägga planhyvlat furugolv MED springor mellan brädorna (två mm) lika "bred" som en tumstock eller ryggen på en morakniv. Finessen med att riktigt trägolv är att det aldrig, och jag menar aldrig, blir dammigt. Allt damm, barr och stickor osv trampar du ner i springorna, mellan brädorna - voilà - aldrig ett dammigt golv - man behöver då endast dammsuga någon gång i månaden, om ens det. Detta fattar inte folk, utan allt skall vara tätt - ett flytande golv, pust... Med planhyvlade furubräder med springor hyvlar kanterna dessutom av lort från dina trampdynor också, så rena fötter får på köpet. Kan det bli bättre? Nej, det kan det inte. 

Känn känslan att gå barfota på ett aldrig dammigt golv, speciellt när den första kontakten (tredje graden av närkontakt) med ditt hus alltid sker på mornarna och här gäller hud mot trä (under dina fötter) det avgör starten på din dag. Dina fötter (och din blick) möter aldrig damm, hur dammigt golvet än är.  Och omvänt: hur irriterandet är det inte att skrapa av lort från trampdynorna mot skenbenen det sist du gör innan du går till sängs?

Ett litet tips från oss som optimerar i alla led, för att få en så bra start, eller avslut, dagen det bara går att få.