Det är teoretiskt lätt att beräkna behov enligt tabeller och utfodra rätt enligt foderstater.
I verkligheten är det lite svårare och det är kanske det som gör att en del veterinärer har en avvikande inställning.
Vitaminer i foder eller tillskottsblandningar är inte stabila och vitamininnehållet sjunker över tid. Rätt förvarat (mörkt, svalt och torrt) ska innehållet vara det som fabrikanten anger till ett angivet datum.
Vid höga intag kan inte alltid kroppen tillgodogöra sig överskottet. B-vitamin behöver man normalt inte bekymra sig om till idisslare. Det tillverkar kroppen själv.
Överdoser är inte farligt när det gäller vitaminer, förutom D. Selen kan ge förgiftningar men då handlar det om ganska stora doser. Vid överkonsumtion av välsmakande nötmineralfoder finns kanske en risk, liksom vid rejäla överdoseringar när man ger injektioner När det gäller selen är det stor skillnad på tillgängligheten om det tillförs som natriumselenit eller i organiska föreningar.
Gun Bernes har gjort intressanta försök med E- och A-vitamin som du kan läsa om här:
http://fou.sjv.se/fou/sok_detalj_delredo.lasso?id=5219En vanlig missuppfatning är att fåren (och andra djur) känner av mineral- och vitaminbehovet och äter av tillskottsfoder efter behov.