kamphundar

[Dexter]

Hej!

Jag har lagt märke till att det finns flera hundkunniga på forumet. Därför tänkte jag ställa en fråga som kanske är lite sliten, men som jag inte kommit fram till något vettigt svar på ännu:

Är så kallade kamphundsraser mer potentiellt farliga än andra hundraser?

Min erfarenhet är att kamphundsraser som american bulldog, pitbull och staffordshire bullterrier är lite annorlunda än andra hundar.
De valpar jag träffat, vilket är ganska många, har varit oerhört kampvilliga och envisa. När de sedan blivit könsmogna har de allra flesta, i flera fall trots en ihärdig socialisering med andra hundar under valptiden, blivit på ett ovanligt aggressivt sätt ilskna mot hundar av det egna könet. Det är som om de "svallar över" av kamplust och inte känner av läget riktigt innan de går till attack, ofta med både "brottning" och kraftiga, oerhört aggressiva bett med sina oproportionerligt stora käkar.
Mitt intryck är att de har en ovanligt stark kampvilja, ett stort mått av dominant läggning och att de snabbare går till attack mot andra hundar än de flesta hundraser gör. De flesta hundraser har en lång ritual innan de börjar bråka, medan de kamphundar jag träffat har en mkt kort ritual, för att sedan tända till och gå till attack.

Jag vill tillägga att jag på många sätt gillar kamphundsraserna. Hundarna  är ofta sociala med människor, trogna vänner, outtröttliga brukshundar och roliga lekkamrater.
Problemet som jag ser det ligger i deras aggressiva beteende mot andra hundar och det är av den anledningen jag inte skaffat en kamphund. Jag orkar inte med att hela tiden riskera ett allvarligt hundslagsmål så fort jag släpper hunden. Även om jag säkert skulle kunna träna hunden till att inte springa fram till andra hundar, kan jag inte garantera att den lyder mig alltid. Det kan ingen hundägare.
Min personliga erfarenhet är att kamphundarna inte är mer farliga för människor än andra hundraser om de är vettigt socialiserade med människor från tidig ålder.

Vad har ni för synpunkter?

[andreana]

Hej!
Jag har en americansk bulldog & en pitbull/americansk bulldog.

Mina erfarenheter med mina hundar är kanon bra, min tik funkar ihop med alla andra hundar, liten som stor & har aldrig visat nått aggresivt beteende mot någon eller något.
Att hon har kamplust visst men vi har sedan hon var liten tydligt dragit upp gränser för vad som är ok och vad som inte är ok.
Kampa det får hon göra med en repknut som hänger i ett träd på gården. Visslar jag eller säger loss släpper hon omedelbart & kommer till mig. hon går inte på & vill fortsätta leken utan väntar snällt tills jag säger att hon får återuppta lekandet.
Tiken är korsning americansk bulldog & pitbull

Jag har oxå en hanhund som är americansk bulldog.
Han är en underbar buffel som sover i mitt knä när vi setter i soffan. ( ganska trångt skall medges)
tyvärr har han just som du säger problem med andra hanhundar, detta kan jag dock relatera till en händelse som gjorde att han blev sådan.
Till att börja med gick han ihop med alla andra hundar, men tyvärr så hade vi en oförsiktig granne som alltid hade sin schäferhane lös, trots att han inte lyssnade på henne.
En dag flög han på våran då 1½ åriga hane.
Grann kärringen fick en utskällning & hon lovade att hålla sin hund i koppel.
Jazon verkade precis som vanligt dock en aning slokörad.
2 månader senare händer samma sak igen, men denna gång försvarade sig min hane. efter det kan han inte umgås med andra hanhundar. Tikar går hur bra som helst.

Aggresiviteten däremot kommer nog mer av hundägarens vara eller icke vara.
Har sett *sk* kamphundar som är helt vridna, med detta kommer tyvärr oftast av att det är fel folk som skaffat sig hunden.

Men jag måste säga att jag litar mindre på en schäfer eller en rottweiler än på en pitbull. & till statistiken Golden retriever står som ledare på *bit listan*

[Gruff]

Jag har English Bull Terrier själv. Så jag klarar kanske inte att vara helt opartisk  

MEN......tittar jag på problemhunden och sen på hussen. Hmja.....ofta så är det en slirig typ med mysko värderingar om vad en hund är för något.

Vet ni vilken ras som toppar bitstatistiken procentuellt per 100 hundar av samma ras i sverige? Hmjo......golden retriever.

Dom flesta så kallade "kamphundar" jag träffat har varit dom mest slöa, fisiga, soffpotatisarna jag sett i hundvärlden.

Men jag håller med om att låta sin bulle eller whatever "stressa upp sig", är ingen bra idé. Dom testar herraväldet varje dag och den dagen han anser att han vunnit och stressar över så kan man få problem. Jag tror inte ens på såna där stressbollar och liknande.

En annan sak med just bullar är deras strama ansikte och otydliga ansiktsspråk. En "vanlig" hund har mkt. tydligare mimik och vill läsa av andra hundar på samma sätt. Så när stoneface råkar i gruff så beror det ofta på att den andra hunden inte sett varningarna. Som bullhusse ser man direkt när det är dags att bryta en lek som riskerar gå fel. Men tydligt är det INTE.

Men att dom skulle vara mer agressiva, vet jag inte. Snarare att dom är mer av allting. För det finns heller ingenting gladare och pussigare än en bulle när du kommer hem.

Opartisk? Hell no!

 

[Gruff]

Hah, Andreana...jag hade missat det du skrev om bitstatistik när jag skrev. Det får en att tänka, eller hur?

[Filip Skräplund]

Vet ni vilken ras som toppar bitstatistiken procentuellt per 100 hundar i sverige? Hmjo......golden retriever.

Är inte Golden Retriever den vanligaste hundrasen i Sverige?

Det skulle vara intressantare att se bitstatistik procentuellt för varje hundras.

[Gruff]

Zeke, jag satt länge och väl och tänkte på hur jag skulle skriva för att undvika den frågan. Läs igen, det står "per hundra hundar" alltså av samma ras. Det är en procentuel siffra.....

[Filip Skräplund]

Ok, men det stod inte "av samma ras".

Var kan man läsa om den statistiken, vilka som gjort den osv?

[Gruff]

Ändrade nu. Jag minns tyvär inte helt vem som gjort undersökningen. Det var 5 år sen jag läste den. Men jag "tror" det var SKK och polisen. kan dock inte svära på't. Sorry.

[Charlotte]

 Jag har läst på något Forum (kommer inte ihåg var) att den där bitstatistiken på Golden är en "skröna" eller vandringssägen som kommer tillbaka lite då och då ungefär som "Råttan i Pizzan", men jag vet inte hur det är.... När en Goldenägare försökte kolla upp uppgifterna från bla polis och sjukhus så uppgavs det att det inte förs någon sådan statistik.
 Oavsett hur det är med bitstatistik osv så beror det mesta säkert på Husse/Matte oavsett hundras.
                          Mvh
                        Charlotte
 

[filurfigur]

Jag har också hört det där med bitstatistiken, och att golden skulle toppa den tycker jag inte är så väldigt konstigt egentligen. Det är en av de vanligaste raserna och är ofta supersnälla och lugna, och det är många barnfamiljer som skaffar sådana. Och efter att ha arbetat med vakthundar i 3 år och även hållit kurser på hundklubben i ca 5 års tid så vet jag att det är många föräldrar som inte riktigt tänker efter, utan låter sina barn vara med hunden utan vuxet sällskap. Och barn är inte alltid så "snälla", de klänger och hänger på hunden och en golden har som regel väldigt hög toleransgräns mot barnen, och ett enormt tålamod. Men en dag tar det väl stopp och hunden som svalt undan en massa av sina känslor gentemot barnens behandling svämmar över och hunden biter. Och alla tycker att det är konstigt att den snälla och fina familjehunden bet.  


Jag håller med er andra om att det i stort sett alltid är ägaren som är ett problem och inte hunden när det handlar om en galen kamphund. Det är enbart synd om en sådan stackars hund och det borde inte heta problemhund, utan problemägare tycker jag!!

Sen finns det ju såklart ras-skillnader och det är ju det som är hela poängen med olika raser. Men om man säger som så, att om en okunnig person köper en cavalier eller liten pudel och inte kan ge hunden den trygghet och flock som hunden mist när den togs från sin mamma och pappa, så blir den väl på sin höjd odräglig, men gör väl sällan någon större skada. Om däremot en hund med skarpare lynne, som tex rottweilers, terriers, ovtjarkor eller belgiska vallhundar hamnar hos en sådan ägare så kan det gå illa.

Jag har träffat många supertrevliga hundar av de avanstående raserna, men även en hel del otrevliga och osäkra individer, och till 90% (kanske mer) handlar det hela om vem som äger och delar vardag med hunden.

[tessiem]

Jag ser ju 1000 gånger hellre ungdomar som ska vara tuffa med s.k kamphundar än med Belgiska vallhundar eller dobermann tex. "Kamphundsraserna" (fånigt ord eg. då det är diverse hundraser som klumpas ihop som inte ens behöver vara kamphundar) är ofta mycket sociala, stabila & trevliga. Visst har de en hel del skärpa men med vettiga ägare så är de mkt trevliga!
Min Malle däremot skulle i fel hem vara en riktig "hugg-hund" då de är vekare, snabbare i reaktion & extremt signalkänsliga (uppfattar "hotsignaler" fort)
så man får tacka sin lyckliga stjärna att de inte ser tuffa ut iaf..

Jag tycker att kamphundsdiskussionen är så överdriven. det handlar (som sagts tidigare) inte om hundarna utan om ägarna...

[andreana]

Att den americanska bulldoggen är ngt skarpare än en *vanlig* familjehund är inte särskilt konstigt, american bulldog används i Usa till att jaga vildsvin & den hund som backar när vildsvinet kommer är en död hund...
Min egen bulldog har ett väldigt jakt sinne & är en jägare i märgen. Något som de som skaffar hunden ofta glömmer bort.
Att arbeta sin americanska bulldog är orehört viktigt & att hålla den stimulerad & väl medveten om vad som är ok & inte ok.

Detta är dock något som är ett måste vare sig det gäller en sk *kamphund* eller en vanlig jäkla bond hund.

Jag blir så trött att jag kan spy på folk som direkt dom ser mina hundar lägger dem i *kamphund*´s facket & tror att dom skall bli ihjälbitna om dom rör en fena. Jag är definitivt mer rädd om jag möter en lös schäfer eller en rottweiler på gatan eller i skogen än om jag möter en Pittbull.

*hoppsan blev visst lite i andra tankar på vägen*
Kan inte låte bli att lägga till en bild av hur vildsvins jakt går till , detta mest för att förevisa vad den americanska bulldoggen blivit avlad för, jo just för att vara en arbetande hund.
Rasen är  ganska vanlig i australien  oxå just pga deras stora mängd av farliga vildsvin.

 
 

[Susanne]

Jag har själv ingen erfarenhet av bullterrier, men med tanke på vad vissa raser avlats till (deras historia) så är det självklart att vissa raser har lägre tröskel till "skarpa lägen" än vad andra har. Detta i kombination med "fel" människa kan sluta olyckligt. Men även med rätt människa kan det gå fel.

Det jag känner till är en bekants bullterrier och denna hund kan slå över och att bli helt galen om den hamnar i situationer som har med kamp att göra. En gång blev det kamp om mat. Hunden tiggde mat av en person som föste undan hunden. Hunden gav sig inte, och blev undanföst några gånger till, och plötsligt small det bara. Hunden tiltade totalt och blev helt blockerad av raseri. Personen kunde inte göra annat än tappert försöka hålla hunden undan från sig innan ägaren (som befann sig i ett annat rum) kom och slet bort hunden. Då först släppte hundens blockering och det var precis som att den förstod att den gjort något alldelens galet men utan att kunna hjälpa att det slog över.

Hade personen markerat ordentligt från första början att hunden inte fick tigga så hade de inte hamnat i denna kampsituation om maten, och detta hade antagligen aldrig hänt. Ägaren kan heller inte anklagas för "skit bakom kopplet" eftersom det är en enormt duktig person med hundar och med lång erfarenhet, ja det finns faktiskt inte många som kan mäta sig med henne. Normalt är denna hund också väldigt go, precis lika go som många av tidigare inlägg beskriver hundarna. Men det spelar ingen roll hur go hunden än är när den visat vilken bomb den är.

Jag berättar inte detta för att ytterligare förstärka hundtypens sämre rykte, men många duktiga hundmänniskor har en förmåga att enbart lyfta fram positiva sidor hos den egna rasen. Om någon hund visar sig från en sämre sida så skylls det alltid på hundägaren. Ofta kan det nog vara så, men absolut INTE ALLTID!! Jag tycker man kan tänka på att en hund, trots en mycket duktig hundförare bakom sig, ändå kan slå över och bli totalt blockerad av raseri. Hur goa soffhundar bullterriers (och andra raser av den hundtypen) än är, så finns det en skarpare sida hos dem också, och den skarpa sidan kan vara lättare att väcka än hos många andra raser.  

[Falin]

Jag har själv ingen erfarenhet av bullterrier, men med tanke på vad vissa raser avlats till (deras historia) så är det självklart att vissa raser har lägre tröskel till "skarpa lägen" än vad andra har.

Nej, det är inte alls självklart. Vad menar du med skarpa lägen? Den engelska bullterriern till exempel, avlades fram för tjurhetsning, och så småningom hundhetsning. Under de omständigheterna var det viktigt att ägaren kunde gå in och bryta utan att riskera skador.

Tvärtom har den engelska bullterriern en betydligt högre toleranströskel än de flesta andra raser. Min hane har blivit påhoppad flera gånger utan att svara upp det minsta. Om det smäller däremot, då smäller det rejält. En normal, väluppfostrad bulle ger sig inte på andra hundar, eller människor om den inte provoceras å det grövsta, men som Gruff säger har andra hundar ofta svårt att läsa deras något annorlunda kroppsspråk.

Jag tycker det är betydligt värre med dessa ofta veka hundar av andra raser, som helt otippat gör utfall mot både folk och fä på grund av rädsla. Eller schäfrarna på sbk som vrålar och kastar sig fram om man råkar passera för nära deras bil.

[Nettus]

Det hänger väl lite på uppfödaren också, om han/hon är seriös? Jag föreställer mig att det finns de som inte avlar på de "snällaste" hundarna av dessa raser, som är ute efter att få fram kampvilliga hundar...?

[Falin]

Det hänger väl lite på uppfödaren också, om han/hon är seriös? Jag föreställer mig att det finns de som inte avlar på de "snällaste" hundarna av dessa raser, som är ute efter att få fram kampvilliga hundar...?

Den uppfödare av engelsk bullterrier som avlade på kamp skulle åka ur kennelklubb och rasklubb så att det visslade om det. Det skulle också spridas med blixtens hastighet i bulle-Sverige. Eftersom det är en så pass liten ras har vi rätt bra koll på vilka hundar som finns, och till vem de säljs. Det har hänt att det dykt upp hundar på blocket eller andra ställen, som uppenbarligen har eller har tänkts användas till kamp, och då är det någon från klubben som ser till att den hunden blir omhändertagen. Det har visat sig vara importer eller blandningar med andra raser.

Vår rasklubb och dess uppfödare lägger ner oerhört mycket tid och kraft på att att informera om bullterriern som ras. Även till oss som redan har hund, för att poängtera hur viktigt det är i dessa tider att visa våra hundar som de förebilder de faktiskt är. De säljer inte heller till vem som helst, tvärtom.

De hundar som framställs som kamphundar i media är oftast blandraser, och mycket sällan renrasiga hundar.

[Kerstin Linnea]

Jag tycker att det är konstigt att folk säger att "det beror bara på ägaren" att en hund har låg retningströskel och agressivt beteende när det gäller just agressiva raser.
Om det bara beror på uppfostran så går det att få en vallhund att aldrig valla (det är väl bara att avprogrammera vallinstinkten då) Pittbul och många andra raser är bara avlade på att slåss bra, skada så mycket som möjligt och att snea ur fort..Jag har träffat många pittbuls som inte kan gå förbi en annan hund oavsett kön utan att försöka rusa på och det även snälla glada hundar. Hur kommer det sig tro
Det är väldigt viktigt med socail träning av unghundar oavsett ras men personligen skulle jag hellre köpa vilken hunras eller byracka som helst utan kamphundsinslag..
Man får än så länge tycka som man vill
Ps om ni vill ha en lugn och snäll hund som vaktar så finns det andra raser tex Pyreenehund eller engelsk mastiff

[Kerstin Linnea]

Nu har det hänt igen att en "pittbull" attackerat...
Offret den här gången var en liten bostomterrier tjej,Jag bara undrar.....Vad är det för mening med hundraser som är så aggressiva
Är det kul att se en hund eller människa bli tuggad till köttfärs eller .
Jag vet att det finns "snälla" kamphundar men dom går inte att lita på....PS en av mina fd grannar jorde stora pengar på att sälja heltokiga valpar av korsningen shäfer / pittbull.Han fick alla valpar sålda
Vad blir det för framtid för sådana hundar tror ni

[Falin]

Jag tar allt med en nypa salt som står i kvällstidningarna, framförallt när ordet kamphund eller pitbull är inblandat. Det är självklart tragiskt för bostonterriern och hennes ägare, absolut, men jag tvivlar starkt på att det var en pitbull som attackerade, av flera skäl.

Dels finns det inga renrasiga pitbulls uppfödda i Sverige, eftersom rasen inte är godkänd här. Den kan naturligtvis varit importerad, men vad är oddsen för att bostonterrierns ägare eller kvällstidningen känner igen en renrasig pb? Det finns idag inga renrasiga hundar som avlas på egenskapen kamp, i den bemärkelsen att man vill att hunden oprovocerat ska anfalla djur och människor.

Däremot finns det gott om folk som (ibland i välmening) säljer blandrasvalpar av de gräsligaste korsningar, kombinationer som kan bli fullständig katastrof även om de som renraser är jättetrevliga. Där har du kvällstidningarnas "pitbulls". Det är hundar som pga dålig eller okunnig uppfostran blir till exempel hundaggressiva. Jag ser dagligen sådana hundar, av alla de sorter och raser, och många av dem är hundar i vanliga familjer. Men på något vis fäster man sig inte vid en papillon eller corgi som hänger i kopplet och skäller på sammar sätt....

Definiera gärna begreppen "kamphund" och "aggressiva raser"... Jag är rätt säker på att de raser som jag tänker på som har närmare till aggressivitet är helt andra än de du tänker på...

Och hur vet du och jag och tidningarna vilken sorts aggressivitet attackerna bottnar i? Min mamma har en jättetrevlig hund som kan göra utfall mot andra hundar i vissa situationer, oavsett färg och storlek. Varför? Jo, för att hon är osäker...inte aggressiv....

Visste du förresten att i USA används pitbullterriern framgångsrikt som terapihund?

[Filip Skräplund]

Ägare av kamphundar verkar mentalt oförmögna att ta till sig, att en stor hund avlad för skarpt beteende
är potentiellt farligare än t ex en liten folkilsken mops.
NÄR det går snett, och det kan slå slint för den snällaste hund,
så blir skadorna betydligt större av en stor hund än av en liten.
Alltså är stora hundar ALLTID ett större eller mindre riskmoment.
Det ska inte behövas finkänslig drill för att hålla jycken på mattan,
är den så knepig ska den inte vistas bland folk.
Dessutom äter stora hundar så mycket och skiter som små elefanter,
så dom platsar knappast som symbol för ett resurssnålt leverne.