Till skillnad från hur det funkar men tex höns och kaniner, där man mycket väl först kan bestämma sig för att börja föda upp och därefter välja ras, börjar hunduppfödning nästan alltid med ett brinnande intresse för en specifik ras.
Frågan är ju varför du vill föda upp hundar...
Jag själv föder upp whippet och då i mycket liten skala. Mina motiv till att föda upp är att jag är att jag älskar rasen och vill vara med att påverka dess framtid, dvs jag tror mig kunna producera whippets som tillför rasen något. Uppfödningen är alltså en effekt av mitt engagemang för rasen.
Som uppfödare har man ett stort ansvar, både mot rasen och mot sina valpköpare. Därför tycker jag att en kull ska sättas till värden på bättre grunder än att man vill få valpar. Man bör ha koll på sin tiks linjer för att veta vad där finns för sjukdomar, vanliga exteriöra fel, temperament osv och ha så pass goda kunskaper om rasen och att man kan bilda sig en uppfattning om hanens stam. Att ha kontakter med engagerat rasfolk hjälper massor när man vill ha info om en viss hund eller linje.
Avel som går ut på att para en renrasig hund med en annan av samma ras utan vidare eftertanke tillför inte något. Hundar till salu råder det ingen brist på...
Hunduppfödning är inte alltid så himla kul heller, faktiskt...
Det kostar en bra slant att ha en valpkull innan man får in några pengar för sålda valpar och valptiden är inte bara gullig. Faktum är att den till mycket stor del består av städning, blanketter och telefonsamtal.
I vintras åkte jag 30 mil enkel resa i snöstorm för att para. När vi kom fram visade det sig att tiken inte hade några som helst planer på att göra valpar, trots att hon stått för en annan hane dagen innan. Åkte 30 mil i snöstorm hem igen. Mycket besviken... Hon är så pass gammal att jag inte vill para henne nu istället, utan får vara glad för den kull hon har fått.
Min syster parade sin tik med en jättefin importerad hane med avsikten att behålla en tikvalp hemma. Tiken fick i slutet av dräktigheten mörkgröna flytningar och veterinär konstaterade att en valp var död i magen men att en levde. Med andan i halsen räknades dagarna och tikens allmäntillstånd observerades noga. Man ville ju att den valp som levde skulle klara sig, men inte på bekostnad av tikens hälsa. Tiken mådde väl, men öppnade sig inte när hon fick värkar och fick snittas. Ut kom en felfärgad hane...
En god vän till mig har råkat ut för att stora delar av en kull fått ganska svagt temperament, trots att föräldrarna är stabila och trevliga. Hon är såklart besviken, för man vill ju inte sälja hundar som har klena nerver.
Med detta vill inte säga att hunduppfödning mest är jobbigt, utan att det finns sidor som många inte tänker på.
Med höns och kaniner som man avlar mot ett visst mål finns ju fördelen att man kan slakta och äta upp det som inte blev bra eller t.o.m det som blev riktigt dåligt (sjukliga, aggressiva osv). När det gäller hundar måste man sikta på att den sämsta valpen ska bli så bra att man kan sälja den med gott samvete.
Om du vill föda upp hundar är mina råd följande:
Tänk noga igenom vilken ras det är du vill ha
Läs på om rasen, gå på utställningar/prov osv för att få koll på de olika typerna inom rasen
Köp den bästa tik du någonsin kan få fatt i
Meritera henne och håll ögonen öppna efter intressanta hanar
Se till att skaffa ett brett kontaktnät inom rasen och att "synas"
Var beredd att fatta beslutet att din tik inte håller måttet och inte ska gå i avel
Om hon ska gå i avel - välj hane med omsorg och integritet. Vinstrikast eller närmast är inte alltid bäst
De frågor du ställer i första inlägget är garanterat inte de svåra frågorna när det gäller hundavel och du lär få dem besvarade många gånger om om du följer mina råd ovan!
Om inte: Man kan bo var som helst, men markplan och trädgård är ett stort plus.
De uppfödare som försörjer sig på sin kennel är extremt få, så den stora majoriteten försörjer sig på annat sätt. Man måste dock ha möjlighet att vara hemma helt vissa perioder och delvis andra.
Lagen säger att man får para en tik tidigast vid 18 mån eller andra löpet. När det är lämpligt beror på vilken ras det gäller. Storväxta hundar är inte färdiga förrän de är uppåt tre, medan en del småraser med stora skallar bör få sin första kull tidigt för att inte bli för stela i bäckenet. En del raser har hälsoprogram som gör att avelsdjuren måste ha uppnått en viss ålder.
