Trött

[Tmh]

Hej igen. Det var ett tag sedan jag skrev mitt inlägg ''hur'' här på Alternativ. Inte mycket har hänt sedan sist, ingenting har hänt egentligen och nu är jag så sjukt trött och less. Jag hoppas att det är okej att jag skriver av mig lite här, jag har inga vänner eller någon annanstans att skriva. Jag vill bara flytta ut till en stuga i skogen i Jämtland någonstans. Jag har en längtan att leva utan el och andra bekvämligheter men jag skulle aldrig klara av det så det får vara, i guess... Jag är så trött på sociala medier, allt hat, hela internet. Jag har dock en dröm om att bli djurskyddsinspektör men vägen dit är väldigt lång och väldigt svår, jag måste plugga upp hela gymnasiet först och sen kanske jag inte ens kommer in.
Jag är bara så himla trött på livet i allmänhet. Jag är trött på att må dåligt hela tiden. Jag vill säga upp kontakten med familjen, jag sårar dem bara ändå hela tiden, ta bort sociala medier och försvinna ut i skogen och leva där med mina djur. Jag tror inte att det är meningen att jag ska ha kontakt med människor egentligen, det blir bara fel. Jag blir galen på mig själv och mitt liv. Usch känner att det här inlägget bara blir kaos... men hur ska jag hitta en stuga i skogen? Hur sjutton ska jag kunna ha råd med körkort? Vad ska jag göra, försöka plugga eller ge upp och bli en ensamvarg i skogen? Till skogen ska jag ju i vilket fall som helst, men ska jag utbilda mig först? Jag vill inte såra någon nå mer så det kanske är bäst att dra. Som ni märker så har jag ångest och låter som en 10åring fast jag är ju egentligen 23år. Livet har alltid varit tufft och jag känner mig klar här i stan men hur mycket jag än vill så kommer jag inte att hitta en stuga att hyra ändå, speciellt inte köpa, har aldrig jobbat i hela mitt liv. Känner mig så patetisk. Okej nu har jag klagat klart. Jag hoppas att ni andra mår bra och lever era dröm liv i alla fall.

[carlos]

Jag förstår att livet känns tufft.
Hur har det gått med slutsatserna och råden som ditt förra inlägg resulterade i?

[Nordic Vargtand]

Ja, vad tusan, här sitter jag 20 år senare med hus, vänner och bra kontakt med familjen, låt vara att jag är halvmytoman på internet, men jag känner väldigt mycket igen mig själv i detdär från långt till baka.
Jag tror att man mognar mentalt med åren, vissa saker är svåra att ta sig igenom, särskilt när man inte har något egentligt kontaktnät av vänner som "alla andra" man läser om alltid verkade ha.

Du har inga syskon du känner dig bekväm med att tala med ibland tex över mail eller telefon?
Om det varit min syster eller bror så hade jag ju velat hjälpa och inte tyckt illa vara att någon vände sig till mig för att söka hjälp när man genomgår en svår fas i livet som kanske tar många år att ta sig igenom.

Du behöver inte berätta om det här om du inte vill, men om du har tex Asperger och/eller ADD eller liknande så kan man faktiskt hjälpa varandra om man träffar någon att tala med, tex över telefon som också har liknande diagnoser och förstår hur det faktiskt känns, det kan vara någon av samma kön och helt enkelt bara en vanlig vän, bara man trivs att snacka med varandra ibland.
Jag vet, det tar tid att hitta vänner man passar ihop med men de finns där ute och det räcker långt med en person man känner att man faktiskt kan lita på.
Det är ju skillnad på bekanta/släktringar och en person som förstår problemen på djupet baserat på hur den själv också känner och har genomlevt tror jag.

Här tycker jag generellt att det funnits många bra människor när man lärt känna dem en tid, inte lika hårt och dömande som på många andra forum.

Annars är det väl rätt tänkt med närheten till skogen, det har alltid känts viktigt för mig med.

körkortet kan du ju alltid öva på själv med någon släkting eller göra en inhägnad och låna en skrotbil av någon tills det sitter, även om du inte lyckas är det inte hela världen du ju ändå ta traktorn eller EU moped, det är inte alls lika dyrt, eller så kan du åka buss och cykla och gå, det kommer man långt med.
Jag hade inte råd att ha egen bil förut så jag fick gå och cykla eller åka skidor men det gick det med, det gjorde säkerligen bara gott för kroppen. ha ha
Visst, de tär viktigt med körkort, inte tu tal om den saken, men hela din värld kommer inte att stå och falla med det även om du bor avsides.
Är det för långt att skotta får man ta skidorna, inte mer med det.

[LimJans]

i ditt förra inlägg föreslog jag att du skulle försöka hitta ett jobb för att få in pengar till körkort och som sparkapital.
Då jag själv jobbar i en större matbutik där det är stort behov av personal mer eller mindre hela tiden (speciellt i dessa corona-tider), så känns det inte som en omöjlighet att du skulle kunna få en sånt jobb även om du saknar erfarenhet. Många av mina nya kollegor har aldrig gjort något liknande tidigare, men man behöver inte någon direkt utbildning för att sitta i kassan. Kvällar och helger ger ju mest pengar.
Hur gick det med det?

Din praktikplats, vad blev det av den?



Jag har tänkt på dig, och läste ditt gamla inlägg bara härom veckan. Så även om vi är totala främlingar för varandra på internet, så tänker jag på dig. Sådetså! 

[Nordic Vargtand]

Om du vill jobba med djur kan du ju höra med någon bondgård om de behöver handräckning.
Det är kul att jobba på bondgård om man gillar fysiska arbeten!
Och du får bra rutiner på din vardag.

[Pateras]

Hej va tråkigt att du mår så pass dåligt.
Jag har jobbat 12 år inom psykiatrin på Akademiska Sjukhuset i Uppsala och jag skulle nog föreslå att du tar kontakt med professionell vård.
Det låter som att du behöver ha någon att prata med alternativt medicin eller i kombination.
Lycka till och hoppas att du blir kommer må bättre inom en snar framtid <3

[Lugnebergagård]

Tror det var ett klokt råd att söka professionell hjälp.

Livet är inte över. Jag fick spara tills jag var 36 år innan jag hade råd med bondgård. Ta allt i tur och ordning bara så kommer helheten av sig själv.

Tror inte du har så mycket att vinna på att åka runt och arbeta gratis på andras bondgårdar. Bättre att du gör något som ger dig själv något på sikt.

[Vasa]

Tmh, Du har många alternativ att välja på;

Att ta kontakt med professionella vårdgivare och låta de klassa dig som psykisk sjuk (på någon grad) och sedan kämpa ett antal år eller hela din framtid för att bli "frisk".

Eller med ett jävlar anammar beslutsamhet tar tag i saken och jobbar, snålar, sparar, letar rätt och håller dig i trim på information och jakten på nåt billig ställe och sedan för att kliva in i handlingen. (ställen som du gillar är i regel överkomlig billiga)

Det första alternativt är enklare att genomföra och det senare alternativt är lättare sagt än gjort.

Men här skriver en som har gjort det senare; efter många år pliktmässiga ansvar tagande som far och skötsam medborgare stack jag. Jag bara stack och lämnade allting bakom mig i Stockholm och började ta tag i min dröm med bokstavligen tomma händer. Den ena ledde till den andra och med hjälp av den ena och den andra och till slut hade jag mitt dröm ställe, naturligtvis jobbade jag väldigt hårt målmedvetet under några år tills jag kunde säkra det, alltså hade en kontrollerad tunnel seende, ville inte se något annat än min personlig dröm, bokstavligen sket i allt annat och alla andra åsikter, normer, och allt sådant younameit skit.

Jag vet att jag inte är den enda som valde det svåra senare valet före det enkla första valet och ändå lyckades. Det finns säkert många som har gjort det förr och väljer att ta den vägen dagligen. Sedan är det så att man kommer inte heller undan från att förlora från nåt hål när man byter liv över en natt men all förlust är guld värt än den första enkla valet. Att vara sjuk! vem f#n vill det?                     

[Nordic Vargtand]

Det finns fortfarande billiga objekt, de är bara svårare att hitta då de inte så ofta kommer ut hos vanliga mäklare.
Annars hyrde jag också men i ett lugnt och trivsamt område med skogen alldeles bakom knuten när jag var yngre, kostade kanske ett par tusen omräknat i dagens pengavärde i hyra, verkar kosta ungefär lika där idag också när jag kollade upp det. Var bara att öppna dörren och gå ett par hundra meter så var man ute i skogen.
De andra där var mest pensionärer så man hörde inte så mycket av dem, hade ju stereo och sådant då också, men det fungerade.

Dock är det väldigt svårt att hitta betalda jobb utanför tätorterna om man är i en sådanhär situation, men det brukar finnas hos kommun och landsting, Kyrkan, etc.
Kanske inte så välbetalt men det bekostar ju i allafall hyran och en liten slant till ditt körkort om man är beredd att leva sparsamt.

Om du har någon typ av diagnos du har fått papper på kan ju annars lönebidragsanställning vara ett sätt att lättare hitta meningsfull sysselsättning utanför tätorterna om du vill bo långt norrut långt utanför storstäderna.
Detta behöver du dock prata med din kontaktperson om. Om du inte har någon rekommenderar jag också att du tar kontakt med vården som tidigare talare sade, det är inget att skämmas för att man behöver söka hjälp och ingen annan än du och personerna inom vården du själv har godkänt att de skall få tillgång till din journal behöver få veta något om detta.

[Själv är bäste dräng]

Jättesvårt att ge råd, men det känns som du behöver både morot och blåslampa. Ta en ryggsäck och ett litet tält och ge dig ut på vandring en vecka nu medan det är behagligt i naturen.

Tungsinne kan drabba alla, här har jag märkt att gör man något annat, något enkelt, så kommer oftast orken att ta itu med sitt perfekta liv tillbaks Vedhuggning, gräva ett dike eller bygga ett skjul får det bli när man har annat man inte kan gå ifrån.

[Lugnebergagård]

...................---------..............

Men här skriver en som har gjort det senare; efter många år pliktmässiga ansvar tagande som far och skötsam medborgare stack jag. Jag bara stack och lämnade allting bakom mig i Stockholm och började ta tag i min dröm med bokstavligen tomma händer.

...................---------..............

Dum fråga, men du lämnade väl inte ungarna?

[Vasa]

Nej, Jag väntade tills äldsta flickan som jag hade ensam vårdnaden om, kvalificerade sig till universitet. Medan jag grejade min dröm grejade hon sin och är redan lärarinna men bli legitimerad nästa år.

Min andra flicka har en annan mamma och de två har alltid varit ett oskiljaktigt par mamman och dottern och vi var överens redan från början om att man aldrig någonsin skulle gå över till ett gemensamt varannan vecka läge, utan gällde för mig att vara myspappa från början till slut, vilket det blev så också, jag gör bara den rollen jag blev tilldelade.

Förövrigt gillar hon också till viss del den här primitiv offgrid livsstilen och ville till och med att jag skulle bygga ut stället för att hon kunde ha sin häst här, gav mig olika råd om olika saker hur jag skulle göra si och så, exempelvis skulle jag aldrig ha någon mulltoa inne på stugan enligt henne hursomhelst har nu hon också hunnit bli så gott som vuxen därmed är också min mysiga sida.     

[Tmh]

Jag svarar alla i ett meddelande. Tack för era svar. Ingenting har hänt sedan sist, som sagt. Jag har inte haft någon ork till något alls. Nu kommer inte jag att komma ihåg vad alla har skrivit medans jag skriver det här men jag uppskattar alla svar! Jag har asperger och jag pratar med två psykologer regelbundet men det känns som att det inte räcker... Jag har i alla fall fått nog nu och tänker ta tag i mina drömmar. Jag kommer att utbilda mig till djurskyddsinspektör för att sedan hitta min stuga i skogen. Jag har lite att ta tag i innan jag bara kan dra till Jämtland känner jag. Jag mår inte bra så jag kommer fortsätta att prata med psykologerna, jag kommer att skaffa en godman så att jag verkligen kan spara så mycket det bara går (jag har lite problem med att spara), jag vill börja träna då jag är väldigt överviktig just nu och jag kommer börja med att plugga upp mina betyg på komvux. Tack igen för alla era svar, de har hjälpt mig. Jag har bestämt mig nu, jag har varit trött så länge men nu jävlar tänker jag bara köra på för att komma dit jag vill!
Och till dig som skrev att du har tänkt på mig för nån vecka sedan, tack, det värmer!

[Nordic Vargtand]

Har du gjort en utredning om du kanske har ADD i kombinationsdiagnos?
Min bäste vän har Aspergers, han har alltid varit den ende som gått att lita på i alla väder även när man gått igenom svåra perioder då andra lämnat en.

[Nordic Vargtand]

I din situation bör du vara berättigad till lönebidragsanställning.
Kolla med din handläggare om de kan hjälpa dig att ordna detta via försäkringskassan om du inte redan har det.
Om du vill prova på ICA eller liknande skulle jag dock råda att du provar på det först för att se om det fungerar.

Men jag tycker fortfarande att det är djur du skall jobba med eftersom detta verkar vara ditt stora intresse du känner uppriktig passion för.
Man tjänar inte storkovan på det, nej, men det brukar gå runt.
Att vara inspektör hos kommunen är litet halvtrist ärligt talat med massor av pappersarbete och väldigt litet fältarbete, men du kan säkert få till praktikplats där om du ligger på litet så att du i allafall får känna på det i praktiken.

Annars tror jag att det säkerligen finns jobb på någon djurpark eller viltforsknings station eller liknande (ibland söker de ju också anställda skötare till lantbruks skolor och liknande om du skulle trivas med att vara vaktmästare med utökade sysslor i ladugården) där man inte behöver ta emot folk, utan kan hålla sig bakom kulisserna och hjälpa till med det praktiska kring djurskötsel, hälsokontroller, etc.

[Själv är bäste dräng]

Inte för att vara elak eller hindra någon i sina val av intressen, men djurskyddsinspektör är väl ett lite känsligt yrke om man har Asperger? Veterinär, veterinärassistent, djurskötare, forskare eller forskarassistent låter trevligare.

[Ett svart får]

En djurskyddsinspektör kommer få se en väldig massa plågade djur. Det är egentligen bättre att människor som inte är jättemycket djurvän jobbar med sånt. Annars kommer man förmodligen må dåligt av allt elände man upplevt.
 
Hade jag varit barn idag hade jag förmodligen också diagnostiserats med Asperger, men det fanns nästan inte på min tid. Jag hade ett helvete innan jag hittade balansen mellan jobb och fritid och jag var nära att hoppa framför tåget ett tag. Det funkar inte att jobba heltid och ha en bra fritid, energin finns inte för båda. Antingen måste man hitta ett jobb som är så intressant att man inte behöver ha något liv vid sidan av, eller också måste man leva så billigt att man inte behöver jobba mer än halvtid. Med AS är man ofta supereffektiv på vissa saker som intresserar en, medan allt annat suger energin ur en. En stuga i vildmarken är bra men man kan bli lite väl ensam då. Det bästa är nog en stuga lite avsides på en plats där det ändå finns folk någorlunda i närheten. Jag har 500m till närmsta grannarna, det är ganska lagom.

[Lugnebergagård]

Nej, Jag väntade tills äldsta flickan som jag hade ensam vårdnaden om, kvalificerade sig till universitet. Medan jag grejade min dröm grejade hon sin och är redan lärarinna men bli legitimerad nästa år.

Min andra flicka har en annan mamma och de två har alltid varit ett oskiljaktigt par mamman och dottern och vi var överens redan från början om att man aldrig någonsin skulle gå över till ett gemensamt varannan vecka läge, utan gällde för mig att vara myspappa från början till slut, vilket det blev så också, jag gör bara den rollen jag blev tilldelade.

Förövrigt gillar hon också till viss del den här primitiv offgrid livsstilen och ville till och med att jag skulle bygga ut stället för att hon kunde ha sin häst här, gav mig olika råd om olika saker hur jag skulle göra si och så, exempelvis skulle jag aldrig ha någon mulltoa inne på stugan enligt henne hursomhelst har nu hon också hunnit bli så gott som vuxen därmed är också min mysiga sida.     

Känns skönt att höra! Skoj!

Fick upp en helt annan bild i huvudet när jag läste det du skrev. Därför jag fråga!

Har också lämnat Stockholm för lantlivet. Ungarna och frun hängde dock med. Fast merparten av mina ungar är fortfarande små. Bara en som är vuxen och flyttat hemifrån.

[Själv är bäste dräng]

Och en inspektör kommer i konflikt med människor som har annan syn på djur och djurskyddsfrågor. Konflikter där det finns fler möjligheter till en bra tolkning.


500m till grannar är bra även om man inte har diagnos

[Nordic Vargtand]

Jag vet inte om du har tidigare erfarenhet av att bo och leva häruppe under längre tidsperioder vintertid, men om du lider av depressions ångest kan det vara bra att veta att detta kan påverkas mycket av avsaknaden av ljus häruppe vintertid, särskilt om man sitter helt isolerad (oavsett om man har grannar eller inte). Det är bra om man har någon form av länk till sociala kontakter, inte sociala medier, men någonting som gör att man kan bryta av det på kvällarna ibland, tex åka in till stan någon gång i månaden eller annat.