Nästa hund...

[grimbart]

akita som brukshund är väl vanligt?

[ieenilorac]

akita som brukshund är väl vanligt?

Kanske är det bara de jag träffat på, men de var inte särskilt snabba eller "på" när det var dags för träning. Kan ju bero på tränaren också.

Men jag har aldrig sett en enda akita på listorna över hundar som kvalificerat sig till SM.

[grimbart]

ok..

[Attes matte]

Med den listan på önskemål finns det bara en ras för mig iaf Hovawart.
Hittar du rätt kennel/linjer så har du en arbetsmaskin som aldrig ger upp och som går att träna i princip allt med, en stabil och lugn gårdvar, en underbart mysig kelgris(även till kommande barn) och en helt galet rolig kompis. (ja, jag är färgad av hur vår hoffe var, han var underbar på alla sätt, om än världens jobbigaste valp...)

Ja, hoffen är helt klart en av dom som ligger mig varmt om hjärtat (kanske för att dom är liiiite lika flatten i utseende   ), men nåt som oxå ligger den till last är det faktum att dom hoffar jag har träffat (inte särskilt många) har varit alldeles för gapiga i vaktandet. Till exempel skällde dom som besatta när man gick förbi deras bil flera meter ifrån den. Nåt sånt vill jag absolut inte ha. Inte heller vill jag ha en hund som larmar högljutt inomhus när jag är hemma (jag har tinnitus och väldigt känsliga öron i perioder, och hundskall inomhus gör fysiskt ont). Det var det jag menade förmodligen är en träningssak (jag har aldrig haft en vaktande hund), ägarna till dom hoffar jag har träffat kanske inte har brytt sig om att lära hundarna när det är okej att skälla och inte.

Men hur är det med hoffen, funkar det att den går overksam, på sparlåga, ibland om man inte skulle ha tid att träna den en vecka, eller blir sjuk eller liknande? Eller klättrar den på väggarna efter två dagar och hittar på egna hyss då? 

/Sara

[Attes matte]

vit fluffig schäfer 

alla seriösa som avlar hips o elbow scorar ju nuförtiden och det finns ju alltd stamtavlor att tillgå.ett bra sätt at veta att linjerna är friska är att kolla hur gamla hundarna bakåt i linjerna blev.

vit schäger är lite kul eftersom dom uppfatas som snällare än brun schäfer vilket inte är sant,,men dom vita får mera direktkontakt o klapp för dom ser snällare ut

mina hundar är bus o lek o lydnad o mattes gosehundar,,
mitt sällskap o vakt..
vill du ha vit schäfer eller vit herdehund som dom också kallas för så kan jag rekommendera vart at vända dej,,

Ja, schäfer (oavsett färg ) känns ju egentligen som det självklara valet, men jag har verkligen inte bra erfarenheter av deras hälsa. Är det inte höftfel eller pålagringar på armbågarna så är det fel i ryggen. Och är det inte fel i ryggen så har dom hudproblem. Och har dom inte hudproblem så är dom kass i kistan. Eller så drabbas dom av magomvridning.  Jag vill ha så bra förutsättningar som möjligt för att få en frisk hund nästa gång (kan det här med sjuka hundar lite för bra känner jag), och då känns inte schäfer som det optimala valet...

/Sara

[Attes matte]

akita som brukshund är väl vanligt?

Mitt ex har en amerikansk akita, och det är en på tok för stor hund. Dessutom är rasen behäftad med alldeles för mycket höftfel, så det går bort.

Den japanska är för mycket urhund för att passa i de aktiviteter jag vill hålla på med... 

/Sara

[Hundens Husse]

akita som brukshund är väl vanligt?

Jag har aldrig hört talas om någon som tränar seriöst bruks med vare sig akita eller american akita (som GJD heter numera). De är dessutom väldigt svåra att ha lösa, sticker gärna iväg på egna äventyr och har mycket jaktlust. Ja, de kan vara urmysiga hundar och har en viss mån av vakt i sig men är väl knappast vad jag skulle föreslå om man vill ha en gårdvar, nej. (Jag har själv en del erfarenhet av bägge raserna.)

Apropå schäfer så är det väl rätt stora skillnader i sällskaps- och brukslinjer? Men ska man skaffa en bruksschäfer så vill nog de flesta uppfödare att man ska ha mer än ett flyktigt intresse av att träna just bruks också.

[Attes matte]

Det är ingen som föreslagit riesen... 

/Sara

[Mysla]

men nåt som oxå ligger den till last är det faktum att dom hoffar jag har träffat (inte särskilt många) har varit alldeles för gapiga i vaktandet. Till exempel skällde dom som besatta när man gick förbi deras bil flera meter ifrån den. Nåt sånt vill jag absolut inte ha. Inte heller vill jag ha en hund som larmar högljutt inomhus när jag är hemma (jag har tinnitus och väldigt känsliga öron i perioder, och hundskall inomhus gör fysiskt ont). Det var det jag menade förmodligen är en träningssak (jag har aldrig haft en vaktande hund), ägarna till dom hoffar jag har träffat kanske inte har brytt sig om att lära hundarna när det är okej att skälla och inte.

Det låter verkligen inte som de hoffar jag träffat. faktiskt inte en enda av de jag träffat har varit gapiga på något sätt. Vår herre moffade i princip bara de få gånger han vaktade inomhus eller i bil och när han skällde så var det i glädje över att få busa och härja. Han kunde liksom stanna upp mitt i leken för att bara skälla upp mot en när han blev uppstissad och galet glad men det är ju inget att haka upp sig på direkt
De gånger det verkligen fanns anledning till att vakta oavsett plats så gjorde han det med eftertryck och stort allvar i rösten. Han tvekade heller inte att försvara i skarp situation vilket är ganska ovanligt och kräver ganska mycket av en hunds psyke.

Men hur är det med hoffen, funkar det att den går overksam, på sparlåga, ibland om man inte skulle ha tid att träna den en vecka, eller blir sjuk eller liknande? Eller klättrar den på väggarna efter två dagar och hittar på egna hyss då? 

/Sara

Under unghundsperioden var det helt klart en stor fördel att köra slut på hunden med rejäl träning regelbundet för att få lite lugn och ro inomhus, men vår hoffe var verkligen en brukshund ut i klospetsarna också. Han hittade på egna göromål om han inte fick sysselsättning. Detta växte bort när han blev runt 4 år, då landade han och var en väldigt godmodig herre som trivdes bra som soffpotatis om det var det som erbjöds. Han njöt dock mest av att få regelbundet arbete givetvis.

[pålle]

Såg just ett program på tv där dom visa hur den ren raiga hunden är så sönder avlad så man ar börja jöra höfleds op på hudar för dom ska klara sej den engelska bull doggen var vist värst  så hällre en bladis än en massa ren rasigt skit . mvh

[grimbart]

Såg just ett program på tv där dom visa hur den ren raiga hunden är så sönder avlad så man ar börja jöra höfleds op på hudar för dom ska klara sej den engelska bull doggen var vist värst  så hällre en bladis än en massa ren rasigt skit . mvh

ska du vara med och tävla så ska du inte satsa på blandraser! visst är blandraser många gånger trevliga hundar(har själv haft 2).. fördelen med en renrasig är att du får bättre koll på vad det blir,storlek utseende och oftast temperament som är förutsäjbart... hundar blir bra på det de tränas till men träning kan inte få bort hundraåriga beteenden som det avlats på...

[Hundens Husse]

Såg just ett program på tv där dom visa hur den ren raiga hunden är så sönder avlad så man ar börja jöra höfleds op på hudar för dom ska klara sej den engelska bull doggen var vist värst  så hällre en bladis än en massa ren rasigt skit . mvh

"Ett renrasigt helvete" menar du? Det finns grader i helvetet också, och att skaffa en blandras har sina egna risker. Dels vet du ofta inte mycket om hur bakgrunden ser ut, dels vet du inget om vilka egenskaper som kommer att slå igenom när hunden mognar (det senare är grundläggande genetik). Alldeles i synnerhet om man blandar raser med helt olika mentalitet. (Torbjorn nämnde ju golden/schäfer t.ex., hur blir en sådan hund i mentalitet? Nej just det, man vet inte - kan bara gissa vilka egenskaper som kommer att slå igenom.) Samt att blandrashunden ju faktiskt lika väl kan ärva alla "dåliga" egenskaper som alla "bra". Vad som är "bra" och "dåliga" egenskaper är ju också, förutom rent medicinska åkommor, ofta väldigt subjektivt.

Nej, jag köper själv betydligt hellre en renrasig hund från mentalt och fysiskt sunda föräldradjur och med stöd från en seriös uppfödare som kan rasen bra, än en blandras med himlen vet vilken bakgrund. Som Sara väl också sagt så är det även för mig ganska väsentligt att åtminstone veta ungefär vad jag kommer att ha i andra änden av snöret i tio, kanske femton år framöver.

[Charlotte]

 Problemet med blandraser och höftledsfel är ju att om man blandar två raser med samma fel så är ju risken lika stor att valpen får fel som om man väljer en renrasig...
 Jag skulle i alla fall kolla mer på Mallen
 Jag har ju BC och det kan gå perioder utan vettigt jobb och jag lyckas ju sysselsätta honom....
                                                                 Mvh
                                                                Charlotte

[ieenilorac]

Riesen är också trevliga, kan ha lättare att ta det lugnt än vissa andra utpräglade bruksraser, men det är väldigt individuellt. Alla riesen jag träffat på (och det är ett antal) har varit trevliga, även om någon varit lite skarp mot andra hundar, och någon annan väldigt reserverad mot främlingar.

Det finns en jättebra bok som är lite skönlitterär, men som handlar om en man som tränar och tävlar med sin riesen, kommer inte ihåg vad boken heter. Väldigt humoristiskt skriven, men beskriver författarens egna erfarenheter med riesen.

Enligt den, och det är också min erfarenhet, är riesen mer egensinnig än de flesta andra bruksraser, de behöver motiveras mer, och kan tröttna fort om träningen är tråkig eller om den känner att den misslyckas. Så den kräver mer av sin förare. Hovawart är mer uppsluppen och lättare att motivera. I genomsnitt alltså, skillnaden inom raserna är nog större än mellan raserna.

En del riesen jag träffat på har inte gillat barn, och tom behövt omplaceras när det tillkommit barn i familjen, eftersom de inte accepterat nykomlingen och att själva få ta ett steg tillbaka vad gäller hur mycket uppmärksamhet man får från matte. Å andra sidan finns det dem där det funkar alldeles utmärkt, och barnen i princip kan göra vad de vill med hunden.

[grimbart]

när man köper en renrasig hundras så väljer man väl medvetet en naturligt frisk ras? raser som avlats på defekter bör man väl välja bort...

[pålle]

ja var och en får väll jöra som den vill men nog hänger störsa problemet på föraren  vadet jällrer lydnaden sen vadet jäller skutdommar spå påstår ja att bladis är skenerält friskare och skaman tävla så gårdet ju att tareda på vad för bladning det är och välja uti från det  felett är ju bara att du inte får tävla i högre klasser och det beror ju på ren raig hets lärans trång syt het   tyvär.mvh

[ieenilorac]

Du får inte tävla i några klasser alls med blandras, vad gäller bruksgrenarna, på många klubbar får du inte ens gå kurser i bruks med blandras, eftersom de med renrasig hund har förtur. Agility och lydnad kan du tävla i med blandras, men man kan inte bli champion i lydnad om man inte har renrasig hund. (Enligt reglerna när jag var som mest aktiv i brukshundklubben för några år sedan)

[Hundens Husse]

när man köper en renrasig hundras så väljer man väl medvetet en naturligt frisk ras? raser som avlats på defekter bör man väl välja bort...

Dessvärre finns det väl knappt någon ras som är heltigenom frisk? Men skaffar man sig en renrasig hund så kan man ju gå tillbaka och ta reda på hur både förändradjurens såväl som kullsyskons hälsa sett ut ganska långt tillbaka. Och välja eller välja bort kullar utifrån det. Bland blandrashundar så är det ju snarare regel än undantag att man inte vet någonting alls - det betyder inte att problemen inte finns där också.

[pålle]

när man köper en renrasig hundras så väljer man väl medvetet en naturligt frisk ras? raser som avlats på defekter bör man väl välja bort...

Det är ju just det som är problemet det fins ju knappt några friska längre renrasiga längre .mvh

[grimbart]

vissa raser är avlade på extremexteriör men inte alla!