Problem hund

[hejhopp]

Igår tog jag hand om en rotteweller hane på 4år. Han har suttit inlåst i en källare och är helt ouppfostrad. Vad har jag gett mig in på. Han morrar på människor som klappar han. Säger man till han så morrar han. Han har träffat min tik och det gick bra. Min tanke är inte att behålla han men att hitta ett bra hem åt han. Han kräver dock en bestämd ägare som är van vid hundar. Någon som kan hjälpa mig.
angelica_andersson@telia.com

[amarantus]

Snällt av dig att hjälpa hunden men placera INTE ut den till någon om inte han/hon är hundinstruktör el dyl.
Min gubbe har varit hundförare och ägt rottishane och rek dig att ant har den kvar el avliva den för hundens skull

[Vilse]

Antingen så behåller du han och ser till att han blir rejält socialiserad och tränad eller så måste du hitta nån som är van vid stora hundar och problem hundar.
nån som alltid är alfa, leader of the pack
Jag har tagit in en hund som enligt fd ägaren var problemhund, hon hade el halsband på jycken och hennes chef tillika arbetsgivare och granne sa att hon måste göra sej av med jycken.
(eller byta jobb och flytta)
Jag bor långt ute på landet och har inga direkta grannar och tog in hunden,,inte ett  problem!
Han behövde bara nån som är chef över honom och satte regler.

När du socialiserar han så utsätt honom bara för folk som är vana vid hundar så han inte får övertag i möte med folk.
Låt han möte folk som nonchalerar han vad han än gör och hur han än låter och mycket beröm vid bra uppförande.

[filurfigur]

Jag tror inte att det handlar om att du eller någon annan måste bli boss över honom, utan mer om att göra honom trygg i alla situationer. Att han måset lära sig att lita på att hans förare alltid kommer att ta hand om de situationer som de möter, och han behöver inte tänka på att det är hans uppgift.

Jag har jobbat med misshandlade hundar och de behöver såklart regler och gränser, men med väldigt mycket omsorg och kärlek. De behöver trygghet och värme. Och hundkunnig husse och/eller matte, som kan hundspråk och på så sätt kan undvika att hunden känner sig osäker och blir rädd och kanske går till attack istället för att fly undan. En del av de hundarna jag jobbade med tog det uppemot 4 veckor innan man kunde sätta in matskålen då hunden var där. Innan dess fick man låsa ute hunden och sätta in maten och sen släppa in hunden, och så småningom börja finnas där när den åt, till en början med ryggen vänd mot hunden. Och så fick man jobba i små små steg och det fick ta den tid det tog. Och så småningom kunde man klappa hunden genom gallret, och sen långt långt senare kunde man sitta på golvet med hunden i knät och kela långa stunder. Ändå kunde minsta misstolkning från hundens sida, en signal som den upplevde som ett hot, leda till att man blev biten.

Så min uppfattning är nog så att finns det ingen som har enormt mycket tid, kärlek eller ork till hunden så tycker jag att man som djurvän måste fundera på om det är värt priset att låta hunden leva vidare. Och då menar jag om det är värt priset för hunden. Ibland är det trots allt det snällaste att låta hunden somna in. Ibland är inte döden det värsta som kan hända oss levande varelser.

Jag hoppas du hittar en lösning som känns rätt för just den här hunden. Och kanske kan du ta hjälp av någon duktig problemhunds-instruktör, ibland hjälper de även till med ett bra hem för sådana hundar, om man har lite tur. Men tills dess så är mitt råd bara att ge honom all trygghet och kärlek som du kan, och att låta honom få känna att det finns människor som man kan lita på, som inte vill göra en illa eller sätta sig på en och behandla en orättvist.

[Nypålandet]

Jösses...

Avliva för guds skull.

[hejhopp]

Tack för råden. Det lilla jag har lärt känna han så e han en väldigt glad hund men osäker. Man kan ta mat skålen och bollar i från han utan han bryr sig. Men så fort man ska platsa han eller folk går fram till han så morrar han. Han har även gjort ett utfall mot min kille när han skulle träffa han första gången. Men nu så dras han mycket till han.

[Frances]

Jag tog över en liknande hund vid 5 års ålder en gång.
Jag ska säga på direkten att det var tufft, stundtals nästan farligt.. Men det slutade lyckligt och jag hade världens bästa hund och vän i 10 år! Detta var en sk. "schabrador"
Det är han som hjälpt till och uppfostrat min nuvarande hund och det är jag glad för, jag ser min gamla Zorro i han ibland
Det kunde jag aldrig tro första dagen  när jag satt på toaletten i 10 timmar Jag tog in hunden..gav honom mat o gick på toaletten.. MEN när jag hade spolat och skulle ut.. Då var det stopp.. Han trodde nog att jag skulle IN  Så där satt jag på toalett stolen.. petade upp dörren en millimeter i taget med golvmoppen..och för varje millimter gjorde han klart för mig att jag skulle sitta kvar där jag satt..
Erkänner att jag var rädd och ångrade mig jättemycket..
Men efter en heldag hade jag slutligen fått upp dörren helt och suttit och snackat med honom i flera timmar kom han in själv in på toaletten och slutligen var det okej för mig att kliva ner..

Så numera stänger jag inga dörrar om jag befinner mig ensam med en obekant hund

Men poängterar ytterligare en gång att han var något särskillt i intelligens och förstånd den hunden! Jag ångrade mig aldrig en dag senare när vi väl blivit vänner

[Vilse]

boss,

det låter lite negativt med ordet boss,

jag är mina hundars "andlige ledare"/morsa/chef/tröstare 

alla hundar vil veta vem som är flock ledare och utser en hund sej själv då hundägaren/föraren är svag då kan det gå överstyr.
En hund som måste vara flockledare tar ofta över och vaktar sin flock mer än nödvändigt och det är därför man måste vara ledare i flocken så hunden VÄNTAR på dina direktiv och vad du vill.
en hund ska inte behöva utvärdera en besökare utan den litar på att du gör det

det räcker oftast med en svag ägare så har du redan en hund som morrar och uppför sej för den har ansvaret,,ta ifrån hunden det ansvaret och du har en hund som funkar ok

[Frances]

en hund ska inte behöva utvärdera en besökare utan den litar på att du gör det

och läser av dig hur besökaren skall bemötas..

[Vilse]

Jag tog över en liknande hund vid 5 års ålder en gång.
Jag ska säga på direkten att det var tufft, stundtals nästan farligt.. Men det slutade lyckligt och jag hade världens bästa hund och vän i 10 år! Detta var en sk. "schabrador"
Det är han som hjälpt till och uppfostrat min nuvarande hund och det är jag glad för, jag ser min gamla Zorro i han ibland
Det kunde jag aldrig tro första dagen  när jag satt på toaletten i 10 timmar Jag tog in hunden..gav honom mat o gick på toaletten.. MEN när jag hade spolat och skulle ut.. Då var det stopp.. Han trodde nog att jag skulle IN  Så där satt jag på toalett stolen.. petade upp dörren en millimeter i taget med golvmoppen..och för varje millimter gjorde han klart för mig att jag skulle sitta kvar där jag satt..
Erkänner att jag var rädd och ångrade mig jättemycket..
Men efter en heldag hade jag slutligen fått upp dörren helt och suttit och snackat med honom i flera timmar kom han in själv in på toaletten och slutligen var det okej för mig att kliva ner..

Så numera stänger jag inga dörrar om jag befinner mig ensam med en obekant hund

Men poängterar ytterligare en gång att han var något särskillt i intelligens och förstånd den hunden! Jag ångrade mig aldrig en dag senare när vi väl blivit vänner

rätt kuligt så här efteråt

(öppna dörren o släpp in hunden och gå sen ut o lås in hunden,fnissar)


min "läskiga" hund jag  tog mej an har aldrig gjort ett enda knyst av sej!
tror han helt enkelt bara var i fel händer tidigare.
han är mildare i sinnet än min farmors glupska griniga spaniel!

han är min gosehund som jag kan göra vad jag vill med.
come, sit, down,flip,,klipper klorna på honom när han ligger på sida.
kommer frivilligt när jag tar fram klotången.
min farmors spaniel hade vi munkorg på när hon badades och fick klor klippta!

[amarantus]

När vi pratar om att hjälpa en hund med "problem" så måste man se skillnader mellan raser. En rottis kontra labbe är det stor skillnad att klara att hjälpa till ett gott liv.
Alltså att placera om en rottis med dessa problem slutar ofta med ett slutligt vet-besök. När jag jobbade på en djurklinik så var det 90% dessa raser och resten andra som vi avlivade.

Den som tar an sig en sådan här hund kan inte ha familj för det slutar med tragedi då hunden biter av rädsla och då ofta har bestående dålig självkänsla livet ut och litar bara på sin räddare.
Bättre att ge hunden ett snabbt slut än ett långt lidande med att flytta runt hos olika "proffs" som vill göra ett försök.

[filurfigur]

Håller helt med dig amarantus. det är stor skillnad på raser. Och det är även en himla stor skillnad på att ta över en hund som ägaren haft problem med eller om man tar över en hund där hunden fakstikt farit illa för att människan misshandlat den fysiskt eller psykiskt och förstört hunden ganska rejält.

Hundar som haft en ägare som haft problem med hunden för att ägaren helt enkelt varit okunnig, men ändå varit "snäll" mot hunden är såklart mycket enklare än att ta hand om en som farit så illa att den tror att alla människor ska slå den eller ta dens saker etc etc.

Och jag vet inte vilken typ av hund det är vi egentligen diskuterar här. Man behöver inte blivit fysiskt misshandlad bara för att man varit inlåst i en källare, men förmodligen är man ganska ovan vid all sorts miljö och alla sorters människor och djur om man bott ensam i en källare, och därmed också väldigt otrygg och osäker.

Först måste man nog se vilken typ av hund det är man har att göra med, och sen får man fundera över vilket som är det bästa för både hunden och omgivningen. Det är inte alltid det snällaste att försöka rädda hunden och sen efter flera år inse att "nej det funkar inte, han mår inte bra, han är för rädd för allt". Men tyvärr verkar det ligga lite prestige i att försöka rädda hundar som farit illa, och då är det lätt att glömma bort vilket som är det bästa för hunden, och att verkligen utvärdera hela situationen.

[amarantus]

Håller helt med dig amarantus. det är stor skillnad på raser. Och det är även en himla stor skillnad på att ta över en hund som ägaren haft problem med eller om man tar över en hund där hunden fakstikt farit illa för att människan misshandlat den fysiskt eller psykiskt och förstört hunden ganska rejält.

Hundar som haft en ägare som haft problem med hunden för att ägaren helt enkelt varit okunnig, men ändå varit "snäll" mot hunden är såklart mycket enklare än att ta hand om en som farit så illa att den tror att alla människor ska slå den eller ta dens saker etc etc.

Och jag vet inte vilken typ av hund det är vi egentligen diskuterar här. Man behöver inte blivit fysiskt misshandlad bara för att man varit inlåst i en källare, men förmodligen är man ganska ovan vid all sorts miljö och alla sorters människor och djur om man bott ensam i en källare, och därmed också väldigt otrygg och osäker.

Först måste man nog se vilken typ av hund det är man har att göra med, och sen får man fundera över vilket som är det bästa för både hunden och omgivningen. Det är inte alltid det snällaste att försöka rädda hunden och sen efter flera år inse att "nej det funkar inte, han mår inte bra, han är för rädd för allt". Men tyvärr verkar det ligga lite prestige i att försöka rädda hundar som farit illa, och då är det lätt att glömma bort vilket som är det bästa för hunden, och att verkligen utvärdera hela situationen.

Har själv varit en djurräddare men måste erkänna mig besegrad i allra högsta grad. Många individer går inte att rädda. Jag besitter ändå en viss kunskap i ämnet men man kan inte isolera sig i skogen för att hjälpa en hund för resten av livet det är ofta det man får göra om ingen olycka ska hända då många hundar tappat ett livslångt förtroende.
Har tagit hand om 2 vuxna hundar och båda fick avlivas. Aldrig mer...det är mer en självgod handling.
Det är svårt nog med en vald valp som vi alla vet

Vi har en rottis/dobberman blandis just nu och den kräver att man uppfostrar den från valp för att den ska bli bra. Eftersom en sån här hund inte alltid kan läsa barns-konstiga kroppsspråk så kan ni ju tänka er hur svårt det är när man då tar hand om en vuxen hund med bakomliggande problem.

Lider med hunden och skulle vilja ge den fd ägare ett gäng piskrapp på bara stjärten som gjort detta.

[dawnrun]

varför måste man rädda alla dessa hundar??? om det är inte gatuhundar så är det omplaceringar som kommer aldrig att passa in i ett familjehem. avliva den stackaren.
jag tänker på den lilla flickan i england som blev ihjälbiten av 2 rottisar. lägg ner den tiden på en annan hund istället

[Paulina]

Undrar hur han morrar då han blir klappad, vilket kroppsspråk har han då? Många rottisar "pratar" med morrliknande ljud då de blir klappade, för någon som inte kan rasen kanske tycker att det är som vilket morrande som helst. Men det är stor skillnad. Har själv en tyst tik som aldrig morrar, men känner flera rottisar som pratar på detta sätt då de på detta sätt uttrycker att de tycker det är skönt att bli kelade med. Men man måste lära sig att  höra skillnad då det är prat och då det finns ett allvar bakom. Det finns många rottisägare som har rottisar som låter och skyller på prat men man hör att det är allvar bakom. Dom tror att det bara är prat för att dom läst om rasen och deras sätt att prata och uppfattar då inte att det kanske inte alls är bara prat.
Varför har han varit inlåst i en källare? Hade varit intressant att träffa denna hund. Vart bor du?

[hejhopp]

Han finns i Malmö. Hans morrande är på allvar. Men han är en go kille som nog bara vill väl men är osäker. Första gången han träffade min kille så gjorde han utfall mot han. Men nu går han som en trogen vän vid hans sida.

[Paulina]

Ja alla aggression bottnar ju i rädsla, en hund gör ju inte utfall för skoj skull.....tyvärr är det lite för långt för mej känner jag.  Hoppas att det kommer gå bra för hunden.

[Nettus]

Jag tror defenitivt på vad filurfigur säger. Jag har haft min leonberger/rottis/setter i ett par år snart, som femte ägare på lika många år... förra ägaren var en femtonårig tjej som räddat honom från avlivning för att han var aggressiv. Tjejens pappa sa att hunden behövde få veta vem som bestämmer, men det var så superfel! Han är inte det minsta statussökande, utan en väldigt lydig hund och väldigt lättlärd. Det han behövde var trygghet! När han kom till mig, sket han inne, var hyperstressad och kunde inte koppla av alls, skällde på alla hundar han fick syn på och var totalt utmärglad. Men vilken fantastisk hund! Så oerhört go och tillgiven! Han har gjort fantastiska framsteg!

[Vilse]

det en del av er kallar trygghet,,
det kallar jag att veta vem som bestaemmer, veta sin plats i flocken och var pa rangskalan man staar foer daa behoever man inte morra utan vet at allt aer ok och som det ska

det aer viktigt foer en hund at veta sin plats i rangskalan, det aer det samma som trygghet foer en hund!

[hejhopp]

Letar fortfarande efter ett hem till han. Någon som vet något gott hem.

[hejhopp]

Källar hunden har nu hittat ett bra hem hos en familj.
Så skönt att allt har löst sig med han. Dom har testat att ha han nu i några dagar och allt har gott bra. Så i dag ringde dom och sa att han får stanna kvar hos dom.

[fjäderfän]

jag skulle avliva stackarn det kan ju inte va kul och det finns så många valpar som man kan lägga tid på istället.

[Notcha]

Efter att ha läst alla inlägg gällande denna hund så tycker jag för hundens skull att man ska avliva den.Även om ni skulle hitta ett hem till honom som verkar vara jättebra så är det en ganska stor risk att de trots allt inte kommer ha honom kvar av flera olika orsaker dels att de inte klarar av honom eller pga tidsbrist eller tusen andra orsaker och då kommer de i sin tur att söka ett nytt hem åt honom om några månader när de har insett hur enormt många timmar per dag denna hund kommer att kräva och att man måste ha ett långt tålamod för att lyckas.Det är inte ens värt att försöka att omplacera honom och låta någon annan stå med samma problem som ni gör idag.Detta kanske låter hårt men är enligt mitt tycke mest rättvist mot hunden att göra.

[Åsbokadorra]

Härligt Hejhopp! Har läst alla inlägg och tycker att du gjort ett bra arbete med att försöka hitta ett bra hem åt honom! De flesta hundar går att få jättebra ordning på om man har kunskapen! Hoppas de nya ägarna har det. Annars kan jag varmt rekomendera att kontakta hundpsykologen Charlotte Swanstein på www.fidos.se! Hon är förresten med i nya numret av härliga hund och jobbar påhundgymnasiet nere i skåne! Hon är fantastiskt duktig! Kram och lycka till! Känn dig stolt!

[Vilse]

jag har en schaefer som jag tog in naer han knappt 2 aar.
Han kom med elektriskt halsband och skulle vara farlig,,,enligt fd aegaren.
dom gav han stoet efter stoet och hoega skrik kommandon och han sat inlaast i bil eller i hundbur.
farligt enligt henne var att han bitit-nafsat en granne som brukade reta honom oever staketet. grannen hade sparkat honom vid ett par tillfaellen.
vem fasingen skulle inte nypa till honom?!
jag hade jycken paa prov i ett par veckor och jag har aldrig haft mera lydig tillgiven hund!
det var fel paa fd aegaren och omgivningen!
denna hund sitter innafoer staketet och gaar inte ut fast grinden aer oeppen!
han roer inte matkassar i bilen fast det finns koett i kassen.
den gosigaste hund jag naansin haft!

hund utan aegar uppbackning kan vara farligt.
barn med taendstickor kan vara farligt.
man med toppless blondin i knaet kan vara farligt

en andra chans med uppbackning ger jag bade hund o barn o man 
man faar tillgiven hund, foertroendefullt tryggt barn och en man som inte goer om det igen hahaha

[Åsbokadorra]

  hahahah underbart kul skrivit!

[hejhopp]

Ja kanske borde han avlivas. Då måste ni tycka samma sak om människor som har farit illa till att dom också borde avlivas. Med tanken på hur mycket skit som händer i denna världen. Varför ska det bara finnas hjälp åt människor. När även djuren behöver hjälp. Allt går att lösa här i världen. Det gäller bara att ha tålamod och kunna ge kärlek till djuren.

[Birgit]

Håller med dej hejhopp, det är trots allt nästan alltid människans fel att hundar far illa och mår dåligt. Många människor skaffar hund utan att förstå vad hunden behöver och hur den bör hanteras för att må bra.
Har själv tagit omhand många omplaceringar, allt från avslutade avelstikar till gamla bittra hanhundar med mycket revirtänkande. Ett flertal raser också, från  knähund, jakthund, vakthund, vall/gårdshund till boskapsvaktare.
Ingen av dessa har varit hopplösa. Trots att avlivning hängt över dem. Problemet är väl närmast att hitta rätt hem, så de inte blir några vandringspokaler. Vitsen är ju att de ska få det bättre!

Sedan är kärlek en del. Vad de flesta problemhundar saknar är tydliga flockledare, så de vet sin plats och vad som förväntas av dem. Det är väl ofta här du får de mer aggressiva hundarna. För detta skapar osäkerhet.

[Snickarn]

Min mormor och morfar tog hand om en hund som levt några år med missbrukare. Den blev vansinnig när folk cyklade förbi och gjorde utfall och blev aggressiv om man klappade med händerna. JAg var en liten grabb då då jag klappade såklart med händerna Och fick ett nyp i låret. Men hon högg bara så att det nästan gick hål, men jag tyckte om henne ändå och ansåg att det var mitt fel så jag lyckades hindra mormor från att avliva henne.
En annan gång när släkten plockade svamp i skogen och jag hade tråkigt tog jag upp en pinne och slog på stubbar och dylikt som små pojkar kan göra och leka ninja eller vad det kan ha varit. Då blev Dixie (hunden) så fruktansvärt rädd att hon sprang iväg och inte ville komma fram förrän efter mycket övertalning och lockanden och nedlagd pinne. Då förstod man hur hon haft det med missbrukarna.
Hon blev hur mysig som helst och det var inte så extremt mycket jobb, mest att hålla henne kopplad och träna henne socialt och ge henne mycket kärlek. Hon plockade blåbär med läpparna Hon gillade det.
När morfar begravde henne för några år sen är ända gången någon sett min morfar gråta. Han har ändå sågat av sig några fingrar mm så det säger lite om hur mycket den hunden var värd för honom. Det står alltid en lykta och lyser på den kulle hon ligger under när man hälsar på hos morföräldrarna.
Jag tror djur inser att de har fått något väldigt speciellt av dig som människa när de kommer från svåra förhållanden och sedan får det bra. Dixie var en bordercollie blandning om det är intressant.
JAg har sjävl en omplaceringshund, golden, som har haft fyra ägare innan mig och det är inget problem efter en initial osäkerhet i åtta månader.

Bra jobbat med omplaceringen!

[Charlotte]

  Man måste i alla fall tänka på att man tar ett Stort ansvar både när man omplacerar och tar emot en agressiv hund, även om det sällan är hundens fel att den blivit som den blivit. Jag tycker inte att man kan jämföra med ett barn som hamnat snett i livet, ett djur är ett djur och en människa en människa, även om djuren ibland är mer "värda" att älska egentligen...
 Kan man erbjuda en miljö där hunden inte behöver pressas att bita? Kan man skydda sin omgivning så att den slipper bli biten?
 Jag har också tagit emot en del omplaceringshundar, men ingen agressiv. Ett par av hundarna har aldrig varit vana vid innemiljö, en var lite dåligt socialiserad med främmande människor, men ingen av dem tog till morrningar eller bett.
 Med "problemhundar" så måste man alltid tänka ett steg längre. Tex kolla så att hunden hunnit ut ur rummet innan man startar dammsugaren så den slipper bli rädd. Vara med och stötta vid möten med främlingar osv. Jag skulle inte vilja ha en hund som jag dessutom skulle behöva hindra från att bita folk, det är en alldeles för stor risk. Med mina "Fegishundar" var väl det värsta som kunde hända att de skulle bli skrämda och man fick gå några steg bakåt i träningen.
 Jag tror att vissa hundar inte går att rehabilitera. Inte med acceptabla risker för omgivningen i alla fall... Även om det inte var hundens "Fel" att det gick illa så kan vissa hundar må bäst av att somna in.
                                                     Mvh
                                                Charlotte

[Nettus]

Problemet är väl närmast att hitta rätt hem, så de inte blir några vandringspokaler. Vitsen är ju att de ska få det bättre!

Precis! Man måste snabbt hitta ett stadigvarande hem åt en problemhund! Den måste få en möjlighet att känna sig trygg!

[komposten]

Jösses...

Avliva för guds skull.

Låter som ett självklart val 

Om man har viljan ,tålamodet och tiden så kan man nog socialisera hunden.

[Nypålandet]

Låter som ett självklart val 

Om man har viljan ,tålamodet och tiden så kan man nog socialisera hunden.

Varför? Det finns hur jävla mycket hundar som helst. Varför välja att kämpa med en problemhund?

[Silverwolf]

Varför? Det finns hur jävla mycket hundar som helst. Varför välja att kämpa med en problemhund?

Det finns flera anledningar...
Man vill vara barhärtig samarit för ett djur som inte har ngn annan chans. Eller så kan kan man vara oerhört fäst vid hunden, som t.ex som min gamling. Hon blev problemhund när hon blev äldre och inte hörde längre. Har man haft en hund i 10 år så gör man allt som går innan man avlivar (för oss blev det när hon var 12)

Däremot håller jag med dig... alla problemhundar kan inte socialiseras på ett bra sätt... det är så stor skillnad från fall till fall.

Den som väljer att ta hand om en problemhund ska vara bered på att ta konsekvenserna (kan vara allt från att alltid ha koppel till att ha noll socialt liv i flera år) och veta att OM hunden tar sig till något och skadar ngn så är de personligen ansvariga...

(jag har som sagt mött flera sådana hundar, så jag säger inte ovanstående av elakhet)

[Nypålandet]

Det finns flera anledningar...
Man vill vara barhärtig samarit för ett djur som inte har ngn annan chans. Eller så kan kan man vara oerhört fäst vid hunden, som t.ex som min gamling. Hon blev problemhund när hon blev äldre och inte hörde längre. Har man haft en hund i 10 år så gör man allt som går innan man avlivar (för oss blev det när hon var 12)

Däremot håller jag med dig... alla problemhundar kan inte socialiseras på ett bra sätt... det är så stor skillnad från fall till fall.

Den som väljer att ta hand om en problemhund ska vara bered på att ta konsekvenserna (kan vara allt från att alltid ha koppel till att ha noll socialt liv i flera år) och veta att OM hunden tar sig till något och skadar ngn så är de personligen ansvariga...

(jag har som sagt mött flera sådana hundar, så jag säger inte ovanstående av elakhet)

Jomen... Samaritbiten är ju bara bra för dig, inte för hunden. Fäst vid hundar blir man ju, men jag tog genast bort vår förra då hon vid ETT tillfälle högg mot vårt, då 1 år gamla, barn. Visst saknar vi rackarn, men så i helvete att hon skulle ha en chans att skada något av mina barn (även jag hade tårar i ögon både till & från veterinären),
Min Förförförra hund lät vi bli för sur, det var ju inga småbarn hemma iaf... Rätt vad det var hade vi besök, allt gick bra & kakorna var goda, men då small det förstås till. Stort sår i ansiktet på en 3-åring, helt oväntat. Det är inte OK, därför har jag sedan dess nolltolerans med problemhundar oavsett vad för emotionella skäl det kan ligga bakom att vilja låta dom leva.

Man kan vara hur beredd på "att ta konsekvenserna" som helst, men det är ju oftast en oskyldig som får ta smällen. Hur gottgör man ett ärr i ansiltet? Förlorad armfunktion? Död?

Nu får ni inte tolka detta som ett personangrepp, det handlar bara om hur jag tänker.

[Silverwolf]

Jomen... Samaritbiten är ju bara bra för dig, inte för hunden. Fäst vid hundar blir man ju, men jag tog genast bort vår förra då hon vid ETT tillfälle högg mot vårt, då 1 år gamla, barn. Visst saknar vi rackarn, men så i helvete att hon skulle ha en chans att skada något av mina barn (även jag hade tårar i ögon både till & från veterinären),
Min Förförförra hund lät vi bli för sur, det var ju inga småbarn hemma iaf... Rätt vad det var hade vi besök, allt gick bra & kakorna var goda, men då small det förstås till. Stort sår i ansiktet på en 3-åring, helt oväntat. Det är inte OK, därför har jag sedan dess nolltolerans med problemhundar oavsett vad för emotionella skäl det kan ligga bakom att vilja låta dom leva.

Man kan vara hur beredd på "att ta konsekvenserna" som helst, men det är ju oftast en oskyldig som får ta smällen. Hur gottgör man ett ärr i ansiltet? Förlorad armfunktion? Död?

Nu får ni inte tolka detta som ett personangrepp, det handlar bara om hur jag tänker.

Nej jag tar det i alla fall inte som ett personangrepp!  Dessutom så tror jag att våra åsikter är ganska lika egentligen.

Ja... samaritbiten är bara bra för människan... Det är själviskt som bara den.

Jag tror vi tolkar ordet problemhund annorlunda. Alla problemhundar är inte av den typen att de kan bli aggressiva. Problemhund för mig kan vara allt från en hund som bara inte kommer när man ropar, till en människofientlig pitbull. Den finns nivåer i helvetet och jag listade bara två "konsekvenser" baserat på ovanstående två extremer.

Ingen hund som hugger ett barn överlever hos mig heller Nypålandet... (och folk får kalla mig hjärtlös om de vill men så är det)... Om en hund inte har den basala spärren - rör inte "valparna" - så är den opålitlig och farlig...
Min gamling som jag pratade ovan fick fingrar instuckna i båda hennes ögon av en snorunge på besök och ändå så skadade hon inte barnet... ungen försökte till och med göra om det sekunden efter (inte så smart och bortskämd 12åring) och började jaga hunden som gjorde sitt bästa att hålla först bara huvudet och sen hela sig borta. Däremot har alla hundar potential att bli farliga om de pressas... situationen skulle ha kunnat bli farlig om ungen fått hållas med att försöka peta ut hundens ögon. (gissa om hunden flög in i kenneln så fort jag öppnade den?  "RÄDDAD!!!!!!")

P.S. Bör tilläggas att det inte gällde ngn liten försvarslös knähund utan en stor vakthund med enorma käftar som hon inte tvekade använda mot inbrotstjuvar.

[mitt ljuva hem]

Har själv varit en djurräddare men måste erkänna mig besegrad i allra högsta grad. Många individer går inte att rädda. Jag besitter ändå en viss kunskap i ämnet men man kan inte isolera sig i skogen för att hjälpa en hund för resten av livet det är ofta det man får göra om ingen olycka ska hända då många hundar tappat ett livslångt förtroende.
Har tagit hand om 2 vuxna hundar och båda fick avlivas. Aldrig mer...det är mer en självgod handling.
Det är svårt nog med en vald valp som vi alla vet

Vi har en rottis/dobberman blandis just nu och den kräver att man uppfostrar den från valp för att den ska bli bra. Eftersom en sån här hund inte alltid kan läsa barns-konstiga kroppsspråk så kan ni ju tänka er hur svårt det är när man då tar hand om en vuxen hund med bakomliggande problem.

Lider med hunden och skulle vilja ge den fd ägare ett gäng piskrapp på bara stjärten som gjort detta.

alla hundar kräver uppfostran som valpar!!!!
hundar blir vad man gör de till.

[Åsbokadorra]

Visst är det så att man måste fostra en valp! Hunden blir vad vi människor gör den till! Många hundar går att rehabilitera och många gör det inte. Iaf inte lika lätt! Jag tror att vi alla är överrens om alla hundar som inte går eller att man inte finner rätt person att rehabilitera hunden, bör avlivas för hundens bästa! Dock bör man söka efter personer som har kunskapen , som kan göra rättvis bedömning, innan man avlivar!  :PDet finns duktigt folk till det!
Fast det vet ni ju förstås! 

[Birgit]

Håller med Åsbokadorra! Man måste fatta beslut efter omständigheterna. Även om det nästan alltid är en människa som misslyckats med hundens fostran tidigare, är det ju en otrygg hund som biter. Åtminstone när ägaren är med.
Otrygga hundar är farliga. Så har man ingen duktig hundmänniska på kö är det rent av bäst för hunden att få sluta med. En nervös hund mår ju dåligt också.
Däremot att klassa en hund som inte kommer direkt på inkallning som problemhund?  Det har en hel del med hundens läggning att göra. Boskapsvaktarna lyder inte blint, ska heller inte göra det. En chow chow kan vara väldigt envis. Även lapphundar och islänningar är bitvis väldigt envisa med detta. Eller som den berömda ramsan: Kommer kallad, fast ej strax. Ty född till slav är ingen tax! Men det gäller att lära hunden vad man förväntar sig och ge den en trygg plattform. Man ska helt enkelt tala tydligt med hunden, så den inte behöver fatta egna felaktiga beslut.

[Silverwolf]

Däremot att klassa en hund som inte kommer direkt på inkallning som problemhund? Det har en hel del med hundens läggning att göra. Boskapsvaktarna lyder inte blint, ska heller inte göra det. En chow chow kan vara väldigt envis. Även lapphundar och islänningar är bitvis väldigt envisa med detta. Eller som den berömda ramsan: Kommer kallad, fast ej strax. Ty född till slav är ingen tax!

Nu lägger du ord i min mun... jag nämde inte en hund som inte kommer direkt på inkallning utan en hund som inte kommer på inkallning. (Ett ord i den meningen gör en hel del skillnad) Så jag syftade inte på envisare eller självständigare läggning etc.

Det var den mildaste formen av "problemhund" jag kunde komma på för mitt exempel... Att ha en hund man alldrig kan släppa utan koppel därför att den vägrar kallas in kanske inte är ett stor problem (såsom t.ex aggresivitet, eller otryghet), men ändå det är endå en begränsning som ägaren ständigt måste uppmärksamma. Ett problem och en begränsning i både hundens och matte/husses liv.

[Birgit]

Ursäkta Silverwolf :-[Läste nog slarvigt!
Tror vi också har ungefär samma inställning. 

[Vilse]

en prblemhund aer oftast en problem aegare!


alla hundar uppfoer sej olika.
problemhund aer inte en hund som inte kommer oegonaboej vid inkallning.

problemhund enligt mej aer en hund som ylar o tuggar paa moebler o goer utfall mot folk och daa aer det oftast iallafalla aendock aegaren som har problemet och goer naagot fel eller snarare inget alls.

jag saejer som jag alltid sagt, att ta paa valpen varje dag, pilla i oeron och i munnen och paa tassar o faa en hund som anser det vara ok at bli pillad pa och gaerna av olika maenniskor och sen ha rejael motion och roliga leksaker och stimulans och det aer vad vi maenniskor som aegare ska ge hunden.


sen har vi raser som inte skulle faa aegas o hallas i taetort o absolut inte av folk som inte har hundvana o inte tar hand om sina hundar.
(laes hundar som det avlats paa i generationer pga dess aggresivitet)
en vanlig hundras om den biter biter en gaang, nafs,,vid osaekerhet eller skreamd.
en aggresiv framodlad hund biter o biter o biter foer att ta ner sitt offer o ha ihjael det.

laeste om stor hund som bet ihjael liten hund i AB haeromdagen. saant haender!
hundar aer djur!
men samtdigt saa har man hundar som bor grannar med varandra saa kan man ju anta och foermoda att den stora hunden faat haelssa o leka med grannens lilla hund annars kan det byggas upp ett: ska ta den lilla raattan naer jag faar tillfaelle attityd.

[Margit]

alla hundar kräver uppfostran som valpar!!!!
hundar blir vad man gör de till.

En bit av hundens personlighet kan vara svår/omöjlig att ändra på. Olater kan man råda bot på men en ängslig personlighet är mycket svårare om inte omöjlig.

Min hund är reserverad men inte vek och inte heller aggressiv - men jag vet att om hon blir trängd så hugger hon, tveklöst. Hon bryr sig inte om folk så länge de ignorerar henne men så fort de försöker ta på henne eller håller fram handen så skäller hon - hon vill stifta bekantskap på sina egna villkor.

Hon har blivit bättre med åren, men inte bra. Så det blir till att passa hela tiden, tröttsamt i bland, men jag har inget val.

[Birgit]

Men Margit, egenskaperna beror ju på rasen också. En del är avlade på att de ska vara reserverade mot främmande.
Kommer ihåg min chow chow, hälsade någon på henne innan hon bestämt om det var ok, vände hon sig om och ignorerade personen fullkomligt. Tvingade de sig på henne ändå, blev hon mycket sur. Dock gick hon aldrig till angrepp. Men visade tydligt sitt ogillande. Men de ska vara sådana. Det är ju inget fel. Likaså boskapsvaktarna. De ska heller inte vara lätt-tillgängliga för främlingar.

[Margit]

Men Margit, egenskaperna beror ju på rasen också. En del är avlade på att de ska vara reserverade mot främmande.
Kommer ihåg min chow chow, hälsade någon på henne innan hon bestämt om det var ok, vände hon sig om och ignorerade personen fullkomligt. Tvingade de sig på henne ändå, blev hon mycket sur. Dock gick hon aldrig till angrepp. Men visade tydligt sitt ogillande. Men de ska vara sådana. Det är ju inget fel. Likaså boskapsvaktarna. De ska heller inte vara lätt-tillgängliga för främlingar.

Du har helt rätt.
Faktum är att flera faktiskt tycker att hon har ett helt OK förhållningssätt till folk, varför "köpa" alla människor rakt av och lita på dem...det dumma är att vissa människor inte förstår detta utan ska fortsätta att tränga sig på och provocera henne.
Jag hade en flatcoated retriever innan som ÄLSKADE alla, så kontrasterna är stora  .

[Margit]

och läser av dig hur besökaren skall bemötas..

Idag var jag och lillkillen ute på promenad ner till "centrum", jag satte mig på en parkbänk medan grabben gick och köpte lördagsgodis.

Snett bakom mig dyker det upp en kille i 20-årsåldern som gapar och skriker, han dricker grogg ur en 1,5 liters PET-flaska och är uppenbart skitfull och eventuellt också drogad.
Han släntrar fram mot mig och min hund blir vansinnig...hon skäller/morrar och bröstar upp sig, aggressivt ja tyvärr  dumsnuten frågar om han får hälsa  usch vad obehagligt det är när hon gör såhär.

På ett vis kan jag förstå henne för personen i fråga var läskig, förmodligen kände hon att jag tyckte det? Vad säger ni andra som har hundar, märker de skillnad på olika människor?

Jag behöver i alla fall aldrig vara rädd när jag går på ensliga platser.

[Kimma]

Vem hade inte blivit osäker om man blivit konfronterad med en såan person. Kanske kände hon på sig att han var labil och ville skydda dig. Nu är jag av den åsikten att hon gjorde helt rätt som skyddade dig men jag antar att många här anser att hunden uppvisade ett aggressivt beteende och ett sånt ska tyglas. En hund som skyddar sin ägare följer sin instinkt. Den går att träna bort men varför?

[Birgit]

Håller med Kimma! Hundar är intelligenta. De kan läsa av personer mycket bättre än oss och då är det sällan så här tydliga signaler.
Vissa hundar har ju mer vaktinstinkter i sig än andra. Det ska de ju ha. Då ska man väl vara tacksam att de visar det och inte försöka träna bort det?

[Margit]

Det känns faktiskt skönt att höra er åsikt   

Min hund har en stark vaktinstinkt, vilket innebär att ingen ens kan tänka tanken att komma in på tomten - i och för sig en bra egenskap när det gäller skummisar men tyvärr gäller det även småbarnsmammor  hunden får lätt dåligt rykte av människor som inte förstår.

Kimma: I det här fallet tycker jag också att hon gjorde rätt, hon kände på sig att han var skum/påverkad/labil och reagerade mycket starkare än hon brukar. Ändå tror jag att hon ser mig som sin ledare - men de kanske skyddar ändå?

Det finns dock inte en chans att en främmande människa kan närma sig henne utan att hon säger i från (skäller/skrämmer) och det känns pinsamt...vet inte hur jag ska kunna ändra på det, tror faktiskt inte att det går.

De människor hon har fått lära känna älskar hon, det kan ta tid innan hon litar på vissa människor men när hon väl gör det så går det inte att förstå att det är samma hund.

[Vargerik]

Ett mycket önskvärt beteende hos en hund! Känner hunden att husse/matte är osäker så ska den markera. Min schäfertik markerar alltid om något inte ter sig att vara säkert. Är personen drogad/medicinerad, full, deprimerad, utveckligstörd eller hotfull markerar hon och får beröm. När (om) hon får bekanta sig med dessa personer är allt frid och fröjd. Av någon konstig anledning är hon inte alls förtjust i jehovas vittnen...

[Margit]

Ett mycket önskvärt beteende hos en hund! Känner hunden att husse/matte är osäker så ska den markera. Min schäfertik markerar alltid om något inte ter sig att vara säkert. Är personen drogad/medicinerad, full, deprimerad, utveckligstörd eller hotfull markerar hon och får beröm. När (om) hon får bekanta sig med dessa personer är allt frid och fröjd. Av någon konstig anledning är hon inte alls förtjust i jehovas vittnen...

Skönt att höra att det kanske är en sund egenskap i alla fall då 

När det gäller Jehovas vittnen så förstår jag din hund till 100% 

[Kerstin Linnea]

Det är en sund reaktion att en hund är neutral/misstänksam mot främmande folk. det är trots allt en uppgift även i dag att vakta hus och familjen mot eventuella ogärningsmän .
Men ofta är folk lite väl ivriga att lägga pengar på att omplacera hundar som bordeavlivas dag ett tex när den bitit flera gånger och är agrressiv till benen...det går inte att "tvätta bort en dålig start" med kärlek och hundkex....Jag har känt/känner fler övertagshundar som har fått hur mycket trygghet och kärlek som helst av folk med erfarenhet men dom har aldrig blivit hundar man kan lita på...
Och jag tycker det är sjukt skumt när man läser om omplaceringshund i annons tex:
Han heter "molle" och är jätte snäll, men kan inte med män , katter  , hanhundar....och bör ej komma till familj med barn under 20.... ;DHm jättesnäll var det ............

[Vilse]

det laater som om dom letar efter en lesbisk tant som aer katt allergiker och inte ska skaffa barn

allvarligt talat maanga hundar reagerar naer folk med foer yvigt eller paataent eller hogljutt beteende naermar sej.
jag har ofta fyllon ute paa stan som vill prata med min hund.
jag var orolig vid mitt foersta gaa paa stan test med den hunden da han var en omplaceringsjycke och jag testade honom i olika miljoer.
stor hund som fd aegaren inte kunde ha kvar.
jag blev foervanad oever hans tolerans mot fylllon,,tror det aer foer att jag inte reagerer annorlunda utan pratar med dom som naermar sej oss.

men den man som en dag slet upp doerren till mitt kontor och sprang in och slaengde en hoeg papper paa mitt skrivbord han laag risigt till!
(gubben var inte arg, han hade bara braattom)
jycken sov under mitt skrivbord och jag trodde han skule ta med sej hela bordet naer han staellde sej upp.
det var fullt saett av taender och ragg.
det aer en hund som aer totalt tyst. fd aegaren har haft el halsband paa honom saa han skaeller naestan aldrig.
jyckens nuna talade om vad han skulle ha gjort om jag inte sagt aat hunden att det var ok att han kunde laegga sej ner igen.

jag vet en person i mit tidigare liv som jag skulle vilja testa den haer hunden paa,,elakt flin

[Nettus]

Hunden jag tog hand om för ett par år sedan, har gjort jättestora framsteg, men fortfarande kan han helt utan förvarning och - åtminstone till synes - oprovocerat börja skälla på nån stackars människa, t ex på bussen. Jag har tyvärr inte riktigt kunnat se nåt mönster...  Men det har i alla fall blivit mycket bättre. Dessutom älskar han människor och vill gärna hälsa och få lite kel...

[Silverwolf]

Snett bakom mig dyker det upp en kille i 20-årsåldern som gapar och skriker, han dricker grogg ur en 1,5 liters PET-flaska och är uppenbart skitfull och eventuellt också drogad.
Han släntrar fram mot mig och min hund blir vansinnig...hon skäller/morrar och bröstar upp sig, aggressivt ja tyvärr  dumsnuten frågar om han får hälsa  usch vad obehagligt det är när hon gör såhär.

På ett vis kan jag förstå henne för personen i fråga var läskig, förmodligen kände hon att jag tyckte det? Vad säger ni andra som har hundar, märker de skillnad på olika människor?

Jag behöver i alla fall aldrig vara rädd när jag går på ensliga platser.

Tycker inte du ska oroa dig altför mycket margit. :-) var stolt över henne istället Som du beskriver det såg även du långväga att personen var obehaglig så hon läste säkert av det.

Av någon konstig anledning är hon inte alls förtjust i jehovas vittnen...

Det där känner jag igen!!!  Min hund delade detta drag till fullo... otroligt användbart... *elakt flin* (man orkar inte vara hövlig i längden tyvärr... jag vill inte bli påprackad åsikter)

[Vilse]

Hunden jag tog hand om för ett par år sedan, har gjort jättestora framsteg, men fortfarande kan han helt utan förvarning och - åtminstone till synes - oprovocerat börja skälla på nån stackars människa, t ex på bussen. Jag har tyvärr inte riktigt kunnat se nåt mönster...  Men det har i alla fall blivit mycket bättre. Dessutom älskar han människor och vill gärna hälsa och få lite kel...

 
om han skaeller pa naan paa bussen,faar han sen prata med den personen och faa lite klapp o kli?
isaafall sa vet han att han faar kontakt om han skaeller!

jag har en tik som jag laert att morra, jag ger tecknet foer morra och naer hon morrar saa beroemmer jag och hon faar klapp o kli.
Ibland naer hon vill ha uppmaerksamhet naer vi tex tittar paa tv,,daa gaar hon fram till oss o sitter ner,,tittar paa oss med huvudet paa sned,,om vi inte reagerera da saa morrar hon vansinnigt elakt,,med viftande svans,,och hon faar uppmaerksamhet.
hon aer familjens diva o enda tjej i flocken och saa soet
men hon goer bara sina morr med oss hemma
tack o lov foer det foer annars hade hon nog skraemt skiten ur naan

[Nettus]

 tack o lov foer det foer annars hade hon nog skraemt skiten ur naan

Ja, det är väl tur det!    Nä, han får ingen form av uppmuntran, jag säger alltid ett tydligt NEJ! Jag gissar att han av nån anledning upplever dom som hotfulla... Han har förmodligen fått stryk tidigare. 

[Gunilla0]

Vad man uppfattar som problembeteenden hos en hund kan ju faktiskt vara olika från person till person. Jag har en omplacerad tik som jag tycker är helt underbar och lättsam. Jag vill alltid ha en sådan hund som hon. Men förra ägaren tyckte inte om henne. Hon har ett "problem" och det är att hon kan markera hårt mot andra hundar. Jag kan ha henne lös och  helt lita på att hon lyder mig och inte går fram till andra hundar när jag säger stanna. Men om en annan hund går fram till henne däremot, när hon är kopplad, blir hon arg och gör utfall. Men problemhund ? Hon vill väl inte ha spontana kontakter med andra hundar. Då kan hon väl få slippa det.
Det är mycket prat om ledarskap hela tiden. Det borde nyanseras lite tycker jag. Min hund är ganska undergiven mot mig tycker jag och jag funderar sällan över detta med ledarskap. Jag gullar mest med henne, men är mycket tydlig och bestämd när det väl gäller. Om man nästan alltid låter snäll på rösten, men ibland blir mycket bestämd kanske det får större effekt.

Varför skulle man inte kunna ta emot en omplacerad hund med en historia bakom sig. Jag skulle inte ha velat byta min hund mot någon valp i världen?

[Vargerik]

Vad man uppfattar som problembeteenden hos en hund kan ju faktiskt vara olika från person till person. Jag har en omplacerad tik som jag tycker är helt underbar och lättsam. Jag vill alltid ha en sådan hund som hon. Men förra ägaren tyckte inte om henne. Hon har ett "problem" och det är att hon kan markera hårt mot andra hundar. Jag kan ha henne lös och  helt lita på att hon lyder mig och inte går fram till andra hundar när jag säger stanna. Men om en annan hund går fram till henne däremot, när hon är kopplad, blir hon arg och gör utfall. Men problemhund ? Hon vill väl inte ha spontana kontakter med andra hundar. Då kan hon väl få slippa det.
Det är mycket prat om ledarskap hela tiden. Det borde nyanseras lite tycker jag. Min hund är ganska undergiven mot mig tycker jag och jag funderar sällan över detta med ledarskap. Jag gullar mest med henne, men är mycket tydlig och bestämd när det väl gäller. Om man nästan alltid låter snäll på rösten, men ibland blir mycket bestämd kanske det får större effekt.

Varför skulle man inte kunna ta emot en omplacerad hund med en historia bakom sig. Jag skulle inte ha velat byta min hund mot någon valp i världen?

I ditt fall skulle jag prova att släppa kopplet när den andra hunden kommer fram, då tappar din hund sitt "stöd" från dig och tappar sin morskhet. Kanske känns konstigt då man hellre vill dra hunden år andra hållet... För mig funkar det kanon att göra så.

[Gunilla0]

Ja jag släpper henne när det är hanhundar som kommer fram (och det är det ju oftatst). Det brukar lösa sig då. När det gäller andra tikar kan det vara vanskligare.
Gunilla

[Sia]

Tycker inte du ska oroa dig altför mycket margit. :-) var stolt över henne istället Som du beskriver det såg även du långväga att personen var obehaglig så hon läste säkert av det.

JAG skulle vara rädd, rädd att min hund skulle bita och allvarligt skada en "oskyldig" människa som skulle bli sjukskriven i flera månader och gå miste om arbetsinkomst och förmodligen polisanmäla och stämma mig för detta.
Pinsamt, ohyggligt pinsamt.