Då var det äntligen vår tur att få valpar! Eller ja, det var ju inte riktigt planerat att våra hundar skulle få barn, men när vi väl upptäckte att det var fullt av valpar i magen på Bessa så var det redan lite sent att ta sprutan. Nu ligger Bessa i öppningskedet, tror jag, och vi får helt enkelt se vad som händer inatt.
Själv är jag lite nervös. Hon har varit så rund nu i några veckor att jag nästans trot att det nog inte skulle bli någon förlossning, att hon skall vara dräktig resten av livet. Ett sätt att hantera nervositeten inför själv födseln.
Tiken är en fin samojed och hanen är en duktig schäfer. Tiken Bessa är vår första samojed och är en helt underbar hund, helt klart vår bäst när det gäller temperamentet. Lugn, väldigt kelig och står ut med all hantering utan att klaga. Hon drar dock inget vidare, men är jätteduktig på att ta kontakt och är även lätt att arbeta med.
Love, hanen, är mitt framtidshopp. Han är en bruksschäfer, som verkar ha fått riktigt bra arbetsegenskaper. Älskar att arbeta, stort föremålsintresse, mycket förig och är väldigt mån om att få göra rätt. Han älskar att få krypa upp i sängen och ligga nära nära och bara mysa.
Vi har bestämt oss för att spara ca två av valparna. Tror jag. Jag har haft som mål att starta samojedkennel och väljer vi att spara några av valparna är vårt rykte förstört inom den svängen. Inom dessa klubbar pratas så mycket skit om varandra och man glömmer aldrig andras misstag, trots att man har gjort egna. Denna syn på hundar, att blandrashundar inte är riktiga hundar, gör mig så osäker inför valparna. Jag har bestämt mig för tt inte bry mig om vad andra tycker i frågan. Alltså att andra uppfödare anser att ja är oseriös som inte vill ta livet av valparna. Själv anser jag att har jag nu hamnat i den här situationen får man göra det bästa av det. Men visst finns det frågetecken. Tiken är 1, 5 år och för ung, hanen är 9 månader. Jag inser att hälsostatusen på valparna innehåller vissa oklarheter och jag tycker inte att denna parning är önskvärd. Men nu när det har hänt, vad är det bästa att göra? Jag har haft en bild av blandraser som att de alltid får flytta runt, folk uppskattar dem inte och att de ofta är sjuka. Ni som har blandraser, berätta gärna er syn på era hundar och varför ni valde just dem! Jag har ändå fått enn nytt intryck av att många blandrashundar får helt underbara liv hos seriösa människor som arbetar med sina hundar. Jag vill så gärna låta några av dem få leva, jag tror ju faktiskt att dessa valpar kan bli rätt bra, men inte till vilket pris som hels. Jag vill att de skall få bra liv. Dessa valpar kommer dessutom att älska att arbeta, med Love som far.
Ge mig gärna råd och tips, berätta för mig att även blandraser får fina värdefulla liv. Varför jag tvekar är för att jag själv väljer renrasiga framför blandraser pga att jag vill kunna tävla och för att jag vill ha en hund som är avlad för den specifika egenskapen jag söker. Men jag har väldigt svårt att ta till mig mångas syn på blandraser som mindre värda, nästan inte ens riktiga hundar. Jag har svårt att ta bort djur, som mycket väl skulle kunna bli bra djur, bara pga att jag är rädd att folk skall tycka illa om mig.
Vi har bestmt oss för att spara ett par, för att verkligen kunna ge dessa valpar all vår tid och även kunna ge deras nya ägare all vårt stöd och vår hjälp. Jag vill även kunna ha möjligheten att köpa tillbaka dem ifall något inte fungerar. Skall jag sälja hundar vill jag verkligen ta fullt ansvar för dem om det inte går bra. Och det är det som gnager mig. Väljer jag att spara dem för att jag vill ha valpar eller sparar jag dem för att de kommer att bli någons bästa vän? Kanske är det bara blandrasskammen som faller över mig, antagligen. Hjälp mig gäran genom att övertyga mig om att blandraser är riktiga hundar. Till och med riktigt fina hundar.
Mia
