Alternativ.nu
Bygga & Bo => Övrigt om bygga & bo => Ämnet startat av: Kiwisailor skrivet 22 jan-18 kl 14:03
-
Hej!
Vad gäller min vilja att bygga och skapa något eget går det ingen nöd på vare sig min entusiasm, kreativitet eller otaliga idéer. Det är några av mina starkaste sidor. De svagare sidorna är att vara helt realistisk och ifrågasättande. För att täcka upp för mina tillkortakommandena vore jag otroligt tacksam för de som vill dela med sig av sina eller andra Alternativares historier om drömmar som blev problem. Eller länka till (på forumet eller annat) liknande historier. Jag tror inte jag är ensam om att vara väl entusiastisk och ha en romantiserad bild av ett liv på vidderna. Kanske kan jag och andra lära mig något?
-
Det finns nog många fler drömmar som gått åt pipsvängen än som lyckas. Vad jag har sett på nära håll så brukar den fantastiska gemenskapen i kollektivet som ska förändra världen snart förbytas mot svåra konflikter.
-
Det jag tycker mig ha sett är att folk som ska förändra sitt liv gör så drastiska förändringar att de inte "pallar trycket". Det är liksom inte bara att flytta till landet och skaffa lite höns till att börja med, utan man ska leva okompromissat för att det ska räknas, helst ta ner eget hö med lie till kossan, fälla träd med handsåg för att få ved för ett halvår, bara tillåta sig äta egenodlat och halvt svälta för skörden misslyckas -och inte en enda maskin ska förstöra idyllen/det äkta. Eller starta eget företag på för ostadig grund. Eller bygga eget hus utan kunnande, få bannor och böter och börja om. Så blir det för tungrott. Skilsmässa vad gäller par och kollektiv. Och så ger man upp det nya livet helt istället för att ta lite i taget och testa sig fram.. Lite så. All in med huvudet före. Kan man säga, lägg inte alla ägg i samma korg?
Men en sak tycker jag är viktig för mig själv att komma ihåg. Bara för att jag vill leva så här just nu betyder det inte att jag kanske vill göra det för alltid och mitt ändrade beslut betyder inte att jag misslyckats, bara att livet förändras.
Postat med Alternativ.nu´s app (http://Alternativ.nu´s app)
-
Ja, det finns många olika vägar man kunde följt, och vissa man börjat att gå och tvingats välja en annan. Men så länge man går med ett glatt sinne så duger de flesta vägar.
Jag köpte en halvfärdig segelbåt en gång i tiden med tanken att segla långt, men hamnade i skogen med barn och djur.
-
Den drivkraft jag hade som ung har tagit hårda smällar, de senaste tio åren men jag har envist kämpat mot något som jag inte ens längre vet om jag tror på längre men då de flesta broar tillbaks till samhället har bränts så är det svårare att vända om. Men om jag forrsätter kämpa så kanske det ändå blir bra till slut. Jag försöker hålla en öppen attityd till människor omkring mig men blir tyvär mer och mer folkskygg.
Jag brukar försöka tänka om det praktiska att det är ingen brådska, det får ta den tid den tar men blir ändå allt för stressad allt för ofta för småsaker egentligen. Hur som det är viktigt att priotera rätt när man är ensam det går inte att göra allt på en gård med handkraft och inte ens med hjälp av ett par maskiner. Egen ved, mat och hö känns viktigt för mig men det tar ju tid.
För mig är det mest värdefulla med den plats jag bor på är att den är fri, jag kan lägga ner mer tid på det som är viktigt när man slipper betala hyra eller räntor och saker och ting går effektivare när man slipper fråga om lov innan man kan handla det är bara att köra på.
Det värsta är isoleringen men det är bara i bortglömt land som en sådan som mig har råd med friheten.
-
Om man ska se realistiskt på det hela så är det nog ytterst få människor som har tillräckligt med energi, tålamod, förmåga till långsiktig planering och inte minst tur för att kunna starta med två tomma händer och gå i land med ett självhushållningsprojekt.
Ser man krasst på det hela så ska ingen förvänta sig att klara det helt på egen hand, utan man behöver både väl uppodlade kontakter och en vänkrets som kan hjälpa till när det behövs (och det innebär naturligtvis att man själv måste kunna leverera gentjänster när vännerna har bekymmer eller projekt upp över öronen). En bra - om än uråldrig - källa till tips om hur man vårdar sina kontakter, vänner och grannar i ett självhushållningssammanhang är för övrigt Havamal!
Hur fult det än må vara att betrakta sig som kapitalist i vissa kretsar, så är det ändå oundgängligt att ha skaffat sig ett visst startkapital innan man flyttar ut och sätter igång. Och en ansenlig del av startkapitalet måste finnas kvar sedan gården är inköpt. Det är också en stor fördel att vara skuldfri.
-
Det går utan kapital, man kan bli förblindad av kapital och börja röra sig bort från självhushållning.
Jag föredrar att tänka i energitermer om en sysselsättning ger mer energi än vad som förbrukas känns det vettigt men när man förbrukar mer energi så borde man ta sig en funderare. Det är också då kostnaderna ökar.
Sedan är det viktiga inte att lyckas utan att påbörja resan mot ett ansvarsfullare liv med en bättre energihushållning. Hur som ur energisynpunkt är det svårt att misslyckas lika grovt som konventionella jordbrukare och skogsbrukare gör att det ändå kan vara lönsamt har ju med löjligt billig energi och bidrag att göra alltså en illusion.
-
Och detta är bra att ha i åtanke när de skrattar åt en.
-
Citat Kulkuri : Det värsta är isoleringen men det är bara i bortglömt land som en sådan som mig har råd med friheten
Frihet är inte enkelt .. inte heller ensamhet. Man kan känna sig väldigt ensam i stad-tätbebyggelse, så ensam att man till slut blir isolerad. Kan inträffa ifall du råkar ut för att inte hitta någon i stan som är på samma våglängd.
Freedom is just another word for nothing left to lose, sjöng Kris Kristofferson. Tål att tänka på.
Piggetröskan
-
Citat Kulkuri : Det värsta är isoleringen men det är bara i bortglömt land som en sådan som mig har råd med friheten
Frihet är inte enkelt .. inte heller ensamhet. Man kan känna sig väldigt ensam i stad-tätbebyggelse, så ensam att man till slut blir isolerad. Kan inträffa ifall du råkar ut för att inte hitta någon i stan som är på samma våglängd.
Freedom is just another word for nothing left to lose, sjöng Kris Kristofferson. Tål att tänka på.
Piggetröskan
Jag lämnade gården nu i Fredags, då jag skulle på kryssning med mina två syskon & mor till Tallinn, via stockholm. När vi anlände till stockholm och skulle invänta båten, så satt vi 4timmar på centralstationen, det var hur mycket folk som helst. Men ingen pratade med varandra. Inte en enda hälsade på varandra när de möttes, på fyra timmar. Så frågan är ändå, vilka som är mer ensamma, vi som bor i en by med 50pers, som men som har besökare nästan varje dag - eller de hundratusentals person som ej hälsar på varandra?
-
Må vara hänt att det både är naivt och kanske dumdristigt att tro sig kunna leva alternativt för många men när man inte riktigt vet vad man ger sig in i kan lösningar som ingen förväntar sig uppstå...jag tycker man ska hylla alla som försöker även om resultatet är sämre...att våga drömma och följa sin dröm är starkt...om man sedan får ta ett stort kliv tillbaka och ens självförtroende fått sig en smäll ( och ekonomi) kan ingen ta ifrån en att man försökte...Hurra för alla som försöker tänka självständigt, och finna sin egen mening med tillvaron...
-
Ett bekymmer för denna tråd är att den som har misslyckats å det grövsta med någonting sällan är upplagd att berätta historien om sitt misslyckande.
-
Jag tycker det finns glimtar av misslyckande i flera av trådarna här:
https://www.alternativ.nu/index.php?board=51 (https://www.alternativ.nu/index.php?board=51)
I Åter har det också varit en del Utflyttarbrev som berättar om utbrändhet, stress osv som drabbat flera av de som flyttat ut på landet och satt igång med allt på en gång!
Läser man de långa trådarna t ex om Mickemård, Vita Huset, Drömmen om lantlivet, kulkuris två trådar osv så ser man att livet är inte alltid en dans på rosor. Det går upp och ner, bakåt och framåt.
Här finns också en del:
https://www.alternativ.nu/index.php?topic=189584.0 (https://www.alternativ.nu/index.php?topic=189584.0)
-
är man inte väl förberedd,kunnig och inser utmaningarna skall man nog inte ge sig in i ett så osäkert projekt. för min egen del är det helt otänkbart då jag alltid vägt fördelar mot nackdelar och i projekt där man inte kunnat förutse utgången har jag alltid avstått. Dock har jag startat ett antal företag vilka alla fortfarande är igång,nu med nya ägare. Jag har också hjälpt till att bygga upp verksamheter där de flesta fortfarande är igång. nyckeln är alltid drivkraft,uthållighet och ett bra kapital. Att starta från inget på en hyrd egendom är för mig helt otänkbart då det inte finns den grundtrygghet som behövs.läser man i trådarna så är det oftast där det stupar.
Någon vill alltid ha en hyra vilket alltså kräver en inkomst,det behövs kapital till investeringar om det så bara är frö men oftast behövs det betydligt mer.
Ser ju också att många söker gårdar o torp oavsett skick bara det är billigt att bo där. tror inte många av dessa kommer igång och ännu färre finns kvar efter ett års vedermöder.
-
Som sagt frihet från räntor och hyror är viktigt om man vill satsa mer på en självhushållningsekonomi det är så viktigt att just detta var en stark drivkraft till alla nybyggare som drog iväg till norrland, sibirien och amerika. Fanns ju andra drivkrafter också men just detta att inte behöva föda storbönder och markägare samt ha möjlighet att själv rå om sin närmaste omgivning för sin familjs behov var nog viktiga aspekter.
Åter igen vill jag påpeka till alla som går i självhushållningstankar att det är svårt att misslyckas lika grovt som konventionella bönder och markägare. Extra viktigt är det att ha det i åtanke när de skrattar åt dig för många av dessa speciellt den något äldre sorten har inte modet att ens försöka bryta sina invanda destruktiva vanor.
Så ut med er ut i byarna odla, bygg gör saker och låt inte motgångar sänka er. Blir det för tufft ta ett steg tillbaka och skäms inte för det.
-
Hej!
DETTAÄR VÄL ATT Snarare BETRAKTA SOM "HYSS", MEN JAG PUBLICERAR I ALLA FALL!
I ett flertal böcker på 1970-talet figurerade en uppgift om att man tillverkat en visselpipa av den typ franska polisen hade, men flera meter lång och övriga dimensioner i motsvarande skala! Den provkördes i ett slutet rum med en person närvarande. Resultatet nämnes i 2 olika versioner ; i den ena avlider den närvarande, i den andra blir han svårt skadad!
Därefter provkördes pipan i det fria, och med den kunde man knäcka fönster på 1500 meters avstånd.
Gissningsvis en skröna, men jag inhandlade i alla fall ett "kvartsfat", tom tunna på gissningsvis 50 liter? Längre kom inte det hela ; "tack & lov" kanske man skulle säga! Flera idèer av denna typ förekom i mitt stackars huvud, men inte heller av dessa blev nååågon verklighet! Jo, jag tillverkade en nitrolit-kanon, men eftersom detta sprängmedel inte har riktad sprängverkan fick jag efter provskjutning plocka delar litet överallt ; en del hamnade bara några meter från "Faderhuset!" Min ömma Moder var van vid smällarna, och undrade stillsamt "Vad håller du pååå med?"
Hälsningar!
G S
-
Hej
Lever själv inte alternativt, annat än läser här. Hade bekanta som ärvde ett gammalt torp och flyttade ut för att leva alternativt, en behöll ett halvtidsjobb. De konstaterade efter en tid att när potatisen var odlad, veden huggen, vedspisen tänd och badvattnet värmt, hade de mycket mindre "fri" tid än levandes på två heltidsjobb i lägenhet. Så deras dröm sprack. Nu insåg de bägge detta i tid så de bytte tillbaka innan de var slutkörda.
-
Fri tid är hemskt försöker hålla mig sysselsatt så mycket som möjligt.
-
Angående fri tid så tror jag många kan känna att det är meningsfullt att odla/hugga/värma, så pass meningsfullt att man räknar in det som sin fria tid!
Postat med Alternativ.nu´s app (http://Alternativ.nu´s app)
-
Hej
Lever själv inte alternativt, annat än läser här. Hade bekanta som ärvde ett gammalt torp och flyttade ut för att leva alternativt, en behöll ett halvtidsjobb. De konstaterade efter en tid att när potatisen var odlad, veden huggen, vedspisen tänd och badvattnet värmt, hade de mycket mindre "fri" tid än levandes på två heltidsjobb i lägenhet. Så deras dröm sprack. Nu insåg de bägge detta i tid så de bytte tillbaka innan de var slutkörda.
Det fanns en anledning till att folk en gång i tiden lämnade sina torp och tog lönejobb i industrin.
-
Jo det fanns en anledning men när meningsfulla jobb bara finns för en del med höga utbildningar och sociala kompetenset och allt vad som krävs så kan det hända att vi får se ett återtåg till byarna.
-
Visst är det så. Men den hard-core, prepperliknande livsstilen som din fungerar bara för någon enstaka individ. För de flesta så räcker det med att trappa ner sina materiella krav och tänka lite mer.
-
Det är en del av det jag menar, att jordbruk går med stora energiförluster har blivit så allmänt accepterat så de som försöker sträva mot en mer balanserad energibudget är hardcore, det är ganska sjukt. Den dag då den billiga energin tar slut så kan vi förhoppninsvis vrida tillbaka begreppen men det är klart då kommer väl fusion som.kan driva kvantdator som kan skapa virtuella världar där man kan leva, då blir man nog betraktad som ännu mer hardcore för att man odlar morötter istället för att käka syntetiska morötter. Men det är väl lika bra att slå på stort om nu de flesta föredrar att leva i en illusion.
-
Jag såg på tv, någon trendspanare spådde att detta år gick man ifrån att odla sina egna tomater i fönstret och istället gäller växter som ger renare luft. Tänkte att det är 70-talet (odla själv, lev av naturen) och 80-talet (crom, aktier och monstera/murgröna) all over igen! Det går i vågor och kommer kanske alltid att göra?
Postat med Alternativ.nu´s app (http://Alternativ.nu´s app)
-
Sk ´Fri tid´ med lägenhetsliv o lönejobb är en synnerlig bräcklig frihet. Räcker med att du får någon förslitningsskada, blir några år äldre o s v så är du inte välkommen på samhällets godkända arbetsmarknad utan betraktas tillhöra den tärande skaran och skall acceptera diverse åtgärder som andra ´godkända´i samhället aldrig skulle göra. Då har du så lite pengar så du får glömma de dyrare ekolivsmedlen och vara glad om dina slantar räcker i billiga matkedjor som N***o eller L**l som inte är så speciellt eko eller fair trade.
Om jag vore hardcore självförsörjare skulle jag heller inte behöva känna någon delaktighet i det allmäna förstörandet av den här planeten eller utnyttjande av det som förr kallade för den tredje världen (idag låglöneländer?). Vad man en gång räknade in i ´den vite mannens skuld´
Piggetröskan
-
Fast det är när man är äldre och fått någon förslitningsskada som det kan kännas motigt att hugga sin ved med yxa och föda sin ko med hö slagit med lie och hässjat på slanor.
-
Kan vara. Men inte säkert.
För har du fått musarm efter 30år vid jobb datorn så kan det vara tvärtom. Du blir friskare än någonsin av att hugga ved.
På den gamla goda dåliga tiden träffade jag en gång en televerkare som fått sluta med jobbet p ga förslitningsskador, men omskolats till billackerare. Det funkade, arbetsmomenten var annorlunda.
Men det var då det. Idag har jag ingen känsla av att det är lika generöst. Och det finns färre praktiska jobb att byta till. Och du skall helst aldrig vara långsam för då blir det billigare att skicka jobbet till låglöneland.
Piggetröskan, född på 1950talet
-
Fast det är när man är äldre och fått någon förslitningsskada som det kan kännas motigt att hugga sin ved med yxa och föda sin ko med hö slagit med lie och hässjat på slanor.
Där gemenskapen kommer in men det gäller att bygga upp den innan man blir för gammal. Lär upp den nya generationen istället för att överge dom på en allt brutalare och abstrakt arbetsmarknad.
-
Det här med det enkla livet i obygden som så många strävar efter, det livet är inte alls så enkelt när allt kommer omkring och det är absolut inte lätt. Visst är det så att många saker blir ofantligt mycket tyngre än att sitta i en lägenhet i innerstan, man måste hämta sitt vatten i en brunn eller kallkälla kanske några hundra meter från huset, man måste som tidigare nämts hugga ved å bära in veden för att inte frysa osv osv. Nu bor jag i en liten stuga utanför staden men går mer eller mindre dagli dags kvällsrundan med hunden nere på stan och när jag går där nere så slår det mig att kalsongmannen ligger på samma plats i favvoritsoffan och vägg i vägg sitter nästa person på samma plats i sin favvoritfåtölj och tittar på samma program, eller varför inte jannerödvtjut som sitter lite smådåsig ensam med sin flaska rödtjut mer eller mindre varje kväll osv osv. Varför sitter man bara av tiden i hemmet? Varför kostar man på sig gymkort för massor av tusenlappar varje år när man om man hade bott kvar i sitt gamla torp hade fått allt detta helt gratis kanske inte rödtjutet då men man hade fått se naturen hur vacker den faktiskt är och hur den förändras med årstidernai stället för att sitta framför sin nya widescreen tv på köpet så får man dessutom dofterna.
Jag tror inte alls att denna utveckling som råder idag är rätt väg att gå, vi har målat in oss i ett gigantiskt ekorrhjul som kommer ta livet av oss på ett eller annat vis så enkelt är det bara. Vi alla måste dra åt handbromsen i ekorrhjulet å det måste bli fler som flyttar ut i avfolkningsbygden igen inte bara för att rädda våra gamla byar som mer eller mindre redan har dött ut utan för att rädda oss själva från att gå under pga alla välfärdssjukdommar osv.
Visst kommer man att göra massor av misstag när man flyttar ut i ödebyarna igen men det är tillåtet att göra fel, men det intressanta är väl varför vi gör "fel" jo vi människor har helt enkelt blivit för lata/bekväma och vi har glömt allt som våra förfäder har kunnat å det måste vi tyvärr lära oss den hårda vägen men vi får inte ge upp bara för att det inte går som vi vill på första försöket.
Skickat från min Lenovo K10a40 via Tapatalk
-
Här är i alla fall en där de konventionella drömmarna gick åt pipsvängen. Heltidsjobb i Stockholm och en etta i förorten, gymkort och onlinedejting. Jobbet blev bara stressigare och stressigare och jag fick diverse hälsoproblem - bältros, musarm, någon mystisk inflammationssjukdom i vänster arm som ingen kunde sätta diagnos på. Jag hade vänner där förstås, men samtidigt hade jag aldrig känt mig mer isolerad. Ideliga pendeltågsförseningar och kunder som bokstavligen kunde skicka jobb med deadline igår, öppet kontorslandskap och kollegor som inte kunde hålla lågmäld samtalston. En sommar där jag landade med två personers arbete och i princip gick sönder av stress, och hade chefer som tog mig och min kapacitet för givet. Allt kulminerade i psykisk sjukdom, terapi och när det inte funkade, medicin. Och jag hade svårt att umgås med vänner som rekreation, för efter jobbet var jag så trött av stressen att jag knappt orkade med någon social fritid.
Så vandrade jag på Dag Hammarskjöldsleden i Lappland. Tio dagar helt utan internetuppkoppling, bara jag och naturen och folk jag träffade på vägen. När jag kom ner till T-centralen i Stockholm och stod omgiven av främlingar som hastade förbi, videoreklam och buller och betong och stress, insåg jag att nu fick det vara nog. Jag hatade ju mitt liv som det blivit. Det var 16 augusti. 18 december låste jag upp dörren till mitt hus på en gård i Hälsingland. Mycket tack vare att jag sålde lägenheten med god förtjänst.
Nu har jag bott här i en månad och blivit så otroligt varmt välkomnad till trakten att jag inte kan tro det. På mina fyra år i Stockholm hade jag kanske en gäst i kvartalet. Nu har jag ibland så många gäster i stöten att jag inte vet om jag har tillräckligt med stolar åt alla. Här stämmer det verkligen att främlingar är vänner man inte lärt känna.
Så får vi se hur det går. Jag tänker försöka bli självförsörjande på grönsaker, mejeriprodukter och kött, odla ekologiska grönsaker till försäljning och frilansa ihop de extra pengar jag behöver så man har nog med pengar att lägga undan till pensionen. Vi är redan några smågårdar som tänker gå ihop och hjälpas åt vid behov, och till exempel rotera tjur emellan oss så varje gård inte behöver ha sin egen. Men jag vet att Stockholm flyttar jag aldrig tillbaka till.
-
Jag har sett två misslyckanden på nära håll:
1. Ett par från stan som köpte sitt drömhus på landet och byggde om det för dyra pengar: Startade hästgård på arrenderad jord utan egna maskiner. Lejde på allt.
Framför allt hade de ingen långsiktsplanering och inget förutseende och ingen ekonomisk kalkyl. Det innebar att allt köptes för överpris i små mängder. De hade byggt om höladan till annat så de kunde inte köpa billigt hö på sensommaren och lagra det själva. De fattade inte att bönder måste känna till höbehover på förhand för att konna bärga mer hö att sälja. De fattade inte att spån är billigare i större mängder. Framför allt hade de aldrig ägnat en tanke åt vilken del av verksamheten som skulle ge vinst. Tydligen trodde de att hästar gav inkomst av sig själva.
De återgäldade aldrig grannhjälp och köpte på kredit och lät bli att betala och till slut gick allt åt helvete.
2. Ett stadsbo som köpte en liten gård med några hektar jord och skog. Jag vill inte gå in på närmare detaljer här men grundfelet var att personen i fråga hade bestämt på förhand hur allt skulle vara för att vara renlärigt enligt de romantiska drömmarna. Helt utan att ha någon kunskap om hur man får arbetena gjorda och hur ett jordbruk fungerar rent praktiskt och utan att fundera på vad som ger faktiska penninginkomster.
Gården förfaller allt eftersom och börjar bli oanvändbar men ingenting får repareras eftersom det kräver köpevaror som inte är renläriga. Åkrarna växer igen igen för att en traktor inte är renlärig. Uppvärmningen går med direkt el eftersom det inte är renlärigt att fälla träd och göra dem till ved på ett effektivt sätt. Pengarna är slut. Ägaren har halkat in i en drömvärld och vägrar se verkligheten.
Själv har jag bott på landet sedan jag föddes och hemma hos oss har vi alltid haft en smula självförsörjning som extraknäck vid sidan av lönearbete. Då jag knuffades ut från den etablerade arbetsmarknaden blev det tankesättet en ekonomisk räddning för mig.
Min uppfattning är att total självförsörjning är en utopi i dagens värld för när man inte har råd att underhålla och reparera och vid behov förnya byggnader och maskiner och anläggningar blir hela verksamheten bara en förskönad form av nedläggning och avväckling och i slutändan egendomslöshet och socialbidragsberoende.
Däremot så kan man mycket väl täcka en del av inkomstbehovet med självförsörjning och om man använder sin tid vettigt där lönsamheten är bäst och räknar igenom verksamheten kan den självförsörjningsinkomsten innebära att deltidsarbete eller säsongarbare som annars inte skulle gå att leva drägligt på blir alldeles tillräckligt. Fast då är självförsörjningen väldigt långt från den bild som romantiska tätortsbor har och mer likt ett småföretag.
-
Skall man självförsörja sig gäller det att dra in kontanter att sätta av till pension.
-
Jag och mitt x köpte en gård. Våra drömmar var ändå ganska försiktiga, vi skulle båda jobba kvar på våra jobb och driva gården på fritiden.
Vad som nu visade sig var att vi hade olika drömmar om hur gården skulle drivas. Jag ville producera framförallt mat genom odling och djurhållning. Han ville bedriva konventionellt skogsbruk på egen mark.
Även detta hade nog kunna fortgå om det inte var för att han värderade sin dröm högre än min och krävde att jag skulle hjälpa honom men inte fick motsvarande tillbaka. Jag minns särskilt hur han under en av dessa många diskussioner lovade att han skulle hjälpa till att bygga stängsel i April och sedan beställer han hem en massa skogsplantor - att planteras i april!
Det blev separation och ett antal turer innan jag blev ensam ägare till gården. Sålde merparten av skogen till grannen och halverade mina skulder på detta sätt. Träffade en person som hade drömmar som matchade mina i en annan alternativare ;-)
puss rödskägg!
-
Skall man självförsörja sig gäller det att dra in kontanter att sätta av till pension.
Jag tror nog att en stark gemenskap är viktigare än kontanter.
-
Själv har jag bott på landet sedan jag föddes och hemma hos oss har vi alltid haft en smula självförsörjning som extraknäck vid sidan av lönearbete. Då jag knuffades ut från den etablerade arbetsmarknaden blev det tankesättet en ekonomisk räddning för mig.
Min uppfattning är att total självförsörjning är en utopi i dagens värld för när man inte har råd att underhålla och reparera och vid behov förnya byggnader och maskiner och anläggningar blir hela verksamheten bara en förskönad form av nedläggning och avväckling och i slutändan egendomslöshet och socialbidragsberoende.
Däremot så kan man mycket väl täcka en del av inkomstbehovet med självförsörjning och om man använder sin tid vettigt där lönsamheten är bäst och räknar igenom verksamheten kan den självförsörjningsinkomsten innebära att deltidsarbete eller säsongarbare som annars inte skulle gå att leva drägligt på blir alldeles tillräckligt. Fast då är självförsörjningen väldigt långt från den bild som romantiska tätortsbor har och mer likt ett småföretag.
Ni som är födda och uppvuxna på landet har ju givetvis ett försprång jämtemot oss rotlösa som blir tvungna att slå oss ner i främmande byggder och skapa ett socialt nätverk från grunden vilket kan vara svårt då många ser oss som alternativa freaks som inte kommer att klara oss länge, många blir nog lite irriterade när vi faktiskt är kvar och gör saker som de aldrig har vågat drömma om, bättre ibland då de alternativa far hem igen så kan man dra den där historien om de där tokiga alternativarna som tror att man kan odla mat utan maskiner.
Så alternativare förskönar nedlägningen det är väl bättre än att modernisra maskinisera och förgifta nedläggningen, jag vet hur de flesta skogsbrukare och jordbrukare sköter sina marker de förstör dom och skapar hemska futuristiska landskap bestående av monokulturer.
Ekonomi är vikltigt men dagens ekonomi är snedvriden, det anses lönsamt att slå längar med tunga maskiner som kräver olja från fjärran änder som ska transporteras hit på båtar, helt sjukt. Dessutom är det svårt för oss småbrukare med hackan i hand att konkurrera med maskinerna. Under skördetit brukar ICA sälja rotsaker för 2 kr kilot tack för det en spark i magen.
Men jag inser ju också att vi lever i den verklighet vi gör oh jag har väl sakta och säkert börjat komma fram till vad jag ska satsa på för att komplettera mitt försök till självhushåll. Honung är tex en bra produkt men snart kanske honung produceras av små nanorobotor och då kan man inte längre sälja det.
Jag ser självhushållningsejkonomin som grunden och marknaddsekonomin som komplement, de flesrta behöver marknaden och har aldrig påstått något annat.
-
I grannbyn har dom flesta redan en uppfattning om mig även om inga av dom har varit på besök och bara ett fåtal har pratat med mig.
En vän i min by berättade att han hade mött en från grannby som beklagade sig över alla dessa gröna vågare som köper hus och gårdar och har sju obeå stora planer men inget händer oj oj oj (de älskar att berätta dessa historier). Han sa till min vän men ni då ni har ju också en sådan där gröna vågare som bara pratar och pratar.
Ärligt talat jag har ingen lusat att bevisa något för någon de som har en bestämd uppfattning kommer ändå bara fokusera på det dåliga och det finns många brister po min gård som de kan använda emot mig. Jag vet att situatonen på gården inte är optimal men jag arbetar varje dag för att göra saker bättre, tyvär kan jag inte låta pengar regna över gården men jag intalar mig att det ska gå ändå, kanske har jag fel, kanske kommer de i grannbyn kunna lägga till mig som en ny historia över en misslyckad gröna vågare, kanske är det ni där ute i byarna som är uppvuxna där som har ärvt gårdar och skogar och som älskar era maskiner som vill hålla stadsfolket borta, ni kanske intew vill att vi ska ifrågasäta era invanda beteendemönster ni vill göra som ni alltid gjort, förändring är ju skrämmande.
En sak är säker at folk från städerna kommer ta sig till byarna och fler kommer ju obehagligare situatonen blir i städerna. Många av oss är romantiker dömda att mislyckas men en del av oss lyckas, det är så det är, bara att acceptera, försök göra det bästa av det för samtidigt klagar man att ingen vill bo i býarna längre.
-
I grannbyn har dom flesta redan en uppfattning om mig även om inga av dom har varit på besök och bara ett fåtal har pratat med mig.
En vän i min by berättade att han hade mött en från grannby som beklagade sig över alla dessa gröna vågare som köper hus och gårdar och har sju obeå stora planer men inget händer oj oj oj (de älskar att berätta dessa historier). Han sa till min vän men ni då ni har ju också en sådan där gröna vågare som bara pratar och pratar.
Ärligt talat jag har ingen lusat att bevisa något för någon de som har en bestämd uppfattning kommer ändå bara fokusera på det dåliga och det finns många brister po min gård som de kan använda emot mig. Jag vet att situatonen på gården inte är optimal men jag arbetar varje dag för att göra saker bättre, tyvär kan jag inte låta pengar regna över gården men jag intalar mig att det ska gå ändå, kanske har jag fel, kanske kommer de i grannbyn kunna lägga till mig som en ny historia över en misslyckad gröna vågare, kanske är det ni där ute i byarna som är uppvuxna där som har ärvt gårdar och skogar och som älskar era maskiner som vill hålla stadsfolket borta, ni kanske intew vill att vi ska ifrågasäta era invanda beteendemönster ni vill göra som ni alltid gjort, förändring är ju skrämmande.
En sak är säker at folk från städerna kommer ta sig till byarna och fler kommer ju obehagligare situatonen blir i städerna. Många av oss är romantiker dömda att mislyckas men en del av oss lyckas, det är så det är, bara att acceptera, försök göra det bästa av det för samtidigt klagar man att ingen vill bo i býarna längre.
-Det händer så hemskt lite i de där byarna att dom inte har något roligare att skvallra om! Jag tror du kommer att klara dig för du är ekonomisk och energisk och du förstår att allt inte kan göras på en gång.
-
I grannbyn har dom flesta redan en uppfattning om mig även om inga av dom har varit på besök och bara ett fåtal har pratat med mig.
En vän i min by berättade att han hade mött en från grannby som beklagade sig över alla dessa gröna vågare som köper hus och gårdar och har sju obeå stora planer men inget händer oj oj oj (de älskar att berätta dessa historier). Han sa till min vän men ni då ni har ju också en sådan där gröna vågare som bara pratar och pratar.
Ärligt talat jag har ingen lusat att bevisa något för någon de som har en bestämd uppfattning kommer ändå bara fokusera på det dåliga och det finns många brister po min gård som de kan använda emot mig. Jag vet att situatonen på gården inte är optimal men jag arbetar varje dag för att göra saker bättre, tyvär kan jag inte låta pengar regna över gården men jag intalar mig att det ska gå ändå, kanske har jag fel, kanske kommer de i grannbyn kunna lägga till mig som en ny historia över en misslyckad gröna vågare, kanske är det ni där ute i byarna som är uppvuxna där som har ärvt gårdar och skogar och som älskar era maskiner som vill hålla stadsfolket borta, ni kanske intew vill att vi ska ifrågasäta era invanda beteendemönster ni vill göra som ni alltid gjort, förändring är ju skrämmande.
En sak är säker at folk från städerna kommer ta sig till byarna och fler kommer ju obehagligare situatonen blir i städerna. Många av oss är romantiker dömda att mislyckas men en del av oss lyckas, det är så det är, bara att acceptera, försök göra det bästa av det för samtidigt klagar man att ingen vill bo i býarna längre.
Kanske är det etnologen i mig som tycker det är intressant med denna sociala kontroll som människor i små bygder utövar. Men det beror säkert också på att jag själv är under denna kontroll[emoji16] och säkert en del av det själv. Testa vara tjejen på orten som skaffar en utländsk pojkvän, eller kom ut som homosexuell man, bli med barn med fader okänd osv.. Det är inte bara de "galna gröna vågarna" det hålls koll på. Men samtidigt är det den sociala kontrollen som gör att man inte ligger död utan att någon lägger sig i förr eller senare. Ju äldre jag blir, desto lättare har jag att göra skvaller och dess "funktion" förståeligt för mig.
Hur vi bemöter människor påverkar dem- viktigt att minnas. Man behöver inte bevisa något, men man kan öppna upp för en bra kontakt, skapa bättre förutsättningar till nästa gång man ses, bygga relation om det så bara är med ett leende-påverka människor i positiv riktning när man träffar dem.
När jag köpte den här pyttelilla gården i somras kom den största kontroll-karlen i grannsocknen in i mitt liv. Han visste att jag kanske skulle köpa huset innan jag ens visste det själv. Snart började det dyka upp papper i brevlådan, historia om släkten som bott här, foton och helt andra allmänna saker som högsta/lägsta temperatur på ön under historien. Och så insåg jag att det finns en sak de verkligen vill-att bli sedda som någon som har koll, lyssnade på som "informationsbärare". Alla vet vilka dessa är och hur det än är har de en roll i det lilla samhället de också..
Ungefär så försöker jag se det, det gör det greppbart och begripligt för mig.
Postat med Alternativ.nu´s app (http://Alternativ.nu´s app)
-
Jag har väl misslyckats eftersom jag inte lever så alternativt. Förut odlade jag åtminstone lite, numera köper jag all mat. Och jag har ett vanligt jobb, trots att pengarna bara blir liggande på hög eftersom jag inte behöver dom. Men för min del är det viktigaste att man trivs, och det gör jag. Jag bor i min lilla stuga i skogen, värmer med ved, fixar och grejar och lever alternativt på fritiden. Det blir en bra avvägning för mig, men är knappast renlärigt. Och torpet finns tillgängligt om jag skulle behöva leva av det en dag, det är avbetalt och funkar utan ström och uppkoppling om det skulle behövas. Det finns som en säkerhet, jag har alltid en plan B om det skulle behövas.
-
Ett äkta misslyckande är det bara om man ångrar sig, eller mår sämre efteråt, eller nåt sånt... åtminstone på lite håll kan man se det mesta som berikande experiment. Och ett experiment kan vara lyckat även (särskilt!) när det inte blev som man trodde...
-
Sedan skall man komma ihåg att skvaller kan låta mycket mera elakt än det är. Folk diskuterar företeelser och den som för stunden lyfter dem till medvetandet, men det betyder inte att de tycker illa om personen. Vi har lite allt möjligt folk i byn, och det pratas och skämtas om de som inte är närvarande. Men jag har inte uppfattat att det är personen det klagas på när det tuggas på "-Jag begriper inte varför han alltid eldar färsk ved." eller "-Att han inte kan ha djuren inne".
Vissa namn dyker dock oftare upp som bärare av de tokiga anekdoterna ;D Men det får man bjuda på, man skall inte vara snål...
-
framtidensby.nu
Vi är ett gäng gamla rävar som går på djupet med just denna fråga. Vi genomför nu en ettårig utforskarutbildning med en enda fråga: Vad är en by? Bakgrunden är enkel. Nästan alla människor vill ha gemenskap och väldigt många vill äta riktig mat. Tomma små hus på landet väcker drömmar om ett annat liv. Men i stort sett i alla fall går det snett. Otaliga är de grupper som letat gemensamt boende, oändligt många drömmer om att tillverka sin egen mat och det slutar nästan alltid på samma sätt. Din fråga är alltså även vår fråga.
Det enda vi tror att vi vet är att en by inte har någonting med hus att göra. Byn är symbolen för gemenskap men den fungerande gemenskapen byggs av ett gemensamt överenskommet förhållningssätt. I vår kurs bygger vi den första bredbandsbullerbyn och det sker i våra huvuden. Vi tror att den borgerliga föreningsdemokratin är otillräcklig. Vi är inne på nästa steg, att i medvetna processer konstituera ett kollektivt "vi" som alla upplever som fullständigt legitimt. Ytterst få människor har erfarenheter av fungerande demokratier. De flesta är omedvetna om sina inkompetenser och tror att de vet vad demokrati är. Här finns en av de viktigaste fallgroparna.
De boenden som finns tillgängliga på landsbygden tillhör alla passerade ekonomiska epoker. Bondgårdarna är från 1800-talet när ekonomin byggdes upp av pigor och drängar, de flesta torpen är från Per-Albintiden på 30-talet och byggdes för att förse skogsbolagen med arbetskraft, lägenheterna i småsamhällena byggdes av kommunerna på 50-70-talen för att förse industrier och anläggnigar med arbetare. Dåtidens ekonomiska strukturer utgör hinder för att bygga nytt.
Drömmen om självförsörjning som många av oss när är bara en dröm. Vi människor behöver varandra, vi behöver vara många. Möjligtvis kan en by vara självförsörjande till viss del men man måste vara realistisk i sitt drömmar. Det är nog just skillnaden mellan en slarvigt formulerad dröm och verkligheten som knäcker många.
I vårt utforskande är vi fullständigt öppna. Vi vet verkligen ingenting men vi anar. Landsbygden är framtiden. Städerna är fullständigt ohållbara eftersom de lever av en ohållbar landsbygd. Den indstruella matproduktionen står för 40 procent av klimatgaserna (25-30 från industrijordbruken, resten från förädling och distribution). Vi måste alltså bygga en helt ny landsbygd, ett helt nytt byaväsende byggt på den nya tidens krav på hållbar matproduktion och inte minst hållbara sociala relationer. Att odla och bygga ekologiskt är lätt som en plätt jämfört med att bygga fungerande gemenskaper. Huvudutmaningen är alltså att ta nästa steg i demokratiutvecklingen.
I våra diskussioner pratar vi om att bygga jordbruk enligt det förra hållbara jordbrukets principer. Vi tänker på fäbodjordbruket där energin producerades på gården (då häst nu sol?), konservering av maten skedde med naturens egna metoder (torkning, rökning, fermentering mm), växtodling och djurhållning skedde i ett kretslopp, jordbruket byggde mullkapital och gynnade biologisk mångfald (regenerativa jordbruk) och det fanns ett direkt samband mellan dem som producerade och den som konsumerade maten (relationsmat).
Vi arbetar med begreppet bredbandsbullerbyar. Bullerby representerar drömmen om gemenskap, bredband det moderna. Men vi talar också i termer av framtidens by. Sollefteå kommuns bostadsbolag Solatum planerar att bygga en bredbandbullerby. Vi i Nipakademins arbetsgrupp för en bredbandbullerby utforskar innehållet i byn.
Vi finns på fb bredbandbullerby och på www.framtidensby.nu (http://www.framtidensby.nu). Flera långa och korta kurser är på gång.
Thorsten Laxvik, Edsele 070-5200761
https://l.facebook.com/l.php?u=http%3A%2F%2Fkarlskogafolkhogskola.se%2Futbildning%2Fframtidens-by-bredbandsbullerbyar%2F&h=ATMggaza2uKa7k7nSyRXaS3nBypLFnJNrLKVCHcxB5Khs_VQ0ulWUa6SbCt1g4nI8Xzt5qHvys9aJkPeqNei2ZqLbh9immARH2CNhRLdtcZNsiNCuNPdqRYxh6XA9V7ST_NvxaI2C5Gz8VqUz9o7TQwpfW5VM3QUS1mHjrPUX4PN6Z0czVnib4dSIPk_nde6rFG75L_OvynIPwUDaGN20eL73pn1TdU3-OOMLlJ75d4smttaV12qutbDl_o9NfgMSlgBPNLiVFuPXFeLQaB8XPKA3aRBAITZ6g (https://l.facebook.com/l.php?u=http%3A%2F%2Fkarlskogafolkhogskola.se%2Futbildning%2Fframtidens-by-bredbandsbullerbyar%2F&h=ATMggaza2uKa7k7nSyRXaS3nBypLFnJNrLKVCHcxB5Khs_VQ0ulWUa6SbCt1g4nI8Xzt5qHvys9aJkPeqNei2ZqLbh9immARH2CNhRLdtcZNsiNCuNPdqRYxh6XA9V7ST_NvxaI2C5Gz8VqUz9o7TQwpfW5VM3QUS1mHjrPUX4PN6Z0czVnib4dSIPk_nde6rFG75L_OvynIPwUDaGN20eL73pn1TdU3-OOMLlJ75d4smttaV12qutbDl_o9NfgMSlgBPNLiVFuPXFeLQaB8XPKA3aRBAITZ6g)
-
Jisses så spännande! Börjar fundera.. när går en bygemenskap från att vara lyckad till att vara misslyckad (eller tvärtom)? Och hur gör man när inte alla i en bygemenskap kan eller vill bidra till en "lyckad" by, vad händer med dessa människor?
Postat med Alternativ.nu´s app (http://Alternativ.nu´s app)
-
I en fungerande demokrati löser man alla problem inom ramen för sina grundläggande överenskommelser, beslutsordningar, konflikthanteringplaner och förutbestämda sanktioner.
Bygemenskapen bestämmer när den är lyckad eller misslyckad. De har ju upprättat ett legitimt vi.
-
Vi människor förändras genom hela livet. Ungdomlig entusiasm bryts ner. Bästisen från skoltiden blir en främling som man inte kan förstå hur man kunde gilla.
Det finns inget som stärker sammanhållningen som en gemensam fiende. Det visste Hitler och det bygger varje lagledare upp motivationen med. Vi är flockdjur på gott och ont. Det kan lätt bli att man ses som bygemenskapens fiende om man inte är ödmjuk. Om man börjar med att mer eller mindre anklaga ortsbefolkningen för att vara miljöns fiende nummer ett och börja ifrågasätta deras livsval råkar man snabbt illa ut och drar troligtvis kortaste strået. De flesta tycker säkert att det är trevligt med nytt liv i en by men man måste skynda långsamt och låta dem vänja sig. De har vant sig vid att det naturliga är att lämna landet eftersom det inte gick/går att försörja sig på en liten gård.
Anledningarna till att man lämnade en by kunde vara många. I Sällskapsresan slår Lasse Åberg fast att svenskarna inte reser till något utan reser från/vill komma bort. Gustav Mandelmann konstaterar glatt att det inte finns någon anledning att åka bort eftersom allt han vill ha finns just i Djupadal.
Jag tror att många misslyckanden beror just på att man känner sig själv och sin kapacitet för dåligt. Och att man har för bråttom. Bygg upp en "hemgift" av både kunskap och prylar. När man väl sett ut platsen där man vill leva sitt liv så skadar det inte med en god relation till grannarna. De är ofta äldre människor som har mycket att berätta och inte minst har det kontaktnät som kan ge både det ena och det andra. Tips om hur man gjort förr, var det står en nästan oanvänd separator eller andra nyttigheter. Förr hjälptes man åt med slakt, tröskning och barnafödande. De flesta som kommer med råd vill bara väl.
Det var lite spontana funderingar.
-
Misslyckande i det lilla råkar man ju ut för ständigt. Broccoli har jag tex aldrig lyckats med trots otaliga försök på många olika sätt.
Min plan att gräva upp vildhallon (på egen mark) och sätta dem hemma gick också åt skogen. De tynande sakta bort...
Jag hade en ambitiös plan att sätta egen surdeg (gick bra på andra försöket), mala mitt eget mjöl och baka allt matbröd själv. Det funkade ett par månader mest för att vi åt mycket gröt [emoji4]
Men jag tänker att jag måste prova och jag lär mig något för varje misslyckande. Broccoli drömmen är kanske krossad, men pak choi är ju nästan lika gott och det växer som tusan. Hallonen dog, men smultronen frösår sig själva.
Postat med Alternativ.nu´s app (http://Alternativ.nu´s app)
-
Jag tycker jag misslyckas hela tiden med allt möjligt. Problemet är att man lätt bara ser det som går dåligt och glömmer bort allting som går bra. Sen kanske man inte ska ha allt för stora planer heller utan göra en massa små grejer så att tillsammans blir det nån sorts framgång ändå.
Jag var rätt deppig tidigt i höstas för jag tyckte att allting härhemma hamnar i ett "halvfärdigt" stadium och sen så tar det flera år innan det avslutas. Ja och så slits saker och går sönder etc och man hinner inte riktigt med.
Men så fick jag gratis akvarieväxter av en vän som rensade i sitt stora akvarium. Massor, mycket mer än jag kunde pressa in själv i mitt lilla akvarie- så jag gick ut på FB i en lokal akvariegrupp och deklarerade att jag hade så att andra också kunde få gratis. En av de som hörde av sig var en mamma med två barn. De kom cyklande hit och vi pratade en del och ja det verkade som om det var rätt tufft ekonomiskt för mamman och akvarieväxter är ju dyra. Så hon var glad att hon fick lite och jag var glad av att kunna ge. Barnen fick kela med och gosa med min tamaste höna och barnen var helt lyriska.
Jag stod och pratade om ditten och datten med mamman och sa att de gärna fick höra av sig om de ville komma upp fler gånger så att barnen kunde få greja med hönsen om de ville. Ja ni vet hur det är ... Och nånstans i det här samtalet ser sig mamman om kring på min hopplöst skräpiga gårdsplan och utbrister " Åh vilket paradis du har här uppe"....
Detta kom från hjärtat och det var väldigt oväntat.... jag såg ju bara allting som hänger på trekvart ....
Men efter det så har jag tänkt mycket på vad den mamman sa..... och det har faktiskt hjälpt. Jag tar fram det här och funderar över "mitt paradis" varenda gång jag känner mig lite deppig över min gård och att allting inte är tip top. Det är liksom lättare att se det positiva.. och det får mig faktiskt att få tillbaka energi och arbetslust ganska bra. När nåt är lite motigt så tänker jag på mammans ord och så får jag energi att " typ slänga in lite saker som ska till tippen i bilen och verkligen köra ner det till tippen", "måla en grind", "laga nåt verktyg" etc etc......
MVV Kung Tulle- från ett paradis, visserligen ett lite solkigt paradis- men ändå! :)
Redigera inlägg
ps ett byggprojekt närmar sig i alla fall sin fullbordan, sambons rörspis blev strax före jul provtryckt och godkänd av sotaren ... WEEEEEEEEEEHAAAAAA!!!!
-
Jag känner verkligen igen mig i det där. Har så många volontärer som tycker det är så fint hos mig.
-
Ni som är födda och uppvuxna på landet har ju givetvis ett försprång jämtemot oss rotlösa som blir tvungna att slå oss ner i främmande byggder och skapa ett socialt nätverk från grunden vilket kan vara svårt då många ser oss som alternativa freaks som inte kommer att klara oss länge, många blir nog lite irriterade när vi faktiskt är kvar och gör saker som de aldrig har vågat drömma om, bättre ibland då de alternativa far hem igen så kan man dra den där historien om de där tokiga alternativarna som tror att man kan odla mat utan maskiner.
Så alternativare förskönar nedlägningen det är väl bättre än att modernisra maskinisera och förgifta nedläggningen, jag vet hur de flesta skogsbrukare och jordbrukare sköter sina marker de förstör dom och skapar hemska futuristiska landskap bestående av monokulturer.
Ekonomi är vikltigt men dagens ekonomi är snedvriden, det anses lönsamt att slå längar med tunga maskiner som kräver olja från fjärran änder som ska transporteras hit på båtar, helt sjukt. Dessutom är det svårt för oss småbrukare med hackan i hand att konkurrera med maskinerna. Under skördetit brukar ICA sälja rotsaker för 2 kr kilot tack för det en spark i magen.
Men jag inser ju också att vi lever i den verklighet vi gör oh jag har väl sakta och säkert börjat komma fram till vad jag ska satsa på för att komplettera mitt försök till självhushåll. Honung är tex en bra produkt men snart kanske honung produceras av små nanorobotor och då kan man inte längre sälja det.
Jag ser självhushållningsejkonomin som grunden och marknaddsekonomin som komplement, de flesrta behöver marknaden och har aldrig påstått något annat.
Man behöver inte helmekanisera men även farfars och farmors hästdrivna jordbruk var på sin tid beroende av att en massa utrustning och byggnader kunde underhållas och vid behov förnyas. Det var väl närmare ett dussin byggnader som behövdes för att kunna driva gården och så var det en hel del redskap och utrustning som skulle hållas vid makt och förnyas.
I deras fall täcktes kontantbehovet av att farfar arbetade på byggen så mycket han hann mellan åkertiderna och höbergningstiden och så sålde de mjölk till mejeriet (på den tiden var producentpriset högt) och så flätade farmor säv så fort hon hade en ledig stund och sålde till Helsingfors.
Större jordbruk som gick att driva utan biinkomster var förr i tiden beroende av billig arbetskraft i form av en storfamilj och dessutom ofta pigor och drängar. Här i trakten fungerade det så att de som hade fler halvvuxna barn än gården krävde skickade ut några som pigor och drängar till gårdar där barnen var små eller någon hade dött. Man bytte arbetskraft på det viset mellan gårdarna så att arbetskraften skulle räcka till. Det fanns också kringvandrande dikesgrävare och gräftargubbar som arbetade för mat och en sovplats i bastun.
Dessutom var producentpriserna höga så det behövde inte vara så stora mängder man sålde för att det skulle bli pengar. Ett kilo smör direkt från producenten kostade väl kring 1000 kronor i dagens pengar. Ett par tunnor säd gav mer pengar än ett fullstort traktorlass säd ger i dag.
Skall man driva ett jordbruk utan någon form av mekanisering med gräfta och lie då får man tyvärr en avkastning som nätt och jämt räcker för att hålla svälten från dörren under goda år och när det blir missväxt svälter man. Levnadsstandarden blir på sikt ett rum med öppen eld och jordgolv. Helt enkelt för att produktiviteten bara räcker till den levnadsstandarden. Det är bara ett par tre generationer sedan det fanns folk som drev den sortens jordbruk och även om de arbetade slut på kroppen redan i 40-årsåldern så kunde de inte med så enkla metoder producera mer än att de nätt och jämt överlevde. Farfarsfarfar dog i hungertyfusen 1868 så sånt där ligger bara några generationer bort. Efter det ökade produktiviteten så pass att få svalt ihjäl i fredstid men ända in på 40-talet var undernäring ett folkhälsoproblem på en del håll.
Det finns alltså mycket goda skäl att upprätthålla en hyfsad produktivitet även i ett självförsörjningsjordbruk.
-
För tio år sedan var hackan det viktigaste verktygt för världens bönder om det har ändrat sig nu vet jag inte många har blivit utkonkurerande av ett modernt jordbruk då europa bland annat bland annat dumpar sina produkter på tex afrikanska marknader.
Det moderna jordbruket är så effektivt att det slår undan benen på alla andra men baksidan av myntet är att det moderna jordbruket är skrämmande offektivt det är en energiförlust och det är ett stort problem.
Varför ska mat inte kosta vad det verkligen kostar att framställa?
Vem vinnet på det egentligen bönder blir tvungna att skaffa större och större maskiner för att föda fler och fler, skuldsättning och konkurser och igenväxande mark i ekonomiskt olönsama områden blir resultatet.
Jag tycker dock inte att vi ska gå tillbaka till historisk tid. Många framsteg har gjorts men vi får inte glömma grunden, maten och marken. Vi måste ta hand om dessa bättre är iallafall min uppfattning. Jag oroar mig för utvecklingen där fler och fler unga inte har någon relation till sin omgivning.
För mig är mat något viktigt det är därför jag odlar, men rent ekonomiskt hade det varit bättre för mig att lägga tid på något annat o köpa min billig mat från det moderna maskinella jordbruket.
Men trots att jag inte kan sälja mina grödor så tröstar jag mig med att de inte har inneburit en energiförlust de är ett plus på gårdens energikonto och det kan inte svenska storbönder skryta med.
-
Hej.
Du skriver att du inte kan sälja dina grödor. Behöver du dem själv? De borde vara mycket eftertraktade och det borde vara en tidsfråga innan du kan sälja dem. Här ikring säger småskaliga ekologiska odlare att de märker en ökad efterfrågan och de börjar kunna ta ett vettigare pris, alltså högre.
-
Jo men även ekologiska bönder har traktorer som sagt så använder jag en hacka, ett väldigt effektivt verktyg som har funnits sedan jordbrukets uppkomst.
Även moderna svenska bönder har svårt att klara sig i den ekonomiska hetsjakten så de flesta skulle gå under utan ett livslångt bidragsberoende.
Men tänk den dagen då den billiga energin tar slut då kan vi på allvar börja bygga en hållbar framtid. Den mänskliga innovationen kommer förhoppningsvis leda till vettigare sätt att bruka våra marker.
-
Ja jag längtar också dit, till kollapsen.
-
Om det är ett misslyckande eller ej låter jag vara osagt. Hade hittat den "perfekta" gården för att kunna bedriva ett något så när självförsörjande liv. Jag värmde kåken med egen ved och hade precis fixat så djuren var mer eller mindre oberoende av inköpt foder. Sen dök kärleken upp...
För att få hop vår livssituation så föll det sig så att jag fick flytta till hennes gård. Så från mitt "torp" bar det av till hennes Herrgård. Här finns visst alla möjligheter som fanns på torpet men en så här stor gård kräver en helt annan insats av kapital och arbete. Inte gjordes saken bättre av att tillhörande mark var kraftigt eftersatt eller tom genomgått en generation granskog på igenplanterad åkermark.
Fylld med energi drog vi på oss en massa djur och startade ett ambitiöst projekt att "odla upp" marken igen. Så här efter ett par år där det kommit småbarn och det dykt upp "problem" på vägen börjar det kännas som vi tagit oss lite väl med vatten över huvudet. Att sedan min hälsa strulat det senaste året har gjort att vi nu mer börjat skala ned på alla ambitioner även om vi inte struket alla planer.
Tiden får utvisa hur våra liv ser ut och vi är inte rädda för att anpassa oss efter livets omständigheter.
-
Jag tycker att det där låter som fröet till framgång för Brukspatronen och patronskan.
Kan man anpassa drömmarna efter livssituationen och de möjligheterna som finns utan att tappa bort drömmarna helt då brukar man på sikt lyckas med väldigt mycket även om det inte blir exakt som man hade tänkt.
-
Om det är ett misslyckande eller ej låter jag vara osagt. Hade hittat den "perfekta" gården för att kunna bedriva ett något så när självförsörjande liv. Jag värmde kåken med egen ved och hade precis fixat så djuren var mer eller mindre oberoende av inköpt foder. Sen dök kärleken upp...
För att få hop vår livssituation så föll det sig så att jag fick flytta till hennes gård. Så från mitt "torp" bar det av till hennes Herrgård. Här finns visst alla möjligheter som fanns på torpet men en så här stor gård kräver en helt annan insats av kapital och arbete. Inte gjordes saken bättre av att tillhörande mark var kraftigt eftersatt eller tom genomgått en generation granskog på igenplanterad åkermark.
Fylld med energi drog vi på oss en massa djur och startade ett ambitiöst projekt att "odla upp" marken igen. Så här efter ett par år där det kommit småbarn och det dykt upp "problem" på vägen börjar det kännas som vi tagit oss lite väl med vatten över huvudet. Att sedan min hälsa strulat det senaste året har gjort att vi nu mer börjat skala ned på alla ambitioner även om vi inte struket alla planer.
Tiden får utvisa hur våra liv ser ut och vi är inte rädda för att anpassa oss efter livets omständigheter.
Jag tycker du gör rätt i att prioritera familjelivet. Småbarnstiden är så kort och väldigt värdefull. Men finns det inte plats för fler på herrgården? Något ungt par som vill lära sig jordbruk och djurskötsel och som kan få bo billigt mot en arbetsinsats.
-
vi delar redan gården med min sambos bror som bor i ena flygeln. Men vi har en till flygelbyggnad som står tom. Tyvärr kräver dennomfattande renovering innan den skulle gå att hyra ut och jag vet inte om vi är beredd att lägga ut de pengarna i dagens läge.
-
Undrar hur många som bodde på och drev en herrgård förr, 30-40 personer? Även ett litet torp hade ju två vuxna heltidsarbetare samt diverse barn och gamlingar som hjälpte till. Så det är inte konstigt om man har svårt att hinna med ensam...
-
Riktigt hur många som jobbade här har jag inte koll på. Men som mest fanns här 42 kor och 10 hästar, så nog var det en betydande skara.
Idag har vi bara en bråkdel av den gamla jorden, det mesta blev kvar inom bruket men då igenplanterad med gran. Min sambo med familj har dock köpt in närmare 30 ha i grannbyarna så vi har att bita i ändå. Och som tidigare sagts behövs det mesta odlas upp igen så nog finns det att göra om man vill...
Jag ser det som ett livstidsprojekt som ska bli mitt bidrag till att hejda den ökande igenväxningen av vårt land.
-
Undrar hur många som bodde på och drev en herrgård förr, 30-40 personer? Även ett litet torp hade ju två vuxna heltidsarbetare samt diverse barn och gamlingar som hjälpte till. Så det är inte konstigt om man har svårt att hinna med ensam...
innan maskinerna slog igenom var det ju mycket folk på gårdarna. på en herrgård var det exeptionellt många då man hade en ägarfamilj som skulle tas om hand,likaså stora ytor att elda och städa.Men även inom lantbruket på herrgården. det försvann iom maskiner,mjölkerskor försvann t.ex när maskinmjölkning kom,hästar o deras skötare när traktorn tog över och gjorde 10 mans jobb själv och det har ju fortsatt. skogsindustrin har ju tappat mängder med jobb om man jämför 1930 och idag. ändå produceras det oändligt mycket mer idag. Slitjobb har ju försvunnit och det skall vi vara glada över,folk blev utslitna rätt fort förr,något man tycks ha glömt.
-
Den mest anmärkningsvärda drömmen jag har hört talas om är nog han i Dalarna som hade byggt en egen vätgas bil som han körde omkring med på tror det var på 80-talet, och länstyrelsen fick nyss om detta och försatte honom i körförbud, då tanken inte var testad för 600-bars tryck och dom ansåg att den var en samhällsfara då dom ansåg att den kunde explodera. Men det är vad jag hört iaf
-
I övergångsperioden för moderna gasdrivna bilar så fanns det en typ av LPG (Propan/Butan, etc) drivna bilar (de är fortfarande ganska vanliga i staterna för mindre fordon) men tankstationerna för vätgas, som håller avsevärt högre tryck hade av någon obskyr anledning samma påfyllnings system som de äldre LPG bilarna (Ytterligare ett exempel på Murphys släde...) vissa företag och andra använde, vilket i några fall resulterade i att om man tankade fel och fyllde vätgas kunde man råka ut för en rätt kraftig explosion.
Tror folket i byn är vana det mesta här sedan tidigare, å andra sidan har väldigt få personer velat besöka mig sedan jag flyttade hit permanent... ;D
-
LPG är ju fortfarande populärt i många länder nere på kontinenten (bl a Polen och Italien). Tyvärr är tankningsanslutningarna inte riktigt standardiserade, och olika i olika länder (det finns adaptrar att köpa om man behöver). Något land, vet ej vilket, användes samma slags koppling för LPG som i Sverige används för biogas (CNG) med många gånger högre tryck. Det har inträffat explosioner då intet ont anande utlänningar har försökt tanka en LPG-bil vid svensk biogasmack.
Sen har det ju visat sig att biogasbilar har vissa explosionstendenser även om de tankas med rätt bränsle och även om de är typprovade och godkända enligt alla konstens regler. Det har hänt mer än en gång att t ex tankar har nötts sönder av grus och stenar som har lagt sig mellan tank och skyddsplåt, eller att lågt placerade utvändiga tankar på sopbilar har bucklats sönder av alltför aggressiva farthinder.
Den mest anmärkningsvärda drömmen jag har hört talas om är nog han i Dalarna som hade byggt en egen vätgas bil som han körde omkring med på tror det var på 80-talet, och länstyrelsen fick nyss om detta och försatte honom i körförbud, då tanken inte var testad för 600-bars tryck och dom ansåg att den var en samhällsfara då dom ansåg att den kunde explodera. Men det är vad jag hört iaf
Länsstyrelsen har ingen befogenhet att utfärda körförbud för en bil (om den någonsin har haft sådan befogenhet, så upphörde den långt före 80-talet). Körförbud får bara polisen och bilprovningen utfärda (undantag: militärfordon, alla motorbefäl inom Försvarsmakten har rätt att sätta körförbud på vilket militärregistrerat fordon som helst).
-
LPG är ju fortfarande populärt i många länder nere på kontinenten (bl a Polen och Italien). Tyvärr är tankningsanslutningarna inte riktigt standardiserade, och olika i olika länder (det finns adaptrar att köpa om man behöver). Något land, vet ej vilket, användes samma slags koppling för LPG som i Sverige används för biogas (CNG) med många gånger högre tryck. Det har inträffat explosioner då intet ont anande utlänningar har försökt tanka en LPG-bil vid svensk biogasmack.
Sen har det ju visat sig att biogasbilar har vissa explosionstendenser även om de tankas med rätt bränsle och även om de är typprovade och godkända enligt alla konstens regler. Det har hänt mer än en gång att t ex tankar har nötts sönder av grus och stenar som har lagt sig mellan tank och skyddsplåt, eller att lågt placerade utvändiga tankar på sopbilar har bucklats sönder av alltför aggressiva farthinder.
Länsstyrelsen har ingen befogenhet att utfärda körförbud för en bil (om den någonsin har haft sådan befogenhet, så upphörde den långt före 80-talet). Körförbud får bara polisen och bilprovningen utfärda (undantag: militärfordon, alla motorbefäl inom Försvarsmakten har rätt att sätta körförbud på vilket militärregistrerat fordon som helst).
Länstyrelse hade mandat för att förbjuda en lösning (i detta fall var det H-tanken som inte hade testas i tillräcklig stor utsträckn ) så dom kan förbjuda om dom inte anser att det är säkert enl dom
Läs hela mitt tidigare inlägg så hade du inte behövt skriva
-
Nå, vet man vad man håller på med så är det nemas problemas att göra egna tankar sett ur rent teknisk synvinkel (dock skulle jag beställa själva tryckbehållaren hos en legitimerad firma som kan svetsa högtryckstankar), men byråkratin ser troligen ut som den gör av nämnda orsaker.
Fast borde kanske gå att få den besiktigad i efterhand på något vis, ungefär som dykartuber?
Kraven är ju trots allt inte högre än så, snarast lägre tryck och mindre risk än en dykartub med komprimerad högtrycks luft.
Vissa typer av dykartuber kan ju hålla över 350 bars tryck när man laddar den menar jag (de är visserligen inte svetsade dock, men borde kunna hålla andra typer av gas om man monterar korrekt typ av koppling tycker man.
Kanske läge för en egen tråd om gasdrivna hemmabyggen... :)
-
Överhuvudtaget är gasformiga bränslen som förvaras under tryck ett ganska stort riskmoment när oväntade händelser inträffar. Ska man driva en bil på gasformigt bränsle, bör man se till att göra anläggningen så att bränslet aldrig behöver lagras i gasform utan att förgasningen sker i samma takt som motorn förbrukar bränslet, och att gasen aldrig befinner sig vid ett högre tryck än atmosfärstrycket.
Exempel på säkra lösningar ur den aspekten är gengas, karbidgasverk och järnkarbonylförgasare.
-
Här är i alla fall en där de konventionella drömmarna gick åt pipsvängen. Heltidsjobb i Stockholm och en etta i förorten, gymkort och onlinedejting. Jobbet blev bara stressigare och stressigare och jag fick diverse hälsoproblem - bältros, musarm, någon mystisk inflammationssjukdom i vänster arm som ingen kunde sätta diagnos på. Jag hade vänner där förstås, men samtidigt hade jag aldrig känt mig mer isolerad. Ideliga pendeltågsförseningar och kunder som bokstavligen kunde skicka jobb med deadline igår, öppet kontorslandskap och kollegor som inte kunde hålla lågmäld samtalston. En sommar där jag landade med två personers arbete och i princip gick sönder av stress, och hade chefer som tog mig och min kapacitet för givet. Allt kulminerade i psykisk sjukdom, terapi och när det inte funkade, medicin. Och jag hade svårt att umgås med vänner som rekreation, för efter jobbet var jag så trött av stressen att jag knappt orkade med någon social fritid.
Så vandrade jag på Dag Hammarskjöldsleden i Lappland. Tio dagar helt utan internetuppkoppling, bara jag och naturen och folk jag träffade på vägen. När jag kom ner till T-centralen i Stockholm och stod omgiven av främlingar som hastade förbi, videoreklam och buller och betong och stress, insåg jag att nu fick det vara nog. Jag hatade ju mitt liv som det blivit. Det var 16 augusti. 18 december låste jag upp dörren till mitt hus på en gård i Hälsingland. Mycket tack vare att jag sålde lägenheten med god förtjänst.
Nu har jag bott här i en månad och blivit så otroligt varmt välkomnad till trakten att jag inte kan tro det. På mina fyra år i Stockholm hade jag kanske en gäst i kvartalet. Nu har jag ibland så många gäster i stöten att jag inte vet om jag har tillräckligt med stolar åt alla. Här stämmer det verkligen att främlingar är vänner man inte lärt känna.
Så får vi se hur det går. Jag tänker försöka bli självförsörjande på grönsaker, mejeriprodukter och kött, odla ekologiska grönsaker till försäljning och frilansa ihop de extra pengar jag behöver så man har nog med pengar att lägga undan till pensionen. Vi är redan några smågårdar som tänker gå ihop och hjälpas åt vid behov, och till exempel rotera tjur emellan oss så varje gård inte behöver ha sin egen. Men jag vet att Stockholm flyttar jag aldrig tillbaka till.
Vilken underbar berättelse. Tack!
Postat med Alternativ.nu´s app (http://r.tapatalk.com/byo?rid=94475)
-
Jag vill bara instämma med föregående talaren. Vilken storartad agerande av Riskan med stil, en "real deal" så ska det vara, en riktig höjdare.