Alternativ.nu
Bygga & Bo => Övrigt om bygga & bo => Ämnet startat av: Luff skrivet 20 jun-09 kl 15:23
-
Vet ni någor om era hus o gårdars historia?
Jag hittar lite här o där på forumet små "blänk" men i den här tråden vill jag läsa mer.
Vårt hus byggdes på 1880-talet av min fars farmors bror - enligt pappa murades den gamla skorstenen 1884 - den var "folkpensionär" då han lät mura om den 1951. Vid ett arvskifte ca 1880 blev byggaren och 2 syskon - varav min fars farmor var ett - "kvar" i det ursprungliga huset som låg ca 150 m härifrån. Byggaren som enligt "di gamle" var en duktig snickare tillverkade traktens likkistor och det var inte ovanligt att han tog sig en lur i snickarboden - i en kista.
Det syns tydligt att vedskjulet/snickarboden är återanvända stockar då det är hål efter gamla timmerknutar här o var.
Från början hade huset måtten 9X6 m och 3 rum o kök. När min far var liten bodde här han och hans far o mor och farmor. Då han var 5 dog hans far och en morbror flyttade in. Det största rummet var finrum. I en mindre kammare bodde mor, pappa delade kökssoffan m morbror och farmor hade ett eget rum. Underlig disponering av dem lilla yta som fanns.
-
Vilken rolig trådidé! Jag är nördigt intresserad av sådant! ;D
Vårt hus köptes av min farmors farföräldrar. Farmors far tog över stället, och hans mor bodde kvar tillsammans med son, sonhustru och deras åtta barn (varav sju blev vuxna). Min farmors yngste bror gifte sig aldrig, men bodde kvar i huset och stod som ägare fram till sin död 2005. Vi köpte det av dödsboet 2006. Hur gammalt huset faktiskt är tvistas det om, men bebyggelseantikvarien vi hade på besök sa "inte nyare än från 1800-talets första decennier". I trakten sägs det allmänt "1700-tal" och att det är bygdens äldsta hus.
Det lär ha funnits en bakugn, som i alla traditionella skånelängor, men nu finns bara fundamentet kvar, och på det står ett platsbyggt teakskåp från 50-talet. Murstocken är gedigen och bör vara original. Man kan öppna en dörr och gå rakt in i den, som i gamla tiders "illare" (traditionellt i skånelängor). Krokar för att röka kött och fisk finns kvar inuti murstocken. Huset hade en ladugårdslänga i vinkel, och det har varit putsat och med halmtak. Nu plockar vi av träfasaden och putsar, men eternittaket får ligga kvar. Det låg en jordkällare där garaget är idag, där farmors mor tvättade kläder. Skafferiet (som en källare fast ovan jord) byggdes i början på 30-talet.
Farmors farmor bodde i rummet innanför köket, "mors stua", medan hela familjen sov i "rummet", som sedan renoverades på 60-talet. Ett rum kallas för "kistehuset" och där hade man förvaringsplats. Vad jag har förstått på farmor användes inte det rummet till sovrum eller dylikt, vilket kan tyckas märkligt i ett hus på 56 kvm med så många boende. Vinden är oinredd, men där finns något som liknar spiltor och man kan se att gnagmärken på träet, så jag skulle tro att man har haft någon form av djur däruppe, kanske över vintern.
Hoppas fler berättar om sina bostäders historia!
-
Då den här gården som vi äger inte är någon släktgård så har jag inte så mkt muntliga uppgifter tyvärr.. Har kollat i kyrkoböcker och lantmäterihandlingar och kommit tillbaka till 1832, men enligt grannen som är en betydligt säkrare släktforskare än jag så är gården äldre än så.. Ska knalla över till honom någon dag och kolla upp det.
1832 köptes i.a.f. gården av en glasblåsaränka, och den stannade i samma släkt i omkring 100 år. Omkring 1880 så skiftades den gamla bykärnan upp och vår gård flyttades till sin nuvarande plats, ung. 200-300 meter från det ursprungliga stället.
1927 såldes gården på exekutiv auktion, gården var svårsåld och köptes till slut av de två bröder som ägde mäklarfirman som skulle sälja gården. Gården var i denna släkts ägo fram till 2007, de har dock aldrig bott här permanent utan använt den som sommarbostad när de skulle jaga o.s.v. 2007 såldes gården åter på exekutiv auktion. Nästa ägare var ett privat skogsbolag som styckade av större delen av skogen och sålde av gårdens byggnader och 20 hektar mark till oss 2008
-
Min gård är från 1880-talet, ungefär. En liten historiesnutt vet jag om den, som jag tycker är kul. Nuvarande grannen är en gård som funnits sen byn skiftades. Dottern i den familjen blev med barn med drängen. Han var ju jordlös, men en duktig kille, så familjen beslöt stycka av en bit mark där de två kunde sätta bo. Därför finns mitt hus! I övrigt har det en väldigt skiftande ägarhistoria, och jag har bara haft det i drygt två år.
-
Vår lilla gård är belägen i den lilla byn Hannas, Ingelstads härad i Skåne. Man kan läsa lite om den i Gods&Gårdar, minns inte vilket år dock. Där står hursomhelst att mangårdsbyggnaden är uppförd 1885, det är den vi bor i nu. Men den ursprungliga gården är från mitten av 1800-talet och består av ett litet hus med en ladugård i vinkel. Det lilla huset har förutom bostad även varit timmermansverkstad. Ladugården har hyst två kor (det finns rester av spiltor) samt grisar och höns. Numera har vi café i det lilla huset och i ladugården har vi lite av varje... ::)
Vi köpte gården i juli år 2007 av ett par från Uppsala som haft den som sommarställe i över 20 år. Så den är ganska orörd, dvs. inte helt sönderrenoverad, vilket jag är glad för (är lätt hänt annars här nere på Österlen). Innan dem ägdes den av timmerman Olin Palfrid Johansson och hans hustru Anna. Historien innan dem vet jag inte, men det ska jag försöka ta reda på har jag tänkt.
Här är en bild på gården, inbäddad i rapsfält!
(http://gbg-pop.pixbox.se/arkivet/synligt_34/28490000-28499999/640x480/28493664.jpg)
-
Mitt torp är det ena av två överlevande på ett bergigt och sandigt näs vid en sjö. Ursprungligen var det runt femton stycken torp fördelade på tre gårdar, men nu är bara två torp och två av gårdarna kvar, resten återstår som stengrunder i skogens mörker.
Den historia kring torpet som jag hittat har funnits i kyrkböckerna. Där kan man läsa om alla fattigare stackare som bebott torpet under främst artonhundratalet. Torpare, backstugesittare, avskedad soldat, fattighjon, oäktingar och inhyses änkor. Många dog väldigt unga, det var nog inte så lätt på den tiden.
Efter en tvist mellan arvingar till den avlidna ägaren såldes torpet i början på nittiotalet och fungerade som sällan besökt fritidshus tills jag tog över. Nu är det ett ofta besökt sommarställe i stället. Kanske flyttar jag dit helt och hållet så småningom, men först måste jag få upp standarden en aning.
-
Jag bor på en skogsgård i småland. Gislagård. Gislagård var en av de "ursprungliga" gårdarna i byn och finns med på riktigt gamla kartor. Sedan dess har har det tillkommit många fler gårdar och hus i byn. Mitt hus ligger på den "urspungliga" platsen för Gislagård, men är byggt någon gång sent 1800-tal skulle jag tro.
På 20-talet hade huset en skorsten med ett centralt kök. Mannen på bilden är drängen. En avlägsen ingift släkting till mig, har jag fått höra. Jag har ingen gammal anknytning till gården i övrigt. Trevliga utsmyckningar ovanför dörren och på knutarna. Stenen med grinden finns kvar. Finns med på följande bilder. Det fanns gott om döttrar, men inga söner. Julia, Selma, Matilda och deras mor Sara. Flera av mina grannar i byn är ättlingar till Julia och Selma.
(http://upload.snelhest.org/images/10010419xx_hus1.jpg)
En skåning, Hans-Petter, gifte in sig och det började renoveras och byggas om. Han var inhyrd förman på en mosse i närheten. Han visste hur en modern gård skulle se ut och drivas. Taket på nedervåningen höjdes. Köket flyttades och en extra skorsten, med en bakugn i källaren, byggdes. Två kakelugnar anslöts till den gamla skorstenen istället för den gamla köksspisen. Vet inte vad det var för eldstad i övrigt tidigare. En veranda byggdes och en flaggstång sattes upp framför huset. Det fanns fler planer, men ladugården brann och man fick lägga pengar på att återuppbygga den. Luften gick nog ur lite. Gården blev i alla fall kringbyggd med tillbyggnad på ladugården och en vedbod så att det blev en skyddad gårdsplan, lite på skånskt manér. Huset hade en riktigt kaxig pistage-grön färg! Så här såg huset ut 1956(?)
(http://upload.snelhest.org/images/1001041956_hus1.jpg)
Strax efter att bilden ovan togs så övergavs huset, utom sommartid. Det blev troligen för arbetskrävande att hålla huset varmt, och för dyrt för att sätta in centralvärme. Ett annat hus, på en skiftad tomt var modernare, med centralvärme och inomhustoalett, och det var där man bodde. Huset, och gården, ägdes tillsammans av flera syskon och även om gården drevs så var det ingen som tog hand om huset. Stora rummet användes som spannmålsmagasin och man fodrade djur genom ett fönster. Djuren hade fått gå fritt in/ut i ladugården och man strödde bara på ett nytt lager halm då och då, utan att mocka ut. Det var en halv meter tjock lager hårt packat med "årsringar" att gräva ut och köra ut med skottkärra. Men nu växer ogräset också friskt i trädgården! Så här såg det ut 2000:
(http://upload.snelhest.org/images/10010420000114_hus2.jpg)
Den pistage-gröna färgen har blekts till en behaglig grå-grön nyans. Man kan här se vedboden till vänster och ladugården till höger. Baksidan, bilden tagen från gårdsplanen:
(http://upload.snelhest.org/images/10010420000114_hus1.jpg)
Det var ett rejält Eternit-tak pålagt. Det var nog räddningen för huset. Annars hade det inte varit mycket kvar att renovera. Men ingen i byn trodde jag skulle försöka renovera, utan bara riva och bygga nytt. Huset var värderat till 0:- men det var värde i ladugården. Och skogen. Huset följde bara med "på köpet".
Jag hittade en massa intressanta eternit-prover lite här och där på gården. Så jag misstänker att någon med anknytning till gården var representant/säljare. Och såg till att det lades på ett nytt tak i alla fall. Timmerstommarna under flera av fönstren fick bytas ut helt. Det gick att gå ut/in genom ett av dem, utan större ansträngning....
Efter ett par års renovering (2004) såg det ut så här:
(http://upload.snelhest.org/images/10010420040314_gislag.jpg)
Det finns fortfarande kvar en hel del att göra. Men det finns centralvärme och inomhustoalett, men kakelugnar och vedeldad köksspis finns kvar. Jobbar nu heltid för att få ihop pengar till att gå vidare. Vill göra iordning bakugnen och lägga in nya trägolv, bygga bastu i vedboden. Kanske solvärme. Men känner ingen större brådska....
A.
-
Anders: Imponerande research och kul att du kunnat hitta gamla foton. Det ser ut som om taket var ganska fräscht innan renoveringen, det är kanske därför det fortfarande var i renoveringsbart skick?
-
Snygg renovering Anders!
Men beträffande den första fotografiet, jag tycker att det ser ut som om de rivit det gamla huset, återanvänt grunden och byggt upp ett nytt.. Eller är det så att man lurar sig på att fönstren på det äldsta fotot är mindre..?
-
Snygg renovering Anders!
Men beträffande den första fotografiet, jag tycker att det ser ut som om de rivit det gamla huset, återanvänt grunden och byggt upp ett nytt.. Eller är det så att man lurar sig på att fönstren på det äldsta fotot är mindre..?
Tackar!
Jag har sett "lappningarna" i timmerstommen efter de gamla fönstren i gavlarna. Så det är nog samma hus, trots allt. Men i samband med att takhöjden ändrades så byttes iofs en del timmer. Takkonstruktionen är också gammal med tre genomgående rundvirkesbjälkar, som går genom hela huset. En på nocken och två halvägs ned på sidorna. Så jag tror inte heller att de "plockat ner" huset och satt tillbaka det. Vet inte riktigt vad den konstruktionen kallas? Det ligger sticke-spån och näver kvar på taket, under pannorna...
Sedan har det sagts mig, av de gamla, att det är samma hus, som bara byggdes om. Men helt säker kan man ju inte vara.
A.
-
Vet inte riktigt vad den konstruktionen kallas? Det ligger sticke-spån och näver kvar på taket, under pannorna...
Ryggåstak låter passande, eller?
-
Vårt torp har två historier som jag precis har försökt sätta mig in i historien om - mycket återstår dock att utforska.
Den ena historien tar sig början i slutet av 1600-talet när ett soldattorp för Roten nr 83 vid Helsinge regementes lifkompani anläggs i Byn Herte i Hälsingland. Den utgör den första bebyggelsen vid denna del av byn, ganska långt ifrån den gamla bykärnan.
Den andra historien börjar 1838 då ett skräddartorp styckas av från Herte no6, "Jönses" - en bit norr om det gamla soldattorpet. Mer och mer mark bryts undan för undan och till slut så gränsar torpets uppodlade jord till det gamla soldattorpets.
Så 1875 förenas de två historierna iom att rotebönderna köper till skräddartorpet och slår ihop det med soldattorpet under Laga Skiftet som håller på att verkställas i byn. Skräddartorpets byggnader tas nu i anspråk av soldaten och de gamla byggnaderna antingen överges eller återanvändes till diverse "nya" byggnader. Denna soldat var min sambos Farfars Far, Jonas "Näs" Näslund, och det är första gången hennes släkt "äger" gården. Nu någon gång före sekelskiftet byggs huset om och ladugården byggs ut kraftigt, om det är Jonas eller nästa soldat (den sista) Hans Jonsson som gör det vet jag inte.
Därefter vet jag inte riktigt vad som händer med huset fram till mitten av 1930-talet då min sambos Farfar (som också heter Jonas Näslund) tar över gården. Han renoverar den ganska hårt och okänsligt 1946 till sitt nuvarande utseende som bäst kan beskrivas som "Funkis möter Parstuga". Jonas dör 1990 var efter hans fru Gunhild bor i gården fram till i April i år då jag och min sambo köper gården av henne. Hon har gjort det bra att bo där ensam till 86-års ålder!
Våra planer med huset är att försöka återskapa så mycket som möjligt av husets utseende före 1946. Vi har tur då inte mycket har kastats, t.ex. finns alla gamla fönster kvar ute i ladan. Men vi jäktar inte, vi vill försöka njuta av livet lite också... ;D
-
Mitt lilla hus ligger i Norsta en mil norr om Hudiksvall. Huset var från början en vedbod, men 1959 så byggdes den om till bostadshus och såldes till en gammal gubbe. Han bodde där till 1979 när han avled, efter det så var det en tant från Sundsvall som köpte det och hade det som sommarställe/kolonilott, det enda hon riktigt brydde sig i var trädgården, resten var hon inte så noga med. sen 2005 så dog hon. Å i april i år så köpte jag huset av hennes dödsbo. Huset är på 67 m2 å tomten på 2200m2 mer lr mindre igenvuxen trädgård.
Bilder kommer senare. sitter på jobbet nu.
-
Mitt lilla hus ligger i Norsta en mil norr om Hudiksvall. Huset var från början en vedbod, men 1959 så byggdes den om till bostadshus och såldes till en gammal gubbe. Han bodde där till 1979 när han avled, efter det så var det en tant från Sundsvall som köpte det och hade det som sommarställe/kolonilott, det enda hon riktigt brydde sig i var trädgården, resten var hon inte så noga med. sen 2005 så dog hon. Å i april i år så köpte jag huset av hennes dödsbo. Huset är på 67 m2 å tomten på 2200m2 mer lr mindre igenvuxen trädgård.
Bilder kommer senare. sitter på jobbet nu.
Ni har redigt stora vedbodar där i timmerindustrins södra norrland ;D
-
Jag kan ju berätta en del om mitt hus också. Det ligger på Alnön utanför Sundsvall, alltså mitt i ett sågverksdistrikt. Byggt troligen på 1920-talet, det finns uppgifter om både 1922, 1927 och 1928. Men å andra sidan har jag hittat tidningar (borgerliga/liberala sådana, inga med arbetarrörelseanknytning) och knäckebrödskartonger från 1931-32 i vad som borde vara ursprungliga väggar. Huset var från början på ett rum och kök, ca 30 m², och uppenbarligen till största delen byggt av billigt avfallsvirke från närbelägna sågverk.
Omkring 1950 köptes det av en man som hette Wisten och var någon slags lagerförman på en järnaffär/byggvarugrossist. Han hade huset som sommarstuga, och under den tiden byggdes det ut gradvis till nuvarande storlek, ca 70 m². Uppenbarligen började utbyggnaden med att det gjordes en stabil veranda längs med ena långsidan av huset men ca 30-40 cm under golvnivån (huset står på sluttande mark). Sedan tillkom ett ungefär kvadratiskt rum mitt för det gamla köket, så att huset blev L-format. Det rummet är numera vardagsrum. På dess yttervägg (inåt i L:et) byggdes ett toarum, som alltså från början har haft ingång utifrån. Det är numera duschrum. Till sist byggdes hela L:et in så att huset blev rektangulärt igen, den sista delen är numera hall. Det verkar som om den här Wisten var snål och tog rätt på allt möjligt överblivet byggmaterial på jobbet när han byggde ut stugan. Flera av fönstren är såna här svängbara panoramafönster av 40-50-talstyp, men det finns inte två likadana. Väggar, golvbjälklag och vind var isolerade med lite av varje. I den äldsta delen av huset var det naturligtvis sågspån, i vardagsrummet hittade jag mycket tunn mineralull (olika tjocklekar överallt, ner till 25 mm) i ytterväggarna, golvet var delvis isolerat med mineralull, delvis med sågspån och delvis inte alls. På vinden över vardagsrummet låg det löst utslängt 500 x 500 mm plattor av 45 mm tjock mineralull, uppenbarligen av andrasortering. Det fanns småsten, glaskross, grova glastrådar och lite av varje med i den. Hallen var i alla fall isolerad med 100 mm mineralull överallt, det stora problemet där var att golvet var lagt med skräpbitar av golvspånskiva utan spont, så det var mycket mjukt på sina ställen. En något märklig sak är att huset har tre lager ytterpanel, och det yttersta är tryckimpregnerat.
1989-90 köpte mina föräldrar huset, deras förstahandstanke var att de skulle ha en sommarstuga till. Nu blev det inte så utan min bror flyttade in här ganska omgående och byggde ett stort garage på tomten, han tänkte sig en framtid som billackerare. Dock kom han på bättre tankar och började läsa på universitet istället, sedan flyttade jag in här 1993, återvände in till stan när det var som kallast under vintern 1993-94 men sedan våren '94 har jag bott här permanent. Något år senare tog jag över ägandet formellt.
Under alla år sedan dess har det pågått renovering, ibland med god fart och ibland på sparlåga. Det första som gjordes var att riva det gamla köket, det var odrägligt dåligt isolerat. I samband med köksrenoveringen tog jag hit sotare för att provtrycka skorstenen, han nöjde sig med att titta på den, sätta eldningsförbud och förklara att han var förvånad över att huset stod kvar. Så jag rev den gamla skorstenen inklusive en misslyckad öppenspis i vardagsrummet, sedan blev det en monteringsfärdig blockskorsten och ny kamin. Den halvgamla vedspisen finns kvar i köket. Övriga renoveringar är det väl inget särskilt att nämna om annat än att de har blivit grundligare än man hade tänkt sig från början.
-
(http://www.byggnadsvardstorget.se/images/torpet.jpg-for-web-LARGE.jpg)
VI har tagit över ett torp utanför Tidaholm. Stugan är en enkelstuga med litet kök, liten hall och en oinredd sne-taksvind. Den äldre damen vi köpte torpet av hade själv vuxit upp i torpet. Stugan, sa hon, var ditflyttad på 1800-talet från en annan by i närheten. I hennes bbarndom var stugan bara ett enda rum med jordgolv! Där växte hon och hennes 8 syskon upp. Minstingen förfrös fötterna när han lärde sig gå. Man levde väl mest av tjuvfiske och tjuvjakt samt odling på den lilla tomten. En av släktingarna bodde som lite enstöring i stugan året om tills 70-talet. Sedan har den varit sommarbostad. Med en sådan historia vill man inte peta mycket i huset. Som en av husägarna sa: "om detta hus kunde berätta skulle jag sitta här i femton dagar och bara lyssna".
/ida Wedin
http://www.byggnadsvardstorget.se
-
Jo och så måste jag tillägga att huset aldrig varit målat. och självklart ska det inte heller målas:)
-
Jag bor på en skogsgård i småland. Gislagård. Gislagård var en av de "ursprungliga" gårdarna i byn och finns med på riktigt gamla kartor. Sedan dess har har det tillkommit många fler gårdar och hus i byn. Mitt hus ligger på den "urspungliga" platsen för Gislagård, men är byggt någon gång sent 1800-tal skulle jag tro.
På 20-talet hade huset en skorsten med ett centralt kök. Mannen på bilden är drängen. En avlägsen ingift släkting till mig, har jag fått höra. Jag har ingen gammal anknytning till gården i övrigt. Trevliga utsmyckningar ovanför dörren och på knutarna. Stenen med grinden finns kvar. Finns med på följande bilder. Det fanns gott om döttrar, men inga söner. Julia, Selma, Matilda och deras mor Sara. Flera av mina grannar i byn är ättlingar till Julia och Selma.
([url]http://www.alternativ.nu/users/gislagard/19xx_hus1.jpg[/url])
En skåning, Hans-Petter, gifte in sig och det började renoveras och byggas om. Han var inhyrd förman på en mosse i närheten. Han visste ur en modern gård skulle se ut och drivas. Taket på nedervåningen höjdes. Köket flyttades och en extra skorsten, med en bakugn i källaren, byggdes. Två kakelugnar anslöts till den gamla skorstenen istället för den gamla köksspisen. Vet inte vad det var för eldstad i övrigt tidigare. En veranda byggdes och en flaggstång sattes upp framför huset. Det fanns fler planer, men ladugården brann och man fick lägga pengar på att återuppbygga den. Luften gick nog ur lite. Gården blev i alla fall kringbyggd med tillbyggnad på ladugården och en vedbod så att det blev en skyddad gårdsplan, lite på skånskt manér. Huset hade en riktigt kaxig pistage-grön färg! Så här såg huset ut 1956(?)
([url]http://www.alternativ.nu/users/gislagard/1956_hus1.jpg[/url])
Strax efter att bilden ovan togs så övergavs huset, utom sommartid. Det blev troligen för arbetskrävande att hålla huset varmt, och för dyrt för att sätta in centralvärme. Ett annat hus, på en skiftad tomt var modernare, med centralvärme och inomhustoalett, och det var där man bodde. Huset, och gården, ägdes tillsammans av flera syskon och även om gården drevs så var det ingen som tog hand om huset. Stora rummet användes som spannmålsmagasin och man fodrade djur genom ett fönster. Djuren hade fått gå fritt in/ut i ladugården och man strödde bara på ett nytt lager halm då och då, utan att mocka ut. Det var en halv meter tjock lager hårt packat med "årsringar" att gräva ut och köra ut med skottkärra. Men nu växer ogräset också friskt i trädgården! Så här såg det ut 2000:
([url]http://www.alternativ.nu/users/gislagard/20000114_hus2.jpg[/url])
Den pistage-gröna färgen har blekts till en behaglig grå-grön nyans. Man kan här se vedboden till vänster och ladugården till höger. Baksidan, bilden tagen från gårdsplanen:
([url]http://www.alternativ.nu/users/gislagard/20000114_hus1.jpg[/url])
Det var ett rejält Eternit-tak pålagt. Det var nog räddningen för huset. Annars hade det inte varit mycket kvar att renovera. Men ingen i byn trodde jag skulle försöka renovera, utan bara riva och bygga nytt. Huset var värderat till 0:- men det var värde i ladugården. Och skogen. Huset följde bara med "på köpet".
Jag hittade en massa intressanta eternit-prover lite här och där på gården. Så jag misstänker att någon med anknytning till gården var representant/säljare. Och såg till att det lades på ett nytt tak i alla fall. Timmerstommarna under flera av fönstren fick bytas ut helt. Det gick att gå ut/in genom ett av dem, utan större ansträngning....
Efter ett par års renovering (2004) såg det ut så här:
([url]http://www.alternativ.nu/users/gislagard/20040314_gislag.jpg[/url])
Det finns fortfarande kvar en hel del att göra. Men det finns centralvärme och inomhustoalett, men kakelugnar och vedeldad köksspis finns kvar. Jobbar nu heltid för att få ihop pengar till att gå vidare. Vill göra iordning bakugnen och lägga in nya trägolv, bygga bastu i vedboden. Kanske solvärme. Men känner ingen större brådska....
A.
Superfint, Anders. Jag är en sucker för hus som behöver räddas. :-[
Och du har uppenbarligen sett till att jag har ett hus mindre att rädda. ;D
-
Här har det varit ett barnhem med barn från tyskland tror jag.
det är det enda jag vet om huset. :)
men vi är ganska nyinfyttade så....;)
(http://www.isglass.net/filer/huset1.PNG)
-
Visste ni om att i princip alla större fastigheter i sverge finns fotograferade och registrerade i uppslagsverken "Sveriges bebyggelse" resp. "Gods och gårdar" ? Där kan man hitta information om bla byggår, ägare och när huset renoverats eller olika uthus tillkommit osv. Mycket värdefull information.
Går att läsa i och kopiera ur på biblioteket.
-
Åh vad spännande. Jag försöker också få reda på något om mitt ställe men det går trögt.
Anders och Daaniel! Varför kan jag inte se era bilder? Är det något fel hos mig eller är det andra som inte heller ser bilderna?
-
Åh vad spännande. Jag försöker också få reda på något om mitt ställe men det går trögt.
Anders och Daaniel! Varför kan jag inte se era bilder? Är det något fel hos mig eller är det andra som inte heller ser bilderna?
Bilden har försvunnit får ladda upp de igen sen // Daniel ska även uppdatera lite i inlägget :)
Edit: kan inte ändra i inlägget, har ny användare. gör ett nytt :)
-
Här har det varit ett barnhem med barn från tyskland, tror man på övernaturligt så kan man höra barn som sjunger mitt i natten.
Även en dam har dött här, av sjukdom. är man i rummet där hon dog så kan man ibland kännas hur man inte kan andas.
har varit resturang också fick jag reda på för ett tag sen...
det är det enda jag vet om huset.
men vi är ganska nyinfyttade så....
-
Ang boken om gamla hus så är mitt med - pappa står som ägare i den.
-
Gå in på http://www.Genline.se (http://www.Genline.se) och klicka på bygdeband så kan ni lägga in uppgifter om era boställen samt se vad andra männislor har matat in om dem. Det är ca 150 hembygdsföreningar som gått med och det blir fler i rasande takt
-
Åh vad spännande. Jag försöker också få reda på något om mitt ställe men det går trögt.
Anders och Daaniel! Varför kan jag inte se era bilder? Är det något fel hos mig eller är det andra som inte heller ser bilderna?
Har fixat det nu. Samma bilder, men nu på snelhest.org. Bilderna låg i en mapp här på alternativ.nu, men hade nog städats bort...
A.
-
Ett sånt fint hus du har Anders
http://flygfotohistoria.mine.nu/serier/2506 (http://flygfotohistoria.mine.nu/serier/2506) Min gård är nr 36 i denna serie.
Det har tillkommit en vinkel på boningshuset samt två stora byggnader som har varit burhönshus. Byggnaderna är båda på 300 m2 så dom är ganska dominerade. Även ett grishus på marken längst bort har tillkommit. Dessa 3 byggnaderna är tyvärr i gasbetong så inte särskillt snygga.
Den stora lönnen som står ut mot vägen är kvar och 60 år större. O så har vi fått en damm i vänster hörnet.
-
[url]http://flygfotohistoria.mine.nu/serier/2506[/url] ([url]http://flygfotohistoria.mine.nu/serier/2506[/url]) Min gård är nr 36 i denna serie.
Det har tillkommit en vinkel på boningshuset samt två stora byggnader som har varit burhönshus. Byggnaderna är båda på 300 m2 så dom är ganska dominerade. Även ett grishus på marken längst bort har tillkommit. Dessa 3 byggnaderna är tyvärr i gasbetong så inte särskillt snygga.
Den stora lönnen som står ut mot vägen är kvar och 60 år större. O så har vi fått en damm i vänster hörnet.
Kan du ni inte putsa eller brädklä byggnaderna? Vad har ni dem till nu? Min fantasi går i spinn när jag tänker på alla kul verksamheter man skulle kunna ha om man hade så mycket plats...
-
Bild nr 18 http://flygfotohistoria.mine.nu/serier/2204 (http://flygfotohistoria.mine.nu/serier/2204) är vårt ställe. Den mellersta byggnaden vid gårdsplan var riven när vi flyttade hit men grunden var kvar så vi har byggt upp en liknande byggnad. Lönnarna är större nu och björken närmast huset är borta.
I övrigt så ser det sig ganska likt ut förutom marken som nu är betesmark och vi har ett stort växthus och en stor grävd damm.
Gården finns omnämnd redan på 1600-talet, det var från början en s.k. kronogård. Här finns lämningar av att man framställt eget järn ur jorden och det finns torprester från byggnader som var borta redan i slutet av 1800-talet, jordkällare och spisgrunder.
Familjen som bodde här innan oss (inte den vi köpte av) byggde vårt hus 1923, kvar utanför köksfönstret finns grundmurarna från huset som ersattes och på baksidan ligger ett torp från ca 1790 och lagårn är från 1860-talet.
Kvar i huset finns damen som bodde här och hon fick för ett par år sen sällskap av en av sina söner. I torpet finns ett urgammalt par och i lagårn en liten grå man. Tyvärr vill de inte dela med sig av vad de vet (eller också är det jag som inte vet hur jag skall lyssna).
-
Kan du ni inte putsa eller brädklä byggnaderna? Vad har ni dem till nu? Min fantasi går i spinn när jag tänker på alla kul verksamheter man skulle kunna ha om man hade så mycket plats...
Då det blir ganska OT har jag startat en ny tråd. http://www.alternativ.nu/index.php?topic=81672.0 (http://www.alternativ.nu/index.php?topic=81672.0)
-
Hej!
Jag letade just efter nåt lämpligt ställe att tipsa om en sida där man kan se flygfoton över gårdar i Sverige från 1950-talet. Jättekul att sitta och se sina gamla uthus, vilka som är kvar, hur skogen och gärdena var då mm.
Ha det så trevligt! http://flygfotohistoria.mine.nu/ (http://flygfotohistoria.mine.nu/)
Mvh Maria
-
Gu, va kul, jag hittade vårat.
http://flygfotohistoria.mine.nu/motiv/X042/ASA_X042_27.jpg (http://flygfotohistoria.mine.nu/motiv/X042/ASA_X042_27.jpg)
-
Bor i ett gammalt klockarställe. vet inte riktigt hur gammal kåken är men tomten har väl varit bebodd sedan 16-1700-talet. Troligen är delarav husets timmerstomme från 1700-talet.Men det är renoverat och tillbyggt i detoändliga så ingen skulle nog gissa på att det är nåt annat än en 1900-talskåk. Verkstaden är uppförd 1974.antar att man rev andra uthus i samma veva.
Inget jag mår dåligt av dock.
det är bra att bo här och vi trivs. Det kommer aldrig att bli nåt äldre utseende på denna kåk igen. Och tack gudarna för att förra ägaren bytte färg från grön till röd.
-
Kul tråd för mig som är intresserad av släktforskning och allt som hör till. Tyvärr så finns inte vårt område med, västra Jämtland - men jag har sån tur att vi bor på en släktgård så jag vet hur det har sett ut redan =)
Vårt boningshus är uppfört runt 1900, men några av husen på gården är uppflyttade från "huvudgården" som ligger 150 m söder om gården då den delades på några syskon. Numera går en Europaväg precis mitt i så det är inte alls tydligt att de hör ihop längre, vilket är lite tråkigt. Men vi har sån tur att den också har gått i arv och det nu är ett jämngammalt par som också har barn som bor där.
-
Mitt boende är en liten, rätt välbevarad f.d. bondgård på sörmländska landsbygden med flera hus att hålla rätt på. Gårdens hus har kommit till mellan 1905 och 1920. Förutom bostadshus finns här lagård, loge, utedass, hönshus/grishus, magasin med matkällare, tvättstuga och drängkammare. Dessutom ett traktorgarage från 1960-talet byggt för en Victor som inte finns längre men skulle behövas!
Bostadshuset har stomme av stående timmer (resvirke) och fyrdelad planlösning som blev vanlig omkring förra sekelskiftet. Yttermåtten är 8 x 8,5 meter. De fyra delarna är lika stora: kök, kammare, sal och den sista sista fjärdedelen farstun som rymde trappa till övervåningen, mur för bakugn och skafferi. Skafferiet har nu blivit wc/dusch. Hönshuset är arbetshus, tvättstuga är fortfarande tvättstuga.
Vi har haft tillgång till äldre fotografier som varit till stor nytta då vi arbetat med hsu och gårdstun. Varför ändra ett vinannde koncept? :) Många möbler och ting finns kvar från syskonparet som brukade gården fram till 1966. Vi har "allt" - detta är mitt Universum. Via alternativ.nu har vi sommartid fått tillgång till getter i hagen vilket är jätteroligt.
Gården är presenterad med fotografier på http://mittuniversum.wordpress.com (http://mittuniversum.wordpress.com)
-
Vårt torp vet jag har varit bebott sedan minst 1850, då jag tittat i kyrkoböckerna, fast jag är tveksam till om det inte var ett tidigare hus då detta är uppfört med stående timmer vilket var modernt på slutet av 1800-talet. Hittade en jordebok från 1640 och där fanns det inte med, om det beror på att det inte fanns då, eller om det tillhörde ett annat gods då? JAg ska vid tillfälle söka vidare i kyrkböckerna.
Ett magasin som står intill är byggt av återvunnet timmer (liggande) och verkar vara riktigt gammalt.
En kul sak var att jag på internet hittade en man från USA som sökte sina förfäder som just bodde på vårt torp.
-
Jag vet ganska mycket om huset jag bor i. Det byggdes upp igen 1720 efter rysshärjningarna. Jag bor i ett gammalt vallonbruk.
1995 renoverades husen lite synd att dom inte sparade lite av den gamla stilen inuti annars ser huset likadant ut på utsidan som då.
I somras kom en släkting vars sista vallon bodde här. Det var så roligt att få höra historien, dom hade varit och släktforskat i vårt fina arkiv som finns bevarat här.
Sista vallon smeden som bodde i mitt hus
-
Vi bor i ett hus som byggdes 1909 av en anställd på järnvägen. De som sålde huset gav oss en gammal skvallerbok med information om gemene mans hus, dess ägare och historia.
Då det byggdes var vårt hus ett enplanshus med ett läge utanför stan. nu är det på 2 och ett halvt och ligger i ett normalt villakvarter.
Vi gjorde en förfrågan angående husets övriga historia på kommunens byggnadsnämnd och fick massvis med hjälp, information och ritningar. På slutet av 40-talet byggdes huset om till två plan för två familjer. Det finns mer information att hämta in än vad man kan tro. Dessutom verkade arkivarien på nämnden tycka att det för en gångs skull var roligare att plocka fram information än att lagra den. Vi fick verkligen högvis med ritningar och dokument att botanisera i.
-
vilken kul tråd ;D.mitt lilla paradis är en klassisk parstuga,byggt 1870-tal i samband med att järnvägen karlshamn-vislanda banan byggdes.jag bor alltså i vislanda som var ändstation med lokstall m.m ,mitt hus byggdes som tjänstebostad till någon ,tyvärr ännu okänd.(forskar på det)men det var nog någon med lite status om man ser på bl.a kakelugn m.m då det inte är någon vanlig vit utan mer påkostad.järnvägslinjen var privatägd o gick nog bra i början på seklet.så småningom tog SJ över o huset blev privatägt.Linjen las ner -62 o rälsen revs upp.banvallen finns dock kvar o jag har den som tomtgräns mot väster.Köpte huset -85 o då hade det stått öde i ett 10-tal år.priset var därefter (10.000:-) o en av grannarna rådde mig att riva o bygga nytt.Skit heller sa jag då stomme o tak är i gott skick.Renoverade framförallt inne med badrum/toa,vatten, el,färg o tapeter.försökt spara allt ursprungligt o ta fram den gamla färgsättningen o tapet mönstren.har t.ex inga köksskåp för det fanns inte 1870 utan möblerar som man gjorde då med skänkskåp,kökssoffa m.m.har under årens lopp samlat på mig köksdetaljer som stämmer till husets ålder.Museum? nä,inte alls,allting fungerar o man hade faktiskt rätt så praktiska grejor.Givetvis har jag kyl/frys,varmvatten o t.o.m micro men väl gömt.har de senare åren börjat forska i vem som bott i huset under alla år.Kommit till 40-talet men måste nu börja forska i arkiven då mina gamla grannars minne sviktar.dock har jag hört många roliga historier om en del av innevånarna.på 30-talet bodde här en änka med 5 barn.hon försörjde familjen med att hyra ut till rallare.50 m2 hyste dels famijen o dessutom 10-15 rallare utan rinnande vatten,usla matförvaringsmöjligheter sommartid o ett utedass.som dessutom låg vägg i vägg med stia o hönshus.hon skulle förutom mat också hålla med tvätt,. projekt framöver är ommurning av kakelugnen,nytt tak.det gamla eternittaket börjar ge sig men det finns tack o lov nytt o köpa. vill inte ändra utseendet på huset. Ulf
-
Det som slår mig mest med den här tråden är hur mycket inavel och knepiga sexuella relationer det lär ha varigt, men det är sjukt intressant läsning och en jävligt bra tråd ide. För vi vet ju alla hur svårt det är att hålla de inpulserna i styr. ;) I mitt eget fall är alla gamla familjegårdar sålda eller bort ärvda till andra familje grenar. tyvärr. Kanske ett hus i löberöd om farmor behagar dö; men det vore synd för hon är så jävla skön.
toodillooo
-
Ja se det var ju också en vinkel :)
Man behövde ju inte sköta allt inom familjen - det fanns ju oftast grannar, drängar, pigor, inhysningar att "umgås" med och logar och hässjor att mötas i för behovens skull. Idag är det nog värre att få vara ensam med en partner - man är ju hänvisad till sitt hus - inte så mycket höfyllda lador kvar.
Men sex - det var nog ingen bristvara. Även om man som "pallgubbarna" fick hålla tillgodo med en ko.
-
Just köpt en gård. Den har varit inaktiv ett tag.
Byggdes 1909 av en viss Adolf Kling (ett ordentligt namn).
Hittat enkel mycket gammal torpargrund högre upp i markerna.
Google forskade och fann detta:
"Ryttaren Per Gran född omkring 1698. Död 1768-03-01 i Hästekasen, St Bräcke, Bokenäs O).
Äktad Anna Håkansdotter född 1688-09-16 i Östra Stale, Bokenäs (O).
Död 1770-01-07 i Hästekasen, Bokenäs (O)"
Intressant att folk brukat jorden här så tidigt som 1700-talet.
Sebastian
-
Vårat hus är något av en utmaning för en husarkeolog eftersom mycket har hänt med det genom åren. Den äldsta delen är från 1700-talet, vilket syns på murstocken, ett ålderdomligt innertak och gamla spiskåpan. När mer precis vet vi dock inte, det första vi vet säkert är att huset fanns på plats 1840 vid laga skifte.
Någon gång 8troligen andra halvan av 1800-talet) har en övervåning byggts på. 1910 såg huset ut såhär: (http://)
-
och berättelsen fortsätter:
Dottern i huset reste till Amerika där hon blev kokerska hos familjen Rockefeller. Senare avancerade hon och blev "provsmakare". Efter ca 30 år i Amerika kom hon hem igen efter faderns död (1926) och flyttade in i föräldrahemmet. 1926-27 byggdes huset till både på baksidan med en till huskropp av samma mått som den existerande och på framsidan med veranda i två våningar. Nya huskroppen i norr blev det nya köket, ett jättekök på 36 kvadrat, skafferi på 9 kvadrat! änddå var det ingen matplats i köket, utan en "Kokö" i mitten så som det varit modernt på senare år. Ett kök för en kokerska altså. Gamla köket blev rum istället.
Verandorna på framsidan skulle nog se ut lite som en Amerikansk 1920-tals villa.
(http://)
-
Har inget sagt det tidigare att 1909 är ett årtal som man satt på massor med gamla hus pga försäkringar eller liknande? Det stämmer alltså väldigt sällan.
Vårt är uppfört 1858 troligen om jag tolkat hembygdsboken rätt. Sedan en pyroman härjat och bränt ner tre gårdar i byn. Dock kan det vara en äldre timemrstomme, då det tydligen köptes rätt mycket gamla stommar från Västergötland till norra Halland. Det står 1909 även i våra papper.
-
Vi har fått massa härlig historia om vårt torp och vackra bilder om hur markerna brukades förr och hur enormt vackert och högt det var innan skogen växte igen. Vi vårdar vår nedskrivna historia ömt och tackar vår fantastiska granne som renskrev all svårskrivna skrivstil åt oss så vi fick ta del av denna ljuvliga berättelse. :) Tog henne 7 timmar. :-)
Här har varit bebott åtminstone sedan 1681 troligtvis längre och ålder på vårt torp är okänt men de tror slutet av 1800-tal. Det märkliga är att vi har namn på varenda tillbyggnad och allt sådant men ingen känner till när huset byggdes därför tror jag det är äldre annars borde de vetat det med. Varför vet man när en hallbyggnad byggs till men inte om huset också byggdes ungefär samma årtionde. :-)
1917 mottog dåvarande ägare en medalj för bäst skötta torpet. Hans son skulle flytta till amerika men hamnade i en olycka och kom inte iväg och här står en amerika koffert. kan ju bara undra om det är sonens som aldrig kom iväg. :-)
Vi ser att huset är tillbyggt i omgångar så vi själva tror att det var ett pyttepyttelitet torp från början. Storstuga kanske. :-)
Det allra bästa är att i all historia om vårt torp kan man finna massa omtanke och värme så det här lilla torpet i skogen har nog alltid varit lyckligt.
Skriv ner precis allt ni kan om ert ställe och ta bilder. det här är ljuvligt att ha. :-)
-
Vilken tur du har Kackelägare. Vi vet nästan ingenting om vårat ställe o namn? Rotekalles då det har bott en Karl som kom från Rotatorpet. Så något eget namn har det vist aldrig funnits på detta ställe, tyvärr. Jag funderar på att kalla det för Snarrtorpet.
-
Har skrivit en del om vårt hus historia på bloggen. Vi har ett skogstorp i Östergötland som vad vi kunnat få fram byggdes på 1880-talet. Den första ägaren och den som byggt huset har en spännande personhistoria som inkluderar mordbrand och stölder! Väldokumenterat tack vare rättegångsprotokoll och fängelsearkiv. Till och med en bild från början av 1900-talet. Mer finns på www.skogsliv.wordpress.com (http://www.skogsliv.wordpress.com)
Jag tycker själv att det är lika spännande med den alldeles närliggande historien med gamla verktyg, "smarta" lösningar på förvaring, plywoodbyggen från 60-talet och alla dom drömmar och berättelser som dom berättar om.
-
Åh jag är också en sån här hus-historia-nörd... :) Även om vårt hus är ganksa ungt, det byggdes 1938. Innan dess var det bara skog här, men ene sonen i familjen avverkade och byggde hus till sin familj här. De hade skogsbruk och några kor, ett par hästar osv. Vi har mycket god kontakt med ena sonen i familjen i dag, han växte upp här förstås och har mycket spännande att berätta och vi kan alltid fråga om saker vi hittar :)
Han och hans fru är väldigt glada åt att vi försöker återställa gamla odlingsland, rädda buskar osv. som har misshandlats lite de senaste åren av tidigare ägare...
Byns första hemman finns registrerat så tidigt som början av 1500-talet, vilket ju är ovanlit tidigt så här långt norrut.
-
Vet ni någor om era hus o gårdars historia?
Jag hittar lite här o där på forumet små "blänk" men i den här tråden vill jag läsa mer.
Vårt hus byggdes på 1880-talet av min fars farmors bror - enligt pappa murades den gamla skorstenen 1884 - den var "folkpensionär" då han lät mura om den 1951. Vid ett arvskifte ca 1880 blev byggaren och 2 syskon - varav min fars farmor var ett - "kvar" i det ursprungliga huset som låg ca 150 m härifrån. Byggaren som enligt "di gamle" var en duktig snickare tillverkade traktens likkistor och det var inte ovanligt att han tog sig en lur i snickarboden - i en kista.
Det syns tydligt att vedskjulet/snickarboden är återanvända stockar då det är hål efter gamla timmerknutar här o var.
Från början hade huset måtten 9X6 m och 3 rum o kök. När min far var liten bodde här han och hans far o mor och farmor. Då han var 5 dog hans far och en morbror flyttade in. Det största rummet var finrum. I en mindre kammare bodde mor, pappa delade kökssoffan m morbror och farmor hade ett eget rum. Underlig disponering av dem lilla yta som fanns.
Här är lite bilder på husets förvandling.
1950
(http://i46.photobucket.com/albums/f111/luff_78/DSC_0240.jpg)
1990
(http://i46.photobucket.com/albums/f111/luff_78/DSC_0256.jpg)
2010
(http://i46.photobucket.com/albums/f111/luff_78/IMG_2595.jpg)
När vi rev gamla skafferiet som senare var toalett för att vi skulle bygga till (syns inte på bilderna) så hittade vi jättefin blå pärlspont på vägarna - underligt nog i just den nyans som jag valt att renovera köket med 50 år senare.
Pappa muttrade bara när jag frågade - han ville inte gärna prata om hur det var när han var liten.
Grannen visste på besked. Det var ju fattigt och farmor tog in en inneboende som mot en liten hyreskostnad istället skulle hjälpa till lite - han snickrade iordning skafferiet och sen fick farmor en räkning på materialet som hon knappt kunde betala - farmor var tydligen en fruktansvärt snäll person som aldrig ifrågasatte något. Så istället för att få in en peng på hyra så kostade han henne.
-
Åh vilken rolig tråd :)
Jag är lite av en hushistorie-nörd och har försökt så gott det går att "forska" om huset och gården som vi bor på.
Gården i sig är väldigt gammal och har tidigare varit en by.Det låg 17 hus på gården som vid något skifte runt 1800-talets början delades upp och flyttades och blev egna gårdar.Det som finns kvar av den gamla bebyggelsen är jordkällaren,svinhuset,vagnsskjulet och drängstugan.Ladugården är byggd 1897 och då fanns det plats för 14 kor och 3 hästar.Jag misstänker dock att det måste funnits en annan ladugård då det funnits djur här på gården innan.
Vårat boningshus är byggt 1909 av en välbeställd herre som enligt historien fick inspiration av husbygget på en annan gård.Han hade dock som krav att det skulle vara större och mera påkostat.Han såg även till att ha en egen grävd brunn i källaren och den finns fortfarande kvar.
Huset är byggt i 3 våningar + vind.I källaren finns det en bakugn kvar och man kan även se spår av en "tvättstuga".Alla gamla beslag och lås i källaren är kvar sedan dess.På baksidan av huset finns ytterligare en ingång som användes som köksingång och kanske av tjänstefolket.
Tittar man på huset så ser man att baksidan inte är lika påkostad som framsidan.Så det var tydligen viktigt att ha en fin fasad utåt att visa upp även på den tiden :)
Herren som byggde huset var redan bosatt på gården innan huset byggdes.Har tittat lite i kyrkböckerna och alla barnen var födda här redan innan 1900-talet.
Hur gammal gården och området egentligen är svårt att säga men att det finns domarringar och en hällkista på ägorna säger ju en del om hur gammal det är.
-
Det är många hus i Sverige som det står byggår 1909 på och det stämmer ofta inte alls - är någon "registrering" som gjordes där hus med okänd ålder helt enkelt sades vara byggda 1909. Så kolla du runt mer så ska du nog se att huset är äldre än så.
-
Mitt släkthus är från 1700-talet men enligt lantmäteriet är det från början av 1900-talet.
Så det stämmer att det skrevs sådär när man registrerade förr och inte visste riktigt.
-
Det är många hus i Sverige som det står byggår 1909 på och det stämmer ofta inte alls - är någon "registrering" som gjordes där hus med okänd ålder helt enkelt sades vara byggda 1909. Så kolla du runt mer så ska du nog se att huset är äldre än så.
Både ja och nej då huset har ett väldigt speciellt utseende.Jag tror det är byggt i jugendstil.Ska se om jag lyckas få upp en bild :)
-
(http://i587.photobucket.com/albums/ss318/mastifferna/IMG_1430.jpg)
Huset var från början ljust,ljust grönt och balkongen där uppe var mindre.Utbyggnaden under balkongen där nere fanns inte heller.
-
Coolt ställe. Ja kanske det stämmer med 1909. Ser ju inte ut som en gammal svensk stuga ;D
-
Coolt ställe. Ja kanske det stämmer med 1909. Ser ju inte ut som en gammal svensk stuga ;D
Ja det är lite speciellt..på alla sätt :)
-
Ja det är lite speciellt..på alla sätt :)
Har du kollat om lantmäteriet har några kul dokument? De har mycket inscannat nu för tiden.
-
Har du kollat om lantmäteriet har några kul dokument? De har mycket inscannat nu för tiden.
Har hittat kartor och dokumentation på lantmäteriet från 1640 och framåt.Men tyda texterna är ju hopplöst :-\
-
Vi bor i ett gammalt stall.
Det riktiga boningshuset brann ner nån gång på 30-talet sägs det.
Folket fick då bosätta sig i ena stalldelen och så är det än i dag.
När jag köpte huset, år 2000 höll det på att trilla.
Man hade sågat av hanabanden så taket gled iväg, sakta men säkert.
En rejäl höststorm hade blivit katastrof. Men vi satte järnstänger och skruvade succesivt ihop
det igen, lite halvmysigt på kvällarna när vi hörde dess knak å jämmer innan det sakta kröp ihop.
Bo-platsen är mkt gammal, har nog aldrig varit rikt folk här.
Vi bor granne med en vikinga-borg tydligen men det är nog inte allmänt känt.
Alla helgon ca 2005 hittade jag en gravsten i trädgården.
Visade sig senare tillhört en kvinna, Bengta, tidigare bosatt här.
Alla helgon 2012 hittade vi grunden till det nedbrunna boningshuset.
Mkt märkligt sammanträffande.
Hittade en bild från 1800-talet där huset finns kvar.
-
Det kom en gammal man. Jag lever i en, på den tiden mangelbod. Numer ett hemman för en fridsökare. Även "galna hönstanten" har levat här enligt sägnen. Även jag har höns sa jag, är jag en galen hönskille då?. skratt hördes.
Även markägarens förrymda kor har bott i boden. På 50 talet blev det iordninggjort, det var en sån som jag. En fridsökare som drog igång det hela. Nu, år 2013, har jag fått veta åtminstone det. Nyfiken, vill höra mer.
Kärlek. Frid, Robert under eken.
-
Det brukar finnas en hembygdsförening i de flesta socknar. Där samlar sig både gamlingar och historier om hus och folk. Det trevligaste är om man hittar någon som bodde i trakten förr, men man kommer ju inte längre bak än 70-80 år med förstahandsuppgifter. Men har man tur så har den gamlingen lyssnat på de gamla i socknen när han/hon var ung. Lycka till, det gäller att prata med de gamla innan de försvinner.
-
Det bäst är, om man har möjlighet, att ha minst två gamlingar ihop och låta dem prata sinsemellan istället och då lyssna på konversationen och kanske styra den dit man vill. Jag håller på att skriva en bok om "min" bys historia och det jag märkt är att ställer man direkta frågor så minns folk oftast väldigt lite. Men sitter de och pratar med någon "jämnbördig", gärna i samband med alkoholintag, så ger det ena det andra så att säga och de mest fantastiska historier kommer fram.
Där med inte sagt att man inte ska fråga i "intervjuform", det kan ge en hel del det med om man är lite klurig med frågorna, men som sagt det bästa är att angripa gamlingarna när de är i flock.. Ställer man en fråga där och någon börjar svara så kommer snart diskussionen vara igång med snack hit och dit om korrekta minnen och/eller övertrumfningar i märkliga historier.
En annan sak jag märkt i mina undersökningar är att folkminnet tenderar att ge historien en nyans mera märklighet/hemskhet/whatever än vad verkligheten en gång i tiden gjorde.. :)
-
När man nedtecknar så är det viktigt att veta vad det är för en person som levererar historierna. Här i byn finns det de som kan konsten att försköna historien, men det finns även de som berättar skrönor som om de varit med själva. Och trovärdigt så in i norden.
-
När man nedtecknar så är det viktigt att veta vad det är för en person som levererar historierna. Här i byn finns det de som kan konsten att försköna historien, men det finns även de som berättar skrönor som om de varit med själva. Och trovärdigt så in i norden.
Trevligt tips!
Innan oss här så var det en bonde som hette Hugo, större Vinbärs, krusbär och hallon odlingar då, finns även träd sått den dag Hugos äldre(?) familjemedlem föddes, 120 år på nacken har den i alla fall, en mastodont-ek och dito gran.
Far byggde ut huset med 4 rum och källare när vi var små, innan var det ett 4 RoK på ~65KvM. Ett tag var vi 4 yngre barn + mor och far i huset.
(http://31.media.tumblr.com/21154898aa3003fc43d9be7f74c69634/tumblr_mquw4olPiO1s4exfjo1_1280.jpg)
(http://zhippie.tumblr.com/post/57065265696)
(http://25.media.tumblr.com/38ff6eea5cde52efe61449070c2248cf/tumblr_mquw4olPiO1s4exfjo2_1280.jpg)
1/3 grenar från eken föll över gräskanten.
-
Vårt hus är inte så gammalt, men det har sin historia ändå. Det är byggt 1977 eller 78, av Percy Nilsson som är känd som byggherre till nån hockeyarena i Malmö, eller nåt sånt. De första åren bytte det ägare mest varje år, har grannen berättat. Hans eget hus blev färdigt först, så han passade snabbt på att bygga en stödmur mot sin tomt och asfaltera sin garageinfart - på mark som egentligen tillhör vår tomt. ;-)
Nån gång på 80-talet kallades en professionell trädgårdsdesigner in, och varenda prydnadsperenn i trädgården blommar i olika nyanser av lila. Vitilla, ljuslila, mörklila, lavendelila, syrenlila, rosalila, det är skickligt gjort.
Innan huset byggdes var det ett trädgårdsmästari på platsen och vi har grävt fram lämningar av växthus-grunder kors och tvärs under gräsmattan. Det är lite kul, vi skämtar om arkeologiska lämningar. Finns mycket rostigt järn och gamla sandlådeleksaker från sjuttiotalet i jorden.
-
https://www.facebook.com/photo.php?fbid=10202140234385573&set=a.10202129143668312.1073741827.1779768292&type=3&theater (https://www.facebook.com/photo.php?fbid=10202140234385573&set=a.10202129143668312.1073741827.1779768292&type=3&theater)
Årets byggprojekt blev att riva den gamla altanen pappa byggde på 70-talet. Den hade gjort sitt.
Nu skulle vi göra den så som den var tänkt. Inglasad och kanske tom frostfri.
Kollade pris på glas o hujeda mig. Kom att tänka på de gamla innerfönstren som stått i samma hörne på vinden i hela mitt liv. Nog borde dom funka. Och visst var dom ok.
Så nu tar jag bort gammalt kitt och hittar husmakarens autograf. Hur coolt som helst. Känns fel att måla över men jag har ju tagit kort.
-
Vi köpte huset för ca 12 år sedan utan att veta något alls. Gamlingarna i byn berättade snart en del, och på en vägg fanns ett gammalt fotografi från sent 1800-tal, där huset var en lanthandel och hela handlarfamiljen Larsson satt uppradade på grusvägen utanför. Samma bild såg vi senare i en tidningsartikel, där en del information även gavs om familjemedlemmarna på bilden, bland annat om den "snåla brodern" och att en av döttrarna på bilden var döende i lungsot. Familjen Larssons familjegrav ligger för övrigt på kyrkogården ett stenkast eller två härifrån. Jag vet inte när huset är byggt, men när jag renoverade köket för ca tio år sedan hittade jag en signatur i taket från 1842, och eftersom jag inte hört om något tidigare så gissar jag att det byggdes ungefär då. När vi bott här ett par år kom det en man som pratade om mätningar i marken, då man tydligen senare utökat lanthandeln med en bensinpump, och som jag vill minnas så fanns det möjlighet att tanka sin bil här fram till någon gång på 60-talet. Jag tror att jag även har sett en bild på huset med en gammal bensinpump utanför. I anslutning till huset finns ett gammalt välisolerat kylrum, där taket dessvärre håller på att kollapsa - så att riva det och bygga upp igen är en framtida plan. I uthuset står fortfarande en gammal sliten handelsdisk (som sett sina bästa dagar) och den lär få stå kvar där ett bra tag till.
-
Huset jag hyrt i 4 1/2 år nu heter Nyen æn fast det ær ca hundra år gammalt och før øvrigt så vet jag inte så værst mycket. Men grannen berættade en gång att først var det bara en relativt stor gård i byn. Alla fyra barnen ville ta øver och stanna i byn så en tog førældrahemmet och de andra tre fick några hekter åker och lite skog var och byggde sig var sin stuga. Nyen fick en av døttrarna och hon gifte sig aldrig utan hon stretade på sjælv med någon ko och lite smådjur...
Mitt førældrahem som numera ægs av min ena brorsa vet jag mycket mer om. Allt ska jag inte skriva hær, men lite lagom... Det var størsta gården i Grytsjø. Man hade sju kor och minst en hæst + smådjur. Eftersom det var långt till nærmaste kvarn så ræknade man ut att om man byggde en damm mellan Stortjærna och Bastutjærn, och dæmde upp bæcken ner till Darn så skulle de bli vattentryck nog før att driva en vattenkvarn. Projektet lyckades och højde sen gårdens status. Jag vet inte om drængen Pelle var med och grævde dammen, men han var den starkaste killen på hela bygden. Pappa visade mig en sten bakom sommarladugården. Den hade en grop på var sida - inhuggna handtag! Han sa att den anvænde drængarna då dom hade styrketævling och den dær Pelle kunde lyfta den på raka armar. Skulle var roligt att veta vad den væger... Marken var stenig så det fanns gott om stenrøsen. Pelle kom på ett sætt att blir av med stenarna. Han byggde en kælke av løst virke - utan spik eller plugg, och då det var som alldra bæst skare så lastade han den med sten och skjutsade på. Då åkte den hela væger ner till sjøn och eftersom kælke var av løst virke så slogs den inte sønder. Och sen så fick han slæpa upp den igen... Många lass blev det. Dærfør ær stranden nedanfør gården vældigt stenig och det ær en hel del sten i sjøn också. Pappa sa att vedboden var ældsta byggnade på gården. 1700-tal trodde han. Då anvændes den till stall. Men sommarladugården ær också vældig gammal. Den har en fin stensockel och en dyngstad under. Den ær timrad och har inga fønster utan bara gluggar. Dørren ær lagom høg før en fjællko att gå in... Folk fick ducka. Båsen ær av træ och har inga krubbor, men på sommaren så betade ju korna så dom fick væl knappast något foder inne. I dyngrænnan ær det breda "sågbakar" och lyfter man på dom så blir det øppet ned till dyngstan, bara att skrapa ned skiten! Smart tycker jag. I hørnet finns det ett ganska stort hønshus utan næt, det ær galler av tunna slanor istællet. Pappa berættade att då han køpte gården så fanns det en ryggåsstuga på "gammtomta" men den hade spåntak som høll på att ruttna. Han hade inte råd att både lægga om taket på den och førbættra det nyare huset, det vi bodde i så dærfør rev han den istællet. Men att annars kunde den sækert ha varit intressant før hembygdsføreningen. Grunden finns i alla fall kvar och några av stenarna ær imponerande stora! På denna gård som en gång i tiden livnærde en storfamlij + en piga + 4 drængar bor nu en ensam gammal ungkarl, min bror och han har svårt att klara sig på den æn fast hen har ett litet sågverk. Ur led ær tiden!
-
Hej!
Vilken rolig och intressant tråd. Vi har bara bott i 5 år på våran gård. Då jag fått reda på att den härrör från sekeskiftet 17-1800 så tyckte jag det skulle vara roligt att ta reda på mer. Jag hittade ganska snart ett "handtag" att börja från, det fanns uppgifter i "Gods och Gårdar" och där såg man att det varit kronofogdeboställe, och den sista kronofogdens namn var angivet. Då gick jag till kyrkoböckerna och letade reda på kronofogden och fick på det sättet veta gårdens "adress" i kyrkoböckerna och kunde följa de som bott på gården både framåt och bakåt. Jag tittade även i bouppteckningar som också fanns inskannade och publicerade på nätet. Det var mycket intressant att se vad de olika familjerna ägde i samband med att någon dog, det verkade som om man hade det ganska gott ställt när man var kronofogde.
Jag hittade också gamla historiska kartor på lantmäteriets webplats och såg att våran gård går att hitta tillbaka på kartor från 1600-talet. Så långt bakåt i tiden kom jag inte i kyrkoböckerna då de tidigaste huförhörslängderna är från 1752. Om någon är intresserad har jag publicerat det jag hittat på våran webplats www.spangalund.se (http://www.spangalund.se)
Hur ska jag nu gå vidare om jag hittar tiden till det? Jag tar gärna emot tips. Jag gissar att man borde kunna hitta information via några statliga arkiv när det gäller tiden som gården varit kronofogdebostad, men gissar att dessa inte går att hitta så lätt via nätet.
/Spånga
-
När man nedtecknar så är det viktigt att veta vad det är för en person som levererar historierna. Här i byn finns det de som kan konsten att försköna historien, men det finns även de som berättar skrönor som om de varit med själva. Och trovärdigt så in i norden.
Personer som jag då... (frånsett detdär sista orden, men jag jobbar på det...) ;D
-
vilken kul tråd ;D.mitt lilla paradis är en klassisk parstuga,byggt 1870-tal i samband med att järnvägen karlshamn-vislanda banan byggdes.jag bor alltså i vislanda som var ändstation med lokstall m.m ,mitt hus byggdes som tjänstebostad till någon ,tyvärr ännu okänd.(forskar på det)men det var nog någon med lite status om man ser på bl.a kakelugn m.m då det inte är någon vanlig vit utan mer påkostad.järnvägslinjen var privatägd o gick nog bra i början på seklet.så småningom tog SJ över o huset blev privatägt.Linjen las ner -62 o rälsen revs upp.banvallen finns dock kvar o jag har den som tomtgräns mot väster.Köpte huset -85 o då hade det stått öde i ett 10-tal år.priset var därefter (10.000:-) o en av grannarna rådde mig att riva o bygga nytt.Skit heller sa jag då stomme o tak är i gott skick.Renoverade framförallt inne med badrum/toa,vatten, el,färg o tapeter.försökt spara allt ursprungligt o ta fram den gamla färgsättningen o tapet mönstren.har t.ex inga köksskåp för det fanns inte 1870 utan möblerar som man gjorde då med skänkskåp,kökssoffa m.m.har under årens lopp samlat på mig köksdetaljer som stämmer till husets ålder.Museum? nä,inte alls,allting fungerar o man hade faktiskt rätt så praktiska grejor.Givetvis har jag kyl/frys,varmvatten o t.o.m micro men väl gömt.har de senare åren börjat forska i vem som bott i huset under alla år.Kommit till 40-talet men måste nu börja forska i arkiven då mina gamla grannars minne sviktar.dock har jag hört många roliga historier om en del av innevånarna.på 30-talet bodde här en änka med 5 barn.hon försörjde familjen med att hyra ut till rallare.50 m2 hyste dels famijen o dessutom 10-15 rallare utan rinnande vatten,usla matförvaringsmöjligheter sommartid o ett utedass.som dessutom låg vägg i vägg med stia o hönshus.hon skulle förutom mat också hålla med tvätt,. projekt framöver är ommurning av kakelugnen,nytt tak.det gamla eternittaket börjar ge sig men det finns tack o lov nytt o köpa. vill inte ändra utseendet på huset. Ulf
min forskning har nu lett till ett resultat som var lite förvånande.
jag har trott hela tiden att huset byggdes av järnvägsbolaget KVBJAB och letade alltså i deras arkiv efter ledtrådar till vad huset ursprungligt använts till.Dock hittade jag det aldrig i arkiven.
Nu är det löst,huset byggdes 1878 privat av en konduktör fast på järnvägens mark. ritningarna kom dock från bolaget så huset är byggt i samma stil som stationerna och banvaktsstugorna.det förklarar också "lyxen" som finns i huset,grönemaljerad kakelugn m.m.
konduktören bodde dock aldrig i huset utan det såldes relativt omgående till en annan järnvägsanställd som hade huset i 40 år till sin död.döttrarna ärvde det och hyrde ut det tills ett ägarbyte skedde på 50-talet.
IOM att jag nu lyckades identifiera huset i kyrkboken har jag lyckats följa de boende fram till sent 40-tal. de flesta var ju hyresgäster och jobbade oftast på järnvägen och bodde här 2-4 år innan de drog vidare.
pluset är att jag på jakt efter rätt husbeteckning också varit tvungen att kartlägga grannhusen,mitt hus är det andra som byggdes i området,Hus 47 på Vislanda Station.
Man hade inga gatuadresser i början då det egentligen inte fanns några gator utan bara kostigar .husen nämndes istället med nr efter uppförandeordning eller namn.
husen i mitt grannskap heter alltså Trekanten,började som backstuga tidigt 1800-tal och utvecklades till torp.torpet finns alltså kvar fast ombyggt på 30-talet.
Elneberg villa byggd 1949,elnedal byggt sent 30-tal,elnelund,numera rivet pga industriexpansion.
hela området heter Elnaryd,därav namnen.Det lilla småbruket tvärs över gatan heter Södertörn och fungerade också som grindvakt.det var här döttrarna som ägde mitt hus bodde.I stort är faktiskt området rätt intakt från 30-talet och då området är "färdigbyggt" daterar sig de nyaste husen från 50-talet.
så nu vet jag vilka som bott i mitt hus,vilka ägare det haft,när och varför det är byggt.tog några år men resultatet kom ju... ulf
-
Roligt vad du fått fram, målarmäster!
-
Hej!
:
Ett litet tips om ni vill använda kyrkoarkiv mm
Gratisdagar nu i helgen för alla som är nyfikna på ArkivDigital - Allt-i-ett!
Lördagen och söndagen den 12-13e november öpnnar vi dörrarna till vårt digitala arkiv och ger alla som vill prova på ArkivDigital gratis tillträde.
Nya användare och de som har Bas abonnemang kan under denna helgen använda hela vår databas, Allt-i-ett.
Förutom alla fotograferade arkivhandlingar såsom kyrkböcker, bouppteckningar, domböcker, militära rullor mm får man även tillgång till våra register.
För att kunna söka i våra register måste vår nya programvara ArkivDigital 2.0 -beta installeras. Programvaran laddas ner via vår hemsida, klicka här!
/Spånga
-
Bra tips, arkiv digital har mycket bra information
-
Ja, vi hittade kartor från 1500 talet över delar av min fars gård. :)
-
Vet inte om det visats innan. Men jag vill nog slå ett slag för www.kartbild.com (http://www.kartbild.com).
Runt mitt torp så var det en himla skillnad på miljö över tid.
-
Det som slår mig mest med den här tråden är hur mycket inavel och knepiga sexuella relationer det lär ha varigt, men det är sjukt intressant läsning och en jävligt bra tråd ide. För vi vet ju alla hur svårt det är att hålla de inpulserna i styr. ;) I mitt eget fall är alla gamla familjegårdar sålda eller bort ärvda till andra familje grenar. tyvärr. Kanske ett hus i löberöd om farmor behagar dö; men det vore synd för hon är så jävla skön.
toodillooo
Det där är en myt faktiskt, inavel var väldigt sällsynt, åtminstone inom allmogen. Kusiner behövde söka dispens hos kungen för att få gifta sig och det var inte så lätt för vanligt folk. Däremot var det en hel del sånt inom adeln, eftersom de ville gifta sig ståndaktigt och det därmed fanns en begränsad mängd folk att gifta sig med, och att de var vana vid korrespondens och byråkrati så de kunde söka den där dispensen. Jag hittade en rättssak långt tillbaka i familjen där ett oäkta barn kommit till och det sågs som en försvårande omständighet att föräldrarna var släkt i tredje led, det vill säga kusiners barn. Man visste mycket bättre än idag vilka man var släkt med och dom gifta man sig inte med.
-
Man flyttade dock inte runt så långt som man gör idag, så på en bygd kan det vara många som har en hel del genetiskt gemensamt. Det kommer att suddas ut, liksom dialekterna. Synd på sätt och vis.
-
Jo, men det är ändå inte tillräckligt nära för att räknas som inavel. Och det tillkom trots allt nytt genetiskt material utifrån, åtminstone i de socknar jag kollat på. Till exempel flyttade de indelta soldaterna under 1600-1800-talen ofta mellan socknar, härader eller till och med län. De tog helt enkelt anställning där det var ledigt, även om det var långt hemifrån. Och även om en gård kunde följa familjen i hundratals år var det ju bara ett av barnen som kunde stanna, de övriga fick söka lyckan någon annanstans. Ibland på granngården, ibland betydligt längre bort.
-
Ja, många av mina avlägsna släktingar har till och med flyttat mellan olika länder i Europa, så, det är nog som sagt till stor del en myt.
-
För att nämna huset så är det byggt i slutet av 1800 talet med en äldre stomme, dock är det väldigt hårt moderniserat under senare hälften av 1900 talet.
Vet inte var stommen kommer från, men delar av den verkar vara från 1860 talet, så den kan vara ännu äldre, en del detaljer verkar inspirerade av skogsfinländarnas sätt att göra vissa typer av snickerier (såsom hopfogning av fönsterfoder och annat (de använde länge en äldre metod där man fogar samman snickerier utan spik till exempel (karmar, en del möbeldetaljer, mm är det dock nästan alltid i äldre tid beroende på att trä och metall har olika sträckning så att metall sätter träet i spänn med tiden, därför använde man tränaglar, här av senvuxet eneträ (fram till senare delen av 1800 talet var även en del tak och annat gjorda med tränaglar för att spara järn i enklare byggnader)). Men, det kan också bero på utbyte av erfarenheter med varandra då detta ligger nära gränslandet där svedjefinnarna höll till.
-
1. Finns här någon släktforskare/hembygdsforskare som har stött på något hus byggt av lövträ ? Har läst någonstans om hus/torp i Skåne byggda av bok/avenbok.
2. När man murade skorstenar av natursten(granit), vad använde man för murbruk ?
-
kalkbruk är det vanligaste. större gårdar hade egna kalkgropar och varje by hade minst en. Men sedan finns det också lerbruk och beroende på var i landet kan det dominera en trakt.
-
För snart sex år sedan flyttade jag från Nyen till Ängarna i Stora Skärmnäs, en flytt på bara en mil. Den här gården ligger också i Brunskog. Huvudbyggnaden står öde och jag hyr undantaget. Hyresvärden köpte stället pga skogen. Han visade mig runt i det stora ödehuset och det var intressant. Det är inte en traditionell värmlandslänga utan ungefär 8 gånger 5 meter. En rejäl stuga. Det är timrat och har ett väldigt kraftigt tak pga det hade skiffertak och skiffer är tungt. Det har aldrig blivit renoverat utan bara fått masonit eller tretexplattor på innerväggarna. I köket finns en liten diskbänk, det var enda vattnet inne. Aldrig innetoa och badrum. Ändå bodde det en familj där så sent som på 70-talet! Nere är det tre rum och kök. I ett av rummen åt norr finns det en värmlandspis och jag gissar att det varit kök i början. Trappan upp är brant och har ovanligt höga trappsteg och uppe är det först kallvind och så en bred, snygg dörr in till ett stort fint rum. I ena änden är det en järnspis. På den gamla goda tiden hade gården status. De födde upp fina arbetshästar och skötte sin skog själva. Tyvärr planterade förra ägaren gran på en del åkermark🙁. Alla gamla byggnader utom ladugården finns kvar. Hittar jag rätt karl så skulle jag vilja köpa den här gården om hyresvärden vill sälja, han börjar bli gammal.
-
Tyvärr ingen historia här, tomten var skog tills jag köpte den.