Är lite nyfiken på gengas?

[ensamhet]

Hur går det till att köra på gengas, förklarat på ett enkelt sätt?
Vilken typ av ved använder man?
Hur mycket ved går det åt per mil?
Om jag inte fått fel info, så tar det en stund innan man kan börja köra från början, men hur är det om man åker till affären och ska åka vidare sen?

Börjar så här, fler frågor dyker nog upp senare
 

[torbjorn]

Det mesta går att hitta på www.gengas.nu .

Vilken slags ved som används beror på hur gasgeneratorn är gjord.  Äldre vedgasgeneratorer av 40-talstyp fungerar bäst med s k kubb - alltså vedbitar i ungefär tändsticksaskstorlek, upp till max ca 4x4x4 cm.  Modernare typer, som t ex de som Statens maskinprovningar tog fram i samband med oljekrisen på 70-talet, använder grovflis men kan modifieras för kubb om så önskas (innermanteln i bränslebehållaren har olika form för kubb respektive flis, för att minska risken att bränslet hänger upp sig).
Om gasgeneratorn inte har någon anordning för att driva av kondensvatten från veden, så är det EXTREMT viktigt att veden är torr. Har den däremot kondensavdrivning (s k monorator), så duger det med ved som skulle vara tillräckligt torr för att elda i kamin eller vedpanna.

Man kan räkna med att vedåtgången i liter per mil är ungefär 10 gånger den bensinförbrukning samma fordon skulle ha haft.

Det finns ju flera olika sätt att få fart på ett kallt gengasaggregat. Har man inte alls möjlighet att köra på flytande bränsle så måste man använda en elfläkt för att få upp fyren, och beroende på hur torr veden är, hur kraftig fläkten är osv, så kan det ta mellan ett par minuter och en halvtimme innan man har tillräckligt bra gas för att kunna starta motorn.
Finns det däremot tillgång till "startbensin" så kan man starta motorn på bensin och låta den suga igång fyren, då brukar man kunna gå över till ren gengasdrift efter ett par km.
Fyren slocknar inte på en gång sedan man har stannat, om man bara har stått stilla 10 minuter kan man ofta starta direkt på gengas men efter längre stillestånd kan det vara svårt att få igång motorn om man inte hjälper till med bensin eller elfläkt.

[ensamhet]

Vilken motor är lämpligast?

Duger något av?
Mercedes 230E-89 insprutning
Opel från -00 insprutning
Audi 1,8 från -88 förgasare
Cheva 350 förgasare eller TPI
Cheva 6-a från 30-talet

[torbjorn]

Jodå, alla de där GÅR att köra på gengas, mer eller mindre bra.

Önskvärda egenskaper är följande:
Högt kompressionsförhållande
Bra utformat förbränningsrum - hellre en "hemi" eller fyrventilstopp än parallellställda ventiler eller sidventiler
Inte för stor cylinderdiameter i förhållande till varvtalet - bättre med många små cylindrar än få stora. Detta är mer viktigt ju sämre form förbränningsrummet har.
Blandkörning på bensin respektive gengas (eller bensinstart och sedan övergång till gengas) brukar bli lättare med insprutning än med förgasare. Helst ett insprutningssystem som inte har någon luftmängdmätare utan som styrs av antingen undertryck i insugningsröret eller gasspjällets läge.
Motorn måste ha ventilsäten mm som tål blyfri bensin.
Bra med kraftigt tändsystem (brytarlöst). En fördel om det finns möjlighet att köra med olika tändförställningskurvor för bensin resp gengas.
Bra om insugningsröret har förvärmning som kommer igång snabbt efter kallstart, så man slipper problem med kondensvatten och tjärutfällningar i insuget. Den elektriska förvärmningen på VAG-bilar med centralinsprutning, vissa Ford Sierra med förgasare mm är utmärkt ur den synpunkten! Men förvärmning med kylvatten eller avgaser är såklart bättre än ingen alls.
Har man ingen möjlighet till bensinstart är det bra om startmotorn är rejält tilltagen så man kan nöta länge på den utan att överhetta den eller slita ut den i förtid.
Bra om motorn har en vanlig och gångbar typ av tändstift, så det går att få tag i passande stift med diverse olika värmetal att prova med om det behövs.

Om man har liten motor och ingen möjlighet till bensinstart - alltså risk att man är tvungen att försöka köra iväg redan medan gasen är så dålig att motorn nätt och jämnt går - så är automatlåda en fördel.

GM-insprutningssystem som jag kan tänka mig finns på Cheva 350-motorn, är bra genom att de är rent undertrycksstyrda. En nackdel är dock att om man startar en sådan på bensin och låter motorn suga i sig gradvis mer och mer gengas, så blir den adaptiva lambdaregleringen "lurad" och lägger konstigt data i adapteringstabellerna, vilket gör att motorn knappt går att starta på bensin nästa gång om man inte först raderar adapteringen. Det borde vara relativt lätt för en programmeringskunnig att ändra programvaran för att bli kvitt det beteendet, åtminstone på äldre sådana system från 80-talet.

[ensamhet]

Om det snabbt ska bli varmt insug, borde en V8 vara lämplig, de har ju insuget nära motorn mellan topparna?
Och de har ofta automat.

Går det inte med blyersättning istället för ventilsäten som klarar blyfritt?

Olika tändförställningskurvor, menar du då att man har olika förtändning?

[torbjorn]

V8-motorer med förgasare brukar ha insugningsröret förvärmt med kylvatten, precis som många vanliga radmotorer från 70-talet och framåt. Men fördelen med den elektriska förvärmningen är att den blir varm mycket fortare efter kallstart.

Nej, blyersättning är ju svår att blanda i ett gasformigt bränsle. Och det finns ju så gott om "blyfria" motorer idag att man knappast är tvungen att välja någon som har tvivelaktiga ventilsäten. Det är ju egentligen bara motorer konstruerade under 50- och 60-talet och tillverkade som längst fram till 1973 i USA eller tidigt 80-tal i Europa, som kräver blyersättning.

Precis, gengas brinner ju långsammare än bensin, så det krävs en "brantare" tändförställningskurva. Man kan säga att vid start och tomgångsvarvtal bör tändläget vara detsamma som på bensin, men vid höga varvtal kan man ha mycket tidigare tändning på gengas. Däremot har man ingen nytta av vakuumtändförställningen.

[ensamhet]

Smogmotorer har en avgaskanal i insuget, som förvärmer i botten under förgasaren och det borde väll bli varmt fort?

Jag menade att blanda blyersättning i bensinen, tänkte inte på gengasen.
Men hur gick det under kriget när de körde på gengas?

Det borde väll gå att köra med fördelaren "lös" och ha en wire med reglage på rattstången, så som en del riktigt gamla bilar har, för att reglera tändningen?

[torbjorn]

Avgasförvärmning är ganska långsam, det var den tekniken som användes när man började förvärma insugningsrör på förgasarmotorer men de flesta tillverkare gick över till vattenförvärmning lite senare. Jämför med Volvos radmotorer för personbilar, stötstångsmotorerna fram till B20 hade avgasförvärmning på enförgasarutförande, ingen förvärmning alls på tvåförgasarutförande. Från B21 och framåt hade man vattenförvärmning istället.  En del amerikanska bilmotorer hade avgasförvärmt insugningsrör redan på 30-talet, på den tiden ofta med konstiga bimetallstyrda spjäll som alltid glappade sönder eller rostade fast. På luftkylda motorer (t ex VW och Citroën) fanns det såklart inga andra möjligheter än att ha avgasförvärmning, ofta med långa rör som rostade sönder eller sotade igen snabbt.

De motorer som fanns under kriget var byggda för blyfri bensin. Det var först i början av 50-talet som blyad bensin började säljas i vanliga mackar och en del snåla motortillverkare tog chansen att börja använda sämre och billigare material i ventilsätena (extrema lågprismotorer som t ex Ford/Saab V4 och gamla svansmotor-Skoda kunde till och med ha ventilsätena bearbetade direkt i gjutjärnet i toppen).

Jo, man KAN göra en sådan lösning, men den är inte särskilt smidig i längden. När man konverterar till gengas vill man ju inte ha tidigare tändning över hela registret jämfört med bensin, utan man vill som sagt ha ganska oförändrat tändläge vid tomgång och betydligt tidigare vid högt varvtal.