LINKÖPING
Vintern vägrar att släppa taget. Snön ligger djup i skogarna och natten till söndagen var det 27 grader kallt i Horn. Nu har många vilda djur det tufft. Stödmatning ökar deras chanser att överleva fram till våren.
Vi står i Gunnar Nilssons skog vid Ginkellösa när vi ser tre rådjur komma hoppande över ett fält. En get, en bock och ett kid. Det ser jobbigt ut och Gunnar Nilsson skakar på huvudet.
– Det märks att de inte har så mycket krafter kvar, säger han.
Sonen Lars portionerar ut ensilage och morötter i högar i skogskanten och i närheten har Gunnar avverkat några träd som ligger med spretiga grenar i snön. På en yta har han också plogat bort snön så att gräset tittar fram. Allt är ämnat till foder för skogens djur.
– Läget för allt småvilt börjar bli kritiskt, men framför allt gäller det rådjuren. Nu behöver de stödmatning konstaterar jaktvårdskonsulent Claes Lindström som också är med här ute i skogen.
Avverkade träd som björk, sälg och asp och ensilage, rotfrukter och kreaturs- och viltfoder är vad djuren nu behöver.
Gunnar Nilsson matar också rådjuren i sin trädgård. Under de hundraåriga äppelträden ligger högar av ensilage. Men det är inget han rekommenderar till andra.
Nej det handlar framförallt om att markägare och jakträttsinnehavare ska ta sitt ansvar och lägga ut extra foder i skogen till djuren.
Men åren av milda vintrar har gjort att stödmatningen av vilda smådjur på många håll har glömts bort, tror Claes Lindström.
Det är nu som läget är extra känsligt. Efter lång tids svält förstörs rådjur magflora och de riskerar att dö även om magen är full av mat.
Men den som börjar mata nu måste hålla på, åtminstone till vitsipporna kommer.
-- Tänk också på att lägga ut foder på flera ställen så det finns alternativ för de djur som inte släpps fram, säger Claes Lindström.
I skogen är det nämligen djungelns lag som gäller. Störst får först. Sist kommer kiden och Gunnar Nilsson har lagt märke till att han nu mera sällan ser så många kid. De flesta har blivit offer för räven, tror han.
Viltolyckorna har också ökat sedan årsskiftet och det beror på att det är lättare för djuren att ta sig fram på plogade vägar än i meterdjupa drivor.
– Matbristen gör att djuren blir svaga så släpp inte hunden lös i skogen, uppmanar Claes Lindström. De flesta hundar har tillräckligt med jaktinstinkt för att jaga ett rådjur som behöver sin energi till bättre saker än att fly från en sällskapshund.
Att det bara är bra att rådjursstammen minskar håller ingen av dem med om.
– Nja, stammen är inte längre lika stor som för 10-15 år sedan när det var en riktig rådjursboom. Alla viltstammar förändras över tid, förklarar Claes Lindström.
Men spelar det någon roll om de dör nu eller om någon skjuter dem sedan?
– Jag tycker att ska man jaga måste man också stötta när djuren har det svårt. Det handlar om ansvar och värdighet, säger Gunnar Nilsson, själv jägare, och pekar på vad som står i jaktlagens fjärde paragraf
"... I viltvården ingår att genom särskilda åtgärder sörja för att viltet får skydd och stöd..."
Annika Ekstedt
Reporter
annika.ekstedt@corren.se
013-280 23
KÄLLA : Östgöta Correspondenten
Bondmoran
