Salicylsyra består av en bensenring med en hydroxylgrupp och en karboxylgrupp. Den har fått sitt namn av pilsläktet (Salix). Framförallt är det vitpil, Salix alba, som används inom naturmedicinen.
Ämnet renframställdes för första gången år 1839 ur älgört, Filipendula ulmaria, som också är en viktig källa till salicylsyra. Salicylsyran är feberdämpande, smärtlindrande och inflammationsdämpande.
Salicylsyra förekommer mycket sällsynt i sin rena form i växter. Istället finns den som glykosiderna salicin och salicortin, salt eller ester.
Salicin är en av de glykosider som finns hos älgört, i innerbarken hos olika pil- och poppelarter samt hos olvon, och som i kroppen omvandlas till salicylsyra. I tarmarna omvandlas salicin till salicylalkohol med hjälp av bakterier. Detta tas upp av blodet. I blodet och i levern omvandlas salicylalkoholen till salicylsyra. Salicin är inte en fenol, eftersom den saknar hydroxylgrupp. Salicylsyra, som den omvandlas till i kroppen, är däremot en fenol.
Aspirin är detsamma som acetylcalicylsyra. Aspirin är en kemiskt framställd molekyl som liknar salicylsyra. I båda fallen är det fråga om en benzenring med en karboxylgrupp. Hydroxylgroppen är dock ersatt med en ättiksyraanhydrid, så att det har bildats en ester. Aspirin är således inte en fenol.
Aspirin irriterar magslemhinnan. Salicylsyran kommer inte i direkt kontakt med magslemhinnan, när man dricker ett te på t ex vitpil, eftersom salicylcyran bildas i blodet.
Aspirin har samma typ av egenskaper som salicylcyra. Den är dessutom på ett mer påtagligt sätt blodförtunnande.